Stena Poseidon seilaa rapakon taa - Suomen Merimies-Unioni

sjömannen
som elektriker på fartyg men för
elmontör till sjöss fordrades ännu
en sex månaders tilläggskurs.
Sivula hade ju redan lättmatrospapper
och likaså arbetspraktik
så lyckligtvis kunde han under
kursen direkt få arbete.
At-elektriker Sivula har många
uppgifter på Stena Poseidon, för
till sjöss ansvarar han ensam för
alla fartygets elarbeten. Drygt
tre månader var han i Kroatien
och övervakade på varvet fartygets
avslutande skeden. Också
fartygets förste maskinmästare
Juhani Suppala säger att ett nytt
fartyg alltid kräver sina speciella
justeringar. Suppala var med på
Stena Poseidons jungfruresa över
Atlanten. Hans åsikt är att fartyget
fungerar bra, även om det under
den första resan förekom många
alarm och varannan natt blev det
att hoppa upp.
- Maskineriet är en gammal
tvärstycksmotor, så som en gammal
god motor skall vara. Båten
är mycket enkel ifråga om motorn
men däremot finns det mycket
invecklade saker på däck, skrattar
Suppala som jobbat på sjön i
nästan 40 år.
Sund själ i
en sund kropp
På Stena Poseidon satsar man på
arbetstrivsel. Här byggs en modern
konditionssal med joggingmattor,
för bolaget tror på sanningen i det
gamla grekiska ordstävet ”en sund
själ i en sund kropp”. Neste Shipping
satsar också stort på säkerhet i
arbetet. Inget knussel när det gäller
besättningens utrustning, för på ett
fartyg som fraktar oljeprodukter
är en funktionell och normenlig
arbetsutrustning grundvalen för
en trygg arbetsmiljö och en säker
transport.
Sjöresan tur-retur tar nästan
två månader och det förutsätter
en besättning som är lugn till naturen
och har förmåga att komma
överens med olika människor.
Medan Stena Poseidon ligger i
Borgå hamn får fartyget besök av
Marko Anttila som ansvarar för
fartygets bemanning.
- Jag är här för höra hur besättningen
känner det och hur de mår
efter den långa sjöresan. De har
varit verkligt länge ombord i ett
sträck, mycket längre än på andra
båtar, säger Anttila.
Enligt Stena Poseidons bemanningsavtal
är minimibesättningen
14 personer, men Anttila säger att
åtminstone nu i början är personalen
större, för det finns mycket att
göra. Det finns många av Nestes
tidigare anställda ombord. Anttila
berättar att det var mera än 90 som
sökte anställning, vilket förvånade
bolaget. Ursprungligen hade man
också planerat praktikantplatser ,
men under garantiresan var alla
hytter redan belagda.
- En långresa över Atlanten som
räcker över en månad kan nog vara
litet för mycket för en praktikant,
resonerar Anttila och tillägger att
frågan i alla fall nog övervägs på
nytt i framtiden.
Inget stopp
vid mjölkboj
Förste styrman Sirkku Laukkanen bär huvudansvaret för navigeringen.
Stena Poseidons kök är ännu något
öde och grytan har just fyllts
med vatten efter ärtsoppskoket.
Kockstuerten Jari Grönblom
bekantar sig som bäst med sin
nya arbetsplats.
- Stena Poseidon är det tredje
nybyggda fartyget som jag jobbar
på. Före det var jag på ESL:s ms
Eira och därförinnan på en Nestetanker,
berättar Grönblom.
Förberedelserna för en långresa
kräver noggrann planering också
i köket.
- När det gäller en långresa
måste man tänka på att provianten
skall räcka till. Att korsa Atlanten
tar ca 21⁄2 veckor men i alla fall
måste man fundera ut hur mycket
som behövs av olika färskvaror.
Det som finns med finns, och
påfyllning fås inte. Mjölkbojen
får vi nog lämna därhän, skämtar
kockstuerten.
Att bekanta sig med ett nytt
kök tar sin tid. Först måste köksredskapen
sökas fram och arbetsprocesserna
utfunderas. Grönblom
tycker att man i köket gjort ”allt
som förut”. Köket är stort och anordningarna
har placerats ut utan
alltför mycket eftertanke. Ett par
hjälpbord skulle ännu behövas,
för det finns just ingen avlastningsplats.
Grönblom är i alla
fall nöjd med universalugnen och
kökets övriga tekniska redskap.
Kockstuerten tror sig klara resan
bra, han har erfarenhet av längre
resor under sina sammanlagt 15
år på sjön. Längsta resan gick till
Kina när Grönblom hämtade hem
Futura, och till Grönland har han
också gjort några resor.
- Visst tycker en sjöman om att
vara på sjön. Hellre på sjön än i
hamn. Det finns nog tillfälle till
fritidshobbyer ombord, ingen behöver
kura i sin hytt, säger Jari.
Matrosen Urpo Ärvas beundrar det glänsande nya fartyget.
Kocken Jani Nurmirinta
jobbar
första gången på
en tanker.
Det öppna
havets tjusning
Jani Nurmirinta som hör till de
yngsta bland besättningen tycker
att det passar hans natur att jobba
till sjöss.
- Här är en helt annan atmosfär,
skiljer sig klart från att jobba i köket
på landbacken. Och så har man
i stället längre ledighet, resonerar
den unge kocken.
För Jani är det den första resan
med ett tankfartyg. Före det jobbade
han på passagerarfartyg, t.ex.
m/s Kristina Regina på Atlanten.
Nurmirinta följde egentligen i sin
faders fotspår. Det öppna havet
fängslade och han gick till sjöss
redan i unga år.
- Jag studerade till restarangkock
i Vasa och senare avlade
jag sjösäkerhetskurser i Raumo
och Kotka, berättar Jani om sin
utbildning.
Med normal besättning arbetar
det en kockstuert och en kock i
köket. Uppgifterna i köket är
mångsidiga och arbete finns det
nog av.
- I köket gör vi allt från städning
till matlagning, inte är det
enbart kockande, framhåller
Nurmirinta.
I dörröppningen uppenbarar sig
Grönblom skrudad i en ny overall
i grann orange. Brandövningarna
börjar och Nurmirinta avslutar
den korta intervjun och reagerar
raskt när plikterna kallar.
SL
18