25837 Klart Spår 2-09 - Järnvägsfrämjandet

Snabbt och billigt att rusta upp länsbanorna
I dessa lågkonjunkturens tider föreslår även ganska traditionella ekonomer att
det är lämpligt att göra investeringar av olika slag, Detta gäller även i järnväg.
Men eftersom det tar några år att planera och projektera nya järnvägar, hinner
det ofta bli högkonjunktur innan det är dags för byggstart. Däremot hinner man
genomföra upprustning av delar av det befintliga nätet inom några enstaka år.
Detta gäller även våra länsjärnvägar. Dessa har ofta en låg standard med skarvspår
på grusbädd. Men trots att länsbanorna har dålig teknisk standard har de stor
betydelse för de regioner de betjänar, vilket visas av att länstrafikbolagens finansiärer
betalar driften för tåg, trots att den är dyrare än om man valt alternativet landsvägsbuss.
Rikstrafiken betalar bara en del av mellanskillnaden mellan tåg och buss.
Med järnvägar kan man pendla bekvämare och längre än i bil eller buss, vilket ju är
alternativen. Förstorade arbetsmarknader kräver i praktiken tåg. Den planerade
regionförstoringen enligt Ansvarskommitténs riktlinjer underlättas av bättre länsjärnvägar.
Men för att länsjärnvägarna ska kunna trafikeras med moderna krav på
bekvämlighet behöver de rustas upp.
Fakta i ärendet
En upprustning bör innebära att de förses med makadamballast, betongslipers
och helsvetsad räls. Sedan en sådan upprustning genomförts på BKB ökade
resandet sexfaldigt. Denna upprustning beskriver Banverket som en reinvestering.
Under nuvarande lågkonjunktur är det extra förmånligt att reinvestera i länsjärnvägar
ty arbetet kan starta med relativt kort varsel. Det tar cirka 8 månader från beslut till
byggstart. Detta kan jämföras med de flera års planeringstid som nybyggnad av
järnvägar kräver. Upprustning av länsjärnvägar kan alltså ske nu i lågkonjunktur till
betydligt lägre samhällskostnader än i högkonjunktur.
Kostnaden att reinvestera i järnvägar enligt ovan är 60 miljoner kronor per mil. Att
bygga ny enkelspårig järnväg kostar kring 400 miljoner kronor per mil för hastigheter
kring 140 km/t. Det är således kring 6 gånger dyrare att bygga ny järnväg än att
rusta upp en befintlig (en ny höghastighetsjärnväg kostar över en miljard kronor per
mil.) Kostnaden att rusta upp 160 mil trafikerade länsjärnvägar kostar enligt
ovanstående milkostnad kring 10 miljarder kronor. Kostnaden anges något lägre i
Banverkets inriktningsunderlag 2010-2019, huvudrapporten, sid. 30.
Kan man med järnvägsupprustning medverka till att en människa inte behöver flytta
från sin hembygd och man därför inte behöver bygga nytt i storstaden sparar samhället
en miljon kronor per person, enligt Stellan Lundberg på Infraplan i Umeå. Med detta
resonemang får man betydligt gynnsammare lönsamhetskalkyler än med de gängse
samhällsekonomiska kalkyler som används i dag. Enligt dessa kalkyler är inte
länsjärnvägarna samhällsekonomiskt lönsamma att rusta upp. Men bristerna med
använda samhällsekonomiska kalkyler i transportsektorn är så erkända, att kalkyl-
22