Berwald 0401289x.indd - Sveriges Radio

Arton noll noll
Berwaldhallen torsdag 29 januari 2004 kl. 18.00
Presentatör: Niklas Lindblad
Konserten spelas in
för kommande sändningar
Det är viktigt att inspelningen blir av högsta
kvalitet även tekniskt. Här har du som
konsertbesökare möjlighet att hjälpa till.
Försök undvik att hosta. Om det är
nödvändigt gör det så diskret som möjligt.
Glöm inte att stänga av mobiltelefon,
personsökare m.m!
3
Sveriges Radios Symfoniorkester
Konsertmästare: Jannica Gustafsson
Mats Rondin, dirigent
Ulrika Jansson, violin
Ulrika Edström, cello
Bengt Rosengren, oboe
Henrik Blixt, fagott
Antonín Dvořák (1841-1904)
Karneval, konsertuvertyr op 92
Joseph Haydn (1732-1809)
Sinfonia concertante B-dur
-Allegro
-Andante
-Allegro con spirito
John Adams (f. 1947)
The Chairman dances
Antonín Dvořák (1841-1904)
Ur Slaviska danser op 46, op 72
1 C-dur Furiant
7 c-moll Skocna
10 e-moll Dumka
8 g-moll Furiant
Beräknad sluttid 19.15

Mats Rondin
Dirigent
Mats Rondin (f 1960) har spelat
cello sedan han var sju år gammal.
Han har studerat för världens främsta
pedagoger, bl.a. Erling Blöndal
Bengtson, Frans Helmerson, William
Pleeth, Ralph Kirshbaum och Mstislav
Rostropovich.
Efter debuten 1976 har han framträtt
med alla svenska symfoniorkestrar
men också med ledande orkestrar
i Skandinavien, Frankrike, Tyskland,
Tjeckoslovakien, Italien och Holland
(Concertgebouw) och ofta hörts i
radio och TV och spelat in ett stort
antal skivor.
1982-1985 var han solocellist i
Malmö Symfoniorkester. 1985-1998
innehade han samma tjänst i Sveriges
Radios Symfoniorkester. Mats Rondin
är också verksam som lektor vid
Musikhögskolan i Malmö.
Mats Rondin är en passionerad
kammarmusiker med en utomordentligt
stor och mångsidig repertoar.
Han har i soloaftnar och i olika grupperingar
konserterat i hela Europa.
Bland annat har han, tillsammans med
storheter som Gutman, Maisky och
Rostropovich, varit inbjuden till Riga
Cellofestival och där framfört Gösta
Nystroems Sinfonia Concertante.
Sedan några år är Mats Rondin
även flitigt verksam som dirigent. Han
4
är ledare för Huaröds kammarorkester,
en ensemble sammansatt ur den
svenska eliten av stråkmusiker. Som
dirigent har Mats Rondin framträtt
med bl.a. Sveriges Radios Symfoniorkester,
Kungliga Filharmoniska
Orkestern i Stockholm, symfoniorkestrarna
i Göteborg, Malmö, Norrköping,
Helsingborg, Danska Radions Underhållningsorkester,
Västerås Sinfonietta,
Svenska Kammarorkestern, Sundsvalls
Kammarorkester, SNYKO och
Musica Vitae.
Innevarande säsong dirigerar han
West Side Story på Malmö Opera
och Musikteater, gästar ett flertal symfoni-och
kammarorkestrar i Sverige
liksom Trondheims Symfoniorkester
och Det Kongelige Kapell i Köpenhamn
och turnerar med Huaröds
kammarorkester.

Ulrika Jansson
Violin
Ulrika Jansson är bördig från Västervik
där hon började spela violin för
Ivar Pierrou. Som sextonåring kom
hon in på Kungliga musikhögskolan
där Josef Grünfarb och Sven Karpe
var hennes lärare.
Utbildningen avslutades med
solistdiplom 1979, och därefter följde
två års studier i Freiburg för Rainer
Kussmaul.
Ulrika har verkat som solist och
kammarmusiker i många olika sammanhang
både i Sverige och utomlands.
Hon var primarie i stråkkvartetten
Sophisticated Ladies vilken blev
mycket eftersökt och som nådde en
ny publik genom att kombinera klassisk
repertoar med arrangemang av
jazz och rock.
1985 blev Ulrika medlem av The
Chamber Orchestra of Europe, en
elitensemble med Claudio Abbado
som konstnärlig ledare. Under tio års
tid var hon fullt engagerad i orkesterns
verksamhet, och turnerade fem
månader per år över hela världen med
mycket namnkunniga dirigenter och
solister. Numera gör Ulrika ett par
turnéer årligen med ensemblen, men
har sin huvudsakliga verksamhet i
Sveriges Radios Symfoniorkester där
hon sedan 1994 innehar tjänsten som
andre konsertmästare.
5
Ulrika ingår som medlem av nybildade
Z-kvartetten.

Ulrika Edström
Cello
Ulrika Edström är sedan 1989 alternerande
solocellist i Sveriges Radios
Symfoniorkester. Hennes huvudsakliga
utbildning fick hon på Kungliga
Musikhögskolan i Stockholm för Ola
Karlsson, med avslutande diplomkonsert
1986. Efter ytterligare studier
bl.a. för William Pleeth i London och
vid The Banff Centre i Kanada började
Ulrika sedan sin anställning i Sveriges
Radios Symfoniorkester. Vid sidan
av orkesterspelet spelar hon gärna
kammarmusik i olika konstellationer
och har under åren uruppfört kammarmusikverk
av tonsättare såsom
Sven-David Sandström, Lars Ekström,
Lars-Åke Franke-Blom m.fl. Ulrika är
också medlem i Barockorkestern och
undervisar sedan 1993 på Kungliga
Musikhögskolan.
6

Bengt Rosengren
Oboe
Bengt Rosengren är utbildad vid
Musikhögskolan i Stockholm och
solooboist i Sveriges Radios Symfoniorkester
sedan 1983. Han har
varit solist med orkestern ett flertal
gånger, exempelvis i Richard Strauss
oboekonsert med Esa-Pekka Salonen
i den årliga musikfestivalen på Kanarieöarna.
Som medlem i Stockholms Nya
Kammarorkester (SNYKO) har Bengt
Rosengren framträtt som solist både
i Sverige och utomlands, bl. a i Penderecki-
och Lutoslawskifestivalerna
i Konserthuset och i en skandinavisk
musikfestival i New York.
Bengt Rosengren är en flitig kammarmusiker
och har gjort många
inspelningar på Sveriges Radio.
Grammofoninspelningar inkluderar
bl. a en CD med moderna nordiska
oboekonserter med Sveriges Radios
Symfoniorkester under Ole Kristian
Ruud och Esa-Pekka Salonen, och en
inspelning av kammarmusik för oboe
och piano av Robert Schumann tillsammans
med Kerstin Nylander.
Sedan 2001 undervisar Bengt
Rosengren i oboe och i påbyggnadsutbildningen
i orkesterspel på Kungliga
Musikhögskolan i Stockholm.
7

Henrik Blixt
Fagott
Henrik Blixt började spela fagott
vid kommunala musikskolan i Visby
för Ray Naessén vid 10 års ålder. Han
fortsatte sin musikaliska utbildning
via musikgymnasiet i Södertälje till
Kungliga Musikhögskolan, där Blixt
efter studier för Carl-Johan Nordin
och professor Knut Sönstevold erhöll
solistdiplom efter att med Sveriges
Radios Symfoniorkester framfört A.
Jolivets Fagottkonsert. Henrik Blixt
var säsongen 1996/97 solofagottist
i Gävle Symfoniorkester och innehar
nu samma position i Sveriges Radios
Symfoniorkester. Henrik Blixt var som
medlem i fagottkvartetten Särimner
med och vann första pris i den första
internationella fagottkvartettävlingen i
Berlin 1996 och erhöll andra pris i den
stora träblåstävlingen i Bayreuth 1998.
Henrik Blixt är även en flitigt anlitad
kammarmusiker, bl.a. är han medlem
i blåskvintetterna Amadei och femm
samt ensemblen Musica Mobile.
8

Antonín Dvorák ´`
Karneval, konsertuvertyr
En uvertyr är inte alltid en uvertyr!
De flesta anser nog att en uvertyr är
ett instrumentalt inledningsstycke till
en opera- eller balettföreställning. Så
var det ju också från början, men efter
hand började tonsättare att också
skriva fristående uvertyrer, där ordet
uvertyr kom att helt enkelt stå för ett
färgstarkt orkesternummer. Exempel
på detta är Dvo`´r ák tre uvertyrer;
In der Natur, Karneval och Othello.
Dvo`´r ák skulle ju ha kunnat kalla
dessa tre för symfoniska poem, men
han tyckte att sådana borde innhålla
en mer detaljerad handling, så i stället
blev det uvertyr.
Tillsammans bildade de tre småstyckena
en cykel som kallades
Natur, Liv och Kärlek - ”tre oerhört
kreativa krafter i universum”. De komponerades
1891 under en mycket
intensiv period i Dvo`´r áks liv, då han
arbetade både som lärare och dirigent.
Urup-pförandet ägde rum i Prag
vid Dvo`´r áks avskedskonsert, innan
han reste till Amerika 1892. Uvertyrerna
stod också på programmet vid
hans första konsert i den nya världen i
Music Hall, senare Carnegie Hall.
Dvo`´r ák har själv skrivit en liten kommentar
kring sin mycket livfulla och
levnadsglada uvertyr Karneval:
”En ensam, tankfull vandringsman
9
anländer på natten till en stad, där det
just pågår en karneval. Instrumenten
klingar, man hör glada rop och de
uppsluppna människorna ger luft åt
sina känslor i sång och dans.”
Bengt Arwén

Joseph Haydn
Sinfonia concertante
”Åk inte till London. Du är för
gammal.” Det rådet fick Joseph Haydn
av sina vänner, däribland Mozart,
när han fick erbjudandet att åka till
London för en serie konserter arrangerade
av impressarion Salomon.
Men Haydn, som nyligen blivit fri
från sina bojor som Kapellmeister
hos prins Esterházy, såg chansen att
äntligen leva som oberoende musiker.
Dessutom skulle han tjäna åtskilligt
mer än han gjort under alla sina år i
tjänst i Wien.
”Jag tjänade 4000 Gulden i kväll.
Något sådant är bara möjligt i England”
skrev Haydn 1795. Då befann
han sig på sin andra konsertturné i
London och mottagandet var överväldigande,
i synnerhet av de tolv
nyskrivna symfonier som han själv
dirigerade i uruppförande inför den
hänförda engelska publiken. Publiken
och kritikerna älskade honom. Londonsymfonierna
var en stor succé och
pengarna flödade in…
Sinfonia concertante för violin,
cello, oboe, fagott och orkester skrev
Haydn under den första framgångsrika
Londonvistelsen mellan nyåret
1791 och juni 1792. Verket uruppfördes
inför en salig engelsk publik den
nionde mars – under samma hektiska
månad som han genomförde uruppfö-
10
randet av symfoni nr 94 och 98.
Men det var inte bara publikens
översvallande respons som sporrade
Haydns kreativitet i London. Hans
forne elev Ignaz Pleyel hade dykt upp
för att ge en serie konserter på egen
hand och pressen utmålade honom
som Haydns store rival. Haydn själv
tog saken med ro.
Emellertid tycks just Sinfonia concertante
ha blivit komponerad med
avsikt att tävla med ett av Pleyels
mest framgångsrika kompositioner.
Men idag, när man lyssnar till
Haydns luftiga, stilfulla och samtidigt
glada musik kan man undra över om
inte inspirationen kom från en vacker
änka vid namn Rebecca Schroeter.
Hon och Haydn inledde ett kärleksförhållande
under vintern 1791-92 och
han medgav senare att han mer än
gärna hade gift sig med henne - om
han själv hade varit fri.
Men den lekfulla och lättsamma
Sinfonia concertante har sedan dess
inte haft det så lätt. Historiskt har
den hamnat i skuggan av de tolv
Londonsymfonierna. För det första
är det ju inte en riktig symfoni – det
är ett mellanting mellan symfoni och
konsert. För det andra spelas den inte
alls lika ofta som de övriga regelrätta
symfonierna. Men, som en kritiker har

Joseph Haydn
Sinfonia concertante
skrivit, i Sinfonia concertante bjuder
Haydn på sina allra bästa sidor. Det
är wien-klassicismens mästare och
grand old man som visar oss hur det
ska låta: ”Det är musik skriven för att
imponera, och visst imponerar den!”
När Haydn kom hem till Wien i juni
1792 hade han tagit steget från att
vara den rika överklassens musikaliska
slav till att kunna försvara sitt
värde som självständig yrkesmusiker.
Han försonade sig med sin fru, köpte
sig ett nytt hus i Wien och antog en ny
elev: Ludwig van Beethoven.
Något år senare frestade Salomon
åter med ett Londonkontrakt: Haydn
tvekade inte och i februari 1794 var
han tillbaka i London för en ny konsertsäsong
och sex nya symfonier.
När han återvände till Wien i juni
1795 hade han skrivit sin sista symfoni.
Visserligen skulle han ägna sina
sista 14 år åt mycket annan storslagen
och lika berömd musik, men den
succé som han upplevt i London
skulle han aldrig mer få uppleva.
Mikaela Kindblom
11

John Adams
The Chairman dances
John Adams är den stora publikens
tonsättare; han tillhör vår tids mest
uppmärksammade tonsättare och är
tillika USA:s mest spelade. Han slog
igenom i början av 1980-talet med
orkesterverket Harmonium och har
sedan dess rönt stor uppmärksamhet
bland annat med sina operor Nixon
in China (1985-87) och The Death of
Klinghoffer (1991), varav den senare
skildrar konflikten mellan israeler och
palestinier.
Han har också komponerat ett
sångspel om en jordbävning i Los
Angeles, denne tonsättare som vill
göra musikdramatik som är relevant
för nutidsmänniskan, musikdramatik
som gör åskådaren delaktig i dramat.
Den musik John Adams komponerar
är mestadels rytmisk och melodiös,
inte sällan med inslag av minimalism
i det att han gärna upprepar korta
tonslingor, korta fraser, samtidigt som
han stegvis skjuter in små förändringar.
Så är han också ett minimalismens
sladdbarn - född 1947 och tio
yngre än kolleger som Steve Reich
och Philip Glass.
John Adams själv anser sig vara en
“minimalist som är trött på minimalismen“.
Han ser istället som sitt mål att
skriva musik som på en gång är igenkännbar
och subtil. Vid sidan av sitt
12
komponerande ägnar han sig också
åt att utöva musik, han utbildade sig
en gång till klarinettist på solonivå.
Dessutom vet han att dirigera och
hyser därtill ett särskilt intresse för att
befrämja unga tonsättares möjligheter
att få sina verk framförda, ett intresse
som han har odlat i sin hemstad San
Francisco.
The Chairman dances, eller Ordföranden
dansar, komponerades 1985
på beställning av American Composers
Orchestra. Stycket bygger på
musikaliskt material ur Nixon in China
som sysselsatte honom vid den här
tiden, en opera som i tre akter berättar
om president Nixons tredagars
besök i Beijing i Kina 1972, en opera
Adams beskriver som ett sorts dokumentärt
drama med lyrisk ton.
Verkets underrubrik lyder Foxtrot
för orkester och musiken i The Chairman
Dances förmedlar en sekvens i
operans tredje akt som utspelar sig
på en stor bankett för den gästande
amerikanske presidenten. I partituret
beskrivs denna smått surrealistiska
scen så här: “Fru Mao, alias före detta
före skådespelerskan Jiang Quing,
uppenbarar sig som objuden och
oväntad gäst på banketten. Först syns
hon stå mitt i vägen för servitörerna.
Efter ett par minuter plockar hon ur

John Adams
The Chairman dances
en låda fram papperslyktor som hon
hänger upp runtom i salen, varpå hon
byter om till något mycket kroppsnära
och utmanande. Hon ger orkestern
tecken att börja spela, och börjar
så dansa för sig själv. Efter en stund
ansluter hennes man, nedstigen ur
ett porträtt som hänger på väggen,
och de båda dansar en foxtrot tillsammans.
De drömmer sig tillbaka till
staden Yanan där de en gång träffades,
natten är varm och de dansar till
ljudet av en grammofon vars skivtallrik
sakta slutar snurra.“
The Chairman Dances inleds med
musik som tycks ha bråttom, som
hektiskt irrar hit och dit. Det här är
ett pulserande som så småningom
avtar till förmån för en höftsvängande
foxtrot, den dans som sveper
med sig ordföranden Mao och hans
hustru. Snart återkommer de inledande
mönstren, men de läggs över
varandra med större oregelbundenhet
tills dess att pianot mot slutet tar över
initiativet. Och om man så vill kan man
i surrealismens namn föreställa sig att
pianisten i fråga är president Richard
Nixon.
Maria Eby von Zweigbergk
13

Antonín Dvorák ´`
Slaviska danser
Även när han befann sig på top-
pen av sin karriär beskrev Antonin
Dvo`´r ák sig själv som en ”enkel tjeckisk
musikant”. Han älskade sitt hemland
Tjeckien, sin böhmiska hembygd och
sin familj och han led alltid svårt av
hemlängtan när han tvingades resa
hemifrån.
Men att försöka leva som musiker
i 1880-talets Centraleuropa innebar
att man måste böja sig för den tyska
dominansen. Det var ju i Tyskland och
Österrike som karriärmöjligheterna
fanns. För Dvo`´r ák innebar det ett svårt
val mellan att hävda sin nationella
identitet eller att göra karriär som
musiker. Han upplevde det som att
han tvingades sälja sig till fienden.
Upprepade gånger skrev Dvo`´r ák till
sin förläggare Simrock för att be om
att titelbladen till hans kompositioner
skulle stå på både tyska och tjeckiska.
Han ville också att hans namn
skulle förkortas till Ant. Dvo`´r ák vilket
kunde uppfattas som Anton på tyska
och Antonin på tjeckiska.
1878 komponerade Dvo`´r ák sina
första Slaviska danser, op. 46. Året
innan hade han tagit det djärva steget
att sluta som kyrkoorganist för att
helhjärtat kunna satsa på sin tonsättarverksamhet.
Han hade också upptäckt
Brahms och insett att han hade
14
mera gemensamt med honom än sina
tidigare inspiratörer, Liszt och Wagner.
Brahms blev inte bara Dvoráks nya
inspiratör. De två kompositörerna blev
också goda vänner livet ut.
Under 1870-talet började Dvo`´r ák
även att pröva den slaviska folkmusiken
som klangbotten och inspiration
till en helt ny sorts konstmusik. Han
lockades av den starkt synkoperade
dansrytmerna i folkliga danser som
till exempel polkan och mazurkan,
och han lånade gärna ur olika kända
folkliga dansmelodier. I Slaviska
danser finns till exempel citat från
dansmelodier som var välkända för
den samtida publiken. Dvo`´r áks första
slaviska period varade kring mitten
av 1870-talet till 1881. Men egentligen
var perioden slut redan 1879 efter ett
katastrofalt framförande i Wien av den
tredje Slaviska rapsodin 1879. Kritikerna
fördömde resolut Dvo`´r áks politiskt
färgade musik och ledde till att
Dvo`´r ák inställde en konsert där hans
Symfoni nr 6 skulle ha spelats.
Under de följande åren tvingades
Dvo`´r ák att tona ner sin kärlek till hemlandet
och den slaviska folkmusiken,
för att över huvud taget få utöva sitt
yrke och få sin musik spelad. Men
utomlands började Dvo`´r áks musik
väcka intresse och i England framför-

Antonín Dvorák ´`
Slaviska danser
des flera av hans verk, bland annat
Slaviska danser, Slaviska rapsodier,
Symfoni nr 6 och Stabat mater.
Så mellan 1886 och 1892 infaller
det som brukar kallas för Dvo`´r áks
andra slaviska period.
Slaviska danser op.72 komponerades
under denna period, men också
Symfoni nr 8 (1889), pianoverket
Dumkytrion (1891) och de tre konsertuvertyrerna
In der Natur, Othello och
Karneval (1891). Dvo`´r ák vågade sig på
ett mer öppet och ohämmat förhållande
till den tjeckiska folkmusiken.
Strukturen blir mer rapsodisk och
associativ; musiken blir mer poetisk
och målerisk.
Effekten är en musik som är lätt
att lyssna till – kanske ibland för lät.
Dvo`´r áks förläggare Simrock brukade
skämta om att Dvo`´r ák kunde trolla
fram melodier ur rockärmen.
Själv sa Dvo`´r ák så här: ”Att få
en bra idé är inte svårt… Men att
utveckla den och göra någonting stort
av den, det är det svåra – det är konsten!”
Dvo`´r ák var bra på att dölja sin komplexitet
under enkelhetens förklädnader.
Vad ni hör är helt enkelt rikare än
ni tror…
Slaviska Danser förde Dvo`´r ák till
15
England. Snart kom erbjudanden som
Dvo`´r ák inte kunde motstå, och som
inte behövde innebära att han sålde
sin tjeckiska själ till fienden.
Mikaela Kindblom

Sveriges Radios Symfoniorkester
Orkester
”Bästa orkesterkonsert under
2001” skrev recensenten i Washington
Post och talade vidare om ”musikskapande
som innefattade risktagning,
sårbarhet och känslomässig utsatthet…
En konsert som denna återbördar
lyssnaren till världen hänförd, och
otålig vad gäller allting annat”.
Dessa uttalanden gällde orkesterns
framförande av Verdis Requiem tillsammans
med Radiokören och Eric
Ericsons Kammarkör. Ytterligare bevis
på att orkestern hör till världens främsta
har visat sig genom flera Grammy-
och Grammisnomineringar, nu senast
i klassen ”Best classical album” för
skivan med Arvo Pärts Orient & occident.
Till de internationella framgångarna
hör också turnéframträdanden i
Wien, Salzburg, Berlin och Wilhelmshafen.
Samtidigt fortsätter orkestern att
vara en ensemble för hela Sverige
genom de regelbundna radiosändningarna
från Berwaldhallen, som ofta
också når lyssnare i en mängd länder
genom programutbytet inom Europeiska
Radiounionen (EBU). Orkestern
har fortsatt ett särskilt ansvar för ny
musik vilket avspeglas på flera sätt i
programmen, inte minst genom en rad
beställningar till svenska tonsättare.
Det är en lång utveckling som lett
fram till orkesterns nuvarande posi-
16
tion. 1965 fick Sveriges Radio äntligen
en fullt utbyggd symfoniorkester
genom sammanslagningen av dåvarande
Radioorkestern och Underhållningsorkestern.
Den legendariske
dirigenten Sergiu Celibidache svarade
fram till 1971 för ett intensivt utvecklingsarbete
och det var också under
denna tid som orkestern började turnera
utomlands. Herbert Blomstedt,
som var chefdirigent 1977 – 1982
befäste ytterligare orkesterns internationella
renommé och samtidigt gjorde
Stig Westerberg som kapellmästare
stora insatser för svensk musik: han
svarade för över 100 svenska uruppföranden
under åren 1958 – 1983.
Esa-Pekka Salonen var chefdirigent
1984 – 1995 och under denna period
befästes orkesterns ställning ytterligare,
inte minst genom bejublade
turnéer utomlands. Han avlöstes av
Evgenij Svetlanov 1997 och sedan tre
år har Manfred Honeck som chefdirigent
fört orkestern till nya framgångar.
Ett hundratal välutbildade musiker
bildar tillsammans Sveriges Radios
Symfoniorkester – musiker med den
speciella lyhördhet som krävs för
ensemblespel. Och den lyhördhet
som är förutsättningen för att tolka de
många olika typer av musik som står
på repertoaren. Som orkestermusiker
står man alltid inför nya utmaningar
– Sveriges Radios Symfoniorkester är
fortsatt en ensemble i utveckling.

Sveriges Radios Symfoniorkester
VIOLIN I
Bernt Lysell 1:e konsertmästare
Kjell Lysell 1:e konsertmästare
Jannica Gustafsson Alt 1:e konsertmästare
Ulrika Jansson 2:e konsertmästare
Ulf Forsberg
Per Sporrong
Lars Stegenberg
Christian Bergqvist
Leander Belladestino
Alexandra Kramer
Aleksander Migdal
Olle Markström
Gunnar Eklund
Torbjörn Bernhardsson
Lena Röjder
Åsa Hallerbäck Thedéen
Hanna Göran
Per Hammarström
Stanka Simeonova
Svein Harald Martinsen
VIOLIN II
Per Sandklef
Torsten Nilsson
Per Öman
Anders Nyman
Bo Söderström
Eva Jonsson
Thomas Andersson
Jan Isaksson
Ann-Marie Lysell
Saara Nisonen Öman
Roland Kress
Renate Klavina
Martin Stensson
Paul Waltman
Frida Hallén
Veneta Zaharieva Blendulf (tjl)
Annette Mannheimer
Dag Alin
Mira Malik
VIOLA
Håkan Olsson (tjl)
Ingegerd Kierkegaard
Håkan Roos
Hans Åkesson
Kristina Arvinder
Elisabeth Arnberg Ranmo
Anchi Ward
Tony Bauer
Karin Dungel
Annette Maxe
Lars Arvinder
Linda Swedrup
Hanna Nisonen
Anna Raihle
CELLO
Ola Karlsson, solocellist
Jan-Erik Gustafsson, solocellist
Ulrika Edström, Alt solocellist
Helena Nilsson
Staffan Bergström
Kjell Bjurling
Peter Molander
Per Blendulf
Johanna Sjunnesson
Jana Boutani
Åsa Strid (tjl)
Louise Agnani
KONTRABAS
Entcho Radoukanov
Ingalill Hillerud
Robert Röjder
Martin Bergstrand
Jan Dahlkvist
Carina Sporrong
Maria Johansson (tjl)
Peter Lysell
Charles DeRamus
FLÖJT
Tobias Carron
Susanne Hörberg
Anu Honkanen (även piccolaflöjt*)
Per-Olof Sköld (även altflöjt*)
OBOE
Bengt Rosengren
Ulf Bjurenhed
Bo Eriksson (även
engelskt horn*)
Björn Uddén
KLARINETT
Kjell-Inge Stevensson
Niklas Andersson
Dag Henriksson (även
ess-klarinett*)
17
Mats Wallin (även
bas-klarinett*)
VALTHORN
Hans Larsson
Ivar Olsen
Susan Sabin
Tom Skog
Rolf Nyquist
Bengt Ny
FAGOTT
Henrik Blixt
Fredrik Ekdahl (tjl)
Katarina Agnas
(även kontrafagott*)
Maj Widding
Patrik Håkansson
TRUMPET
Mark Schrello
Mats-Olov Svantesson
Torben Rehnberg
TROMBON
Mikael Oskarsson
Christer Torgé
Göran Brink
BASTROMBON
John Lingesjö
TUBA
Lennart Nord
PUKA och SLAGVERK
Tomas Nilsson
Jan Huss
Seppo Asikainen
Mats Nilsson
Pelle Jacobsson
HARPA
Lisa Viguier
PIANO
Mårten Landström
*Huvudansvarig för biinstrument

Kommande konserter
Februari 2004
Fr 6/2 Evenemangsserien
Sveriges Radios Symfoniorkester
Radiokören
Eric Ericsons Kammarkör
Valery Gergijev, dirigent
Anne Sofie von Otter, mezzosopran
Vladimir Felenchak tenor
Evgeny Nikitin, bas
Berlioz: Romeo och Julia
Fredag 6 februari kl 19.30
Berwaldhallen
Biljetter 95-470 kr, från 19/1
Lö 7/2 Lördagsserien
Sveriges Radios Symfoniorkester
Radiokören
Eric Ericsons Kammarkör
Valery Gergijev, dirigent
Anne Sofie von Otter, mezzosopran
Vladimir Felenchak tenor
Evgeny Nikitin, bas
Berlioz: Romeo och Julia
Lördag 7 februari kl 15.00
Berwaldhallen
Biljetter 95-470 kr, från 19/1
Fr 13/2 Blandad konfekt
Sveriges Radios Symfoniorkester
Mikhail Pletnev, dirigent
Thomas Zehetmair, violin
Beethoven: Uvertyr till Coriolan
Brahms: Violinkonsert
Tjajkovskij: Symfoni nr 4
Fredag 13 februari kl 19.30
Berwaldhallen
Biljetter 95-470 kr, från 26/1
18
Lö 14/2 Matinéserien
Sveriges Radios Symfoniorkester
Mikhail Pletnev, dirigent
Thomas Zehetmair, violin
Beethoven: Uvertyr till Coriolan
Brahms: Violinkonsert
Tjajkovskij: Symfoni nr 4
Lördag 14 februari kl 15.00
Berwaldhallen
Biljetter 95-470 kr, från 26/1
On 18/2 Svenska Stjärnor
To 19/2 Berwaldhallen gästas av några av vår
Fr 20/2 tids mest folkära artister,
Lena Philipsson
Björn Skifs
Anders Berglund
Trion, som tidigare har uppträtt
tillsammans i ”Så ska det låta” gör
nu exklusiva framträdanden med
Sveriges Radios Symfoniorkester
Onsdag 18 februari kl 19.30
Torsdag 19 februari kl 19.30
Fredag 20 februari kl 18.00 och 21.00
Berwaldhallen
Biljetter 195-395 kr, från 26/1
Fr 20/2 Lunchkonsert
Radiokören ”off pist”
Stefan Parkman, dirigent
Rehnqvist: Bara du går över markerna
Pejler: Inbillningens värld
Fredriksson; Nocturne
Österling: Wir sind nur Mund
Werle: Ur ”As you like it” Orpheus, Titania
Fredag 20 februari kl 12.15
Studio 2, Radiohuset
Fritt inträde, inga biljetter behövs!