Berwald 0401289x.indd - Sveriges Radio

Antonín Dvorák ´`
Slaviska danser
Även när han befann sig på top-
pen av sin karriär beskrev Antonin
Dvo`´r ák sig själv som en ”enkel tjeckisk
musikant”. Han älskade sitt hemland
Tjeckien, sin böhmiska hembygd och
sin familj och han led alltid svårt av
hemlängtan när han tvingades resa
hemifrån.
Men att försöka leva som musiker
i 1880-talets Centraleuropa innebar
att man måste böja sig för den tyska
dominansen. Det var ju i Tyskland och
Österrike som karriärmöjligheterna
fanns. För Dvo`´r ák innebar det ett svårt
val mellan att hävda sin nationella
identitet eller att göra karriär som
musiker. Han upplevde det som att
han tvingades sälja sig till fienden.
Upprepade gånger skrev Dvo`´r ák till
sin förläggare Simrock för att be om
att titelbladen till hans kompositioner
skulle stå på både tyska och tjeckiska.
Han ville också att hans namn
skulle förkortas till Ant. Dvo`´r ák vilket
kunde uppfattas som Anton på tyska
och Antonin på tjeckiska.
1878 komponerade Dvo`´r ák sina
första Slaviska danser, op. 46. Året
innan hade han tagit det djärva steget
att sluta som kyrkoorganist för att
helhjärtat kunna satsa på sin tonsättarverksamhet.
Han hade också upptäckt
Brahms och insett att han hade
14
mera gemensamt med honom än sina
tidigare inspiratörer, Liszt och Wagner.
Brahms blev inte bara Dvoráks nya
inspiratör. De två kompositörerna blev
också goda vänner livet ut.
Under 1870-talet började Dvo`´r ák
även att pröva den slaviska folkmusiken
som klangbotten och inspiration
till en helt ny sorts konstmusik. Han
lockades av den starkt synkoperade
dansrytmerna i folkliga danser som
till exempel polkan och mazurkan,
och han lånade gärna ur olika kända
folkliga dansmelodier. I Slaviska
danser finns till exempel citat från
dansmelodier som var välkända för
den samtida publiken. Dvo`´r áks första
slaviska period varade kring mitten
av 1870-talet till 1881. Men egentligen
var perioden slut redan 1879 efter ett
katastrofalt framförande i Wien av den
tredje Slaviska rapsodin 1879. Kritikerna
fördömde resolut Dvo`´r áks politiskt
färgade musik och ledde till att
Dvo`´r ák inställde en konsert där hans
Symfoni nr 6 skulle ha spelats.
Under de följande åren tvingades
Dvo`´r ák att tona ner sin kärlek till hemlandet
och den slaviska folkmusiken,
för att över huvud taget få utöva sitt
yrke och få sin musik spelad. Men
utomlands började Dvo`´r áks musik
väcka intresse och i England framför-