Km 9 2010 - Katolskt Magasin

sid. 24 | credo
Vår trosbekännelse (8)
IGuds enfödde Son har ingenting, han äger ingenting. Han är Son helt och hållet.
Han är också vår Herre.
Gamla testamentet är Guds Son en titel som ges åt
änglar, det utvalda folket eller dess kungar. Men
Jesus är Guds son på ett annat sätt, ett alldeles unikt
sätt, han är
Guds enfödde Son
född av Fadern före all tid,
Gud av Gud, ljus av ljus,
sann Gud av sann Gud,
född och icke skapad,
av samma väsen som Fadern…
Den nicenska trosbekännelsens starka och vackra formuleringar,
kommer från de första konciliernas reflexion och meditation över
det ofattbara i att den andra personen i Treenigheten har blivit människa.
Orden öppnar mysteriet för oss men förklarar det inte. Vi är
bjudna att gå in i Jesu mysterium, att betrakta hans eviga sonskap i
Treenigheten.
Jesus är Son till sitt väsen och han är Herre, det vill säga Gud, liksom
Fadern är det.
Jag tror på en Gud…
Och på en Herre, Jesus Kristus.
I sin mänskliga natur uppenbarar Jesus från Nasaret för oss vad det
innebär att vara son. Han lever sitt jordiska liv såsom ”den ende
sonen, själv gud och alltid nära Fadern” (Joh 1:18). Han känner
Fadern och Fadern känner honom. En unik och ömsesidig kärlek
förenar dem: ”Fadern älskar Sonen och har lagt allt i hans hand”
(Joh 3:35).
Han förklarar Fadern för oss genom det han är, det han gör, det
han säger. ”Den som har sett mig har sett Fadern”, svarar han
Filippos som ber att få se Fadern (Joh 14:8).
Sonen har ingenting, äger ingenting, han ”har inget ställe där
han kan vila sitt huvud” (Matt 8:20). Han är Son helt och hållet.
”Sannerligen, jag säger er: Sonen kan inte göra något av sig själv,
utan bara det han ser Fadern göra. Vad Fadern gör, det gör också
Sonen. Fadern älskar Sonen och visar honom allt vad han själv gör”
(Joh 5:19-20).
Han är den fattige, den som han själv beskriver i saligprisningarna.
Honom tillhör himmelriket. Mer än det. Han är själv, i sin
person, himmelriket.
I korsets totala utblottelse blir Jesu identitet som Son helt uppenbarad.
”När officeren som stod vänd mot honom såg honom ge upp
andan på det sättet sade han: ”Den mannen måste ha varit Guds
son”, skriver Markus (15:39)
Hans död och hans uppståndelse uppenbarar för oss vad det
innebär att vara son på ett gudomligt sätt. Sonen är den som ger liv
genom att ge sitt liv. Korset blir hans tron och därifrån blir han
Herre över allting.
Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud
utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt
då han blev som en av oss.
När han till det yttre hade blivit människa
gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden,
döden på ett kors.
Därför har Gud upphöjt honom över allt annat
och gett honom det namn som står över alla andra namn,
för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen,
på jorden och under jorden,
och alla tungor bekänna att Jesus Kristus
är herre, Gud fadern till är.
(Fil 2:6-11).
I sin uppståndelse blir han, den osynlige Gudens avbild, ”den
förstfödde i hela skapelsen” (Kol 1:15). Han, i vilken allt blev
skapad, blir början till en ny skapelse, ”en ny jord och en ny himmel”(Upp
21:1).
Vi bekänner honom som Vår Herre. ”Från början av den kristna
historien innebär proklamationen av Jesu herravälde över världen
och historien också insikten att människan inte på ett ovillkorligt
sätt kan underordna sin personliga frihet någon jordisk makt. En
sådan hängivelse kan han bara ges Gud, Fadern och Herren Jesus
Kristus: Caesar är inte ’Herren’. Kyrkan tror … att hela historiens
nyckel, mitt och mål finns hos hennes Herre och Mästare” (KKK
450).
Människorna kan inte av sig själva, utifrån egna iakttagelser och
resonemang, komma fram till att Jesus från Nasaret är Guds Son.
Fadern själv måste uppenbara sin son i oss (se Gal 1:15–16), leda
in oss i sonens mysterium.”Ingen känner Sonen, utom Fadern,
och ingen känner Fadern, utom Sonen och den som Sonen vill
uppenbara honom för”, säger Jesus (Matt11:27).
Till Petrus som bekänner ”Du är Messias, den levande Gudens
son”, säger Jesus: ”Salig är du, Simon Barjona, ty ingen av kött
och blod har uppenbarat detta för dig, utan min fader i himlen”
(Matt 16:16-17).
Denna kunskap är inte förbehållen några få utvalda. Gud meddelar
sig till de ödmjuka, till de som har ett öppet hjärta och är
beredda att låta sig undervisas. ”När jag blir upphöjd från jorden
skall jag dra alla till mig”, säger Jesus (Joh 12:32).
Fotnot: KKK: Katolska Kyrkans Katekes
Sr Veronica Tournier OP