Nordiska språk– - Nordeuropa-Institut - Humboldt-Universität zu Berlin

Om betydelsen av konjunktionerna
allmänn betydelse som och för att visa att konjunkterna hör ihop. När negationen
är i den första konjunkten behövs en konjunktion som både för konjunkterna
ihop och begränsar negationens skopus. Denna mera specifika konjunktionen är
utan i svenskan resp. sondern i tyskan. 6 När en sådan specifik konjunktion
saknas – som t.ex. i engelskan, franskan, danskan el. norskan, brukas en annan
konjunktion som begränsar negationens skopus: e. but, fr. mais, da./no. men.
3.4 MEN/UTAN ÄN EN GÅNG
Ur betydelseminimalistisk synpunkt antas det att konjunktioner bara har en
grundläggande betydelse som kan modifieras i olika kontexter. Det är alltså inte så
att t. ex. e. but el. da./no. men skulle ha två betydelser som motsvarar sv. men
resp. utan. Snarare har men och utan såväl som e. but, da./no. men o. s. v.
liknande drag.
Betydelsen av men beskrivs som:
men (SIMUL (A, B): –ADDITIV (A, B)) == > (SIMUL (A, B): CONTRAST (A, B))
Betydelsen av inte…utan beskrivs som:
inte...utan: (SIMUL (–A, B): –ADDITIV (A, B)) ==> (–SIMUL (A, B): –ADDITIV
(A, B)) ==> (–SIMUL (a...e F1, F2): –ADDITIV (a...e F1, F2)) ==> (–SIMUL (a...e
F1, F2): SUBSTITUTE (F2, F1))
Det som är gemensammt för konjunktinerna men och utan är betydelsekomponenten
-ADDITIV. Båda konjunktionerna innehåller instruktionen att inte
gruppera. Skillnaden ligger i tolkningen av denna icke-gruppering. Den specifika
tolkningen i båda fallen är följden av en konventionaliserad implikatur. I A/Sspråk
är båda implikaturerna lexikaliserade. I A-språk däremot är så inte fallet,
utan de genereras konventionellt i samband med den specifika kontrast- resp.
korrektur-strukturen.
Som följd av lexikaliseringen fungerar i A/S-språk även korrektur-konstruk-
tioner som avviker från de strikt parallellt strukturerade konjunkterna i korrekturkonstruktioner,
som i ex. (22):
(22) Anna fick ingen häst utan alla var elaka mot henne.
Sådana konstruktioner är åtminstone problematiska i A-språk där kontrast- resp.
korrektur-tolkningen beror på reduktion el. icke-reduktion av identiska konsti-
tuenter. Men även typiska A-språk som engelskan tål ”icke-optimala“ korrekturkonstruktioner
– i fall konjunktionen stöds el. även ersätts av t. ex. adverbet
rather.
6 De specifika villkoren för bruket av utan resp. sondern talar för dessa konunktioners ringa ålder (i
adversativ betydelse finns de sedan 1500-talet).
29