SDS-master 4.0.4 - Sydsvenskan

More documents

Recommendations

Info

KULTUR SYDSVENSKANh Kulturchef: Rakel Chukri Redaktionssekreterare: Camilla Sylvan B4 E-post: kultur@sydsvenskan.se Postadress: Kultur, <strong>Sydsvenskan</strong>, 205 05 Malmö Tisdag 10 april 2012 Litteraturhyllan Avslöjande lista ■ Mellan 1985 och 1995 utkom via Kulturrådet en serie om hundra titlar med klassiker ur världens skönlitteratur. Syftet var att genom statligt stöd erbjuda billiga uppsättningar till skolor. Ett par år senare bröt den postkoloniala debatten ut Margareta Flygt frilansskribent Skandalmumma. Debatten handlade mer om Kracht än om hans bok. Kultursidor lever på debatter – en litterär skandal är mumma. På något annat sätt kan jag inte tolka alla upprörda inlägg i samtliga tyska tidningar om Christian Krachts fjärde roman ”Imperium”. Kracht har marknadsförts som ett litterärt under, en ny Bret Easton Ellis, med en karriär som kulturskribent i bagaget – Schweiz litterära enfant terrible. Boken är ett slags blandning av äventyrsroman à la Stevenson och skälmroman av Daniel Kehlmann, om virrpannan August Engelhardt (1875-1919). Engelhardt – vegetarian och nudist – grundade en solsekt i Papua Nya Guinea vars anhängare uteslutande skulle livnära sig på kokosnötter. Hjärnan fick enligt Engelhardt näring från solstrålarna, varför varje form av huvudbonad skulle undvikas. Det är en sann historia, även om det låter som en skröna. Omslaget påminner om Hergé och diskussionen kring innehållet har varit lika uppbragd som kring ”Tintin i Kongo”. Debatten började med att Georg Diez i en artikel i Spiegel anklagade Kracht för att vara antimodern, antidemokratisk och en förespråkare för högerextremistiskt tankegods. Snart kom författarkollegorna till hjälp, bland andra Elfriede Jelinek, Daniel Kehlmann och Feridun Zaimoglu. I ett öppet brev anklagar de Diez för att sätta likhetstecken mellan vad en romanfigur säger och författarens åsikter. Men kritiken mot Krachts åsikter kan vara befogad. Han har mer än en gång uttalat märkliga åsikter, som att talibanerna är ”kitsch”, att han fascineras av Nordkoreas diktatur och vill återuppbygga antisemiten Bernhard Försters livsverk Nueva Germania i Paraguay tillsammans med den ännu tvivelaktigare konstnären David Woodard. Kracht borde diskuteras – men just ”Imperium” är harmlös. Nu har debatten handlat om Kracht som person och inte om själva texten. ”Imperium” är underhållande, välskriven och rolig. En ironiserande äventyrsroman, en kolonialsatir som kritiserar det ”nya imperiet”, den amerikanska kapitalismen och nihilismen. ”Imperiums” omslag påminner om Hergé, och diskussionen om innehållet har varit lika uppbragd som kring ”Tintin i Kongo”. Att romanen också har anklagats för att vara ett plagiat stämmer väl in i litteraturskandalernas mediedramaturgi. Efter stormen har Diez dragit tillbaka sin svidande kritik med ett ”det var inte så jag menade”. Lugnet är återställt, försäljningen rullar på. Frågan är hur många som egentligen intresserar sig för August Engelhardts öde eller själva boken. I stället hamnar allt fokus på bråket – att kalla någon fascist är den enklaste vägen att nå stor uppmärksamhet i Tyskland. i Sverige, särskilt efter att Edward Saids ”Orientalism” översatts till svenska 1993, och det blev uppenbart att klassikerserien inte alls representerade världens litteratur. Enbart två av de hundra titlarna var icke-västerländska. 2006 tillsattes därför en ny arbetsgrupp för att komplettera serien med ytterligare femtio titlar. Nu är utgivningen klar. FOTO: ANTHONY SHOUAN-SHAWN FOTO: KIEPENHEUER & WITSCH I senaste numret av litterära tid- ”Allt går sönder” till mer avanceraskriften Karavan intervjuas ordde romaner som Clarice Lispectors föranden för arbetsgruppen, Ste- ”Stjärnans ögonblick”, som dessutfan Helgesson, som berättar hur om sänds som radioteater den 13 urvalet gick till. Dessutom pre- april. Listan, som avslöjar ens blinsenteras hela listan, som innehålda fläckar i litteraturen, är nu uppler kända titlar som Mary satt vid skrivbordet, redo Shelleys ”Frankenstein” att bockas av. och Chinua Achebes Boris Karloff i filmen ”Frankenstein”. MONA MASRI ■ RECENSION Hans Ingvar Roths bok är en stor hjälp för den som vill förstå kopplingen mellan religiositet och tradition, skriver Niklas Qvarnström. En religionsfråga ett steg längre ■ Enligt artikel 18 i FN:s deklaration om religionsfrihet har varje människa rätt att vara fri från sina föräldrars och grannars religiösa övertygelser. Säg det till en kurdisk familjefar på flykt från ett stukat land som Irak. En familjefar som i många fall inte kan läsa. Säg det, men säg det på ett språk som familjefadern i fråga förstår. Ett hedersmord är ett hedersmord för mycket. Men att stryka någon medhårs och säga att det är klart, de har ju sin kultur och sina traditioner, är kanske inte alltid den bästa metoden att utesluta sådant som kommer med som slaggprodukt. Nämligen sjuka seder och bruk, som traderats i så många generationer att det vore naivt att tro att de går att avveckla med hjälp av hänvisning till en deklaration. Det finns en stor, för att inte säga outtömlig, resurs i pedagogikprofessorn och docenten i etik Hans Ingvar Roths fråga: ”Är religion en mänsklig rättighet?” Det är också titeln på hans nyutkomna bok, som i bästa fall kan utgöra underlag för etiska diskussioner på högskolor och universitet. Någon lätt fråga att besvara är det naturligt nog inte, men författaren gör verkligen ett – eller flera – försök. Han utgår från FN:s artikel nr 18, men går ett steg längre: var går gränsen mellan rättighet och skyldighet. Och framförallt: Vems rättighet? Vems skyldighet? Och inför vem? Det är inga frågor att avhandla på en kafferast, även om Hans Ingvar Roths bok är flyhänt nog att fungera även som fritidsläsning – för den som verkligen är intresserad av att, om inte reda ut själva härvan, så åtminstone få tag i en röd tråd i det nystan som BOK Hans Ingvar Roth Är religion en mänsklig rättighet? Norstedts. Svår fråga ”Någon lätt fråga att besvara är det naturligt nog inte, men författaren gör verkligen ett – eller flera – försök.” Hans Ingvar Roth. religiositet, tradition och tillhörighet utgör. Särskilt för människor på flykt från sitt sammanhang, men också för människor som agerar värdfolk för flyktingar och kanske ser sina egna traditioner lösas upp som rök över en eld man inte riktigt kan definiera. Så: säg allt detta på ett språk som alla förstår, om du kan. Jag vet en som verkligen har gjort ett försök. Han jobbade som volontär och försökte lära ut skandinaviska seder och bruk – och lagar (om aga och annat våld i hemmet) – till nyanlända och mindre nyanlända flyktingar i Malmö. Jag skulle tro att han gärna hade velat ha tillgång till Hans Ingvar Roths bok om den funnits tillgänglig då. För gränsen mellan seder, bruk och lagar är inte sällan återspeglade i en vattrad spegel som alla människor, både enligt min och Hans Ingvars Roths mening, har rätt till, som jag förstår honom: sin egen religiösa eller irreligiösa tro. En tro på något större än dem själva. Kalla det vad du vill. En del kallar det Gud. NIKLAS QVARNSTRÖM författare och kritiker
SYDSVENSKANh Redigering: KULTUR Tisdag 10 april 2012 Susanne Calogero Tidskriftshyllan Lira är en lyxfälla ■ Jag är lite rädd för tidningen Lira. Så mycket musik, så lite tid. Och så fullknökat i hjärnan redan. I Lira, nu i nytt behändigt och kompakt format, trängs allehanda folk- och världsmusik med jazz och en portion amerikansk rotmusik. Det nya numret innehåller intervjuer med bland andra Hedningarna, skivaktuella fiolspelarna Thore och Thuva Härdelin och skånske munspelaren Filip Jers, en bildsvit från olika replokaler, ett engagerat resereportage genom musikens Mali, historien om låten ”Rum and Coca-Cola”, krönikor, en cd med smakprov från nysläppta plattor ■ SKÖNLITTERATUREN och vikten av att läsa den samt 142 skivrecensioner. Allt levererat av folk som brinner för sina specialiteter. Om inte denna tidning är själva symbolen för dagens härliga, frustrerande överflöd här i västerlandet, så är jag Nusrat Fateh Ali Khan. Kanske blir nu detta framför allt ett lyxproblem för oss recensenter och andra som har musiken runt sig i jobbet också. Men jag vill ändå råda Det räcker inte att läsa bruksanvisningar och Twitter för att orden ska skapa en berikande inre värld, skriver René Vázquez Díaz. Ordkonst som bygger individer ■ Det behövs akuta insatser för att främja läsningen av skönlitteratur. Ord är abstrakta tecken som bildar ett inre seende. Förmågan att ta emot och använda ord beror på hur pass utvecklat detta inre seende är hos varje individ. Innan människan påverkas negativt av förrädiska politiska budskap, våldsamma datorspel, bildskådande på tv, på internet eller genom tillrättalagda reklambilder borde hon ges en chans att utveckla sitt inre bildskapande genom ordens frambesvärjelseförmåga. Vi använder inte alltid ett artikulerat språk för att uttrycka det vi känner. Smärta, vrede, attraktion, olust och andra inre tillstånd kan liknas vid skygga väsen som väntar på att bli uttalade av oss. Alla människor är långt ifrån fria att ta emot och använda orden. Skillnader i språkhantering skiljer männi skor åt på ett bedrövligt sätt. Att läsning av skönlitteratur utvecklar språkfärdigheten är de flesta överens om. Men skönlitteraturen uppmuntrar också till vänskap mellan folken eftersom ”folken” består av aldrig så olika och sammansatta individer, och litterära texter skärper vår förmåga att utan fördomar värdera människors karaktärer och handlingar. I en värld präglad av girighet, förakt för de svaga och rasism, behövs en människa som tvivlar och förtvivlar: en människa som har en produktiv kontakt med sina vanföreställningar och sina skrämmande tomrum. Skönlitteraturen frammanar självrannsakande frågeställningar. Är min människosyn och mina vanor verkligen bättre än andras? Om detta skrev Mark Twain sarkastiskt: ”Ingenting behöver ändras så mycket som de andras vanor”. Kan läsningen av skönlitteratur leda till en genomgripande omprövning av en människas hela livsuppfattning? Nej, läsningen löser inte alla problem men den utvecklar fantasi och med- Öppnar sinnet ”Skönlitteraturen uppmuntrar också till vänskap mellan folken eftersom ’folken’ består av aldrig så olika och sammansattaindivider, och litterära texter skärper vår förmåga att utan fördomar värdera männi skors karaktärer och handlingar.” den sugna att konsumera Lira i många mindre doser. Speciellt i kombination med Spotify kan effekten annars bli hänförelse, hyperventilering, överslag och slutligen bitter likgiltighet. Var är den röda varningstriangeln? ALEXANDER AGRELL B5 känsla, och därmed kan den leda till en klarare bild av var och ens verkliga eller inbillade förträfflighet. I språklagen (2009:600) fastlås att svenskan är huvudspråk i Sverige, att svenskan är samhällets gemensamma språk samt att det allmänna har ett särskilt ansvar för att svenskan används och utvecklas. Detta borde leda till åtgärder som ökar läsningen av skönlitteratur. Idag saknar var tredje skola ett skolbibliotek. Läsfärdigheten hos svenska nio- och tioåringar sjunker och femtonåringars läsförståelse har försämrats. Elever som inte läser skönlitteratur berövas möjligheten att själva upptäcka vem de egentligen är. Det räcker inte att läsa bruksanvisningar och Twitter för att orden ska skapa en berikande inre värld. I de goda böckerna sätts orden i kommunikationens, berusningens, den konstnärliga mångfaldens och i analysens tjänst. Därför hjälper skönlitteraturen oss att bedöma företeelserna omkring oss, och den förstärker omdömeskraften eftersom god litteratur tenderar att ställa några av dessa frågor: Vad är hemligheten med människors förhållande till sig själva och till andra? Vilka är våra och andras förtjänster och fel? Varför agerar romanfigurerna som de gör och hur skulle jag själv gjort i deras ställe? Betydande dikt kan vara vägledande i svåra existentiella situationer och de är alltid en källa till värdefulla upplevelser. I synnerhet läsningen av klassiker borde uppmuntras eftersom den ger en sammanhängande historiesyn, som leder till en större förståelse av människans livsvillkor både i Sverige och i resten av världen, både i nuet och det förflutna. Skönlitteratur utgör avancerad ordkonst, vilket medför respekt för kunskap. De stora berättelserna hjälper läsaren att inta en obundet kritisk attityd till sitt eget och andras liv. RENÉ VÁZQUEZ DÍAZ författare
Page 1 and 2: SYDSVENSKANh TISDAG 10 APRIL 2012 K
Page 3: SYDSVENSKANh KULTUR & NÖJEN Tisdag
Page 7 and 8: SYDSVENSKANh POSTIS B7 Tisdag 10 ap
Page 9 and 10: SYDSVENSKANh Redaktörer: Åsa Hage
Page 11 and 12: Tisdag 10 april 2012 Företagsannon
Page 13 and 14: Tisdag 10 april 2012 KULTURFOAJÉN
Page 15 and 16: OSS EMELLANo ROCKY av Martin Keller
Page 17 and 18: SYDSVENSKANh TV & RADIO B17 Tisdag
Page 19 and 20: SYDSVENSKANh På följande text-tv-

SDS-master 4.0.4 - Sydsvenskan

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?