Lidandet enligt Matteus
Lidandet enligt Matteus
Lidandet enligt Matteus
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
KLAUS RÖHRING<br />
”Det är jag”<br />
TEOLOGISKA TANKAR KRING INSCENERINGEN<br />
AV BACHS MATTEUSPASSION<br />
”Verkets rent musikaliska storhet är odiskutabel.<br />
Emellertid gör det anspråk på att vara en utläggning av<br />
<strong>Matteus</strong>evangeliets 26:e och 27:e kapitel. Som sådan kan<br />
det enbart vilseleda åhörarna. Verket är ett enda, visserligen<br />
underbart, upprört hav av suckar, klagorop<br />
och anklagelser, utrop av förtvivlan, och beklaganden. I<br />
stort sett klingar allt oavbrutet i moll. Det är en sorgesång<br />
som utmynnar i en regelrätt gravsång (den sista<br />
kören), som varken bestäms av påskbudskapet, eller<br />
begränsas eftersom segraren Jesus förblir stum.”<br />
Det är en kärv och avvisande utsaga som den betydelsefulle<br />
lutherske teologen Karl Barth i sin dogmatik fäller<br />
om Bachs <strong>Matteus</strong>passion: Ett verk som vilseleder åhörarna.<br />
Ett verk som bara innehåller död och klagan,<br />
ingen påsk, ingen uppståndelse, ingen segrande Kristus.<br />
(Därför önskade sig Karl Barth hellre för övrigt musik av<br />
Mozart än Bach i himmeln!)<br />
Sant är att <strong>Matteus</strong>evangeliet skildrar Jesu lidande<br />
och död på ett direkt sätt utan förskönanden. Vid sidan<br />
av evangelisten Markus förmedlar <strong>Matteus</strong> som Jesu enda<br />
ord på korset ångestropet över att Gud övergivit honom.<br />
I denna avgrund och i detta mörker av övergivenhet,<br />
visar sig Gud i sin egen son. För evangeliets åhörare och<br />
9<br />
läsare antyds den bekännelsen när, paradoxalt nog, den<br />
officer som stod under korset säger: ”Den mannen måste<br />
ha varit Guds son.” Skulle evangelistens brutala berättelse<br />
ha blivit skriven om han inte kände till påsken, om<br />
han inte trodde att vittnena hade träffat den uppståndne<br />
Kristus?<br />
Skulle JS Bach någonsin kunnat skriva ett sådant<br />
verk som <strong>Matteus</strong>passionen utan att känna till påsken?<br />
Skulle han, från 1727 till våra dagar, ha uppmanat sina<br />
åhörare att ”Kom ni döttrar, hjälp mig att klaga” för att<br />
sedan med vaggsången ”Sov i ro” låta dem gråtande sätta<br />
sig ned, om han inte trodde att genom denna död, döden<br />
slutligen är övervunnen?<br />
Det verkar som om teologen Karl Barth inte lyssnat<br />
ordentligt på den bachska passionen, och inte heller förstått<br />
den. Bachs <strong>Matteus</strong>passion är ingalunda ett verk<br />
som vilseleder dess åhörare. Tvärtom, <strong>Matteus</strong>passionen<br />
är den mest genomtänkta utläggningen av denna lidandetext<br />
och dess betydelse för världen och människorna i<br />
alla tider. Den är en musikalisk predikan, helt i Martin<br />
Luthers tradition. Den är det högsta uttrycket för en<br />
theologia crucis, en korsets teologi.<br />
Mot slutet av passionens första del kommer detta<br />
särskilt tydligt till uttryck. I den stora passionskoralen<br />
”O värld, begråt din synd…”, som Bach fogade in i<br />
<strong>Matteus</strong>passionen först 1736, inser vi varför detta lidande<br />
är nödvändigt: ”Hans död ett offer var, han våra synders<br />
bördor bar”. Allt detta sker pro nobis, för vår skull,<br />
något Luther oförtrutet skrev och predikade. Det handlar<br />
om det heliga, uppståndelsen, som Jesus utverkade<br />
genom sitt lidande och sin död. Redan i inledningskören<br />
uppmanas inte bara till klagan. Där finns också en dialog