Dodillet - Myweb.dal.ca

29
om gatuprostitution, tysk forskning snarare om eskorter. 30 Amerikansk
forskning handlar också mest om gatuprostitution. Detta trots att bara
10–20 procent av all prostitution är gatuprostitution, i alla fall om man vill
tro Kuo och den amerikanska organisationen The Prostitutes’ Education
Network (PENet). 31 Andra organisationer kommer självfallet till andra resultat
även i denna fråga. 32 Politiker kan välja att förlita sig på forskningen
från det egna landet och missar då outforskade prostitutionsformer, eller
de kan ta till sig forskningen från andra länder vilket är problematiskt då
såväl prostitutionen som sexsäljarnas självbild påverkas av det omgivande
samhället. Det är med andra ord inte möjligt att undersöka verksamheten
30. Det finns självfallet en variation även inom forskningen i respektive land. Den 6 april
1972 kunde man i Aftonbladet läsa om en undersökning, gjord vid Socialmedicinska
institutionen på Göteborgs universitet som visade att ”porrbruden är en misslyckad människa”
med alkoholproblem, dålig utbildning och svåra kontaktsvårigheter. (Lars Holmström,
”Sådan är flickan som hamnar på porrklubben”, i Aftonbladet, den 6 april 1972.)
Mindre än två månader senare refererade samma tidning till en undersökning från Sociologiska
institutionen vid Stockholms universitet som visade att ”av alla poseringsflickor
är ca 15 procent studerande, 12 procent är utbildade sjuksköterskor, 13 procent är lärare,
tjänstemän och ingenjörer!” Aftonbladet kallade resultatet för ”sensationellt” och menade
nu: ”Bilden av den olyckliga och känslolösa poseringsflickan stämmer inte alls. Tvärtom
är hon rätt lycklig med sitt jobb!” (Sivert Sidemo, ”Poseringsflickans yrke i det ’civila’”, i
Aftonbladet, den 30 maj 1972.)
31. Kuo, Prostitution Policy, s 179 f.
32. Ett annat exempel på idéers inflytande på samhällsvetenskapliga forskningsresultat
är siffrorna om antalet sexsäljare som i Tyskland varierar mellan 400.000 och 50.000
beroende på vilka experter som tillfrågas. De höga beräkningarna kommer från prostitueradeorganisationer
som har ett intresse av att visa att fenomenet är utbrett och förtjänar
att uppmärksammas. Låga siffror kommer ofta från hälsovårdsnämnder som registrerar
av myndigheterna kända sexsäljare. (Jfr Beate Leopold & Elfriede Steffan & Nikola Paul
(red.), Dokumentation zur rechtlichen und sozialen Situation von Prostituierten in der
Bundesrepublik Deutschland, utg. av Bundesministerium für Familie, Senioren, Frauen
und Jugend, Stuttgart & Berlin & Köln 1997, s 7–12 & s 257–260.) Även utvärderingen
av sexköpslagen i början av 2000-talet har påverkats av idéer. De svenska kriminologerna
Tove Pettersson och Eva Tiby har visat att de sociala och rättsvårdande myndigheterna
som valdes ut som informanter för utvärderingen utgick från ”prostitution as consisting
in sexual acts which socially marginalised women with health difficulties initiate/conduct
on the street with men who give them money in return.” Pettersson och Tiby uppmanar
vetenskapssamhället ”to employ methods which reach and capture a wider range of phenomena
than those that have been employed to date.” (Pettersson & Tiby, ”The production
and reproduction of prostitution”, s 168 f.)