Nordiska språk– - Nordeuropa-Institut - Humboldt-Universität zu Berlin

LITTERATUR
Om starka och svaga verb
Bittner, Andreas, 1996: Starke ”schwache“ Verben – schwache ”starke“ Verben.
Deutsche Verbflexion und Natürlichkeit. (Studien zur deutschen Grammatik. Bd.
51). Tübingen.
Enger, Hans-Olav, 1998: The Classification of Strong Verbs in Norwegian with
Special Reference to the Oslo Dialect. A Study in Inflectional Morphology. Oslo.
Hellquist, Elof, 1980: Svensk etymologisk ordbok. Lund.
Horneman Hansen, Lise, 2001: Jysk -de-bøjning. En undersøgelse af svag
præteritumbøjning. Uppsala.
Karlsson, Fred; Sahlquist, Åsa, 1974: ”Starka verb i förvandling“. I: Nysvenska
studier. Bd. 54. Uppsala. 44–84.
Karlsson, Susanna, 1999: Svaga och starka verb – vilken styrka har de?
(Meddelanden från Institutionen för svenska språket vid Göteborgs universitet =
MISS. Bd. 28). Göteborg.
Lundberg, Justus, 1921: Studier över andra starka verbalklassen i nysvenskan med
hänsyn tagen även till övriga starka verbalklasser. Lund.
Nationalencyklopedins ordbok. Cd-version. Version 2.0. 1999. Malmö.
Pettersson, Thore, 1990: ”Varför barnet inte kan vara latt“. I: Svenskans beskrivning.
Bd. 17. Åbo. 293–302.
SAG = Svenska Akademiens grammatik. Bd. 2. (Ord). Telemann, Ulf; Hellberg,
Sattafn; Andersson, Erik (utg.). 1999. Stockholm.
SAOB = Ordbok över svenska språket, Svenska Akademien (utg.).1893–. Lund.
Ståhle, Carl-Ivar, 1965: ”Verbböjningstyper och verbfrekvens i stockholmskt
berättarspråk“. I: Svenskans beskrivning. Bd. 3. Göteborg. 5–27.
Thorell, Olof, 1973: Svensk grammatik. Stockholm.
Wessén, Elias, 1951 (3:e uppl.): Svensk språkhistoria 1. Ljudlära och formlära.
Stockholm.
Wurzel, Wolfgang Ullrich, 1984: Flexionsmorphologie und Natürlichkeit. Ein
Beitrag zur morphologischen Theoriebildung. (Studia Grammatica. Bd. 21).
Berlin.
47