Nordiska språk– - Nordeuropa-Institut - Humboldt-Universität zu Berlin

Om betydelsen av konjunktionerna
Om man förknippar propositioner som innehåller antonymiska predikat (som
svart – vitt, liv – död o. dyl.) och om en proposition är negerad, tolkas
konstruktionen alltid som korrektur. Men om förhållandet mellan konjunkterna
inte är bestämt i förväg får vi potentiellt tvetydiga konstruktioner. För att visa om
två propositioner ska ses som ’antonymer för ett visst tillfälle’ i en korrekturkonstruktion
el. som ’motsatser som inte uteslutar varandra’ i en kontrastkonstruktion
har A/S-språk resp. A-språk utvecklat olika medel.
A/S-språk skiljar kontrast- och korrektur-konstruktioner på det lexikaliska
planet – med hjälp av skilda konjunktioner. A-språk å andra sidan skiljar dem på
det syntaktiska planet med hjälp av motsatsen mellan reduktion (som motsvarar
korrektur) och icke-reduktion (som motsvarar kontrast).
Även om sv. men och utan tjäner till att klart skilja kontrast- och korrekturkonstruktioner,
måste det finnas något gemensamt i deras betydelse. Även i
kontrast-konstruktioner i sv. kan identiska konstituenter reduceras (SAG 1999,
926, Fretheim 1974, 54) – vad som motsvarar strukturen av korrektur-konstruk-
tioner i s.k. A-språk. Om strukturen är densamma, kvarstår bara den konjunk-
tionala skillnaden mellan A/S-språk och A-språk. Betyder det att t. ex. e. but är
polysem?
Det har antagits att en och den samma adversativa konjunktion i A-språk skulle
ha två olika betydelser – motsvarande ty. aber resp. sondern el. sv. men resp.
utan. På det sättet, som en polysem konjunktion, har beskrivits t. ex. fr. mais
(Anscombre/Durcot 1977). Ett alternativ till antagandet att den enda adversativa
samordnande konjunktionen i A-språk vore polysemt är åsikten att e. but, fr. mais
har bara ett enda betydelse som tillåter olika tolkningar beroende på syntaktiska
och semantiska karakteristika av kontexten där de finns (se t. ex. Lang 1984, 2000,
Asbach-Schnitker 1978, 1979, Sweetser 1990).
3.3 OCH INTE/INTE…UTAN
I en korrektur-konstruktion är det inte möjligt att byta konjunkternas plats och
samtidigt bibehålla utan som konjunktion – se ex. (17) och (18). Det är
konjunktionen och som brukas i stället:
(17) Anna fick ingen kossa utan en häst.
(18) Anna fick en häst och ingen kossa.
Med dessa exempel som bakgrund är det frågan om konjunktionen i (18) har
samma betydelse som den ovan beskrivna hos den additiva konjunktionen och
eller om det möjligtvis finns likheter mellan betydelsen av och och utan. Man
kunde anta att det finns en adversativ konjunktion till: och inte. I Svenska
akademiens grammatik (SAG 1999, 937) finns en lista över adversativa relationer
där det ena av leden är negerat. I denna listan saknas och inte (även om t. ex. men
väl anförts som ”användas på ett sätt som starkt erinrar om konjunktionen utan“
ib., 935). Konjunktioner som motsvarar sv. och inte nämnas hos Lang (1991, 609).
Rudolph (1996, 299) talar om ”adversative and additive correction“ men
25