2020 - Holmiensis 2

edaktionen
REDAKTÖREN HAR ORDET
Kära läsare,
Jag inser att det här är första gången jag vänder mig direkt
till Dig, vem du än är. Jag vet inte vem Du är, och jag vet
inte hur väl du vet vem jag är, men jag vill att Du ska veta
att det har varit ett privilegium att få den här möjligheten
att vara Redaktör, att få det här utrymmet, att få min röst
hörd i detta format. Det här är min sista ledare och den
sista av totalt tio publicerade texter i åtta nummer av
Holmiensis.
Ärligt talat var det inte så här jag föreställde mig att mitt
sista nummer som redaktör skulle se ut. Visst har vi
kämpat med tidningens digitaliseringsprocess, men inte
trodde jag att det här numret skulle tryckas i blott tjugofem
pappersupplagor, och då främst i arkiveringssyfte.
Vilken tur att Holmiensis numera också går att läsa på
Stockholms nations hemsida, så att alla kan få ta del av vårt
hårda arbete med det här numret av tidningen.
Låt mig nu adressera den enorma elefanten i rummet. I
skrivande stund är det april och vi är fortfarande mitt uppe
i en världsomfattande pandemi som förändrat vardagen
mer eller mindre radikalt för de flesta av oss. Självklart är
allt detta ytterst tråkigt, och självklart är det okej att känna
sig nedstämd och besviken över saker som inte blir som
man förväntat sig. Samtidigt försöker jag stanna upp och
se mig omkring. Det är sannerligen en historisk tid vi
just nu genomlever. En tid vi kommer minnas långt
framöver. En av få tider då mänskligheten får en kalldusch
och försöker visa sig från sin bästa sida. Det värmer hjärtat
varje gång jag ser unga människor hissa upp välfyllda
matkassar till äldre pars balkonger eller familjer som
samlas utanför äldreboenden för att gratta sina mor- eller
farföräldrar på födelsedagen. Det värmer också hjärtat att
se hur de flesta försöker ta sitt ansvar trots att
deras liv vänts upp och ner.
För min del har den här tiden varit mestadels rofylld
(förutom paniken som uppstod när korridoren förlorade
internet precis innan en viktig deadline). Jag har haft
möjligheten att studera på distans, och göra saker jag
annars skjutit upp eller inte haft tid för (förutom att
tvätta fönstren. Karantän eller inte, det kommer inte
att hända). Jag såg till exempel de tre fantastiska
Kieślowski-filmerna i Trikoloren och jag uppmuntrar alla
till att göra detsamma. Dessa fantastiska konstverk står var
och ett för de tre franska slagorden: frihet, jämlikhet och
brödraskap (eller systerskap, reds. anm.). Tre ord som på
något sätt klingar än viktigare i tider som dessa.
Men tiden (och utrymmet) börjar rinna ut och därför
vill jag slutligen tacka alla fantastiska skribenter och art
directors som sannerligen förgyllt min tid i Holmiensis
redaktion. Det har varit en ynnest att få lära känna er,
skapa tillsammans med er och få ta del av era fantastiska
alster. Och det här numret är knappast ett undantag.
Markus intervjuar Nationens damkör Erato och turistar
i Uppsala, Sven filosoferar över värdeomdömen och
Kerstin tillämpar social distansering genom hembesök via
Zoom. Vi har även äran att ha med tre (!) gästskribenter,
nämligen Mireia, Lisa och Kseniya, som vardera skriver
om studentkost, hur man kan roa sig i karantäntider och
hur livet i Uppsala kan se ut för en utbytesstudent.
Avslutningsvis... har jag inget mer att tillägga. Tack
Holmiensis, för att du hjälpt mig sätta ord på mina tankar
och förvandla abstrakta idéer till ord. Tack för utrymmet,
tack för privilegiet. Nu lämnar jag över stafettpinnen.
För sista gången er Redaktör,
Amela Muratspahić
Ansvarig utgivare
Erik Lidén
1q@stockholmsnation.se
Annonsförsäljning
holmiensis@stockholmsnation.se
Tryck
Wikströms Tryckeri AB
018-15 62 90
Omslagsillustration
Anna Woodcock
Kontakt
Drottninggatan 11
753 10 Uppsala
072-964 75 50
holmiensis@stockholmsnation.se
Amela Muratspahić
Redaktör
2