80-talistrapport - United Minds

Per Östberg, grundare och projektledare
på konsultföretaget Amphi.
gott om lediga platser, men bland de senare större barnkullarna
blir platsbristen mer påtaglig.
Psykiatrikern, författaren och debattören David Eberhard
kommenterar den attitydförskjutning den allmänna förskolan
förde med sig:
– Om jag uppfostrar mitt barn hemma och det ramlar och
slår sig, kommer hem och blöder från pannan, vad gör man
som förälder? Jo, man tröstar barnet och tvättar bort blodet
och sätter på ett plåster. Men om motsvarande sak händer
på dagis och mamma eller pappa kommer och hämtar det
här barnet och blodet strömmar från pannan, vad säger
föräldern då? Jo: Är ni inte kloka i huvudet, håller ni inte ordning
på mitt barn? I och med att man delegerar bort väldigt
mycket av föräldraskapet så ställer man också mycket
större krav.
Efter hand börjar föräldratidningarna handla mindre om barnuppfostran
och mer om dagisavgifter och kvalitet i förskolan.
Senare, under 90- och 00-talen, skulle det gå inflation i olika
familje-, barn- och gravidtidskrifter, och efter millennieskiftet
har en mängd sajter om barnuppfostran och föräldraskap
dykt upp. I dag vänder sig föräldrar till barnpsykologer,
föräldrapsykologer, supernannies och uppfostringsrådgivare i
familjemagasinens spalter. På internet kan de diskutera stort
och smått med varandra i olika forum. Sajten familjeliv.se har
till exempel 400 000 unika besökare varje vecka.
24 GENERATIONSRAPPORTEN | KAN SJÄLV!
Katedern försvinner, bänkraderna bryts
Pärlplattor, trolldeg och bobby car byts mot radiostyrd bil,
hopprep och kojor i skogen. KP – Kamratposten – talar om för
80-talisterna att deras kropp och knopp är normala. De börjar
i grundskolan. Skrivstilen förfinas i kollegieblock och på svarta
tavlan, det dröjer fortfarande flera år innan fingersättning på
datorns tangentbord blir ett obligatoriskt moment och innan
griffeltavlan ersätts av en whiteboard. 80-talisterna sitter still
och lyssnar på fröken till en början, men snart börjar de röra
sig i klassrummet, bänkar ordnas i grupper om fyra eller sex
i stället för att stå i långa rader riktade mot katedern. Läraren
slutar föreläsa, hon kretsar runt bland elevgrupperna. De läm-
nar så småningom klassrummet och sätter sig i klungor i korridorer
och uppehållsrum och diskuterar lösningar på olika
problem, grupparbetandes.
Under 90-talets början ersätts det relativa betygssystemet
med betygen 1 till 5 av det mål- och kunskapsbaserade
systemet med betygen G, VG och MVG. Närhetsprincipen,
den regel som säger att barnen ska gå i den skola som ligger
närmast hemmet, slopas. Samtidigt införs skolpengen, ett
system där bidraget till varje enskild skola bestäms av antalet
elever i skolan. Slutligen genomförs friskolereformen, och
kommunala skolor möter konkurrens från friskolorna. Skolan
blir mer marknadsorienterad. 80-talisternas insatser värderas
mot uppsatta mål, deras betyg sätts inte i jämförelse med
andra elever på det sätt de gjorts bland generationer
före dem.