Km 9 2010 - Katolskt Magasin

More documents

Recommendations

Info

sid. 18 | inför en saligförklaring Två valmöjligheter för John Henry Newman: Vägen till Rom och vägen till ateism Nyligen googlade jag på John Henry Newman och efter endast 0.31 sekunder hade jag fått en miljon fyrahundraåttio tusen träffar. Något säger väl detta om den man som i september, under påvens besök i England, kommer att saligför - klaras? En och annan har säkert noterat att när de kyrkliga myndigheterna i förberedelserna inför saligförklarandet grävde upp Newmans grav för att överföra kvarlevorna till en mer passande plats – att man då hittade just ingenting. Något enstaka metallföremål från kistan och någon tofs från kardinalshatten var i stort sett allt. Kanske ett litet mirakel av den som uttryckligen önskade få vila just intill flera av sina oratorianbröder, inte minst vännen sedan ungdomen, fader Ambrose Saint John. Några känner säkert till att Newman flera gånger åberopas i Kyrkans stora katekes, ja, hur han kom att bli en av fäderna till den katolska förnyelsen under 1900-talet och hur han uppskattas av vår nuvarande påve Benedikt XVI. Men han har kommit att fascinera ganska olika grupper inom Kyrkan. Han var en kritiker av den ensidiga betoningen på hierarkin i Kyrkan, han lyfte fram lekmännens plats, han var negativ till dåtidens ”påvekult”, han inspirerade framväxten av ett historiskt teologiskt tänkande, ja en utveckling av kyrkoläran. Han stod samtidigt helt och fullt i den katolska traditionen, som i honom hade en hängiven försvarare. Som gymnasist läste jag Newmans Apologia pro vita sua (1864), en bok som många idag skulle finna träaktig, men som starkt påverkade mig – jag kände igen mig i många av de frågor Newman ställde. Vid sidan av den boken visste jag dock inte så mycket om honom. Hans insatser som universitetsideolog (han var under en tid rektor för det nystartade universitetet i Dublin och författare till Idea of a University), hans betydelse som filosofisk tänkare (främst via den svårtillgängliga Grammar of Assent), liksom hans roll som förnyare av det engelska språket hade nog i stort gått mig förbi. Jag visste att han skrivit psalmer (’’Led milda ljus’’), men kände inte till hans poetiska författarskap (till exempel Gerontius dröm). Hans betydande arbete Essay on the Development of Doctrine, liksom Tracts for the Times, kom jag att läsa långt senare. Att han varit präst i Engelska kyrkan, akademiker i Oxford, ledande förnyare av det anglikanska kyrkolivet, att han under stor uppmärksamhet konverterade till Katolska kyrkan 1845, likaså att han snart därefter blev katolsk präst, introducerade oratorianerna i England och på sin ålders höst blev utnämnd till kardinal, detta kände jag till, men annars var jag rätt okunnig om honom. Efter övergången till Katolska kyrkan tvinga - des Newman lämna Oxford, det akademiska ljuset hamnade i stället i ett slitet arbetarkvarter i Birmingham, där koleran ofta härjade svårt. Med visst vemod konstaterade Newman långt senare att han efter konversionen inte återvänt till Oxford: ”Jag har inte sett Oxford sedan dess, utom dess tornspiror, som man ser dem från järnvägen.” Den Newman jag ”drabbades av” som gymnasist, och som jag senare flera gånger återvänt till, inte minst inför konversionen, är som redan nämnts författaren till Apologia pro vita sua, en bok där han redogör för sitt tänkande, hur det utvecklades och hur allt detta ledde honom till att till sist lämna prästämbetetet i den engelska kyrkan och konvertera till den lilla och föraktade Katolska kyrkan i England. Hans historiska intresse, kompromisslöshet, hans klara formuleringsförmåga och kanske det stänk av 1800-talsromantik som finns i hans tänkande, påverkade mig starkt – detta trots att jag läste Apologia i en bristfällig översättning (numera föreligger en modern översätt - ning från 1993, med inledning och kommentar av Alf Härdelin, på Artos förlag). Jag påverkades av hans argument för rimligheten i en ”klassisk” kristen trosuppfattning, en tro som inte är en ”konstruktion” utan som kan följas genom historien, en tro som aldrig är ”privat”, aldrig isolerad från Kyrkan. Newmans studier i fornkyrkans teologi ledde honom till flera smärtsamma iakttagelser. Det tycktes som om dåtidens pro te stanter inte ville vara en del av den historiska kristendomen, de åberopade i stället olika teorier i ett till synes historielöst rum, alltså presenterade en osynlig kyrka och en synlig bibel, som kunde tolkas ”privat”. Andra riktningar talade om en ”ren” fornkyrka som (tyvärr) efterträddes av en ”korrupt” katolsk era, men som genom reformationen (och det fortsatta reformerandet) någorlunda återställts. Allt sådant tänkande förskräckte Newman. Han skriver: ”Jag hade mitt fäste i fornkyrkan, och här tyckte jag mig nu i mitten av 400-talet finna en återspegling av 1500och 1800-talets kristenhet. Jag såg mig själv i denna spegel – och jag var monofysit!” Alltså: i spegeln såg Newman likheten mellan dåtidens kätterska grupper och samtidens protestanter, inklusive den engelska kyrkan. Detta gjorde honom förskräckt, han börjar undra om inte ”Rom” var den bestående och äkta formen av kristen tro. ”Det var under dessa studier som jag för första gången kom att tvivla på anglikanismens hållbarhet.” Dessa tvivel leder fram till upptagningen i Kyrkan år 1845, en del av det som Newman tidigare inte haft anledning att bekänna föll nu på sin plats. ”Folk säger att transubstantiationsläran är svår att tro på; jag trodde inte på den läran förrän jag blev katolik. Så snart jag trodde att den romersk-katolska kyrkan var Guds orakel hade jag inga problem med att tro den … den är svår, omöjlig, att föreställa sig, det medger jag – men på vilket sätt är den svår att tro på?”
Newman hävdade alltså att Kyrkans läroutveckling är en process, precis som livet är en process. Allt fanns förvisso från början helt och fullt hos Gud, men kan alltmer begripas, fördjupas, förstås under en historisk process. Det som protestanten ofta hävdade var ett medeltida förfall, kunde också ses som en fördjupning av trosinnehållet, ett förtydligande av tron. Sakramenten, Maria, påveämbetet, helgonen hade alla bibliska rötter men insikterna i vad detta innebar fördjupades successivt. Newman framhåller att tron, likt en flod, flyter bredare, tryggare, djupare, en bit bort från de ystra källsprången. Newman menar, lite tillspetsat, att det i framtiden endast finns två valmöjligheter: ”Det finns endast två alternativ, vägen till Rom och vägen till ateism.” Naturligtvis bevakas och leds trons utveckling av Gud, det är ju Gud som planerat hela processen, inte individen. Det är här som Kyrkan kommer in med sin auktoritet, hon kan, under vissa sti - pulerade villkor, till exempel på koncilierna, avgöra vägen framåt. Kyrkan är alltså ingen demokratisk förening där vi genom debatt, kompromisser och allianser söker få gehör för våra favoritidéer. Kyrkan är bärare av Sanningen med stort S, uppenbarad genom Bibel och Tradition, utlagd av Kyrkans läroämbete, i kontakt med hela Guds folk, genom hela historien, som leder oss till den sanna friheten och glädjen i tron. Kyrkan är inte bara hierarkin utan hela gudsfolket i en konstruktiv dialog, där det ibland visat sig att vanliga enkla troende förstått mer än biskopar eller lärda teologer. Ibland har istället en enstaka biskop lyckats bevara det som folkmassan förskingrat. I sitt nyligen hållna tal till de katolska biskoparna i England framhåller påven Benedikt XVI att Newman ”lämnat oss ett STIPENDIER Ny psalm söker författare inför en saligförklaring | sid. 19 enastående exempel på trohet mot den uppenbarade Sanningen genom att följa ’det milda ljus’ varthän det ledde honom, även när det orsakade betydande personliga förluster.” Trots svårigheterna, motarbetad som Newman var under större delen av livet av påvar, biskopar och teologer, formulerade han 1864 sin konversion med följande vackra ord, som många genom åren kunnat instämma i: ”Vid min konvertering var jag inte medveten om någon inre förändring, intellektuell eller religiös. Jag var inte medveten om någon fastare tro på uppenbarelsens fundamentala sanningar eller om någon bättre kontroll över mig själv, min trosiver var inte större, men det var som att komma i hamn från ett upprört hav, och min glädje däröver förblir oavlåtligen till denna dag.” Magnus Nyman Fotnot: Monofysitism: Ennaturslära, riktning inom den tidiga Kyrkan enligt vilken det efter inkarnationen endast finns en (gudomlig-mänsklig) natur i Kristus. Mot detta lärde kyrkomötet i Chalcedon 451 att den gudomliga och den mänskliga naturen i Kristus förenats i en person. Oratorianer: Kongregation av sekularpräster, grundad av den salige Filippo Neri (död 1595). Mer om John Henry Newman finns att läsa i bland annat I.S. Gilley, Newman and his Age, 1990 I. Ker, J H Newman, A Biography, 1988 I nästa <strong>Km</strong> berättar vi om påvens besök i England och om det som står i centrum för hans besök där: saligförklaringen av John Henry Newman. Hur ska en psalm/visa se ut? Ungefär som att fråga hur en blomma ska se ut, säger psalmdiktaren Anders Frostenson. Hans förnyelsearbete med svensk psalm måste gå vidare; därför vill AF-stiftelsen vara öppen och lyhörd för det nya som växer fram på psalmens område och stödja sådan verksamhet, allt enligt Frostensons egen önskan. Vill du vara med i detta arbete kan du söka stipendium hos AF-stiftelsen. Skicka in din ansökanoch bifoga ca 5 exempel på sådant psalm-/och vismaterial du själv skrivit eller översatt och som du tror skulle kunna bli en psalm eller kyrklig visa. För att underlätta bedömningen måste texterna presenteras i strofform, inte placerade under melodislinga om sådan skulle finnas. (OBS! melodier bedöms inte.) Skicka in din ansökan senast den 1 oktober <strong>2010</strong> Välkommen med din ansökan till AF-stiftelsen Psalm och sång Själagårdsgatan 13, 111 31 Stockholm www.af-stiftelsen.com Mer information kan du få av Anna-Brita Bodén, 08-20 33 30
Page 1 and 2: #9 10 september 2010 Pris 40 kr Mä
Page 3 and 4: Inför 100-årsminnet av saliga mod
Page 5 and 6: nyheter inrikes | sid. 5 Nöjd KLN-
Page 7 and 8: En som obehindrat följde med i bå
Page 9 and 10: Samling i grönskan som omger Maria
Page 11 and 12: ”Klosterbröder”. En gåva i fo
Page 13 and 14: Nyöversättningarna godkända i Ro
Page 15 and 16: Biskop Mounib Younan, ny generalsek
Page 17: Första liturgin på nära 90 år i
Page 21 and 22: Jag är på besök hos Sant’ Egid
Page 23 and 24: de anhöriga kring dödsbädden och
Page 25 and 26: KID - Kommissionen för interreligi
Page 27 and 28: Anna själv tredje. I Enångers kyr
Page 29 and 30: logiska och filosofiska diskussione
Page 31 and 32: kyrktorget | sid. 31 Ansvarig: Marg
Page 33 and 34: Mariavallfärd med vietnamesiskt st
Page 35 and 36: Dopfunt i stort format kyrktorget |
Page 37 and 38: Biskop Anders kalender AUGUSTI/SEPT
Page 39 and 40: - Jaa. Hur då? - Man kan säga att

Km 9 2010 - Katolskt Magasin

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?