Nordiska språk– - Nordeuropa-Institut - Humboldt-Universität zu Berlin
Nordiska språk– - Nordeuropa-Institut - Humboldt-Universität zu Berlin
Nordiska språk– - Nordeuropa-Institut - Humboldt-Universität zu Berlin
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Om starka och svaga verb<br />
ursprungligen svaga verb ursprungligen svaga verb med<br />
helt stark böjning<br />
u: – ö: – u: 5 12 % 1 13 %<br />
y – ö – y 5 12 % - -<br />
i – a – u 2 5 % 1 13 %<br />
a: – o: – a: 1 2 % - -<br />
summa 41 8<br />
Av resultaten som presenteras i tabell 5 ovan kan man dra slutsatsen att kvaliteten<br />
och i viss mån även kvantiteten hos svaga verbs stamvokal påverkar hur benägna<br />
verben är att övergå till stark böjning. Det är tydligt att det främst är verb med<br />
höga icke-bakre vokaler i infinitiv som tenderar att övergå från svag till stark<br />
böjning, och då framför allt verb med /y:/ och /i:/. Exempel på sådana verb är<br />
skryta och pipa. Relativt vanligt bland de ursprungligen svaga verben är också att<br />
verb med /u:/ och /y/ i infinitiv uppvisar starka former. Verb med kort /y/ i<br />
infinitiv (som knycka) har dock aldrig övergått till stark böjning i standardspråket,<br />
utan stark böjning av dessa verb är något som enbart förekommer i vissa dialekter,<br />
t. ex. sörmländska och uppländska (Lundberg 1921).<br />
Mina resultat gällande vokalväxling stämmer väl överens med vad som tidigare<br />
har sagts i litteraturen. Lundberg (1921, 1) hävdar till exempel att den andra starka<br />
avljudsklassen, som innehåller verb med /u:/ eller /y:/ i infinitiv, är ”den<br />
livskraftigaste och mest produktiva av samtliga starka verbklasser och omfattar<br />
flera nu brukliga starka verb än någon annan verbklass“. Med detta syftar han<br />
bland annat på att många ursprungligen svaga verb kommit att böjas enligt detta<br />
mönster. Dessutom står det att läsa i SAG (del 2, kap. 7) att av de starka mönstren<br />
är i – a – u, i: – e: – i: och u:/y: – ö: – u: vanligast.<br />
På samma sätt som att siffrorna i tabell 5 ovan kunde ge upplysningar om vilka<br />
starka mönster som är centralast i svenskan, kan en undersökning av vilken<br />
infinitivvokal de ursprungligen starka verben har tala om för oss vilka starka<br />
mönster som är mest marginella. I tabell 6 nedan anges infinitivvokal för de<br />
ursprungligen starka verben i materialet. 9<br />
Tabell 6. Infinitivvokal hos de ursprungligen starka verben i materialet.<br />
vokal i<br />
infinitiv<br />
ursprungligen starka verb ursprungligen starka verb<br />
med helt svag böjning<br />
antal andel antal andel<br />
ä(:) 25 42 % 20 45 %<br />
u(:) 7 12 % 6 14 %<br />
a: 7 12 % 6 14 %<br />
i 7 12 % 4 9 %<br />
i: 5 8 % 4 9 %<br />
9<br />
Att jag inte angett hela vokalväxlingen beror på att detta inte alltid anges i litteraturen för de verb som<br />
idag enbart böjs svagt.<br />
43
Change language