Personal och oacceptabla känslor - Landstinget i Värmland
Personal och oacceptabla känslor - Landstinget i Värmland
Personal och oacceptabla känslor - Landstinget i Värmland
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Riskfaktorerna Wrenne beskrev är:<br />
• Miljön<br />
Tidigare institutioners miljö var inte lika normaliserad som våra dagars,<br />
det vill säga de miljöer handikappade personer vistades i avvek i många<br />
avseenden från vad som var normalt. Ju mer onormal livsmiljö, desto mer<br />
onormalt riskerar bemötandet av dem som lever i miljön att bli. En avvikande<br />
boendemiljö dehumaniserar människorna i andras ögon.<br />
• Diagnos<br />
Bruket av diagnoser för att beskriva våra medmänniskors symtom eller<br />
avvikande beteenden, skapar avstånd. Istället för att bemötas som person,<br />
bemöts den handikappade som bärare av sina stigmata, sin diagnos. En<br />
sådan perception främjar inte ett humanistiskt bemötande människa till<br />
människa, utan kan lätt legitimera olika former av restriktioner, tvångsåtgärder<br />
<strong>och</strong> maktfullkomlighet hos omgivningen.<br />
• Avvikande utseende <strong>och</strong> beteende.<br />
Den skada eller annorlunda utveckling som ligger bakom förståndshandikappet,<br />
kan också orsaka ett annorlunda utseende <strong>och</strong> ett annorlunda<br />
beteende som lätt kan skapa ett avståndstagande från andra. Svårigheter<br />
att upprätta en god kommunikation försvåras förstås också.<br />
• Hjälpmedel<br />
De hjälpmedel som används för att kompensera för svårigheter <strong>och</strong> underlätta<br />
livet, bidrar också till att i omgivningens ögon dehumanisera personen.<br />
• Experter<br />
Ju mer engagemang av experter, desto mer bekräftas för omgivningen att<br />
den funktionshindrade personen inte är en vanlig människa.<br />
Wrenne nämner även psykotiskt beteende, något som kunde förekomma<br />
på den tidens inrättningar för utvecklingsstörda, <strong>och</strong> en därmed förknippad<br />
rädsla för det okända, omständigheter som tillsammans med<br />
de tidigare nämnda jämnade vägen för ett dehumaniserat <strong>och</strong> föraktfullt<br />
bemötande.<br />
Igra (2001) tog sin utgångspunkt i psykologi <strong>och</strong> sociologi för att förstå<br />
hur vi kan utsätta andra för kränkningar <strong>och</strong> övervåld. Igra använde sig<br />
bland annat av barnpsykoanalytikern Melanie Kleins begrepp, den schizoparanoida<br />
positionen <strong>och</strong> den depressiva positionen. Klein menade att vi i<br />
spädbarnsåren först befinner oss i den schizo-paranoida positionen vilken<br />
kännetecknas av en oförmåga att integrera ”det onda <strong>och</strong> det goda”, det<br />
vill säga man ser andra <strong>och</strong> sig själv som antingen goda eller onda personer.<br />
Så småningom utvecklas emellertid hos de allra flesta en förmåga att<br />
11