Ladda ner hela bilagan Scenvår i pdf-format här - Svenska Dagbladet

16 SCENVÅR
SvD onsdag 15 februari 2012
Mattias Nordkvist som Mannen letar efter sin hustru men möter i stället Josua (Per-Anders Ericson) som är på väg att lämna Egypten och bege sig med andra flyktingar mot Kanaans land.
(I bakgrunden Miran Kamala.)
REPETITIONERNA började med att
en präst kom till ENSEMBLEN.
– Efter tre månader är jag fortfarande inte
kompis med materialet. Snarare blir det värre:
ju mer jag sätter mig in i det, desto mer oförståeligt
blir det. Just nu fattar jag ingenting,
sammanfattar Nina Zanjani.
– Stefan (Metz) ringde mig från sin balkong
i Madrid och ville att jag skulle vara med
i Bibeln. Jag är djupt övertygad ateist och
kände att jag bara måste vara med. Jag måste
ju veta vad det är jag inte tror på, summerar
Mattias Nordkvist.
Nina Zanjani berättar att hon är uppfostrad
i en sorts hippiemiljö, där religionen aldrig
fanns närvarande. Snarare var det nästan lite
förbjudet att tro på någonting.
– Jag är inte döpt och konfirmerad, så för
mig var väldigt mycket helt nytt. Men det är
talande för hela arbetet och från Stefans sida:
vi gör inte Bibeln, vi gör pjäsen Bibeln. Vi
behandlar inte det här som en helig text.
Mycket riktigt började också repetitionerna
med att en präst kom till ensemblen och
släppte en bibel med ett brak på golvet. Allt
för att sänka förväntningarna om den heliga
boken.
Runt hela Stockholm syns just nu affischer
på Jesus – han som är både Christ och Superstar
och ett slags Jim Morrisonsk frälsare.
Denna gång i Ola Salos gestalt när musikalen
går upp på Göta Lejon i Stockholm, med marknadsföringsmässig
premiär på påsk dagen.
I Göteborg gör man tvärtom. Här spelas snarare
mot den gängse bilden av Jesus, och
man håller stenhårt masken kring vem som
ska vara Frälsaren – och hur han ser ut. Bara
ensemblen vet.
För Stefan Metz handlar detta val framför
allt om att låta publiken möta sina egna bil­
Vi gör inte Bibeln, vi
gör pjäsen Bibeln. Vi
behandlar inte det här
som en helig text.
Nina Zanjani,
skådespelare. M
der och fördomar. Mattias Nordkvist gillar
hemlighetsmakeriet, som tydligen har väckt
en enorm nyfikenhet hos allmänheten. Däremot
har hans egen uppfattning inte förändrats.
Snarare stärkts.
– Jag har blivit mer övertygad ateist. Däremot
har jag fått mer förståelse och respekt
för dem som tror. Men att tro på något som är
så abstrakt skulle göra mig mer förvirrad än
tröstad. Fast jag går ofta i kyrkan, eftersom
det är det enda rum i offentligheten som är
tyst. Som byggnad är det en stor del av mitt
vardagliga liv, säger Mattias Nordkvist.
Dagens sista repetitioner närmar sig. Efter
två timmar i sminklogen har Emelie Strandberg
blivit ännu mer änglalik med sitt nyfärgade
hår i vitaste vitt. Carl–Magnus Dellow
gör sig ännu en gång redo för Moses:
– Det här som vi är med om just nu har påverkat
allas våra liv. Man känner sig helt enkelt
lite mer bildad på livet, säger han.
Niklas Rådström har kommit ner till Göteborg
för att vara med om några repetitioner.
Han tar plats mitt ute i det stora öde havet av
röda sammetsfåtöljer och plåtar av scenen
med mobilkamera. Nina Zanjani kommer ut
på golvet: ”Hej Niklas. Var är min pjäs?”,
säger hon lite retsamt.
Om Mattias Nordkvist har blivit ännu starkare
i sin brist på tro, är Niklas Rådström
mer svävande.
– Vad är det att vara religiös? För mig har
detta inneburit att hitta vad som är meningsskapande.
Så vad står Gud för? Det meningsfullas
möjlighet. Att tanken om rätt och fel
har någon sorts fundament som ligger bortom
slumpen. Och det faktum att vi inte har
skapat oss själva; vi kan skapa och ta ansvar
för våra egna liv, men att världen över huvud
taget finns till råder vi inte över själva.
”Vem är Herren egentligen?”
”Han är den som är.”
kultur@svd.se