Personal och oacceptabla känslor - Landstinget i Värmland

More documents

Recommendations

Info

Inledning Ett land eller en kultur, sägs kunna värderas utifrån bemötandet av dess svagaste medlemmar. I alla tider har de som avviker genom svaghet, sjukdom eller lyte, löpt risk att utsättas för hån, löje eller övervåld av andra. Att för sitt dagliga liv vara beroende av andra människors stöd innebär en påtaglig utsatthet. Att inte självständigt kunna göra sina livsval i såväl stort som i smått, aktualiserar rimligtvis en upplevelse av vanmakt och frustration över detta hos den berörde. Oförmågan att forma sitt liv självständigt är en omständighet som utmanar envar som möter funktionshindrade och som – erkänt eller inte – utgör en komplicerande faktor i mötet. Vår vård- och omsorgshistoria är välfylld med exempel på hur till exempel mentalsjuka, utvecklingsstörda och andra personer med nedsatt autonomi bemötts negativt. Förklaringar till sjukdomar och handikapp har varierat under olika epoker, och har även innefattat sådant som att personen varit besatt av djävulen, eller rent av Gud. Uppfattningen att ett barns lyte är ett straff för föräldrarnas leverne är något som man faktiskt fortfarande kan möta. Vi har genom media under 2006 konfronterats med ett upprörande fall av vanvård och övergrepp riktat mot ett barn med funktionshinder, Bobby. Något halvår senare uppdagades i Södertäljetrakten hur passiv vanvård tog ett barns liv, genom att man uppenbart förnekade barnets vårdbehov. Kring julen 2006 avslöjades hur man på ett ryskt barnsjukhus tejpat för spädbarnens munnar med förklaringen att de inte skulle ”spotta ut medicinen”. Samtidigt som man skulle kunna förvänta sig en hjälpare- och beskyddarinstinkt i mötet med barn och vuxna med behov av hjälp och stöd är det tyvärr så att just barn och vuxna med funktionshinder, fysiska som mentala, mer än andra riskerar att utsättas för oacceptabelt bemötande som kränkningar, hånfullhet, missaktning och till och med att berövas livet. Enligt Socialstyrelsen (2005) finner man i en självrapportering att så många som 63 % av kvinnor med psykiska funktionshinder utsatts för våld. Uppgifter om förekomst ligger alltså påfallande högt. Enligt Sobsey (1994) är risken för att barn med funktionshinder i USA utsätts för övergrepp 1,7 gånger större än för barn utan funktionshinder. Andra uppgifter från samma källa pekar på att risken att utsättas för övergrepp är fem
gånger större för personer med funktionshinder än andra. Man kan med fog säga att funktionshinder av skilda slag, oförmåga att hävda egna behov och en låg grad av autonomi utgör en mycket påtaglig riskfaktor för skilda former av kränkningar och övergrepp. Rapporterad förekomst av kränkningar, våld och andra former av oacceptabla beteenden gentemot personer med nedsatt autonomi, varierar av flera skäl. Förmågan och benägenheten att rapportera varierar bland annat då många personer med funktionshinder är totalt beroende av den som agerat oacceptabelt. Rädslan för att förlora stödet och överges är en realitet i det asymmetriska maktförhållande som oftast råder i dessa sammanhang. Att inte bli trodd, att till följd av en anmälan kanske bli ytterligare illa behandlad, eller att tillskriva sig själv skulden för det inträffade, det vill säga att tro att man på något sätt förtjänat ett dåligt bemötande, kan vara andra anledningar till att inte klaga eller anmäla vårdnadshavare eller personal. Ett beroendeförhållande kan vara så starkt att förövaren till varje pris måste tillskrivas goda avsikter med allt han eller hon gör. Till allt detta kommer också att personen till följd av sitt funktionshinder kanske inte alls uppfattar sig ha blivit olämpligt bemött eller behandlad. Många funktionshindrade saknar dessutom socialt nätverk som kan upptäcka och rapportera missförhållanden, liksom att den som upptäcker missförhållanden inte vill lägga sig i eller tro att det kan vara så illa. Hur mänskligheten förhållit sig till olika former av utanförskap, och hur olika fenomen som kan uppträda i relationen mellan vårdgivare och vårdtagare har tidigare berörts av olika författare. Ofstad (1979) fokuserade i sin klassiker ”Vårt förakt för svaghet” på nazismens uppfattning om vad som var värdefullt respektive värdelöst hos människor. Ofstad menar att de principer och värderingar som nazismen hyllade i huvudsak präglar oss alla. Framgång och prestationer hyllas och den svage möter lätt ett förakt för att han inte lyckas i tillvaron. Ofstad fokuserade sin granskning av nazistiska uttryck för föraktet för svaghet mycket på makt och kamp och menade att nazismen i huvudsak vilade på antagandet att den starke genom sin styrka är överlägsen den svage, så kallade socialdarwinistiska tankegångar. Psykolog Hans Wrenne (1986) skrev för över 20 år sedan om tänkbara riskfaktorer vilka tenderar att sänka trösklarna för dåligt bemötande, i det här fallet av personer med psykiskt utvecklingsstörning. 10
Page 1 and 2: Personalens hållning till oaccepta
Page 3 and 4: Rapporten kan beställas från Cent
Page 6 and 7: Förord Denna uppsats har tillkommi
Page 10 and 11: Riskfaktorerna Wrenne beskrev är:
Page 12 and 13: akgrund till ett beskyddande och ö
Page 14 and 15: Skammens katastrofala påverkan har
Page 16 and 17: Metod Urval För att besvara forskn
Page 18 and 19: därmed reducera intervjuarens inve
Page 20 and 21: Resultat I första avsnittet redovi
Page 22 and 23: Frågan om ansvar var central och i
Page 24 and 25: hållning till egna negativa, kansk
Page 26 and 27: velat bli betittad av andra. Att ut
Page 28 and 29: Upplevelsen av maktlöshet, vanmakt
Page 30 and 31: Diskussion Undersökningens avsikt
Page 32 and 33: Att inte ens förstå situationen o
Page 34 and 35: Metodologiska komplikationer Möjli
Page 36 and 37: fortsatt arbete med denne. Lösning
Page 38: Referenser Cullberg Weston, M. (200

Personal och oacceptabla känslor - Landstinget i Värmland

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?