Skolsituationen för elever med funktions ... - Skolinspektionen

Kvalitetsgranskning 

Rapport 2009:6 

Skolsituationen 

för elever med 

funktions nedsättning 

i grundskolan 

www.skolinspektionen.se

Skolinspektionens rapport 2009:6 

Diarienummer 2008:431 

Stockholm 2009 

Foto: Ryno Quantz 

Grafisk form: AGoodId

Kvalitetsgranskning 

Rapport 2009:6 

Innehåll 

1. Förord 

2. Sammanfattning 

3. Inledning 

4. Granskning utifrån framgångsfaktorer 

5. Slutsatser och rekommendationer 

6. Referenser/käll- och litteraturförteckning 

Bilagor 

5 

8 

10 

12 

19 

21 

22

1 | Förord 

Skolinspektionens uppdrag är bland annat att 

regelbundet och med utgångspunkt i en risk- och 

väsentlighetsanalys granska kvaliteten i skolväsendet, 

förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen. 

Kvalitetsgranskning innebär en oberoende och 

självständig granskning och bedömning av kvaliteten 

i skolväsendet samt inom förskoleverksamheten 

och skolbarnsomsorgen. Huvudsyftet är att 

granska skolor och huvudmän för att nå förbättring 

av undervisningen, med fokus på elevernas 

kunskapsresultat. 

Denna rapport redovisar resultaten av kvalitetsgranskningen 

av skolsituationen för elever med 

funktionsnedsättning i 24 grundskolor. Rapporten 

bygger främst på intervjuer med ansvariga huvudmän, 

ansvariga på skolnivå samt elever och vårdnadshavare. 

Av bilagd förteckning framgår vilka kommuner samt 

kommunala och fristående skolor som granskats. 

SKOLINSPEKTIONENS RAPPORT 2009:6 5

6 

Kvalitetsgranskningen har inriktats mot 

förhållandena kring tre specifika och avgränsade 

funktionsnedsättningar nämligen synnedsättning, 

hörselnedsättning och rörelsehinder. Skolinspektionen 

gör följande avgränsningar av de kategorier som avses: 

Synnedsättning – elever som är beroende av 

förstoringshjälpmedel (utöver glasögon), ljudstöd, 

syntetiskt tal eller punktskrift. 

Hörselnedsättning – elever som är beroende av 

tekniska hörselhjälpmedel. 

Rörelsehinder – elever som är rullstolsburna. 

Projektledare för kvalitetsgranskningen har varit 

undervisningsrådet Veronica Bonivart Säfström. 

Stockholm i september 2009 

Ann-Marie Begler 

Generaldirektör 

Annette Nybom 

Avdelningschef 

SKOLINSPEKTIONENS RAPPORT 2009:6


2 | Sammanfattning 

Alla elever har rätt att få likvärdiga förutsättningar att nå 

de nationella målen oberoende av kön, geografisk hemvist 

eller sociala och ekonomiska förhållanden. Emellertid visar 

studier att elever med funktionsnedsättning kan ha svårare 

att nå målen än andra elever. När skolproblem uppstår 

läggs ofta problemen på individen snarare än på skolmiljön, 

trots att detta strider mot skolans lagstadgade skyldighet. 

Skolinspektionen har därför genomfört en kvalitetsgranskning 

av skolsituationen för elever med funktionsnedsättning. 

Under perioden januari till och med mars 2009 har Skolinspektionen 

besökt och granskat nio kommuner och totalt 

24 grundskolor, varav fem fristående grundskolor. Underlag 

för kvalitetsgranskningens slutsatser består av intervjuer 

med företrädare för kommunala och fristående skolhuvudmän, 

rektorer, lärare, elevhälsa, elever, vårdnadshavare 

samt dokument från kommuner och skolor. Kvalitetsgranskningen 

visar att det ofta finns brister i huvudmännens och 

skolornas arbete med att anpassa undervisningen utifrån 

dessa elevers förutsättningar och behov. 

Kvalitetsgranskningen 

visar i första hand på fyra 

problemområden. 

8 

Teori och praktik 

Trots att både huvudmän och skolpersonal har höga 

ambitioner att ge alla elever förutsättningar för en likvärdig 

utbildning så har ambitionerna svårt att tränga ned till 

tillämpningarna i skolan. Personalen följer inte alltid de råd 

och anvisningar de fått kring undervisningens utformning 

och genomförande. Skolorna saknar också ofta rutiner när 

det gäller att informera ny personal och nya elever, som 

börjar efter terminsstart, om elever med funktionsnedsät tningar 

och dess påverkan på inlärning. 

SKOLINSPEKTIONENS RAPPORT 2009:6 

Personalens kompetens 

Personalens kompetens om olika funktionsnedsättningar 

och dess påverkan på inlärningen är varierande. Det finns 

lärare med mångårig vana, erfarenhet och kunskap om 

olika elevers funktionsnedsättningar, men det förekommer 

också att lärare inte har det. 

Anpassning av 

lärandemiljön 

I de flesta fall är inte skolans lokaler anpassade fullt ut 

efter elevernas behov. Samma sak gäller de läromedel som 

används i skolan. Det rör sig om allt från organisatoriska, 

fysiska och pedagogiska anpassningar till personalens 

bristande kompetens att använda tekniska hjälpmedel. 

Gränsdragningen mellan lärare och assistenter avseende 

uppgifter och ansvar är många gånger otydlig. 

Samlad uppföljning 

Det saknas samlad uppföljning och utvärdering av insatser 

och resultat för elever med funktionsnedsättning i skolorna. 

Anledningen är att det finns en tydlig strävan hos samtliga 

huvudmän och skolor att inte särskilja vissa elevgrupper.

Analys och bedömning 

Det är många gånger en stor skillnad mellan vad de 

gransk ade kommunerna och skolorna säger att de gör och 

vad de faktiskt gör i praktiken. En starkt bidragande orsak 

är, enligt Skolinspektionen, personalens bristande eller 

varierande kompetens kring funktionsnedsättningars påverkan 

på inlärning. Skolinspektionen betonar betydelsen 

av att all berörd personal får kontinuerlig kompetensutveckling 

inom detta område för att ge alla elever likvärdiga 

förutsättningar i utbildningen. 

En annan förklaring kan vara personalens förhållningssätt 

och syn på inkludering. En reell inkludering 

innebär att alla elever har tillgång till hela skolmiljön alla 

dagar. Då det i granskningen finns flera exempel på att 

detta inte fungerar fullt ut behöver skolorna se över sin organisation 

och arbeta med ett förhållningssätt där hänsyn 

alltid tas till elevernas olika förutsättningar och anpassa 

lärandemiljön efter deras behov. 

I samarbetet mellan lärare och assistenter är det 

ofta oklart var gränsen går mellan lärarnas övergripande 

pedagogiska ansvar och assistentens roll i undervisningssituationer. 

Skolinspektionen vill starkt betona att det alltid 

är läraren som har det pedagogiska ansvaret för att planera 

och genomföra undervisningen. 

Granskningen visar att elever med hörselnedsättning 

många gånger väljer att inte använda tekniska hjälpmedel 

då de upplevs som störande. En annan orsak är att eleverna 

vill vara som alla andra och inte avvika på något sätt. 

På några skolor har också elever behandlats kränkande av 

andra elever utifrån sina funktionsnedsättningar. Detta har 

fått till följd att berörda elever inte alltid vill använda sina 

tekniska hjälpmedel. Skolorna behöver vidta åtgärder för 

att åstadkomma ett klimat som kännetecknas av respekt 

för olikheter och där det fullt ut godtas att man kan behöva 

hjälpmedel i sin skolsituation. Eleverna ska på ett tryggt 

sätt kunna använda nödvändiga hjälpmedel för att ges 

likvärdiga förutsättningar att nå de nationella målen. Om 

eleverna ändå väljer att inte använda dessa hjälpmedel 

måste skolorna öka sina övriga kompensatoriska insatser. 

Skolinspektionen menar att det är angeläget att uppföljning 

och utvärdering av insatser och resultat inte bara 

sker i förhållande till den enskilde eleven utan också på en 

systemnivå så att huvudmannen och skolan kontinuerligt 

omprövar sin verksamhet och vidtar åtgärder för ökad 

måluppfyllelse. Huvudmannen har ett givet ansvar för att så 

sker. 

Rekommendationer 

Skolinspektionen föreslår att huvudmännen och 

skolorna för att förbättra skolsituationen för elever 

med funktionsnedsättning vidtar följande åtgärder: 

• Huvudmännen och skolorna måste stärka 

personal ens kompetens avseende lärarnas 

kunskaper om funktionsnedsättningars 

påverkan på inlärning. 

• Skolornas rutiner när det gäller att informera ny 

personal och nya elever om elever med funktionsnedsättningar 

och dess påverkan på inlärning behöver 

förbättras så att nödvändig information kring 

elevens funktionsnedsättning alltid når all berörd 

personal och elever. 

• Skolorna behöver tydliggöra assistenternas uppgifter 

och ansvar i förhållande till undervisande 

lärare. 

• I de skolor där kränkningar förekommer måste skolorna 

vidta kraftfulla åtgärder för att komma till rätta 

med problemen och berörda kommuner måste 

också försäkra sig om att så sker. 

• Skolorna måste arbeta för att elever i första hand 

använder de tekniska hjälpmedel som erbjuds. 

Om eleverna ändå väljer att inte använda dessa 

hjälpmedel måste skolorna öka sina övriga 

kompen satoriska insatser. 

• Skolorna behöver förbättra sitt organiserande av 

lokalerna så att all verksamhet kan genomföras för 

alla elever. 

• Huvudmännens och skolornas uppföljning och 

utvärdering av insatser och resultat behöver förbättras 

så att det inte bara sker i förhållande till 

den enskilde eleven utan också på en skolövergripande 

nivå. Detta för att huvudmännen och skolorna 

kontinuerligt kan ompröva sina verksamheter och 

vidta åtgärder för ökad måluppfyllelse. 


3 | Inledning 

Enligt läroplanen ska undervisningen i svensk skola 

anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. 

Skollagen föreskriver att utbildningen inom varje skolform 

ska vara likvärdig, oavsett var i landet den an ordnas. En 

likvärdig utbildning innebär inte att undervisning en ska 

utformas på samma sätt överallt eller att skolans resurser 

ska fördelas lika. Hänsyn ska tas till elevernas olika förutsättningar 

och behov. Skolan har ett särskilt ansvar för 

de elever som av olika anledningar har svårigheter att nå 

målen för utbildningen. 

Likvärdiga förutsättningar att lära ska uppnås i en 

miljö som stärker självkänslan och där eleven upplever 

delaktighet och gemenskap med andra. Enligt Salamancadeklarationen 

1 ska alla barn oavsett förutsättningar lära 

tillsammans i det ordinarie skolväsendet om det inte finns 

starka skäl att handla på annat sätt. WHO:s relativa handikappdefinition 

2 är vägledande. Om skolproblem uppstår 

är de att betrakta som kontextuella i stället för individuella. 

Poängen är att först i kontakt med en miljö som inte fungerar 

tillfredsställande blir elevers funktionsnedsättningar 

handikappande. 

Enligt de studier 3 Skolinspektionen tagit del av läggs 

oftare problemen på individen än på skolmiljön. Studierna 

framhåller också skolornas brist på varierande pedagogiska 

strategier. Detta ligger i linje med de påpekanden 

Skolinspektionen gjort i samband med sin regelbundna 

tillsyn. 

När man väger samman forskning och beprövad 

erfaren het visar det sig att man är överens om vilka 

förutsättningar som krävs för att ge elever med funktionsnedsättningar 

en likvärdig utbildning. Kvalitetsgranskningen 

har utgått från följande förutsättningar/framgångsfaktorer. 

Huvudmannens och skolans 

övergripande strategier och riktlinjer 

Huvudmannen och skolan har en tydlig policy för att möta 

elever med funktionsnedsättning och där alla elever ges 

förutsättningar för en likvärdig utbildning. Skolorna anpassas 

efter elevers individuella behov. 

Huvudmannens och skolans framförhållning 

Huvudmannen och skolan har en god framförhållning i sin 

planering vid mottagande av nya elever med funktionsneds 

ä t t n i n g . 

10 


Huvudmannens och skolans 

stöd till verksamheter/personal 

Huvudmannen och skolan har en väl fungerande elevhälsa 

med kompetens inom olika funktionsnedsättningar. Att 

det finns en god samverkan mellan andra externa aktörer 

exempelvis landstinget och Specialpedagogiska skolmyndigheten. 

Huvudmannens resursfördelningssystem 

Huvudmannens resursfördelningssystem fungerar flexibelt 

och tar hänsyn till elever med funktionsnedsättning. 

Personalens bemötande samt 

arbetet med normer och värden 

Personalen tillrättalägger miljön och tar hänsyn till elevers 

behov, önskemål och synpunkter samt arbetar för att 

inkludera samtliga elever. Skolan kan erbjuda eleverna en 

trygg miljö som är inriktad mot lärande och att det bedrivs 

ett fungerande arbete med att förebygga och förhindra 

kränkande behandling, trakasserier och diskriminerande 

behandling mellan elever och mellan vuxna och elever. 

Personalens kompetens inom området 

Den personal som undervisar elever med funktionsnedsättning 

har pedagogisk utbildning för de ämnen 

de undervisar i och har kunskaper om funktionsnedsättningens 

påverkan på inlärning. 

Anpassningar i lärandemiljön 

grundade på individens behov 

Skolans lärandemiljö är anpassad utifrån elevernas behov 

och att personalen erbjuder flexibla arbetssätt och arbetsformer 

anpassade efter alla elevers individuella behov. 

Elevens deltagande i klassen/skolan 

Personalen har god framförhållning i sin planering av verksamheten 

och tar hänsyn till alla elevers förutsättningar att 

kunna delta i alla aktiviteter. 

Elevens delaktighet vid utformning av anpassningar 

Elever med funktionsnedsättning ges möjlighet att påverka 

val av tekniska hjälpmedel, anpassade läromedel samt 

anpassningar i lokaler.

Avgränsning 

Skolinspektionen har avgränsat kvalitetsgranskningen 

till att gälla förhållandena för elever med synnedsättning, 

hörselnedsättning och rörelsehinder. Vidare har Skolinspektionen 

gjort följande avgränsningar av de kategorier 

som avses; synnedsättning – elever som är beroende av 

förstoringshjälpmedel (utöver glasögon), ljudstöd, syntetiskt 

tal eller punktskrift., hörselnedsättning – elever som 

är beroende av tekniska hörselhjälpmedel, rörelsehinder – 

elever som är rullstolsburna. 

Granskningen har inte berört andra typer av funktionsnedsättningar. 

De slutsatser som granskningen kommit 

fram till ska emellertid kunna vara överförbara på andra 

funktionsnedsättningar. 

Metod och genomförande 

Granskningen har omfattat nio kommuner och totalt 24 

grundskolor, varav fem fristående skolor. Urval av skolor 

grundar sig på i vilka skolor elever med synnedsättning, 

hörselnedsättning och rörelsehinder finns. Värt att notera 

är att det var få fristående skolor som hade elever med de 

valda funktionsnedsättningarna vid granskningstillfället. I 

vissa regioner fanns ingen fristående skola där elever med 

de valda funktionsnedsättningarna gick. 

Samtliga skolor som ingått i urvalet har besökts. På 

varje skola intervjuades rektor, lärare, elevhälsa, elever 

och vårdnadshavare. Företrädare för respektive huvudman 

intervjuades också. Inför besöken har skolorna och 

huvudmännen fyllt i så kallade verksamhetsbeskrivning ar 

som behandlat hur de arbetar med ovanstående områden. 

Metoden för genomförandet har utarbetats av 

Skolinspektionen i samråd med företrädare för Skolverket, 

Special pedagogiska skolmyndigheten och Umeå universitet. 

Handikapporganisationer har inbjudits till ett möte 

där granskningen har belysts. 

1 En handlingsram för specialpedagogiska åtgärder som antogs på en internationell 

konferens 1995 i Salamanca Spanien, där Sverige deltog. Den 

vägledande princip som ligger till grund för handlingsramen är att skolor 

ska ge plats för alla barn genom ökad inkludering, utan hänsyn till deras 

fysiska, intellektuella, sociala, emotionella, språkliga förmågor eller andra 

förutsättningar. 

2 ”Handikapp skall ses som ett förhållande mellan skada/sjukdom och den 

enskildes miljö och inte som en egenskap hos den enskilde. Funktionshinder 

får inte ses som ett problem, utan som en naturlig företeelse i 

en population. Människor med funktionshinder skall inte betraktas som 

en särskild grupp i samhället. Funktionshindret kan dock bli ett hinder 

för att kunna leva som andra. De handikappande konsekvenserna av ett 

funktionshinder beror på i vilken miljö personen lever och om rätt anpassad 

habilitering/rehabilitering kan erbjudas.” 

3 Nygren Göran, Skolvardag med rörelsehinder – En etnologisk studie, 

Uppsala Universitet, 2008. Skolverket, Carlsson Eivor och Fischer Lena, 

Tre magiska G:n – Skolans insatser för elever med funktionshinder, 2001. 

Skolverket, Engström Staffan, På andras villkor – skolans möte med elever 

med funktionshinder, 2006. 


4 | Granskning utifrån 

framgångsfaktorer 

Det svenska skolsystemet ska vara beskaffat så att alla 

elever har tillgång till en likvärdig utbildning inom varje 

skolform. Det innebär att enskilda elevers förutsättningar 

och behov ska styra utbildningens utformning. Utifrån dessa 

viktiga principer, tidigare studier samt Skolinspektionens 

egna erfarenheter har nio framgångsfaktorer valts ut som 

betydelsefulla för likvärdig utbildning för elever med 

funktionsnedsättning. 

Nedan följer en redogörelse för de övergripande iakttagelser 

och bedömningar som inspektörerna har gjort i samband 

med dokumentstudierna och besöken i förhållande till 

de olika framgångsfaktorerna. För närmare information om 

förhållandena hos olika skolhuvudmän hänvisas till de 14 

enskilda besluten. 

4.1 | Övergripande 

strategier och riktlinjer 

Ingen av de granskade kommunala huvudmännen har 

någon övergipande policy för att möta elever med funktionsnedsättning. 

Däremot finns en vilja och ambition i samtliga 

kommuner att skapa en skola för alla där ambitionen är att 

alla elever får utbildning i sin hemskola och att varje skola 

anpassas efter elevernas behov. Flera kommuner hänvisar 

också till sin handikappolitiska policyplan som gäller för 

samtliga av kommunens verksamheter. Emellertid visar 

granskningen att kommunernas handikappolicy inte alltid är 

känd och förankrad bland skolornas personal. 

Huvudmännen för samtliga granskade fristående skolor 

uppger att skolorna är öppna för alla barn/elever som 

12 


har rätt till utbildning i grundskolan. Exempelvis uppger 

huvudmannen för den fristående skolan Heliås i Sundsvall i 

en intervju att ingen elev nekas utbildning i skolan på grund 

av någon funktionsnedsättning. Vid en ansökan tar skolans 

rektor kontakt med vårdnadshavarna för att få detaljerade 

uppgifter så att anpassningar kan göras. En annan skola, 

Montessoriskolan Trilobiten i Linköping, har också en skriftlig 

övergripande policy som behandlar hur skolan ska möta 

elever med funktionsnedsättning. Denna skola har sedan 

starten haft ett flertal elever med funktionsnedsättning 

inom syn, hörsel och rörelsehinder. 

Skolinspektionen bedömer att samtliga granskade 

huvudmän och skolor har ett inkluderande synsätt när 

det gäller att ge alla elever förutsättningar för en likvärdig 

utbildning. Det saknas dock tydligt formulerade 

och dokumenterade strategier specifikt för elever med 

funktions nedsättning på såväl huvudmanna som skolnivå. 

Huvudmännens handikappolitiska riktlinjer ligger emellertid 

väl i linje med nationella mål och intentioner för att tillgodose 

en fungerande skolgång för elever med funktionsnedsättning. 

De behöver dock aktualiseras och förankras 

bättre bland skolornas personal.

4.2 | Framförhållning 

Det finns en vilja hos såväl huvudmän som skolor att anpassa 

verksamheterna så att alla elever tas emot på ett väl 

fungerande sätt. Skolorna har rutiner kring överlämnande 

och övergångar till förskola – förskoleklass – grundskola. I 

intervjuer framhålls att elever som är födda i kommunen är 

väl kända redan från sin förskolevistelse och att skolorna 

då har möjlighet att anpassa sina verksamheter i god tid 

innan skolstarten. 

Flertalet av de intervjuade vårdnadshavarna är också 

nöjda med skolornas framförhållning och anser att den fungerar 

väl. Emellertid förekommer det att anpassningar tar 

lång tid att genomföra trots att behovet varit känt en längre 

tid. Exempelvis besökte vårdnadshavare till en rörelsehindrad 

pojke ”sin” skola två år innan deras barn skulle 

börja och konstaterade att tillgängligheten inte fungerade 

fullt ut. Anpassningar påbörjades men drog ut på tiden och 

var fortfarande inte färdiga när pojken började på skolan 

två år senare. Flera av vårdnadshavarna framhöll också i 

intervjuer att de själva fick vara drivande och ta initiativ för 

att anpassningar skulle ske. 

”Många gånger väntar skolan för länge. Vi vet av erfarenhet 

att alla anpassningar tar tid.” ”Barnen får oftast den 

hjälp de behöver om de har starka drivande föräldrar. Men 

vad händer med de barn som inte har föräldrar som orkar 

nöta på?” 

Skolinspektionen bedömer att samtliga granskade 

huvudmän och skolor har en ambition att ha god framförhåll 

ning i sin planering för elever med funktionsnedsättning. 

I de flesta fall fungerar också framförhållningen 

väl. Dock behöver huvudmännen se över sina rutiner kring 

anpass ningar för att kunna säkerställa att anpassningsåtgärderna 

inte drar ut på tiden. Det är inte acceptabelt 

att vårdnads havare ska behöva vara initiativtagare till att 

anpassningar ska ske. Det är alltid huvudmannens och 

skolans ansvar att ha en god framförhållning i sin planering 

vid mottagande av nya elever med funktionsnedsättning. 

4.3 | Stöd till verksamheter/ 

personal 

Samtliga granskade kommuner har en fungerande 

organisa tion för stöd till skolorna med kommunövergripande 

elevhälsoteam som har kompetens och kunskap 

om olika funktionsnedsättningar. De fristående skolorna 

har i de flesta fall ett fungerande samarbete med kommunernas 

elevhälsoteam och kan, vid behov, få tillgång 

till dess tjänster. Det förekommer också att företrädare i 

kommunala elevhälsoteam medverkar vid studiedagar hos 

de fristående skolorna. Vidare har kommuner och skolor 

överlag ett gott samarbete med Specialpedagogiska 

skolmyndigheten samt med landstingens verksamheter 

för barn med olika funktionsnedsättningar exempelvis 

barn och ungdomshabiliteringar, syn och hörselcentraler. 

I Örnsköldsviks kommun har man exempelvis bildat en 

samverkansgrupp med företrädare för olika verksamheter 

som berör barn och ungdom. Denna samverkan har bland 

annat lett till ökad förståelse för varandras uppdrag och 

arbetsområden. ”Vi pratar med varandra istället för om.” 

Samverkan inom de granskade skolorna fungerar i 

huvudsak väl. Rutiner finns för information om elever med 

funktionsnedsättning och dess påverkan på inlärning samt 

vad det kan innebära att ha en funktionsnedsättning, till 

all berörd personal och klasskamrater. Emellertid sker 

informationen främst i samband med elevers mottagande 

i skolan samt vid enstaka terminsstarter. Det finns sällan 

utarbetade rutiner för information till ny personal, lärarkandidater 

eller nya elever som kommer mitt i terminen. 

Det finns heller inte någon person utpekad som ansvarig 

för sådan informationsspridning..Detta får till följd att viktig 

information kan gå förlorad när förändringar sker under 

terminens gång. Det varierar också mellan skolorna huruvida 

det är tydliggjort vem eller vilka som ansvarar för den 

kontinuerliga samverkan med andra instanser, inte minst 

när det gäller att hålla ihop alla kontakter och följa upp 

dem. I intervjuer med vårdnadshavare uttrycks detta ibland 

som en farhåga. ”Kopplingen mellan alla olika instanser 

verkar rörig.” ”Det är många personer som är involverade 

men det finns ingen sammanhållande länk för familjen. Det 

finns risk för att information faller mellan stolarna och inte 

tas tillvara.” 

Stödinsatserna utgår från skolornas bedömningar av 

elevernas enskilda behov och följs upp och utvärderas för 

den enskilda eleven. Det saknas dock en samlad uppföljning 

och utvärdering av stödet för elever med funktionsnedsättning. 

Effekterna av gjorda insatser utvärderas inte 

och huvudmännen har sällan kunskap om hur insatserna 

utfallit kvalitativt. ”Vi får information om varför insatser 

behövs men inte om utfallet av dessa insatser efteråt.” I 

intervjuerna framkommer emellertid såväl från skolorna 

som från huvudmännen att de anser att uppföljning och 

utvärdering av en avgränsad elevgrupp, exempelvis med nu 

aktuella funktionsnedsättningar, strider mot inkluderingsprincipen 

och att elevgruppen många gånger är för liten 

för att man ska kunna dra några slutsatser på grupp eller 

organisationsnivå. 

Skolinspektionen bedömer att huvudmännen och 

skolorna har en fungerande elevhälsa med kompetens 

inom olika funktionsnedsättningar. Det finns även en god 

samverkan mellan andra externa aktörer exempelvis landstinget 

och Specialpedagogiska skolmyndigheten. Emellertid 

behöver skolorna förbättra sina rutiner när det gäller 

att kontinuerligt informera personal och elever om elever 

med funktionsnedsättning och dess påverkan på inlärning 


samt vad det kan innebära att ha en funktionsnedsättning. 

Vidare behöver skolorna också tydliggöra vem eller vilka 

som ansvarar för samverkan och samordning av andra 

instanser och uppföljning av deras arbete. De uppföljningar 

och utvärderingar som sker är uteslutande på individnivå 

då det finns en tydlig strävan att inte särskilja vissa 

elevgrupper. Skolinspektionen menar att det är angeläget 

att uppföljning och utvärdering av insatser och resultat inte 

bara sker i förhållande till den enskilde eleven utan också 

på en systemnivå. Huvudmannen har ett givet ansvar för att 

så sker. Självklart finns begränsningar i hur detta kvalitetsarbete 

kan redovisas utåt men detta får inte leda till att 

huvudmannen avstår från att skaffa sig den kunskap som 

en uppföljning och utvärdering på systemnivå ger. Den 

kunskapen är viktig så att huvudmannen och skolan kontinuerligt 

kan ompröva sin verksamhet och vidta åtgärder för 

ökad måluppfyllelse. 

4.4 | Resursfördelningssystem 

De granskade kommunernas system för resursfördelning 

varierar. Flertalet kommuner har avsatta medel i 

någon form för elever med funktionsnedsättning medan 

några kommun er valt att lägga ut samtliga resurser i sina 

kommun delar/rektorsområden. Det finns en uppfattning 

bland de intervjuade 3 att kommunerna är positivt inställda 

och arbetar lösningsfokuserat. Vid intervjuer framkommer 

att resursfördelningssystemen för det mesta upplevs som 

flexibla och att hänsyn tas till elever med funktionsnedsättning. 

Även mängden resurser tycks oftast vara 

tillräcklig. Emellertid förekommer det, som tidigare nämnts, 

att anpassningar i studiemiljön drar ut på tiden eller att de 

inte genomförs i tillräcklig omfattning. Detta kan påverka 

elevernas förutsättningar för måluppfyllelse. 

De granskade fristående skolorna uppger att de 

ekonom iska resurserna är tillräckliga för att anpassa verksamheten 

efter elevernas behov. De fristående skolorna 

får bidrag från elevernas hemkommuner. Bidraget bestäms 

med hänsyn till skolans åtaganden och elevernas behov 

efter samma grunder som kommunen tillämpar vid fördelning 

av resurser till de egna skolorna. 

Skolinspektionen bedömer att huvudmännens resursfördelningssystem 

överlag fungerar flexibelt och tar hänsyn 

till elever med funktionsnedsättning. Det är svårt att påvisa 

vilka resursfördelningssystem som fungerar bättre än 

andra. I de kommuner där man inte avsatt särskilda medel 

för elever med funktionsnedsättning tycks exempelvis 

resurserna ändå finnas och räcka till. Att anpassningar 

ibland drar ut på tiden eller inte genomförs fullt ut kan, 

enligt Skolinspektionen, vara ett tecken på att resurserna 

ändå inte är tillräckliga. Huvudmännen behöver analysera 

orsakerna till ovanstående och vidta åtgärder så att alla 

elever ges likvärdiga förutsättningar till måluppfyllelse. 

14 


4.5 | Personalens 

bemötande samt arbetet 

med normer och värden 

Personalens bemötande präglas av en vilja att behandla 

eleverna på ett bra sätt. Personalen arbetar aktivt med 

värdegrundsfrågor och strävar efter att skapa en trygg 

lärandemiljö som är inriktad på lärande för alla elever. I 

många fall uppnås också detta. Många elever trivs och 

upplever skolan som en trygg miljö. I exempelvis Trelleborg 

och Åmåls kommun samt i de fristående skolorna visar 

samtliga intervjuer med elever och vårdnadshavare att 

skolorna utgör trygga miljöer där eleverna blir bemötta med 

respekt och hög grad av hjälpsamhet från klasskamrater 

och personal. 

Emellertid har det förekommit kränkningar som riktar sig 

mot elever med funktionsnedsättning vid några av de granskade 

skolorna. På några skolor råder det ett klimat där 

kränkningar och hårt språkbruk är relativt vanligt. Elever 

med funktionsnedsättning får kommentarer som ”jag visste 

inte att man fick köra bil inomhus, vad du pratar konstigt, oj 

låg det en jacka på golvet just där du skulle gå”. I personalintervjuer 

framkom ibland en osäkerhet och uppgivenhet 

om hur man kunde komma tillrätta med problemen. Ibland 

ursäktades även elevernas beteende, ”eleverna har ett hårt 

språkbruk, men det är vi vuxna som inte är vana vid det”. 

I Gävle kommun finns exempel på att elever har behandlats 

kränkande av andra elever utifrån sina funktionsnedsättningar, 

vilket har uppmärksammats av personalen. En följd 

av detta är att berörda elever inte alltid använder sina tekniska 

hjälpmedel. Skolans personal utnyttjar inte alltid den 

tekniska utrustning som finns att tillgå samt undviker att 

använda tecken som stöd i klass eller gruppundervis ning. 

Det används enbart i enskild undervisning, vilket är ett 

önskemål från berörda elever. Även i Nacka och Örnsköldsviks 

kommun framkommer exempel på kränkande behandling 

som riktar sig mot elever med funktionsnedsättning. 

Skolinspektionen bedömer att flertalet av de granskade 

skolorna erbjuder eleverna en trygg miljö som är inriktad 

mot lärande och det bedrivs ett fungerande arbete med att 

förebygga och förhindra kränkande behandling, trakasserier 

och diskriminerande behandling mellan elever och 

mellan vuxna och elever. Personalen tillrättalägger miljön 

och tar hänsyn till elevers behov, önskemål och synpunkter 

samt arbetar för att inkludera samtliga elever. I de skolor 

där kränkningar förekommer måste skolorna vidta kraftfulla 

åtgärder för att komma till rätta med problemen och 

berörda kommuner måste också försäkra sig om att så 

sker. Detta måste tas på största allvar. Skolorna behöver 

särskilt vidta åtgärder för att åstadkomma ett klimat som 

kännetecknas av respekt för olikheter och där det fullt ut 

godtas att man kan behöva hjälpmedel i sin skolsituation.

Eleverna ska på ett tryggt sätt kunna använda nödvändiga 

hjälpmedel för att ges likvärdiga förutsättningar att nå de 

nationella målen. Det är heller inte godtagbart att personal 

ursäktar elevers kränkande beteende som något naturligt. 

4.6 | Personalens 

kompetens inom området 

Flertalet av den personal som undervisar elever med 

funktionsnedsättning har utbildning inom de ämnen de undervisar 

i. Samtliga skolor har tillgång till specialpedagoger 

och vid behov, assistenter. Som tidigare nämnts har skolorna 

också tillgång till kommunövergripande elevhälsoteam 

som har kompetens inom olika funktionsnedsättningar. 

Lärarnas kompetens om olika funktionsnedsättningar 

och dess påverkan på inlärningen är mer varierande. Det 

finns lärare med mångårig vana, erfarenhet och kunskap 

om olika elevers funktionsnedsättningar, men det förekommer 

också att lärare inte har det. Flera av de intervjuade 

lärarna menade att det är svårt att veta om elevens 

svårigheter i ett visst ämne beror på funktionsnedsättningen 

eller om svårigheterna beror på annat. Intervjuer visar 

också att det finns vårdnadshavare som uttrycker en viss 

oro och osäkerhet huruvida lärarna har tillräckliga kunskaper 

och kompetens om elevernas funktionsnedsättning och 

dess inverkan på lärandet samt om de anpassningar och 

hjälpmedel som behövs. ”Ibland kan jag bättre än lärarna 

och då får jag vara experten som ger praktiska råd.” ”Ofta 

tycker jag det är så stort fokus på de fysiska problemen att 

de pedagogiska delarna får stå tillbaka.” 

Kompetensutveckling erbjuds vid samtliga skolor när 

behov uppstår men det är inte alltid som alla lärare får 

tillgång till den. Något som visat sig vara vanligt förekommande 

är att lärare som undervisar eleverna i enstaka 

ämnen, exempelvis idrott och hälsa, musik eller slöjd, 

sällan omfattas av riktade kompetensutvecklingsinsatser 

avseende aktuella funktionsnedsättningar och hur dessa 

påverkar inlärningen. Flera av de intervjuade lärarna uppger 

att de får bra introduktion och allmän information om 

aktuella funktionsnedsättningar. Emellertid anser de att 

de har för liten kunskap om hur funktionsnedsättning en 

påverkar inlärningen och önskar ytterligare kompetensutveckling 

kring detta samt hur undervisningen kan utformas 

för att främja en likvärdig utbildning. 

Enligt grundskoleförordningen får lärare, om det finns 

särskilda skäl, vid betygsättningen bortse från enstaka mål 

som eleven ska ha uppnått i slutet av det nionde skolåret. 

Med särskilda skäl avses funktionsnedsättning eller andra 

liknande personliga förhållanden som inte är av tillfällig 

natur och som utgör ett direkt hinder för eleven att kunna 

nå ett visst mål. 

Personalen vid skolorna har i varierande grad känne 

dom om undantagsbestämmelsen vid bedömning och 

betygsättning. Det finns också en stor osäkerhet hur den 

ska tillämpas. Exempelvis känner inte all berörd personal 

till att undantagsbestämmelsen ska tillämpas på alla 

betygsnivåer och inte bara på betyget Godkänt. I flertalet 

intervjuer efterfrågade lärarna fördjupade diskussioner 

kring betygssättning. 

Skolinspektionen bedömer att den personal som 

undervisar elever med funktionsnedsättning vid de granskade 

skolorna i huvudsak har pedagogisk utbildning och 

utbildning för de ämnen de undervisar i. För att lärarna ska 

kunna erbjuda elever med funktionsnedsättning en optimal 

undervisningssituation behövs dock specifik kompetens 

kring funktionsnedsättningens påverkan på inlärning. De 

granskade skolorna behöver således ytterligare stärka 

kompetensen avseende detta. Huvudmännen och skolorna 

bör också eftersträva att alla lärare som undervisar 

eleverna omfattas av denna kompetensutveckling. Kännedomen 

om undantagsbestämmelsen vid bedömning och 

betygsättning måste också öka. Skolinspektionen vill 

betona betydelsen av att huvudmännen och skolorna ser till 

att alla lärare som undervisar elever med varaktig funktionsnedsättning 

har kännedom om undantagsbestämmelsen 

vid bedömning och betygsättning och har diskuterat hur 

och när bestämmelsen ska tillämpas. Skolornas samverkan 

med vårdnadshavarna behöver i vissa fall förbättras så att 

alla vårdnadshavare känner ett förtroende för att deras 

barn får en god arbetsmiljö och skolgång. Det är viktigt 

att skolorna tillvaratar vårdnadshavarnas synpunkter och 

erfarenheter. 

4.7 | Anpassningar i 

lärandemiljön grundade 

på individens behov 

De granskade skolorna kan i varierande grad erbjuda anpassningar 

till elever med funktionsnedsättning. Skolorna 

har, i varierande omfattning, gjort fysiska anpassningar i 

form av exempelvis hörselslingor, bullerdämpning, textmarkering, 

anpassade arbetsplatser, tekniska hjälpmedel 

och pedagogiska läromedel. Andra exempel på gjorda 

anpassningar är alternativ undervisning, extrahjälp, extratid 

vid skriftliga och muntliga prov, förstorad text, grupprum 

och nyttjande av assistent. 

För elever som har behov av särskilt stöd ska åtgärdsprogram 

utarbetas. Granskningen visar emellertid att 

det inte alltid utarbetas åtgärdsprogram trots att eleven 

bedömts vara i behov av särskilt stöd. De åtgärdsprogram 

som Skolinspektionen tagit del är av skiftande kvalitet. 

Exempelvis saknas ofta konkreta och utvärderingsbara mål 

som är kopplade till elevens svårigheter att nå nationella 


mål. Få åtgärder riktar sig till vad skolan och lärarna ska 

göra och i de flesta fall läggs ett stort ansvar på eleverna 

för att åtgärder utförs. I många åtgärdsprogram kan 

åtgärderna mer liknas vid tillsägelser såsom att eleven ska 

se till att komma i tid, ta med hörselapparat eller mikrofon, 

vara mer aktiv på lektionerna, äta frukost, lägga sig tidigt 

etcetera. 

För elever med synnedsättning fungerar skolornas 

anpassningar överlag väl. Det finns emellertid exempel på 

motsatsen där hjälpmedel inte används i den omfattning 

som avsetts. I exempelvis Nacka kommun används datorer 

utrustade med punktskrift endast i begränsad omfattning 

på grund av att personalen inte har tillräcklig kunskap i hur 

de ska arbeta med detta hjälpmedel. ”Det är svårt att närma 

sig datavärlden.” Svårigheter uppstår också i att delta i 

såväl spontana samtal som diskussioner i klassrummet när 

läraren inte benämner vem som talar, vilket får till följd att 

elever med synnedsättning har svårt att följa samtalet eller 

diskussionen. 

Förändringar i lärandemiljön för elever med hörselnedsättning 

genomförs i varierande utsträckning på skolorna. 

Hörselslingor finns för det mesta endast i elevernas hemklassrum. 

Många av de intervjuade lärarna uppger emellertid 

att de är ovana och känner sig osäkra på att använda 

tekniken. Ljuddämpande insatser i övriga lokaler finns inte 

i tillfredsställande utsträckning. Många lokaler upplevs 

bullriga och ekande vilket medför att eleverna blir trötta 

efter att ha vistats i dem. ”Efter skolan måste jag alltid vila 

några timmar.” 

I Borås och Örnsköldsviks kommun har hörselpedagoger 

och hörselkonsulenter utformat ett antal råd till 

undervisande lärare för att eleverna ska få en optimal 

undervisnings situation. Exempelvis vikten av elevernas 

placering i klassrummet, anpassning av gruppstorlekar, 

nyttjande av grupprum vid behov och kontroll av att eleven 

uppfattat information och instruktion. Enligt både elever 

och personal förekommer det ofta att dessa råd inte 

följs. Detta kan bland annat bero på att eleverna inte vill 

behandlas på annat sätt än sina kamrater och att eleverna 

tröttnar på att påminna lärarna om sin funktionsnedsättning. 

Följden blir att ett stort ansvar läggs på eleverna 

att påminna lärarna samt att själva placera sig så de hör, 

kan läsa på läpparna etcetera. ”Jag vill inte visa att jag har 

hörapparat, jag hör ändå.” ”Ibland orkar jag inte säga till att 

jag inte hör och då tror läraren att jag bara sitter och drömmer 

när jag inte kan svara på frågan.” ”Ibland missar man 

saker som kan vara jätteviktigt att veta.” ”Jag brukar fråga 

mina klasskompisar om vad som sägs.” 

För elever med rörelsehinder fungerar oftast anpassningar 

i undervisningen väl. Emellertid finns svårigheter att erbjuda 

lokaler som bidrar till optimal tillgänglighet och som 

underlättar för eleverna att bli så självständiga som möjligt. 

Det gäller exempelvis brist på fungerande dörröppnare, 

16 


våningsplan som inte hissen når, trånga lokaler samt 

bristande rutiner för skottning av ramper. Det förekommer 

också att lokaler inte alls är anpassade för elever med 

rörelsehinder där konsekvensen blivit att eleverna inte kan 

delta i undervisningen. ”Vår idrottssal är inte gjord för att 

man ska ha rullstol så jag simmar i badhuset istället på de 

lektionerna.” ”Det skulle bli problem om jag ville ha trä och 

metallslöjd för jag kommer inte in i salen, det är för trångt.” 

Några av eleverna som ingår i granskningen har tillgång 

till assistent, vars uppdrag är att överbrygga de hinder 

som funktionsnedsättningen medför. Assistenten har en 

praktisk, stödjande och sammanhållande funktion i samband 

med att uppgifter ska genomföras, vid lektionsövergångar 

och raster etcetera. I samarbetet mellan ansvariga 

lärare och assistenter är det klargjort att lärarna har det 

övergripande pedagogiska ansvaret för den pedagogiska 

verksamhetens planering, genomförande och uppföljning 

av resultat då det gäller elever med funktionsnedsättning. 

I praktiken är gränserna dock oklara när det gäller vem 

som har det egentliga ansvaret för detta. I intervjuer med 

assistenter anges att de ofta är så involverade i undervisningen 

att de uppfattar att de också har ett visst ansvar 

för elevens undervisning. Det leder i vissa fall till att eleven 

”kopplar bort” klassläraren och i hög grad vänder sig 

till, och förlitar sig på, assistenten. En av de intervjuade 

eleverna menade att ”den som bestämmer i klassen är 

klassläraren men det är elevassistenten som bestämmer 

för mig.” 

Skolinspektionen bedömer att det, trots goda ambitioner 

från huvudmän och skolor, finns uppenbara svårigheter 

att anpassa lärandemiljön utifrån varje elevs behov. För att 

anpassningarna ska bli så ändamålsenliga och tillfredsställande 

som möjligt behöver skolorna göra en noggrann 

utredning av stödbehoven och kontinuerligt ompröva de 

stödåtgärder som sätts in. Vidare måste skolorna utveckla 

system som säkerställer att det alltid utarbetas åtgärdsprogram 

då en elev bedöms vara i behov av särskilt stöd 

samt att dessa program har en god kvalitet. Skolorna 

behöver också förbättra sitt organiserande av lokalerna så 

att all verksamhet kan genomföras för alla elever. 

Beträffande personalens bristande kompetens när det 

gäller användningen av tekniska hjälpmedel måste huvudmännen 

och skolorna utbilda berörd personal så att de behärskar 

den tillgängliga tekniken. I annat fall finns stor risk 

att personalens bristande kompetens medför en försämrad 

kvalitet i undervisningen. 

Det är inte acceptabelt att personalen inte alltid följer 

de råd och anvisningar de fått via hörselpedagoger och 

hörselkonsulenter. I praktiken innebär detta att verksamheten 

inte anpassas efter elevernas behov. Skolorna måste 

reflektera över orsakerna till att informationen som ges 

kring undervisningens utformning och genomförande inte 

tas till vara fullt ut. Skolinspektionen menar att en orsak

kan vara att personalen inte har full insikt och förståelse för 

betydelsen av att följa dessa råd och anvisningar. Skolorna 

måste således arbeta med sitt förhållningssätt så att hänsyn 

alltid tas till elevernas olika förutsättningar och anpassa 

lärandemiljön efter deras behov. 

Skolorna behöver tydliggöra assistenternas uppgifter 

och ansvar i förhållande till undervisande lärare. Det får 

aldrig råda oklarheter kring att det alltid är läraren som har 

det pedagogiska ansvaret för att planera och genomföra 

undervisningen. Att elever får stöd i form av en elevassistent 

kan ge trygghet, möjlighet till anpassning och förutsättningar 

för en elev att få instruktioner på det sätt som 

passar eleven. Men det kan också leda till att eleven under 

en stor del av skoldagen snarast ”går bredvid” i klassen 

än deltar i klassgemensamma uppgifter eller umgås med 

klasskamrater på raster. Skolorna måste vara observanta 

och i förekommande fall vidta åtgärder så att elever med 

tillgång till assistent inte exkluderas från den ordinarie 

verksamheten och sina kamrater. 

4.8 | Elevens deltagande 

i klassen/skolan 

Samtliga granskade skolor har en ambition att alla elever, 

oavsett funktionsnedsättning, ska ges möjligheter att delta 

i alla former av aktiviteter utifrån sina egna förutsättningar. 

Det framkommer många exempel på att detta också 

fungerar väl i praktiken och att elever med funktionsnedsättning 

deltar på samma villkor som övriga elever. Det gäller 

exempelvis anpassning av arbetsuppgifter som möjliggör 

att elever kan delta i gruppuppgifter i klassrummet eller 

utformningar av friluftsdagar och studiebesök där alla 

elever kan delta utifrån sina förutsättningar. ”När vi planerar 

något utgår vi alltid från elevernas funktionsnedsättning 

och deras möjligheter.” ”Inför en utflykt samlas vi lärare för 

att prata och hitta lösningar om utflykten innehåller mycket 

fysiska moment som klättring och så. Då måste vi hitta en 

lösning så eleven med rörelsehinder också kan delta.” 

Emellertid finns också exempel där delaktigheten inte 

fungerar fullt ut. Som tidigare nämnts förekommer det att 

elever visserligen utför uppgifter i samma klassrum som 

övriga elever men ändå inte är involverade i klassgemensamma 

uppgifter. Under en lektion till exempel, arbetade 

eleverna parvis för att lösa en arbetsuppgift. Den enda elev 

som inte arbetade tillsammans med någon annan var en 

elev med funktionsnedsättning. På frågan om varför det var 

så svarade läraren ”det har jag inte tänkt på, det blir ofta 

så när eleverna får välja själva”. Beträffande frilufts dagar 

och studiebesök finns flera exempel på att skolan inte 

planerat för elever med funktionsnedsättning fullt ut. Vid 

vissa tillfällen har det medfört att eleverna med funktionsnedsättning 

stannat hemma då inget alternativ upplevts 

som fungerande eller godtagbart. ”Jag är sällan med på 

friluftsdagar, det finns inget som passar. Det är tråkigt, jag 

skulle helst vilja vara med men det är ju inte kul att bara 

sitta och se på heller.” ”Jag och min assistent brukar fara 

till stan och fika när det är friluftsdag.” ”Ibland när vi ska på 

studiebesök eller teater har lärarna glömt bort att jag sitter 

i rullstol och det har hänt att jag inte kunnat följa med.” 

Skolinspektionen bedömer att skolorna arbetar aktivt 

för att inkludera alla elever i samtliga verksamheter. Personalen 

vid de flesta skolor har god framförhållning i sin 

planering av verksamheten och tar hänsyn till alla elevers 

förutsättningar att kunna delta i alla aktiviteter. I de fall 

delaktigheten inte fungerar fullt ut måste skolorna dock 

vidta kraftfulla åtgärder för att förbättra sin planering så att 

verksamheten kan genomföras för alla elever. Det är inte 

acceptabelt att elever med funktionsnedsättning upplever 

att de inte kan delta på samma villkor och i samma omfattning 

som andra elever. Det är heller inte godtagbart att 

undervisningen utformas på ett sådant sätt att elever blir 

uteslutna från den övriga elevgruppen. 

4.9 | Elevens delaktighet vid 

utformning av anpassningar 

I flertalet av de granskade skolorna har elever med 

funktions nedsättning samma möjligheter som övriga 

elever till inflytande och ansvarstagande över det egna 

lärandet. På utvecklingssamtalen diskuteras bland annat 

utformningen av gjorda anpassningar och hur de fungerar. 

Vid framtagandet av individuella utvecklingsplaner 

och eventuella åtgärdsprogram ges eleverna, i takt med 

stigande ålder, möjlighet att framföra sina synpunkter och 

påverka val av tekniska hjälpmedel, anpassade läromedel 

samt anpassningar i lokaler. I flera intervjuer framkommer 

att eleverna tar ansvar för att uttrycka sina särskilda 

behov beroende på funktionsnedsättningen. Det finns en 

lyhördhet och vilja hos flertalet personal att gå eleverna till 

mötes när det gäller utformning av anpassningar. ”På det 

senaste utvecklingssamtalet bad jag att jag skulle få gå till 

ett mindre rum när det blir för surrigt i klassen så det gör 

jag nu.” ”Tidigare var det jättetråkigt när vi skulle ha idrott 

för läraren visste inte vilka övningar jag kunde klara av så 

jag fick mest sitta och titta på. Men nu har läraren fått tips 

från habiliteringen om övningar som jag kan vara med på så 

nu är det mycket roligare.” 

Emellertid finns ett viktigt undantag. Det framkommer 

att elever med hörselnedsättning själva bestämmer om de 

använder de tekniska hjälpmedel som finns eller ej. I flera 

fall används inte dessa då de upplevs som störande. ”Jag 

tycker det blir jobbigare med hörapparaten, alla ljud kommer 

ju med.” ”Det är osmidigt när läraren använder mikrofonen 

för vi har bara en elevmikrofon och det tar så lång tid 


när den ska skickas runt i klassen.” En annan orsak är att 

eleverna vill vara som alla andra och inte avvika på något 

sätt. Lärarna kompenserar oftast inte detta utan menar att 

de står maktlösa om eleverna väljer att inte använda de 

hjälpmedel som finns. ”Vi kan ju inte tvinga på dem hörapparaten 

med våld.” ”Vi måste ju lita på dem om de säger 

att de hör även utan hörapparaten.” 

Skolinspektionen bedömer att elever med funktionsnedsättning 

oftast ges möjlighet att påverka val av tekniska 

hjälpmedel, anpassade läromedel samt anpassningar 

i lokaler. När det gäller elever med hörselnedsättning 

behöver skolorna förbättra sitt arbete med att motivera 

eleverna att använda de tekniska hjälpmedel som erbjuds. 

Huvudmännen och skolorna behöver också reflektera över 

vilka följderna kan bli när dessa elever väljer bort tekniska 

hjälpmedel. Det kan innebära att eleverna inte når målen eller 

når lägre resultat än de annars skulle få eftersom de inte 

hör tillräckligt bra utan hjälpmedel. Skolin spektionen vill 

betona att det är huvudmannen och skolan som har ansvar 

för utbildningen och att göra professionella bedömningar 

av vilka stödinsatser och tekniska hjälpmedel som behövs 

för att skapa förutsättningar för elever att nå målen. Skolan 

ska därefter, i samverkan med elever och vårdnadshavare, 

arbeta för att dessa bedömningar följs och används. Om 

eleverna ändå väljer att inte använda de hjälpmedel som 

ger bäst förutsättningar för dem att nå de nationella målen 

måste skolorna öka sina övriga kompensatoriska insatser. 

Huvudmännen och skolorna kan aldrig avsäga sig ansvaret 

för att alla elever har rätt till en likvärdig utbildning. Tvärtom 

har skolan ett särskilt ansvar för de elever som av olika 

anledningar har svårigheter att nå målen för utbildningen. 

4 Företrädare för kommunala och fristående skolhuvudmän, rektorer, lärare, 

elevhälsa, elever, vårdnadshavare. 

18 


5 | Slutsatser och 

rekommendationer 

Trots goda ambitioner från huvudmän och skolor, finns 

uppenbara svårigheter att anpassa lärandemiljön utifrån varje 

elevs behov. I granskningen framkommer flera exempel på 

situationer som inte är tillfredställande. 

Det rör sig om fysiska och pedagogiska anpassningar, 

exempelvis personalens bristande kompetens i att använda 

tekniska hjälpmedel, att elever inte alltid ges möjlighet att 

delta i alla skolans aktiviteter samt bristande kompetens i 

funktionsnedsättningars påverkan på inlärning. Det förekommer 

även att personal inte följer de råd och anvisningar 

de fått angående undervisningens utformning och genomförande. 

Granskningen visar således att skolorna inte lyckas 

anpassa lärandemiljön utifrån varje elevs behov. Detta, 

trots att man överlag säger sig ha ett inkluderande synsätt. 

Dessutom anser de granskade huvudmännen att de har 

en fungerande framförhållning, goda ekonomiska resurser, 

fungerande kommunövergripande elevhälsoteam och bra 

samverkan med externa aktörer. Trots detta är det många 

gånger stor skillnad mellan vad man säger och vad man 

faktiskt gör, i praktiken. Man kan fundera på vad som är 

orsaken till detta. Är det en attitydfråga? Är det brist på 

specialkompetens hos pedagogerna? Handlar det om för 

svagt eller fel pedagogiskt ledarskap? Säkert handlar det 

ofta om en blandning av ovanstående förklaringar. En starkt 

bidragande orsak är, enligt Skolinspektionen, personalens 

bristande eller varierande kompetens kring funktionsnedsättningars 

påverkan på inlärning. Det är ju oerhört viktigt 

att berörda pedagoger har sådan specialkompetens att 

de kan anpassa sin undervisning och sina metoder efter 

elevens behov. Skolinspektionen vill betona betydelsen av 

att all berörd personal får kontinuerlig kompetensutveckling 

inom detta område. Det är också viktigt att rektorerna har 

nödvändiga kunskaper i dessa frågor för att kunna bedriva 

ett aktivt, pedagogiskt ledarskap. 

En annan förklaring till glappet mellan teori och praktik 

kan vara synen på inkludering. En reell inkludering innebär 

att alla elever har tillgång till hela skolmiljön alla dagar. 

Skolorna behöver se över sin organisation och arbeta med 

ett förhållningssätt där hänsyn alltid tas till elevernas olika 

förutsättningar och anpassa lärandemiljön efter deras behov. 

Det är varje elevs rätt att kunna vistas i hela skolan och 

delta fullt ut i samtliga verksamheter som skolan bedriver. 

Rutiner finns för information om elever med funktionsnedsättning 

och dess påverkan på inlärning till all berörd 

personal och klasskamrater när eleven börjar på skolan. 

Emellertid saknar skolorna ofta rutiner när det gäller att 

informera ny personal och nya elever som börjar därefter. 

Detta får till följd att viktig information kan gå förlorad när 

förändringar sker under terminens gång. 

I samarbetet mellan lärare och assistenter är det ofta 

oklart var gränsen går mellan lärarnas övergripande pedagogiska 

ansvar och assistentens roll i undervisningssituationer. 

Skolinspektionen vill starkt betona att det alltid är 

läraren som har det pedagogiska ansvaret för att planera 

och genomföra undervisningen. 

Skolorna arbetar aktivt med värdegrundsfrågor. Det 

sker ett medvetet arbete med att skapa trygga och trivsamma 

lärandemiljöer för alla elever. I många fall uppnås också 

detta. På några skolor har det emellertid förekommit kränkningar 

som riktar sig mot elever med funktionsnedsättning. 

Dessa skolor måste vidta kraftfulla åtgärder för att 


komma till rätta med problemen och berörda kommuner 

måste också försäkra sig om att så sker. Skolorna behöver 

särskilt vidta åtgärder för att åstadkomma ett klimat som 

kännetecknas av respekt för olikheter och där det fullt ut 

godtas att man kan behöva hjälpmedel i sin skolsituation. 

Eleverna ska på ett tryggt sätt kunna använda nödvändiga 

hjälpmedel för att ges likvärdiga förutsättningar att nå de 

nationella målen. 

Eleverna har vanligen möjlighet att påverka val av tekniska 

hjälpmedel, anpassade läromedel samt anpass ningar 

i lokaler. När det gäller elever med hörselnedsättning 

som väljer att inte använda tekniska hjälpmedel vill Skolinspektionen 

betona att det är huvudmännen och skolornas 

ansvar att, så långt det är möjligt, anpassa undervisningen 

till varje elevs förutsättningar och behov. Skolan har ett 

särskilt ansvar för de elever som av olika anledningar har 

svårigheter att nå målen för utbildningen. 

Undervisningen i de granskade skolorna bedrivs inte 

fullt ut i ändamålsenliga lokaler. Exempelvis finns hörselslingor 

endast i elevernas hemklassrum. Ljuddämpande 

insatser i övriga lokaler finns i varierande omfattning. 

Flera gemensamma lokaler upplevs trånga för elever med 

rörelsehinder och finns ibland på våningsplan som inte går 

att nå via hiss. 

De uppföljningar och utvärderingar av stödbehov och 

anpassningar som sker, är uteslutande på individnivå, då 

det finns en tydlig strävan hos samtliga huvudmän och 

skolor att inte särskilja vissa elevgrupper. Skolinspektionen 

menar att det är angeläget att uppföljning och utvärdering 

av insatser och resultat inte bara sker i förhållande till den 

enskilde eleven utan också på en systemnivå så att huvudmannen 

och skolan kontinuerligt omprövar sin verksamhet 

och vidtar åtgärder för ökad måluppfyllelse. Huvudmannen 

har ett givet ansvar att så sker. 

20 


Skolinspektionens rekommendationer 

till förbättringsområden/åtgärder 

• Huvudmännen och skolorna måste stärka personalens 

kompetens avseende lärarnas kunskaper om 

funktionsnedsättningars påverkan på inlärning. 

• Skolornas rutiner när det gäller att informera ny 

personal och nya elever om elever med funktionsnedsättningar 

och dess påverkan på inlärning 

behöver förbättras så att nödvändig information 

kring elevens funktionsnedsättning alltid når all 

berörd personal och elever. 

• Skolorna behöver tydliggöra assistenternas uppgifter 

och ansvar i förhållande till undervisande 

lärare. 

• I de skolor där kränkningar förekommer måste skolorna 

vidta kraftfulla åtgärder för att komma till rätta 

med problemen och berörda kommuner måste 

också försäkra sig om att så sker. 

• Skolorna måste arbeta för att elever i första hand 

använder de tekniska hjälpmedel som erbjuds. 

Om eleverna ändå väljer att inte använda dessa 

hjälpmedel måste skolorna öka sina övriga kompensatoriska 

insatser. 

• Skolorna behöver förbättra sitt organiserande av 

lokalerna så att all verksamhet kan genomföras för 

alla elever. 

• Huvudmännens och skolornas uppföljning och 

utvärdering av insatser och resultat behöver förbättras 

så att det inte bara sker i förhållande till den 

enskilde eleven utan också på en skolövergripande 

nivå. Detta för att huvudmännen och skolorna kontinuerligt 

kan ompröva sina verksamheter och vidta 

åtgärder för ökad måluppfyllelse.

6 | Referenser/käll- och 

litteraturförteckning 

Arbetsmiljöverket, Samverkan mellan myndigheter kring 

elevers arbetsmiljö – projektrapport, Rapport 2006:7, 

Stockholm, 2006. 

FN:s konvention om barnets rättigheter antagen av 

FN:s generalförsamling den 20 november 1989. 

Gunnarsson Agneta, Särskild, särskiljd eller avskild? 

– Om situationen för elever med rörelsehinder i grundskolan, 

Protokoll: Arbetskonferens den 4 maj 2007, Rädda 

barnen, Projektledare: Christina Wahlund Nilsson, 2007. 

Myndigheten för skolutveckling, Nilholm Claes, Inkludering 

av elever ”i behov av särskilt stöd” – Vad betyder 

det och vad vet vi?, Forskning i fokus nr 28, 2006. 

Nygren Göran, Skolvardag med rörelsehinder – En 

etnologisk studie, Rapportserie: Forum för skolan, Uppsala 

Universitet, 2008. 

Skolverket, Carlsson Eivor och Fischer Lena, Tre magiska 

G:n – Skolans insatser för elever med funktionshinder, 

fördjupad studie ur Skolverkets rapport nr 202, Stockholm, 

2001. 

Skolverket, Handlingsplan för arbete med de handikappolitiska 

målen inom skolsektorn för åren 2002 – 2010, 

Dnr 2002:01884, Stockholm, 2002. 

Skolverket, Handikapp i skolan – Det offentliga 

skolväsendets möte med funktionshinder från folkskolan 

till nutid, Rapport 270, Stockholm, 2005. 

Skolverket, Engström Staffan, På andras villkor – skolans 

möte med elever med funktionshinder, Beställningsnummer 

06:946, Stockholm, 2006. 

Skolverket, Handlingsplan för arbete med de handikappolitiska 

målen, Redovisning av ett regeringsuppdrag, Dnr 

702006:2429. 

Skolverket, Mannerfelt Charlotte, Tillgänglighet till skolans 

lokaler – och valfrihet för elever med funktionsnedsättning, 

Redovisning av regeringsuppdrag, Dnr 2007:324. 

Skolverket, Kategorisering av elever med funktionshinder 

i skolverkets arbete, PM, 20071126. 

Wallin Annika, Får jag vara med – Om vardagen för 

barn med rörelsehinder, Rädda Barnen, 2008. 

Översikt över refererade författningar i rapporten 

Författningar 

• Skollagen (SFS 1985:1100) 

• Grundskoleförordningen (SFS 1994:1194) 

• Förordningen (SKOLFS 1994:1) om läroplan för det obligatoriska 

skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet 

Lpo 94 

• Skolverkets föreskrifter (SKOLFS 2000:141) 

Allmänna råd 

• Skolverkets allmänna råd för kvalitetsredovisning inom 

skolväsendet m.m. (SKOLFS 2006 


Bilaga 1 

Granskade skolhuvudmän 

och grundskolor 

22 

Kommun Grundskola 

Borås Bodaskolan 

Borås Sjömarkenskolan 

Eslöv Norrevångskolan 

Eslöv Ölyckeskolan 

Gävle Brynässkolan 

Gävle Stenebergsskolan 

Gävle Ulvsäterskolan 

Gävle Gefle Montessoriskola* 

Göteborg Böskolan* 

Helsingborg Sally Bauerskolan* 

Linköping Vist skola 

Linköping Tokarpsskolan 

Linköping Montessoriskolan Trilobiten* 

Nacka Boo Gårds skola 

Nacka Sågtorpsskolan 

Nordmaling Gräsmyrs skola 

Nordmaling Lögdeå skola 

Nordmaling Rundviks skola 

Sundsvall Heliås naturvetenskaplig friskola* 

Trelleborg Klagstorps skola 

Trelleborg Lillevångskolan 

Åmål Kristinebergsskolan 

Örnsköldsvik Geneskolan 

Örnsköldsvik Höglandskolan 

* fristående grundskola belägen inom kommunen 


Bilaga 2 

Projektledare för kvalitetsgranskningen har varit 

undervisningsrådet Veronica Bonivart Säfström, 

Skolinspektionen i Umeå. Övriga deltagare i 

kvalitetsgranskningen har varit, Elisabeth Ahlgren, Kjell 

Ahlgren, Pär Axelsson, Joakim Blomberg, Gun Bystedt- 

Nordqvist, Solweig Bäckman, Eva Edlund, Lennart Hansson, 

Cecilia Hanö, Jonas Hedström, Kjell Holmberg, Bo Jersenius, 

Per Lennermark, Anna Löfström, Åsa Rehnberg, Sten Svanholm 

och Ewa Wallentin från Skolinspektionens avdelningar i 

Göteborg, Linköping, Lund, Stockholm och Umeå. 


Uppdrag: en bättre skola 

Alla barn och ungdomar har rätt till en skola med 

trygghet och kunskap i fokus. Alla ska få likvärdiga 

förutsättningar att nå målen oberoende av kön, 

geografisk hemvist eller sociala och ekonomiska 

förhållanden. 

Skolinspektionens uppgift är att kontrollera att varje 

enskild skola lever upp till dessa krav. 

Med kvalitetsgranskningarna går Skolinspektionen 

på djupet inom särskilt avgränsade områden. 

Analyser av brister i förskola och skola ligger till 

grund för vilka områden som ska kvalitetsgranskas. 

www.skolinspektionen.se

Skolsituationen för elever med funktions ... - Skolinspektionen

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?