80-talistrapport - United Minds

”kulturkofta”, det är helt enkelt deras image. Äldre generationer
ser inte heller en person som författaren och debattören
Göran Greider som någon som har en image, med sitt yviga
hår, urtvättade t-shirtar, svarta jeans och flanellskjortor. Men
en 80-talist ser en man som har en väldigt tydlig look, en look
som också passar perfekt in i hans profil – eller varumärke –
som kulturell vänsterdebattör. Oavsett om man vill eller inte
har, eller får åtminstone, alla en image.
Därför är det de som kan frigöra sig från de gamla avgränsningarna
och hierarkierna mellan ytan och djupet, som vågar
röra sig fritt mellan de två och som inte ser något motsatsförhållande
mellan det ytliga och det seriösa – de som klarar
av att vara ”skamlösa” – som blir vinnare i den nya omgivningen.
”De ser inget problem med att
bry sig om sitt utseende och att
vara jämställd, särskilt inte när
deras killar också lägger mycket
pengar på sin look.”
Det finns också en uppfattning bland äldre generationer om
att ett intresse för ytan är oförenligt med mer seriös sysselsättning.
För 80-talisterna är den uppdelningen gammaldags
när det finns någon eller något att tro på.
Tvärtemot bilden av en ytlig generation tycks 80-talisterna
inte känna ett behov av att distansera sig från allvar på det
sätt som den så kallade ironiska generationen, som dominerade
90-talet, gjorde. 80-talisterna är romantiker, som vill
att saker ska vara på riktigt, som vill uppleva starka, direkta
känslor och som är ”ointresserade” av politik, när politiken
inte representerar något annat än status quo. Det enorma
intresse som skapades i och med Barack Obamas kandidatur
till presidentposten visar att engagemanget finns där. Det är
långt ifrån idén om en klädfixerad generation där smink är det
enda samtalsämnet.
Samtidigt praktiserar de en livsstil som är ”lyxigare” än deras
medel tillåter, de fikar, går ut och de lånar pengar till kläder i
högre utsträckning än andra generationer (enligt en under-
41 GENERATIONSRAPPORTEN | DE KALLAR OSS SKAMLÖSA
sökning från SEB). Det tyder på att det som många uppfattar
som ytligt snarare är en inriktning på att njuta av livet och en
ovilja att underordna sig dess tråkiga krav. Men det är också
troligt att det är en effekt av att 80-talisterna är yngre och
lever unga människors liv.
80-talisterna kallas ofta konservativa, vilket till exempel tar
sig uttryck i deras klädval – de undviker alltför sexiga och
vulgära looks – men kanske främst i att de trots sin beryktade
jämställdhet väljer kläder som reflekterar deras kön. 80-talisternas
tjejer klär sig tydligt kvinnligt och feminint, samtidigt
som de unga männens vurm för gubbstilen är ett uttryck för
ett maskulint uttryck som också tillåter ett stort intresse för
själva kläderna – med sina flugor, kostymer eller kavajer och
retroglasögon är den en ytterst utstuderad stil.
80-talisterna gillar tjejer som är feminina, därav genomslagskraften
hos Paris Hilton i mitten av 00-talet. Men med tiden
har Hiltons gulliga femininitet fått ge vika för en kaxigare look,
möjligtvis i takt med att 80-talisterna har blivit äldre, och
detta är sannolikt en orsak till att rock chic-stilen har blivit så
omhuldad under 00-talet, med Kate Moss och Alexa Chung
som exempel.
Detta är också ett exempel på att den tredje vågens feminism
slagit ut helt och hållet bland 80-talisternas tjejer. De ser
inget problem med att bry sig om sitt utseende och att vara
jämställd, särskilt inte när deras killar också lägger mycket
pengar på sin look. Att vara driven inom arbetslivet utesluter
inte heller att man också lägger ner mycket tid på hur man ser
ut. Snarare är detta ett ideal: att vara både framgångsrik och
snygg.
Ytan blir allt glattare
Benägenheten att kontrollera och förändra sin image som
80-talisterna är så duktiga på blir ännu mer tydlig hos dem
som är födda något år in på 90-talet. Bloggaren Kissie spelar
skickligt på människors förväntningar och fördomar om en
blond kvinna. Alexandra Nilsson, som hon egentligen heter,
har i andra sammanhang varit tydlig med att ”Kissie” är en
uppfinning. 80-talisterna upplever förvisso också att man
skilja mellan, å ena sidan, en offentlig identitet och, å andra
sidan, en privat. Men 90-talisterna upplever det sannolikt än
starkare, och kommande generationer kommer också att
göra det.