Km 9 2010 - Katolskt Magasin

#9 

10 september 

2010 

Pris 40 kr 

Mässa med flera traditioner 

Texter äntligen godkända 

Klosterboende i fångvården 

John Henry Newman i fokus

#9 

10 september 2010 Årg 85. ISSN 1402-3385 

Adress: Box 2038, 750 02 Uppsala 

(Besöksadress: S:t Olofsgatan 32E) 

Tel: 018-13 61 40, Fax 018-13 61 45 

E-post: redaktionen@katolsktmagasin.se 

Hemsida: www.katolsktmagasin.se 

Utges som tidning för Stockholms katolska stift 

av Stiftelsen Katolsk Kyrkotidning. 

STYRELSEORDFÖRANDE 

ANSVARIG UTGIVARE 

Kjell Blückert 

REDAKTION 

Margareta Murray-Nyman (chefredaktör) 

margareta.murray-nyman@katolsktmagasin.se 

018 – 13 61 40, 070-321 06 35 

Birgit Ahlberg-Hyse 

biahyse@bredband.net 

021-12 73 20, 070-735 34 75 

Ryszard Antonius Klinger 

Prenumerationsärenden, ekonomi 

Sofia Wahlstedt 018 – 13 61 42 

sofia.wahlstedt@katolsktmagasin.se 

Pren. pris Sverige: 300:- 

Europa 440:- Utom Europa 480:- 

Pg 36 99 30-3, Bg 417-4926 

Annonser 

Display i Umeå AB 

info@display-umea.se 

090 – 71 15 00 

Tryck: AlfaPrint 

Layout: Carina Laukkanen, Lajo design, Uppsala 

Nr 10 utkommer 1/10 2010. Manusstopp 14/9 2010. 

För icke beställt material ansvaras ej. 

OMSLAGSBILD: FÖR FÖRSTA GÅNGEN HAR EN 

GEMENSAM MÄSSA FÖR KATOLIKER FRÅN FYRA 

OLIKA TRADITIONER FIRATS 

FOTO: BIRGIT AHLBERG-HYSE 

Ur innehållet 

Ingen diskriminering inom SUK sidan 4 

Gudstjänskongregationen har godkänt 

svenska översättningar av mässtexter sidan 4 

Kriminalvården abonnerar på 

behandlingsplatser i klosterboende sidan 8 

Hänt i Kyrkan sommaren 2010 sidan 14 

Katolska protester mot rivningen 

av romska läger i Frankrike sidan 16 

Bön, vänskap och solidaritet 

hos Sant´ Egidiorörelsen i Rom sidan 20 

”Vår församling” fortsätter: Äldreomsorg 

i Domkyrkoförsamlingen sidan 22 

Syster Veronica OP 

om trosbekännelsen sidan 24 

Bland nya böcker: 

Sankta Anna Jesu mormor 

Kultgestalt och inspirationskälla sidan 26 

Kyrktorget: 

Dubbelhögtid i Falun sidan 31 

Chiara Luce saligförklaras sidan 34 

Familjesidan: 7-årige Carl-Gabriel Lindberg 

om sin syn på mässan sidan 38 

Fler nyheter på vår hemsida 

www.katolsktmagasin.se

Inför 100-årsminnet av saliga moder Teresas födelse låter vi ledartexten i detta nummer vara 

ett vittnesbörd om hennes betydelse för alla dem som ingen annan såg. Moder Teresa skriver: 

Jag ska aldrig glömma första gången jag 

kom till Bourke och hälsade på systrarna. 

Vi gick till utkanten av Bourke. Där fanns 

ett stort reservat där alla aboriginerna 

bodde i små skjul som var byggda av plåt 

och gammal kartong och sådant. 

Sedan gick jag in i ett sådant litet rum. 

Jag kallar det för ett hus men det är egentligen 

bara ett rum, och inne i rummet allting. 

Så jag sade till mannen som bodde där: 

”Var snäll och låt mig bädda din säng, tvätta 

dina kläder, städa ditt rum.” Och han 

sade hela tiden: ”Jag klarar mig, jag klarar 

mig.” Och jag sade till honom: ”Men du 

kommer att klara dig bättre om du låter 

mig göra det.” Så till slut lät han mig göra 

det. 

Han godkände mig såpass att han sedan, 

efteråt, tog fram ett gammalt kuvert ur sin 

ficka, och sedan ett kuvert till, och ett 

kuvert till. Han började öppna det ena efter 

det andra, och längst in låg ett litet 

fotografi som föreställde hans far och han 

gav det till mig för att jag skulle titta på det. 

Jag tittade på fotografiet och jag tittade på 

honom och jag sade: ”Du, du är så lik din 

far.” Han blev så överlycklig för att jag 

kunde se att han liknade sin far på fotot. 

Jag välsignade kortet och gav tillbaka det 

till honom, och återigen ett kuvert, andra 

kuvertet, tredje kuvertet, och så stoppades 

”Ljuset hon tände i mitt liv 

brinner fortfarande” 

Katolsk hjälp 

för Pakistans folk 

Pakistan har drabbats av de värsta monsunregnen på 80 år. 

Minst 20 miljoner människor är påverkade av katastrofen. 

Den 10:e oktober ordnas en insamling i stiftets församlingar 

för att stödja det internationella Caritasnätverkets insatser i 

Pakistan men redan nu tar Caritas Sverige emot bidrag. För mer 

information kontakta Charles Câmara, ansvarig för bistånd, 

eller besök www.caritas.se 

Biskop Anders Arborelius och msgr Stjepan Biletic, ansvarig 

för Caritas Sverige, uppmanar Sveriges katoliker att donera 

pengar till det katastrofdrabbade Pakistan. Mer om Caritas 

insatser i Km nr 10. 

Stiftets plusgiro för insamlingar: 

317176-6 

fotografiet tillbaka i fickan nära hans hjärta. 

När jag hade städat rummet hittade jag 

i ett av hörnen en stor lampa som var täckt 

av smuts och jag sade: ”Tänder du inte den 

här lampan, en sådan vacker lampa. 

Tänder du den inte?” Han svarade: För 

vem? Ingen har kommit till mig på många 

många månader. Vem ska jag tända den 

för?” Så jag sade: ”Kan du inte tända den 

om systrarna kommer till dig?” Och han 

sade: ”Jo.” 

Så systrarna började hälsa på hos honom i 

bara fem eller tio minuter om dagen, men 

de började tända den där lampan. 

Efter ett tag började han själv tända 

den. Sakta, sakta, sakta slutade systrarna 

att gå och hälsa på honom. Men de 

brukade gå dit på morgonen och titta till 

honom. Sedan glömde jag bort det helt och 

hållet, och sedan skickade han en hälsning 

efter två år – ”Berätta för moder Teresa, 

min vän, att ljuset hon tände i mitt liv fortfarande 

brinner.” 

Texten är, med tillstånd från Catholica 

förlag, hämtad ur boken Kom, var mitt 

ljus, personliga brev och anteckningar. 

Redaktör: Brian Kolodiejchuk MC 

Översättning: Maria Store 

Moder Teresa 

Foto: denstoredanske.dk 

ledare | sid. 3 

Fotnot: 

Moder Teresa föddes som Agnes Gonxha Bojaxhiu 

den 26 augusti 1910 i Skopje, nuvarande 

Makedonien. 19 år gammal kom hon till Indien där 

hon blev kvar, i Calcuttas slum. 

Hon grundade nunneorden Missionaries of Charity, 

och inrättade barnhem, sjukhus och skolor. 1979 

fick hon Nobels fredspris. 

Vid sin död hedrades hon med statsbegravning 

och saligförklarades 2003. 

Goda skäl att rösta den 

19 september 

Att rösta är ett privilegium. I så många länder har man 

ingen möjlighet att delta i fria val. 

Att rösta är också en plikt. Som kristna måste vi ge vårt 

bidrag till att bygga upp ett rättvist samhälle. 

Att rösta är inte helt lätt. Vi måste be om den Helige 

Andes ledning för att urskilja hur vi bäst lägger vår röst, så 

att den främjar det allmänna bästa. 

Att rösta är nödvändigt. Som katoliker i Sverige måste 

vi bli bättre på att försöka omsätta vår sociallära i praktiken. 

Så det finns många goda skäl att rösta den 19 september! 

+Anders Arborelius ocd

sid. 4 | nyheter inrikes 

Ungdomsstyrelsen: 

Ingen diskriminering inom SUK 

Den granskning av de fem religiösa ungdomsorganisationerna 

som Ungdomss 

tyrelsen gjorde i våras, varav SUK, 

Sveriges unga katoliker, var en är nu klar. 

I de underlag som granskats finns inget 

som visar på att individer diskrimineras 

på grund av sexuell läggning. Homo - 

sexuella kan vara medlemmar på samma 

villkor som alla andra och ha förtroendeuppdrag 

och anställningar inom organisationerna. 

– Det är självklart att resultatet skulle 

bli sådant, säger SUK:s ordförande 

Alexander Kegel, som trots det känner 

viss lättnad. Vi diskriminerar inte någon. 

Många medier hörde av sig efter att vi 

granskats i radioprogrammet Kaliber. 

Men nu när det blivit klarlagt att ingen 

diskriminering förekommer är det ingen 

som hör av sig. Det hela var en storm i ett 

vattenglas. 

Några direkta efterverkningar bland 

SUK:s medlemmar har det hela inte fått. 

Endast ett fåtal har hört av sig. Styrelsen 

planerar heller inga särskilda åtgärder 

utan verksamheten fortsätter som vanligt. 

Ungdomsstyrelsen startade en utredning 

med anledning av uppgifter i radioprogrammet 

Kaliber om att homosexuella 

diskrimineras inom organisationerna 

SUK, Pingst ung, Sveriges unga muslimer, 

EFK UNGs bidragsspår och Ungdoms - 

initiativet inom Syrisk-ortodoxa ärke - 

stiftet. Man har haft samtal med organisationernas 

ordförande, granskat formella 

dokument som tidigare års an - 

sökningar, verksamhetsberättelser, protokoll, 

riktlinjer och stadgar. Ung doms - 

styrel sen har även gått igenom ett urval av 

utbildningsmaterial och arkiverat material 

från läger och konferenser på organisationernas 

webbplatser. 

Katrin Laine 

Fotnot: 

Mera om Ungdomsstyrelsens granskning finns 

att läsa i Km 7-8/10. 

Efter tio år: 

Rom har godkänt svenska texter 

Den romerska Gudstjänstkongregationen har godkänt en ny mässordning och andra texter 

som Katolska liturgiska nämnden, KLN, har utarbetat. 

- Det gläder oss oerhört att åratal av träget arbete nu äntligen har burit önskad frukt, 

säger KLN:s ordförande Anders Piltz. 

Gudstjänstkongregationen har godkänt 

samtliga texter som KLN har skickat in. 

Det gäller mässordningen, Ordo missae, 

men också den liturgiska versionen av 

Psaltaren, de fyra evangelierna och bibelläsningarna 

för kyrkoårets sön- och helg - 

dagar. 

- I och med godkännandet kan vi äntligen 

börja producera det nya altarmissalet 

och den efterlängtade nya psalmboken 

Cecilia. Det har inte gått innan vi visste 

vilka texter som skulle gälla för mässan, 

påpekar Anders Piltz. 

- Den nya Cecilia ska ju innehålla 

söndagarnas bibelläsningar. 

Det är en tio år lång process som man nu 

ser slutet på. År 2000 inledde KLN arbetet 

med nya textöversättningar. I början av 

2005 överlämnades materialet till Guds - 

tjänstkongregationen i Rom. Då var be - 

dömningen att församlingarna skulle få en 

ny Cecilia till första advent samma år. 

Men så blev det inte. Gudstjänst kon gre - 

gationen ifrågasatte flera viktiga avsnitt i 

de svenska texterna. Sedan stiftet senast 

hade fått texter granskade, 1987, hade 

nämligen en ny instruktion för liturgiska 

översättningar kommit med stängare krav 

på att mässans ordning och bibelläsningarna 

ska ligga närmare latinet. 

- Texterna har gått fram och tillbaka 

flera vändor. 2007 var vi i Rom och 

förhandlade på plats om en arbetsordning, 

berättar Anders Piltz. 

Men 2008, när Rom ännu inte hade godkänt 

texterna, kom KLN fram till att provisoriska 

utgåvor av psalmboken Cecilia 

och bönboken Oremus måste tryckas. 

Cecilia var utsliten i många församlingar 

och den senaste upplagan av Oremus hade 

tagit slut. 

I en intervju i Km nr 5/2008 kallade 

Anders Piltz böckerna för ”Nöd-Cecilia” 

och ”Nöd-Oremus” och sade att arbetet 

med att få KLN:s texter godkända av

nyheter inrikes | sid. 5 

Nöjd KLN-ledamot.Vårt trägna arbete har 

burit önskad frukt, säger Anders Piltz. Tusen personer från 

fyra traditioner 

firade gemensam mässa 

Rom var ”som en törnbeströdd vandring”. 

Vandringen fortgick ännu ett par år, 

till i början av augusti i år då klar - 

tecknet kom. Men KLN:s bedöm - 

ning är att det ändå dröjer till 2012 

innan texterna kan ges ut. 

- Nu har vi ett omfattande 

gransk ningsarbete framför oss. Ing - 

enting får ju bli fel eftersom texterna 

ska användas i minst 30 år. 

Så lite törnbestrött är det fortfarande, 

säger Anders Piltz på sitt 

vänligt ironiska sätt. 

Han tycker ändå att fördröjning - 

en har varit positiv. 

- Den har gett oss ytterligare tid 

att reflektera över texter. 

Som grund för sitt arbete har KLN 

haft Bibel 2000. Därför blev en bön i 

Fader vår, ” …inled oss icke i frestelse…”utbytt 

mot ”… utsätt oss inte 

för prövning…”. Detta godkändes 

inte av Rom. 

- Just det textstycket är nog det 

som har diskuterats mest inom 

stiftet. Men jag kan lugna alla med 

att den gamla översättningen av 

Fader vår kommer att förbli helt 

orörd, säger Anders Piltz. 

Text och foto: Birgit Ahlberg-Hyse 

Fyra olika katolska traditioner har för första gången samlats 

till en gemensam mässa. Det var i Södertälje på dagen 

för Marie upptagning i himmelen. Mässan, som samlade 

omkring tusen personer, firades på svenska och arabiska. 

Initiativtagare var fader Björn Göransson, kyrkoherde i S:t Ansgars församling 

i Södertälje. I hans kyrka firas tre mässor varje söndag: när han har haft 

sin enligt latinsk rit följer syrisk katolsk och armenisk mässa. 

200 meter från S:t Ansgar, i S:t Johanneskyrkan, firas varje söndag mässa 

enligt kaldéisk rit. 

Länge hade fader Björn ställt sig frågan: Varför skulle inte ”latinare” och 

”orientaler” kunna ha en mässa tillsammans? 

Lite erfarenhet hade han ju från kyrkoherdetiden i Västerås, där han bjöd 

in kaldéerna att delta med läsningar, böner och sånger i den ordinarie mässan. 

Idén blev ännu angelägnare för honom att förverkliga i Södertälje där orientalerna 

är så oerhört många. 

- Bara de kristna från Irak räknas till minst 10 000. Sedan har vi katoli ker 

från bland annat Syrien, Turkiet och Libanon, alla med sina traditioner. 

Måltid för många. Minst 1 000 personer deltog i mässan i Södertälje. 

Fortsättning

sid. 6 | aktuellt inrikes 

Gemensamt firande. De 

sex prästerna representerar 

fyra olika katolska traditioner. 

Kring huvudcele - 

branten, biskop Anders 

Arborelius, ser vi från vänster 

fader Adris Hanna, rektor 

för syriska katoliker, 

fader Björn Göransson, 

kyrkoherde i S:t Ansgars 

församling, fader Simon 

Petrus Seeman, rektor för 

maroniterna, fader Sameer 

Putrus, kaldeisk präst, och 

fader Amar Antanus, sy - 

risk-katolsk präst. 

Söndagen den 15 augusti blev det så 

att syriska katoliker, maroniter, kaldéer 

och romerska katoliker samlades till 

högtidlig mässa. Eftersom man hade 

förstått att många skulle komma hade 

man lånat en syrisk-ortodox katedral, S:t 

Jakob av Nsibin, i Hovsjö i västra utkanten 

av Södertälje. Det är en magnifik 

byggnad med svindlande takhöjd, stora 

väggmålningar, gigantiska kristallkronor 

och en kupol som släpper ner ljus framför 

koret. 

Det blev fullt, både i själva kyrkorummet 

och på det stora kyrktorget 

utanför. I den stora uppslutningen fanns 

en atmosfär av glädje och hänförelse. 

Främst i ingångsprocessionen bars en 

bild av Jungfru Maria och redan då 

märktes en orientalisk spiritualitet: händer 

sträcktes ut för att beröra bilden. 

Och vid mässans avslutning hölls 

Mariabilden fram på kortrappan med an 

mässdeltagarna stod i kö för att ky s sa 

den. 

- En fin tradition som vi skulle kunna 

införa i den latinska traditionen, kommenterade 

fader Björn efteråt. 

I biskop Anders predikan var natur - 

ligtvis utgångspunkten Jungfru Maria, 

hon som hjälper oss att leva i Jesu efterföljd, 

att inrätta vårt liv så att det blir en 

lovsång till Gud, att sprida sanning, 

barmhärtighet och godhet och att stödja 

de små, fattiga och mobbade i vår 

omgivning. 

- Jungfru Maria vill på olika sätt 

komma in i våra liv, sade biskopen och 

lyfte fram hennes betydelse i vardagen 

men också hennes väg in i himlen där 

hon redan är och dit vi alla är kallade. 

Biskopens predikan på svenska översattes 

till arabiska av fader Simon Petrus 

Seeman, rektor för maroniterna. Och 

hela gudstjänsten växlade mellan svenska 

och arabiska. Texter lästes på båda 

språken. Liturgin var den romersk-katols - 

ka och mässpartierna sjöngs på latin 

utom kyriet som sjöngs på arabiska, 

långt, vackert, innerligt, med en orientalisk 

kör som försångare. 

Av deltagandet i församlingssången 

framgick att den absoluta majo riteten 

var orientaler med arabiska eller ett 

därmed besläktat språk som moders - 

mål. 

Kö inför Maria. Biskop Anders håller fram bilden 

av Maria som unga och gamla köar för att 

kyssa.

En som obehindrat följde med i båda språken var 

stiftsungdomssyster Basma Yousif, som är född och 

uppvuxen i Irak men som lever i dominikansystrarnas 

kommunitet i Stockholm. 

I sin predikan nämnde biskopen syster Basma och 

hoppades att hon i sin kontakt med ungdomar ska hitta 

några ”fina tjejer” som vill svara på en ordenskallelse, 

likaväl som han hoppades på prästkallelser bland killarna 

i Södertälje där det troligen bor flera katoliker per 

invånare än på något annat ställe i Sverige. 

Men där representerar många invandrare också 

den syrisk-ortodoxa kyrkan och några även andra 

religio ner. Det är därför som biskopen kallar 

Södertälje för Sveriges Jerusalem. 

Den originella katolska mässan följdes av en jättefest 

i samlingssalen där många fullkomligt strålade 

av glädje över en högtid i gemenskap med flera katols - 

ka grupper. 

Långborden fylldes av allehanda läckerheter från 

varje grupp. Km:s hungriga reporter hade turen att 

träffa Adnon Yousef som norpade en kaldeisk specialitet 

från honnörsbordet: laham be ajen, en pizzaliknande 

rätt lagad med köttfärs, lök, tomater, salt 

och starka kryddor. På det var det gott med en liten 

söt bulle bakad av dadlar. 

Förra gången vi träffade Adnon var också på en jättefest, 

i samband med en mässa i kaldeisk rit i Hågelby 

park utanför Tumba. 

- Vi var minst lika många som i dag, och ändå var 

det bara kaldéer då, påminde han. 

Nästa år hoppas han att det länge planerade 

kaldeiska kyrkbygget ska komma igång i Södertälje. 

- Det första som ska byggas är en samlings lokal 

och då kan vi ta emot alla katoliker i Södertälje till 

en likadan mässa och fest som vi har haft i dag. 


Biskopens kommentar 

- Det är ett fint ögonblick när katolska kristna av olika 

traditioner kan samlas. Det sade biskop Anders när han 

inledde mässan i Södertälje. 

Efteråt kommenterade han för Km: 

- Den stärker den katolska enheten i Södertälje där 

man inte haft mycket kontakt sinsemellan. 

Kan det ge en ökad respekt för varandras språk och tradition? 

- Ja, ibland är det bra för oss gammalsvenskar att inse 

att vi har en sådan mångkulturell situation – och att vi 

får pröva på att inte förstå allt som sägs. 

Med orientaliska rötter. 

Dominikansystern Basma 

Yousif är med sitt irakiska 

ursprung väl hemmastadd 

i en mässa med arabiska 

inslag. 

Möte på kyrkbacken. Katolikerna som firade dagen för Jungfru Marias upptagning i himlen 

var så många att de fick låna en syrisk-ortodox katedral. Där utanför träffar systrarna Mirna, 

Rita och Media Zuhair en god vän till familjen, Suha Sado.


Unikt behandlingshem invigt i Vadstena: 

Fängelsetiden avslutas med klosterboende 

Ett unikt steg inom kriminalvården togs när Mariagården i Vadstena invigdes som 

behandlingshem med klosterinriktning. 

- Skönt att detta äntligen blir sjösatt! Kommentaren kom från 

Truls Bernhold, präst i Svenska kyrkan och pionjär inom ett 

speciellt område: reträtt- och klosterliv för män med livstids- eller 

långtidsstraff. 

Den 16 augusti stod han i Vadstena, i idyllisk grönska intill 

Mariagården. Där invigdes behandlingshemmet med en stor fest. 

Företrädare för olika samhällsområden och kristna samfund 

bjöds på mat och musik och kom själva med tal och presenter. 

Truls Bernhold ligger bakom ”Klostret i Kumla”, där intagna er - 

bjuds möjligheten att gå en 30 dagar lång reträtt, påbyggd med 

korta reträtter före och efter. 

Det är endast de som har gått igenom ett helt sådant 

reträttprogram, eller en förlängd tolvstegsbehandling och minst 

två korta reträtter, som är berättigade till boendet med klosterinriktning 

på Mariagården. 

Där finns plats för åtta män och vid invigningen deltog de tre som 

redan har installerats. De kallas för ”klosterbröder” eftersom de 

genom sina tidigare reträttvistelser i fängelset ingår i vänskapsgemenskapen 

”Sankt Petrus sällskap”. 

Mariagården är ett så kallat halvvägshus. 

- Med det menas att man avslutar sin långa fängelsevistelse 

med ett boende under relativt öppna former, då man övar sig i att 

ta ansvar för ett liv i samhället. Det berättade en av behandlarna 

på Mariahemmet, Jan Christensen, för Km vid invigningen. 

- Man har egen nyckel till sitt rum men de första veckorna får 

man vistas utanför gården bara tillsammans med personal. Då 

kan man till exempel gå på stan, göra inköp, lära sig att sköta sin 

ekonomi. Så småningom kan man gå ut ensam och göra egna 

ärenden. 

Under tiden i halvvägshuset ska de intagna söka jobb eller gå i 

utbildning. När de bli frigivna ska de ha en egen bostad. 

En tid i ett halvvägshus är en vanlig form av avslutning på en 

fängelsevistelse. 

- Det som gör Mariagården unik är att den har en vardag som 

i ett kloster. Här har vi ett inrutat liv med mässor och tideböner. 

I Jan Christensens arbetslag är flera kyrkor representerade. 

Han är den ende katoliken. 

Men platsen har en katolsk förankring. Birgittasystrarna, som 

äger Mariagården, har sitt kloster ett stenkast därifrån. Och ett 

par mil söderut, i Omberg, finns Heliga Hjärtas kloster med 

Mariadöttrarna OSB, som tidigare bodde i Mariagården. 

Systrar från båda klostren deltog i invigningsfesten då de bekantade 

sig med personalen från Linköpings stadsmission, huvudman 

för verksamheten, och med de tre ”klosterbröderna” som har 

börjat leva i Mariagårdens klosterinriktning. 

En av Birgittasystrarna, syster Monica, var full av entusiasm: 

- Det här är ett underbart initiativ! Både vi och Maria - 

döttrarna brinner för det. 

Vilken konkret kontakt systrarna kommer att ha med Maria - 

gården får framtiden utvisa. 

- Men vi stödjer redan bröderna i en andlig kontakt, genom 

bönen, och genom att visa hur vi lever vårt klosterliv. 

Att just Vadstena valdes för ett behandlingshem med klosterinriktat 

liv var ingen slump, sade pater Henrik Roelvink OFM, som 

I Heliga Birgittas stad. Bakom Birgittastatyn, på en central 

plats i Vadstena, ligger Mariagården där kriminalvårdsstyrelsen 

samverkar med Linköpings stadsmission om ett behandlingshem 

med klosterinriktning.

Samling i grönskan som omger Mariagården. Från vänster Lars Nylén, kriminalvårdsstyrelsens 

generaldirektör, Truls Bernhold, präst i Svenska kyrkan och initiativtagare 

till Klostret i Kumla, John Åkerberg, ”klosterbroder”, Henrik Roelvink, katolsk 

präst och själavårdare på Skänninge anstalt, Åke Olsson, ”klosterbroder”, Jan 

Christensen, behandlare på Mariagården, och Jakob Karlsson, ”klosterbroder”. 

med sitt engagemang inom fängelsevården var självskriven som 

Katolska kyrkans representant vid invigningen. 

- Här finns en levande ekumenisk andlighet, i de olika församlingarna 

och på Pilgrimscentrum, och närhet till Vadstena 

folkhögskola som erbjuder utbildning. 

En av hedersgästerna var generaldirektören i kriminalvårds - 

styrelsen, Lars Nylén, som hade idel positiva omdömen om 

Maria gården. 

- Hit kommer man för att utvecklas till en socialt medveten 

människa. De som är här behöver massor av stöd och vägledning 

för att justera sin inre kompass. 

En annan hedersgäst var Henrik Ström som är frigiven efter sju 

år på Kumlaanstalten. Nu bor han och arbetar i Eslöv. För Km 

berättade han att 30-dagarsreträtten och allt andligt stöd i samband 

med den har räddat honom tillbaka till ett liv ute i samhället. 

På invigningsfesten överlämnade Henrik en present till sina 

”klosterbröder”. 

- Det är viktigt att stötta varandra på väg ut, sade han. 



30-dagarsreträtten 

är inspirerad av jesuitordens grundare, Ignatius av Loyola som utarbetade 

sina ”Andliga övningar” 1548. Under reträtten går man olika 

steg där de två första veckorna innebär att man upptäcker sitt eget 

ansvar för sina handlingar och ser sin inre verklighet, vilket kan leda 

till en djup kris. 

Den tredje veckan fattar man ett beslut, inifrån djupet av sin egen person, 

om hur man vill ha sitt liv i framtiden. Den fjärde veckan arbetar 

man hårt för att bygga upp och förstärka sin goda vilja. Man lär sig 

vilka andliga hjälpmedel man har. 

Pater Henrik Roelvink kom in i klosterprojektet på Kumla 2004 för att 

leda uppföljningsreträtter. 

Tolvstegsbehandlingen 

är ett program för avvänjning av alkohol- och narkotikaberoende. 

Ekumenisk verksamhet 

Huvudman för verksamheten på Mariagården är Linköpings 

stadsmission som hyr gården av Birgittasystrarna. Personalen är 

anställd av Stadsmissionen och de åtta vårdplatserna abonneras 

av kriminalvårdsstyrelsen. 

I verksamheten ingår präster, pastorer och diakoner från 

Svenska kyrkan, katolska kyrkan och andra samfund. 

För övrigt är all fängelsesjälavård i Sverige ekumenisk. Den 

administreras inom Nämnden för andlig vård, NAV. 

Vägen in 

I samband med invigningen av behandlingshemmet i Maria - 

gården presenterades boken Vägen in, Om andlig vård i Krimi - 

nalvården. Redaktör är Peter Carlsson, informationssamordnare 

vid Sveriges Kristna Råd. Han står också för flera artiklar i boken. 

John Mc Cormack CP, en av katolska stiftets präster inom 

fängelsesjälavården, deltar med ett kapitel. Det har rubriken En 

återlösningens plats och beskriver bland annat vägarna till självinsikt 

och försoning under fängelsetiden. 

”Fängelset skall inte vara en okunnig - 

hetens plats, ej heller en sysslolöshetens 

plats eller till och med lustens plats, utan 

en återlösningens plats.” 

(Påven Johannes Paulus II till firandet av Jubileet i fängelserna år 2000.) 

Ekumeniskt intresse. Biskopen i Linköpings stift i 

Svenska kyrkan, Martin Lind, samtalar om Mariagården med 

två systrar från Birgittas kloster, moder Karin, abbedissa, 

och syster Maria, priorinna. Bakom dem ser vi moder 

Johanna från Heliga Hjärtas kloster i Omberg.


Kriminalvården är neutral. Men eftersom 

ingen metod överträffar reträtt - 

metoden har den accepterats, förklarar 

pater Henrik. 

På Kumlaanstalten har de intagna ett 

särskilt reträtthus, kallat ”klostret”, 

som kan ta emot upp till åtta deltagare. 

Där har Truls Bernhold hållit 30dagarsreträtter 

sedan 2001. 

- Det kriminalvårdsstyrelsen har tagit 

fasta på är att klosterprojektet förändrar 

de dömda på djupet. De är korrekta mot 

personalen, vållar inga bråk på sina 

avdelningar och sköter sin hälsa och 

sina studier. Och återfallen till brott är 

bara tio procent, att jämföra med konventionell 

kriminalvård där återfallen är 

minst 50 procent. 

Kriminalvårdsstyrelsen har två huvud - 

uppgifter: att omöjliggöra flykt och se 

”Klosterliv och reträtter 

överträffar andra metoder” 

Att kriminalvårdens högste chef godkänner kristna projekt som Klostret i Kumla och 

Mariagården är anmärkningsvärt. Det säger pater Henrik Roelvink som har lång 

erfarenhet av fängelsesjälavård. 

till så att de som lämnar fängelset är bätt - 

re människor. 

- Generaldirektörens devis är Bättre 

ut. Trots att han själv inte deklarerar sig 

som kristen godkänner han klosterprojektet 

eftersom det effektivast lever upp 

till devisen. 

För att ingå i klosterprojektet krävs inte 

en kristen tro. 

- Däremot förutses alla ha en sorts 

Gudsbild. Framför allt ska de ha en äkta 

vilja att förändra sina liv. Under samtal 

och den förberedande kortreträtten blir 

det tydligt om denna vilja finns. Det går 

inte att simulera ett behov av reträtt för 

att slippa den vanliga fängelsevistelsen. 

De som är aktuella för Mariagården, i 

slutet av sitt långa fängelsestraff, förutsätts 

ha en tro. 

- Vistelsen där ska förstärka integreringen 

av deras tro i vardagen. Van - 

ligt umgänge och ett liv med kristna 

förtecken ska förbereda dem för en god 

tillvaro i samhället. 

Fängelsesjälavård finns i många länder 

men klosterprojektet är fortfarande 

unikt för Sverige. 

- Det ska börja prövas i Norge och 

min förhoppning är att det får genomslag 

i hela Europa, särskilt i katolska 

länder, där klosterlivet är väl känt, säger 

pater Henrik. 


Välsignelse. Pater Henrik Roelvink OFM 

välsignar altaret i Mariagårdens kapell. I 

bakgrunden står Torbjörn Ahlund, präst i 

Svenska kyrkan och kyrkoherde i 

Blåkyrkan i Vadstena.

”Klosterbröder”. En gåva i form av en sten med både en norsk och en svensk pilgrimssymbol överlämnas 

av Henrik Ström till Jakob Karlsson, en av de tre första män som ska avtjäna slutet av sin 

fängelsetid i den klosterinriktade Mariagården. 

göran 

skytte och 

wilfr wilfrid rid stinissen 

Ans Ansikte ikte 

mot ansikte 

Samtal Samtall 

om kristen tro 

I tjugoen 

samtal 

möts 

Göran 

Skytte S k kytte 

ooch 

ch 

WWilfrid 

ilfrr 

id 

SStinissen 

tinissen 

för föö 

r att 

samtala 

om 

längtan 

efter efftt 

er 

ooch 

ch 

eerfaren 

rfaa 

ren- 

hheten 

eten 

av avv 

Gud, 

om 

synden 

och 

nåden, nåde 

n n, 

om 

tvivlet 

och 

fö förvissningen, örvv 

issningen, 

och 

om 

hur 

det 

är 

möjligt m möjligt 

att 

bli 

en 

mmer 

er 

sann 

människa 

och 

till 

och 

med m e ed 

likna 

Kristus. 

Dett Detta ta kkommer 

ommer att 

t bli en livsförv livsförvandlande andlandde 

bok för många. 

Den Den når djupt in i hjärtat och förlöser. Andlig A Andlig 

vägledning 

på på hög nivå 

och sa samtidigt amtidigt tillg tillgänglig gänglig för env envar. ar. 

pet peter ter halld halldorf orf 

Inb 359 s, 345 345:-, :-, erbjudande 179 179::- 

sven hh. 

h. gullman Lourdes 

Visionerna Vi Visione Vi i erna – käll källan – undren 

d 

En EEn ny 

stor stt 

or bbok 

ok om staden Lour Lourdes des i fr franska anska Py Pyrené- yrené- erna, eerna, som sommvvarje 

arje år är målet för föör 

sex 

miljoner kkvinnor 

vinnor 

och o och 

män 

n i alla åldr åldrar. ar. Det var 

där ssom 

om Jungfru 

Maria 1858 18858 

vid upprepade 

tillfällen uppenbarade uppenbaradde 

ssig 

ig 

för fö den fjortonåriga ffjortonåriga 

flic flickan kan Bernadet Bernadette te 

i en gr grotta. ootta. 

Vattnet VVaattnet i en nyupptäckt 

källåder i gr grottan ottan 

visad visade de 

sig s ha hälsobringande häälsobringande 

egenskaper 

och 

ryktet 

om 

m 

underverk uunderveerk spr spreds eds vida omkring. Så har det fo fortsatt orttsatt 

år åår efter efter 

åår. 

år. 

Hft 296 s, ss, 

ill i färg, 302:-, 

erbjudande 242 242:- :- 

per stobaeus 

Från 

bbisk 

biskop op Br Brasks asks tid 

Hans Br Brask, ask, bisk biskop op i Linköping Linkööping 

1513–1527, är et ett t 

välkänt 

namn i svensk 

historia. hiistoria. 

Hist Historikern orikern 

PPer 

er 

St Stobaeus obaeus (f. 1975) publicer publicerar ar i denna bbok ok nnya 

ya 

fo forsk- orsk- 

nings ningsrön rön 

om Hans Br Brask ask ooch 

c h hans tid, hans vvänner, 

änner, 

kkolleger 

olleger ooch 

ch 

fiender. Bo Boken oken 

är en fo fortsättning ortsättning 

på författarens fö örfattarens 

doktorsavhandling doktorsavvhandling 

ooch ch 

innehål 

- 

ler fö fördjupning ördjupning 

på en rrad 

ad om områden, mråden, 

men kan läsas 

fristående. 

Inb 585 s, ill i färg, färgg, 

367:-, 



Reträtthus 

i Skänninge 

2004 tog Truls Bernhold initiativ till ett 

reträtt hus på Skänningeanstalten, S:ta Ingrids 

hus, där man lever klosterliv under hela sin 

fängelsevistelse. 

- Det är ett boende med 18 platser för dem 

som har deltagit i reträtterna på Kumla och nu 

får stöd hos varandra, berättar pater Henrik 

Roelvink. 

De intagna har gemensamt kapell, bibliotek 

och tv-rum. De sköter trädgård och tvätt 

och har ansvar för personalmatsalen. Många 

av dem idkar studier, oftast på högskolenivå. 

Huvudansvaret för själavården i S:ta 

Ingrids hus har Truls Bernhold. 

- Jag hjälper till där och är i övrigt själavårda 

re på resten av anstalten som omfattar 

omkring 230 intagna, säger pater Henrik som 

också är personlig vägledning för intagna på 

Kumla, Hall, Österåker, Hällby och 

Beateberg. 

sebastian ssebastian 

br brock ock 

Det upplysta öögat 

gat 

Världen VVä 

V VVä 

ärlden sedd genom den helige Ef Efraim fraim m syriern 

Den D Den 

helige 

Efraim Efr 

raim 

syriern 

är 

den 

Syrisk-ortodoxa 

Syrisk- 

o ortodoxa 

kyrkans kky 

yrkans 

sstora 

tora 

kyrkofader. kyrkofaa 

der. 

BBoken 

oken 

ger 

en 

introduktion 

till ti till 

EEfraims 

fr raims 

vverk 

erk 

ooch 

ch 

hhans 

ans 

tteologiska 

eologiska 

vvision. 

isi 

o on. 

OOch 

ch 

ddet 

et 

är ä är 

llångt 

ångt 

iifrån 

fr rån 

eendast 

ndast 

nnågot 

ågot 

fö för ör 

dden 

en 

ky kyrkohistoriskt yrkohistoriskt 

iin 

n- 

tresserade. tr tresserade. 

Kraften Kraft 

ten 

i Efraims Efr 

raims 

hymner hy ymner 

är 

bevarad, b bevarad, 

trots 

avståndet aav 

vståndet 

på 

1700 

år 

och 

översättningen 

från fr rån 

klassisk 

syriska sy syriska 

till 

ssvenska. 

venska. 

PPå 

å eett 

tt 

llättfattligt 

ättfa 

attligt 

ssätt 

ätt 

ttecknar ecknar 

Se- Se- 

bastian b bastian 

BBrock 

rock 

konturerna 

av avv 

Efraims Efr 

raims 

teologi 

och 

låter 

honom h honom 

själv 

fylla fyy 

lla 

i mmed 

ed 

fä färg ärgg 

i 

rrikliga 

ikliga 

ccitat. 

ita 

t t. 

Inb In Inb 176 s, 259:-, 


Artos 

& Norma Normma 

| Box 

6302 | 113 81 Stockholm 

| Tel 

08–673 55 30 | Fax 

08–674 

07 91 | info@artos.se infoo@@artos.se 

eller www.artos.se

sid. 12 | aktuellt inrikes 

Daniel Pauchard har ställt diagnos på 

stiftets fastigheter 

Under förra året gjordes en inventering av samtliga 

fastigheter i stiftet i syfte att få en överblick över vilka reno - 

veringsbehov som finns. Det var församlingarnas fastigheter 

som inventerades, kyrkor och församlingshem, inte katolska 

skolor eller fastigheter som tillhör ordnarna. De två arkitekter 

som under förra året besökte samtliga församlingar var 

Tomasz Kwasniewski och Marcela Minarik. Inventeringen är 

den första i sitt slag som genomförs i stiftet. 

– Resultatet var ungefär som jag förväntade mig, lite blandat, 

säger intendenten och diakonen Daniel Pauchard, som till 

vardags har sin arbetsplats på Johannesgården i Göteborg. 

– Vårt fastighetsbestånd är över lag inte särskilt gammalt, 

men utsätts för rätt så stort slitage. I vissa församlingar finns 

stor medvetenhet kring behovet av kontinuerlig renovering, i 

andra är det lite sämre med det. 

Under inventeringen har man bland annat kontrollerat 

eventuella fuktskador, vattenskador, sättningsskador, hur väl 

ventilationen fungerar, uppvärmningssystem, handikappanpassning, 

brandskydd och utrymningsvägar. 

I samband med inventeringen har alla byggnader 

fotograferats och dessa foton, tillsammans med protokoll 

från själva inventeringen och ritningar på byggnaderna, finns 

nu samlade i en databas på 4 GB på Daniel Pauchards kontor. 

Den information som finns i databasen kommer att hjäl- 

Ansvarig för inventeringen. 

Hur står det till med fuktskador, 

sättningsskador, handikappanpassning? 

Intendenten och diakonen 

Daniel Pauchard vet. 

Foto: Birgit Ahlberg-Hyse 

pa stiftet att rätt bedöma de ansökningar om ekonomisk hjälp 

vid renovering som församlingarna skickar in. Stiftet kommer 

också lättare kunna få en överblick över framtida stora och 

kostsamma renoveringar. 

– Något jag kommer att fortsätta att arbeta med är de 

olika församlingarnas drifts- och uppvärmningskostnader, 

säger Daniel Pauchard. 

– En hel del församlingar värmer upp med hjälp av olja 

eller el, vilket medför stora kostnader för den enskilda församlingen. 

Problemet är att kyrkolokalen används på söndagen 

och kanske bara några gånger till under veckan. Då bör 

man inte ha ett för trögt system så att det tar för lång tid att 

få upp värmen i lokalerna. 

Även församlingarnas försäkringar försöker man få en sammanhängande 

bild av. Stiftet arbetar här tillsammans med 

försäkringskonsultbolaget Marsh som har till uppgift att kontakta 

alla församlingar och fråga vilka önskemål om 

försäkringsskydd de har. Den sammanställning Marsh gör 

kommer sedan att ligga till grund för en gemensam upphand - 

ling av försäkringstjänster. 

Katrin Laine

Nyöversättningarna godkända i Rom 

Grönt ljus för bland annat Cecilia 

Som framgår av nyhetsartikeln på 

annan plats i detta nummer har den 

romerska Gudstjänstkongregationen nu 

godkänt en ny översättning av mässans 

ordinarium (mässans fasta delar) på 

svenska. Detta innebär inte någon revolution. 

De flesta ändringarna finns i de 

partier som läses eller sjungs av prästen. 

Men på ett antal ställen ändras det som 

skall sägas eller sjungas av församling - 

en. Tydligast blir ändringarna i synda - 

bekännelsen och trosbekännelsen. 

Att man alls ändrar i mässan (vilket kan 

upplevas som lätt irriterande) beror på 

att Rom 2001 utfärdade nya principer 

för liturgiska översättningar, detta för 

att åstadkomma större likhet i gudstjänsten 

inom de olika språkområdena i 

världen. Poängen är att man ska känna 

igen sig vart man än kommer, även om 

man inte längre firar mässan på latin. 

Man ska veta precis vad som sägs, även 

om man inte förstår språket. 

Hittills gällde en större frihet och 

kreativitet vid översättningen av det 

romerska missalets texter; nu kräver 

man i princip samma trohet mot den 

latinska originaltexten som gäller när en 

Syndabekännelsen i mässan 

bibelöversättare ska återge den he - 

breiska eller grekiska grundtexten. 

Stockholms katolska stift behöver 

dock inte nyöversätta alla texter i mässan. 

För att arbetet inte orimligt ska dra 

ut på tiden har vi kommit överens med 

Rom om att de cirka tvåtusen orationerna 

(de tre korta bönerna i mässan, olika 

för olika dagar) inte behöver nyöversättas. 

Däremot är de fyra eukaristiska 

bönerna grundligt reviderade, och några 

nya kanonböner har också tillkommit. 

Den förnämliga svenska översättningen 

Bibel 2000 kommer allt framgent att 

ligga till grund för vårt gudstjänst - 

firande, men den har reviderats på ett 

antal ställen. Alla översättare vet att 

man kan återge samma text på ett stort 

antal sätt. I överensstämmelse med de 

nya romerska riktlinjerna har ett antal 

ändringar gjorts i trohet mot den kristna 

tolkningstraditionen. (Detta kommer 

att illustreras längre fram i en särskild 

artikel.) 

Att vi nu har fått grönt ljus från Rom 

innebär att vi kan starta den komplicerade 

redigeringen av ett nytt altarmissale 

Bröder och systrar, låt oss besinna oss och bekänna vår synd och 

skuld, så att vi rätt kan fira de heliga mysterierna. 

Jag bekänner inför Gud allsmäktig och er, mina bröder och systrar, 

att jag har syndat i tankar och ord, gärningar och underlåtelse, 

genom min skuld, min skuld, min egen stora skuld. Därför ber jag 

den saliga, alltid rena jungfrun Maria, alla änglar och helgon och er, 

mina bröder och systrar, att be för mig till Herren, vår Gud. 

Gud allsmäktig förlåte oss våra synder i sin stora barmhärtighet och 

före oss till det eviga livet. 

Amen 

nya mässordningen | sid. 13 

och en ny psalmbok. Den senare ska ha 

titeln Cecilia. Katolsk gudstjänstbok 

och kommer som namnet antyder att 

innehålla psalmer och hymner, mässans 

fasta delar med musik, samt psaltar - 

psalmer med omkväden. En stor nyhet 

är att Cecilia också kommer att innehålla 

bibeltexterna för sön- och helgdagar. 

Alla de omistliga svenska psalmerna 

finns kvar. En enkät gjordes bland församlingarnas 

musikansvariga i början 

av 2000-talet. Förslaget till nytt psalm - 

bestånd har kunnat läsas på KLN:s 

hemsida. Vi har tagit hänsyn till inkomna 

synpunkter. 

Också det viktigaste i de andra 

sakramenten, till exempel dop och bikt, 

finns med i boken. Trots detta blir den 

inte nämnvärt tjockare än den nuvaran - 

de, drygt trettonhundra sidor. 

I det här numret startar vi presentationen 

av ändringarna i mässans fasta ordning 

med syndabekännelsen, på latin 

Confiteor. 

Kommentar: 

Anders Piltz, ordf. KLN, biskopsvikarie för 

gudstjänstlivet 

Som synes inte någon större ändring, bara en 

mer noggrann återgivning av den latinska texten. 

Man nämner sin skuld tre gånger (mea 

culpa, mea culpa, mea maxima culpa), och 

grundtextens fratres (”bröder”), som i originalet 

har den bibliska innebörden ”medkristna” utan 

hänsyn till kön eller ålder, återges nu med ”bröder 

och systrar”, för att undvika missförstånd 

och misstanken att liturgin riktar sig till enbart 

männen.

sid. 14 | aktuellt utrikes 

Hänt i kyrkan under sommaren 

Belgien i fokus 

Mellan Belgiens regering och Vatikanen råder ett spänt förhållande. 

Våren 2009 vände sig Vatikanen i en skarp not till 

Bryssel mot ett uttalande kring påven Benedikts syn på kondomer. 

Statssekretariatet beklagade att belgiska parlamentet 

kritiserat påven för vad han sagt i en intervju ”löst ur sitt sammanhang 

och i förkortad form”. Det gällde ett uttalande från 

påven på väg till Kamerun om att aids inte kan stoppas genom 

kondomutdelning utan bara genom en ansvarig sexualitet. 

Den 23 juni i år kvarhöll den belgiske statsåklagaren deltagarna 

i ett pågående sammanträde med landets biskopskonferens 

i Bryssel i nio timmar. Biskoparna förhördes, dokument 

beslagtogs och gravarna över två kardinaler i dom - 

kyrkokryptan i Mechelen grävdes upp i jakt på bevis för sexuella 

övergrepp. Biskoparna fråntogs sina mobiltelefoner och 

hemliga handlingar och ärkebiskopsämbetet i Bryssel utsattes 

för husrannsakan. Ärkebiskop André-Joseph Léonard protes - 

terade och från Rom kom ett uttalande från Benedikt XVI 

som förklarade sin solidaritet med biskoparna inför detta 

”häpnadsväckande och beklagliga” handlande från det statliga 

rättssystemets sida. Samtidigt betonade påven att kyrkan 

beslutsamt kräver att alla övergrepp utreds. 

- Många gånger har jag själv understrukit att sådana allvarliga 

händelser måste utredas av civila och kyrkliga instanser, 

med ömsesidig respekt för respektive procedurer och autonomi, 

skriver påven. Ingripandet mot biskoparna hade föregåtts 

av en övergreppsskandal i slutet av april. Biskopen av Brugge, 

Roger Vangheluwe, 74, erkände att han som ung präst och i 

sina tidiga år som biskop förgripit sig på en pojke, och avgick. 

Handläggare av ”svåra överträdelser” 

Den 14 juli publicerade Troskongregationen de nya och hårdare 

normer som gäller kyrkans handläggning av ”svåra 

överträdelser”. Särskilt berörda är de fall som handhas av 

Troskongregationen, och framför allt skall handläggningen 

ske snabbare. Det gäller inte bara sexuella övergrepp utan 

också förbrytelser mot tron och mot sakrament som 

evkaristin, bikten och vigningen. Kongregationen skall kunna 

handla snabbare än efter den vanliga proceduren, och hänskjuta 

särskilt svåra fall, som handlar om till exempel avsätt - 

ning av en präst, direkt till påven för avgörande. Dessutom 

förlängs preskriptionstiden från tio till 20 år, med möjlighet 

till förlängning. 

Bakom de nya normerna låg svaren på en rundfråga från 

Vatikanen till världskyrkan, och därmed blev också reaktio - 

nerna på dokumentet genomgående positiva. 

Elaka tungor ironiserade över att normerna straffrättsligt 

jämställer prästvigning av kvinnor med sexuella övergrepp. I 

dokumentet sägs också att prästvigning av kvinnor är att 

betrakta som ett ”svårartat brott”, en grov kränkning av 

kyrkolagen. Påföljden blir exkommunikation, både för den 

som företar vigningen och den som vigs. Saken handläggs av 

den lokale biskopen men kan överklagas till Vatikanen. I sak 

har naturligtvis de båda brotten inget med varandra att göra. 

Under år 2006 förekom flera fall av ”prästvigning av kvinnor” 

i Tyskland och USA, och dessa fall hänsköts 2007 till 

Troskongregationen. 

Underskott i Vatikanen 

Röda siffror i Vatikanens ekonomiska resultat för 2009 publicerades 

av den Heliga stolen i juli. För tredje året i rad note - 

rades ett underskott denna gång på drygt fyra miljoner euro 

(35 miljoner kronor). Intäkterna på 250 miljoner euro 

motsvarar inte utgifterna på 254 miljoner. För 2008 var 

kassabristen ”bara” 900 000 euro. Kardinalsrådet för 

ekonomifrågor hänförde underskottet mestadels till de 

vatikanska ministerierna och kommunikationsmedlen, i synnerhet 

Vatikanradion. 

Däremot noterades en ökning i bidragen från katolikerna 

till påvens arbete, den så kallade peterspenningen. Här noterades 

för 2009 65 miljoner euro, mot 60 året innan. Mest 

frikostiga är de troende i USA, Tyskland och Frankrike. Från 

de katolska stiften inflöt 24,9 miljoner euro, främst från stift i 

USA och Tyskland. Dessutom erhöll den Heliga stolen från 

Vatikanbanken IOR 50 miljoner euro för att finansiera sina 

verksamheter. 

Religionsfrihet – vägen till fred 

Som varje år tillkännagav påven Benedikt XVI i juli, vilket 

tema som skall fokuseras på kommande Världsfredsdag, den 

1 januari. ”Religionsfrihet, vägen till fred” lyder rubriken för 

2011, en i högsta grad aktuell formulering med tanke på att 

religionsfriheten är inskränkt eller saknas på många håll i 

världen idag. I Vatikanens presentation av temat beskrivs religionsfriheten 

som ”alla friheters frihet”, rotad i människornas 

inneboende värdighet och inriktad på ett sökande efter 

“oföränderlig sanning”. 

Samtidigt ger begreppet religionsfrihet anledning att undersöka 

begreppet religion och dess olika uttrycksformer. 

Religionsfriheten står i absolut motsats till fundamentalism 

och stämplar egentligen ut den som icke-religion. Den är 

också motsatsen till manipulation och en ”instrumentalisering 

av sanningen”, som strider mot människovärdet. 

- Det är obegripligt att troende människor måste undertrycka 

en del av sig själva – sin tro – för att vara aktiva medborgare, 

skriver påven. Det borde aldrig få krävas att man förnekar 

Gud för att få åtnjuta sina rättigheter. Att vägra erkänna det

Biskop Mounib Younan, 

ny generalsekreterare vid 

LVF. 

Foto: Kaj Engelhart 

bidrag till samhället som ligger i den religiösa dimensionen 

och sökandet efter det absoluta – den Absolute – skulle 

tveklöst ge företräde åt en individualistisk inställning och 

splittra personens enhet, skriver han vidare. Och därför, 

avslutar han, är religionsfriheten vägen till fred. 

Judiska centralrådet 

Den 19 juli 1950, med fasorna från nazisternas utrotningsläger 

i färskt minne, grundades i Tyskland ”Zentralrat 

der Juden”, Judiska centralrådet. Med anledning av 60årsjubiléet 

gratulerade de tyska biskoparna till grundandet 

och betecknade rådet som en ”oumbärlig institution” i 

samhället. I sitt brev till rådets ordförande Charlotte 

Knobloch uttrycker biskopskonferensens ordförande, ärkebiskop 

Robert Zollitsch, sin tacksamhet över att relationerna 

mellan biskopskonferensen och rådet är så goda. 

Samtidigt avvisar Zollitsch kategoriskt varje form av antijudaism. 

Judiska centralrådet är paraplyorganisation för de 

judiska församlingarna i Tyskland och representerar enligt 

egna uppgifter 105 000 medlemmar i 108 församlingar. 

Ny ordförande i LVF 

Lutherska Världsförbundet (LVF) fick en ny ordförande den 

24 juli: den palestinske lutherske biskopen Mounib Younan, 

59, från Jerusalem. Den nye överherden för 70 miljoner 

lutheraner världen över kommer från Jordanien och gäller 

som en skicklig försvarare av palestiniernas sak och en 

förkämpe för fred, rättvisa och försoning. 

- Måtte dialogen mellan katolska kyrkan och Lutherska 

Världsförbundet fortsätta konstruktivt även i framtiden, 

skrev ärkebiskop Robert Zollitsch på tyska biskopskonfe - 

rensens vägnar i sitt lyckönskningsbrev och önskade honom 

Guds välsignelse ”framför allt även i er ansvarsfulla roll 

som biskop i evangelisk-lutherska kyrkan i Jordanien och 

det Heliga landet. 

Påven vädjar om solidaritet med Pakistan 

När detta skrivs upplever Pakistan den värsta översväm - 

ningskatastrofen i mannaminne. Miljontals människor är 

hemlösa och berörda på olika sätt, tusentals har omkommit 

i vattenmassorna. Hela byar har utplånats. Pakistans 

regering kan inte kontrollera situationen. Tåg fulla med flyktingar 

har skickats till staden Quetta i västra Pakistan, men 

där har inget förberetts för att ta emot flyktingarna, rap- 

aktuellt utrikes | sid. 15 

porterar en medarbetare vid tyska ”Kirche in Not”. Medan 

den muslimska majoriteten i landet hoppas på hjälp via FN, 

vänder sig den kristna minoriteten till sina kyrkor. 

Många katolska hjälporganisationer är aktiva med humanitära 

insatser. Tyska ”Misereor” har utvidgat sin aktions - 

radie till att omfatta även södra Pakistan. – Katolikerna ger 

allt de har, citerar nyhetsbyråer direktorn vid Påvliga missions-och 

biståndsverket i Pakistan, pater Mario Rodrigues. 

Många församlingsbyggnader i landet har byggts om till 

nödbostäder. 

- Jag hoppas att våra bröder och systrar, som utsätts för så 

hårda prövningar, inte skall behöva sakna vår solidaritet 

och konkret bistånd från världssamhällets sida, sade påven 

Benedikt XVI vid generalaudiensen den 18 augusti. Behoven 

kommer att kvarstå under lång tid framöver. 

Kaj Engelhart 

(efter Vatikanradion och andra katolska nyhetstjänster) 

Dyr post i Vatikanens budget: Vatikanradions sändaranläggning i Santa 

Maria di Galeria

sid. 16 | aktuellt utrikes 

Romska läger revs i Frankrike 

Kyrkan protesterar 

President Nicolas Sarkozy har beordrat att 300 läger, som 

byggts av romer och resande runt om i Frankrike, ska rivas och 

att romer som orsakat ordningsproblem ska utvisas. Rivning 

och deportation har börjat och pågått en tid. 

Vid ett krismöte som Sarkozy kallat till utropade han det 

han kallar "krig mot brottsligheten". Före mötet sade han att 

den romska minoriteten utgör ett säkerhetsproblem i 

Frankrike. 

Sarkozys kansli meddelade också att ny lagstiftning kommer 

före årets slut för att underlätta utvisningen av romer. Bara 

under förra året utvisades 10 000 romer från Frankrike. 

- Inom de närmaste tre månaderna kommer hälften av de 

illegala lägren att monteras ned och det rör sig om ungefär 300 

stycken, sade inrikesminister Brice Hortefeux efter mötet. 

Krismötet föranleddes delvis av ett överfall på en polisstation i 

staden Saint-Aignan. Beväpnade personer angrep stationens 

ytterdörr och gick lös på bilar och hus. Attacken kom sedan 

poliser hade skjutit ihjäl en rom som uppges ha försökt köra på 

dem med bil. Det har också förekommit gatubråk. I Bordeaux 

blockerades en bro med 240 husvagnar som protest mot den 

tomt som myndigheterna anvisat romer. 

Biskopsvikarien i Bordeaux, Francis Bakeris, vänder sig mot 

utvisningarna: 

– Romerna har rätt till uppehåll. De kommer ursprungligen 

från Bulgarien och Rumänien och får inte arbeta. De lever 

under ytterst besvärliga sanitära omständigheter. 

Omkring 15 000 romer lever för närvarande i Frankrike. 

Sedan Bulgarien och Rumänien blev EU-medlemmar tillämpar 

Frankrike en övergångsreglering. Först från 2014 får romer, 

liksom alla andra från Bulgarien och Rumänien, stanna och 

arbeta i Frankrike. Det innebär risk för två år av fortsatta oro- 

VATIKANRADION 

PÅ SVENSKA 

Nu på internet: lyssna på gårdagens program när du vill, läs nyheter, 

besök vårt intervjuarkiv: http://www.vaticanradio.org/scandinavo/svedese 

Eller lyssna på kortvåg: 

Kvällar: 20.40 på 6185kHz och 7250kHz samt mellanvåg 

1611kHz/1260kHz 

Repris: 07.00 på 6185kHz och 7335kHz samt mellanvåg 1611kHz 

Språk: Svenska måndag–torsdag och lördag (repriserna dagen därpå) 

Finska fredag och söndag (med estniskt inslag) 

Adress: Vatikanradion, Vatikanstaten 

Tel, fax: +39 06 69 88 40 78, (fax) +39 06 69 88 45 65 

E-post: skan@vatiradio.va 

ligheter. Biskopsvikarien formulerar kyrkans ståndpunkt så här: 

- Kyrkan insisterar på att man ordnar bostäder åt dessa människor 

och behandlar dem så lite olika mot andra som möjligt. De 

flesta av ”resandefolket” är fransmän helt och hållet. De har rättigheter 

men också plikter. 

Frågan om romernas laglydighet berör främst den franska 

befolkningen, när kriminaliteten stiger eller romer ockuperar 

tomtmark utan tillstånd. Men den franska politiken skapar sitt 

eget kaos på gatan, med stora razzior och gatustrider mellan 

poliser och romer. Befolkningen har sin egen uppfattning om 

Sarkozys åtgärder. 

- Jag är inte så säker att Sarkozys uttalanden har chockerat 

fransmännen så värst mycket, säger Francis Bakeris. För egentligen 

känner de likadant när det gäller romer: avvisande. Men 

kyrkan vill motsätta sig den synen. Det finns en särskild själavård 

för romer. Relationerna är inte enkla. Men vi har kontakt med 

romerna. 

Även den ansvarige för flyktingfrågor vid Vatikanen har riktat 

kritik mot Frankrike för utvisningarna. Massutvisningar strider 

mot europeiska normer, säger ärkebiskop Agostino Marchetto, 

sekreterare vid Påvliga rådet för migranter, och påminner om att 

man inte får utvisa en hel grupp människor bara på grund av 

enskildas kriminalitet. 

President Sarkozys hårda åtgärder med hänvisning till säkerheten 

får också kritik av FN och USA. 

Människorättsgrupper, romska rörelser och politiska motståndare 

anser att Sarkozy brännmärker minoritetsgrupper och 

buntar ihop romer, eller zigenare, och den folkgrupp som kallas 

resande. 

Kaj Engelhart 

(efter Vatikanradion och andra katolska nyhetstjänster) 

Nya 

CD 

Magnus Bodin 

Capri 

Tomas Boström 

Album 

Köp dessa CD på www.talkingmusic.se 

– din bok och skivbutik på nätet

Första liturgin på nära 90 år 

i Sumelaklostret 

Ortodoxa kristna firade nyligen den första liturgin på nästan 90 år i 

ett gammalt kloster i Turkiet, sedan regeringen tillåtit kristen guds - 

tjänst där som en gest till den kristna minoriteten. Minst 1 500 pilgrimer, 

bland annat från Grekland och Ryssland, besökte det bysantinska 

klostret Sumela, där liturgin leddes av den ekumeniske patriarken, 

Bartolomaios I, hedersöverhuvud för världens ortodoxa kristna. 

Den islaminriktade regeringen, som stegvis ger landets minoriteter 

större friheter som en del av sitt anbud för att upptas i EU, tillåter nu 

gudstjänst i klostret en gång om året. Det var tidigare förbjudet. 

Händelsen främjar sannolikt också försoningen mellan Turkiet och 

Grekland, två Nato-allierade som nästan kom i krig tre gånger mellan 

1974 och 1996 över den etniskt delade ön Cypern och territoriella 

rättigheter i Egeiska havet. 

Klostret Sumela, en spektakulär anläggning skuren in i sidan av ett 

berg, övergavs vid tiden för Turkiets grundade 1923. Den senaste 

gudstjänsten firades 1922, mitt under konflikten mellan turkar och 

greker. Klostret som ligger nära Svarta havet har blivit en stor turist - 

attraktion under de senaste decennierna. 

Patriarken sade att han hoppades att önskan om att få fira guds - 

tjänst inte skulle misstolkas. 

- Kulturen att leva tillsammans är ett arv i vår civilisation. Låt oss 

göra detta kulturarv levande, sade Bartolomaios I på turkiska efter 

mässan. 

-Sumelaklostret har levt som en legend i årtionden bland oss, och 

vi har tålmodigt väntat på den här dagen. 

De flesta av Turkiets 72 miljoner invånare är muslimer, men också 

många av dem känner att deras rättigheter begränsas i lagen. 

KATOLSK KÖRHELG I VADSTENA 

16-17 oktober 2010 

För anmälan och mer information, kontakta 

Ulf Samuelsson, 070-591 67 87, ulf.samuelsson@kln.se 

Sista anmälningsdag: 10 september 

Arr: Katolska Liturgiska 

Nämnden i samarbete med 

Studieförbundet Bilda 

aktuellt utrikes | sid. 17 

Kvinnor anställda av staten har inte rätt att bära huvudduk på arbets - 

platsen, och under år 2008 avslog författningsdomstolen ett 

regeringsförslag som skulle häva förbudet mot att bära huvudduk på 

universiteten. 

Antalet grekisk-ortodoxa i Turkiet har minskat till ca 2 000 personer. 

Ett av deras viktigaste krav är att återfå det tidigare teologiska 

seminariet på ön Halki, nuvarande Heybeliada nära Istanbul. 

Turkiet har traditionellt sett det Istanbul-baserade Ekumeniska patriarkatet 

som ett hot mot statens enhet, delvis på grund av dess band 

till Grekland, även om förbindelserna mellan de båda länderna förbättras. 

Patriarkatet härstammar från det bysantinska riket, som kollapsade 

när de muslimska osmanska turkarna erövrade 

Konstantinopel - idag Istanbul - år 1453. 

I en gest till armeniska kristna kommer Turkiet också att den 19 

september tillåta en gudstjänst i en nyligen renoverad armenisk 

kyrka i östra Turkiet. 

Vatikanradion, redigering Kaj Engelhart 

Sumelaklostret

sid. 18 | inför en saligförklaring 

Två valmöjligheter för John Henry Newman: 

Vägen till Rom och vägen till ateism 

Nyligen googlade jag på John Henry Newman och efter 

endast 0.31 sekunder hade jag fått en miljon fyrahundraåttio 

tusen träffar. Något säger väl detta om den man som i september, 

under påvens besök i England, kommer att saligför - 

klaras? 

En och annan har säkert noterat att när de kyrkliga myndigheterna 

i förberedelserna inför saligförklarandet grävde 

upp Newmans grav för att överföra kvarlevorna till en mer 

passande plats – att man då hittade just ingenting. Något 

enstaka metallföremål från kistan och någon tofs från kardinalshatten 

var i stort sett allt. Kanske ett litet mirakel av den 

som uttryckligen önskade få vila just intill flera av sina oratorianbröder, 

inte minst vännen sedan ungdomen, fader 

Ambrose Saint John. 

Några känner säkert till att Newman flera gånger åberopas i 

Kyrkans stora katekes, ja, hur han kom att bli en av fäderna 

till den katolska förnyelsen under 1900-talet och hur han uppskattas 

av vår nuvarande påve Benedikt XVI. Men han har 

kommit att fascinera ganska olika grupper inom Kyrkan. Han 

var en kritiker av den ensidiga betoningen på hierarkin i 

Kyrkan, han lyfte fram lekmännens plats, han var negativ till 

dåtidens ”påvekult”, han inspirerade framväxten av ett historiskt 

teologiskt tänkande, ja en utveckling av kyrkoläran. 

Han stod samtidigt helt och fullt i den katolska traditionen, 

som i honom hade en hängiven försvarare. 

Som gymnasist läste jag Newmans Apologia pro vita sua 

(1864), en bok som många idag skulle finna träaktig, men 

som starkt påverkade mig – jag kände igen mig i många av de 

frågor Newman ställde. Vid sidan av den boken visste jag 

dock inte så mycket om honom. Hans insatser som universitetsideolog 

(han var under en tid rektor för det nystartade 

universitetet i Dublin och författare till Idea of a University), 

hans betydelse som filosofisk tänkare (främst via den svårtillgängliga 

Grammar of Assent), liksom hans roll som förnyare 

av det engelska språket hade nog i stort gått mig förbi. Jag visste 

att han skrivit psalmer (’’Led milda ljus’’), men kände inte 

till hans poetiska författarskap (till exempel Gerontius dröm). 

Hans betydande arbete Essay on the Development of 

Doctrine, liksom Tracts for the Times, kom jag att läsa långt 

senare. 

Att han varit präst i Engelska kyrkan, akademiker i Oxford, 

ledande förnyare av det anglikanska kyrkolivet, att han under 

stor uppmärksamhet konverterade till Katolska kyrkan 1845, 

likaså att han snart därefter blev katolsk präst, introducerade 

oratorianerna i England och på sin ålders höst blev utnämnd 

till kardinal, detta kände jag till, men annars var jag rätt okunnig 

om honom. Efter övergången till Katolska kyrkan tvinga - 

des Newman lämna Oxford, det akademiska ljuset hamnade i 

stället i ett slitet arbetarkvarter i Birmingham, där koleran ofta 

härjade svårt. Med visst vemod konstaterade Newman långt 

senare att han efter konversionen inte återvänt till Oxford: ”Jag 

har inte sett Oxford sedan dess, utom dess tornspiror, som man 

ser dem från järnvägen.” 

Den Newman jag ”drabbades av” som gymnasist, och som jag 

senare flera gånger återvänt till, inte minst inför konversionen, är 

som redan nämnts författaren till Apologia pro vita sua, en bok 

där han redogör för sitt tänkande, hur det utvecklades och hur 

allt detta ledde honom till att till sist lämna prästämbetetet i den 

engelska kyrkan och konvertera till den lilla och föraktade 

Katolska kyrkan i England. Hans historiska intresse, kompromisslöshet, 

hans klara formuleringsförmåga och kanske det 

stänk av 1800-talsromantik som finns i hans tänkande, 

påverkade mig starkt – detta trots att jag läste Apologia i en 

bristfällig översättning (numera föreligger en modern översätt - 

ning från 1993, med inledning och kommentar av Alf Härdelin, 

på Artos förlag). Jag påverkades av hans argument för rimligheten 

i en ”klassisk” kristen trosuppfattning, en tro som inte 

är en ”konstruktion” utan som kan följas genom historien, en 

tro som aldrig är ”privat”, aldrig isolerad från Kyrkan. 

Newmans studier i fornkyrkans teologi ledde honom till flera smärtsamma 

iakttagelser. Det tycktes som om dåtidens pro te stanter inte 

ville vara en del av den historiska kristendomen, de åberopade i 

stället olika teorier i ett till synes historielöst rum, alltså presenterade 

en osynlig kyrka och en synlig bibel, som kunde tolkas 

”privat”. Andra riktningar talade om en ”ren” fornkyrka som 

(tyvärr) efterträddes av en ”korrupt” katolsk era, men som 

genom reformationen (och det fortsatta reformerandet) någorlunda 

återställts. Allt sådant tänkande förskräckte Newman. 

Han skriver: ”Jag hade mitt fäste i fornkyrkan, och här tyckte 

jag mig nu i mitten av 400-talet finna en återspegling av 1500och 

1800-talets kristenhet. Jag såg mig själv i denna spegel – och 

jag var monofysit!” 

Alltså: i spegeln såg Newman likheten mellan dåtidens kätterska 

grupper och samtidens protestanter, inklusive den engelska 

kyrkan. Detta gjorde honom förskräckt, han börjar undra 

om inte ”Rom” var den bestående och äkta formen av kristen 

tro. ”Det var under dessa studier som jag för första gången kom 

att tvivla på anglikanismens hållbarhet.” Dessa tvivel leder fram 

till upptagningen i Kyrkan år 1845, en del av det som Newman 

tidigare inte haft anledning att bekänna föll nu på sin plats. 

”Folk säger att transubstantiationsläran är svår att tro på; jag 

trodde inte på den läran förrän jag blev katolik. Så snart jag 

trodde att den romersk-katolska kyrkan var Guds orakel hade 

jag inga problem med att tro den … den är svår, omöjlig, att 

föreställa sig, det medger jag – men på vilket sätt är den svår att 

tro på?”

Newman hävdade alltså att Kyrkans läroutveckling är en 

process, precis som livet är en process. Allt fanns förvisso från 

början helt och fullt hos Gud, men kan alltmer begripas, fördjupas, 

förstås under en historisk process. Det som protestanten 

ofta hävdade var ett medeltida förfall, kunde också ses som en 

fördjupning av trosinnehållet, ett förtydligande av tron. 

Sakramenten, Maria, påveämbetet, helgonen hade alla bibliska 

rötter men insikterna i vad detta innebar fördjupades successivt. 

Newman framhåller att tron, likt en flod, flyter bredare, tryggare, 

djupare, en bit bort från de ystra källsprången. Newman 

menar, lite tillspetsat, att det i framtiden endast finns två valmöjligheter: 

”Det finns endast två alternativ, vägen till Rom och 

vägen till ateism.” 

Naturligtvis bevakas och leds trons utveckling av Gud, det är ju 

Gud som planerat hela processen, inte individen. Det är här som 

Kyrkan kommer in med sin auktoritet, hon kan, under vissa sti - 

pulerade villkor, till exempel på koncilierna, avgöra vägen 

framåt. Kyrkan är alltså ingen demokratisk förening där vi 

genom debatt, kompromisser och allianser söker få gehör för 

våra favoritidéer. Kyrkan är bärare av Sanningen med stort S, 

uppenbarad genom Bibel och Tradition, utlagd av Kyrkans 

läroämbete, i kontakt med hela Guds folk, genom hela historien, 

som leder oss till den sanna friheten och glädjen i tron. Kyrkan 

är inte bara hierarkin utan hela gudsfolket i en konstruktiv dialog, 

där det ibland visat sig att vanliga enkla troende förstått mer 

än biskopar eller lärda teologer. Ibland har istället en enstaka 

biskop lyckats bevara det som folkmassan förskingrat. 

I sitt nyligen hållna tal till de katolska biskoparna i England 

framhåller påven Benedikt XVI att Newman ”lämnat oss ett 

STIPENDIER 

Ny psalm söker författare 

inför en saligförklaring | sid. 19 

enastående exempel på trohet mot den uppenbarade Sanningen 

genom att följa ’det milda ljus’ varthän det ledde honom, även 

när det orsakade betydande personliga förluster.” Trots 

svårigheterna, motarbetad som Newman var under större delen 

av livet av påvar, biskopar och teologer, formulerade han 1864 

sin konversion med följande vackra ord, som många genom åren 

kunnat instämma i: ”Vid min konvertering var jag inte medveten 

om någon inre förändring, intellektuell eller religiös. Jag var inte 

medveten om någon fastare tro på uppenbarelsens fundamentala 

sanningar eller om någon bättre kontroll över mig själv, min 

trosiver var inte större, men det var som att komma i hamn från 

ett upprört hav, och min glädje däröver förblir oavlåtligen till 

denna dag.” 

Magnus Nyman 

Fotnot: 

Monofysitism: Ennaturslära, riktning inom den tidiga Kyrkan enligt vilken det 

efter inkarnationen endast finns en (gudomlig-mänsklig) natur i Kristus. Mot 

detta lärde kyrkomötet i Chalcedon 451 att den gudomliga och den mänskliga 

naturen i Kristus förenats i en person. 

Oratorianer: Kongregation av sekularpräster, grundad av den salige Filippo 

Neri (död 1595). 

Mer om John Henry Newman finns att läsa i bland annat 

I.S. Gilley, Newman and his Age, 1990 

I. Ker, J H Newman, A Biography, 1988 

I nästa Km berättar vi om påvens besök i England och om det som står i 

centrum för hans besök där: saligförklaringen av John Henry Newman. 

Hur ska en psalm/visa se ut? Ungefär som att fråga hur en blomma ska se ut, säger psalmdiktaren 

Anders Frostenson. Hans förnyelsearbete med svensk psalm måste gå vidare; därför vill AF-stiftelsen 

vara öppen och lyhörd för det nya som växer fram på psalmens område och stödja sådan verksamhet, 

allt enligt Frostensons egen önskan. Vill du vara med i detta arbete kan du söka stipendium hos 

AF-stiftelsen. 

Skicka in din ansökanoch bifoga ca 5 exempel på sådant psalm-/och vismaterial du själv skrivit eller 

översatt och som du tror skulle kunna bli en psalm eller kyrklig visa. 

För att underlätta bedömningen 

måste texterna presenteras i strofform, 

inte placerade under melodislinga 

om sådan skulle finnas. 

(OBS! melodier bedöms inte.) 

Skicka in din ansökan 

senast den 1 oktober 2010 

Välkommen med din ansökan till 

AF-stiftelsen Psalm och sång 

Själagårdsgatan 13, 111 31 Stockholm 

www.af-stiftelsen.com 

Mer information kan du få av Anna-Brita Bodén, 08-20 33 30

sid. 20 | utrikes reportage 

Bön, vänskap och solidaritet 

Möte med Sant’ Egidiorörelsen 

Vittorio berättar om en grupp förståndshandikappade som just varit på resa. Någon i 

gruppen uttryckte sin glädje över resan och berättade om känslan av att ha fått ett eget 

värde. Vittorio talar om den inre rikedom som många förståndshandikappade har och 

som omvärlden inte ser. 

Bröder för fred 

Vittorio Scelzo och Marco Impagliazzo vid fredsolivträdet vid Sant’Egidio i Rom.

Jag är på besök hos Sant’ Egidiorörelsen i Trastevere i Rom. 

Marco Impagliazzo, föreningens ordförande, och Vittorio 

Scelzo, ansvarig för arbetet med förståndshandikappade, tar 

emot. Vi passerar genom det forna klostret som i dag är cent - 

rum och mötesplats för en rörelse som har sprängt många gränser. 

Rummen är vackert renoverade, den ursprungliga väggen har ta - 

gits fram. Trädgården är prunkande med ett stort bananträd och 

ett vackert, knotigt olivträd i dess mitt. 

Rörelsen finns spridd i Italien och ute i världen men samtalet 

tar sin början i det lokala. På andra sidan Piazza Sant’ Egidio ligger 

restauranten ”Gli amici” som drivs av en grupp förstånds - 

handikappade med hjälp av volontärer från rörelsen. Närheten till 

dem som finns i samhällets marginaler och kreativiteten att skapa 

verksamheter som visar på människors förmåga är typisk för 

rörelsen. 

Var finns inspirationen till rörelsen? I Apostlagärningarnas 

beskrivning av hur de första kristna levde tillsammans, ett hjärta, 

en ande, svarar Marco. Sant’Egidio är en lekmannarörelse där 

medlemmarna själva avgör graden av insats. Få är anställda, man 

har en liten administration som motsvarar 4% av budgeten. Men 

enligt italiensk lag kan offentliganställd som arbetar ideellt få 

10% reduktion av sin tjänst med bibehållen lön. 

Bönen står i centrum och har varit så under rörelsens 42 år. Varje 

medlem uppmanas finna tid och rum för den personliga bönen; 

ur detta har den gemensamma bönen vuxit fram. Varje kväll kl. 

20.30 samlas man till aftonbön i den vackra basilikan S. Maria in 

Trastevere; men inte bara där utan på ett 40-tal platser runt om i 

Rom. Bibeln är central och man har utvecklat en lectio divina som 

ger näring åt bönen. Franciskus – San Francescos väg att förverkliga 

evangeliet och Benedictus regel ger riktning och innehåll. 

Vänskapen med de fattiga och att tjäna de fattiga är något av det 

viktigaste i rörelsen. Andra Vatikankonciliet hade talat om 

kyrkans förkärlek för de fattiga. De ungdomar som med Andrea 

Riccardi startade rörelsen ville leva evangeliet; ett av deras första 

initiativ var ”la doposcuola” för barn till fattiga familjer. Idag 

omfattar det sociala arbetet funktionshindrade, flyktingar, hemlösa, 

romer; och därutöver finns det ekumeniska arbetet och 

fredsinsatserna. 

Att bekämpa fattigdomen finns idag på många organisationers 

program men ni talar hellre om att tjäna de fattiga, säger jag. Vad 

är skillnaden? 

- Vi börjar alltid med människan och den personliga relationen 

svarar Marco; det fortsatta arbetet får konsekvenser som 

även är sociala och politiska. 

- Tjänsten för de fattiga måste ha en evangelisk grund för att 

inte mista sin profetiska kraft. De fattiga ger oss en vision av livet. 

Det är genom att lyssna till dem som vi kan finna former för 

förändring. Så var det i mötet med aids-sjuka i Afrika och för vår 

kamp för deras tillgång till bromsmediciner. Det fanns ett stort 

motstånd mot detta i början, men idag är detta många länders 

policy. 

Marco och Vittorio visar mig den vackra salen där fredsförhand - 

lingar har förts. Rörelsen arbetade aktivt för att de stridande 

parterna under inbördeskriget i Mocambique skulle mötas. Här i 

utrikes reportage | sid. 21 

detta rum möttes man. Sant’ Egidios roll var av avgörande betydelse 

för fredsavtalet. Det har både FN och italienska regeringen 

vittnat om. 

Den lilla klosterkyrkan var länge mötesplatsen för den gemensamma 

bönen. Idag är den för liten men finns för den personliga 

bönen. De många ikonerna inspirerar bönen. På ett sidoaltare 

finns Guds ord genom biblar på olika språk. 

- Vi måste få visa dig en inspelning, utropar Marco. Benedikt 

XVI besökte kommuniteten den 27 december 2009 och åt jullunch 

med de fattiga och medlemmar i S. Egidio. Jag får se en 

vacker och känslosam berättelse som börjar med att påven hälsas 

välkommen av en äldre romsk kvinna. Djupa och berörande tal 

hölls av påven och av Andrea Riccardi följda av julklappsutdelning 

med vackert inslagna paket som påven hade med sig. Påven 

ser avspänd och glad ut i kretsen av samhällets små och bortglömda. 

De fattiga är kyrkans verkliga skatt säger han i sitt tacktal. 

I trädgården beundrar jag det vackra olivträdet. Trädet är en 

gåva, berättar Marco, från en person som ville hylla rörelsens 

fredsarbete. Det är så stort att det fick lyftas in med hjälp av en 

lyftkran! 

På kvällen deltar jag i bönen i Santa Maria. Den vackra basilikan 

är fylld till sista plats; där finns medlemmar i rörelsen som kommer 

regelbundet samt vänner till rörelsen från olika länder. 

Melodierna är enkla och innerliga, lätta att sjunga, bärare av den 

bön som fyller kyrkan. 

Sant’ Egidio, en lekmannarörelse för vår tid, med bönen i 

centrum, i vänskap med de fattiga, i solidaritet med länder i 

utveckling. 

Text och forto: Örjan Ekman 

Bönekapellet

sid. 22 | vår församling 

Äldreboendet Oscars minne ligger geografiskt en bit bort från Domkyrkan, i Bagarmossen, 

men tillhör likafullt församlingen. För verksamheten ansvarar serafimsystrarnas 

kommunitet. 

I Oscars minne finns både ett katolskt 

och ett lutherskt kapell. Och det katolska 

är välbesökt trots att det för närvarande 

är endast sex katoliker bland de 30 kvinnorna 

som bor där. 

- Utöver katolikerna på hemmet och 

dem som bor här omkring kommer flera 

icke-katoliker till söndagens mässa. Och 

många damer går dit och sitter där när 

det är tomt. Vi märker hur viktigt det 

katolska kapellet är för alla som bor här. 

Det är syster Barbara som berättar. 

Hon är en av de sju serafimsystrar som 

har sin kommunitet och sin arbetsplats i 

Oscars minne. 

- Det här är ett ekumeniskt hem och vi 

Fridfullt. I trädgården utanför 

entrén till Oscars minne 

tar Syster Barbara och syster 

Loretta en paus för att 

posera för Km:s kamera. 

Omsorg i Domkyrkoförsamlingen: 

Katolska systrar sköter ekumeniskt 

äldreboende 

frågar inte damerna om deras religiösa 

hemvist. Men de ska acceptera systrarnas 

tro. 

Systrarna kallar de boende för damer. 

Det är naturligt för dem men för en som 

kommer utifrån ger det intryck av en 

respekt och vördnad som kanske inte 

finns på alla äldreboenden i landet. 

Men syster Barbaras beskrivning av 

hemmet och verksamheten andas en stor 

ödmjukhet inför vars och ens värde. 

- Det här är människor som Jesus 

älskar. Vi ber att han ska hjälpa oss att 

göra gott bland dem. 

Syster Barbara önskar att det kunde 

finnas flera hem med en anda som liknar 

den på Oscars minne. Samtidigt är hon 

medveten om att det här boendet skiljer 

sig från de flesta andra, inte bara därför 

att verksamheten vilar på en uttalat kristen 

grund utan därför att personalomsätt - 

ningen är minimal. 

- Genom att vi systrar är ständigt närvarande 

i huset blir det en stabil relation 

mellan oss och damerna. Vi känner var 

och en väl och behöver inte fråga om 

dagsformen. Den märker vi ändå. Det 

skapar en stor trygghet. 

Kontakten med anhöriga är också god, 

ja så god att syster Barbara talar om en 

stor familj. 

- När någon har dött samlas vi med

de anhöriga kring dödsbädden och vi 

firar alltid mässa för den döda. Då kan 

också familjen delta om den så vill. Vi 

kommer till begravningen om familjen 

önskar det. I de här sammanhangen är 

kyrkotillhörigheten oväsentlig. 

Systrarnas ambition är att göra Oscars 

minne så hemlikt som möjligt. Miljön 

underlättar onekligen. Damerna har tillgång 

till ett välförsett bibliotek och stora 

sällskapsrum, inredda som det anstår ett 

hem grundat av en drottning. 

Porträtten av drottning Josephina 

Serafimsystrarnas officiella namn är 

Kongregationen av den smärtorika gudsmoderns 

döttrar. 

Kongregationen har sin grund i vördnaden 

för Guds moder, den smärtorika, hon 

som djupast varit delaktig i Guds frälsningsplan. 

Med henne som förebild vill 

systrarna hjälpa fattiga och lidande människor 

och se Jesus i dem. 

Valspråk: Allt för Jesus genom Marias 

smärtorika hjärta. 

Kongregationen grundades 1881 i 

Zakroczym i Polen av Den salige 

Honoratus Kozminski, kapucin, och 

moder Malgorzata Lucia Szewczyk. 

Antalet serafimsystrar är 700, de flesta i 

Polen. Ett 60- tal arbetar utomlands, i 

Sverige, Frankrike, Italien, Vitryssland, 

Ukraina, USA och Afrika. 

I Sverige finns för närvarande 14 serafimsystrar, 

sju på Oscars minne, fyra i 

Domkyrkan och tre i församlingen i 

Eskils tuna. 

Stiftelsen Konung Oscar 1:s minne grundades 

1876 av änkedrottning Josefina till 

minne av hennes gemål Oscar 1 (1799- 

1858). 

Drottningen visade en stor generositet 

gentemot de sämst lottade i samhället. 

Stiftelsen lät bygga ”ett hem för mindre 

bemedlade fruntimmer av ståndsklassen”. I 

nära 80 år låg hemmet på Björngårds - 

gatan på Södermalm. 1953 flyttades det 

till Bagarmossen. 

Hemmet sköttes av S:ta Elisabeth-systrar 

till 1965 då ansvaret övertogs av serafimsystrar. 

Enligt statuterna ska hemmets direktör 

vara katolik och är självskriven i styrelsen. 

Där ska en övrig ledamot också vara katolik. 

och hennes gemål Oscar I är det första 

besökaren ser i entrén. 

Det här tycks vara en värld för sig. 

Hemmet tillhör domkyrkoförsamlingen 

men damerna och de få katolikerna i 

omgivningen kan inte tillgodogöra sig så 

mycket av all verksamhet där. Känner ni 

er utanför? 

- Ja, folk kan sakna aktiviteter. Vi syst - 

rar saknar ingenting. Vi har ju vårt liv 

och arbete här. Och kyrkan kommer till 

oss med det som vi behöver. En präst 

från församlingen åker ut och firar 

vår församling | sid. 23 

mässa varje vardagsmorgon och högmässa 

på söndagarna. Under dagen läser 

vi våra tideböner. 

Intrycket av att det verkligen är en katolsk 

institution förstärks när syster Barbara 

betonar morgonmässan som dagens 

huvudpunkt. 

- Den största gåvan för oss systrar är 

att börja varje dag med mässa och få 

styrkan från Jesus Kristus. Tron hjälper 

oss att överleva svåra stunder. 


Förberedelser inför mässan. Äldreboendet Oscars minne har ett lutherskt och ett katolskt kapell. Här är syster 

Barbara i det katolska kapellet.

sid. 24 | credo 

Vår trosbekännelse (8) 

IGuds enfödde Son har ingenting, han äger ingenting. Han är Son helt och hållet. 

Han är också vår Herre. 

Gamla testamentet är Guds Son en titel som ges åt 

änglar, det utvalda folket eller dess kungar. Men 

Jesus är Guds son på ett annat sätt, ett alldeles unikt 

sätt, han är 

Guds enfödde Son 

född av Fadern före all tid, 

Gud av Gud, ljus av ljus, 

sann Gud av sann Gud, 

född och icke skapad, 

av samma väsen som Fadern… 

Den nicenska trosbekännelsens starka och vackra formuleringar, 

kommer från de första konciliernas reflexion och meditation över 

det ofattbara i att den andra personen i Treenigheten har blivit människa. 

Orden öppnar mysteriet för oss men förklarar det inte. Vi är 

bjudna att gå in i Jesu mysterium, att betrakta hans eviga sonskap i 

Treenigheten. 

Jesus är Son till sitt väsen och han är Herre, det vill säga Gud, liksom 

Fadern är det. 

Jag tror på en Gud… 

Och på en Herre, Jesus Kristus. 

I sin mänskliga natur uppenbarar Jesus från Nasaret för oss vad det 

innebär att vara son. Han lever sitt jordiska liv såsom ”den ende 

sonen, själv gud och alltid nära Fadern” (Joh 1:18). Han känner 

Fadern och Fadern känner honom. En unik och ömsesidig kärlek 

förenar dem: ”Fadern älskar Sonen och har lagt allt i hans hand” 

(Joh 3:35). 

Han förklarar Fadern för oss genom det han är, det han gör, det 

han säger. ”Den som har sett mig har sett Fadern”, svarar han 

Filippos som ber att få se Fadern (Joh 14:8). 

Sonen har ingenting, äger ingenting, han ”har inget ställe där 

han kan vila sitt huvud” (Matt 8:20). Han är Son helt och hållet. 

”Sannerligen, jag säger er: Sonen kan inte göra något av sig själv, 

utan bara det han ser Fadern göra. Vad Fadern gör, det gör också 

Sonen. Fadern älskar Sonen och visar honom allt vad han själv gör” 

(Joh 5:19-20). 

Han är den fattige, den som han själv beskriver i saligprisningarna. 

Honom tillhör himmelriket. Mer än det. Han är själv, i sin 

person, himmelriket. 

I korsets totala utblottelse blir Jesu identitet som Son helt uppenbarad. 

”När officeren som stod vänd mot honom såg honom ge upp 

andan på det sättet sade han: ”Den mannen måste ha varit Guds 

son”, skriver Markus (15:39) 

Hans död och hans uppståndelse uppenbarar för oss vad det 

innebär att vara son på ett gudomligt sätt. Sonen är den som ger liv 

genom att ge sitt liv. Korset blir hans tron och därifrån blir han 

Herre över allting. 

Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud 

utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt 

då han blev som en av oss. 

När han till det yttre hade blivit människa 

gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, 

döden på ett kors. 

Därför har Gud upphöjt honom över allt annat 

och gett honom det namn som står över alla andra namn, 

för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen, 

på jorden och under jorden, 

och alla tungor bekänna att Jesus Kristus 

är herre, Gud fadern till är. 

(Fil 2:6-11). 

I sin uppståndelse blir han, den osynlige Gudens avbild, ”den 

förstfödde i hela skapelsen” (Kol 1:15). Han, i vilken allt blev 

skapad, blir början till en ny skapelse, ”en ny jord och en ny himmel”(Upp 

21:1). 

Vi bekänner honom som Vår Herre. ”Från början av den kristna 

historien innebär proklamationen av Jesu herravälde över världen 

och historien också insikten att människan inte på ett ovillkorligt 

sätt kan underordna sin personliga frihet någon jordisk makt. En 

sådan hängivelse kan han bara ges Gud, Fadern och Herren Jesus 

Kristus: Caesar är inte ’Herren’. Kyrkan tror … att hela historiens 

nyckel, mitt och mål finns hos hennes Herre och Mästare” (KKK 

450). 

Människorna kan inte av sig själva, utifrån egna iakttagelser och 

resonemang, komma fram till att Jesus från Nasaret är Guds Son. 

Fadern själv måste uppenbara sin son i oss (se Gal 1:15–16), leda 

in oss i sonens mysterium.”Ingen känner Sonen, utom Fadern, 

och ingen känner Fadern, utom Sonen och den som Sonen vill 

uppenbara honom för”, säger Jesus (Matt11:27). 

Till Petrus som bekänner ”Du är Messias, den levande Gudens 

son”, säger Jesus: ”Salig är du, Simon Barjona, ty ingen av kött 

och blod har uppenbarat detta för dig, utan min fader i himlen” 

(Matt 16:16-17). 

Denna kunskap är inte förbehållen några få utvalda. Gud meddelar 

sig till de ödmjuka, till de som har ett öppet hjärta och är 

beredda att låta sig undervisas. ”När jag blir upphöjd från jorden 

skall jag dra alla till mig”, säger Jesus (Joh 12:32). 

Fotnot: KKK: Katolska Kyrkans Katekes 

Sr Veronica Tournier OP

KID – Kommissionen för interreligiös dialog i samarbete med 

Botkyrka Folkhögskola och Bilda inbjuder Dig: 

0431 – 18589 

engelholm@pilgrimsresor.nu 

Lär känna de Heliga Rummen 

hos sikher, buddhister, muslimer och syrianer 

Följ med till religiösa miljöer i Storstockholm 

lördagen 23 oktober. Buss från Tumba pendeltågsstation 

kl. 10.00, avslutning vid Hallunda T-bana cirka kl. 16.30. 

Förberedande informationsmöte onsdag 20 oktober och 

uppföljningsträff onsdag 27 oktober, kl. 19 i S:ta Eugenia. 

Alla tre dagar: 195 kronor per deltagare. 

Begränsat antal. 

Anmälan senast 10 oktober till kajcaritas@hotmail.com 

eller Kaj Engelhart, Karlbergsvägen 74, 11335 Stockholm. 

28/9 Santiago de Compostela 

Unik 10-dagars pilgrimsresa 

med buss genom Europa 

i den heliga Birgittas fotspår. 

Start i Vadstena med några kortare 

etapper till fots. Flyg hem från Madrid. 

Reseledare är författare Jan Folkegård 

och kaplan är Staffan Ljungman. 

www.pilgrimsresor.nu 

27/9 Bibelresa i Aposteln 

Paulus fotspår i Turkiet. 12 dagar. 

Svensktalande lokalguide. 

Kaplan är Åke Danielsson. 

8/10 Lourdes & Nevers 

i S:ta Bernadettes fotspår, 9 dagar. 

Flyg till Barcelona och buss hem 

genom Europa. 

Kaplan är sjukhuspräst Fr.Anders Nilsson. 

Resor för både kropp och själ 

med kulturella och andliga 

upplevelser. 

046 – 150590 

lund@pilgrimsresor.nu 

debatt/insändare | sid. 25 

Unna dig en trevlig läsning! 

Teckna en prenumeration till dig själv eller till en vän och 

njut av spännande läsning på lediga dagar! 

Anmäl din prenumeration på www.katolsktmagasin.se eller 

ring 018 / 13 61 42. Varmt välkommen som prenumerant! 

www.katolsktmagasin.se 

Kan Det heliga landet 

vara heligt utan kristna? 

I december 2009 undertecknade patriarker, ärkebiskopar 

och biskopar i Jerusalem ett dokument, 

”Kairos Palestina, Ett sanningens ögonblick: Ett 

ord av tro och hopp och kärlek från hjärtat av 

palestinskt lidande”. Där ber man det internationella 

samfundet, särskilt alla kyrkor och kristna 

i världen, att ta ställning mot det förtryck, den fördrivning, 

de lidanden och det rasistiska åtskiljande 

som sedan ett halvt sekel dagligen möter palestinierna! 

De kristna lider tillsammans med muslimska 

palestinier. Också flera judiska organisationer 

stöder deras krav. 

”Vi ser bojkott och ett tillbakadragande av 

investeringar som icke-våldsverktyg för att 

förverkliga rättvisa och fred och säkerhet för alla”, 

skriver kyrkoledarna i denna uppmaning till 

världens kyrkor. 

Den militära ockupationen av deras land är en 

synd mot Gud och människor, heter det. ”Gud är 

allas herre som älskar alla, som begär rättvisa av 

alla, och som givit samma sina bud åt alla.” Ja, 

unga män och kvinnor i Israel måste befrias från 

att uppfostras till att bli soldater! Den bästa säkerheten 

får man när vi samtalar, kompromissar och 

är vänner med våra grannar. 

Uppropet är grundat på Guds ord i evangeliet. 

Bland undertecknarna finns katolska kyrkoledare 

som patriarkerna Fouad Twal och Michel Sabbah. 

De kristna palestinierna har länge känt sig bortglömda 

av sina trosfränder i Väst, som besöker 

deras kyrkor och ber där, men som försummar att 

tala med ”de levande stenarna” vars släkt varit 

kristen sedan Jesu tid. De måste få stöd så att de 

kan finnas kvar. Kan landet vara heligt utan 

kristna? 

Gunilla Zomborcsevics

FOTO ANITA STJERNLÖF-LUND 

sid. 26 | kultur 

monica sjögren nordgren 

är präst och fil.kand med 

konsthistoria som huvudämne. 

Hon har arbetat på museum 

och konstgalleri samt skrivit 

om konst och kultur under 

många år. 

Anna- triptyk, akrylmålning av 

Anna Hedstrand, 2009 

Sankta Anna - en första introduktion 

Först kom ljusbärarna till de svenska kyrkorna i och med 

Olof Hellströms vackra skulptur “Folkförsoningens träd” 

1968 i Uppsala domkyrka. I ljusens spår följde Maria - 

bildernas återkomst. De medeltida framställningarna hade 

ju alltid funnits där i de stora altarskåpen, men det var som 

om man tidigare inte riktigt ville erkänna jungfru Marias 

existens annat än i julkrubborna. Nu går Monica Sjögren 

Nordgren ett steg tillbaka inom den kvinnliga nytestamentliga 

historien och fokuserar på Jesu mormor Anna. 

Hon har skrivit en bok som bär titeln Sankta Anna – 

Jesu mormor med undertiteln Kultgestalt och inspirationskälla. 

Författaren är präst inom Svenska kyrkan och 

har därtill en fil.kand-examen med konsthistoria som 

huvudämne. När hon tidigare bodde i Åhus engagerade hon 

sig mycket i en rad utställningar med religiös anknytning. 

Hennes bok är bildrikt vacker och inbjudande till läsning 

redan när man håller den i handen. 

Det är inte var dag som en svenskkyrklig präst skriver en 

bok om Sankta Anna och dessutom inte går vilse varken när 

det gäller stavningen eller innebörden av ”den obefläckade 

avlelsen” – ett teologiskt begrepp, som även en blivande 

biskop nyligen helt trasslade till. Bokens första del handlar 

om den heliga Annas historia, och där har författaren hämtat 

mycket av både bildmaterialet och informationen om 

den Heliga Släkten från Lennart Karlsson, konstdocent och 

fotograf, som förra året skrev en stor bok om Bilden av 

Maria (recenserad i Katolskt magasin 2009/5). 

KyrkaKonstKultur 

isbn 978-91-633-6331-3 

Sankta Anna Jesu mormor monica sjögren nordgren 

De vackra legenderna och apokryferna spinner sin väv 

kring Sankta Anna, hennes man Joakim, deras möte vid den 

Gyllene Porten i Jerusalem och den oväntade födelsen av 

den efterlängtade dottern, jungfru Maria. Alldeles i början 

av boken får vi följa berättelsen scen för scen med texter ur 

Jakobs protoevangelium och bilddetaljer ur Skånelaaltarskåpet 

(cirka 1500), som numera finns i Uppsala 

domkyrka. 

Sedan följer ett kapitel om det fascinerande Anna själv 

tredje-motivet, där mormor Anna tronar störst med både 

sin dotter Maria och sin dotterson Jesus på sitt knä. Trots 

storleksskillnaderna är det ändå de bägge som lyfts fram 

och befinner sig i centrum, och det gäller naturligtvis i första 

hand Jesusbarnet. Leonardo da Vinci är den ende, som 

har lyckats få scenen att framstå som helt naturlig genom 

sitt sätt att arrangera de tre gestalterna. Medeltida 

tolkningar är däremot uppenbart symboliska för att visa 

denna förankring bakåt i tiden – och, varför inte, för att 

även betona den kvinnliga tros- och bejakelsesidan av det 

stora frälsningsundret. 

Boken avslutas med korta presentationer av en rad 

kvinnliga konstnärer, som i vår egen tid har tolkat Sankta 

Anna. Tre av dem, Lena Lervik, Anita Grede och Anna- 

Stina Åberg, deltog i min Mariautställning 1995 på Svenska 

Institutet i Paris. Vi ser också hela tiden glidningar mot 

Mariamotivet snarare än Annamotivet i deras och de övriga 

anförda nutida verken. Märkligt nog finns inte Gunilla 

Ståhle omnämnd, som verkligen har gjort en riktig Anna 

monica sjögren nordgren 

Sankta Anna 

Jesu mormor 

Kultgestalt och inspirationskälla 

Vem var Sankta Anna, Jesu mormor? 

En gång dyrkad kultgestalt fast hon inte är omnämnd 

i Bibeln. I dag nästan helt bortglömd i vårt land. Men 

fortfarande är Anna ett av de vanligaste namnen i Sverige. 

Konsthistorikern och prästen monica sjögren nordgren 

berättar den fängslande historien om Sankta Anna och 

hennes tre döttrar, som man finner den i de Apokryfiska 

texter som aldrig kom med i Bibeln. Hon reflekterar över 

religiösa legenders och bilders betydelse för dagens kvinnor 

och låter oss också möta några kvinnliga konstnärer 

som inspirerats av Sankta Anna i sina verksamhet.

Anna själv tredje. I Enångers kyrka i 

Hälsingland hittar man denna underbara 

skulptur av Haaken Gulleson. 

Foto: Lennart Karlsson 

själv tredje-skulptur till just den vackra och genomtänkta 

moderna katolska Sankta Anna-kyrkan i Ny köping. 

Boken är pedagogiskt lättläst och riktar sig inte till konst - 

historiker och kanske inte heller i första hand till katoliker, 

som ju redan väl känner till Sankta Annas historia. För alla 

både präster och lekmän inom Svenska kyrkan är den dock 

en fin introduktion, som säkert inspirerar både till studiecirklar 

och vägar att gå vidare och få veta mer om 

Jesusbarnets bakgrund även utanför det som officiellt berättas 

i Nya testamentet. 

Elisabeth Stengård 

”…där två eller tre är samlade i mitt 

namn är jag mitt ibland dem.” Matt. 18:20 

Ett bra sätt att evangelisera och bygga församling är att bilda 

smågrupper. Slå dig samman med dina vänner i en böne- och 

reflektionsgemenskap. Studera något tillsammans, samtala om er 

tro, bilda en studiecirkel. När ni anmält er studiecirkel till Bilda, så 

hjälper vi er vidare med metoder och redskap. 

En utmärkt möjlighet att komma igång med studiecirkeln är att använda 

uppföljaren till Ett heligt folk. Temat för hösten är Eukaristin. 

Häftet, som heter Att dela Hans liv, kommer i september. 

Varför inte starta en studiecirkel på nätet? Besök www.bilda.nu/online 

Att dela Hans liv 

Dagliga meditationer och gruppreflektioner 

28–33 söndagen ”under året” (årgång c) 

kultur | sid. 27

sid. 28 | kultur 

 

Böcker 

Europe’s spiritual roots – 

a conversation on ideas 

Red. Ulla Gudmundson & Ursula Åhlén 

Regeringskansliet 2010 

Om den eviga frågan om vad som 

binder samman Europa reflekterade 

några intellektuella vid ett samtal i Den 

eviga staden i höstas inför en publik 

bestående av huvudsakligen diplomater 

och kulturarbetare. Till detta samtal 

hade Sveriges ambassadör vid Heliga 

Stolen, Ulla Gudmundson, inbjudit och 

nu föreligger inläggen och det inspelade 

samtalet i bokform. Vilka är Europas 

rötter och hur påverkas dagens (post) - 

sekulära och multikulturella Euro pa av 

denna sin historia? Dessa var de frågor 

som man hade samlats för att diskutera 

vid ett möte som hölls som en del av det 

svenska EU-ordförandeskapet. 

Det inledande föredraget hölls av ärkebiskop 

Gianfranco Ravasi, ordförande i 

det påvliga rådet för kulturfrågor. 

Rubriken till sitt inlägg hade han tagit 

från den tyske diktaren Johann Wolfgang 

von Goethe: ”Kristendomen är Europas 

modersmål”. Kristendomen är den 

horisont som är oss historiskt given i 

Europa, oberoende av hur vi ställer oss 

till den idag, och den kommer att så vara 

för oöverskådlig tid. Ravasi pekade på 

vikten av att både som individ och 

kollektiv ha kunskap om och vara 

förankrad i en egen kultur. Han använde 

sig av den grekisk-judiske filosofen Filon 

av Alexandria, verksam vid tiden kring 

Jesu födelse, för att definiera en vis människa. 

Denna är methórios, det vill säga 

”vid gränsen”. Fast rotad står hon i sin 

egen miljö, men spanar nyfiket in i de 

andras. Detta är utgångspunkten för att 

befordra dialog och samförstånd. 

I det andra inledande föredraget 

talade nestorn inom svensk humanistisk 

forskning, litteraturvetaren Inge Jonsson, 

elegant om det skrivna ordet som binder 

oss samman som kultur. 

Därefter följde ett samtal mellan 

filosofen Jonna Bornemark, biskopen i 

Svenska kyrkan Antje Jackelén, den 

katolske teologen Werner Jeanrond och 

den judiske teologen och rabbinen 

Daniel Sperber. Den svenske idéhistori - 

kern Mohammad Fazlhashemi hade i 

sista stund fått förhinder, men ett inlägg 

av hans penna återfinns i boken. 

Samtalet karakteriserades av stor konsensus. 

De flesta inläggen följdes av 

instämmande från den efterföljande samtalspartnern 

som fyllde i och fortsatte i 

samma tankespår, även om den unga 

filosofen Bornemark försökte hitta spännings 

punkter. 

Om vad var man då eniga? Om att den 

europeiska identiteten skapats och skapas 

i interaktion med andra kulturer, om 

att mötet med de andra är en oundviklig 

del av vår utveckling, om att formulerande 

av gränserna mellan sekulärt 

och religiöst måste revideras, om att den 

skarpa polariseringen mellan tro och 

vetande i europeiskt tänkande måste 

upphöra. 

Det refererade samtalet handlade mer 

om hur vi skall hantera våra europeiska 

utgångspunkter än om vilken dessa 

utgångspunkter egentligen är. Man lämnas 

med intrycket av att det europeiska 

förblir så självklart att det inte behöver 

definieras. Eller är det så att de samtalande 

inte var överens med ärkebiskop 

Ravasis rubrik, ”Kristendomen är 

Europas modermål”, och att detta är ett 

svårt dilemma? Boken återspeglar ett 

angeläget och intresseväckande samtal, 

men som alltid saknar man ljudet av 

rösterna och anblicken av de samtalande 

– och förstås möjligheten att begära 

ordet. 

Vladimir Lossky: 

Ljus av ljus. Teologiska texter 

Övers. Gerardus. 

Artos och Norma bokförlag, 2010 

Kjell Blückert 

Teologi är inte filosofi, utan snarare svaret 

på ett tilltal från ett Du. Så kunde en sammanfattning 

se ut av de texter av den ryskfranske, 

ortodoxe teologen Vladimir 

Lossky, död 1958 ( inte 1858 som baksidestexten 

råkat ange), som nu ges ut på 

svenska. 

Texterna behandlar en rad, för den 

teologiskt intresserade, spännande ämnen 

inom klassisk kristologi och inom det som 

ofta kallas ”treenighetsläran”; gudsuppfattningen 

i den kristna teologiska traditionen. 

I anslutning till dessa huvudteman avhandlas 

synen på skapelsen, Marias roll i kristen 

teologi och mörker och ljus – symboli - 

ken hos evangelisten Johannes och många 

andra ämnen som ligger i anslutning till 

det huvudspår som Lossky undersöker. 

Torsten Kälvemark skriver i sin innehålls - 

rika introduktion, att Lossky i sin person 

förenar en lojalitet till sin ryska ortodoxa 

kyrka med en förtrogenhet med den 

västerländska katolska teologin, särskilt 

den i Frankrike, det land som blev hans 

nya hemland efter exilen från det revolutionära 

Sovjetunionen 1922. Han har av 

sin samtid och sina allt större läsarskaror – 

numera även i Ryssland – betraktats som 

en brobyggare mellan teologin i öst och i 

väst. 

Författarens referenser är huvudsakligen 

de grekiska kyrkofäderna – och Bibeln 

förstås; det som märks av den nutida teo -

logiska och filosofiska diskussionen är ett 

slags tyst referenspunkt som utgör en förutsättning 

för Losskys betoningar och emfas. 

Hans hemmahörighet i, och förtrogenhet 

med, den ortodoxa kyrkan har gjort 

honom känd som författaren till det verk 

som publicerades 1944, Östkyrkans mystiska 

teologi (Artos, 1997). Upp - 

märksamheten i väst har ökat efter hans 

död och som ett exempel kan nämnas att 

den nuvarande ärkebiskopen av Canter - 

bury, Rowan Williams, skrev sin doktors - 

avhandling om Losskys teologi. 

Ett utmärkande drag i Losskys tänkande 

är hans betoning av den så kallade ”negativa 

teologin” , en apofatisk grundhållning 

som innebär att inga positiva utsagor går 

att göra om Gud. Gud kan inte definieras; 

Gud är ”den han är”. Författaren skriver 

om Treenigheten: ”Enbart poesin kan ge 

den uttryck, just därför att den lovprisar 

och inte gör anspråk på att förklara. All 

existens och all kunskap följer på Treenig - 

heten och grundar sig i den. Män niskan 

kan inte omfatta Treenig heten. Det är den 

som fattar tag i människan och väcker 

lovsången i henne. Allt tal om Treenigheten 

vid sidan om lovsång och tillbedjan, utan 

trons personliga länk, blir fel.” (sidan 305) 

Filosofin kommer till korta i sina försök 

att ringa in gudsuppfattningen och 

Lossky betonar i flera formuleringar och 

i varierande tonarter att teologi inte är 

filosofi, utan är den troende människans 

reflekterande svar på Guds tilltal till män- 

niskan. Liksom många andra mystiker 

(och av mystikerna påverkad teologi) hind - 

rar denna grundsyn honom inte att analysera 

och problematisera de kristologiska 

striderna och kontroverserna kring 

trinitetsläran; en apofatisk hållning står 

hos Lossky inte i motsats till ett begrepps - 

analytiskt arbete med att klargöra hur 

den kristna gudsuppfattningen mejslats 

fram gentemot olika former av heresier, 

som den tidiga kyrkans kritik av till 

exempel monofysiter, nestorianer och 

monot hele ter. 

Språket är ibland både kraftfullt och 

poetiskt ( och jag antar att texterna översatts 

från franskan av den eller de översättare 

som i utgåvan anges som 

”Gerardus”), och kan karaktäriseras av 

det som Lossky skriver om Johannes 

Damaskenos hymner: ”…hos honom 

har teologin blivit till liturgisk lovsång. 

Till och med hans mest läromässiga 

utläggningar ger tillfälle till poetisk 

flykt.” (sidan 105). Vissa av författarens 

formuleringar är extra minnesvärda, som 

till exempel dessa: 

”Det finns lika många sätt att vara 

helig i himlen som det finns personliga 

sätt att leva på jorden.” (sidan 60) 

Om människan efter syndafallet: 

”Hennes kärlek skulle inte rymma en så 

stor paradislängtan om det inte i henne 

fanns kvar det smärtsamma minnet av en 

ursprungstillvaro där världen och nästan 

var kända inifrån, där döden alltså inte 

fanns.” (sidan 74) 

”Detta trons mysterium, som personligt 

möte och ontologiskt deltagande, är 

den enda grunden till teologins språk, ett 

språk som apofasen öppnar mot gudomliggörandets 

tystnad.” (sidan 116). 

Det sista citatet ska förstås ses i ljuset av 

den tanke från Ireneaeus som spelar så 

stor roll i Losskys teologi: Att ”Gud har 

blivit människa för att människan skall 

bli Gud”. Genom att hålla fast vid det 

perspektivet så ger Vladimir Lossky röst 

åt uppfattningen att det inte går att göra 

någon klar skillnad mellan teologi och 

mystik; ett budskap inifrån den ortodoxa 

tron, från ”öst”, som idag skapar åter - 

klang också i ”väst”. Johannes Paulus II 

talade om hur den europeiska kristenheten 

behövde andas med båda lungorna 

och det är i ljuset av detta som värdet av 

Losskys texter måste ses. 

Ola Björlin 

kultur | sid. 29 

MARIA REGINAS 

VÄNNER 

Vi stödjer 

Maria Regina Hospice. 

Det kan du också göra! 

Bli medlem för 100kr/år. 

Pg 486 41 85-6 

Besök gärna vår hemsida 

www.mariaregina.se 

katolskt 

FORUM 

ett samarbete mellan Eugeniaförsamlingen 

och S:ta Birgitta fhsk 

Kurser 

Föredrag 

Meditation 

KURSSTART! 

Katolska Kyrkans Lära och Liv . 

p Dominik Terstriep S.J, mån. 6/9 kl 19. 

Sakral konst och bön. 

Michelle Andersson, tis.14/9 kl 11.15. 

Vägen vidare. 

p Erwin Bischofberger S.J, mån. 30/8 kl 19. 

Ärlig och empatisk kommunikation. 

Ann Ojens, tis. 7/9 kl 19. 

Volontärarb. inom hospicevård. 

Sigbjörn Eikanger, tor. 23/9 kl 19 

Intro. till Ignatius andliga övn. 

Michelle Andersson,12/10 kl 18.45. 

Cath. University Chaplaincy. 

Dominik Terstriep S.J. 12/9, hrs 19.15 

Forum Filmklubben.Thomas Nordlöf 

Vissa lörd. kl 16. 

Journey Through Scripture. From Genesis to Jesus 

Talat Strokirk, 1/9, hrs. 18:45 

Ikonmåleri. 17-19/9. Alexander Deriev 

mm, mm, mm 

Vidare info: 

www.sanktaeugenia.se, katolsktforum@telia.se, 

08-50578023

sid. 30 | kultur/kyrktorget 

Musik 

Kraus, katolsk gustavian 

med nytt liv 

Josef Martin Kraus, ledande gustavian i 

Stockholms musikvärld, är mannen bakom cere - 

monimusiken till den kungliga begravningen 

efter attentatet på Gustav III 1792. Bara ett 

halvår senare låg han själv för döden, slutligen 

besegrad av sin tuberkolos. Ett märkligt konstnärsöde 

fick sitt slut, som ett extra utropstec ken 

efter en blomstrande kulturepok. 

Kraus var tysk och katolik, en av de invandrade 

stjärnorna som gav guldkant åt opera och konsertsal, 

salongsmusik och högtidliga ögonblick i 

den svenska huvudstaden. God vän till Bellman, 

svarade han för en del av poetens musik. Men 

han hade ett liv också innan han kom till 

Sverige. Som 17-åring komponerade han ett 

Miserere, psalm 50 som liturgiskt hör hemma i 

faste- och passionstiden. Något år senare ett 

Rekviem, obekant av vilken anledning. Och, 

som ett tredje verk på latin och med katolsk 

hemmahörighet, ett Stella coeli, Himlens stjärna, 

en mariahymn, vid mognare ålder. 

Självständigt och infallsrikt komponerar redan 

den unge Kraus, med den rikedom av melodier 

och mjuka harmonier som förblir hans kännetecken. 

De tre verken är riktigt fin kyrkomusik 

med känsla och temperament som 

återupplivats på en utsökt inspelning med sång - 

are och instrumentalister under den suveräne 

Michael Schneider, ledare för ensemblen La 

Stagione i Frankfurt. Sent 1700-tal när det är 

som bäst. 

Kaj Engelhart 

Joseph Martin Kraus 

Miserere, Requiem, Stella 

coeli 

Solister, Deutscher 

Kammerchor, La 

Stagione, dir. Michael 

Schneider 

CPO 777 409-2 

(Euroton) 

Blivande präster och systrar 

i skandinaviskt möte 

på Marielund 

Turen hade i år kommit till Sverige att vara värd för årets PSP-möte. 

PSP står för Pro Scandiae Populis (för Skandinaviens folk) som är en 

sammanslutning av seminarister och ordensbröder och -systrar som 

ännu inte har avlagt sina eviga löften. 

Årets möte hölls i början av augusti ute på Marielund. Den svenske 

semninaristen Ti Tran som oväntat fått hoppa in som ordförande 

guidade oss genom dagarna. Vid mötets början gästade oss biskop 

Czeslaw Kozon, som är ansvarig för kontakterna med PSP från den 

nordiska biskopskonferensens sida. 

Årets föredrag handlade om media och kommunikation. Jim 

McDonell från England gav oss teoretiska tips för hur vi framgångsrikt 

kan hantera kontakter med media och fader Pål Brattbakk från Norge 

berättade om sina praktiska erfarenheter av mediakontakter. 

Biskop Anders Arborelius höll ett föredrag som både var personligt 

och gav oss andlig inspiration. Vår biskop berättade om den djupa 

sorg och smärta som uppstår när man inser att en kollega och ämbetsbroder 

förgripit sig på ett barn. Han delade även med sig av sina 

erfarenheter av själavårdande samtal med vuxna som utsatts för sexuella 

övergrepp. Här är det viktigt att först ta reda på vad offret vill. 

Ett själavårdande samtal är inte samma sak som en formell anmälan. 

Biskopen tog även upp det ekumeniska läget i Sverige och inbjöd 

seminaristerna från våra grannländer att dela med sig av sina ekumeniska 

erfarenheter, och han avslutade med att tipsa oss om de orientaliska 

kyrkornas rika representation i Södertälje. 

På inrådan av vår biskop och under ledning av fader Björn 

Göranssson, kyrkoherde i Sankt Ansgars församling i Södertälje, 

besökte vi kaldéernas kyrka, den latinska församlingskyrkan och de 

bägge syrisk-ortodoxa katedralerna där. Med kort varsel tog biskop 

Benjamin emot oss med öppna armar och berättade om situationen för 

syrianer i Sverige och i världen. 

På lördagen tog vår rektor, msgr Göran Degen, initiativet till en ut flykt 

ut i skärgården. Trots sämre väder var sammanhållningen och gemenskapen 

i gruppen god. Det viktigaste med de årliga PSP-möten är att 

det ges rikligt med tillfällen för diskussioner och möten med semi - 

narister från grannländerna som studerar i Oslo, London eller i Rom. 

Varje dag ber vi även laudes och vesper samt får delta i mässan tillsammans, 

så att vår andliga gemenskap i Kristus kan stärkas. 

Varje PSP-möte avslutas med en gemensam mässa i värdlandets 

katedral. I år tog domprosten, msgr Marian Jancarz, emot oss. 

Det gemensamma utbytet av erfarenheter och idéer är emellertid inte 

begränsat till PSP-dagarna i augusti, utan kontakterna fortsätter. 

Under det kommande läsåret kommer bland annat seminarister från 

Sverige och Norge att gemensamt studera ecklesiologi i Göteborg. 

Undertecknad och seminaristerna från Danmark kommer att fortsätta 

mötas i Rom. 

Pär-Anders Feltenheim, prästkandidat

kyrktorget | sid. 31 

Ansvarig: 

Margareta Murray-Nyman 

Dubbelhögtid i katolska församlingen i Dalarna 

Sista söndagen i maj var det extra festligt i samband med 

söndagsmässan i Falun, dels firade barnen sin första heliga kommunion, 

dels invigdes ett kors på kyrkans fasad. Det kombinerade 

ekonomi- och pastoralrådet har länge funderat på hur kyrkans 

fasad skulle kunna markera att detta är en kyrka. En av rådets 

ledamöter, konstnären Najib Alsayigh, erbjöd sig att utforma ett 

kors som skulle anpassas till kyrkans interiör. Altarets, 

Mariaskulpturens och tabernaklets nederdel pryds av kopparplattor, 

något som starkt förknippas med kopparstaden Falun och 

kopparhanteringens betydelse för trakten, men också för hela 

Sveriges ekonomi på 1600-talet. 

De kopparplattor som syns på korset är tolv som apostlarnas 

antal och en större i mitten, korsets centrum, kan tolkas som 

Kristus eller en hostia. Korset har dessutom en stark symbolladdning 

genom konstnärens kaldéiska bakgrund. Församlingen i 

Dalarna har fått ta emot många nya medlemmar de senaste åren. 

De flesta har flytt från Irak – det gäller också Najib och hans 

familj. Genom hans kontaktnät i Irak har kopparplattorna 

tillverkats i Bagdad och sedan skickats till Falun. 

Redan i höstas, när församlingens kyrkoherde, fader Raphael 

Kurian och undertecknad träffade den apostoliske nuntien ärkebiskop 

Emil Paul Tscherrig hos Birgittasystrarna i Djursholm, 

inbjöd vi honom till Dalarna någon gång i framtiden. Till slut 

hittade vi en högtid, som passade nuntiens kalender. Han celebrerade 

mässan vid barnens första heliga kommunion och 

predikade dagen till ära på svenska. Mycket personligt berättade 

han om sina starka minnen från sin egen första kommunion 

i en schweizisk by i bergen för många år sedan. Nuntien 

hade nyligen träffat påven som välsignat kors och bilder som 

barnen nu fick motta ur nuntiens hand vid det festliga 

tårtkalaset efter mässan. För oss deltagare blev det en tydlig 

illustration av att kyrkans geografiska utkanter också är nära 

dess centrum. 

Efter mässan samlades alla framför kyrkan och där avtäckte 

konstnären Najib korset genom att dra i ett kraftigt rep. Starka 

applåder utbröt, nuntien bestänkte väggen med vigvatten och 

rökelse fick stiga mot den blå Faluhimlen. Sedan lästes en välsignelsebön 

över korset och församlingen och deltagarna försåg 

sig med rejäla tårtbitar från de många stora tårtor, som kommunionbarnens 

föräldrar bakat dagen till ära. 

Ur dominikansystrarnas höstprogram 

Att tro. Det är rubriken på en föreläsningsserie som sr 

Madeleine Fredell OP kommer att hålla på torsdagskvällar 

under hösten och våren med början den 23 september. 

”Föreläsningsserien kommer att utforska trons horisont”, 

läser vi i dominikansystrarnas nyutkomna program. 

”Varje föreläsningstillfälle gör både bibliska nedslag och 

hämtar inspiration från såväl klassiska som samtida teologer 

och mystiker för att belysa aktuella utmaningar i kyrka och 

samhälle i ljuset av vår tro.” 

Serien omfattar åtta föreläsningar men man behöver inte 

delta i alla utan kan komma till dem man önskar. 

Festlig samling. Nuntien 

ärkebiskop Emil Paul 

Tscherrig och konstnären 

Najib Alsayigh i mitten 

omgivna av kommunionbarn 

och deras föräldrar. 

Text: Bo Hellman 

Foto: Tomasz Szreder 

Kors med koppar. 

Det nya korset har 

tolv mindre koppar - 

plattor, som är apostlarnas 

antal, och en 

större i mitten, symboliserande 

Kristus 

eller hostian. 

Föreläsningarna äger rum i dominikansystrarnas lokal på 

Västmannagatan 83 i Stockholm där även andra program 

anordnas. Bland annat fortsätter onsdagscaféet som Km har 

berättat om tidigare. Mellan kl 15 och 17.30 finns möjlighet 

till samtal, diskussion och avkoppling över en kopp kaffe till 

självkostnadspris. 

Den som vill ta del av dominikansystrarnas hela program för 

hösten och vintern kan gå in på deras hemsida 

www.dominikansystrarna.se

sid. 32 | kyrktorget 

Ansvarig: 


Syster Christel möter en annorlunda kyrka 

i Österrike efter de 30 åren i Sverige 

Vart tog Sacré Coeur-systrarna vägen efter tiden på Johannesgården och 

i Mölndal? Vi lovade i Km 2/2009 att återkomma med inblickar från 

deras nya verksamhetsområden. 

I nummer 6/2010 fick vi möta syster Mariasun Escauriaza. Här berättar 

syster Christel Dawo som bytte Sverige mot Österrike. 

Christel Dawo. En syster med 

gamla och nya hemkänslor 

Foto: Åke Göransson 

När jag skriver dessa rader för Km:s läsare/mina gamla vänner är jag kvar i Tyskland efter en knäoperation. Resultatet är 

fantastiskt och nu ser jag fram emot att återvända till Österrike för att kunna erövra min nya hemstad Wien. 

Vi är fem systrar i vår gemenskap. De flesta av oss är ofta på resande fot, något som innebär att vi får hålla noga koll på 

almanackan, så att vi hittar gemensamma tider vid sidan av våra dagliga göranden. Samtidigt har vi rätt så mycket besök 

från olika länder, något som är bra för såväl min engelska och franska som för min svenska… 

Jag arbetar som provinssekreterare för vår provins i Tyskland, Österrike och Ungern. Arbetet innebär att ta en del av det 

vardagliga arbetet tillsammans med provinsföreståndarinnan, att förbereda gemensamma möten, att skriva protokoll, att 

ha ett öga på arkivet med mera. Det påminner mycket om min tid som sekreterare i den Nordiska Biskopskonferensen. 

Wien är ju musikens stad och jag har haft stor glädje av att kunna besöka några konserter. Med jämna mellan rum spelar 

jag orgel på söndagsgudstjänsterna. 

Österrike, mitt nya hemland, är visserligen tyskspråkigt men… Det finns många ord som känns främmande. Det är inte 

heller så lätt att komma in i en kultur som är annorlunda och en historia som jag har bara ett vagt minne av. Kyrkan känns 

också annorlunda. Jag känner mig fjärran från den så kallade hierarkien. Den självklara närheten som finns i Norden kan 

jag numera bara drömma om. 

Att lämna Sverige var tungt för oss alla och just nu känns det bra att ha så många systrar med ett förflutet i Sverige 

omkring mig. Det blir många ”kommer du ihåg” och ”vet du hur den eller den har det”. Detta gör mig också medveten om 

hur djupt mina rötter är förankrade i Sverige. Tack vare den teologiska sommarskolan, där jag fortfarande är medansvarig, 

räknar jag i alla fall med att kunna återvända till Stockholm och Marielund också i framtiden. 

Men nya hemkänslor börjar spira och den inre rikedom som 30 år i Sverige har skapat finns ju med mig. Ingen av er är 

glömd i mina tankar och böner. 

Christel Dawo, rscj

Mariavallfärd med vietnamesiskt standar 

till Marielund 


Ansvarig: 


Vid den årliga rosenkransvallfärden till stiftsgården Marielund på Ekerö utanför Stockholm, i anslutning till högtiden Jungfru 

Marias upptagning till himlen, kom i år cirka 500 personer. 

I bön vandrade man från ICA Nyckelby till gemensam utomhusmässa, rosenkransbön vid Lourdesgrottan, sakramental 

tillbedjan i kapellet och picknick på gröngräset. Bakom egna standar i processionen gick kaldéerna och katoliker med rötter i 

Vietnam. Det var första gången det vietnamesiska standaret var med så det blev särskilt välsignat av biskop Anders innan processionen 

startade. 

Solen sken från en klarblå himmel, men när mässan väl var över kom en störtskur över alla dem som samlats i grupper för 

att äta picknick. Stiftsgården ordnade servering där man bland annat kunde köpa ett wienerbröd eller ett mariahjärta att ha till 

kaffet. Många volontärer, samt stiftsgårdens personal, hjälpte till att ordna det praktiska kring vallfärden. Under mässan sjöng 

barn och ungdomar från Pueri Cantores, som lämpligt nog hade läger på Marielund samtidigt. 

Samling vid ICA Nyckelby. Biskop Anders studerar ett vietnamesiskt 

standar. 

I vackert väder. Vandringen gick till Lourdesgrottan på Marielund. 

Familjekongressens konstverk lever vidare 

Vi som var med på familjekongressen i Jönköping i maj kommer nog 

aldrig att glömma de tre stora konstverken i aulan: den trumpetande 

ängeln, den heliga Familjen och den mäktige Sankt Mikael. 

Konstnären Joanna Agetorp förklarade för oss: ”Jag kände att vi 

behövde basunblåsaren som blåser efter förstärkning; det behövs 

många änglaskaror, som hjälper oss, barnen, familjerna, prästerna, 

kyrkan. På serigrafin tycker jag att det ser ut som om ängeln hämtar 

in luft för att sedan kunna blåsa ut. Ängeln som målades i stort blå - 

ser.” 

Jag frågade Joanna om det fanns kort på triptyken eller om bilderna 

fanns i mindre format. Det vore ju fint att ta med sig hem som ett 

minne. 

Några få dagar efter Familjekongressen hade Joanna redan ordnat 

med fyra triptyker i vackert format och infattade i en enkel passe 

partout för mitt bokbord i Sankt Franciskus församling i Jönköping. 

Välkomna dit! 

Ingrid Ydén Sandgren 

Text: Katrin Laine 

Foto: Sakari Laine


Ansvarig: 


Chiara Badano var bara 18 år gammal när 

hon den 7 oktober 1990 avled i skelettcancer. 

Under den två år långa smärtsamma sjukdomen 

hade hon visat stort mod. Hon hade 

blivit ett tecken på en levande tro, inte bara 

inför sina jämnåriga vänner utan också i mötet med läkare som 

kom i kontakt med henne. 

”Efter att ha lärt känna Chiara Luce och sett hur hon och 

hennes föräldrar lever, har något börjat förändras i mig. Här finns 

en kristendom som stämmer”, sade hennes läkare. 

Sedan nioårsåldern hade Chiara varit engagerad i Focolare, först 

i Gen, Focolares ”nya unga generation”, sedan som mycket aktiv 

ledare för de yngre och jämnåriga inom Focolarerörelsen. När sjukdomen 

drabbade henne var hon 17 år. 

De många åren med Focolares spiritualitet visade sig bära frukt. 

I ett brev till Chiara Lubich hade hon formulerat sin inställning till 

den förfärliga sjukdomen: ”Om du Jesus vill det, så vill jag.” 

Chiara Lubic svarade henne med att ge henne det vackra namnet 

Chiara Luce, ”Ljusets Chiara”. Och hon blev verkligen ett ljus 

för dem som mötte henne vid sjukbädden. 

Månadens Ros 

Chiara Luce från Focolare saligförklaras i Rom 

Chiara deltog intill slutet, tack vare telefonsamtal, brev och kort till 

och från sina vänner i alla aktiviteter inom Focolarererörelsen. Till 

medlemmarna skrev hon: ”På ett ögonblick kommer jag att försvinna 

från er. Vad jag önskat att jag kunde stoppa tåget som för mig 

längre bort från er! Men jag hade ännu inte förstått. Jag var alldeles 

för uppslukad av många planer och projekt (som jag nu tycker 

är oviktiga och övergående). Jag känner nu att jag ingår i en underbar 

plan som jag upptäcker en liten bit i taget.” 

Den 11 juni 1999 öppnade biskopen i Chiaras hemstad Acqui, 

Livio Maritani, saligförklaringsprocessen. ”Chiaras vittnesbörd är 

betydelsefullt särskilt för ungdomen”, sa han. 

Saligförklaringen kommer att ske den 25 september i vallfarts - 

kyrkan ”Santuario del Divino Amore” utanför Rom. På kvällen 

framförs musik och drama kring Chiaras liv i Paulus VI:s aula vid 

Petersplatsen. Tacksägelsemässa firas i San Paolo fuori le Mura. 

Ingrid Ydén Sandgren 

Är det någon som förtjänar en ros så är det syster Honoria, vår församlingssyster, skriver Janos Miklovicz från S:t Clemens församling 

i Helsingborg i ett mejl till Km. Nu när syster Honoria just fyllt 80 år vill Janos först och främst lyfta fram hennes engagemang 

för den del av församlingens verksamhet som är förlagd till Arild vid Skälderviken. 

Det började med att dåvarande kyrkoherden i Helsingborg, Sigfrid van Pottelsberghe de la Potterie, tog med sig kyrkorådets medlemmar 

till Arild en sommardag för trettio år sedan. Kapellet, som uppkallats efter den helige Arild, och de intilliggande skånehusen – allt testamenterat 

till S:t Clemens av konstnärinnan Gisela Trapp som hade rötter både i Helsingborg och Arild – gjorde intryck på oss, men det 

som en gång varit en mönsterträdgård var nu alldeles igenvuxet. Också kapellet och husen var i behov av översyn. Jag och min familj började 

komma ut under veckosluten för att få lite ordning på det hela. Från år 1985 började församlingen, med syster Honoria som kontaktperson, 

att hyra ut husen. Syster Honoria och jag kom då att ansvara för att det praktiska 

med kapellet, husen och trädgården skulle fungera. 

Under denna tid firades mässor i kapellet varje söndagseftermiddag under juni, juli och 

augusti. Nu infördes också traditionen med en församlingsutflykt till Arild under våren. 

Husen skulle storstädas – och roligt var det! Min fru brukade ställa upp och laga 

ungersk gulasch till de 25-30 renhållningsarbetarna. Ett glas vin hörde till. 

Syster Honoria och vi andra upplevde alla hur viktigt det var – och är – att Gisela Trapps 

dyrbara kulturarv och hennes engagemang för Kyrkan lever vidare! Under många år 

organiserade vi reträtter och barn- och ungdomsläger i Arild. Fortfarande är det inte ovanligt 

med dop och vigslar i kapellet. 

För allt detta har syster Honoria betytt MYCKET. 

Samling i Arild. De stående till vänster är artikelförfattaren 

och syster Honoria. 

Janos Miklovicz

Dopfunt i stort format 


Ansvarig: 


S:t Ansgars kyrka i Södertälje har fått en ny dopfunt som komp - 

letterar den befintliga. 

Den nya är i storformat, 90 cm i diameter och 20 cm djup. 

Kyrkoherde Björn Göransson förklarar: 

- I församlingen finns många medlemmar som kommer från 

en orientalisk kultur där det är vanligt att man sänker ner hela 

barnet vid dopet. Därför behövdes en större dopfunt. 

Församlingsmedlemmen Layth Naggar har formgivit och 

byggt dopfunten. Han är ursprungligen från Irak och bodde i 

Turkiet och USA innan han kom till Sverige. 

Layth Naggar har en universitetsutbildning i formgivning och i 

Sverige har han arbetat med husrenoveringar. Att göra en dopfunt 

till kyrkan var ett hedersuppdrag och en utmaning, säger han. 

Dopfunten, som har fått formen av en kalk, är tillverkad i 

glasfiber men ger med sin ljusgrå färgskala intrycket av att vara 

av sten. 

Den är mycket lätt och försedd med hjul så att den kan rullas 

fram bara när den ska användas. 

Nytt inventarium. Layth Naggar vid den 

stora dopfunten i S:t Ansgars 

kyrka. 

Foto: Björn Göransson 

Birgit Ahlberg-Hyse 

Rosa mystica till Jönköping 

Vi har fått en Rosa mystica-staty till S:t Franciskus församling i Jönköping, 

en pilgrimsmadonna som ska ge tröst, stöd och uppmuntran till bön, offer 

och bot till var och en i församlingen som önskar detta. 

Statyn kommer från Tyskland och skickas ut ”på tro och bön”, utan 

någon faktura. Man litar på att vi i tacksamhet över att få ha en pilgrimsmadonna 

på besök kommer att sända en gåva för att täcka utgifterna. 

Med gåvorna vill vi ära Guds Moder som uppenbarade sig som Rosa 

Mystica i Italien mellan åren 1947 och 1966. I dag äras hon i många länder, 

kyrkor och församlingar. 

Vår egen Rosa mystica är tänkt att vandra runt mellan olika hem i församlingen. 

Entusiasmen är stor. I skrivande stund är madonnan ”inbokad” 

fram till i februari 2011! 

Ingrid Ydén Sandgren


Ansvarig: 


Heliga Korsets församling i Eskilstuna har förunnats med ett slags 

nåderikt särdrag: nära nog fyra decennier präglade av två bayerska 

kyrkoherdar i mycket långvarig och trogen tjänst. En söndag i 

augusti efter Mässan firades att det nu gått tio år sedan fader Otto 

Michael Schneiders tillträde. 

Framför altaret vid Mässans slut framförde Alvaro Romero och 

Bernadette Stekbauer å hela församlingens vägnar ett hjärtligt tack 

och överlämnade en jubileumsbukett. De närvarande inbjöds så till 

festlig samvaro - och kyrksalen var snart fullsatt. 

Efter gratulationer och lyckönskan från församlingsrådet, vars 

talesman Thomas Shaughnessy framförde förhoppningen att fader 

Michael stannar i Eskilstuna ännu många år, svarade denne i sitt 

korta men uppskattade tacktal: 

GÖR KREA- 

AMERI- 

EKLAND- 

TIONIST SIG 

CIUM 

EVOLUTIONEN SKAP 

FEST FÖR A 

ROSA M GAMMAL 

GÖR 

KREA- 

AMERI- 

EKLAND- 

TIONIST 

SIG 

CIUM 

EVOL LUTIONEN SKAP 

FEST FÖR A 

GAMMAL 

ROSA 

LIVSFORM 

R R T 

Ö R 

T Ä 

T D 

ST- 

ÄM- 

MA 

Vinnare i sommarkrysset! 

DEL AV V 

DEN DEN ÄR SKIVA SKIVVA 

A 

Ö MED 

FÖR VAND- VAAND- 

YT- YT- 

DEN DEN 

RARHEM GAMMAL- 

KATOLSK KA ATT 

OLSK 

MENING 

MÅTT O OVANLIGT GÖR BIO D VÄRLDEN 

MÅTT O OVA ANLIGT BIO D VÄRLDEN DANS 

MAJORI- MMAJORI- 

EN GORILLA 

SNÄLLE? SNÄLLE? FILM FILMM 

ÖVER 

TET 

H E R R E V I S A R 

A N D AA 

ST- 

ÄM- ÄM- 

NI- A 

NG 

HADE HADDE 

VILL 

MARIA MARRIA 

MAN 

GOTT 

EN EN FÖR FÖÖR 

JESUS JESU US 

VÄRME- 

KÄLLA MED 

KANALER 

ÄLDRE 

DIAKON 

BB L 

O 

D 

LL Ö N N 

ÅNGEST 

A L T 

ILLVILJA ILLVVILJA 

Z R Ö 

DEN DENN 

SJUNKER SJUNK KER 

HJÄLPLÖS 

HJÄLP PLÖS D 

NER NERRI? 

I? 

FÖR SVIN 

OCH DISK 

Ö ROBYN ÄR 

EN 

Varmt tack till alla er som deltog i korsordstävlingen i 

Km:s sommarnummer! 

Ett stort grattis till vinnarna, Birgitta Jansson i Visby, Karl- 

Erik Carlsson i Nynäshamn och Kristina Arvidsson i 

Vinslöv. Ni får varsin cd-skiva med Johan Helmich Romans 

klassiska verk Drottningholmsmusiken. 

II 

D YY N L 

H O 

A 

MM O 

E R S F 

D E R S F A M N 

D EN KA- 

Å 

TARINAS 

HEMORT 

MÅNGEN 

INOM T.EX. 

MUSIK & 

FILM 

J 

BLIR 

SYNLIG 

HOS U 

MUMIN 

K 

VID SKRUV- 

TILLVERK- 

A 

M 

Å 

S 

FLIT I D 

NING 

EN SÅDAN 

BRYTER 

G Ä N G N I N G PREP. 

MOT BUD 8 

MAT 

I 

GRÄS- 

LANDSKAP 

SIST I 

BÖN N BUSKE EN KA- 

MÅNGEN 

Å INOM T. .EX. 

MUSIK & 

FILM 

VID SKRUV- 

TILLV VERK- 

J 

BLIR 

K 

SYNLIG 

U A 

HOS 

MUMIN M 

Å 

TAARINAS 

HEMOR T 

S 

FLIT I D 

NING 

EN SÅDAN 

BRYTER 

G Ä N G N I N G PREP. 

MOT BUD 8 

E K I N G E 

BARN- 

MAT 

D 

I 

GRÄS- 

LANDSKAP 

Ö N 

SIST I BUSSKE 

N BÖN N 

KAN HÅR H 

I IREG REGN GN 

E N 

I SAFT 

SOM- 

MARTID? 

I S 

B E K I N G E BARN- 

D 

B L 

Å G R E N R 

SJUNGA SJUNNGA 

A 

BORG 

K N 

A 

L A S A G N E KÄNNER 

L A S A G N E VRED 

II L SS K A V 

LAGERRÄTT 

V Ä G R A 

TRÄSLAG 

T 

NR 5 

A K FÖRGICK 

KAN 

ENVIS 

FÖREGÅS 

AV KLING E VÄXA S V A 

AUBER- 

GIN- 

PLANTA 

Ä G G Ö R T 

MYTO- 

SÅDANT 

LOGISK- 

KORT 

HERDE- 

LIGGER 

GUD 

L A G T AL- 

LT- 

JÄ- 

MT 

Ä N 

BRUKADE ST 

NIKOLAUS 

BÖN OM 

UPPREPNING 

G E 

ITALIEN- 

STAD 

VÄCKELSE- 

RÖRELSE 

N E A P E L 

NEDER- 

BÖRD 

STICKIG & 

GIFTIG 

R E G N 

ÄR 

OFTA 

HÄLS- V NING- 

AR 

A R 

METEO- 

M A 

TON 

GLATT 

FOLK- 

SLAG? 

L A 

VITLÖK, ÄGG 

& OLJA 

GAMMAL 

VISKOS 

A I O L I 

MÄTER 

KOLHY- 

DRATS- 

UPPTAG 

YT- 

MÅ- A 

TT 

R 

RIT MED 

84001 

A L H 

US-STAT 

N C 

QATARS HU- 

VUDSTAD 

D KÖKRÖK 

H GAMMAT 

SKIFTAR 

FÄRG- 

VILL MAN 

SLIPPA ÄVEN 

ANNEX O A 

© LD 

BIRGITTAS 

FAR B 

GLATT 

R G E 

TILL PÅSK ANTIK 

ASIATISK 

STAD E F E S O S RYSK 

I R RUINSTAD 

FLOD 

VARE 

GUD I 

HÖJDEN 

Ä R A 

BELEVAD 

H Ö V L I G INNE- 

SLUTA L ANDLIG 

GÖR VI PÅ 

GUD 

VÄGLE- 

DARE 

T 

HAR 

MÅNGEN 

KYRKA I 

JULETID 

R I N T E T I L L R O M G E 

B 

MUSLIMSK 

TJÄNARE 

S A R SÖRM- 

LÄNDSK 

HERR- 

GÅRD 

Ä S ARKI- 

LAGERRÄTT 

KAN 

ENVIS 

V Ä G R A 

TRÄSLAG 

FÖREGÅS 

AV V KLING 

T 

NR 5 

E 

A 

VÄXA 

AUBER- 

GIN- 

Ä G G Ö R T 

MYTO- 

SÅDANT 

LOGISK- 

KORT 

L A G 

AL- 

LT- - 

T Ä 

TEKT- U 

UNION 

I A 

STOR GÖR GAM- 

MAL ÄLDRE 

TID- 

DROPP- 

NING VITAMINER 

U R 

S 

A K 

FÖRGICK 

V A 

GIN 

PLANTA A 

Ä G G Ö R T 

KORT 

HERDE- 

LIGGER 

GUD 

L A G T JÄ- 

MT 

Ä N 

BRUKADE ST 

NIKOLAUS 

BÖN OM 

UPPREPNING 

G E 

ITAALIEN- 

STAAD 

VÄCKELSE- 

RÖRELSE 

N E A P E L 

NEDER- 

BÖRD 

STICKIG & 

GIFTIG 

R E G N 

ÄR 

OFTA A 

HÄLS- 

V 

NING- 

AR 

A R 

ME ETEO- M A 

TON 

GLATTT 

FOLK- 

SLAG? 

L A 

VITLÖK, ÄGG 

& OLJA 

GAMMAL 

VISKOS 

A I O L I 

MÄTER 

KOLHY- - 

DRAT TS- 

UPPTA AG 

YT- 

MÅ- A 

TT 

R 

RITT 

MED 

84 4001 

SK KIFTA AR 

FÄ ÄRG- 

A L H 

US-STAA 

T 

VILL MAN 

SLIPPA A ÄVEN 

N C 

QAT TA ARSS 

HU- 

VUDSTTA 

AD 

ANNEX 

D 

KÖKRÖK 

O 

H 

GGAMMATT 

A 

© LD 

BIRGITTAAS 

FAR 

B 

G LAT TT 

I 

R G E 

TILL PÅSK ANTIK 

ASIAT TISK 

STAAD 

R RUINSTAAD 

E F E S O S 

RYSK 

FLOD 

VAARE 

GUD I 

HÖJDEN 

Ä R A 

BELEVAAD 

GÖR VI PÅ 

GUD 

H Ö V L I G 

INNE- 

SLUTA A L 

AANDLIG 

VVÄGLE- 

DDARE 

T 

HAR 

MÅNGEN 

KYRKA I 

JULETID 

R I N T E T I L L R O M G E 

B 

MUSLIMSK 

TJÄNARE 

S A R 

SÖRM- 

LÄNDSK 

HERR- 

GÅRD 

Ä 

ARKI- 

S TEKT- 

U 

UNION 

I A 

STOR 

GÖR GAM- 

MAL ÄLDRE 

TID- 

DROPP- 

NING VITAAMINER 

U R 

SNURRAR SNURRAR 

VID BYGGE 

A 

B E 

T 

O 

N 

G 

B 

L 

A 

GÖR BÅDE 

OXE OCH 

HÖGMÄS- 

SA? 

M 

ÅNGEST 

D R A 

R 

ÄR 

HÖGTIDLIG 

HÖGTIDLIG 

MÄSSHAKE 

AV? 

N 

ELEKTRON 

D 

A 

R 

E 

G Y 

L 

L 

E 

N 

D 

U 

K 

Tio år i Eskilstuna 

Ungdomarnas gratulation. Noel Mubiligi 

överlämnade å ministranternas och ungdomarnas 

vägnar en jubileumsbukett till 

en tacksam fader Otto Michael Schneider. 

- Inte mig emot, men det är inte jag 

som bestämmer. Det är biskopen och 

Gud som gör det! 

Några av församlingens ungdomar 

överlämnade egna buketter till kyrkoherden, med tack för att 

han ”hjälper oss att komma närmare Gud”. Att fader Michael 

är mycket uppskattad för sin gärning var inte att ta miste på. 

De många enskilda gåvor som kyrkorådet och församlingsrådet 

samlat in under de sommarveckor församlingen haft 

vikarierande präster kommer att gå vidare till välgörande 

ändamål. 

… och så var det de två prästerna 

som bestämde sig för att semestra på 

Kanarieöarna. De ville känna sig riktigt 

lediga och kom överens om att 

inte bära några plagg som kunde 

identifiera dem som präster. Så snart 

planet landat gick de till en butik 

som saluförde shorts i himlens alla 

färger, brokiga skjortor, sandaler, 

solglasögon etc. Nöjda gick de mot 

hotellet. 

Text och foto: Tomas Carlberg 

Nästa morgon gick de ner till stranden. Nu skulle man inte kunna ta 

dem för något annat än vilka turister som helst. De satte sig i sina 

strandstolar och njöt av solen, utsikten och en svalkande dryck. Just 

då styrde en vältrimmad ung blondin i bikini kosan åt deras håll. De 

kunde inte låta bli att titta. 

När hon gick förbi dem vände hon sig först till den ene, sedan till 

den andre med ett ”God morgon, fader… god morgon, fader…” – 

och så gick hon vidare. De blev alldeles ställda. Hur i all sin dar 

kunde hon veta att de var präster? Nästa dag återvände de till butiken 

och inhandlade än mer extravaganta strandkläder. Iklädda den nya 

ekiperingen slog de sig igen ner i sina stolar för att i lugn och ro njuta 

av solskenet. Men… det dröjde inte länge förrän gårdagens unga dam 

dök upp igen, nu i en ny bikini. Hon avfyrade ett strålande leende: 

”God morgon, fader… god morgon, fader…”. Och så tänkte hon gå 

vidare. 

En av prästerna kunde inte bärga sig utan sa: ”Ursäkta, fröken!” 

”Ja, fader?” 

”Vi är präster och det är vi stolta över, men jag undrar: hur i all 

världen kunde ni se att vi är präster när vi är klädda så här?” 

Hon svarade: 

”Men fader, det är ju jag. Syster Monica.” 

Red.

Biskop Anders 

kalender 

AUGUSTI/SEPTEMBER 

10-12/9 Stiftsungdomsdagar i Skara 

13/9 Möte med finansråd 

14/9 Möte med styrelsen för Sveriges katolska folk 

högskolor respektive styrelsen för S:t Eriks 

katolska skola 

15-16/9 Möte med SKR:s styrelse 

18/9 Mässa i Domkyrkan kl. 17.00 med investitur 

av gravriddare. 

19/9 Konfirmation i Brandbergen kl. 10.00; mässa i 

Fisksätra kl. 14.00 

20-21/9 Deltar i den tyska biskopskonferensens höstmöte 

i Fulda 

22/9 Föredrag för Svenska Missionskyrkans pastorer, 

Säffle 

23/9 Föredrag för pensionärer, Domkyrkan 

25/9 Deltar i prästvigning av diakon Kahjik Bahi, Syrien 

27/9 Invigning av Elisabethsystrarnas kloster, Stäket 

28/9 Möte med präst- och stiftsråd 

29/9 Möte med Orientaliska vikariatets präster 

30/9- 

3/10 Möte med ordförandena för de europeiska 

biskopskonferenserna, Zagreb 

5/10 Möte med biskopsvikarier 

6/10 Möte med evangelisationsutskottet 

7/10 Vesper på Johannesgården 

8-10/10 Helg om Treenigheten, Johannesgården 

KATOLSKA 

BEGRAVNINGSBYRÅN 

En värdig begravning till en rimlig kostnad 

Roger Uller 

08 - 711 00 30 

Stockholm-Mälardalen 

www.begravningsbyrån.se 

Vill du veta mer om kallelsen 

till präst eller ordensliv? 

Kallelsereträtt 

hos och med 

Birgittasystrarna Djursholm 

Tema: Tjänandets glädje 

Tid: 29-31 oktober 

Ansvariga ledare: Rektor Göran Degen 

och syster Elisabeth Büning 

Pris: 400 kronor 

För anmälan eller förfrågan kontakta 

msgr. Göran Degen senast 20 oktober: 

goran.degen@katolskakyrkan.se 

Tel: 0736 – 96 35 91 

Tjänst till 

Katolskt magasin 

Du som vill bidra till utvecklingen av månadstidskriften 

Katolskt magasin – pappersupplagan 

och hemsidan – läs vidare på 

www.katolsktmagasin.se

sid. 38 | familjesidan 

I Km 5/2010 berättade jag om hur några barn funderade kring mässan. Det var utdrag och sammanfattningar av mina olika samtal 

med dem. 

Här kommer en av intervjuerna utan strykningar. Det är Carl-Gabriel Lindberg, sju år gammal, som berättar. Det är hans myc ket 

personliga syn som kommer fram, allt han säger är inte renlärigt men hela tiden logiskt utifrån barnet perspektiv. Det han säger är 

inte menlöst, det bränner till när vi resonerar om prästers trovärdighet. I samma resonemang får vi se både ifrågasättandet och 

förtroendet. 

Varje människa är unik och Carl-Gabriel är ju ingen ”representant” för sjuåringar som grupp. Ändå är den här intervjun intressant 

just därför att Gabriel är ett barn. Den visar nämligen på att det inte bara är vuxna som kan tänka, även en sjuåring har förmåga att 

borra ganska djupt kring trosfrågor. Och – inte minst viktigt – i texten ges några underbara exempel på vad Jesus kan ha menat med 

att vi ska bli som barn i vårt förhållande till Gud. 

Jan Olof Hellsten möter Carl-Gabriel Lindberg: 

Ett samtal som bränner till 

Carl-Gabriel går i mässan åtminstone en gång i veckan. Vi börjar 

med att tala om vad han tänker på under mässan. Han funderar lite: 

- Jaa… Det beror på vad det handlar om. 

Kan du beskriva någonting? 

- Om det handlar om när Jesus blev korsfäst då brukar jag tänka 

på hur det kändes och så där 

- Det handlade det om idag. 

Carl-Gabriel kommenterar att det ofta handlar om människor som 

tror på Jesus och funderar lite kring det. 

- En gång när mamma läste i Barnens Bibel, då läste vi att det var 

många som inte trodde på Gud så Gud lät jorden svämma över med 

vatten. Men det var en som trodde på Gud och det gjorde hans 

familj också. Den mannen byggde en jättestor båt och sedan samlade 

han jättemånga djur, då tänkte jag: Wow! så många djur på en 

båt! 

Det måste vara en ganska stor båt, inflikar jag. 

- Ja. Då tänker jag: Hur kunde Gud vara så smart och bygga en 

så stor båt? 

Carl-Gabriel Lindberg 

Sjuåring som borrar djupt. 

Foto: Benedicta Lindberg 

Han visste ju att det skulle regna, säger jag. 

- Men hur kunde han veta hur många djur det fanns på jorden 

och hur kunde han veta hur stor båten skulle vara? 

Vad tror du själv? 

- Det finns många som säger att han kan se överallt men det kan 

ju ingen. Jag tror att det var så här att han kollade på vissa ställen 

då och då. 

Om vi går tillbaka till mässan igen, säger jag, så är det ju ganska 

mycket som händer där. Man gör korstecknet och man äter av bröd 

och vin... 

- Jag vet vad det är för bröd och vin! 

Jaha? 

- Den sista mässan då tog man samma vin som man dricker nu 

och samma bröd och det är heligt. 

Varför då? 

- Jo, för att han åt av det tror jag eller för att det var han som 

gjorde det. Något av det tror jag. 

Vad tänker du att man gör när man äter det här brödet och 

dricker vinet? 

- När man äter då tror jag att man får känna på Gud och Jesus 

och när man gör så här (visar hur prästen gör korstecknet i pannan), 

då tror jag att man får se Gud. Och när man dricker vinet… det vet 

jag inte. Det kanske är samma sak. 

Vi resonerar lite om det här med att man får känna Gud. Carl- 

Gabriel förklarar att om man är sjuk och äter av brödet, då blir man 

friskare. Jag undrar hur det kan gå till och får ett enkelt och konkret 

svar. 

- I bibeln står det att om man nuddade Jesus då blev man lite 

friskare eller så blev man helt frisk. En gång var det en som var 

jättesjuk. En sjukdom som ingen kunde ta bort. Då gick han till 

Jesus och Jesus snuddade vid honom och så blev han plötsligt frisk. 

Brödet man äter. Du säger att man får känna Jesus när man äter 

brödet. Betyder det att Jesus är där?

- Jaa. 

Hur då? 

- Man kan säga att han är inuti brödet. Så sprids brödet och då flyger han 

runt och då får man känna det. 

Har du funderat på hur han kan finnas i brödet? 

- Faktiskt inte. Jag har bara funderat över hur han kan kunna vara 

därinne. Det är ju så smalt. 

Här funderar vi en stund över vad som är obegripligt och om man begriper 

sådant bättre när man blir större. Carl-Gabriel trodde det och blev kanske 

lite besviken när jag berättade att jag inte heller kan förstå hur Jesus kan vara 

i brödet även om det inte är tjockleken som är problemet för mig. 

Snart återvände vi till korstecknet och vad det innebar. När barnen inte 

fick äta av brödet, då gjorde man korstecknet på pannan och det är då man 

fick se Gud, berättar Carl-Gabriel. 

- Har du sett Gud på det sättet? 

- Nej jag tror man får se det i hjärnan. 

Här blir det lite bekymmersamt eftersom han har hört präster säga att 

man ska få se Gud i mässan men Carl-Gabriel har inte gjort det. Alltså ljuger 

prästerna. Sedan resonerar han vidare och menar att kanske prästerna inte 

talar sanning, men det är nog i så fall för att man ska tänka mer på Gud när 

man får korstecknet. 

Vill dom lura folk då? undrar jag. 

Nej det tror han inte utan när prästrena säger att man ser Gud menar de 

kanske att man tänker på Gud. Prästerna säger så för att hjälpa folk att tro. 

De luras inte ”för dom tror på Gud och dom som tror på Gud är inte elaka”. 

Är det något annat i mässan som du har funderat på. 

- Ibland funderar jag på hur Jesus kan hjälpa någon som har skadat sig 

eller nåt. Men när vi sjunger, då tänker jag mera på Jesus än på vad han kan 

göra 

Hur tänker du då? 

- Jag tänker på varför han han gjorde det han gjorde, varför han var snäll. 

Har du något bra svar? 

- Faktiskt inte så många. Det första är att han vill vara snäll. Och det 

andra är att han vill mest vara med dom fattiga. 

Det får du berätta mera om. 

- Innan han skulle bli korsfäst då skulle han åka till Jerusalem. Dom mäktigaste 

rider på hästar. Det tyckte lärjungarna att han också skulle göra. Men 

han ville ha en åsna för han ville inte visa att han var mäktigare än andra 

människor. 

Innan man går in i kyrkan så brukar man böja knä och ta vatten och göra 

korstecknet, varför gör man det? 

- Jg tror att när man gör det så gör man så här (han visar): på huvudet 

fick han en krona och på handen fick han en spik och på andra handen 

också. Då brukar jag tänka så här att nu får man känna att Jesus har skadat 

sig i huvudet och nu får man känna att Jesus har skadat sig på armarna. 

Är det någon som har berättat det för dig på det sättet? 

- Nej jag bara tänker så. 

Det har varit väldigt intressant att tala med dig men nu måste vi snart sluta 

vårt samtal. Är det något mer du vill säga om mässan? 

- Ja. Ofta tänker jag så här. Efter mässan - det är då jag tänker lite mer 

på Gud. Ibland tänker jag så här... när jag leker och är jättelycklig då tänker 

jag: Tack så mycket Gud att jag får leka och vara glad. 

Jan-Olof Hellsten 

familjesidan | sid. 39 

! 

 

! 

 

 

! 

 

! 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

! 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kurserna 

ges i samarbete med S:ta Birgittas BBirgittas 

folkhögskola 

Upplysning och anmälan: www.kpn.se 

wwww.kpn.se 

08-462 66 30/32, kpn@katolskakyrkan.se 

kpn@katolsskakyrkan.se 

Nordisk katolsk ekumenisk 

karismatisk konferens 

Stockholm 28-31 okt 

Fr Wilfried Brieven (Belgien) , Charles och 

Sue Whitehead (England), diakon Christof 

Hemberger (Tyskland), m.fl. 

”Culture of Pentecost” 

Konferensen vill inspirera att leva i pingstens 

fulla verklighet så som de två senaste 

påvarna sagt. 

Arr: KKS , Stockholms Katolska stift, 

S:ta Clara kyrkas vänner 

www.katolsktfonster.se/nordiskkarismatiskkonferens

Posttidning B 

BEGRÄNSAD EFTERSÄNDNING 

Vid definitiv eftersändning återsänds 

försändelsen med den nya adressen till 

Katolskt magasin, 

Box 2038, 750 02 Uppsala 

Med pilgrimer i Vadstena 

Att företaga pilgrimsfärder är som vi veta ett urgammalt fromt 

bruk inom Kyrkan. Våra fäder här i Norden övade också 

gärna detta kristliga bruk för att på heliga minnesorter uppväcka 

livligare känslor av kärlek och tacksamhet mot Gud, för att 

där livligare bedja och för att erinra sig, att de på jorden voro 

pilgrimer, som icke ägde någon varaktig stad. 

Man vallfärdade, trots de dåtida resornas oerhörda 

svårigheter och mödor, ända till det heliga landet för att bedja 

på de ställen, som helgats genom Frälsarens jordiska levnad, 

man besökte Rom och apostlafurstarna Petri och Pauli gravar, 

man vallfärdade till San Jago de Compostela i Spanien och 

andra orter. Dock, vallfärdsorter funnos även inom egna landamären. 

Sålundade vallfärdade de troende här i Norden fli tigt 

till Sankt Knut i Odense. Till Sankt Olaf i Trondhjem, Sankt 

Erik i Uppsala och Sankta Birgitta i Vadstena. 

Liksom de katolska kyrkobruken i övrigt utrotades vid den 

s.k. reformationen så avskaffades också pilgrimsfärderna. Det 

skedde här i Sverige på Västerås riksdag 1544. Men katolska 

tankar och bruk voro svårutrotliga i Norden, och som en kvarleva 

från pilgrimsfärderna torde få anses svenska allmogens sed 

ända in i senare tid att vis vissa tider på året sluta sig samman 

för att besöka avlägsnare kyrkor ävensom källor. 

(Hemmet och Helgedomen, 15 september 1930) 

Amerikansk präst leder missionen på Grönland 

I juli förra året steg fader Michael Wolfe i land på Grönland 

som den förste katolske missionären där sedan medeltiden. 

Hans första uppgift var att söka sätta sig in i öns historia och 

söka pröva på vilken väg han skulle bringa Kyrkans budskap 

till dess invånare. 

Under medeltiden var Grönland ett katolskt land och den 

första kyrkan där byggdes av Erik Röde i slutet av 900-talet. 

Antalet kristna växte och 1126 gjordes Grönland till ett eget 

stift, vars förste biskop fick sitt säte i Gardar på sydkusten. 

Under tvåhundra år blomstrade missionen där, men när 

Grönlands siste biskop avled 1377 var redan förbindelserna 

med fastlandet sällsynta och ungefär hundra år senare torde de 

sista nordmännen ha stupat i kamp mot eskimåerna. 

När Grönland återupptäcktes var de lutherska prästerna 

med på fartygen och Grönland blev för århundraden lika 

stängt för katolsk mission som de övriga nordiska länderna. 

Vid fader Wolfes ankomst till Grönland uppgick antalet katoliker 

där bara till tre, alla danskar, vilka alla var närvarande vid 

hans första mässa i Godthaab. Efter en vistelse i USA som 

sekreterare till biskop Suhr av Köpenhamn ämnar fader Wolfe 

bosätta sig på Grönland. 

(Katolsk Kyrkotidning/Hemmet och Helgedomen, 2 oktober 1960) 

Påven läser sportsidorna 

Under en audiens för en grupp sportjournalister berättade påve Johannes 

XXIII att han gärna läste tidningarnas idrottsnyheter. I sitt anförande gick 

påven in på sportjournalisternas arbete och underströk deras förpliktelse att 

inte låta nationella eller andra hänsyn ta överhanden vid bedömanden av 

resultaten från ex. stora internationella tävlingar. 

Påven underströk också idrottens stora betydelse som en sund och naturlig 

förströelse och tillade att det var lika legalt att sporta på söndagarna som på 

veckans andra dagar. 

(Katolsk Kyrkotidning/Hemmet och Helgedomen, 2 oktober 1960) 

Respekts jourtelefon 

- vi lyssnar på dig! 

- Är det konflikt mellan din tro och liv? 

- Känner du dig vilsen eller mår dåligt? 

- Har du svårt att veta vem du ska 

vända dig till? 

- Behöver du vägledning eller stöd när 

det gäller: 

relationer 

graviditet 

abort 

livets början 

livets slut 

... eller något annat livsområde? 

020-462 662 

jourtelefon@respektlivet.nu 

SMS 073-079 27 24 

BÖNEAPOSTOLATET 

Kärleksfulle Fader, jag offrar åt dig denna dags böner, 

arbete, glädjeämnen och lidande i förening med din Sons 

Jesu Kristi, världens Frälsares, offer. Må den Helige Ande 

ge mig styrka att vittna om din kärlek. 

Benedikt XVI:s intentioner för år 2010: 

SEPTEMBER 

Allmänt: Att fattigare länder får ledning 

och kraft av Guds ord i sin strävan efter 

sociala framsteg. 

Missionen: Att sann kristen kärlek gör slut 

på krig, konflikter och all smärtsam splittring. 

OKTOBER 

Allmänt: Att katolska universitet får stor 

betydelse genom att visa 

världen den harmoniska enhet som finns 

mellan tro och förnuft. 

Missionen: Att världsmissionsdagen hjälper 

alla att förstå vikten av 

att förkunna evangeliet om Jesus Kristus för 

världens alla nationer.

Km 9 2010 - Katolskt Magasin

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?