25837 Klart Spår 2-09 - Järnvägsfrämjandet

Från att ha varit en statlig myndighet blev SBB 1999 ett aktiebolag, helt ägt av den
schweiziska staten. SBB är indelat i fyra divisioner: persontrafik, godstrafik, infrastruktur
och fastigheter. Verksamheten i dessa samordnas centralt i huvudkontoret
i Bern. SBB har cirka 28 000 anställda vilket gör bolaget till en av de största
arbetsgivarna i Schweiz.
SBB:s verksamhet och ersättningen för denna regleras sedan 1999 i fyraåriga avtal
mellan SBB och den schweiziska staten, det nuvarande avtalet täcker perioden från
2007 till 2010. Enligt detta avtal får SBB årligen totalt cirka 2 miljarder schweizerfranc
(drygt 15 miljarder kronor) till infrastruktur och trafik. Av detta går drygt hälften till
infrastrukturen och cirka 600 miljoner schweizerfranc (drygt 4 miljarder kronor) till
den regionala persontrafiken, vilket innebär cirka 8 schweizerfranc (cirka 60 kronor)
per tågkilometer till denna trafik. Omfattningen av den regionala trafiken bestäms
gemensamt av SBB, kantonerna och staten.
SBB:s spårnät är 3 011 kilometer långt varav 1 751 kilometer har två eller fler spår.
På nätet finns 307 tunnlar, 5 873 broar och 804 stationer (av stationerna är 760
öppna för passagerartrafiken och 454 för godstrafiken). SBB:s tåg står för 87 procent
av det totala antalet passagerarkilometer på landets transportnät.
Den meterspåriga Brünigbanan var till 2005 SBB:s enda icke normalspåriga linje.
Brünigbanan bröts då ut ur SBB och slogs ihop med Luzern-Stans-Engelberg-Bahn
till Zentralbahn, ett företag delvis ägt av SBB. Största delen normalspåriga järnvägar
i Schweiz tillhör SBB:s nät. Men även normalspåriga privatbanor finns däribland
BLS, Bern-Lötschberg-Simplon.
SBB har följande persontrafik: Regio (Regionaltåg) som stannar på alla stationer,
S-Bahn/RER (pendeltåg): samma som Regio uppbyggda som nätverk runt de stora
städerna med flera linjer och tätare trafik, RegioExpress, InterRegio, Intercity med
uppehåll i de största städerna, ICN, snabbtåg med lutningsteknik, CityNightLine,
nattåg till Holland, Österrike, Danmark och Tyskland samt charter- och specialtåg.
SBB kör också Eurocitytåg inom Schweiz.
Följande sträckor har trafik med snabbtåget ICN: Geneva-Airport-Biel/Bienne-Zürich-
St. Gallen, Lausanne-Biel/Bienne-Zürich-St. Gallen, Geneva-Airport-Biel/Bienne-
Delémont-Basel SBB, Lausanne–Biel/Bienne-Delémont-Basel SBB, Basel SBB-
Lucern-Gotthard-Lugano och Zürich-Gotthard-Chiasso.
Varje år transporterar SBB omkring 300 miljoner passagerare och 54 miljoner
nettoton gods. Alla Schweiz kantonhuvudstäder utom Herisau och Appenzell ligger
vid en SBB-linje. Mer än 800 stationer (SBB:s och privatbanornas) har entimmeseller
halvtimmestrafik. Två tredjedelar av allt gods som passerar de schweiziska
alperna gör det med tåg. Godsbolaget SBB Cargo transporterar varje dag 230 000
ton gods till sina 3 500 kunder. Då det schweiziska järnvägsnätet är elektrifierat i
mycket hög grad används främst eldrivna rangerlok och lokomotorer på de större
stationerna. Dieseldrivna fordon förekommer, men mest på rangerbangårdar och
industrispår samt som dragkraft för olika arbetståg.
SBB:s nät är det trafiktätaste nätet i Europa och punktligheten ökar hela tiden. I dag
9