Untitled - Helda

114 E. Reuter. — Lindberg.
- Luther. 7. V. 1910-
af Rissoa parva Da Costa på Åland, Geol. Fören. i Stockh.
Förhandl., Bd. 11, 1889, p. 205—208) och Madsen (Om
Rissoa parva Da Costa og andre postglaciale mollusker på
Åland, ibid., Bd. 14, 1892, p. 585—590) funna subfossila
Rissoa -arten med säkerhet tillhör Rissoa parva Da Costa
(jfr. Madsen, 1. c., p. 587).
Enligt De Ge er (1. c.) har Rissoa (sannolikt öfverallt
R. parva D. C.) inom Östersjöområdet
fossil på följande lokaler: på Gottland,
blifvit anträffad sub-
i Stockholmstrakten
samt nära Knutsboda i nordvästligaste delen af Lemland på
Åland. På sistnämnda ställe fann De Geer 5 exemplar och
Madsen (i 2 liter skalgrus) 7 exemplar.
Fyndet af Rissoa parva i Bjärnå är i flere afseenden
anmärkningsvärdt. Fyndplatsen är bland alla veterligen hittills
inom Östersjöområdet kända den nordligaste och tillika den
första på fasta Finland; af intresse är vidare artens jämfö-
relsevis talrika förekomst.
I anslutning
till doktor E. Reuters meddelande redo-
gjorde doktor Harald Lindberg för diatomacéfloran i
nämnda prof, hvilken äfven visade en typisk marin karaktär.
Doktor A. Luther lämnade följande meddelande:
Im Anschluss an die obige Mitteilung von Doktor E.
Reuter teile ich folgende Zusätze zu meiner Arbeit „Uber
eine Littorina-Ablagerung bei Tvärminne" (Acta vol. 32,
N:o 4, 1909) mit:
1) Etwa 60 m östlich von dem in der erwähnten Arbeit
besprochenen Fundort, in annähernd derselben Höhe ii. d. M.,
wurde vom Gärtner O. Fagerström eine ähnliche Schalenanhäufung
gefunden. Dieselbe enthielt dieselben Arten
wie die beschriebene, doch fanden sich hier einige bedeutend
grössere Fragmente von Limnaea ovata Dr. Das grösste
mäss 14 mm Länge und mag einem c. 15— 16 mm hohen
Exemplar angehört haben. Die Art erreichte somit hier in
der Littorina-Zeit und in Gesellschaft mit dieser Art eine