FTC:s tonfiskrapport - Fair Trade Center

EN RappoRt om koNsERvERad 

TONFISk 

ARBETSFÖRHÅLLANDENA I EN GLOBAL INDUSTRI

| RappoRt om konseRveRad tonfisk

Rapport om 

konserveradtonfisk 

sammanfattning 4 

Handeln med konseRveRad tonfisk 6 

konseRveRingspRocessen föR tonfisk 8 

tHailands tonfiskindustRi 8 

aRbetsRättslagstiftning, migRantaRbetaRe ocH 

fackföReningsfRiHet i tHailand 9 

aRbetsföRHållandena på fiskefaRtygen 1 

aRbetsföRHållandena i konseRveRingsfabRikeRna 1 

fabRik a 14 

fabRik b 16 

fabRik c 18 

föRetagen som impoRteRaR till sveRige 19 

abba seafood 0 

axfood (Hemköp ocH Willys) 1 

b&s foods 

coop 

ica 

lantmännen doggy 4 

piWa 5 

HuR kan vi föRbättRa bRanscHen? 6 

RekommendationeR till bRanscHen 6 

appendix 1. tonfisk 8 

appendix . oRdföRklaRing 9 

appendix . buRma 0 

RappoRt om konseRveRad tonfisk |

4 | RappoRt om konseRveRad tonfisk 

Sammanfattning 

Det här är en rapport om de som fångar, rensar och konserverar den tonfisk vi äter. 

Fair Trade Center har träffat fiskare och fabriksarbetare som vittnar om de arbetsförhållanden 

som råder i Thailands tonfiskindustri. 

I 

rapporten kommer även fabriksägarna och inköpare för de svenska importföretagen 

till tals. Med denna rapport vill Fair Trade Center starta en diskussion om hur villkoren 

ska kunna förbättras för människor och miljö i produktionen av konserverad 

tonfisk. 

Tonfisken är den mest fiskade arten i världen och passerade under 90-talet torsken som 

den ekonomiskt mest betydelsefulla fisken. Tonfisk säljs färsk, fryst eller konserverad. 

Den största importen av tonfisk till Sverige är som konserv. 

De största svenska importörerna av konserverad tonfisk är Abba, Axfood (Hemköp och 

Willys), B&S Foods, Coop, Ica, Lantmännen Doggy (kattmat) och Piwa. Samtliga köper 

majoriteten av sin tonfisk från någon av åtta identifierade tonfiskfabriker i Thailand. 

Thailand utvecklade sin tillverkning av konserverad tonfisk när konsumtionen tog fart 

under mitten av 60-talet då efterfrågan var stor från både USA och Europa. Thailand hade 

utmärkta förutsättningar för att utveckla produktionen och tillgodose exportmarknaderna1 och är i dag världens största exportör av tonfisk på burk. 

Produktionen av konserverad tonfisk är arbetsintensiv men produktionskedjan är 

kort och består i princip bara av fisket och själva konserveringsfabriken. Tonfisken som 

konserveras i Thailand importeras från internationella handlare. Det är framförallt den 

taiwanesiska fiskeflottan som fångar de vanligaste tonfiskarterna, skipjack och gulfenad 

tonfisk, i västra Stilla havet. Arten tongol, som också importeras till Sverige av bland annat 

Abba och Axfood, fiskas även lokalt i Thailand. 

Internationella arbetsorganisationen ILO skriver i rapporten Safety and Health in 

the Fishing Industry2 att fiske är världens farligaste yrke. Många fiskare, särskilt från 

Asien, arbetar på fartyg som är registrerade i andra länder än deras eget och i främmande 

farvatten, de och beskrivs som extra utsatta. Rapporten beskriver omfattande problem 

med oreglerad arbetstid, låga löner och bristande säkerhet på de internationella fiskefartygen. 

Problemen aktualiserades igen i augusti 2006 när 30 fiskare dog av undernäring 

och svält under färden tillbaka till Thailand. De flesta av fiskarna som dog var fattiga 

migrantarbetare och deras kroppar kastades överbord. 3 

När det gäller tonfisk av arten tongol som fångats lokalt i Thailand står det klart att många 

av dem som jobbar på fiskefartygen arbetar under oacceptabla förhållanden. Lokala fiskare 

i Thailand vittnar om löner under den lagstadgade miniminivån, farliga arbetsförhål- 

1. Mejl från Erik Wirell, inköpsansvarig på Ica, till Henrik Lindholm 4 mars 2007 

2. Safety and Health in the Fishing Industry från 1999, http://www.ilo.org/public/english/dialogue/sector/techmeet/tmfi99/tmfir.htm 

3. US State Department’s Trafficking in Persons Report (June 2007) 

http://usinfo.state.gov/gi/global_issues/human_trafficking/traffick_report.html

landen och systematisk diskriminering av migrantarbetare på fiskebåtarna. 

Den konserverade tonfisk som vi köper i butiken är lätt att spåra till fabrikerna där 

fisken konserveras eftersom alla burkar som säljs har ett nummer som gör att de kan 

spåras tillbaka till fabriken. Genom dessa nummer kunde Fair Trade Center med hjälp av 

Seafarers Union of Burma genomföra intervjuer med arbetare på tre konserveringsfabriker 

som förser den svenska marknaden med tonfisk. 

Vid samtliga fabriker som undersöktes låg lönerna precis vid den lagliga minimilönen 

eller något över. Eftersom minimilönen är mycket låg har arbetarna svårt att klara sig 

på åtta timmars arbetsdag, något som också syntes genom att man på alla tre fabrikerna 

arbetade tio timmar om dagen eller mer sex dagar i veckan. Vid två av fabrikerna var 

dessutom övertidsarbetet obligatoriskt och ledningen hade olika sätt att straffa dem som 

inte ville arbeta övertid. 

Inom tonfiskindustrin i Thailand arbetar många migrantarbetare, framförallt från Burma. 

Vid två av tre fabriker hade migrantarbetarna varit tvungna att betala mellanhänder, så 

kallade ”brokers” för att bli anställda. Vid en av fabrikerna diskriminerade man också 

migrantarbetarna genom att ge dem lägre löner och ha strängare regler för dem. Vid samma 

fabrik berättade arbetare att ledningen var mycket hårda mot dem. En kvinna berättade 

hur hon blivit slagen av sin arbetsledare och fått en dagslön avdragen för att hon jobbat för 

långsamt. En av de tre fabrikerna utmärkte sig genom att vara bättre än de andra i undersökningen 

och även generellt i regionen. Men även på denna fabrik var lönerna låga och 

arbetstiderna långa. 

Med hjälp av Ica kunde Fair Trade Center också besöka två av fabrikerna, intervjua 

ledningen och se produktionsanläggningarna. Ledningen på båda fabrikerna var väl insatta 

i vilka regler som gällde för de anställda, men på en av fabrikerna gav de anställda en helt 

annan bild av verkligheten än ledningen. 

Av de svenska företag som importerar tonfisk har enbart tre av sju företag, Axfood, 

Coop och Ica, en uppförandekod som omfattar löner, arbetstider och respekt för ILO:s 

(International Labour Organisations) kärnkonventioner. 4 Abba skriver in i sitt avtal att 

inget barnarbete är tillåtet. Övriga företag, B&S Foods, Lantmännen Doggy och Piwa, har 

inga formella krav på fabrikerna, men samtliga hävdar att de höga kvalitetskrav de ställer på 

fabrikerna också medför bättre arbetsförhållanden. 

4. Se appendix 2 för mer information. 

RappoRt om konseRveRad tonfisk | 5


Handeln med 

konserveradtonfisk 

Tonfisken gör långa migrationer i havet, men den färdas ofta ännu längre sträckor kyld, fryst eller i burk. Tonfisken på din 

tallrik kan ha fiskats i Indiska oceanen av filippinska arbetare, anställda på ett spanskägt fartyg registrerat i Belize, innan den 

rensats och konserverats i Thailand för att säljas i Europa. 5 

Tonfisk är egentligen ett samlingsnamn 

för flera olika arter av fisk. De främsta 

tonfiskarter man fiskar kommersiellt 

är skipjack, gulfenad tonfisk, albacore, storögd 

tonfisk och olika arter av blånfenad tonfisk (för en 

beskrivning av arterna se Appendix 1). Tongol är 

ytterligare en art som på senare tid fått ekonomisk 

betydelse i den internationella handeln av 

konserverade produkter. I appendix 1 beskrivs de 

vanligaste arterna som förekommer på den svenska 

marknaden . 10 När det gäller de konserverade 

produkterna, och framförallt produkter med 

finfördelad tonfisk (s.k. flake-produkter), så kan de 

arter som finns i burken variera beroende på vilken 

som råkar vara billigast vid produktionstillfället. 

Tonfisk är idag de ekonomiskt viktigaste 

fiskarterna på grund av deras globala betydelse 

i den internationella handeln, som färsk, fryst 

eller konserverad. 6 Den fiskas främst i de tre 

stora oceanerna Stilla havet, Indiska oceanen och 

Atlanten. Tonfiskens kommersiella betydelse är 

idag avgörande för många länders fiskenäring. 

Kring tonfisket finns en stor industri, från 

leverantörer som säljer till förädlingsindustrin och 

fram till konsumenten. 

– Tonfisk är en viktig och ökande vara. Det 

finns tonfiskfabriker i Europa, men främst sker 

tillverkningen i Thailand och på Filipinerna. 

Kanske kommer produktionen i ACP länderna 7 att 

växa eftersom de gynnas av låga tullar, säger Erik 

Wirell inköpsansvarig på Ica. 

Sveriges import av fiskeriprodukter kommer 

främst från Norge och Danmark. Av importen 

från länder utanför EU kommer endast cirka 

sju procent från utvecklingsländer. 8 Thailand 

dominerar den svenska importen av fisk från Syd. 

Mer än hälften av importen från 

Thailand är tonfisk. 9 Enligt SCB:s statistik 

importerades konserverad tonfisk för 145 miljoner 

kronor till Sverige under år 2006. Av detta kom 

5. Fishing in Europe, No 23, September 2004 http://ec.europa.eu/fisheries/publications/magaz/fishing/mag23_en.pdf 

6. Majkowski J, Global status of Tuna and Tuna-like Species, FAO Rome, 2007 

7. ACP länderna står för Africa, Caribbean och Pacific countries. ACP-länderna är 77 av Europas före detta kolonier och av dessa är 40 

klassificerade som några av de minst utvecklade länderna i världen. 

8. Fiskeriverket: http://www.fiskeriverket.se/vanstermeny/konsumentinfo/importeradearter.4.1490463310f1930632e80006683.html 

9. Importen från Thailand består även av sardiner, mindre mängder konserverad krabba samt tropiska räkor. 

10. Övriga top tio exportörer till Sverige är Vietnam (3,8 miljoner), Colombia (3,5 miljoner), Ghana (1,6 miljoner), Storbritanien 

(0,7 miljoner) och Finland (0,5 miljoner).

tonfisk till ett värde av 74 miljoner från Thailand. 

Näst största land var Filipinerna med 37 miljoner 

kronor, sedan är det ett stort gap till övriga 

exportörer (Tyskland 11 miljoner, Papua Nya 

Guinea 5,9 miljoner och Danmark 5,7 miljoner 

kronor) 10 . 

Den årliga globala fångsten av de kommersiella 

tonfiskarterna har ökat från 0.2 miljoner ton i 

början av 1950-talet till att nå toppen 4.3 miljoner 

ton år 2003 (9.5 miljoner ton om man räknar 

med alla tonfiskliknande arter). Största delen av 

tonfisken fångades i Stilla havet, som svarade för 

2,3 miljoner ton eller 66 procent av totala fångsten 

2006. Från Indiska oceanen kom 20,7 procent, från 

Atlanten 12,5 procent och Medelhavet och Svarta 

havet stod för 0,7 procent av tonfisket. 11 

De mest betydelsefulla nationer som fiskar 

tonfisk i de tre världshaven är Japan och Taiwan 

med 500 000 respektive 400 000 ton. Andra stora 

fiskande nationer är Indonesien (340 000 ton), 

Filippinerna (280 000 ton), Korea (230 000 ton), 

Papuan Nya Guinea (200 000 ton) och Frankrike 

(165 000 ton) 12 . Idag fiskas tonfisk inte bara av 

de stora industriella flottorna från Taiwan, Japan, 

Indonesien, Filipinerna och Spanien, utan också 

av småskaliga kustfiskare i utvecklingsländer. 

De stora industriella flottorna fiskar mestadels 

på internationellt vatten samt på andras länders 

fiskevatten. 

Det industriella fisket till konserveringsindustrin 

tog fart på 1940- och 1950-talet genom 

japanskt fiske i Stilla havet samt USA:s fiskeflottor 

utanför Kalifornien och längs Mexikos kust. På 

1960 talet ökade det spanska och franska fisket 

utanför Västafrikas kust. Under samma tid expanderade 

Japan sitt fiske till alla världshaven i jakten 

på tonfisk för konservering 

I mitten på 1960-talet började Korea och Taiwan 

med storskaligt tonfiske. Även EU länder som 

Frankrike och Spanien började fånga tonfisk i östra 

Atlanten och sedan i Indiska oceanen.” Under 

90-talet började länder som Mexico, Brasilien och 

Venezuela också att utöva storskaligt tonfiske. Det 

småskaliga fisket av kustländer kom att utvecklas 

mer kring Medelhavet, Filippinerna och Indonesien. 

Under 2000-talet och fram tills nu har tonfisket 

expanderat till små ö-nationer i Stilla havet som 

sluter så kallade fiskeavtal med långdistansflottor 

för att de ska fiska i ländernas ekonomiska zon. 

Fem regionala internationella fiskeorgan13 är 

i dagsläget ansvariga för förvaltningen av tonfisk. 

Deras gemensamma uppgift är att bevara och på 

ett hållbart sätt förvalta tonfiskbestånden. 

Den största andelen av den tonfisk som säljs 

vidare till konserveringsfabrikerna handlas genom 

internationella råvarubörser för tonfisk. Några av 

de största börserna för tonfisk finns i Taiwan och 

Japan. Där köps merparten av den tonfisk som säljs 

i Sverige in av fabrikerna. 

När det gäller själva tillverkningen av 

konserverad tonfisk är USA och Thailand de 

största producentländerna. Tonfisk förädlas också 

i Spanien, Italien och Frankrike, och länder som 

Elfenbenskusten, Ecuador och Indonesien ökar 

sin andel av världsproduktionen. Den största 

exportören av konserverad tonfisk är Thailand 

med över 30 procent av världens exportmarknad. 

Spanien och Frankrike står tillsammans för strax 

under 20 procent av exporten. Elfenbenskusten, 

Ecuador, Indonesien, Filippinerna och Seychellerna 

har en mindre men ökande andel av världsmarknaden. 

Vissa av dessa länder gynnas handelsmässigt 

med lägre tullar av EU eftersom de tillhör ACP 

länderna. Den största importören av konserverad 

tonfisk är USA (17 %), följt av Frankrike (15 %), 

Storbritannien (14 %) och Tyskland och Italien 

(båda cirka 10 %). 14 

Med varje leverans av konserverad tonfisk kommer 

ett så kallat Captain’s statement, ett verifikat 

i vilket båtens kapten anger följande: fångstzon 

(indelat efter FAO:s fiskezoner), vilken nation 

båten står skriven i, tonfiskart samt vikt. 

Konserveringsprocessen 

för tonfisK 

De flesta fabriker som producerar tonfisk för export 

är stora anläggningar med över tusen anställda. 

Eftersom stora delar av arbetet, såsom rensning 

av fisken, måste ske manuellt så är produktionen 

mycket arbetsintensiv. De ökande kraven på 

matsäkerhet och kvalitet gör att fabrikerna ofta är 

moderna och välordnade. 

11. http://foodmarketexchange.com/datacenter/product/seafood/tuna/detail/dc_pi_sf_tuna0301.php 

12. FAO 2004 

13. CCSBT (Commission for the Conservation of Southern Bluefin Tuna), IATTC (Interamerican Tropical Tuna Commission), ICCAT 

(Internationell Commission for the Conservation of Atlantic Tunas), IOTC (Indian Ocean Tuna Commission bildades) och WCPFC 

(Western and Central Pacific Fisheries Commission). 

14. http://www.foodmarketexchange.com/datacenter/product/seafood/tuna/dc_pi_sf_tuna03.htm 



– Mycket har hänt på fabrikerna de senaste åren. 

I början av 90-talet hade till exempel inga fabriker 

luftkonditionering, då kunde det vara 45 grader 

varmt i fabrikerna. De ökade kraven på matsäkerhet 

har också förbättrat situationen för arbetarna, 

berättar Erik Wirell inköpsansvarig på Ica. Kraven 

på matsäkerhet från industrin handlar om att 

konsumenterna ska få en säker och hälsosam 

produkt. Det handlar om att minimera risken för 

föroreningar i maten eller att den blir dålig. Dessa 

krav har lett till att standarden på fabrikerna har 

höjts vilket också gynnat de anställda på fabrikerna 

genom en bättre och renare arbetsmiljö. 

Tonfisk konserveras i många olika former: hel, i 

bitar, i flagor eller strimlad, och den kan paketeras 

i vatten, olja, buljong eller smaksatt sås. Det 

sistnämnda alternativet att paketera tonfisken i såser 

och förädla produkten mer, så kallad ”value added 

tuna”, är ett sätt att få större vinstmarginal vid 

tillverkningen av tonfisk. Ett exempel på ”value 

added tuna” är Ica:s Gott liv-serie som bland annat 

innehåller tonfisk i currysås. 

Ledningen för en av fabrikerna i Thailand 

säger att de går back på att sälja vanlig konserverad 

tonfisk i vatten och olja eftersom prispressen är så 

hård. Råvaran, tonfisken, utgör femtio till sextio 

procent av produktionskostnaden och priset på 

tonfisk har gått upp sista tiden. Det finns också 

en överkapacitet för konservering av tonfisk som 

gör att prispressen på fabrikerna är ännu hårdare. 

Enligt fabriken är det enda de tjänar pengar på 

value added tuna, det vill säga tonfisk i olika 

smaksatta såser, men de tvingas ändå sälja vanlig 

tonfisk till underpris för att fabriken ska vara igång. 

– Det kan stämma att fabrikerna inte tjänar 

mycket på de enklare produkterna, de är oftast 

mer konkurrensutsatta, men jag tror inte att de 

förlorar på det. Råvarupriserna går väldigt mycket 

upp och ner, jag tror inte de fluktuerar så mycket 

i någon annan bransch. Här varierar priset mellan 

450 dollar och 1635 dollar per ton, säger Erik Wirell 

inköpsansvarig på Ica. 

Alla delar av tonfisken kan användas. I de 

flesta fabriker är den enda avfallsprodukten 

avfallsvattnet. Till exempel används fiskrenset 

för att göra fiskmjöl för djurfoder, andra delar 

kan man göra olja av och levermjölet används 

vid räkodlingar. Man gör även buljong och andra 

smaksättare av restprodukterna. 

produKtionen av Konserverad 

tonfisK följer nio steg. 

1. tonfisken tas emot och sätts i frysförvaring 

(i detta steg kontrollerar man kvicksilverhalt från 

miljöföroreningar och histaminhalt. Histamin är 

ett enzym som bildas om fisken får ligga på däck i 

solen). 

. förberedning av konservburkar 

(burkarna kontrolleras och rengörs). 

. mottagning av ingredienser och förberedelser 

(bland annat kvalitetstest) 

4. Rensning och tillagning av tonfisken 

5. fyllning av burkar med tonfisk och valda 

ingredienser 

6. förslutning och sterilisering av burkarna 

. förvaring under inkubationstid och slumpvisa 

kvalitetstest 

8. etikettering 

9. lastning och ivägskeppning av tonfisken 

Steg fyra är den mest arbetskrävande processen där 

man tinar fisken, tar bort gälar och innanmäte, tilllagar 

fisken (tonfisken ångkokas under högt tryck), 

rensar den, skär bort huvud, fenor, stjärt och skinn 

och sedan separerar det ljusa och det mörka köttet 

för konservering. 

Enligt fabrikerna är det största miljöproblemet 

vid produktionen av konserverad tonfisk hur 

man tar hand om avloppsvattnet. Alla fabriker i 

provinsen Samut Sakhon måste ha sin egen rening 

av avloppsvattnet, och en gång per månad kommer 

myndigheterna och kontrollerar att det håller sig 

inom uppsatta gränsvärden. På fabrik B har man 

installerat ett reningsverk som kan ta till vara på 

metangasen som bildas. Gasen används sedan 

istället för olja vid eldning i fabriken. 

thailands tonfisKindustri 

Som tidigare nämnts är Thailand världens största 

exportör av konserverad tonfisk med 32 procent av 

den globala exportmarknaden. USA är fortfarande 

den största marknaden för Thailands export, 

följt av EU och Kanada 16 . Nästan all tonfisk som 

produceras i Thailand exporteras. De viktigaste 

tonfiskarterna är skipjack, gulfenad tonfisk, 

albacore och tongol 17 . De flesta konserveringsfabrikerna 

finns i provinsen Samut Sakhon en timmes 

15. Food Market Exchange: http://foodmarketexchange.com/datacenter/product/seafood/tuna/detail/dc_pi_sf_tuna0306_01.htm 

16. http://www.wto.org/english/res_e/booksp_e/casestudies_e/case40_e.htm#fnt1 

17. http://www.agrofoodasia.com/Food_Industry.html

ilväg sydväst om Bangkok. Den viktigaste staden 

i området heter också Samut Sakhon och är Thailands 

centrum för fiskeprocessindustrin. Fiskkonserveringsindustrin 

är mycket arbetsintensiv och 

det finns en stor efterfrågan på billig arbetskraft i 

området för att hålla priserna konkurrenskraftiga. 

Trots sin imponerande export av tonfisk fångar 

Thailand inte mycket tonfisk själv, och konserveringsindustrin 

är därför beroende av import. Den 

huvudsakliga orsaken till importberoendet uppges 

vara bristande fiskeutrustning, okunskap om djuphavsfiske, 

minskad tillgång på tonfisk i thailändska 

vatten och svårigheter att lokalisera fisken. Den 

thailändska regeringen har nu satt upp ett program 

för att öka Thailands förmåga att fånga tonfisk. 18 

Under 2002 importerade Thailand över 490 

000 ton frusen tonfisk, framförallt från Taiwan. 19 

De två fabriker som Fair Trade Center besökte 

köper all sin skipjack genom råvarubörserna. 

Fabrik B och Fabrik C köper största delen från en 

taiwanesisk börs (F.C.F. Fishery Co. Ltd) och en 

japansk (Itochu). Det händer att de köper fisk från 

de europeiska flottorna, men det är ovanligt. Den 

mesta av deras fisk säljs tillbaka till Europa. 

arbetsrättslagstiftning, migrantarbetare 

och facKföreningsfrihet i thailand 

Den thailändska ekonomin har flera framgångsrika 

exportnäringar, bland annat datorer, radio/stereoapparater, 

fisk/skaldjur, kläder och ris. USA är Thailands 

viktigaste exportmarknad men Japan är den 

största handels- och ekonomiska partnern. 20 Övriga 

stora exportländer är Singapore (8 %), Kina (6 %), 

Hongkong (5 %) och Malaysia (4 %). 

Thailands återhämtning från Asienkrisen 

1997-98 berodde till stor del på export till väst och 

länder i Asien. Regeringen genomförde en politik 

som fokuserade på export och frihandel och mindre 

beroende av utländskt kapital. 21 Under 2003 

uppgick BNP-tillväxten till 7,1 procent. Tillväxten 

har sedan dess gått ner och låg under 2006 på fem 

procent. Sedan militärkuppen i september 2006 

har ekonomin på många områden gått sämre. 22 

Cirka 12 procent av Thailands befolkning lever i 

extrem fattigdom, det vill säga på mindre än en US 

dollar om dagen. Även för de som jobbar kan det 

vara svårt att klara sig på sin lön. I Thailand skiljer 

sig de lagenliga minimilönerna i olika regioner. Till 

exempel är fabrikerna som producerar konserverad 

tonfisk för svenska marknaden belägna i provinserna 

Bangkok, Nakornpathom och Samut Sakhon 

där minimilönen är 191 bath per åtta timmars 

arbetsdag (37 kr per dag) och i Songkhla där 

minimilönen är 152 bath per dag (29 kr per dag). 23 

De låga lönerna gör att många arbetar mycket 

långa arbetsdagar för att ha råd att försörja sin 

familj. Det är inte ovanligt med över tolv timmars 

arbetsdag. Många unga från landsbygden åker 

till industriområdena för att tjäna pengar till sina 

familjer och bland dessa är det vanligt att man 

försöker jobba så mycket man kan för att kunna 

spara pengar. I Thailand är det vanligare att man 

kräver att få jobba fler timmar än att få en höjd 

lön. En förklaring till detta kan vara att endast 

omkring tre procent av den totala arbetskraften 

är fackligt organiserad. Bland industriarbetarna är 

organisationsgraden 12 procent. 24 

migrantarbetare 

Thailand har genom sin förhållandevis starka 

ekonomi i regionen blivit ett naturligt mål för 

migrantarbetare från grannländerna Burma, Laos 

och Kambodja. Thailand har uppskattningsvis 2,5 

miljoner migrantarbetare, av dem kommer ungefär 

80 procent från Burma (för information om Burma 

se Appendix 3.). Omkring 2 miljoner burmeser 

arbetar inom fiske och fiskprocessindustrin och 

textilfabrikerna längs norra gränsen. 

För att hantera den stora mängden migrantarbetare 

har Thailands regering inrättat ett 

system för att registrera gästarbetare. Systemet 

är främst uppbyggt för att kontrollera gästarbetarna, 

deras antal, rörelse och att de inte skadar 

den thailändska arbetsmarknaden. Trots denna 

inriktning har lagstiftningen medfört förbättringar 

för migrantarbetarna både när det gäller lagliga 

18. “The Thai government wants upgrade all deep-sea fishing ships, assist to find a low-interest loan for ship owners to replace their 

fishing equipment and provide training to fishermen to be more efficient in deep-sea fishing techniques”, för mer information se: Sector 

Overview, The Fishery Industry in Thailand, April, 2007 http://www.ambbangkok.um.dk/NR/rdonlyres/5CE2A89A-6708-43E0-90BD- 

37F924C3C71B/0/SectorOverviewFisheryIndustryinThailandApril2007.pdf 

19. 81 procent av tonfiskimporten var skipjack, 12 procent gulfenad tonfisk och 7 procent albacore. Taiwan står för 24 procent av exporten 

av skipjack till Thailand, följt av Marshall öarna (20 procent) och Mikronesien (13 procent). http://foodmarketexchange.com/datacenter/ 

product/seafood/tuna/detail/dc_pi_sf_tuna0503_01.php 

20. http://www.swedenabroad.com/Page____50788.aspx 

21. Ibid. 

22. Ibid. 

23. http://eng.mol.go.th/statistic_01.html 

24. http://www.lotcobistand.org/country/109 



rättigheter och förmåner. Den totala kostnaden för 

registrering är 3 800 bath per år, vilket inkluderar 

medicinsk försäkring. Många arbetsgivare 

betalar registreringen åt migrantarbetarna och 

drar sedan av kostnaden från deras lön. För de 

migrantarbetare som har barn i Thailand är det 

ofta inte möjligt att skicka dem till skolan. 

arbetsrättslagstiftning 

Trots brister har Thailand en på många områden 

relativt bra arbetsrättslagstiftning. Thailands 

Labour Protection Act (LPA) från 1998 fastställer 

åtta timmars arbetsdag, övertidsarbete ska endast 

ske med den anställdes medtycke, förbud mot 

obligatoriskt arbete på allmänna helgdagar, krav 

på en dags ledighet av sju, betald semester efter 

ett års anställning, betald sjukledighet, övertids 

och helgersättning, mammaledighet, förbud mot 

att avskeda en anställd på grund av graviditet, 

krav på att inte betala mindre än minimilön, krav 

på en klagomålsmekanism på arbetsplatser med 

fler än tio anställda, och på avgångsvederlag vid 

uppsägning. 

Att anställa barn yngre än femton år är 

förbjudet. De mellan femton och arton år är tilllåtna 

att arbeta under säkra förhållanden. Detta 

innebär bland annat att barn inte får arbeta mer än 

fyra timmar utan en timmes rast och inte får jobba 

mellan tio på kvällen och sex på morgonen om 

man inte fått speciellt tillstånd från arbetsdepartementet. 

Barn får inte heller arbeta övertid eller på 

helger och deras lön får inte betalas ut till någon 

annan person än barnet. 

Lagen omfattar dock inte alla. Bland annat är 

lantbruks- och fiskearbetare helt undantagna från 

LPA. LPA ska dock gälla fullt ut för alla de som 

jobbar i tonfiskfabrikerna. 

Enligt 1975 års Labour Relation Act är det 

förbjudet för arbetare inom lantbruk, hushållsarbete 

och på fiskebåtar att organisera sig fackligt 

vare sig de är thailändare eller migrantarbetare. 

Det är dessutom olagligt för migrantarbetare att 

starta fackföreningar i Thailand. De kan däremot 

bli medlemmar i redan existerande fackföreningar 

men får inte inneha några officiella poster inom 

dem. 

ilo Konventionerna 

och thailand 

Thailand har ratificerat fjorton ILO konventioner, 

vilka inkluderar fem av ILO:s åtta kärnkonventioner. 

De tre kärnkonventioner som man inte 

ratificerat är nr. 87, om föreningsfriheten och 

organisationsrätten, nr. 98 om organisationsrätten 

och den kollektiva förhandlingsrätten och nr 

111 om diskriminering vid anställning och 

yrkesutövning. Trots detta är Thailand som 

medlem av ILO skyldig att upprätthålla respekten 

för samtliga kärnkonventioner. Dessa konventioner 

gäller det egna landets arbetare såväl som 

migrantarbetare. Rätten att forma och gå med i 

fackföreningar är dessutom skyddad i artikel åtta 

i FN:s deklaration om de ekonomiska, sociala och 

kulturella rättigheterna, som har ratificerats av 

Thailand. 

Thailand har inte heller ratificerat ILO:s 

konvention nr. 97 om arbetskraftsmigration, 

konvention nr. 143 angående migration under 

ovärdiga villkor och befrämjande av lika 

möjligheter och likabehandling av migrerande 

arbetstagare eller FN:s konvention om skydd av 

alla migrantarbetare och deras familjer. Däremot 

har Thailand ratificerat konvention nr. 122 om 

sysselsättningspolitik. Artikel 3 i denna konvention 

(som även omfattar migrantarbetare) fastslår att 

anställningspolicys (employment policies) ska 

utformas “with a view to taking fully into account 

their experience and views and securing their full 

cooperation in formulating and enlisting support 

for such policies”. Genom att migrantarbetare 

förbjuds att starta fackföreningar eller inneha 

poster inom dem utesluts de i praktiken från ett 

aktivt deltagande i utformandet av ”employment 

policies”, vilket innebär att Thailand i praktiken 

bryter mot konvention 122.

Arbetsförhållandena 

påfiskefartygen 

Vi arbetar hela dagen och hela natten på båten. Vi får inte vila under arbetsdagen. Om vi tar en paus riskerar vi att straffas. 

Vi försöker vara flitiga och utföra våra arbetsuppgifter utan att vila, men om vi måste ta en paus ser vi till att göra det när 

ingen är i närheten för om man stjäl bara en sekund av arbetstiden ute till havs så skriker de åt en. Ingen av oss har blivit 

fysiskt misshandlad – bara utskälld. Men vi är rädda eftersom vi har sett hur andra besättningsmedlemmar har kastats av 

båten eller misshandlats med båtshakar som väger nästan ett kilo och är lika långa som våra armar. De besättningsmän som 

misshandlades med dessa vassa och tunga redskap blödde ymnigt, särskilt när den vassa änden av båtshaken rev upp deras 

hud. De skulle kunna krossa din skalle om de slog dig för hårt. 

De värsta brotten mot mänskliga rättigheter 

inom produktionskedjan för tonfisk 

hittar man inom fiskesektorn. En rapport 

från amerikanska State Department berättar om 

ett antal thailändska fiskebåtar som i augusti 2006 

återvände till hamn. Under färden tillbaka hade 

30 av besättningsmännen dött av sjukdomar och 

bristfällig sjukvård. Deras kroppar hade kastats 

över bord till havs. 26 I Thailand pågår nu en rättegång 

mot ägaren av båtarna. I rapporten Safety 

and Health in the Fishing Industry beskriver ILO 

att jobb på fiskebåtar som det farligaste jobbet i 

världen. 27 

arbetsförhållanden på 

internationella tonfisKfartyg 

Enligt rapporter från ILO arbetar asiatiska fiskare 

ofta på långdistansfiskebåtar registrerade i andra 

från intervju med en 14 och en 15 år gammal fisKebåtsarbetare 25 

länder. Många behandlas väl, men ett ansenligt 

antal lider under svåra förhållanden. Dessa fiskare 

tvingas arbeta långa monotona arbetspass, till 

orättvisa löner på osäkra jobb där kränkningar mot 

deras mänskliga rättigheter förekommer. 

Det händer ofta att deras försäkringar, om de har 

några, är begränsade till vissa specifika sjukdomar 

eller olyckor och att stora löneavdrag görs för kostnader 

som man säger att de dragit på sig till havs. 

Några av de värsta arbetsförhållandena har de 

arbetare som jobbar på båtar utanför Indonesien. 

På de båtar som åker från Thailand till Indonesien 

mönstrar fiskare på för tre till fyra år i taget. Under 

åren på båten bor de ofta trångt, arbetar mycket 

långa arbetsdagar och får ofta inte tillräckligt med 

mat och vatten. Kaptenen är oftast thailändsk och 

besättningen består av migrantarbetare. 

När fiskarna ger sig av får de 10 000 bath i förskott 

25. The Mekong Challenge Underpaid, Overworked and Overlooked The realities of young migrant workers in Thailand (Volume 1) 

2006, http://www.ilo.org/public/english/region/asro/bangkok/child/trafficking/downloads/underpaid-factsheet-eng.pdf 

26. US State Department’s Trafficking in Persons Report (June 2007) http://usinfo.state.gov/gi/global_issues/human_trafficking/traffick_report.html 

27. http://www.ilo.org/public/english/dialogue/sector/techmeet/tmfi99/tmfir.htm 



som de oftast lämnar hos sina familjer. Under åren 

på båtarna får de bara en liten lön som ska täcka de 

utgifter de har på båten. Det har vid flera tillfällen 

hänt att fiskarna bara fått delar av den betalning de 

utlovats eller ingen betalning alls när de återvänt 

till hemmahamnen efter flera års arbete. Migrantarbetare 

har helt enkelt deporterats till sitt hemland 

så fort de avslutat sitt arbete utan att få någon lön. 

arbetsförhållanden på 

thailändsKa fisKefartyg 

Som nämnts ovan så är den thailändska fiskeflottan 

involverad i att fånga tonfisk av arten tongol. Det 

är mycket svårt att spåra tongol från konserveringsfabrikerna 

till de lokala fiskebåtarna, men rapporter 

från de thailändska fiskebåtarna visar att det finns 

utbredda problem med arbetsförhållandena på 

båtarna. Det är därför hög tid att importföretagen 

börjar granska förhållandena på båtarna. 

Den största andelen tongol fångas i Thailand 

(80 procent), men också runt Malaysia och 

Burmas kuster. En av fabrikerna som levererar till 

den svenska marknaden berättar att deras egen 

inköpsavdelning åker runt och köper in fisken, 

ibland direkt från båtägaren och ibland i hamnen. 

Den största delen tongol köps från Trat i sydöstra 

Thailand, Samui, Surat Thani och Patani i söder, 

Ranong i väst och Phuket i sydväst. 

I januari 2007 träffar Fair Trade Center en 

grupp fiskare och pratar om situationen på deras 

arbetsplatser. En ung fiskare berättar att en person 

omkommit dagen innan på en fiskebåt när han 

träffades av fallande fiskeutrustning på båten. 

Kroppen kastades överbord innan de återvände 

till hamn och skepparen beordrade besättningen 

att inte berätta något av det som hänt. Ingen av 

fiskarna kring bordet verkade förvånad över vad 

som hänt. De säger att det är vad som händer om 

en migrantarbetare förolyckas till havs. 

De flesta av besättningsmännen har inte fått 

någon träning i hur de ska hantera utrustningen 

på båten på ett säkert sätt. De klagar på att de inte 

får någon övertidsersättning och att arbetstiderna 

är långa och oregelbundna. Lönerna betalas ofta 

ut oregelbundet och ibland får de inte den lön de 

utlovades. Båtarna är ofta trånga och saknar ibland 

till och med en förbandslåda. I mars 2007 träffar 

Fair Trade Center genom en samarbetsorganisation 

i Thailand en fiskare som i flera år arbetat på båtar 

längs Thailands kust. 28 Fiskebåtarna har varierat 

i storlek, ibland har han jobbat på båtar med upp 

till 60 besättningsmän, och ibland på båtar med 

endast sex personer. Nu arbetar han på en lokal 

båt som fångar många olika sorters fisk. Båten går 

ut klockan fem på eftermiddagen och kommer 

tillbaka till hamn klockan sex på morgonen. Han 

berättar att båten fångar allt från fingerstora fiskar 

till fiskar stora som tunnor. Ibland fångar de även 

tongol. 

När han började jobba sa man till honom att han 

skulle tjäna 4 500 bath per månad, men i slutändan 

fick han bara 3 500 bath. Den största delen av besättningen 

på båten är burmeser. Han berättar att 

det knappt finns någon säkerhetsutrustning på båten. 

Ibland händer olyckor när de ska dra in nätet, 

till exempel har det hänt att kedjeblock har trillat 

ner och skadat fiskare. Båten återvänder inte till 

hamn såvida det inte är en thailändsk besättningsman 

som skadats. För ett par år sedan fick en burmesisk 

migrantarbetare armen krossad i en vinsch 

när de var ute och fiskade. Det var vid midnatt, 

men ändå fortsatte båten att fiska och återvände 

inte till hamn förrän klockan sju på morgonen. 

Denna bild bekräftas i ILO:s rapport The 

Mekong Challenge 29 från 2006, som bland annat 

undersöker arbetsförhållandena för dem som 

jobbar på fiskefartygen längs Thailands kuster. 

För rapporten intervjuades 21 migrantarbetare 

som arbetar på fiskebåtar. 

resultaten visade att: 

0% svarade att de var “tvingade att jobba” 

45% svarade att de arbetade mer än 1 

timmar per dag 

14% hade utsatts för fysiska övergrepp 

65% var mellan 15 och 1 år 

4 % kunde inte prata thailändska 

28. Intervju arrangerad av S.U.B. i Samut Sakhon 2007 03 11 

29. The Mekong Challenge Underpaid, Overworked and Overlooked The realities of young migrant workers in Thailand (Volume 1) 

2006, http://www.ilo.org/public/english/region/asro/bangkok/child/trafficking/downloads/underpaid-factsheet-eng.pdf

Arbetsförhållandena i 

konserveringsfabrikerna 

Lönerna i fiskeindustrin i Thailand är låga 

vilket leder till att arbetsdagarna ofta är 

långa. Tio timmars arbetsdag sex dagar i 

veckan är norm, ofta arbetar man uppåt tolv timmar 

om dagen. De låga lönerna gör att många inom 

industrin bor under dåliga förhållanden. Fyra till 

fem arbetare kan bo i rum på tio kvadratmeter. De 

dåliga förhållandena har medfört att industrin till 

stor del är beroende av arbetskraft från grannländerna, 

framförallt Burma. Runt 70 000 burmeser 

arbetar i fiskeindustrin i Samut Sakhon och 

endast 30 till 40 000 har arbetstillstånd. Många av 

burmeserna arbetar på tonfiskfabrikerna. 

Det finns inget fiskearbetarfack i Thailand så 

det finns inga fackföreningar och inga kollektivavtal 

på någon av fabrikerna. Arbetarna själva upplever 

att de låga lönerna är det största problemet med 

jobbet. Den lagliga minimilönen i Samut Sakhon 

på 191 bath per dag täcker knappt deras utgifter. 

På vissa fabriker betalar man dessutom löner långt 

under den lagliga minimilönen, på vissa så lågt som 

130 bath per dag. För migrantarbetarna är det också 

ett stort problem att det ofta görs många avdrag 

från deras lön. Även om de får ett lönebesked 

förstår de inte varför avdragen gjorts då de inte kan 

läsa thailändska. 

Ett annat utbrett problem är diskriminering. 

Bonusnivåer, arbetstider, och regler för semester 

och sjukledighet är ofta sämre för migrantarbetarna. 

Många av dem måste också betala en 

mellanhand, en så kallad ”broker”, för att få 

anställning på fabriken. För att ha råd att betala 

dessa avgifter så är många tvungna att låna pengar. 

Om de har tur kan de låna av vänner, annars får 

de ta lån till höga räntor, ibland från arbetsledarna 

på fabriken där de söker jobb. Det finns 

dock organisationer i Thailand som arbetar för att 

förbättra arbetsförhållandena inom industrin. Med 

hjälp av International Transport Federation (ITF) 

bildades 1991 Seafarers Union of Burma (S.U.B.) 

i Thailand (1993 blev S.U.B. officiellt anslutna till 

ITF). Anledningen till att fackföreningen bildades 

i Thailand är att fackföreningar inte är tillåtna i 

Burma. Burmesiska sjömän som utomlands varit i 

kontakt med ITF riskerar straff om de återvänder 

till Burma. 

S.U.B. försöker hjälpa burmesiska sjömän 

genom att möta dem i hamnar utanför Burma. 

Fackföreningen har nu cirka tusen medlemmar, 

men kan inte registrera sig lagligt i Thailand 

eftersom det är förbjudet för icke thailändare att 

starta fackföreningar i landet eller inneha officiella 

poster i dem. Det blev snart uppenbart för S.U.B. 

att många burmeser i Thailand arbetade under 

svåra förhållanden i fiskfabriker och på fiskebåtar. 

2002 hjälpte S.U.B. därför till med att starta Burma 

Fishery Workers Union (BFWU) för att organisera 

arbetare inom fiskprocessindustrin, och ett år 

senare startades även Burma Fishing Seafarers 

Union för att organisera fiskare. Organisationerna 

har idag runt tusen medlemmar vardera. 

Med hjälp av S.U.B. kunde Fair Trade Center 

i början av 2007genomföra en undersökning av 

arbetsförhållandena på tre fabriker som levererar 

konserverad tonfisk till svenska företag. Tabellen 

nedan är baserad på information som samlats 

ihop genom intervjuer genomförda av Fair Trade 

Center och genom frågeformulär som distribuerats 

av S.U.B. Alla intervjuer har genomförts på 

hemliga platser och arbetarnas anonymitet har 

garanterats. Endast ett fåtal arbetare från varje 

fabrik har intervjuats. Trots att de inte utgör 

ett representativt urval är resultaten ändå en 

indikation på vilka problem som finns på fabri- 



arbetssituationen på tre thailändska tonfiskfabriker 

fabrik a fabrik b fabrik c 

antal intervjuade arbetare 9 5 4 

tvångsövertid Ja nej Ja 

avgifter till ”brokers” Ja nej Ja 

arbetstider 10 timmar/dag 

6 dagar/vecka 

10 timmar/dag 

6 dagar/vecka 

diskriminering Ja nej Ja 

löneavdrag Ja nej Ja 

verbala trakasserier Ja nej Ja 

fysiska övergrepp Ja nej nej 

kunskap om uppförandekoden - nej nej 

10 timmar/dag 

6 dagar/vecka 

klagomål på hälsa och säkerhet Ja nej nej 

svenska köpare som använder fabriken b&s foods 

abba 

abba 

coop 

ica 

coop 

ica 

ica 

piwa food 

lantmännen 

Det är svårt att dra slutsatser om de svenska företagens arbete med socialt ansvar utifrån vilka som 

under det gångna året använt de undersökta fabrikerna eftersom de ofta byter leverantörer och de flesta 

använder ungefär samma leverantörer. 

– Stora prisskillnader mellan de olika leverantörerna gör att vi ofta byter eftersom vi bara gör inköp för 

3-4 månader åt gången, berättar Erik Wirell, inköpsansvarig på Ica. 

Fabrik A 

Fabrik A är en stor fiskfabrik som tillhör samma 

ägare som fabrik B. Fabriken finns i Samut Sakhon 

alldeles bredvid fabrik B. I mars 2007 träffade 

Fair Trade Center genom S.U.B. fyra kvinnor och 

fem män som arbetar för fabrik A. Vi träffas i en 

lägenhet som tre av kvinnorna bor i. Lägenheten, 

som ligger i ett stort hus fyllt av likadana lägenheter, 

är inte mer än tre gånger fyra meter. De flesta 

som bor i huset arbetar för fabriken, men huset 

ägs av en privat hyresvärd. Enligt arbetarna jobbar 

ungefär 6 000 personer på fabriken och de tror att 5 

000 av dessa är migrantarbetare. 

Samtliga berättar för mig att de varit tvungna att 

betala en mellanhand, en ”broker”, för att få jobb 

på fabrik A. De har betalat mellan 8 000 och 10 

000 bath vilket motsvarar ungefär två månaders 

grundlön. De säger att de betalar till ”brokern” 

som ger vidare pengarna till någon arbetsledare på 

fabriken. Men de tror inte ledningen på fabriken 

är medveten om vad som händer. För att ha råd att 

betala avgifterna lånar de pengar av sina vänner, 

vissa tvingas också ta lån utifrån. 

De tjänar 192 bath per dag och 36 bath per 

timme för övertid. Per månad tjänar de runt 6 000 

bath inklusive extra betalning för bland annat övertid. 

För sin bostad betalar de 2 500 bath per månad.

Fabriken har en busservice för de anställda, men 

bussarna är överfulla. Arbetarna måste betala 100 

bath per vecka även om de inte använder bussen, 

eftersom kostnaden för bussen dras automatiskt 

från lönen. Av företaget får de en T-shirt per år. 

Varje vecka får de också ett par gummihandskar 

(på vissa avdelningar varannan vecka), om de 

behöver fler handskar så måste de köpa dem för 36 

bath paret. De har också 18 dagars betald semester, 

under vilken de får en halvdags lön per dag. 

För mat betalar de ungefär 75 bath per dag. De 

berättar att de måste äta i företagets matsal och 

inte får äta utanför fabriken trots att det skulle 

vara billigare. De tycker att maten på fabriken är 

mycket dålig. De som arbetar nattskift får ett tilllägg 

på 30 bath per natt. Den normala arbetstiden 

för nattskift är mellan 19:30 och 4:30 och efter det 

gör man vanligtvis två till två och en halv timmes 

övertid. En kvinna berättar att hon jobbat på 

fabriken i sex år och under den tiden bara arbetat 

nattskift. Om hon skulle vilja byta skift skulle hon 

tvingas sluta jobbet och söka jobb igen på fabriken. 

Skickar ni hem pengar till era familjer? 

– Ja, det måste vi göra för våra familjer är 

mycket fattiga. Ibland lyckas vi skicka hem 3 000 

bath i månaden, men det är väldigt mycket pengar 

för oss så det lyckas vi bara göra ibland. 

Vill ni stanna i Thailand? 

– Vi vill flytta tillbaka till Burma, men vi kan 

inte på grund av den politiska situationen, och 

dessutom finns det inga jobb i Burma. 

Hur mycket arbetar du? 

– Efter en normal arbetsdag på åtta timmar 

måste vi arbeta övertid. Varje dag gör vi mellan en 

och två och en halv timme övertid. Om jag vägrar 

får jag ingen lön alls för den dagen på min avdelning, 

säger en kvinna som arbetar med att sätta 

tonfisk i burkar. Vanligtvis arbetar hon sex dagar 

per vecka men det händer att hon arbetat samtliga 

veckodagar. 

En annan kvinna som arbetar med att rensa fisk 

säger att om hon vägrar att arbeta övertid en dag 

så får hon inte arbeta övertid på sju dagar. Det är 

ett stort problem eftersom de behöver övertiden 

för att tjäna tillräckligt med pengar. En man som 

jobbar med att skära huvudet av fisken säger att på 

hans avdelning är det inget problem om de inte vill 

jobba övertid någon dag. 

Han säger att arbetsledarna på hans avdelning 

alltid hetsar dem att arbeta snabbare. Om de lyckas 

avsluta sin kvot före utsatt tid sätter arbetsledaren 

ett nytt högre mål för dem. När de skär huvudet 

av stora fiskar så måste de klara av 4 000 kg fisk 

per timme, om det är mindre fiskar måste de 

skära 2 000 kg i timmen. De andra instämmer i att 

arbetsledarna hela tiden uppmanar dem att arbeta 

snabbare. 

– De flesta arbetsledare är thailändare. De 

behandlar inte thailändska arbetare på samma sätt 

som burmesiska. Thailändarna får 195 bath per 

dag, inte 192 som vi. De thailändska arbetarna har 

också möjlighet att byta skift. De får också gå på 

toaletten upp till 30 minuter per dag medan burmeser 

bara får ta 15 minuters toalettpaus under dagen. 

Vi får också mindre ersättning om vi är sjuka. 

Även om vi har intyg från doktorn så får vi bara 

ersättning för 2-3 dagar om vi är sjuka i tio dagar. 

Hur är den här fabriken om ni jämför med andra 

fabriker i området? 

– Den här fabriken är mycket dålig. Arbetsledarna 

hetsar oss alltid att arbeta hårdare. Ibland 

skriker de åt oss och slår oss, säger en av männen. 

De enas om att det enda de tycker är bra med 

fabriken är att lönerna betalas på veckobasis. 

En kvinna berättar att hon blev slagen av sin 

arbetsledare för en vecka sedan. Det hände när hon 

flyttades från en avdelning till en annan för att det 

inte var tillräckligt med jobb på avdelningen där 

hon vanligtvis arbetade. Hon var inte van vid de 

nya arbetsuppgifterna och jobbade därför långsamt. 

Arbetsledaren där blev då arg och skrek åt henne 

och slog henne sedan. Han ringde också till hennes 

normala sektion och sa åt dem att dra av en dagslön 

från henne. 

Förekommer det olyckor på fabriken? 

– Det har hänt att folk har fastnat i maskinerna 

(löpande bandet). Jag jobbar ibland vid en maskin 

som tar skinnet av fisk, flera gånger har jag varit 

nära att fastna med handen, men än så länge har 

det inte skett någon olycka. 

En av gruppens vänner fick en vagn med fisk 

på foten och var tvungen att sy tre stygn. För två 

månader sedan fastnade även en thailändsk gruppledare 

med armen i en maskin när hon rengjorde 

den. Samma olycka hände en burmesisk arbetare 

för ett halvår sedan. Hon fick enligt arbetarna 

bara en månads ersättning och har fortfarande inte 

återhämtat sig helt. 

De berättar att de inte känner till något om en 

hälso- och säkerhetskommitté på fabriken, men att 

ledningen ofta säger åt dem att vara försiktiga. Två 

gånger per år visar de också en video om hälsa och 

säkerhet för dem. 



Inspekterar köparna ibland arbetsförhållandena? 

– Ja, men vi förbereder oss i två dagar före 

inspektionerna och under inspektionerna behöver 

vi inte arbeta så mycket. 

Pratar inspektörerna någonsin med er? 

Gruppen skrattar och säger att inspektörerna 

aldrig pratar med någon av arbetarna. 

Hur gamla är de som arbetar i fabrikerna? 

– De flesta är runt tjugo år. De anställer ingen 

som är över trettiofem år. De yngsta är fjorton 

femton år gamla, men det är bara några få som är så 

unga. De har ljugit för ledningen och sagt att de är 

arton för att de ska få jobbet. 

Finns det problem med säkerheten där ni bor? 

– Stöld är ett problem, men det är ingenting vi 

kan göra något åt. Vi vet att vi kan bli rånade eller 

bestulna när som helst. 

Har ni några anställningskontrakt? 

– Det vet jag inte. När vi anställs så frågar de 

bara om vårt namn, ålder, vår adress i Burma och 

våra föräldrars namn. Innan vi skiljs åt frågar jag 

dem om vad de skulle ni vilja förändra på fabriken. 

Fabrik B 

Fabrik B grundades 1977 och tillhör samma ägare 

som fabrik A. Idag har fabrik B 6 416 anställda 

varav 4 500 är kvinnor och 400 migrantarbetare. 

90 procent av produktionen går på export. Fabrik 

B har också flera egna varumärken som man 

marknadsför i USA och Europa. Nordamerika är 

deras största exportmarknad och står för 40 procent 

av försäljningen. Europa och Ryssland står för 25 

procent. De största kunderna i Europa är Tesco och 

Sainsbury. 

Informationen om fabrik B har samlats vid 

Fair Trade Centers besök vid fabriken och genom 

intervjuer med fabrikschefen, försäljnings- och 

marknadschefen, kvalitetschefen och en regional 

marknadsföringschef med ansvar för bland annat 

Sverige. Denna information har kompletterats med 

– Vi skulle vilja att de behandlade thailändska 

och burmesiska arbetare på samma sätt, säger en av 

dem. En annan fyller i att de önskar att de hade en 

möjlighet att organisera sig fackligt på fabriken. 

I en annan byggnad finns det ett burmesiskt 

bibliotek i ett litet rum. Där träffar vi en kvinna 

som bor i ett hus som ägs av fabrik A. Rummet hon 

bor delar hon med elva andra kvinnor. Minst tio 

personer bor i rummen och ibland så många som 

sexton. De sover på golvet och köper en 

förvaringslåda för sina personliga tillhörigheter. 

Hon gillar att bo där för det är billigt och för att 

det är förbjudet för män att komma in. Hon betalar 

bara 100 bath per månad för rummet. Ett problem 

är att det ofta förekommer stölder på rummen. 

Hon säger också att huset saknar brandvarnare och 

att de inte har någon brandsläckare. Det finns inte 

heller någon nödutgång, utan endast en in- och 

utgång, och många av fönstren har galler framför 

sig. Hon har arbetat i fabriken i fem år och säger 

att hon tycker det är ok. Hon pratar bra thailändska 

så arbetsledarna behandlar henne bättre. Hon 

säger att de flesta burmeser inte pratar lika bra 

thailändska som hon. 

fem intervjuer med anställda som genomfördes i 

hemlighet. 30 

löner 

Arbetarna betalas per dag och tjänar 6 000 bath 

i månaden innan övertidsersättning och andra 

bonus. De anställda får lön varje lördag och får 

också ett löneutdrag. Inga avdrag görs på deras lön. 

För övertid tjänar de 36,5 bath per timme. De får 

också arton dagars ledighet per år. Det görs ingen 

skillnad mellan thailändska och andra arbetare. 

arbetstider 

Normala arbetstider är åtta timmar per dag plus 

två timmar övertid sex dagar i veckan. Om de 

anställda inte vill arbeta övertid någon dag så måste

de säga till i förväg, men de kan bara avstå från att 

arbeta övertid en dag i veckan. På fabriken finns 

det ett dag- och nattskift, men arbetarna roterar 

inte mellan skiften. Den normala arbetstiden är 

tio timmar per dag sex dagar i veckan. Två av 

arbetarna säger att de ibland arbetar 66 timmar per 

vecka och en säger att det ibland blir 72 timmar per 

vecka. 

Enligt ledningen är det vanliga att man arbetar 

en timme övertid per dag. De säger också att 

en del arbetare skiftar mellan dag- och nattskift 

medan andra hela tiden arbetar samma skift. 

broKer 

Under Fair Trade Centers besök i Samut Sakhon 31 

intervjuades en tjugotvåårig burmesisk flicka som 

arbetar på Fabrik B. Hon var tvungen att betala 

3 800 bath för att få jobbet. Utöver detta var hon 

tvungen att betala 3 800 bath för arbetstillståndet. 

För att ha råd med det var hon tvungen att låna 

pengar av en vän. Övriga fyra intervjuade arbetare 

vid fabrik B uppgav dock ej att de hade varit 

tvungna att betala pengar till brokers. 

Fabrik B anställer mest thailändska arbetare 

för man säger att de arbetar effektivare och att 

kommunikationen med dem fungerar enklare. 

De rekryterar arbetare genom att sätta upp anslag 

i staden. Ledningen har hört att det finns de som 

betalar för att bli anställda men säger att detta inte 

förekommer i deras fabrik. De betalar migrantarbetarens 

registreringsavgift och arbetaren behöver 

inte betala tillbaka den summan. På personalavdelningen 

finns det en person som pratar burmesiska 

och alla skyltar finns också på burmesiska. 

arbetsrelationer 

Det finns igen fackförening på fabriken men det 

finns ett så kallat labour relations team. Enligt 

ledningen talar teamet direkt med arbetarna, inte 

bara med arbetsledarna. På det sättet ska de kunna 

dubbelkontrollera informationen om det skulle bli 

någon dispyt på fabriken. Ledningen framhåller 

att arbetarna också kan gå direkt till ledningen om 

det är något problem. Oftast är det konflikter med 

gruppledarna som diskuteras. Ledningen säger 

också att det inte har förekommit några större 

arbetskonflikter på fabriken och att de inte har 

problem med diskriminering. 

Gruppledarna utbildas i hur de ska 

kommuniciera med arbetarna. Ledningen berättar 

att problem med verbala övergrepp av gruppledare 

minskar i takt med att en ny generation 

arbetsledare med högre utbildning anställs. Detta 

bekräftas av flera anställda som säger att det råder 

en öppen atmosfär på fabriken. 

hälsa och säKerhet 

Företaget har en hälso- och säkerhetsvideo och 

presentation som de visar för nya anställda. 

Arbetarna säger att det finns bra nödutgångar och 

att toaletterna är bra och rena. Det finns också tillgång 

till rent dricksvatten. De tycker att fabriken 

är bullrig men säger att de tillhandahåller öronproppar. 

Det har skett några olyckor på fabriken, 

men enligt dem inget allvarligt, de känner sig säkra 

på fabriken. Fabriken har en sjukstuga och de 

säger att det är enkelt att besöka den. 

En av arbetarna säger att han ibland använder 

starka kemikalier som bränner när de kommer i 

kontakt med huden, och att det hänt att gas läckt 

ut från kylrummet så att det varit svårt att andas. 

Ledningen på fabriken uppger själva att det 

största hälso- och säkerhetsproblemet är att det är 

så svårt att kontrollera så många personer. Därför 

får alla nyanställda information om säkerhetsrutinerna 

och årligen tränas alla i personalen. De 

har också en hälso- och säkerhetskommitté med 

tjugo representanter från de olika avdelningarna 

på fabriken. Detta har lett till vissa förändringar. 

Bland annat har man bytt ut golv för att göra dem 

mindre hala. Den vanligaste olyckan på fabriken 

är att någon sticker sig på ett fiskben. All säkerhetsutrustning 

tillhandahålls gratis. Fabriken har 

också en förslagslåda där de tar emot idéer från de 

anställda. 

Ledningen berättar att köparna ibland skickar 

tredjeparts inspektörer för att kontrollera arbetsförhållandena. 

Det största klagomålet de har är 

att arbetstiderna är för långa. Det är den främsta 

anledningen att de inte tillåts SA8000–certifiera 

fabriken. 

30. En av intervjuerna genomfördes av Fair Trade Center 2007-02-21, övriga genomfördes av S.U.B. 2007-04-15. 

31. 2007-02-21 



Fabrik C 

Fabrik C har funnits sedan 1979 och tillverkar 

huvudsakligen konserverad tonfisk. Fabriken har 

en kapacitet på 150 ton per dag. Femtio procent av 

produktionen är vanlig tonfisk (i olja eller vatten), 

trettio procent är så kallad value added tonfisk och 

tjugo procent är kattmat. Nästan all produktion 

exporteras till USA och Europa. 

Informationen om Fabrik C har samlats vid Fair 

Trade Centers besök vid fabriken och intervjuer 

med kvalitetschefen och personalchefen. 

Informationen har kompletterats med svar på 

frågeformulär som arbetare på Fabrik C svarat 

på. Frågeformulären har förberetts av S.U.B. som 

också genomfört samlat in svaren. Fabriken har 

både en personal- och miljöpolicy, men är inte ISO 

14 000-certifierad. Man planerar att skaffa ISO 22 

000-certifikat för matsäkerhet under 2007. Totalt 

arbetar 2 800 personer på fabriken, av dem är 80 

procent kvinnor och 550 migrantarbetare. 

löner 

Thailändska och burmesiska arbetare får lika 

mycket i lön. De betalas per dag och tjänar mellan 

4 000 och 5 200 bath per månad. Inklusive övertid 

och bonus kan de tjäna 268 bath per dag. Grundlönen 

är 191 bath per dag, och man får bonus för 

nattskift och om man arbetar snabbt. 

Samtliga fyra intervjuade arbetare berättar att 

200 bath dras av från deras lön varje månad. Två 

av dem vet inte varför då de inte förstår thailändska, 

medan de andra två säger att det är för 

transport. En av arbetarna uppger att det ibland 

dras av 600 bath från lönen men att han inte förstår 

varför. Enligt ledningen förekommer inga avdrag 

på lönerna och alla anställda får ett lönebesked 

samtidigt som lönen betalas ut. 

arbetstider 

Fabriken har ett dagskift och ett nattskift och 

man roterar inte mellan skiften. Det är normalt 

att arbeta tio timmar per dag sex dagar i veckan. 

Arbetarna säger att de inte har något val om de vill 

arbeta övertid eller inte. Två av arbetarna säger at 

om de vägrar så straffas de genom att de inte får 

arbeta nästa dag. 

broKer 

Alla fyra arbetare uppger att de betalat mellan 

5 000 och 10 000 bath till en broker med länkar 

till de thailändska arbetsledarna. För att kunna 

finansiera detta tog arbetarna lån. Två av dem 

lånade pengar från arbetsledarna och betalade 

20 procents ränta på lånen. 

Enligt ledningen använder man sig inte av 

brokers, men migrantarbetarna måste själva betala 

för sina arbetstillstånd. De anställda rekryteras 

genom att man sätter upp anslag i staden. Nya 

provanställs sedan under en månad och efter det 

kan de få en fast anställning. 

arbetsrelationer 

En av arbetarna klagar på att arbetsledarna 

förolämpar dem och hotar att avskeda dem. 

Fabriksledningen säger att man tidigare haft 

problem med att arbetsledare varit för hårda mot 

de anställda och förolämpat dem men att man nu 

tränar dem i att hantera personalen på ett bättre 

sätt. 

Två av arbetarna säger att de inte vet om det 

finns något fack på fabriken, de två andra säger 

att det inte finns något. Ingen av dem vet vad en 

uppförandekod är eller har hört talas om någon 

sådan. 

Ledningen på fabriken berättar att det finns en 

fackförening som har 1 400 medlemmar, men att 

det saknas kollektivavtal. De beskriver facket som 

mycket vänligt inställt till företaget och säger att 

det aldrig förekommit några konflikter med facket. 

hälsa och säKerhet 

Ledningen säger att den största olycksrisken på 

fabriken är att få ett fiskben i fingret. De säger att 

det inte finns någon risk för olyckor vid hantering 

och rengöring av maskiner eftersom de anställda 

är tränade att göra det på ett säkert sätt. Förra året 

fick en person en vagn över foten, detta följdes upp 

av en olycksrapport för att liknande olyckor inte 

skulle hända igen. Det finns dessutom en 

hälso- och säkerhetskommitté med medlemmar 

från de olika avdelningarna som träffas en gång 

per månad för att diskutera situationen i fabriken. 

Två av arbetarna tycker att arbetsplatsen är 

bullrig och att det är svårt att höra. Ibland använder 

de starka kemikalier i arbetet som gör det svårt att 

andas och ger dem hudirritationer. De säger att 

det ibland sker olyckor men att de ändå känner sig 

trygga på arbetsplatsen.

Företagen som 

importerar till Sverige 

Till Sverige är det främst de stora matvarukedjorna 

Axfood, Coop och Ica som 

importerar konserverad tonfisk till sina 

egna märkesvaror (så kallade EMV, som Euroshopper, 

Eldorado, X-tra och så vidare). Även vissa 

märkesprodukter finns på marknaden, de största 

är Abba, Piwa (säljer tonfisk under varumärket 

Buffé) och B&S Foods (säljer tonfisk under 

varumärket Pride och Chrystal). En mindre del 

tonfisk importeras även från Filippinerna. Ett av 

företagen, Lantmännen Doggy, importerar uteslu- 

jämförande tabell socialt ansvar 

företag abba axfood coop ica lantmän- 

varumärken abba eldorado, 

Willys, 

Hemköp 

coop 

x-tra, 

Rainbow 

ica, 

gott liv, 

euroshopper 

nen 

piwa b&s 

kattuna buffé pride, 

chrystal 

import per år i ton 645 800 480-600 nej 400 00 00 

uppförandekod nej Ja Ja Ja nej nej nej 

- innehåller koden ilo:s 

kärnkonventioner 

- begränsar koden maximal 

arbetstid 

nej Ja Ja Ja nej nej nej 

nej Ja Ja Ja nej nej nej 

förbud av barnarbete Ja Ja Ja Ja nej nej nej 

kontrollerar sina leverantörer nej Ja nej Ja nej nej nej 

kontrollerat alla sina 

leverantörer 

tande kattmat. I kattmaten är det framförallt det 

bruna köttet från tonfisk som används. 32 Axfood, 

Ica och Coop har också egna märken inom djurmat, 

de största konkurrenterna är Masterfood och 

Nestlé. 

Samtliga företag som importerar tonfisk till 

Sverige och som Fair Trade Center har undersökt 

kräver att tonfisken är märkt som ”delfinsäker” 

(se Appendix 2. för förklaring) av Earth Island 

Institute (EII). EII kontrollerar både företagen 

som handlar med fisken och fabrikerna. 

nej nej nej Ja nej nej nej 

information till fabriksarbetare nej nej nej nej nej nej nej 

information på hemsidan nej Ja Ja Ja nej nej nej 

32. Det är för det mesta gulfenad tonfisk och skippjack som används. 



abba seafood 

Abba Seafood är en del av Orklakoncernen 33 , Norges största privatägda börsnoterade företag. Orkla 

omsatte 57 miljarder norska kronor under 2006 och har tre olika affärsområden: märkesvaror, kemi och 

finansiella investeringar. Abba importerar 3,1 miljoner 200 grams burkar tonfisk varje år (ungefär 620 ton). 

Tonfisken säljs under varumärket Abba. Burkarna innehåller bara tonfisk av arten tongol som fångats lokalt 

i Thailand, framförallt i södra Thailand. Man importerar även påsar med tonfisk för att användas i pastejer. 

Varje år importerar man även 8 400 trekilos påsar med tonfisk (ungefär 25 ton per år 34 ). 

leverantörer 

Tonfiskburkarna importeras från Thailand. Alla burkar är märkta med tillverkningsland och var tonfisken 

är fångad. Under 2006 fick Abba leveranser från två thailändska leverantörer, en av dessa var fabrik B. 

Bägge dessa leverantörer har levererat till Abba i över 10 år. Abba har även använt fabrik C. 

arbetsförhållanden i produKtionen 

Abba har ingen uppförandekod för sina leverantörer, men man har i sitt inköpsavtal en formulering om att 

inget barnarbete tillåts i produktionen och att Abba har rätt att inspektera detta. 35 Enligt Abba anställer 

deras leverantörer endast personal över 18 år. 

Hur kontrollerar ni att kraven i avtalet följs upp? 

– Innan vi köper från en fabrik så bedömer vi hur bra fabriken verkar och i det ingår att jag tittar på 

utrymmen som matsalar och så vidare. När vi sedan har fått en leverantör så försöker vi arbeta långsiktigt 

med dem, säger Bengt Ahlström som har varit kvalitetschef på Abba i 20 år. 36 

– Vi gör regelbundet mellan varje och vartannat år en teknisk revision på plats. Vid vår audit tas 

förutom frågor rörande produktsäkerhet frågor om yttre miljö, arbetsmiljö, uthålligt fiske och fiskemetoder 

upp. Vi frågar alltid om fabriken är SA8000-certifierad och tar med det i vår bedömning. 

– I den tekniska revisionen där tyngden ligger på produktsäkerhet bedöms även arbetarnas 

omklädningsrum samt ”cateringförhållanden” [förhållanden i matsalarna]. Efter revisionen görs en 

helhetsbedömning, där fabriken godkänns eller ej. Vi har också lokala representanter i Bangkok som 

kan hjälpa oss. 

Vilka är de vanligaste problemen som ni har hittat i produktionen och hur har ni åtgärdat dem? 

– På Fabrik B har det gjorts en för-revision enligt SA8000 och jag vet att de fick anmärkningar på för 

långa arbetstider, säger Bengt Ahlström. 

– Vi arbetar långsiktigt med våra leverantörer genom att påpeka förbättringsområden innan dessa blir 

till problem. Vi uppmuntrar till att arbeta mer aktivt med speciellt frågor rörande hur vi förvaltar våra 

fiskeresurser. Vi uppmuntrar också till certifiering rörande arbetsmiljö (SA8000) och yttre miljö (ISO 

14001). Det är så här långt inget krav, men vi använder det som faktor vid valet av leverantör. 

Har ni någon uppfattning om hur det ser ut hos underleverantörerna, det vill säga på båtarna? 

– Vi har inte kommit så långt som att kontrollera arbetsförhållandena på båtarna. I samband med 

den tekniska revisionen gör jag spårbarhetsövningar för att titta på var och hur fisken fångats. Dessa går 

tillbaka till fiskebåtens ”Captain’s Statement”. Ett Captain’s Statement intygar att allt har gått rätt till vid 

fångsten av tonfisken. 

33. www.orkla.no 

34. Dessa består av arten Skippjack som fångats i Western Pacific 

35. Från Abbas inköpsavtal: “Minimum age requirements: 1.1 The Seller guarantees that all persons employed in the manufacture of 

products, whether or not employed by the Seller directly or indirectly, are above the minimum age for employment within the jurisdiction 

of the Seller. Furthermore, the Seller also guarantees that the Seller complies with the 1973 ILO Convention No. 138 – ”The 

Minimum Age Convention” – with respect to all persons employed in the manufacture of the products. 1.2 Abba or its authorised 

Agent is entitled to inspect the business premises of the Seller and the Seller’s suppliers and in either case to include books and records 

concerning employment matters at any time without notice for the purpose of making enquiry as to whether or not the guarantee set out 

i clause 7.1 above is being complied with or not.” 

36. Alla citat är från Abba Seafood ABs Food Safety Auditor Bengt Ahlström (skriftligt 15/2 2007 och telefonintervju 15/2 2007).

fair trade centers Kommentar 

Hos Abbas leverantörer förekom problem för de anställda. Abba bör anta en seriös uppförandekod kring 

arbetsförhållanden och aktivt följa upp den. Abba bör också utveckla information till sina kunder kring 

arbetsförhållandena i produktionen. 

axfood (hemKöp och Willys) 

Axfood är ett av de största företagen i Sverige inom handeln med dagligvaror i detalj- och 

partihandelsledet. Företaget har dels de egenägda kedjorna Willys och Hemköp med över 200 butiker, 

och samverkar därutöver med över 500 handlarägda butiker inom Hemköpskedjan och Willys men också 

under varumärken som Handlar’n och Tempo. Axfood bedriver även partihandel genom Dagab och 

Axfood Närlivs. 37 

Totalt importerar Axfood cirka 800 ton tonfisk per år. Tonfisken säljs under varumärkena Willys, 

Eldorado och Hemköp. Axfood importerar och säljer också tonfisk av märket Happy Tuna som ägs av 

företaget som äger fabrik A och B. Willys och Hemköps tonfisk är av arten tongol som fångats lokalt runt 

Thailands kust. I Eldorados tonfisk används framförallt skipjack som fångats kring Filippinerna. 

leverantörer 

Axfood importerar det mesta av sin tonfisk från Thailand där man endast använder ett företag och 

framförallt en fabrik i södra Thailand (samma ägare som fabrik A och B). Tonfisken som tillverkas under 

varumärket Eldorado görs i Filippinerna. Eldorados kattmat tillverkas i Thailand. Willys och Hemköps 

kattmat tillverkas i Frankrike och innehåller mindre än fyra procent tonfisk. 


Axfood har en etisk uppförandekod för arbetsförhållandena hos leverantörerna. Koden omfattar maximala 

arbetstider, ILO:s kärnkonventioner och krav på att lagenlig lön ska betalas ut. Axfood har varit hos 

de thailändska leverantörerna och genomfört kontroller av arbetsförhållandena. Vid inspektionen hade 

man anmärkningar på brandskyddet i fabriken och utrymningsmöjligheter av logementen. Man har bett 

leverantörerna komma med förslag på förbättringar. Hos den filippinska leverantören har man ännu inte 

genomfört kontroller, men planerar att göra detta under 2007. 

Axfood har också gjort en revision av kvalitetssystemet på fabriken och man är mycket imponerad av 

kvalitén på deras arbete. Vid inspektionen 2005 framkom att de höll på att införa TLS8001 (en nationell 

thailändsk standard för arbetsförhållanden). 


Axfood verkar ha ett seriöst arbete, men Fair Trade Center har inte haft möjlighet att kontrollera någon 

av deras leverantörer. Axfood har ännu inte kontrollerat alla sina leverantörer och bör snarast göra det. 

Det är också viktigt att man undersöker sin thailändska leverantör för att se om det där förekommer 

diskriminering. 

37. http://www.axfood.se/showdoc.asp?docid=453&setlanguageid=1 


| RappoRt om konseRveRad tonfisk 

b&s foods 

B&S Foods AB är en importör och grossist som omsätter cirka 300 miljoner kronor per år. Deras tonfisk 

marknadsförs under märkena Pride och Chrystal. B&S säljer till grossister, kedjor inom detaljhandeln och 

storkökssektorn. Sammanlagt importeras ett par hundra ton fisk per år från Thailand och Filippinerna. 42 

leverantörer 

I Thailand använder B&S Foods framförallt fabriken fabrik A. 


B&S Foods har ingen specifik uppförandekod för arbetsförhållandena i produktionen. 

– Vi har inget om barnarbete i våra avtal med leverantörerna. Kanske kravet att inget barnarbete 

ska förekomma är något vi skulle kunna lägga till i avtalet, säger Åke Stigner, ansvarig för importen av 

tonfisk. 43 

– Vi väljer stora internationellt kända leverantörer som har alla intyg som behövs och som kontrollerats 

av andra stora importörer i Europa och USA. Säkra kort. Vi tror att de stora kunderna klarar av kontrollerna 

och sedan hänger vi med. Det är vad vi har kapacitet att klara.– Det verkar vara ett fruktansvärt jobb att 

stå där i värmen och rensa tonfisk. 


Hos B&S leverantörer förekom allvarliga problem för de anställda. B&S bör skaffa en seriös 

uppförandekod kring arbetsförhållanden och aktivt följa upp den. B&S bör också utveckla information 

till sina kunder kring arbetsförhållandena i produktionen. 

coop 

Coop Sverige driver butikskedjorna Coop Forum, Coop Bygg, Coop Extra, Coop Konsum och Coop 

Nära. Coop Sverige har 370 butiker samt 420 konsumentföreningar (fria butiker). Coop Sverige är ett 

dotterbolag i Coop Norden. 44 Inköpen av tonfisk till alla länder och butiker sköts av Coop Norden. 

Sammanlagt köps mellan 480 och 600 ton tonfisk in per år. 45 

leverantörer 

Till Coop Sverige kommer all tonfisk från Thailand där man har tre leverantörer. Främst används 

fabrikerna A, C och ytterligare en fabrik i Thailand. Kingfisher producerar även ”value added” tonfisk 

(konserverad tonfisk med smaksatt sås) till Finland. 

40. www.bsfoods.se 

41. BergendahlsGruppens helägda detaljhandel bedrivs i 30 enheter under profilerna AGs, City Gross och Eko. BergendahlsGruppen 

AB är leverantör till den egna detaljhandeln och drygt ca 200 fristående butiker. Flera av de fristående butikerna samverkar i Matöppet 

kedjan, resten av butikerna är fria kunder, däribland Vi-handlarna, Prisxtra och Maximat. 

42. Enbart tonfisk av arten skipjack som importeras. 

43. Intervju med Åke Stigner B&S Foods 2007-06-27 

44. I Coop-koncernen ingår följande butikskoncept: Coop Danmark: SuperBrugsen, Dagli’Brugsen, LokalBrugsen, Irma, Kvickly, 

Kvickly xtra och Fakta. Coop Norge: Coop Marked, Coop Mega, Coop Obs!, Coop Obs! Bygg och Coop Prix. (Butikerna ägs och drivs av 

föreningarna.) Coop Sverige: Coop Forum, Coop Konsum, Coop Extra och Coop Nära. 

45. I princip är det bara tonfisk av arten skipjack som kommer till Sverige under Coops egna varumärkesprodukter, i Danmark och 

Finland finns även ett märke med tonfisk av arten tongol och gulfenad tonfisk. Det mesta av fisken kommer från Western Pacific men 

det beror delvis på säsong. En del tonfisk kommer även från Indiska oceanen.


Coop har en etisk uppförandekod för arbetsförhållandena hos leverantörerna. Koden omfattar maximala 

arbetstider, ILO:s kärnkonventioner och krav på att lagenlig lön ska betalas ut. 

– När det kommer till kontroll av uppförandekoden har vi inte kommit lika långt som på non-food 

sidan. Vi har gjort tekniska revisioner av fabrikerna men inte av alla aspekter av uppförandekoden har 

kontrollerats. Skulle vi se något misstänkt skulle vi givetvis undersöka det. Fabriken förbinder sig 

skriftligen att följa vår uppförandekod. Jag reser ner till Thailand en gång per år och besöker då ofta 

fabrikerna, säger Claus D. Larsen, inköpsansvarig för konserverad tonfisk inom Coop Norden. 46 

Har ni någon kontroll på arbetsförhållandena längre ner i produktionen? 

– Vi sätter tillit till att fabrikerna köper från schyssta båtar. Vi ställer krav på fabrikerna att man ställer 

krav på på sina underleverantörer vad gäller arbetsförhållandena på båtarna. 


Coop har en bra uppförandekod, men måste snarast börja kontrollera att deras uppförandekod verkligen 

efterlevs eftersom det förekommer allvarliga problem hos deras leverantörer. För att åstadkomma 

ytterligare förbättringar bör man diskutera med leverantörerna om de kan tillåta utbildning av de anställda. 

Det är också viktigt att man undersöker de indikationer på diskriminering som kommit fram i Fair Trade 

Centers undersökning. 

ica 

Ica-koncernen är ett av Nordens ledande detaljhandelsföretag med cirka 2 300 egna och handlarägda 

butiker i Sverige, Norge och Baltikum. Ica-Sverige är ett detaljhandelsföretag med 1397 egna och 

handlarägda butiker i Sverige. Ica AB ägs till 40 procent av Hakon Invest AB och till 60 procent av 

nederländska Royal Ahold NV. Ica Sverige ansvarar för inköp av tonfisk för Sverige, Norge, Baltikum 

och Holland. Ica säljer tonfisk under flera olika varumärken: Euroshopper, Gott liv och Ica. 47 

leverantörer 

Ica har importerat tonfisk från Thailand i åtminstone 25 år. I stort sett är det samma leverantörer som man 

köpt från under hela perioden. Den stora skillnaden är att antalet fabriker minskat. Ica har köpt tonfisk 

från fabrik B, fabrik A och ytterligare två fabriker i Thailand. 


Ica har en etisk uppförandekod för arbetsförhållandena hos leverantörerna. Koden omfattar maximala 

arbetstider, ILO:s kärnkonventioner och krav på att lagenlig lön ska betalas ut. Ica har kontrollerat 

arbetsförhållandena hos alla leverantörerna (de har gått igenom en pre-audit enligt SA8000 som 

genomförts av BvQI). Ica arbetade tidigare med att få sina leverantörer SA8000-certifierade, men sedan ett 

par år har man övergått till att styra leverantörerna mot BSCI. Ica upplevde att SA8000 var svår att komma 

fram med därför att den ställde så höga krav. Många leverantörer avböjde då de från början såg att de inte 

skulle klara av en SA8000-certifiering. 

– Vi har försökt få fabrikerna certifierade enligt SA8000. Det har inte varit möjligt, man har för 

långa arbetstider, vore det inte för den aspekten skulle man ha klarat SA8000. Nu har vi gått över till 

BSCI. BSCI har inte så höga ingångskrav, så det är lätt att få med leverantörerna för att sedan arbeta 

för förbättringar. Istället för att landa i en ”antingen-eller-situation” upplever vi inköpare att företagen 

46. Citat och information från intervju med Claus Larsen 15 februari 2007 

47. I Euroshopper och ”Gott liv” är det tonfisk av arten Skippjack från Western (tropical) pacific och Indiska Oceanen som används. 

Gulfenad tonfisk som är ljusare i köttet används i tonfisken som säljs under varumärket Ica. Ibland när fabrikerna får in tongol kan även 

den användas beroende på vad som är billigast. 



kommer igång snabbare och kan förbättra i den takt som är rimlig för just detta företag. Nackdelen kan bli 

att det tar längre tid. Långsiktighet är här viktig. Att ständigt byta leverantörer fungerar inte med BSCI. 

Du säger att arbetstiderna är det som hindrade en SA8000 märkning, hur ser arbetstiderna ut i dag? 

– I praktiken arbetar man i två skift med 12 timmars arbetsdag. Det är omöjligt att hålla matsäkerheten 

i topp om arbetarna är uttröttade. Burmeserna är de som varit mest kritiska till arbetstidsbegränsningar för 

de har så korta kontrakt och vet inte om det finns jobb nästa månad. 

Hos ingen av era leverantörer finns det någon fackförening, tror du det är något som aktivt motarbetas från ledningen? 

– För oss som inköpare är den en självklarhet att arbetare hos en leverantör till oss ska ha rätt att bilda 

en fackförening. Detta följer av de sociala konventioner som ligger till grund för Ica:s inköpsarbete, säger 

Erik Wirell. 

Har ni någon kontroll av arbetsförhållandena på båtarna? 

– Frågan om arbetsförhållandena på båtarna har varit uppe, men det är inget vi har möjlighet att kontrollera. 

Det är i första hand leverantören i första ledet som vi har kontakt med och möjlighet att påverka. 

Leverantörens leverantör har vi liten eller ingen koll på. Även här gäller långsiktighet. På sikt kommer vi 

säkert få bättre kunskaper om förhållandena även hos underleverantörerna. 


Ica har ett seriöst arbete och är den enda som kontrollerat alla leverantörer. Trots detta finns allvarliga 

problem hos deras leverantörer. För att åstadkomma ytterligare förbättringar bör man diskutera med 

leverantörerna om de kan tillåta utbildning av de anställda. Det är också viktigt att man undersöker de 

indikationer på diskriminering som kommit fram i Fair Trade Centers undersökning. 

lantmännen doggy 

Lantmännen Doggy AB är den största hund- och kattmatsproducenten i Sverige. Lantmännen Doggy AB 

köper in 400 ton färdig konservprodukt från Thailand varje år. De har importerat kattmat från Thailand i 

15 år. De är störst på kattmat i Sverige och säljer under namnet Kattuna. 

leverantörer 

Lantmännen Doggys huvudsakliga leverantör är fabrik C. 


Lantmännen Doggy har ingen specifik uppförandekod för arbetsförhållandena i produktionen. 

– Fabrik C har en policy om ”worker welfare” där det tydligt framgår att man följer nationella 

bestämmelser vad gäller lön, arbetstid, arbetsdagar, helgdagar med mera. Eftersom vi har tagit del av 

denna policy och upplever fabrik C som en seriös leverantör har vi inte sett det som nödvändigt att skriva 

in samma sak i avtalet, säger vice vd Roland Magnusson. 48 

– Vi har inte haft anledning att kontrollera arbetstider eller olika behandling av thailändska arbetare och 

migrantarbetare då vi upplever vår leverantör som mycket seriös, säger vice VD Roland Magnusson. 49 

– Vi ställer stränga krav på att tillverkningen ska ske under europeisk standard, därför kräver vi certifiering 

enligt ISO 9000 och ISO 14000. Våra hygienkrav är mycket strikta, därför är det en självklarhet att det 

ska vara en modern anläggning, då kommer en sådan sak som arbetsförhållanden in som en del av detta. 

48. Mejl från vice vd Roland Magnusson till Henrik Lindholm 2007-08-02 

49. Intervju med vice vd Roland Magnusson 8/2 2007.


Hos Lantmännen Doggys leverantörer förekom problem för de anställda. Lantmännen Doggy bör skaffa 

en seriös uppförandekod kring arbetsförhållanden och aktivt följa upp den. Lantmännen Doggy resonerar 

att de inte behöver en uppförandekod då fabrik C har en egen policy om arbetsförhållanden. Det är dock 

mycket viktigt att de köpande företagen tydligt visar leverantörerna att man inte är villig att göra avkall 

på grundläggande rättigheter. Lantmännen Doggy bör också utveckla information till sina kunder kring 

arbetsförhållandena i produktionen. 

piWa 

Piwa Food är ett handelshus inom livsmedel, främst kolonialvaror. Leverantörerna utgörs av livsmedelsproducenter 

från hela världen. Piwa säljer tonfisk under märket Buffé. Under 2006 importerade Piwa 

15-20 containrar med konserverad tonfisk, vilket motsvarar 300 ton tonfisk. 50 Lukas Cronberg, inköpschef 

på Piwa, berättar att den skipjack de säljer fångas i thailändskt vatten eller i vattnen runt omkring där 

Thailand har kvoter. Piwa importerar också kattmat under namnet Festi. 51 

leverantörer 

Piwa importerar från två leverantörer, en i Thailand och en i Filippinerna. 80-90 procent kommer från 

Thailand där man använder företaget som äger fabrik A och B. Enligt numret på tonfiskburkarna har de 

producerats på fabrik A. 


Piwa har ingen specifik uppförandekod för arbetsförhållandena i produktionen. Däremot framhåller man 

att man besöker fabrikerna relativt ofta, i snitt två gånger per år. Med fabrik A har man arbetat i 15-20 år. 

På mötena kommer det ofta upp diskussioner rörande till exempel vad arbetarna tjänar, levnadsstandard 

utifrån lönenivån och vilken åldersgräns som finns för arbetarna. 

– Vår leverantör är så stora att de håller sig till de regler och lagar som finns, säger Lukas Cronberg, 

Inköpschef på Piwa. Han berättar också att BSCI även har utfört en revision av arbetsförhållandena hos 

leverantören. 

– Kostnadsnivån i Thailand ligger på en femtedel av vad den ligger i Sverige, lönerna ytterligare en bit 

under. Exakt hur många bath de tjänar vet jag inte. 

– Mitt intryck är att det är rent, fräscht, bra belyst och bra arbetsplatser. Sedan är det ju inte världens 

toppjobb att rensa tonfisk, men det ger en relativt bra peng och bra arbetsvillkor till dem som arbetar med 

det. 


Hos Piwas leverantörer förekom allvarliga problem för de anställda. Piwa bör skaffa en seriös 

uppförandekod kring arbetsförhållanden och aktivt följa upp den. Piwa bör också utveckla information 

till sina kunder kring arbetsförhållandena i produktionen. 

50. Information och citat från intervju med Lukas Cronberg, inköpschef 

51. I de rena sorterna är det bara tonfisk av arten skipjack, i flake produkterna är olika tonfiskarter blandade. Produkter som finfördelad 

tonfisk kan innehålla fler än en tonfisk art, såsom albacore, skipjack, gulfenad tonfisk samt tongol. 



Hur kan vi 

förbättra branschen? 

Som konsument kan det vara svårt att 

veta hur man ska agera när man läser om 

missförhållanden i produktionen av varor i 

låglöneregioner. Lösningen är inte att välja bort de 

produkter som är tillverkade i utvecklingsländerna. 

Arbetarna där behöver de jobb som exportindustrin 

erbjuder och så är även fallet för dem som arbetar 

inom tonfiskindustrin. Det bästa är om vi kan 

försöka förbättra förhållandena i dessa länder, inte 

att bojkotta dem. 

Att som konsument försöka påverka dessa stora 

skeenden kan lätt kännas övermäktigt, men faktum 

är att vi har möjligheter att påverka handeln i 

en positiv utveckling. Ett sätt är att visa företagen 

att dessa frågor är viktiga för dig som konsument. 

Som konsument har du rätt att veta under vilka förhållanden 

de varor du köper är producerade. Det är 

egentligen inte konstigare än att fråga om pris och 

kvalité. Genom att ställa frågor till företagen visar 

man också att man bryr sig. 

exempel på viKtiga frågor att lyfta är: 

4 Respekteras de mänskliga rättigheterna i de 

fabriker där era varor tillverkas? 

4 Har ert företag en uppförandekod eller etiska 

riktlinjer för verksamheten? 

4 Hur kontrollerar ni att fabrikerna följer er upp 

förandekod/etiska riktlinjer? 

4 får arbetarna en lön som de kan leva ett vär 

digt liv på? 

Ofta vet inte de som säljer produkten något om 

produktionsförhållandena. Man kan då vända 

sig direkt till företaget. Skriv ett brev, e-posta 

eller ring huvudkontoret. Om företaget har en 

uppförandekod, fråga hur väl den efterlevs. 

Ytterligare förslag på vilka frågor man kan ta upp 

med företagen finns under Fair Trade Centers 

kommentarer till företagen. 

reKommendationer till branschen 

Ansvaret för att lösa de problem som finns inom 

produktionen av konserverad tonfisk delas av 

importerande företag, fabriksägare, myndigheter i 

produktionsländerna och konsumenter. Den bästa 

lösningen är att produktionsländerna skapar en bra 

fungerande uppföljning av sin lagstiftning och att 

man på fabriksnivå har en fungerande dialog mellan 

anställda och arbetsgivare, till exempel genom 

kollektiva förhandlingar. Tyvärr är vi idag på många 

håll långt från den lösningen, och importföretagen 

måste också i fortsättningen ta ett stort ansvar för 

att kontrollera arbetsförhållandena. Etisk granskning 

av leverantörsfabriker leder i sig själv inte 

till förändringar – den resulterar bara i en lista på 

frågor som ska bli ihågkomna. För att åstadkomma 

förändring behövs en mer djuplodande strategi. 

Granskningarna ska vara en del av ett brett och 

långsiktigt program där en central komponent 

är utbildning av de anställda om arbetsmiljö och 

vilka rättigheter de har. Ogenomtänkta etiska 

granskningar kan till och med få negativa konse-

kvenser, som när granskningar har resulterat i att 

det satts upp ”arbetarkommittéer” för de anställda 

vid sidan av facket. Då riskerar facklig verksamhet 

att konkurreras ut av ”gula fackföreningar” 

kontrollerade av arbetsgivare eller stat. En uppenbar 

risk är att ytliga granskningar endast leder 

till att företagen genomför kosmetiska förändringar. 

En central punkt är att de anställda och lokala 

fackliga organisationer måste involveras i arbetet 

med att genomföra uppföljningen av de etiska 

granskningarna. När de anställda finns med i 

arbetet blir det inte styrt uppifrån. Arbetarnas 

medverkan leder också till att deras krav och 

missnöje kommer upp på dagordningen. Om 

de anställda ska delta krävs att de har riktiga 

anställningskontrakt på ett språk de förstår och ofta 

att de utbildas kring sina rättigheter. Det är också 

avgörande att de anställda som deltar i sådana 

processer inte blir bestraffade av företaget, oavsett 

vilka åsikter de för fram. 

Etiska granskningar måste följas upp med 

möjligheten för anställda att föra fram klagomål. 

I första hand bör detta ske genom fackliga organisationer. 

Men där fackliga organisationer saknas kan 

det vara aktuellt att bygga upp andra mekanismer. 

Uppförandekoder är inte effektiva om de 

anställda inte känner till att de existerar. Många 

företag som haft uppförandekoder under en lång 

tid har inte tagit ett enda steg för att informera 

de anställda om att koderna existerar. Det är 

emellertid avgörande att utbildningen av anställda 

inte kontrolleras av arbetsgivaren eller av myndigheter. 

Den bästa formen av utbildning organiseras 

av de fackliga organisationerna själva. Enligt 

FN-organet ILO har det också visat sig att de 

anställda har störst tilltro till utbildning som deras 

egna organisationer själva ansvarar för. 

Avgörande är vidare att inköpsstrategierna är 

sammankopplade med uppförandekoderna. Om 

beställarföretag har inköpsmetoder som är helt 

fristående från den etiska policyn undergrävs 

uppförandekoden. Öppenheten och informationen 

bör inte bara gälla leverantörsföretagen och 

de anställda, utan även myndigheterna i berörda 

länder. 

sammanfattningsvis Kan sägas 

att etisKa gransKningar måste 

Kompletteras med: 

4 ett samarbete med lokala fackföreningar och 

andra organisationer 

52. www.cleanclothes.org/ftp/05-quick_fix.pdf 

4 utbildning av de anställda hos leverantörerna 

4 att köparna aktivt visar leverantörerna att man 

välkomnar facklig organisering 

4 redovisning av affärs- och inköpsstrategier 

4 öppenhet, där både företag och kontrollanter 

redovisar vad de gör och vilka syften de har. 

Mycket av rekommendationerna ovan kommer 

från Studien Looking for a quick fix – How weak 

social auditing is keeping workers in sweatshops 

är utgiven av Clean Clothes Campaign och kan 

laddas ner från deras hemsida. 52 När de anställda 

själva får diskutera vilka deras största problem är 

förs oftast de låga lönerna fram som det viktigaste 

att förbättra. I samband med att denna studie 

genomfördes anordnade Seafarer’s Union of Burma 

tillsammans med arbetare från olika fabriker inom 

fiskeindustrin ett seminarium om vilka de viktigaste 

stegen var för förbättringar inom industrin. 

de Kom fram till tre punKter som de 

anser vara de viKtigaste. 

1. förbättra minimistandarderna för alla livsmedelsarbetare 

när det gäller standard för minimilöner, 

övertid, arbetstider och vilotimmar. 

2. ge arbetarna möjlighet att arbeta med arbets 

tagarorganisationer, thailändska, burmesiska 

och internationella, och inga restriktioner för bildandet 

av arbetstagarorganisationer, både thailändska 

och burmesiska, i enlighet med den demokratiska 

principen om frihet till organisering, så länge arbetarna 

följer de thailändska lagarna. 

3. ge arbetarna tillgång till utbildningsprogram 

om hälsa, säkerhet och grundläggande fack 

föreningsfrihet på de anställdas modersmål, så 

att deras förhandlingsförmåga stärks. 

När det gäller konsumentens möjlighet att ställa 

krav begränsas den ofta av att företagen ger en 

bristfällig information om frågor kring arbetsförhållandena 

i produktionen. Endast tre av de 

undersökta företagen, Ica, Coop och Axfood, 

erbjöd information på sina hemsidor. Företagen 

måste bli bättre på att ge konsumenter tydlig 

information, helst redan i butiken, så att de kan 

fatta beslut utifrån sina egna värderingar när de gör 

sina dagliga inköp. 



Appendix 1. 

Tonfisk 

Tonfisk är egentligen ett samlingsnamn för flera olika arter av fisk. Tonfisken är kapabel till 

att göra långa migrationer och förflyttningar tack vare att den oberoende av omgivningens 

temperatur kan hålla konstant kroppstemperatur. Denna värme underlättar blodcirkulationen 

för muskelarbete under simning. Inte mindre än 3/4 av tonfiskens kroppsvikt består av 

muskler. Utom under lektiden är den praktiskt taget ständigt på vandring. 

sKipjacK - Katsuwonus pelamis 

Skipjack finns i de tropiska och subtropiska delarna av Stilla havet, Indiska oceanen och 

Atlanten. Den bildar stora stim, oftast tillsammans med annan tonfisk som gulfenad tonfisk 

och storögd tonfisk. Till skillnad från andra tonfiskarter har den en kort livscykel och 

lever troligen bara upp till fem år. Större delen av den skipjack som fångas har redan hunnit 

reproducera sig. Skipjack är den vanligaste arten av tonfisk och utgör över 50 procent av all 

tonfisk som fångas. Skippjack används bland annat i Ica:s Gott liv och Euroshopper, Coop:s 

Coop X-tra och Axfoods Eldorado. 

gulfenad tonfisK - thunnus albacora 

Gulfenad tonfisk finns i de tropiska och subtropiska delarna av oceanerna där den bildar stora 

stim. Storleken på fisken som fångas varierar från 30 till 180 cm. Arten kan bli över två meter 

och väga upp till 200 kilo. Gulfenad tonfisk är den näst vanligaste arten som fångas och utgör 

35 procent av all tonfisk som fångas. Gulfenad tonfisk används bland annat i Ica:s Ica och i 

olika flakeprodukter. 

albacore - thunnus alalunga 

Albacore förekommer i de tropiska och tempererade världshaven, inklusive Medelhavet. 

Albacore uppnår en storlek på 140 cm och kan väga upp till 60 kg. Albacore används i olika 

flakeprodukter. 

tongol - thunnus tongol 

Förekommer i nordvästra Stilla havet, Röda havet, kusterna från östra Afrika till Nya Guinea 

och även i norra delarna av Japan och kring södra Australien. En säsongsberoende art 

som fångas mestadels av småskaliga fiskeflottor i vatten nära den thailändska, malaysiska 

och burmesiska kusten. Det förekommer även en del lokala fångster vid Indonesiens övärld. 

Tongols vita kött gör den mycket uppskattad till konserveringsindustrin. Tongol används 

bland annat i Abbas konserverade produkter och i Axfoods Willys och Hemköp konserver. 

blåfenad tonfisK - thunnus thynnus 

Blåfenad tonfisk finns söderut i Europa längs hela Atlantkusten, Medelhavet och södra Svarta 

havet. Flera av bestånden av blåfenad tonfisk är idag överexploaterade och hotade. Fisken är 

mycket dyr och används framförallt färsk i sashimi eller sushi.

Appendix 2. 

Ordförklaring 

APC-länderna står för Africa, Caribbean och Pacific countries. ACP-länderna är 77 av Europas 

före detta kolonier och av dessa är 40 klassificerade som några av de minst utvecklade länderna 

i världen. 

BSCI (Business for Social Compliance Initiative) är en sammanslutning av företag som har 

antagit en gemensam uppförandekod. Företag som blir medlemmar åtar sig att inom tre år 

köpa in 2/3 delar av alla varor från BSCI certifierade leverantörer. Certifierad blir leverantörerna 

efter att en av BSCI godkänd revisionsbyrå har inspekterat fabriken. Fördelen är 

bland annat att många företag nu använder samma kod och att alla företag som använder en 

och samma leverantör inte måste inspektera den. BSCI har dock fått mycket kritik, bland 

annat för att man inte på allvar involverar de anställda hos leverantörerna tillräckligt och att 

leverantörerna får bära alla kostnader för förbättringar. Initiativet lever inte heller upp till 

kravet på oberoende kontroll då det är helt styrt av industrin. 

EII står för Earth Island Institute, en amerikansk miljöorganisation som certifierar att tonfisk 

har fångats på ett sätt som minimerar risken för att delfiner skadats, märkningen tar dock inte 

hänsyn till några andra aspekter än just delfinernas säkerhet. 

ILO:s kärnkonventioner är en minimistandard för arbetsvillkor över hela världen. De 

åtta konventionerna slår fast de grundläggande mänskliga rättigheter i arbetslivet. ILO:s 

kärnkonventioner är : 

Nr 29 – Om tvångs- eller obligatoriskt arbete 

Nr 87 – Om föreningsfriheten och organisationsrätten 

Nr 98 – Om organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten 

Nr 100 – Om lika lön för män och kvinnor 

Nr 105 – Om tvångsarbete 

Nr 111 – Om diskriminering vid anställning och yrkesutövning 

Nr 138 – Om minimiålder för arbete 

Nr 182 - Förbud mot barnarbete 

ISO9000 är en kvalitetsstandard företag och fabriker kan certifiera sig mot. 

ISO14000 är en “environmental management” standard som ska hjälpa företag att minimera 

negativ påverkan på miljö, följa relevant lagstiftning och förbättra sin prestanda inom miljöområdet. 

SA8000 är en fabriksmärkning startad av Social Accountability International (SAI) som ska 

garantera anständiga arbetsförhållanden på fabrikerna. Fabriken kontrolleras av SAI godkända 

inspektörer för att få bli SA8000 märkt. Standarden har höga krav men har samtidigt fått en del 

kritik för att i för stor utsträckning förlita sig på fabriksinspektioner. 



Appendix 3. Burma 

Burma blev 1948 en självständig republik. Efter ett flertal politiskt tumultartade decennier 

tog 1988 en militärjunta, the State Law and Order Restoration Council (SLORC), makten 

och avskaffade alla statsorgan som skapats i tidigare konstitutioner. En ny konstitution 

utlovades, liksom att en konstituerande församling skulle väljas 1990. Militärjuntan ändrade 

år 1989 landets namn till Myanmar. I valet 1990, det första flerpartivalet sedan 1960, segrade 

Nationella demokratiska förbundet (NLD) lett av Aung San Suu Kyi. Militärregimen vägrade 

dock att släppa från sig makten, och Aung San Suu Kyi fängslades. År 1997 ersattes SLORC av 

State Peace and Development Council (SPDC), men detta innebar inte någon förändring av 

militärjuntans politik. Samma år erhöll Burma medlemskap i ASEAN och är sedan 2004 även 

medlem av ASEM (Asia-Europe Meeting). 

ett av världens minst utvecKlade länder 

Burma är ett land med rika naturtillgångar vars ekonomi körts i botten efter decennier av 

vanstyre. Detta har medfört att landet, trots goda förutsättningar, tillhör världens minst 

utvecklade länder. Ett omfattande problem är landets stora produktion av narkotika samt den 

snabba spridningen av hiv/aids. 

KränKningar av mänsKliga rättigheter 

Omfattande och allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna förekommer i Burma. 

Politiska arresteringar, tvångsarbete och tvångsförflyttningar är exempel på överträdelser som 

äger rum. Mellan centralmakten och landets många etniska minoriteter föreligger sedan länge 

djupa konflikter. Det politiska förtrycket och den svåra humanitära situationen har lett till en 

stor mängd flyktingar, både internt i landet och i grannländerna. 

Informationen ovan är hämtad från http://www.regeringen.se:80/sb/d/2520/a/13747 

svensKa burmaKommittén 

För dig som vill engagera dig i frågor kring Burma så finns Svenska Burmakommittén. Målet 

är att omvärldens politik gentemot Burmas militärjunta ska skärpas fram till dess att landet 

respekterar mänskliga rättigheter och demokrati. Svenska Burmakommittén, som grundades 

år 2000, är religiöst och partipolitiskt obunden. 

För mer information se www.burmakommitten.org.

sandfjärdsg. 95 | 120 56 årsta | info@fairtradecenter.se

FTC:s tonfiskrapport - Fair Trade Center

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?