2021 Holmiensis 1

Nummer 1 2021. Sedan 1963. Stockholms nations tidning. 

Trendspaning 2021: 

Hållbart mode 

Nationens klippor i stormen 

Hedersledamoten

edaktionen 

REDAKTÖREN HAR ORDET 

Kära Recentiorer, 

I denna text vill jag rikta mig till er. Pandemin prövar 

oss som aldrig förr och som ny student kan det vara 

svårt att hitta ett socialt sammanhang. Att anpassa sig 

till livet som student är inte helt lätt även under normala 

förutsättningar. Utöver själva huvuduppgiften att klara av 

studierna ska man också hitta ett boende, skaffa vänner, 

och i stort sett bygga upp ett helt nytt nätverk. Inte sällan 

är det första gången i livet man lämnar familjens trygga 

famn för att bo själv och stå på egna ben. En sådan förändring 

kan givetvis ingjuta en viss känsla av ensamhet och 

oro. När studenter nu dessutom lever med undervisning 

på distans, ett begränsat socialt umgänge och en framtidsutsikt 

präglad av stor osäkerhet, ställs denna utmaning på 

sin spets. 

Håll i, håll ut, håll avstånd, har utvecklats till något av 

en slogan under pandemin. Tre korta men ack så viktiga 

uppmaningar som vi måste fortsätta leva efter, ett tag till. 

Tids nog kommer vi att kunna kramas och trängas på 

dansgolv igen. Tills dess är det dock viktigt att vi gör vad vi 

kan för att hjälpa varandra att må bra, svåra förutsättningar 

till trots, och här vill jag tro att Nationen har en viktig 

roll att spela. För även om vi kraftigt behövt begränsa vår 

verksamhet så har vi inte stängt helt. De dagliga verksamheterna 

har anpassats efter restriktionerna och håller 

fortsatt öppet för studenter som vill ta en kaffe, äta lunch 

eller studera i biblioteket. Kommunikativa kulturverksamheter 

såsom Radio Holmiensis och denna tidning 

fortsätter likaså. Mycket är annorlunda, men drivkraften 

att skapa en kontaktyta för studenter består. Personligen 

har mitt nationsengagemang varit väldigt betydelsefullt 

även under pandemin, och jag känner en stor tacksamhet 

för gemenskapen inom ämbetsskaran. 

I denna gemenskap är förstås du, kära Recentior, också 

välkommen. Det finns många sätt att bli en del av den, och 

till att börja med tycker jag att du ska bli medlem. Det blir 

du genom att skriva in dig hos vår Förste kurator Marcus. 

Han är en trevlig prick som dessutom gärna svarar på 

eventuella frågor om Nationen. Nästa steg som många 

nationsnyfikna studenter tar är att hoppa in och ”nissa”, det 

vill säga skriva upp sig på enskilda arbetspass för att pröva 

på arbete i köksverksamheterna. Ett lika bra alternativ är 

att direkt söka ett ämbete. Stockholms nation bedriver en 

verksamhet med stor bredd och erbjuder därmed många 

sorters ämbeten av varierande karaktär. Nationen arbetar 

outtröttligt med att skapa en säker miljö i nationshuset för 

såväl Ämbetsmän som gäster, men föredrar man ändå att 

arbeta på distans finns det goda möjligheter till det. Vi på 

Holmiensis söker till exempel alltid duktiga skribenter och 

illustratörer. 

Självklart försvinner inte all tristess och oro som följer i 

pandemins spår genom ett nationsengagemang, men min 

erfarenhet är att det åtminstone mildrar sådana känslor. 

Denna erfarenhet delar jag med Nationens Dagverkare 

Wilma, som i Reccekrönikan på sida fem berättar om sin 

första termin på Stockholms nation. 

Detta nummer är dessutom fullproppat med spännande 

innehåll för dig som vill veta mer om Nationen. Richard 

intervjuar Trygghetsombuden, Markus lär oss mer om 

inspektorsrollen på Nationen, och jag själv utforskar 

Nationens arkiv. Därtill får ni essentiella trendtips från 

Lisa och Eric. 

Trevlig läsning! 

Ansvarig utgivare 

Marcus Hellgren 

1q@stockholmsnation.se 

Annonsförsäljning 

holmiensis@stockholmsnation.se 

Tryck 

Wikströms Tryckeri AB 

018-15 62 90 

Omslagsfoto 

Allan Klynne 

Fotograf 

- 

Kontakt 

Drottninggatan 11 

753 10 Uppsala 

072-964 75 50 

holmiensis@stockholmsnation.se 

Nils Norström 

Redaktör 

2

edaktionen 


Redaktör 

Läsa horoskop eller montera IKEAskåp? 

Skåp! Kanske modell “Stockholm”? 

Spendera på nation eller spara 

pension? 

Spenderar på padeltennistider. 

Kajakpaddling eller padeltennis? 

Se fråga 2. 


Montera skåp kan vara en dealbraker. 


pension? 

Håller med Markus. 

Andra medverkande: 

Wilma Axelsson 

Gästskribent 

Övrig information: 

Omslaget i detta nummer är återanvänt från Holmiensis, 

nr 4, 1986. Originalet ritades av Allan Klynne. 


Montera IKEA-skåp, som vuxenlego. 


pension? 

Spendera på nation. 

Siri Österlund Björk 

Art Director 


Paddla kajak enkelt. 


Tror mer på IKEA-skåp. 

Philippa Nilsson 

Art Director 


Rack över rodd alla dagar i veckan. 


Läsa horoskop. Helst andras! 


pension? 

Sparar man inte genom att spendera på 

nation? 

Markus Hällje Kajakpaddling eller padeltennis? 

Redaktionssekretarere Naturupplevelsen alla veckans dagar. 


Läsa horoskop. Är fruktansvärt ohändig. 


pension? 

Måste kompensera för den ovan: vara 

vuxen å spara! 

Lisa Ljungberg Kajakpaddling eller padeltennis? 

Redaktionssekreterare Kajak! 


pension? 

Spendera! Allt annat löser sig. 

Kajakpaddling eller padelten 

Eric Winell 

Min inre scout trumfar min inre snobb. 

Redaktionssekreterare 


Montera skåp! Inget hokus pokus! 


pension? 

Pensionen. En förlorad konstform. 


Richard Martin Padeltennis. Jag måste vässa min 

Redaktionssekreterare bandeja. 

INNEHÅLL 

Nummer 1 2021 

1Q har ordet 4 

Reccekrönikan 5 

Trendspaning 2021: Hållbart mode 6 

Erics inne- och utelista 8 

Recension: Bakfickans ölutbud 10 

Hedersledarmoten 14 

Uppsalavyn 17 

Inspektorsrollen på Stockholms nation 18 

Nationens klippor i stormen 23 

Arkivet 25 

Recept 28 

Kuratelet 29 

Kalendarium 32 

3

Tryck 1q har CMD+Shift ordet 

för att ändra text 

1Q HAR ORDET 

Februari i Sverige 2021. Den brittiska kommentatorn Andy 

Gray antydde en gång att Lionel Messi inte kunde leverera 

utanför Barcelona med citatet: ”but can they do it on a 

cold rainy night in Stoke?” Man får anta att Gray syftar till 

den något osexiga tillvaron Stoke-on-Trent har att erbjuda. 

Välkommen till februari i Sverige, Andy Gray. 

Messi i all ära men att studenterna i Uppsala orkar 

alternera mellan studier, extrajobb och ideellt arbete 

samtidigt som februari slänger -20 och kolsvart tillvaro 

mot dem är beundransvärt. Ljuset är nu i antågande, på 

alla möjliga sätt. Håll ut och kämpa på. 

2020 kommer gå till historien som ett sällsynt uselt år. 

Mina förhoppningar om att nyårslöftena om viktnedgång 

och bättre sömnrutiner skulle bli mina tuffaste motgångar 

raserades tämligen snabbt. 2021 är ett faktum och det kan 

bara bli bättre. 

Nytt år innebär också nya kollegor. John Milton har tillträtt 

på 2Q-posten med glatt humör och vid god vigör efter 

Andre kurator emeritus Carl Fredrik Kjellberg. Barmästare 

Zackary Dratwa har klivit på efter Tomas Haglund. Jag 

är övertygad om att de kommer att lotsa skutan under 

2021 med bravur. Tack CF och Tomas för det arbete ni 

gjort under 2020. Det har varit ett tufft år som ni hanterat 

oerhört väl. 

But can they do it on a cold rainy February night in 

Sweden? Ja, det kan vi, Andy. Nationen står inför oerhörda 

prövningar just nu. Planeringen inför NÖDH, ett insamlingsprojekt 

som kommer gå av stapeln senare under 

terminen, är i full gång och jag förbluffas än en gång över 

hur värdefullt det frivilliga engagemanget som Nationen 

sitter på är. Ni tar av er egen fritid för att hjälpa till, 

villkorslöst, och det hedrar er. Det kan låta märkligt, men 

det är i stunder som dessa som jag uppskattar tiden som 

Förste kurator allra mest. Det är stunder som dessa jag 

och mina kollegor hämtar kraft ifrån när utsikterna från 

förtvivlans branter känns allt för nära inpå. 

Tack alla ni som fortsätter att vara medlemmar i Nationen. 

Tack till mina kollegor för den dagliga dos av skratt och 

energi ni alltid skänker mig. Tack till alla tidigare aktiva 

som gång på gång räcker ut sin hjälpande hand för stöd 

och råd. Tack återigen till Nationens ämbetsskara som 

trots detta forna år står Nationen trogen i några av de 

blåsigare tiderna i dess historia. Tack. 

På terminens första Landskap valdes Sigrid Holm till 

Förste kurator och Caroline Holst till Tredje kurator. Jag 

har haft äran att arbeta nära båda två under deras gedigna 

nationskarriärer och kan inte göra annat än att gratulera 

Nationen som från sommaren under ett års tid kommer 

att ha en mycket kompetent ledning. Grattis Stocken, och 

grattis Caroline och Sigrid. 

Marcus Hellgren 

Förste kurator 

4

RECCEKRÖNIKA 

INGA VINGLANDE STEG I PANDEMINS DAGAR 

Av: Wilma Axelsson 

Jag ska plugga i Uppsala, något annat finns inte! 

Fortfarande kan jag höra mammas ekande röst i 

öronen: 

“Utbildningen är viktigast, vilken stad det blir spelar 

ingen roll.” 

”Jag ska till Uppsala, så är det bara!” svarade jag med 

irriterad ton och drämde igen ytterdörren med en 

smäll. 

Domkyrkans höga kyrkklocka syntes på långt håll 

från motorvägen. Vi hade precis lämnat av min 

storebror Felix när han skulle börja studera sin 

första termin i Uppsala. Hur skulle det gå för mig 

nu? Hur blir livet som ensambarn? Mamma och 

pappa kommer ju rent ut sagt gå mig på nerverna. 

Jag avundades Felix i Uppsala. Alla nya intryck, 

kompisar, fester och nationer som studentlivet förde 

med sig - han skulle få börja det liv jag så innerligt 

längtade efter, trots att det skulle dröja en evighet 

innan det var min tur att äntra Stockens dansgolv för 

första gången. Redan efter första resan till Felix nya 

studentstad var jag säker, helt säker, att Uppsala var 

den stad jag ville spendera min studietid i. 

”MED YTTERST BEGRÄNSADE 

KUNSKAPER OM MATLAGNING VAR 

DET NU JAG OCH MINA TVÅ DAGVER- 

KARKOMPANJONER SOM SKULLE 

MÄTTA ALLA MAGAR SOM VALDE 

STOCKENS FANTASTISKA BAKFICKA 

TILL LUNCH.” 

Med antagningsbeskedet i handen hörde jag Anders 

Tegnells monotona och något harklande röst från 

nyhetssändningarna: “Vi måste vara försiktiga, 

rådande läge är kritiskt - stanna hemma”. Stanna 

hemma? tänkte jag, nu får väl skiten vara över? Jag 

skulle ju äntligen få börja studera i Uppsala, engagera 

mig på nationer och leva studentlivet. Skulle jag 

stanna hemma och missa allt det här? Dansandes 

efter Tegnells pipa tog jag mitt förnuft till fånga – jag 

får göra det bästa av situationen. Inte skulle det bli 

någon Stockentorsdag med vinglade steg uppför 

Drottninggatan, inte heller några finsittningar på 

Nationen och framför allt ingen Reccevecka. Hur 

skulle jag nu knyta nya kompisband och få en rolig 

tid i min drömstad? Frågorna var många men svaren 

få. 

*** 

Med nycklarna i handen till min nya bostad gick jag 

med darriga steg för att möta min bästa vän Maja 

för lunch på Stocken. Hon skulle ta mig under sina 

vingar och lära mig allt hon visste om Uppsalas 

studentliv. Så sant som det var sagt blev Majas första 

öppningsfras: “Här är Wilma, hon vill jobba på 

Stocken.” Något nervöst nickande fick jag fram att 

det ville jag gärna göra. Två dagar senare stod jag i 

Stockholms nations kök som Dagverkare. Med ytterst 

begränsade kunskaper om matlagning var det nu 

jag och mina två dagverkarkompanjoner som skulle 

mätta alla magar som valde Stockens fantastiska 

bakficka till lunch. Men tiden gick och jag skrattade 

mig igenom hela dagen. 

Skam den som ger sig. Med facit i hand har början av 

min studietid blivit så bra som jag kunnat önska. Jag 

har knutit nya kompisband, gått vinglande steg trots 

pandemins dagar och fått känna en gemenskap utan 

dess like. Jag är mer än nöjd och ser fram emot vad 

Uppsala har att erbjuda i framtiden - förhoppningsvis 

ett Uppsala som snart är sig likt igen. 

5

nudlar, Tryck CMD+Shift 

studier & 

för att stålar ändra text 

TRENDSPANING 2021: 

HÅLLBART MODE 

DIN UPPSALAGUIDE TILL EN KLIMATSMART STIL 

Av: Lisa Ljungberg 

Det råder ingen tvekan om att modeoch 

klädindustrin bidrar till de rådande 

klimatförändringarna. Att producera nya 

kläder ger upphov till utsläpp på 10–40 kilo 

koldioxidekvivalenter per kilo textilier. Vi 

studenter måste ändra på våra konsumtionsvanor 

för att en verklig förändring ska ske globalt och 

lokalt, och kanske har vi ett extra stort ansvar 

då vår samhällsattityd nu kommer få betydande 

konsekvenser i framtiden. Som tur är är det 

möjligt att plocka ihop en hållbar garderob utan 

att behöva kompromissa särskilt mycket kring 

originalitet, stil och passform vilket är viktigt i dagens 

trendockuperade värld. 

”PRECIS SOM ETT FINT ÅRGÅNGSVIN 

FÅR ÄVEN KLÄDER MER KARAKTÄR 

MED TIDEN.” 

Uppsala är en tillgänglig stad när det kommer till att 

bygga upp en klimatsmart stil. Studentstaden är fylld 

av småskaliga vintagebutiker och stora distributörer 

av hållbara klädesplagg till varierande, men oftast 

mycket billigare, priser jämfört med nyköp. Det första 

steget är bara att lära sig var dessa guldkorn finns. Jag 

har besökt en rad vintage- och second hand-butiker 

i Uppsala och sammanställt några av mina favoriter i 

denna text. 

Två begrepp som först behöver redas ut är second 

hand och vintage, och skillnaden mellan dem. 

Vintage har blivit lite av ett modeord på senare 

tid. Det anses vara ett lite finare uttryck än second 

hand. Termen “vintage” härstammar, som allt annat 

i vår kurslitteratur, från latin och betyder ungefär 

vinskörd. Precis som ett fint årgångsvin får även 

kläder mer karaktär med tiden. En del hävdar att 

ett plagg måste ligga åtminstone 25 år för att räknas 

som vintage. Under den tiden laddas plagget med 

emotionellt och ekonomiskt värde. Second hand 

är ett bredare begrepp och innefattar alla typer av 

“andrahandsplagg”, det vill säga sådant som har sålts 

vidare efter tidigare användning. 

På Sysslomansgatan 5 i ligger Restyle Second Hand & 

Records. Butiken är en återförsäljare av vintage- och 

second hand-streetwear, vinylskivor och sneakers till 

bra priser, som personligen plockats ihop av ägaren. 

Övergripande kan man definiera streetwear som 

en stil som förknippas med kläder och accessoarer 

från vissa specifika märken. Märkena har ofta en 

historia av att vara sportiga och funktionsanpassade 

till motorsport, skejtande och basket. Musikgenrerna 

hiphop, trap och rap är starkt associerade med den 

karakteristiska stilen. Restyle Second Hand och 

Records ett bra exempel på en streetwear-butik, och 

faller looken dig i smaken är priserna förmånliga 

med tanke på de otroliga produkterna ägaren har 

letat fram. Har du inte kulturen varmt och hjärtat 

hittar du fortfarande rediga jackor och fleecar till bra 

priser här. Butiken känns personlig, mysig och cool. 

Mittemot Restyle ligger Ruth & Raoul på 

Sysslomansgatan 14. Det är en välsorterad 

vintagebutik med kläder, skor, smycken och 

accessoarer för både män och kvinnor från sent 

1800-tal till tidigt 2000-tal och allt däremellan. Här 

kan jag garantera att du hittar något alldeles extra. 

Ett besök på Ruth och Raoul är som en vy över det 

dekadenta slutet av 1800-talet och en överblick över 

några avgörande modedecennier under slutet av 

1900-talet. Butiken rymmer allt från ståtliga dräkter 

för pampiga tjejer, till smala slipsar för svåra killar. 

Både kläderna och butiken berättar en historia och 

kvinnan i kassan hjälper mer än gärna till och svarar 

på frågor om de utvalda plaggen. Priserna sträcker sig 

6


studier & 


upp och ner och du kan köpa allt ifrån en autentisk 

stickad ulltröja till en lyxig vintage Louis Vuittonväska. 

En motsägelse i dagens trendkultur är att 

många av de stora kedjornas designer påminner om 

70- tals blusar och collegetröjor från 90-talet, 

vilket blir ironiskt då de är nyproducerade. Genom 

att handla på Ruth och Raoul istället hittar du den 

äkta varan. 

Både Restyle och Ruth & Raoul ger dig som har en 

lite mer nischad stil, eller lägger mycket värde vid 

kvalitet och klädernas framtoning, en möjlighet 

att omfamna din personlighet, din hobby och ditt 

klädintresse genom att erbjuda relevanta plagg 

till rimliga priser. Nästa butik på tur är minst lika 

charmig men något mer åtkomlig för dig som 

kanske inte riktigt har vintage som intresse. 

”BOLÄNDERNA ÄR UTAN TVEKAN 

UPPSALAS SECOND HAND-MECKA.” 

Beläget på Drottninggatan 7, bara några ynka 

minuter från Stockholms nation, hittar du Stil 

Uppsala, en second hand-butik med en modern 

touch. Inriktningen ligger på nyare second 

hand-kläder och accessoarer. Butiken erbjuder både 

dam- och herrplagg som fortfarande känns helt nya; 

ett genialt koncept om du frågar mig, då många av 

de plagg som hänger på galgarna lika gärna skulle 

kunna bäras av studenter på Ekonomikum och på 

andra platser runt omkring i Uppsala. De tar in 

både märkeskläder och sådant som just nu säljs på 

de stora kedjorna. Stil Uppsala gör det ännu enklare 

för dig som anspråkslöst gillar att följa trender och 

köper några basplagg däremellan, att upprätthålla 

en modern och snygg stil. Färgerna och formerna 

är till största del klassiska, men på Stil kan du även 

hitta spexiga accessoarer, solglasögon och diverse 

klackskor för roligare tillfällen. Drick upp ditt 

Bakfickan-kaffe, ta en sväng förbi Stil och överraskas 

av att du här kan hitta minst lika fina plagg som hos 

dina frekventa modefavoriter. 

Chansen att hitta något du gillar är därför ganska 

stor när du tar bussen dit för att fynda billiga plagg. 

Skillnaden mellan kedjorna är inte särskilt distinkt 

men Myrorna tenderar att fokusera sin verksamhet 

på att anpassa sig efter modetrender generellt, 

medan Röda Korset och Erikshjälpen inte har någon 

uttalad anpassning till rådande modetrender. Men 

det betyder naturligtvis inte att dessa kedjor inte får 

in kläder som följer modet, om du är ute efter det. 

Second hand reducerar inte all klimatpåverkan. 

Är det din vision måste du nog ta till mer radikala 

åtgärder. Innan man börjar bygga upp sin hållbara 

garderob kan det dessutom vara bra att känna till 

att det är svårt att på en gång göra en fullständig 

omställning. Försök att hitta charmen i plaggen du 

redan har och fråga dig själv: Måste jag ha 50 olika 

tishor och 30 sneakers? Svaret på den frågan är 

troligtvis nej. Dessutom kan du genom att minimera 

dina nyköp, använda det du redan har och handla 

plagg av bättre kvalitet och av återvunna material 

göra en miljögärning enligt EU:s avfallstrappa. 

På Röda Korsets hemsida framkommer det att 

överskottsintäkterna för en tröja, som du i andra 

hand betalar 100 kronor för, kan räcka till mat för en 

hel familj i en hel månad. På så vis kan dina val göra 

skillnad. 

Att kombinera minskad konsumtion med att gå 

över till att köpa second hand och vintage är en 

bra början för att minska sitt ekologiska fotavtryck. 

Enligt Naturvårdsverket förekommer ungefär 80 

procent av klimatpåverkan inom modeindustrin 

vid produktionen av textilier och genom att handla 

sådant som redan är producerat slösar vi mindre 

på jordens resurser. Låt oss tillsammans se till att 

hållbart mode blir den största trenden år 2021! 

Boländerna är utan tvekan Uppsalas second 

hand-Mecka. Det är som ett stort torg bestående av 

– ja, just precis - väldigt många second hand-kedjor. 

Stadsmissionen, Erikshjälpen, Myrorna och Röda 

Korset är bara några av distributörerna på plats. 

7


studier & 


ONE DAY YOU’RE IN, AND THE 

NEXT DAY YOU’RE OUT 

Av: Eric Winell 

Konsten att veta om man är “inne” eller “ute” är det få som besitter, undertecknad 

inkluderad. Jag minns när jag skaffade Tiktok i slutet på 2019 och snabbt fick förklarat 

för mig att det var ute att mima till musik från topplistan. Sedan gick Tiktok till att bli 

en av de största trenderna vi sett 2020. För att sedan vara ute igen. Suck. Trender är ett 

komplicerat fenomen och pseudovetenskapen kring att spå dem är desto svårare, men 

jag räds inte en utmaning! Majoriteten av 2021 är fortfarande framför oss och jag har 

tagit mig friheten att sammanställa en guide om hur Uppsalas studenter ska lyckas leva 

trendenligt detta år. 

INNE 

Inne - Engagera sig på nation 

En inte alls vinklad trendspaning, men nationslivet 

kommer att uppleva sin renässans detta år. Engagera 

sig på kår? Delta i fristående projekt? Pfft. Det är på 

nationerna som man tar vara på ens bästa studentår. 

Studiebevakning i all ära men när det kommer 

till sittningar, fester och gemenskap är nationerna 

omöjliga att slå. 

Inne - Leva efter annan tidszon 

Shotluckan hade en lyckad reklamkampanj när de 

nya restriktionerna trädde i kraft i höstas som gick 

ut på att följa tidszonen GMT 6+. Tanken är att man 

börjar festkvällen enligt Bangladesh tidszon. På 

Bakfickan kan man se att folk sitter och dricker fatöl 

klockan 14. Inne. När restriktionerna lättar kommer 

vi dessutom inte klara av omställningen till att vara 

ute till klockan halv sex på morgonen igen. Nej, nu 

börjar vi tidigt och slutar tidigt. 

Inne - Blind dates 

Förhållanden har tyvärr varit den sanna pandemin i 

dessa tider. Att navigera sig genom Uppsalas singelliv 

är numera en utmaning. Ta därför tillfället i akt och 

bli ihopparad med någon av dina upptagna vänners 

snygga vänner! Blind dates är det nya avslappnade 

sättet att dejta 2021. Desperation? Känner inte henne. 

Inne - Optimism för framtiden 

Vi har alla läst oändliga analyser om hur pandemin 

kommer påverka hur vi lever framöver; det 

förespråkas ett slags paradigmskifte. Jag spår 

tvärtom, allt kommer återgå till att vara som det 

alltid har varit. Packade klubbar, shoppingrundor 

på Sysslomannsgatan och arbetspendling - ja tack. 

Så fort folkmassan vaccinerats så börjar det glada 

20-talet igen. 

8


studier & 


UTE 

Ute - Tinder 

Under 2020 använde jag likt många andra singlar 

Tinder som en vilde. Corona-dejting var absolut 

en trend, men med det nya året har vi fått tid 

för eftertanke. Vi vill inte längre chatta med 

karantänssyssla #5 eller återställa ens konto för att 

få mer matchningar. Som Carola en gång sa: “Allt 

har sin tid”, och tiden är inte längre inne för Tinder. 

När samhället väl öppnar upp kommer vi ragga 

likt rovdjur och Tinder byts helt enkelt ut mot att 

klubbsurfa och köpa kaffe åt främlingar. Kanske en 

blind date? 

Ute - Zoom 

Zoom har varit vår bästa (läs: värsta) vän det senaste 

året. Digitala fikor, quiz-kvällar, sittningar och så 

vidare - vi har genomlidit varenda en av dessa nya 

“kreativa” påhitt. Jag kommer aldrig delta i någonting 

på distans igen efter denna pandemi. Om du efter 

att samhället öppnar upp igen arrangerar ett endaste 

digitalt evenemang är du fruktansvärt ute. Zoom - 

tack för att du möjliggör att livet kan vara någorlunda 

normalt i dessa tider men dagen jag raderar dig 

kommer jag aldrig att se tillbaka. 

Ute - Plugga juridik eller ekonomi 

Brukar ni höra på stan: “Jag pluggar T3 eller ’Väggen’ 

som vi brukar säga” eller “Jag körde Fek B nu men 

ska ta Stat:en nästa termin”? Tröttsamt. Det är tyvärr 

inte inne att plugga något mainstream och framför 

allt inte att förkorta kursnamn till något “catchy”. 

Jag vill hellre lyssna på någon som pluggar till att bli 

antikvarie eller språkvetare. Det bör tilläggas att man 

automatiskt är ute om man hänger på Ekonomikum. 

Ute - Influencers 

Cancel-kulturen går på högvarv och vi letar frenetiskt 

efter skavanker i Sveriges influencerskara. Jag tror 

att detta endast är ett symptom av den riktiga 

sjukdomen: självaste influencerna. Spiken i kistan 

kommer vara att någon C-kändis börjar plugga i 

Uppsala och “vloggar” pluggdagar på Carro och shots 

i Kakel. Det är hög tid att säga adjö till Sveriges mest 

problematiska yrke och istället börja dyrka andra 

kändisar, som Magnus Uggla. 

Särskilda önskningar från en simpel man: 

• Ett återuppståndet Systembolag mittemot Ica Lutis. 

• Att ”Uppsalove”-kontot på instagram blir vår nya 

version av Gossip Girl. 

• Att Ekonomikum rivs och det byggs ett Carolina 

Rediviva på den platsen. 

• Kan padel bara sluta vara en grej? 

9 

9

nationen 

LIEBE ABENDMEISTER, 

EIN BIER BITTE! 

Av: Eric Winell och Richard Martin 

10 

Vi sätter oss ned i ett fullsatt och fartfyllt (nåväl, så fullsatt 

och fartfyllt som restriktionerna tillåter) Bakfickan och gör en 

djärv beställning. Vårt bord fylldes med tio olika ölsorter vilket 

markerade startskottet för en kväll med många toppar och få 

dalar. Kvällens mål är att få en djupare inblick i Bakfickans 

ölsortiment. Det enorma utbudet av öl som erbjuds på Nationen 

kan framstå som skrämmande och svårhanterligt. Denna guide 

ni har framför er är ett gediget försök att ge en fingervisning 

till hur ni ska beställa under er nästa kväll i Bakfickan. Urvalet 

består av några av de mest populära ölsorterna, några för oss 

okända och någon alkoholfri. Allt i vetenskapens namn förstås. 

Skål!

nationen 

MIKKELLER DRINK’IN THE SUN, 0,3% 

En alkoholfri öl som klår flera andra öler på denna 

lista. Det här är en frisk amerikansk veteöl med 

aromatiska inslag av citrusfrukter. Den upplevs som 

fruktig och fräsch i munnen och är en behagligt 

läskande öl. Som namnet kanske avslöjar är detta 

verkligen en sommaröl, men räds inte att prova den 

redan när våren kommer! 

Passar till: Mojo Burger eller tilltugg. 

Betyg: 4.5/5 

ST ERIKS RABARBER SUR, 4,7% 

Ytterligare en suröl men denna gång av stilen 

Berliner Weisse, en av de vanligaste surölstilarna 

idag. Som namnet antyder härrör ölsorten från 

den tyska huvudstaden, där den ofta serveras mer 

som en drink, blandad med färgglad likör eller 

med snaps. Den kombinationen skippar vi dock 

denna gång. Denna Berliner Weisse har en fruktig 

och syrlig karaktär med friska inslag av rabarber 

och citron. Beskan är väldigt låg vilket gör den mer 

läskande än andra ölsorter. Denna välbalanserade 

öl för tankarna tillbaka till farmors rabarberpaj. 

Passar till: Quinoasallad med rostade grönsaker 

Betyg: 3.5/5 

MIKKELLER HVA SÅÅ!? 6,8 % 

Denna belgiska pale ale är jäst med jästsvampen 

brettanomyces, även kallad brett. Jästen används 

främst i just belgiska ölstilar och har i detta fall gett 

upphov till toner av stall, sandelträ och rökelse. 

Underskatta dock inte denna beska, karaktärsfulla 

öl! Den guldbruna färgen och brödiga smaken bidrar 

till en trevlig, kolsyrad upplevelse. Sammantaget en 

respektingivande öl. 

Passar till: Margherita 

Betyg: 3/5 

SAMUEL SMITH IMPERIAL 

STOUT, 7% 

Stout är en torr och mörk ölsort som kanske 

inte är det vanligaste man dricker som student. 

Denna öl har en maltig, lite rostad smak med 

höstiga inslag av kaffe, smörkola och choklad. 

Dryckesupplevelsen är en positiv överraskning 

och om mörka ölsorter inte är för dig ser du 

åtminstone brittiskt sofistikerad ut. Cheerio! 

Passar till: Bakfickan House Burger. 

Betyg: 3/5 

11

NATIONEN 

DUGGES 15 SOUR, 5% 

När det kommer till ölsorten American wild ale är allt 

tillåtet. I detta fall är denna jubileumsöl smaksatt med 

hela 15 (!) olika frukter och bär, bland annat ananas, 

persika och körsbär. Resultatet är en sur och fruktig 

öl - med betoning på sur. Därför rekommenderar vi 

att varva den med något annat att dricka. 

Passar till: Pizza bianco 

Betyg: 2.5/5 

UPP BREWING PILSNER, 4,9 % 

En klassisk pilsner i tysk stil med inslag av citrus 

och örter samt relativt hög beska. En öl som vi anser 

passar lika bra för den oinvigde som för den mer 

erfarne öldrickaren. Den milda smaken gör sig bra 

för både helkvällar och enstaka glas. Beträffande 

smaken anser vi dock att den är något klen och vi 

hade gärna sett att ölen levererade lite mer spänning. 

Samtidigt utger den sig inte för att vara mer än vad 

den är och den smakar bra. 

Passar till: Mojo Burger 

Betyg: 3/5 

UPP X BAKFICKAN IPA, 5,2 % 

Upp X Bakfickan IPA är en Session IPA med något 

svagare alkoholhalt och rundare smak än en traditionell 

IPA. Den är gjord på Simcoe-humle och vi tycker oss 

kunna känna smak av svartvinbär. Då beskan är något 

reducerad bör ölen passa utmärkt till den som önskar 

börja utforska världen av IPA men som ännu inte funnit 

sig i beskheten. Det ryktas dessutom om att Nationens 

Kvällsverkare spelat en inte oviktig roll i framtagandet 

av ölen vilket ger en extra dimension till brygden.. 

Sammantaget ställer vi oss positiva till smakupplevelsen 

men tycker att ölen saknar lite karaktär för att nå hela 

vägen upp till en femma. 

Passar till: Alla sorters tilltugg 

Betyg: 4/5 

12

nationen 

WEIHENSTEPHANER 

HEFEWEISSBIER, 5,4 % 

BERNARD LAGER, 4,9 % 

Bernard Lager är en ljus, tjeckisk lager i böhmisk 

pilsnerstil med tydlig smak av malt och humle. 

Ölen görs i ett gammalt tjeckiskt bryggeri som har 

använt sig av samma metoder sedan 1600-talet. Vi 

tycker att den är väldigt brödig och jästig i smaken. 

Likt många andra ljusa lagers passar den alla typer 

av människor i alla typer av sammanhang. Trots 

ölens höga funktionalitet anser vi den vara ganska 

anspråkslös. Smakmässigt ger den inte mycket mer 

än vilken annan 10-kronorsöl som helst, utan att för 

den delen smaka dåligt. 

Weihenstephaner är en tysk, ofiltrerad veteöl. Den har 

en fyllig, mjuk, aromatisk smak med låg beska och frisk 

jästighet. Vi tycker att den är otroligt rund i smaken och 

utgör vad vi skulle kalla en riktigt klassisk weissbier. 

Ölen passar alla kategorier av öldrickare men kanske 

lite extra bra för de som tröttnat på smaken av lager, 

men inte riktigt känner sig redo att ta sig an en IPA. Det 

mjuka visuella intryck man får av ölens ofiltrerade yttre 

avspeglades i fullo beträffande dess smak. Upplevelsen 

var mycket tillfredsställande och smakerna känns 

otroligt välbalanserade. 

Passar till: Mojo Burger 

Betyg: 5/5 

Passar till: Bakfickan House Burger 

Betyg: 2/5 

FJÄDERHOLMARNA (HOLMIENSIS 

APA), 5,0 % 

Denna öl är en så kallad American pale ale, ofta 

förkortat APA. En överjäst, aromatisk öl med mjukare 

toner än en klassisk IPA. Den är gjord på amerikansk 

humle vilket ger en blommig smak och fokus ligger på 

sötma snarare än beska. Vi tycker även att den smakar 

något syrligt. Ölen är perfekt att bryta av med men 

sötman gör att vi anser den passa sämre för helkvällen. 

Trots det var den god, spännande och uppfyllde våra 

förväntningar. Det faktum att man inte endast vill hålla 

sig till den under hela kvällen drar dock ner betyget en 

aning. 

Passar till: Pizza av valfritt slag. 

Betyg: 4/5 

13

hedersledamoten 

Tryck NATIONEN CMD+Shift 


HEDERSLEDAMOTEN 

Johan Hirschfeldt, född 1942 i Stockholm, är jurist, Förste kurator emeritus, Hedersledamot 

av Kungliga Vitterhetsakademien och juris hedersdoktor vid Uppsala universitet. Han var 

justitiekansler 1992–1996 och hovrättspresident i Svea hovrätt 1996–2007, och har därtill bland 

annat arbetat som rättschef i såväl arbetsmarknadsdepartementet som statsrådsberedningen och 

varit ordförande i Statens ansvarsnämnd, Riksdagens ansvarsnämnd, och Pressens opinionsnämnd. 

Efter Tsunamikatastrofen i Indiska Oceanen 2004 tjänstgjorde han som ordförande i 

Katastrofkommissionen, som på regeringens uppdrag granskade myndigheternas agerande i 

samband med katastrofen. Men framför allt är han hedersledamot av Stockholms nation. Det 

står skrivet att till Hedersledamot kallas envar Nationen vill betyga sin högaktning. Det är med 

stor sådan jag lämnar över till Johan Hirschfeldt. 


Redaktör 

Så jag har lust att här skriva något litet om staden 

med dess vatten och broar. Redaktörn har ju 

gett mig fria händer att skriva om precis vad jag 

vill här i Holmiensis. Yrkesmemoarerna får anstå. 1 

Morfarsfar sysslade med vatten, mest under 

staden. Han, Per August Sjögren, blev en tidig och 

framgångsrik VVS-entreprenör. 2 Han kom med 

tomma händer från Öland till Stockholm och såg 

till att en sunkig 1800-talsstad fick avlopp och 

vattenklosetter. Tala om lyft för folkhälsan. 

Farmorsbror, Sal. Vinberg, fokuserade som 

stadens hamndirektör på att förbättra stadens 

sjökommunikation i början av 1900-talet. Hur 

hantera sjöfarten från Mälaren till Saltsjön genom 

Stockholm? Den gamla Karl Johansslussen hade inte 

kapacitet. Han var med om att projektera något som 

än idag gör nytta och ger skönhet åt staden: Den 

nya farleden mellan Hammarby sjö och Årstaviken 

med Danvikskanalen och slussen vid Skanstull samt 

fyra broar, bl.a. Årstabron. Den ritades av Cyrillus 

Johansson och 2005 kompletterades den med den 

världsberömde Norman Fosters nya bro. Så löstes 

också tågförbindelsen söderut. Att de två broarna 

samspelar vackert kan jag se när jag numera, som 

pensionerad Söderbo, nästan dagligen promenerar i 

Tantolunden. 3 

De här båda herrarna i släkten har jag gemensamt 

med min kära syster, tillika Nationens tidigare 

och första kvinnliga Inspektor, professor Lena 

Marcusson. Hon gillar också vatten, särskilt att 

simma i. 

”PÅ NÅGOT UNDERMEDVETET 

SÄTT TROR JAG DE HÄR 

SMÅBARNSINTRYCKEN SEDAN 

KOM ATT LEVA UPP STARKT 

UNDER DE ELVA PRESIDENTÅREN 

I MINA ARBETSRUM I 

WRANGELSKA PALATSET PÅ 

RIDDARHOLMEN.” 

Mina egna första intryck av vatten tror jag är 

från Mälaren. Från föräldrarnas bostad vid Jacob 

Westinsgatan drogs jag i barnvagn ned till Norr 

Mälarstrand och kunde se ut över Riddarfjärden. 

På något undermedvetet sätt tror jag att de här 

småbarnsintrycken sedan kom att leva upp starkt 

under de elva presidentåren i mina arbetsrum i 

Wrangelska palatset på Riddarholmen. Där var 

det en fantastisk utsikt mot Stadshuset och vidare 

västerut under alla årstider och dygnens vakna 

timmar. Det kunde vara snabbt skiftande 

väderlekar med dramatiska ljusförhållanden. 

Werner Aspenström skriver i dikten Staden: 

WPå min blogg johanhirschfeldt.blog finns mina artiklar, mest om juridik, och mitt CV. 

2 Pdf-fil på internet: Värmeinstallationer Om vattenvärmesystem i befintliga byggnader. Slutredovisning av SBUF-projekt 11871, s.9. 

3 Se boken Hammarbyleden, Stockholm, 1929. I fråga om Cyrillus Johansson och andra arkitekter – Paul Hedqvist, som arbetade med både Västerbron 

och Tranebergsbron vill jag också framhålla – hänvisas till standardlitteraturen om byggande och arkitekter. När jag ser ett vackert hus och vill kolla 

vem som ritat det så dyker inte minst de båda upp! 

14




Vindstilla, som fallen från skyarna, 

ligger Riddarfjärden. 

Solen glimmar nästan som hos Bellman. 

Startberedd men ovillig att lyfta 

står en helikopter på en gul ponton, 

långt från de stora händelsernas centrum. 

Utsikten från rummet blev en stimulerande ram till det 

opartiska och sakliga juridiska arbetet att utföra vid 

skrivbordet 4 . 

intill det bräckliga räcket och kände oss tafatta och 

liksom bortglömda trots de många talen… Sedan 

kunde vi gå hem och packa ihop våra ägodelar medan 

människornas hurrarop ännu ringde i våra öron. 

Vi hade gjort vårt.” Nu skrotas varvet, 

bostadsbarackerna vid Bergsunds strand rivs och 

familjerna bryter upp. Ett replikskifte, som kunde vara 

skrivet under prekariatet idag, följer: ”– Vart tänker du 

ta vägen? – Vet inte säkert. Oppåt norr kanske.” 

I mitt blickfång låg hela tiden Västerbron, vårt lands 

största stålbågsbro. Stockholms kommun kan vara stolt 

över det projektet. Det togs upp i generalplanen 1928, 

arkitekttävlingen ägde rum 1929–30, byggstart 1931 och 

invigning 1935. 

HEDERLEDAMOTEN 

Så läser jag i arbetsjournalen från bygget från mars 

1932: ”Arbetsstyrkan 57 man. Efter förberedande 

mätningsarbeten har i dag sprängning för 

järnställningens betongstöd, östra sidan, sydligaste 

bågen, påbörjats. Bottenmuddring för södra bågens 

östra stöd igångsatt.” Journalen fortsätter under hela 

byggtiden till september 1935 ”14.9 Båglandfästena: 

gjutning av södra sidans konsolhål. – Brobanan: 

gjutning av stoppklackar pelare M, 16, 17, 18. Mejsling av 

dilationsfogarna påbörjad. – 23.9 All asfaltsbeläggning 

slutförd. – 28.9 Sopning och spolning av brobanan. 

– 29.9 Målningsarbetena avslutade. – 30.9 Allmän 

uppsnyggning på beting.” 

Var hittar man denna journal? Jo, i en svensk 

debutroman som kom ut 1935 och prisbelönades, Josef 

Kjellgrens Människor kring en bro. 5 Den hör till det som 

har betecknats som ett av Sveriges originella bidrag till 

världslitteraturen 6 . Romanen har kallats en kollektiv 

arbetsroman. Det märks. 

Här har familjerna till helgen varit ute med småbåtarna 

från Pålsundet till Kungshatt, Fågelön eller Kärsön 

för en tältutflykt: ”Det första männen såg när de kom 

in i Essingegattet, var inte själva staden, inte de höga 

kyrkspirorna och de stora byggningarna. Nej, först och 

främst såg de den nya bron som höjde sina avbrutna 

galgar över vattnet. Nästan varenda man ställde sig 

till hälften upp mellan tofterna och granskade med 

sakkunskap de redan resta spannens profil, följde med 

blickarna den smäckra och djärva lyftningen från 

kolonder till kolonder och kände sig ganska nöjda.” 

Men sedan vid invigningen: ”(Vi stod) i en klunga 

Foto: Johan Bergmark 

4 Saklighet och opartiskhet är ett kärnvärde i vår författning, se 1 kap. 9 § regeringsformen och närmare i Lena Marcusson (red.), Offentligrättsliga principer, 4 

uppl. 2020 och artiklar på min blogg. 

5 Boken finns att läsa digitaliserad på Litteraturbanken. 

6 Lars Furuland & Johan Svedjedal, Svensk arbetarlitteratur, 2006, s. 14. 

15




Västerbron finns på många foton även från byggtiden, 

många på den utmärkta Stockholmskällan 7 . Hemma 

på min vägg har jag ett konstverk av bygget. Det är 

en tuschteckning av Torsten Jovinge (1898–1938). 

Han dog i Sevilla, troligen mördad. Jovinge brukar 

kallas för purist och hans få målningar, särskilt med 

Stockholmsmotiv, uppmärksammas nu mycket i sin 

representation av svensk funktionalism. Mycket riktigt 

hade han sin ateljé på Söder mot Riddarfjärden. Mest 

känd hans målning av en vy från Centralpalatset mot 

Stadshuset. En annan avbildar ett lamellhus i det vackra 

och tidstypiska Eriksdalsområdet. Huset är ritat av Sven 

Markelius. 8 

med avsändaradressen Långholmsgatan, skrev han om 

sina egna framtidsperspektiv: ”Slutar på Långholmen 

eller i Svenska Akademien 9 ”. Han slutade i det senare 

alternativet. 

I hans beredskapsroman Krilon själv, 1943, har en 

central romanfigur, Emil Hovall, vid brofästet gått 

förbi Centralfängelset och där känt oro. Romanens 

huvudperson i kampen mot diktaturernas redskap, 

mäklaren Johannes Krilon, hade av fastighetsmagnaten 

Staph med firma Görgöhö felaktigt beskyllts för 

mordbrand och skulle kunna ha suttit inne där om 

han inte haft kraft och mod. Nu samlar sig Hovall 

själv inför den avgörande striden mot Staph: ”Hovall 

stannade på brons högsta punkt. Väster ut låg Mälaren i 

solnedgång, med holmar, grönska, Essingarnas vita hus 

och fabriker, åt andra hållet, innanför Riddarfjärden, 

såg han Stockholm med högbebyggelsen ovanför Söder 

Mälarstrand, gyttret in mot Slussen, Norr Mälarstrands 

ljusa rad av nästan likadana kubiga hus, och längre 

in Stadshuset med sitt gröna koppartak och en skymt 

av den ulliga lätta grönskan kring Helgeandsholmen 

och Riksdagshuset och sedan Riddarholmskyrkans 

tornskelett. Synen värmde honom.” 

HEDERLEDAMOTEN 

Jag slutar här, glad över att få dela med mig de här 

raderna till mina nationskamrater. 

Torsten Jovinge, Västerbron. 

Min favoritförfattare, Eyvind Johnson har skrivit om att 

stå på Västerbron och se ut över stan. 

Han hade en svår ungdomstid, skildrad i Romanen 

om Olof. Hemma ett tag i Boden, där man i skvallret 

oroades över att han fått ett brev från en författarvän 

Johan Hirschfeldt, 

Hedersledamot 

7 På Stockholmskällan finns stadens historia i ord, ljud och bild. Stockholmskällan samlar stadens kulturarv på webben. Arkivet innehåller mer än 30 000 bilder, 

kartor och dokument om stockholmarnas historia. 

8 Bilder av konstverken finns i Wikipedias artikel om Torsten Jovinge. 

9 Magnus Bergh (red.), Staden mellan pärmarna, Litterära friluftsessäer i Stockholm, 1998, s. 79. 

16 

16

Tryck uppsalavyn 

nationen 

NATIONEN 

CMD+Shift 


UPPSALAVYN 

Av: Kerstin Blomqvist 

17 

17

nationen 

”EN MÄRKLIG BLANDNING AV 

TRADITION OCH NYMODIGHET” 

Av: Markus Hällje 

Detta skulle bli ett historiskt och tekniskt 

reportage om inspektorsrollerna på Nationen. Men 

de givande samtalen med Tord, Maria och Terry, 

om tiderna och livets föränderlighet, nationernas 

artegna natur samt kärleken till denna, fick med 

nödvändighet tilldelas huvudrollen i texten. 

Men ett inledande förtydligande av vad Inspektorerna 

gjort och gör för Nationen är fortfarande på sin 

plats, något som inte alla nationsmedlemmar av 

idag har stenkoll på. Dessutom har rollen förändrats 

under århundradenas gång. Ibland sker rena 

missuppfattningar, eller för att tala med nuvarande 

Inspektor Tord Ekelöfs ord: 

- Inspektor på engelska betyder polisofficer. Det 

låter som någon med kommandorätt, som kan 

beordra. Det är det sista jag har. Men ibland tror 

man att jag har ett ledningsansvar, eller åtminstone 

kontrollansvar. Att jag kan inskrida och förbjuda 

saker som jag inte tycker är acceptabla, det är 

ingenting jag ens vill försöka. Och det är inget som 

förväntas av mig. 

Men vad var universitetet så oroligt över? 

Till att börja med handlade det helt enkelt om 

rädsla för konkurrens. Nationerna bedrev själva 

undervisningsverksamhet i form av orationer och 

disputationer. Universitetet ville ha monopol på 

studenternas lärande, i brist därpå: översyn. Därtill, 

har nationerna alltid varit forum för festande. En 

allmän oro för ungdomars (moraliskt degenererade) 

leverne har alltid förekommit. 

Rörelsen mot dagens annorlunda system inleddes 

dock redan mot slutet av 1600-talet då nationerna 

själva kunde be om eller föreslå specifika inspektorer. 

Dessa har även under historien varit till stort gagn 

för sina nationer genom upplärning, guidning 

och beskydd. Sedan mitten av 1800-talet har 

inspektorerna enkom fungerat som vänner 

och erfarna rådgivare. Inte minst till följd av 

studentkårens införande. 

Några uppfattningar kan däremot härledas till 

svunna tider. 

Då det begav sig, var nationerna en stor källa till 

oro för universitetet. Så till den vida grad, att man 

försökte avskaffa dem alla. Men som vi ser idag finns 

nationerna kvar, grant blomstrande, undantaget 

under pandemier. Alltså fick universitetet förlika 

sig med att samexistera med stadens nationer. 

Vad man istället gjorde var att införa inspektorer 

på nationerna. Positionerna utseddes alltså 

ursprungligen av universitetet och inte av de nationer 

de tillhörde. Konsistoriet – professorerna – delade 

själva upp de olika studentorganisationerna emellan 

sig. Detta, att inspektorn är professor, är en tradition 

som lever än idag. 

2 kap. 9 § Stockholms nations stadgar 

Inspektor och vid förfall för denne, Proinspektor, 

åligger att 1. värna om allt som främja Nationens 

intressen, 2. utöva en allmän tillsyn av stadgarnas 

efterlevnad, 3. närvara vid Landskap, 4. med förslagsoch 

yttranderätt närvara vid Nationens Styrelse- och 

Förvaltningsnämndsammanträden, 5. vid behandling 

av besvärsärenden närvara vid Granskningsnämndens 

sammanträden med förslag-, yttrande- och rösträtt, 6. 

ingå som ledamot i Stipendienämnden. 

18

nationen 

Så lyder dagens uppgifter enligt Stockholms nations 

stadgar. En annan, mindre formell, del av arbetet 

är traditionen att bjuda hem kuratelet, vilket både 

Inspektor och Proinspektor gör idag. 

En inte mindre viktig tradition förr i tiden, då 

Stockholms nation inte hade något eget hus före 

1840. Istället träffades nationsmedlemmarna, som då 

var mycket färre än idag, hemma hos Inspektorn i 

dennes privata bostad. Tord berättar: 

- Hemma hos Inspektorn fanns en kista och i den 

låg Nationens alla handlingar. I utbyte fick han 

silvergåvor, en tradition som lever kvar än idag 

trots eget nationshus. Nu är snarare jag inbjuden till 

Nationen. När jag kommer hit tar de vänligt hand om 

mig. 

*** 

Tord ser sig mer än någonting annat som en mentor 

för Nationen. 

– Jag är en erfaren medlem, i den meningen att jag 

levt så länge. Varit verksam ute i livet och besitter 

livserfarenhet som man inte har när man kommer 

hit från skola och gymnasium. Så jag kan ge råd, i 

svåra situationer tycker jag det är min plikt att hjälpa 

till med råd. Men då vill jag akta mig så ingen tror 

att jag försöker bestämma. Det är av vikt att kuratel 

och styrelse inte ser mig som en kontrollant, utan en 

referensperson med erfarenhet av livet. 

Att ha människor med livserfarenhet i sin närhet 

är ovärderligt för dessa ungdomskulturer som är 

nationerna. Om inte för att äldre alltid har rätt (vilket 

jag personligen utgått från som storebror), så för att 

addera perspektiv och fördjupa eller revidera insikter. 

- Det som är mode just nu, är faktiskt bara det just 

nu. Det var helt annorlunda förr, det kommer bli 

helt annorlunda imorgon. Och det är absolut inte det 

enda rätta, eller det enda roliga, som det är nu. 

Tord berättar nostalgiskt men medvetet om hur det 

gick till förr på Nationen. Med dansband, pardans 

och bestämda steg. Så går det inte till idag men där 

och då kunde han själv inte föreställa sig något annat. 

- Men nu när man levt ett tag och sett hur sådana 

här moden kommer och går, blir man relativistisk. 

Man förstår att det bara är vanor. Men ungdomar 

som just kommit fram till vuxenlivet upplever det 

nuvarande tillståndet som det enda möjliga, det 

enda roliga, det enda värt att ägna sig åt. Just den 

relativismen och förståelsen för att det historiskt varit 

annorlunda är intressant. 

”DEN TYP AV FESTER VI HAR HÄR 

ÄR HELT VÄRLDSUNIKA, MED UNGA 

MÄNNISKOR I FRACK. DET ÄR HELT 

ABSURT I ANDRA SAMMANHANG, 

MEN HÄR SJÄLVKLART.” 

Inspektor Tord Ekelöf 

Och man behöver inte röra sig tidsligt för att bli 

relativistisk. 

- Reser man ut i världen ser man andra beteenden. 

Den typ av fester vi har här är helt världsunika, med 

unga människor i frack. Det är helt absurt i andra 

sammanhang, men här självklart. Då tycker jag att 

just att det är så speciellt har sitt värde, men det gäller 

att inse att det är speciellt också. Att det inte är det 

enda självklara som man lätt tror som ny i vuxenlivet 

utan att ha sett något annat. Utan erfarenhet. 

Seniorerna ska inte bara ses som ärade hedersgäster, 

de fyller även en funktion. 

- De representerar ett minne av att saker och ting 

ständigt förändras. De som kommer hit nu kan lätt 

tro att det är den gamla traditionen sedan 1600-talet. 

Att så det är nu och hur folk beter sig har det alltid 

varit, men så är det inte alls. Det sker enormt stora 

förändringar hela tiden. 

Tord gör en kort paus innan han tillägger det 

osannolikt beständiga. 

- Som det här med att ordna porträtt av 

Inspektorerna som nationerna fortsatt med. Det var 

regel bara när jag var ung att avgående professeror 

vid universitetet avmålades i oljeporträtt som 

hängdes upp på institutionen. Men nu finns det så 

många professorer, man har totalt givit upp idén. 

Men nationerna fortsätter! Och genom att studera 

detta kan man även se hur modet att måla förändrats, 

nu börjar det återgå till det mer formella igen 

efter det friare och slappare 80-talet. Porträtten på 

Nationen illustrerar saker och tings förändring, inte 

bara i en riktning, utan fram och tillbaka. Det går 

bara runt! 

19

nationen 

Även om man inser att tiderna är kroniskt 

föränderliga och att få säker med självklarhet är facit, 

förhindrar det inte att man jämför en tid med en 

annan. 

- Nationen kunde ha mer kulturliv, bjuda in 

samhällsföreträdare för debatter och diskussioner. 

Det är mest fest hela tiden. Nationen har en attraktiv 

ställning i samhället. Man kan få hit människor. Så 

var det när jag var ung, då hade man varje torsdag 

en torsdagsklubb där bland andra kulturföreträdare 

och politiker bjöds in för diskussioner. De gav ett 

föredrag och så diskuterade man. Sedan åt man 

middag tillsammans. 

Så såg alltså Tordagsklubben ut förr. Det är onekligen 

mycket som förändrats. 

- Var annars i samhället förutom just 

Nobelmiddagarna, har man sådana här banketter 

med vita dukar, kandelabrar och servering vid bordet. 

Det förekommer inte i något annat sammanhang 

utom på nationerna. 

”NATIONERNA SOM ORGANI- 

SATION HAR EN HELT UNIK ROLL I 

SAMHÄLLET. GENERATIONERNA SOM 

FOSTRAS HÄR OCH SEDAN GÅR UT I 

ARBETSLIVET, DET ÄR HUNDRATALS 

ÄMBETSMÄN.” 

Inspektor Tord Ekelöf 

Så är nationerna väldigt traditionella, men Tord ser 

mer som förändrats: efter middagen. 

- Plötsligt släcks ljuset, man dånar fram sådan 

här discomusik. På min tid släcktes inga ljus efter 

middagen, utan det kom in en orkester, det bjöds 

upp till pardans och man fortsatte diskutera utan att 

behöva skrika. Senare hade man sexa klockan ett på 

natten, råbiff med ägg, snaps och sådär. Man fortsatte 

ända till tre eller fyra precis som nu, ingen svårighet 

för unga människor. 

Somliga saker är bevarade, andra inte. 

- Nationerna som organisation har en helt unik roll i 

samhället. Generationerna som fostras här och sedan 

går ut i arbetslivet, det är hundratals Ämbetsmän. 

Man kan också undra hur man får unga människor 

att klä sig som servitriser och servitörer och servera 

vid de här banketterna. Den ersättning de får skulle 

på den fria marknaden anses hutlös. Dessutom skulle 

man inte kunna få någon att göra det. Sådant är inte 

folk intresserade av att göra, men här är man det! Här 

till och med strävar folk efter att bli smörgåsnisse och 

liknande. 

Tord ser i nationsvärlden en attityd som sedan länge 

gått förlorad utanför. 

- Att vara beredd att tjäna. Man tyckte att det fanns 

något värdefullt i det. I dagens samhälle är att tjäna 

bara en plåga. Man ska vara fri, oberoende, inte 

behöva servera eller ha någon relation till någon. 

En märklig blandning av tradition och nymodighet. 

Det är väldigt skoj att vara här, även om en del är 

främmande för mig. 

Han sammanfattar den kanske viktigaste delen av sin 

roll: 

- Så jag representerar erfarenheten på något sätt och 

försöker injicera den. I andra tider och på andra 

platser roar man sig på helt andra sätt. Det har sin 

betydelse men behöver inte innebära att man inte 

kan hålla fast vid sitt sätt att roa sig här och nu. Men 

insikten är nyttig att ha, att det är relativt. 

Så nu vet vi vad du ser som din kanske viktigaste 

plikt, men vad tycker du om den? 

- För mig är det en ynnest av flera skäl. Det främsta är 

kontakten jag får med unga människor, som jag inte 

får vid universitetet. Som ung kunde jag inte gå fram 

och prata med en professor utan vidare, tidigare var 

det ännu värre, en väldig nivåskillnad socialt mellan 

studenter och professorer. Det fanns en tid när en 

ung man var tvungen att bli tilltalad av en äldre 

person för att kunna konversera, det fick man inte 

inleda själv. Så är det inte alls nuförtiden. Folk talar 

ju med mig som en kompis i största allmänhet. Men 

så fritt och hinderslöst som jag kan diskutera med 

unga människor här kan jag fortfarande inte göra på 

universitetet. Det finns fortfarande en viss barriär, 

även om den sänkts väsentligt. Här kommer jag i 

kontakt med unga på ett annat sätt. Och för en äldre 

person är det ett privilegium. Var finns det sådana 

kontaktytor i samhället annars? 

*** 

Nuvarande Proinspektor Maria Aulén Thomsson är 

yrkesverksam kommunikatör i Uppsala kommun. 

Vi inleder samtalet med att prata om medie- och 

kommunikationsbranschen. Det uppskattas av en 

20 20

nationen 

journaliststudent som undertecknad - och redan nu 

fyller hon rollen som erfaren, trygg och hjälpsam 

mentor. 

- Det var överraskande med först 

hedersledamotskapet, och sedan även det helt 

oväntade proinspektorskapet. 

Förste kurator emerita Karin Karsten hade ringt och 

föreslagit en vanlig lunch. 

- Så det blev någon gång i januari. Vi sågs på 

Svartbäcksgatan 19 och hade det trevligt. Så 

småningom kom det fram att hon hade en fråga med 

sig. Hon började med att säga att många stod bakom 

förslaget. Jag var väldigt mån om det, det var ju så 

vansinnigt oväntat. Jag undrar än, jag var ju aktiv 

på framförallt 70-talet… Det är ju hundra tusen år 

sedan, att någon över huvud taget ens kan komma 

ihåg mig! 

Så kände Maria när hon först blev Proinspektor - och 

känslorna är kvar. 

- Så det var ju fantastiskt, helt otroligt, jag får 

rysningar av glädje och stolthet nu vid bara tanken 

på hur fint det var. Jag lever fortfarande i denna rosa 

himmel. Det är vansinnigt roligt att ha återknutit 

kontakten med det här huset och allt som är där. Jag 

känner varenda golvtilja. 

Ganska snabbt leder också vårt samtal in på tidens 

lopp och medföljande förändringar. Maria bygger 

vidare: 

- Det är viktigt att man inte fastnar, det skulle vara 

väldigt främmande att säga: så där gjorde vi förr, det 

var mycket bättre, men nu; blablabla. Det här ”det 

var bättre förr”-köret är, haha, avskyvärt! Den enda 

gången det är okej är om man ser att det funnits 

en lösning som varit gångbar, då skulle man kunna 

vända och vrida på det och bidra erfarenhetsmässigt, 

men det är långt ifrån att säga att vi gjorde det bättre 

då, det finns inte på kartan. Därmed inte sagt att jag 

inte värnar om våra traditioner. De som är viktiga 

för oss lever ju vidare, med all rätt. Jag är oerhört 

nyfiken och kan nog såga sönder min familj genom 

att ständigt söka efter nya saker, och svar på frågor, 

det är kommunikationsådran! 

Man blev själv varm av att höra dig tala om 

Stocken. Vilket är det bästa minnet? 

- Under jubileumsmiddagen på Nationen i samband 

med Uppsala universitets 500-årsjubileum 1977 

hade jag, som värdinna, Hans Majestät Konungen 

till bordet. Vi installerade honom som Förste 

Hedersledamot. Vi hade båda gått i skola i Sigtuna 

och min far var lärare där så han undervisade 

Kronprinsen, som han var då, vilket vi kunde prata 

om. Tyvärr var drottningen opasslig och han själv 

hade skadat sig under en rävjakt vilket försvårade 

dansandet för honom. Men vi tog en vals ändå: ”Det 

här får du inte berätta för Drottningen”, skämtade 

han. 

Celeber gäst på Stockholms nation. 

- Han stannade länge, goda vänner till honom var 

också där. Det låg Säpovakter och smög i alla buskar 

runt Nationen hela kvällen. När han sedan skulle 

lämna festen vid två-, tretiden och klev ut genom 

porten mot Drottninggatan reste sig en trött kille 

med trumpet på andra sidan gatan och gav vakt med 

en fanfar. Han hade suttit där hela kvällen och väntat 

på att Kungen skulle komma ut! 

I slutet av samtalet önskar hon mig lycka till med 

den utbildning vi inledningsvis diskuterade. Men 

talet om framtiden rör inte bara yrkeslivet, utan även 

Nationen, vilken inte får glömmas. 

- Lycka till med din utbildning, jag hoppas vi ses 

på Nationen, att det kan bli några arrangemang 

när restriktionerna lättar, och om du är klar med 

utbildningen: att du kommer tillbaka! Huset på lut 

och den familjen finns alltid kvar. Jag är själv ett 

levande bevis på att det går att komma tillbaka, även 

om jag har en särskild roll nu. Men många kommer 

tillbaka och de ska inte känna sig obekväma bara för 

att det kommit nytt folk dit. 

*** 

Slutligen talar jag med Terry Carlbom, som före 

Maria var Proinspektor i 26 år. Han börjar på samma 

tema som Maria avslutade: det inkluderande. Han ser 

hur tiderna förändras. 

- De senaste decennierna har det varit väldigt 

påtagligt med utvecklingen mot en medveten social 

närvaro i samtiden. Tidigare har Nationen varit 

exklusiv på ett sätt som den inte är idag. 

Han menar att en av anledningarna till att Nationen 

behåller sin relevans är närvaron av en bearbetad, 

genomtänkt och förankrad värdegrund. Det gör 

att vi sett en kvalitetsförändring till det bättre. 

Värdegrunden möjliggör en förankring i samtiden 

21 21

Tryck nationen CMD+Shift 


som förenar alla åldersgrupper. De som får 

möjligheten att vara en del av Nationen, har den 

oftast under en kort period av livet. Unna dig att 

inte stressa därifrån. 

- Det viktiga är att studenter mognar i sin egen 

takt innan de möter yrkeslivet. En grundambition 

med Nationen är bred social kompetens. 

Gemenskapen ska utbilda för det oförutsebara i 

framtiden. Just det fakultetsöverskridande är ett 

särmärke hos nationerna och det ska man behålla. 

Filosofisk autonomi, demokratisk grundsyn och 

fri debatt bör prägla Nationens förhållningssätt till 

samhället; utöver ramlag ska man hålla emot snäv 

nyttostyrning! 

- Det sista man önskar sig är likriktning; 

politisk eller social korrekthet. Det är det 

gränsöverskridande och olikheterna man ska lära 

sig uppskatta på Nationen. 

På frågan om Terrys favoritminne berättar han 

spontant om en viss skulptur på Nationen. 

- Jag blev fullständigt chockad av bysten som 

beordrades och som står utanför kuratorsrummet. 

Att bli haffad och tillsagd att man ska ställa 

upp hos rikets främste bildkonstnär för att bli 

avporträtterad… Det var häftigt, alltså. Sittningarna 

med Peter Linde gav dessutom en otroligt 

spännande insikt i en bildkonstnärs arbete. 

”FÖRÄNDRINGEN ÄR FRÅN DET 

FULLSTÄNDIGA AMATÖRSKAP SOM 

VI UTGJORDE SOM KURATEL DÅ TILL 

DEN PROFESSIONELLA HANTERING 

SOM EN STOR ORGANISATION 

KRÄVER IDAG. DEN RESAN ÄR EN 

KOMPETENSUTVECKLING UTAN 

LIKE, MED MIG SOM VIDHÄNGANDE 

SLÄPVAGN.” 

Proinspektor emeritus Terry Carlbom 

Det är 60 år sedan Terry själv var Nationens Förste 

kurator. 

- Förändringen är från det fullständiga amatörskap 

som vi utgjorde som kuratel då till den 

professionella hantering som en stor organisation 

kräver idag. Den resan är en kompetensutveckling 

utan like, med mig som vidhängande släpvagn. 

Kan du utveckla skillnaderna mellan första 

gången du satte din fot på Nationen och idag? 

- Man blev väldigt gott mottagen. Jag hoppas det 

momentet är identiskt. Dag Ett ska helst vara 

lika angenäm, sedan fortsätter allmänbildning 

i studentens unga liv. För mig var den väldigt 

påtaglig, jag var ovanligt hämmad och väluppfostrad 

när jag gick in i studentlivet. Det gällde att faktiskt 

upptäcka lite andra sidor och andra möjligheter 

i livet. Det skulle glädja mig om de flesta idag 

upplever samma sak. Av detta uppstår en lojalitet 

mot nationerna som institutioner, så himla unika 

som de är och kan vara. 

I slutet av samtal brukar jag fråga den jag mött om 

kommande projekt inom den närmaste framtiden. 

- Jag vägrar att gå bort innan vi haft återgång till 

sedvanliga högtider och fester på Nationen, ta det 

som ett hot, skrattar Terry. 

Och som om det vore på beställning avslutar vi med 

att han elegant knyter ihop säcken med de innerliga 

orden: 

- Det har varit otroligt trevligt att jobba tillsammans 

med Tord, och det var likaså störtskönt att kunna 

lämna över till Maria. När jag steg av kunde jag inte 

ha gjort det under lyckligare omständigheter. 

Terry pausar. 

- Nu låter det där alldeles förfärligt egotrippat och 

det är det. Vad som än hänt på Nationen har det 

varit konstruktivt och lärorikt, inte minst för mig 

själv. Sedan har jag haft jäkligt kul på kuppen. Hur 

många personer får en byst skulpterad på det sättet, 

till det ändamålet? Det är närmast oförlåtligt. 

22



NATIONENS KLIPPOR I STORMEN 

Av: Richard Martin 

Det lär inte ha undgått någon att världen befinner 

sig i en annorlunda och omtumlande tid, inte minst 

gäller detta Nationen och dess studenter. Livliga 

Torsdagsklubbar och fartfyllda Bakfickankvällar har 

ersatts med Zoom-möten och Netflix-maraton. För 

Nationen har detta inneburit stora utmaningar och 

många ämbeten har behövt skifta fokus för att möta 

den enorma förändringen. Trygghetsgruppen är en 

av många verksamheter som har behövt genomgå 

detta skifte. Det är inte svårt att drömma sig tillbaka 

till en fullproppad Torsdagsklubb med glada 

människor så långt ögat når. I all denna förväntan 

och glädje hände det dock ibland att någon råkade 

illa ut. I dessa stunder fanns alltid Trygghetsvärdarna 

i de gula jackorna nära, redo att ställa upp. I 

och med pandemins intåg har vi som bekant inte 

längre glädjen att få uppleva Torsdagsklubben och 

Trygghetsombudens arbete har förändrats markant. 

Jag har träffat de två Trygghetsombuden Nelly 

Kvernplassen och Henrik Gustafsson för att lära mig 

mer om deras arbete och hur det ser ut idag. 

Trygghetsgruppen består av tre huvudsakliga 

element. Två Trygghetsombud, en representant 

för Styrelsen (Erik Lidén) och en representant för 

kuratelet (Sigge Paues). De två Trygghetsombuden 

utgörs av Nelly och Henrik, vilka är de två representanterna 

i Trygghetsgruppen som syns mest 

och vars syfte är att verka stödjande för Nationens 

Ämbetsmän och medlemmar. 

Henrik studerar sin fjärde termin på juristprogrammet 

och har varit engagerad på Nationen sedan 

våren 2020. Han utsågs till Trygghetsombud hösten 

2020. Att tacka ja till rollen var en självklarhet för 

Henrik som menar att det är väldigt hedrande, men 

också väldigt kul att vara Trygghetsombud. 

Nelly har studerat två terminer konstvetenskap 

innan hon började på systemvetarprogrammet, där 

hon läser sin andra termin. Hon har varit engagerad 

på Nationen sedan studiestarten hösten 2019 och det 

är hennes första termin som Trygghetsombud. Nelly 

berättar att hon tackade ja till rollen då hon tycker 

arbetet med trygghet på Nationen är viktigt men 

också för att det är väldigt intressant och roligt. 

Att vara Trygghetsombud är inte som vilket 

förtroendeuppdrag som helst på Nationen. Till 

skillnad från vanliga ämbeten sker inga regelrätta 

Landskapsval. Man blir istället nominerad av 

Ämbetsmännen på Nationen och de personer med 

flest nomineringar blir tillfrågade om de önskar att 

axla rollen. I praktiken fungerar det som ett ”extraämbete” 

utöver det ämbete man redan har. Tanken 

med denna ordning är att de nominerade personerna 

ska ha god insikt i Nationens verksamhet och 

vara mer benägna att ta rollen på allvar, något som 

är viktigt för att arbetet ska bli bra. 

23 

23



”VI TROR ATT DET KÄNNS LÄTTARE FÖR 

EN PERSON SOM BLIVIT UTSATT FÖR EN 

KRÄNKNING ATT KOMMA OCH PRATA 

MED EN NYKTER JÄMNÅRIG PERSON ÄN 

EXEMPELVIS EN VAKT.” 

– NELLY KVERNPLASSEN & HENRIK 

GUSTAFSSON, TRYGGHETSOMBUD 

Nelly och Henrik berättar att tidigare har fokus 

inom Trygghetsgruppen främst legat på Torsdagsklubben 

och de situationer som kan uppstå i 

samband med denna. Det kunde handla om sexuella 

trakasserier och andra former av otrygghet som 

kan uppstå i miljöer där alkohol och mycket folk 

blandas. För några år sedan lanserades därför 

ett nytt koncept för att stärka tryggheten under 

klubben: Trygghetsvärdarna. Dessa värdar har, i sina 

gula jackor, agerat som stöd för folk som av olika 

anledningar känt sig otrygga i dessa miljöer. ”Vi 

tror att det känns lättare för en person som blivit 

utsatt för en kränkning att komma och prata med en 

nykter jämnårig person än exempelvis en vakt.” 

I och med att det inte förekommer någon klubbverksamhet 

för tillfället har Trygghetsgruppen 

behövt lägga om en stor del av verksamheten. 

”Fokus har skiftat till Ämbetsmännens trygghet och 

välmående. Psykisk ohälsa har blivit allt vanligare 

under pandemin och det är därför viktigt att det 

finns någon att luta sig mot om man har frågor 

eller funderingar, eller kanske bara vill prata en 

stund.” Enligt Nelly och Henrik är ingen fråga eller 

fundering för liten för att tas upp. ”Det är många 

som kanske har en uppfattning om att man bara 

kommer till oss om man blivit utsatt för trakasserier 

eller liknande, men det stämmer inte alls. Många av 

frågorna vi får just nu är relaterade till pandemin 

och osäkerheten kring det, men det kan även handla 

om tankar kring sitt ämbete och missnöjdhet kring 

det. Folk är ju på Nationen för att ha kul, och om 

något bidrar till att försämra den upplevelsen 

behöver det tas tag i.” Både Nelly och Henrik har 

tystnadsplikt och vid mötena med Trygghetsgruppen 

är alla namn anonymiserade. 

För att öka Ämbetsmännens trygghet och 

välmående berättar Nelly och Henrik att mycket av 

arbetet varit inriktat på att öka medvetenheten om 

Trygghetsgruppen och dess 

synlighet internt. Målet 

är att alla Ämbetsmän 

ska känna till Trygghetsgruppen 

och dess arbete. 

”Det handlar om att göra 

Trygghetsgruppen till något 

självklart och inarbetat.” För 

att uppnå detta mål arbetar 

Trygghetsombuden med att arrangera föreläsningar, 

sätta upp anslag och vara aktiv på sociala medier. 

Nelly säger också att det hade varit kul och givande 

att få göra något i stil med en workshop, men just nu 

är de begränsade av pandemin. 

Jag frågar dem hur arbetet kommer att fortsätta när 

pandemin är över och klubben öppnar igen. Svaret 

blir att det är viktigt att i nuläget inte glömma bort 

”klubbdelen” av arbetet och att det, när det återigen 

blir aktuellt med klubb, ska finns människor som 

vill axla rollen som Trygghetsvärdar. ”Då handlar 

arbetet mycket om att göra besökarna medvetna 

om Trygghetsvärdarna. Det gäller särskilt de nya 

studenterna.” 

”Folk längtar efter klubben och att få festa med sina 

vänner igen. När det drar igång finns det risk för 

att folk blir för berusade och vissa gånger kan det 

resultera i otrevligheter. Då är det bra att det har 

gjorts ett gediget grundarbete för att öka närvaron 

och medvetenheten.” 

Nelly och Henrik säger dock att de inte vill att 

arbetet med att öka synligheten bland Ämbetsmännen 

ska negligeras. ”Samtidigt umgås folk på ett 

annat sätt nu och det är därför kanske naturligt att 

den ökade otryggheten bland Ämbetsmännen till 

viss del försvinner när pandemin är över. Då kanske 

behovet av det arbete som vi håller på med just nu 

inte finns kvar i lika hög grad.” 

Hur framtiden än ser ut och hur arbetet i Trygghetsgruppen 

än fortskrider råder det ingen tvekan 

om att Nelly och Henrik båda har ett mycket stort 

engagemang och vill det bästa för Nationen, dess 

Ämbetsmän och medlemmar. Jag tror inte jag är 

ensam när jag konstaterar att deras arbete är viktigt 

och med säkerhet gör att vi alla känner oss lite 

tryggare. 

24

Tryck kultur Nationen CMD+Shift 

och nöje 


ARKIVET 

STOCKHOLMS NATIONS SAMLADE MINNE 

Av: Nils Norström 

Det är en krispig torsdagskväll i mitten av januari. 

Jag har precis kommit tillbaka till Uppsala efter ett 

välbehövligt jullov och förvånas över att det alltid är 

fem grader kallare här än i Stockholm. Jag kraftsamlar 

för att motstå frestelsen att stanna innanför 

lägenhetens trygga väggar och ger mig ut på gatan. 

Fumlar efter nycklarna till cykeln jag glömt ställa 

in i förrådet under lovet och lyckas med lätt våld få 

upp det frusna bygellåset. Noterar att den främre 

cykellampan har blivit stulen och konstaterar att 

Uppsala är sig likt. Snömodden som under kvällen 

frusit på är svårmanövrerad men efter flera år av 

dumdristig snöcykling har jag lärt mig att idka 

försiktighet i trafiken, och tar mig helskinnad fram 

till Ingmar Bergmansgatan. Trappan mot gården är 

tack vare flitiga Klubbverkare saltad och rensad från 

is, och värmen innanför nationshusets port känns 

inbjudande. Det är alltid skönt att komma tillbaka 

till Nationen efter en tids uppehåll. 

I Bakfickan sitter glada gäster och inmundigar 

nystekta burgare, men jag rör mig istället mot 

Biblioteket och smyger därifrån ned för den rangliga 

spiraltrappan till Arkivet. Jag måste huka mig för 

att inte slå huvudet i en något olyckligt placerad 

plywoodskiva. 

Det är inte första gången jag besöker Arkivet. Jag 

gillar att vara här. Utöver alla gamla protokoll 

och administrativa handlingar återfinns här även 

affischer från legendariska marsspexuppsättningar, 

exemplar av Holmiensis från dess födelse år 1965 

och framåt, bordsplaceringar och menyer från 

gamla baler och gasquer, och mycket mer – Arkivet 

är en oas av nationshistoria. 

Här träffar jag mina goda vänner Edward Nehlbäck 

och Erik Lidén, Förste kuratorer emeriti och numera 

styrelseledamöter. De har åtagit sig ansvaret att 

strukturera Nationens arkiv, som på sistone av olika 

anledningar varit allt annat än organiserat. Men det 

kommer vi till senare. 

När jag kommer dit diskuteras vilka handlingar som 

ska eftersökas vid nästa arbetstillfälle, och jag inser 

att jag anlänt till slutet av kvällens session, precis i 

tid för att hinna knäppa några bilder och dra några 

skämt innan det är dags för middag. Jag skäms lite 

för min ohjälpsamhet men gör dem ändå sällskap 

i Bakfickan och unnar mig en vitpizza och en IPA. 

Kittlar dödsskönt i kistan. Efter en stunds diskussion 

om coronarestriktioner, vaccin och Bakfickans 

inredning behöver Erik gå, och jag utnyttjar den 

sista stunden innan stängning till att ställa några 

frågor till Edward om Arkivet. Edward, som också 

innehar ämbetet som Arkivarie, var den som tog 

initiativet till att bilda den projektgrupp som nu 

arbetar med att återställa Arkivet till dess forna 

glans. 

Han börjar med att berätta om problemen som 

föranlett behovet av projektgruppens arbete. 

- Under ganska många år här på Nationen har 

man varit ganska dålig på att utföra det kontinuerliga 

arkivarbetet. Vi har ett arkivarieämbete med 

uppgiften att sköta det löpande arbetet men man 

har haft lite dålig koll på vad det innebär och vad 

som ska göras varje år. En anledning till det har varit 

att Nationen i omgångar drabbats av vattenskador 

och översvämningar som gjort att man har behövt 

utrymma Arkivet och pausa arbetet. Det har gjort 

att kunskapen och kontinuiteten varit bristande. 

Sammantaget har det lett till att vi i nuläget har en 

väldigt stor arkivskuld och mycket arbete att ta igen. 

Jag frågar hur arbetet sett ut hittills, och får till min 

förvåning lära mig att gruppen har behövt kavla upp 

ärmarna för att komma igång. 

- Vi har behövt ställa hyllor, lådor och böcker på 

rätt plats och slänga sådant som inte ska vara där, så 

att man kan röra sig fritt utan att behöva kliva efter 

lådor. Det tar ju ganska lång tid. 

Besvärjelsen om ändlösa städuppgifter verkar alltså 

gälla även i kulturförvaltningen. Typiskt! 

25

nationen 

- Sedan har vi börjat gå igenom den arkivplan som 

finns för att kolla hur långt man har arkiverat hittills, 

det vill säga hur mycket som saknas. Därifrån har vi 

helt enkelt börjat jobba oss uppifrån och ned med 

att arkivera sådant som borde arkiverats för många 

år sedan. Även det kommer ta ganska lång tid då det 

finns en del arkivmaterial som vi kommer att behöva 

leta efter. 

”...MAN SKA KUNNA GÅ NER OCH 

KOLLA PÅ GAMLA PLANSCHER 

OCH MARKNADSFÖRINGSAN- 

NONSER, LÄSA GAMLA NUMMER AV 

HOLMIENSIS OCH HELT ENKELT SE 

VAD SOM FÖRSIGGICK PÅ NATIONEN 

FÖR 20, 50 ELLER 100 ÅR SEDAN.” 

Edward Nehlbäck 

Den arkivplan som Edward nämner kom till för cirka 

10–12 år sedan, när Nationen stod inför liknande 

problem med arkiveringen. Under lång tid hade 

arkivarbetet misskötts och ett antal engagerade 

Ämbetsmän insåg att det var dags att ta tag i den 

växande arkivskulden. Nationen anställde då en 

person som under en period arbetade med arkiveringen 

på heltid, och en arkivplan togs fram för att 

förenkla Arkivariens framtida arbete. 

- Sedan behöver den uppdateras för det har hänt 

saker under de här tolv åren också som gör att det 

som gällde då inte helt stämmer idag. 

Det verkar alltså gå att konstatera att Arkivet fyller 

en viktig funktion på Nationen. Men varför är det 

egentligen så? 

- Det är viktigt ur lite olika perspektiv. Det enklaste 

man kan tänka sig är att det kan vara ganska roligt 

för personer som är historieintresserade att se vad 

man har gjort på Nationen tidigare. Det är ju en del 

av syftet med Arkivet, att man ska kunna gå ner och 

kolla på gamla planscher och marknadsföringsannonser, 

läsa gamla nummer av Holmiensis och helt 

enkelt se vad som försiggick på Nationen för 20, 50 

eller 100 år sedan. 

- Det finns ju även en poäng med att bevara protokoll 

från alla möten så att man faktiskt kan se vad som 

beslutades bakåt i tiden avseende en viss fråga. Det 

kan vara så att ett beslut som fattas idag kommer 

att vara intressant att veta mer om i framtiden. Det 

är inte säkert att man vet det när beslutet fattas, 

men man sparar protokollen för att man i ett senare 

skede ska ha möjlighet att gå tillbaka och se vad man 

beslutade om och varför. Det är förstås viktigt för oss 

själva här på Nationen men det finns också ett historiskt 

intresse för framtida forskning att kunna se hur 

livet i Uppsala har varit under Nationens levnadstid. 

Just för att många dokument är så pass gamla är 

det inte säkert att de lämpar sig för arkivering i 

Nationens lokaler. Som en säkerhetsåtgärd deponeras 

därför en del material på Carolina Rediviva, som har 

bättre förutsättningar för långtidsarkivering. 

Klockan börjar närma sig 20 och ljudvolymen i 

lokalen höjs något när hemgående sällskap simultant 

diskuterar det märkliga i att torsdagskvällarna på 

Stockholms numera slutar innan de vanligtvis ens har 

börjat. Jag passar på att ställa min sista och kanske 

viktigaste fråga: hur ska Nationen arbeta för att 

förhindra att liknande problem uppstår i framtiden? 

- Det är något vi har funderat ganska mycket på för 

som jag sa gjorde man av samma anledning ett arbete 

för 10–12 år sedan då man lade ner mycket tid på att 

skapa en arkivplan och en erfarenhetsliggare, men 

ändå har det inte riktigt fungerat. Det vi funderar 

över nu, och som tanken är att vi ska testa, är att 

starta en kulturnämnd. Syftet med kulturnämnden är 

inte bara att sköta arkivarbetet utan att få igång och 

Han tar en konstpaus och tillåter mig mumla 

medhållande att det är faktiskt förvånansvärt roligt 

att utforska Arkivet, innan han tillägger att Arkivets 

värde inte enbart grundar sig i nationsnostalgi. 

26 

Omslag, Holmiensis nr 4 1968

Nationen 

stötta alla former av kulturämbeten på Nationen. En 

konsekvens av det hoppas vi blir att man i den här 

nämnden kan stötta just Arkivarien i dennes ämbetsutövning, 

och att det då också finns en kontrollfunktion 

att se till att allt faktiskt har arkiverats varje 

år. Vi ska börja testa det här snart, och det handlar 

om att anordna möten för alla de som jobbar med 

kulturämbeten på Nationen, där man sätter upp 

mål, följer upp om målen uppnåtts, och ger berörda 

Ämbetsmän en möjlighet att be och hjälp. I det 

här är tanken också att Arkivarien ska ha någon att 

rapportera till som lyssnar och förstår. 

Det är dags att börja avsluta, och jag gör ett försök 

att samla mina tankar och intryck. Även om jag hade 

lite koll på Arkivets funktion sedan innan, känner jag 

nu en ännu större tacksamhet för Nationens arkivverksamhet. 

Som Nationens samlade minne tjänar 

Arkivet som en påminnelse om att Nationen och dess 

medlemmar klarat sig genom århundraden av toppar 

och dalar – en stärkande insikt i en tid då tankar om 

livets förgänglighet tenderar att tränga sig på mer än 

vanligt. 

Affisch, Surströmmingsgasque 1975. 

Innan vi till slut reser oss för att lämna Bakfickan för 

denna gång avslutar Edward med en tankeställare till 

nuvarande och framtida nationsengagerade. 

- Arkivet är ju ett löpande arbete, och det är det som 

är utmaningen; att vi när vi är klara med det här 

fortsätter att arbeta med arkiveringen så att vi inte 

behöver ta de här stora puckarna var tionde år. Om 

någon är intresserad av att hjälpa till med den här 

verksamheten är det bara att höra av sig. 

Affisch, återuppsättning av spexet ”Viva Costa 

Vadevilla” 1995. 

Affisch, Höstfest 1972. 

27

Tryck Recept CMD+Shift 


Dagchefens magiska 

Av: Louise Wernblom 

Du behöver: 

till 4 portioner: 

• 400g gröna ärtor 

• 1st gul lök 

• 1 liter grönsaksbuljong 

• 2dl crème fraîche 

• salt 

• peppar 

• matolja 

• persilja 

Gör så här: 

Börja med att fräsa löken i olja i en 

kastrull till den är mjuk och tillsätt 

sedan grönsaksbuljongen och låt 

koka upp. Tillsätt ärtorna och låt 

koka i cirka två minuter. Mixa med 

en stavmixer tills det blir helt slätt. 

Blanda sedan i crème fraichen och 

smaka av med salt och peppar. 

Häll upp i en skål och toppa med färsk 

persilja och olivolja! Servera med 

massa bröd och smör. MUMS! 

28

Tryck Kuratelet CMD+Shift 


2Q 

John Milton 

Kära stockholmare! 

Den mörkaste tiden på året är förbi och med bestämda steg rör vi oss nu mot ljusare tider. 

Genom persiennerna i mitt sovrum vaknar jag äntligen med lite sol i ögonen och om jag 

lyssnar noggrant så kan jag höra lätt kvitter från fåglarna utanför. Än är inte våren här, men 

det gråmulna regniga Sverige som vi kanske vant oss vid har istället bjudit på friskhet, sol 

och vit snö, och man har äntligen fått chansen att kasta en rejäl snöboll på någon som 

förtjänar det. 

Men även fast det är kallt ute bjuder vår kära nation på värme. Det är med ett stort leende 

på läpparna jag kliver in och får träffa verkarna i frukosten varje morgon, får höra lunchverkarnas 

dånande högtalare från köket eller dricka en kall pilsner i Bakfickan. Trots tider med 

motgångar vill jag vara ärlig med att mina första månader som er Andre kurator har varit bättre 

än väntat och detta tack vare alla Ämbetsmän som fortfarande ställer upp fastän det ibland tar 

emot. 

Precis som vårt dygn blir även vår vardag allt ljusare, en vår utan 20-gräns står för dörren, vaccin i mängder ges 

till behövande och Stockholms nation blir sakta men säkert sig mer lik. Låt våren gå i ljusets fotspår! 

Varma hälsningar, 

Er Andre kurator 

John Milton 

3Q 

Sigge Paues 

Hej allihop! 

Jag heter Sigge Paues och sitter som Tredje kurator här på Stockholms nation. Nu går vi in på 

vårterminen som än så länge speglas av decembers restriktioner. Men vi börjar ändå se ljuset 

i tunneln. Vi håller tummarna och fortsätter att göra det bästa av situationen vi befinner oss 

i för tillfället. 

Hoppas att alla har haft en fin jul och firat in nyåret på ett härligt sätt. Det har i alla fall jag 

och nu är Nationen återigen fylld med ämbetsverkare och gäster som tröttnat på julskinka, 

raketer och dötid. Jag vill dessutom passa på att välkomna alla nya studenter till Uppsala 

som för första gången ska sitta med på föreläsningar och gå på sitt första seminarium. Kul att 

ni har valt Uppsala och förhoppningsvis även Stockholms nation. 

Här på Stockholms nation försöker vi förgylla studenternas studietid med roliga minnen, 

nya vänner och helt sagolösa fester. Något som vi hoppas att vi kommer att få tillfälle att visa 

åtminstone någon gång under terminen. Kom förbi och hälsa på! 

Sedan vill jag även passa på att tacka alla verkare och kollegor som kämpar på mitt i Coronastormen. Snart vänder det. 

Fredens liljor! 

Sigge Paues, 

Tredje kurator 

29

Tryck kuratelet CMD+Shift 


Barmästare 

Zackary Dratwa 

Hej alla stockholmare! 

Hoppas att snön, solen och den frostiga kylan är något för dig. Jag älskar det i alla fall! 2021 är ett 

år med nya möjligheter och ett utmärkt tillfälle att lämna allt gammalt groll bakom oss. Jag vill 

ta tillfället i akt att presentera mig själv. Mitt namn är Zackary Dratwa och jag är Barmästare 

under året 2021. Jag är mitt uppe i en kandidatexamen i kommunikation så jag har gott om 

tid kvar här i Uppsala. 

Jag ser verkligen fram emot att lära känna er alla, och längtar tills vi kan göra det vi gör bäst, 

nämligen festa! Tiden är oviss men att hålla humöret uppe gör mycket för din omgivning och 

vardag. Håll ut, för snart öppnar vi utegården, utebaren och så småningom förhoppningsvis vår 

Torsdagsklubb! 

Bästa hälsningar, 

Zackary Dratwa 

Barmästare 

Restaurangchef 

Hugo Söderlund 

Kära stockholmare! 

Nu har jag suttit mer än hälften av min tid som restaurangchef. Det har varit en tid med höga 

toppar och låga dalar, och det blev kanske inte riktigt som jag hade tänkt mig. Den vår som jag 

hoppades skulle vara fylld av sittningar, resor och ett intensivt förberedande för Valborg och 

storhelger är nu här och istället är den fylld av studier i halvintressanta ämnen och extrajobbande 

i Stockholm. Men jag ångrar inte en sekund av mitt heltidarengagemang. 

Med våren kommer också värmen och jag kan redan se öldrickandet och hänget på 

utegården i horisonten. Även om våren inte blir som jag hoppats så tror jag ändå att den 

kommer att bli fantastisk, kanske bara på ett annat sätt än vad jag förväntat mig. Man får helt 

enkelt försöka hitta glädjen i de små sakerna. Jag vill också passa på att tacka alla ämbetsmän 

som hjälper Nationen och gör sitt yttersta i sitt engagemang i dessa osäkra tider. 

Varma hälsningar, 

Hugo Söderlund, 

Restaurangchef 

30

Tryck kuratelet CMD+Shift 


Dagchef 

Louise Wernblom 

Kära gamla och nya stockholmare, 

Nytt år, nya möjligheter och nya restriktioner. Så har det känts hittills, men hoppet är det sista 

som lämnar människan. För visst är jag inte ensam om att se ett litet ljus och ett hopp om ett 

härligt år, en rolig termin och en vår med möjligheter? 

Jag tänkte i alla fall ta en rad att presentera mig. Louise heter jag och är denna termin 

Dagchef på Nationen. Jag checkade av min kandidat i våras i handelsrätt och har inte riktigt 

vågat klippa navelsträngen till Uppsala, Stockholms nation och studentlivet. För det ska ju 

vara livets höjdpunkt? 

Jag ser fram emot en vår av sol på utegården med en kaffe eller öl i högsta hugg. I skrivande 

stund är det i alla fall -12 grader, solen strålar och det snöar så fint, ni vet som i en film. Det är 

säkert slask i läsande stund så jag lämnar dig med ett löfte: snart sitter vi på utegården med den där 

ölen och vintern är ett minne blott. 

PoK 

Louise, 

Dagchef 

Kvällschef 

Jesper Flyckt 

Kära Landsmän, 

När detta publiceras har terminen pågått i ett par månader, men jag vill ändå passa på att säga att 

det är så otroligt härligt med en ny termin där gäster och framförallt alla fantastiska 

ämbetsmän är tillbaka. Förhoppningsvis har även lite restriktioner släppt när ni läser detta 

och vi kan se fram emot ännu fler roligheter under terminen. 

Efter en väldigt grå decembermånad har äntligen solen och snön kommit för att belysa vår 

vardag. Stämningen är bättre och det är helt klart ett steg upp att kunna sitta ute i solen med 

en kopp kaffe istället för att gömma sig på ett mörkt kontor. 

Även om drömmen om en smittfri vår och sommar fortfarande är långt borta finns tanken alltid 

där i bakhuvudet. Tänk hur kul alla kommer att ha när situationen ljusnar likt vädret ute och vi 

återigen kan stå för studentlivets bästa festligheter. Tänk er att kunna ta en drink och dansa i Kakel 

hela kvällen. 

Jag kommer i alla fall fortsätta drömma och hoppas på en bättre termin än i höstas och välkomnar därför våren med öppna 

armar. 

Världsfred, 

Jesper Flyckt 

Kvällschef 

31

KALENDARIUM 

Vårterminen 2021 

Frukost 

Dagverksamhet 

Kvällsverksamhet 

Brunch 

mån - fre 7:30 - 10:00 

mån - fre 11:00 - 16:00 

tis - lör 16:00 - 22:00 

lör 11:00 - 15:00 

stockholmsnation.se

2021 Holmiensis 1

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?