hex001 virtualiteter - Lunds universitet

Max Liljefors
en storslagen och pedagogisk demonstration av tekniken, och i DVD-
skivornas ”extramaterial” ingår som regel noggranna beskrivningar av
hur filmens illusionistiska specialeffekter skapats. När konstnären Te-
resa Wennberg, som skapat verk för VR-kuben på Tekniska högskolan i
Stockholm, påstår att ”allt tycks verkligt” i virtual reality, ansluter hon
sig därmed till en väletablerad retorisk konvention. Som vi sett är det
anspråket dock i högsta grad en sanning med modifikation, eftersom illu-
sionens effekt framför allt uppstår genom motsägelser mellan synsinnet
och kroppens vittnesbörd om vår position i det reella rummet – något som
Wennberg också mer nyansrikt analyserar. 44 Bakom denna retorik tycks
flera syften avteckna sig. Ofta är det förstås fråga om marknadsföring
och om att skapa förväntan. Kanske finns också en omsorg om att be-
traktaren inte helt ska förlora sig i illusionernas skenvärld. Men när man
i förväg demaskerar illusionen, vill man då inte ytterst dölja för oss att vi
ändå inte skulle ha låtit oss luras?
Löften om verklighet
I science fiction-filmen Soylent Green (1973) av Richard Fleischer skild-
ras en överbefolkad, dystopisk värld år 2022, efter ekosystemets kollaps.
Den gamle mannen Sol Roth (Edward G. Robinson), som minns världen
före katastrofen, ger en dag efter för tröstlösheten och checkar in på en
inrättning för eutanasi, kallad Hem – han ”går hem”. Sol möter döden
liggande på en säng i ett rum, på vars fyra väggar projiceras bevarade
filmsekvenser av den oförstörda naturen före katastrofen. Underbara och
storslagna scenerier omsluter honom på alla sidor och han verkar dö lyck-
lig, uppfylld av naturens förlorade, hänförande skönhet. En liknande vir-
tual reality-scen finner vi i Natural City (2003) av Byung-chun Min. Den
44. Wennberg, 1999: 21-28. Se även Liljefors, 1999: 41-49; och Liljefors, 2006: 179-203.
37