O - arkisto.gsf.fi

GEOLOGISKA KOMMISSIONEN
1
FINLAND
GEOTEKNISKA MEDDELHNDEN
OM ALVTYPER
AV
R. AARNIO

GEOLOGISKA KOMMISSIONEN
I
FINLAND
GEOTEKNISKA MEDDELANDEN
OM ALVTYPER
AV
B. AARNIO
OVERSATINING FRAN FiNSKAN AV
TH. BRENNER .

Aiv i sand ...............................................................
Aiv i lerjord .............................................................
Urlakad alv ................. ..,.. .. , ...................................... 8
Jkn-gley-alv ............................................................ 12
Sslt.gley.alv .............. : ........... l ................................... 13
Beokjords-alv ............................................................. 26
Absorptionrrf6rhfibden .................................................. 27
Aciditet ................................................................... 29
Odlingsfömök ......................................... . al
..

Om alvtyper.
t
I en ve&ikal skilrning i en odlad jord kan man stimkilja olika
delar, sorti aga avvikande egenskaper beträffande odlingthetingel-
serna. %t översta skiktet, åkermyllan, är vynligen brunfbgat av
förmultnade organiska ämnen samt har en lucker, porös struktur,
vilken betingas av den jordbearbetning, som det år efter k undergått.
Denna överst; i skamingen synliga del ar det för växtkulturenvik-
'tigas+ skiktet; har gro kornen, h k utveckla växterna sina rötter och
härifrhn hamta de sin huvudsakliga näring. Växternas utveckling
beror således i friimsta rummet av hkermyllans karaktar, framför-
allt; avdess djup; Det narmast underliggahde skiktet, som vanligen icke
n& av bearbetningen och dit endast djuprotade växter intriinga,
Baks alv. Ocksa dema del ager betydelse för odlingen. Vaxternas
rottrhdar, $om stracka sig ända hit, hämta nämligen iiven ha,rifrhn
näring, framförallt vatten; vidare uppbevarar alven frhn hkermyl-
leskiktet nedsipprade v&xtniiring&mnen samt magasinerar en de1
av den fwighet, som,genom kapillarkraften förts uppht från djupare
liggande skikt. Då genom djupplöjning alven förenas med åkerjord-
skiktet, ar den förra8 beskaffenhet således av betydelse, d& det galler
att avgöra huru jorden skall bearbetas och huru djupt den lian plöjas.
Skiktet under alven, dit' vaxtemas rötter vanligen icke nå, kallas
undergrund-l)
De olika alvtyperna hava i litterken överhuvudtaget mycket
litet behandlats. E. Ramann uppfattar arven (FY1ugeiohle) såsom
undergrundens översta lager, till vilket de finaste beståndsdeha
från kulturskiktet nedspolats. Genom dessa och förekomsten av
&=kilda konkretfionitra bilhingaf (järn-, ler--och humusanrikningar)
skulle detta skikt hava fatt sin tlithet.2) På samma satt anser även
P. Ehrenberg att alven uppkommit. Dessutom antager han, att alv-
skiktat under hagarnas och plogarnas tyngd ytterligare hoppa~kats.~)
Vidare har det antagits Iltt ett shdant hårt skikk kan uppsta i trakter,
dar bevattningsåtgärder vidtagits (irrigation hardpan).&)
'3 H. v. Post: 8mndiinier till Akerbmkskemiien, Upsala 1877, u ar klia,'
I sid. &7 och J. F. Soninen: Maanviljelysoppi, Borga 1918, sid. 54-55.
l) E. Ramma: Bod,enkunde, Berlin 1911, sid. 601.
O) P. Ehrenberg: Pie Bodenkolloide, Leipzig 1918, sid. 482-dRR.
') E. W. Hilgmd: Soils, New York 1906, sid. 241.

Alvbil* uppsthr lattast i lerjordar och i lerblandade eller
humwförande sandj0rdar.l) Detta är naturligt, om man med alv
endast försthr'det tlita skiktet under sjlilva kulturlagret. Men om vi
fakta begreppet alv i en vidstriloktare betydelse, blir denna' bildnink
mycket mera omväxlande. Alvtyperna höra nlimligen i detta fall
nära ihop med jordm5nsbildningarna och böra särsk&das i den belp-
ning dessas studium llimnar.
Ah i sandjord.
I grovkorniga jordar utgöres alven vanligtvis av def vid jord-
månsbildningen uppkomna anrikningsskiktet (B), som vanligen har
gynnsamma shviil kemiska som fysikaliska egenskaper. Det ur-
, lakade (A,) skiktet ligger niimiigen oBarut s& nara .ytan, att det vid
bearbetningen uppblandats med kulturskiktet, medan det anidcade
(B) skiktet redan under naturliga förhhbnden innehiiller mera vlixt-
iliringsiKmnen än undergrunden, varjämte det lir luckert. och gelrikt-
)ch pi grund hiirav kan binda relativt stor fuktighet.
flkärning i sand, Tammala, Mustiata.
kb. 1.
~b~ervationeort I Skirning H, n:o i II Skarning V I
Lösningsmedel 4 OJo HC1
Djup i om 86-52 55-80 1 90-100 0-25 1 25-40 ( 40-50
SiO,. ............. 3,%6 0,36 0,51
&,o, ............ 2,33 2,SS l,03 i,l4 l,22
Fs,O ,............ 2,Ol 2,43 i 0,83 0,53 0,56
Ca0 ............... 0.60 0.58 l 0,lr 4 4 . 0,is 0,is
bigo ......-...... O,60 O,55 1 0,69 0,113 0,20 413
.............. 0,os 0.08
Na,O ............. 0,OS O, O0 O,04
.............
P1O,. O,C6 0,Ol
so, .............. - -
I 9.13 ' l 10.40 I 9.62 II 2.98 2,52 2,85
l
...... 1 0,93 ,O,sl 2,50 i,50 - - '
/ Hamqs (elem. an.) 1,87 l,38 O, 69
TotalkPave ...... 0,36 0,1? 0,15
l -
l) .P. Ehrenberg: op. oit., sid. 488.

Ur tabell 1 framghr, att de skilda skikten med hansyn till lös-
liga best&ndsdelar icke starkt avvika från varandra, utom i avseende
& humusämnenas miingd, som i åkermyllan ar störst. Då alyen
(25-40 cm) och undergrunden jämföras med varandra, finna vi,
att i dessa ingå i det närmaste Eka mycket växtnäringsämnen, som
lösas i 4 O/,:ig saltsyra.
Även de fybikaliska egenskaperna visa, att alven i sandjordar
icke blivit olamplig för vaxtlighet. Shlynda %r vattengenomslapp-
ligheten överhuvudtaget mindre än i undergrunden och hygroskopi-
citebn större, vilka egenskaper tak för högre gel-halt. Därjëmte
är luftporositeten vanligen jiinaförehvis stor, varav följer att jorden
under åkermyllan @ke blivit nämnviirt hoppackad, Härvid bör
dock framhållas, att denna slutsats stödes av blott f& iakttagelser.
Obeervations-
NivB, Djnp i ~m~~~~ Hygrosko- Luftkapaort
cm lighet pioitet O/, oitet
-
Mustiala H2 hermylla 0-33 32 ' 3,75 l,86
i, 71 UV 40-50 888 1,56 16,07
J -
11 1 11 60-70 1 488 1,31
,, ,, Undergrand 100 21 120 0,56 5,52
, Alv i lerjord.
I finkornigake jordarter iiro alvtyperna mera braktaristiskt
utbildade. Sålunda är t. ex. en h&rd och tät alv jämförelsevis allman i
moleror (mjälor) och i leror, vilka förekomma p& högre belägna
platser och vid kubmas, sluttningar, &r grundvattnet ligger djupt;
den är en urbkad alv. På lägre stallen, narrnare grundvattennivån
på jämna fält eller i dalarnas och diildemas bolAnar, anträffas under
&keriorden ett rostigt och se& alvskikt, som får betraktas somen
,-.y, .+kk3%
jämzgle y-alv. *:r'd3;ikk ... . ;. .-
!@.*$$$f? ; 4&A=yx$q
?-J,.
A slättlandet vid de oster bottniska kusterna, avensom I södra
och sydvästra Finland, där postglaciala (litorina-) leror ëro utbredda,
förekommer en salthaltig ab, hos 'vilken utkristalliserade salter
iakttagas i rotgångar och längs sprickor 06h remnor, saltgleydo. ~ ,- .r P P 15 ~
Såsom en ensamsthnde alvtyp bör slutligen beckjorden omnämnas,
som vanligen bildats under ett tunnt torvlager, beckjmdmlv.

Naturlig %attenhlt, phsticite~etal och hyg~oskopicitet.
Tab.
i
4.
Jordart
observationsort
i
cm
1 %:i, plasticitet
proc.
00" N i r l 1 Djup
J
c ,.t -L i q $;: ,l,$
Varvig lera, .C“ W'. 2. '7 A*.
Tammela, Mus-
tiala,försöksf&lt
TV . . . .. :. . . . . . Bkermylia 0-20
Alv 20-30
19 30-35
Undergrund 40-45
17 50-55
70-75
90-95
~~~~~~- 1
Talen i tab. 3 visa att alven &r mycket grovkornigare lin under-
grunden, ty bhde hygroskopicitets- och plasticitetstalet &ro mycket
mindre i alven. Sar8kilt tydiist; framtriider detta, dia de djupast lig-
gande nivbrna j&mböras med de högre liggande. Shaom i bestlim-
nidgarna för Mustkla 106 synes, övergt alven srngningom i under-
, grunden, frhn vilken de nämnast under Bultura-t liggande lag-
ren mest awika.
Ur tab. 4 framgår att icke allenast plasticitetstalet och hygro-
skopicibten &ro, mindre i alven, utan liven den naturliga vattenhalten.
P& 80 cm djup bIir leran mo-rikare, vilket plasticitetstalet visar.
Aven Iöslighetsförhhllandena tyda p$, att dessa alvtyper &ro
urhkade (tab. 6). 24 0/0 saltbyra löser endast &Iften sh mycket av
alven som av undergrunden. ,Behan*en med 4 saltsyra Qver
icke Eka stora skillnader.

Tab. 5.
Skärning i lera, Nustiala, 105.
Niva I Alv 1 Undergrund
D i u ~
i cm I 25-45 1 45-55 1 60-150 1 115-240 1
HCl (Spec. v. l,ia) löste:
SiO, .....................
AI,O, .....................
Fe,O, ....................
Ca0 ......................
Mg0 ....................
&O. .....................
NqO ....................
P,O, ....................
so, ......................
Summa
H,O (110° C) ...........
Humus (elem. and.). ... 1 1,57
O bservationsort V 13 IX 14
N i v L%
bermylla
A l v
UnderpundAkermyila,
A ~
Under-
V
Djup i om 0-20 23-33 45-55 0-20 20-30 40-50
l I ro/,, HG1 löste^: 01; O10 O/ o O10 O/* O10 1
Ca0 .............. 0,59 O,l6 0,20 0,33 O,l4 O,20
Mg0 ............ O,32 O,l6 0,19 0,30 0,11 0,19
&O ............ 0,40 0,11 0,23 O,40 0,09 O,l2
Na,O ............ O, 09 O, 03 0,05 0:03 0,03 0,Ol
P,O, ............ O,27 0,OO 0,13 0,lS 0,lO 0,13
- Summa 1,67
'~umus (dem. an.) 5,47

T&. 7.
OISservationsort
Nivh
i D j u p i a m
i I 4 HG1 löstes:
I
C~O ............
Mg0 ............
EZ*O.. ..........
N8,O
............
............
P,O,
so, .............
f+ummrt
m e . n
flkärning i lera, Tammeb, Musthb.
OIo
O,24,
0,27
O,05
O,O5
0,lO
0,003
0,713
,,s2
105 Försöksfalt IV, Riihimaki
Under- gker-
1
A l v Undergrund
OIo
0,13
0,21
0.04
0,05
OIo
0,25
0,48
O,t2
0,05
0,05 0,ll
0,Ol
0,49
1.7 1
0,OO
1,01
0,39
Den urlakade alven kan man tänka sig uppkommen dels genom
upplösning, dels genom spolning. De ur åkermyllan nedsipprande
jordvätskorna, vilka genom gödslingen blivit elektrolytrika', lösa, ur
det underliggande skiktat qeralislra bestgndsdelar och föra &m
med sig till djupare lager. På detta satt lösas naturligtvis lattast de
finaste partiklarna. Men jämsides med denna upplösningsprocess
försiggår otvivelaktigt även en spolning. De från åkermyllan kommande
humusrika jordvatskorna &stadkomma, att de fina jordpartiklarna
Bitt hållas dispergerade1) och föras med dem nedåt längs
sprickor, remnor och maskhål. I vilken grad humusämnena i kultur-
,skiktet äro vattenlösliga pch huru de verka har icke undersökts.
Aven gelerms för&ldring bn tänhs inverka på alvens grovkornigare
karaktgr. Särskilt Freundlichs och Schuchts understhingar
visa a$t joner, som åstadkomma en hastig koagulation (flervärda),
iiven befordra gelernas f öraldring 2). Gnom att gelerna föråldras
bliva de aven svårlösligare8). Dock är det sv&d att avgöra i vilken
grad dessa skilda faktorer verka. I varje fall ar att observera, att en
urlakning &r vanlig aven i skogsmarker, oaktat Mr icke uppstår
nhgot hårt skikt4).
') C. Wiegner: Boden und Bodenbildung, 1918, sid. 81-32.
') Jmf. B. Aarni~: Geol. Komm. Agrogeol. kartor, N:o 8, sid. 62. .
3 B. Aarnio: Om sjömalmerna. Fennia, No 41, 1920, Md. 59.
*) Jmf. B. Aarnio: Geol. Komm. Agrogeol. kartor, N:o 1, sid. 21-22 och 32 ..
O10
0,22
0,16
0,18
O,05
O,09
-
OIo
0,15
0,18
0,05
0,06
0,06
-
0,70 0,50
8.42 2,28
OIo
0,32
OIo
0,24
0.26 0,38
"
O,08 0,13
0,06 O,07
l
0,78 1 0,90
1 0.75 1

. R . .
i?.'.,, ,
.L ' l -
- 12 -
v&xtligheten. Den hindrar rötterna att vaxa djupare ner och tvingar
dem att utveckla sig endast i %kerjordskiktet, som hos oss p% gpnd
av en j%mförelsevis grund bearbetning är mycket tunnt, vanligen
endast 16-20 cm. Harigenom förhindras rötterna att upptaga
n&rings%mnen fr%n den djupare liggande undergrunden, viken vanligen
aven ar rikare p% vatten. Alven srsvhrar aven vattencirkdationen
i jorden, i det den förhindrar ytvattnet att triinga ned och
kapillärvattnet att n% de ytliga delarna i marken.
Jämgley*alv.
På l%gl%nta stallen, &r grundvattnet når nära jordytan, ses
under %kerjor&kiktet ett i vertikalskarningar ofta grannrött farget
skikt. Ftirgen harrör ur järnoxid, som utfallit lan@ vaggarna
av rotgångar och sprickor. Urlakningen %r i denna ))horisont, liten,
även under det humusrika, skiktet ses vanligen icke n%got urlakat
lager. D% marken &r fuktig dra ytan, rinna jordvhtskorna langs
dessa f&xdiga gångar, och endast å deras vaggar sker utfallningen.
Det lir friimst jamoxid och till en del hu'musamnen, som har bilda
konkretioner.
Tab. 8. Skärning i ha.
~baervatiónsort 1 Pojo, Odnils (2 d) Velkeala, Ruotsula
Under- aker-'
*lv> Alv, Under-
Niva A1v,jarngle~ mylla humus- jgrngley grnnd
förande
P- ---
D j u p i O m 20-30 1 40-45 50-56 0-19 19-P2 30-89 ?O
1 HCI (spec: v.1, i z)
löstes: O/" O10 O/o O/o O/o O10 Ola
Si0 ,............ 7,51 7,06 9,06 5,62 19,93 9,18 14,ll
Also, .......... 6,17 4,06 6,16 12,44 10,04 13,71 lo,&
Peso8 .......... 11,57 5,sl 4,72 6,42 5,37 12,24 9,81
Ca0 ............ 0,20 0,29 0,41 0,68 a,40 0,66 1,29
Mg0 ............. 0,57 0,84 0,61 1,52 1.74 2,08 1,76
KsO.. .......... O,85 O,69 Ob84 O,79 1,OS 1,44 1,69
NasO ........... 0,i% 030 0,ll 0,31 0,34 0,87
.s05............ 6 0.82 OJ4 ,27 O :l
SO, ............ O,l8 O,12 0,13 a 0,10 0,002 0,03 0,02
Summa 27,so 19,29 22,18 28,i5 38,9a2 39,72 39,36
*&O 110° C .... 5,Si 3,09 3,49 6,71 4,73 7,02 5,16
Eumus (elem. an.) - -- 9,57 8,76 0,88 0,21
%.
. . . . . .
0,Il
j
I

T&. 9. Hygr08koficitet och plusticitet.
Pojo, Odnäa ( 2 d)
I
Alv 20-40
1, 40-45
Undergrund 50-55
17 65-68
Åkermylla 0-19
Alv, humus. 19-22
Alv,jlirpgley 30-35
Undergrund 70
%Wo-
ekopicitet Plasticitet
I analysenia i tab. 8 se vi, att alven anrikats p& j&rnoxid, likasom
aven jarngley-alven vid Ruotsuk havreland anrikats p& aluminiumoxid.
Fosfornyrehalten har aven märkbart stigit i proven'
frhn OdntLs. Daemot har kalken urlakats i båda.
Jm-gley-alvens fysikaliska egenskaper påminna i mycket om
undergrundens, så,som aven naturligt är, d& vattenhalten närmar
sig undergrundens. Nhgon anmarkningsvärdare utsköljning (utspolning)
eller fQr&ldring av gelerna i större skala har hiir icke intrtiffat.
Svallnings- och krympningsförhåbndena %ro likadana som i den
oomvandlade updergrunden: L~orositetsbesf&Mningarna giva vmligen
negatiiva vlirden. HygroskopiciteFen och plasticiteten &ro n&st+n
'
desada som i underenden. D& leran fran detta lager torkar,
bildar den hård&, stycken, som mycket sv&& Iå,ta sig söridersmubs.
Till sina fysikaliska egenskaper är den synnerligen olamplig sam odlinmjord.
I trakter, saltjordar f&ekomma, shsom å, Osterbottens kust-
&tter och vid söb Bhbnds kuster, anträffas, en salthaltig gley-
bildning shom alv. Salchalten bllrrör ur jordarten, litorinaleran,
, som djupare ned &r starM sulfidhaltig och s&rskilt i &terbotlan till
fBrgen smrt till f oljd av en ,halt av jaimsulfid. O;enom luftens inver-
hn försvber denna svarta farg och i sjalva, verket antriiffas ,&n'
vanligen £ht vid c. 1,5-2 m djup under jordytan. Pi% odikade
msrbr utkristallisera salterna ofta i jordflan, stallvis s& rikligt att
v8xtligheten försvinner ooh jordytan biir alldeles svart med-endast
h$ir och 4ar vWi1de flpergularia w6ina. Av dmsa saltmarker antr8f-
O/"
l

S 80,
far mm nufört;iden enht sm&
salterna frlimt ut$ristalliserat p& rotg&ng&rnm vliggar.
Följande best&mningar hava' gjorts p& typisk saltjord Wn
$torkyröaocken, &vid hndsv&gen till VörB. I ytan finnes ett tunnt
to- (17 cm), hämnder fis sand (10-26 cm) och underst bra.
Torven &r starkt förmultmd, till fargen mörkbrun. I sanden 'h&tagas
inga spar ehr omvandhgsprocesser. Vid halm mnds-ts
höjd (15 cm:s djup) börjar ett tydligt, kbrbrunt glepW, som fort- ,
$&W
in i den underliggande leran. I gleyskikbt finnes tlitt med
rofgåagar (p& 10 cm i v&grlit riktning finnes i medeltal 6 st. @ep
strimmor, med c. 5 mm:s bredd). Dessa gleptrimmor, sqai i mndskiktet
lim brunfargade, förlindra sin braktär i leran. I' mitten av
d m finnw linnu kvar mörkbruna, förkohmde v&-ter. h a
v&xtre&r klyvas i avlhnga bitar, med sprickytom vinkelrtitt mot
varandra. Demm karqa omgives av en gulbrun kapsel, va- tjocklek
%r e. 1 mm (A. Salminen). De iiro s&des typisb rotrör med rötternas
ytternta. cellskikt förkolnade och omkring dessa utfallda a-.
H& 'has fullkomligt vlixtlösa fbckar, vikw sammanlagda
areal uppshbtningsvis &r c. 500 me. I ytttn utkrista,lIiserar en
tunn saltskorpa, som dock vid regn försvinner. Oddet har tidigare
odlats (för c. 16 $r sedan). Omkring de bara fhkarna dixer huvudsakligast
thtel (Aira) samt i mindre @ngder mdm örter (Par 2,
& R U m& ~ 2,R. repe= 1, Trifozum r-psw 2, dohitlm M-iUefo-
Zizmo l, F, Tennberg).
SMming i ml@md utam &&lighet.
T&. 10. Storkyröl)
Jordart Torv L8ra
Djup i cm O-1Q - 10-20 25-85.
I vetten I68liga edter % 2,kó O,PO 0,89
l l l I l
I O10
Si0 ,s.. ...............................
0,29 l "l0
. -
12.2s
Bi1oS .. :. ....... : ..................... 10,r7 7,32 3,66
Fe,OS ................................ l,si - -
CSO.; ................................ %,TT 13~24 18,cr
1,66 6,92 10,89
bqgo. ........... .i .........
KsO ..............................v... O,41 l,M
N ~ .................................. O
416 ' 16,43 ?,sa
.................................. 66,78 &,S4 48,76
. c1 ..................................... O,SS ?,la a30
l) ILartblad: Vasa I, observrrtionaort 43.
Summ~1 99,99 1 99,86 1 99,sa

'-Km-'
2, .. .-F"
\
Som av analyserna frarngar (Tab. 10) hava de vattenlösliga
salterna anriktats i vtskilrtet, och finnes det av dem p& 0-10 om
djup 2,45 %. De un&e skikten äfo diimmot mycket fattigare p& dem
(10-20 cm 0,eo % och 26-35 cm 0,22 x). I ytskiktet hava huvudsakbgast
aluminium- och kalciumsulfat samt nagot klorider utkrisblliserat.
I lagret under torven förekomma jämförelsevis mera
klorider; a1umii)ium- och kalciumsalterna minskas och magnesium-
salterna ökas. h u
mindre finnes aluminiumsalt p& 25-35 cm:s
djup. Vidare visa bestamniagarna att ytlagret vanligen innehaller
mera &n tio ganger större saltmängd än de undre lagren.
Salthalten &r i ytskiktet anmärkningsvärt hög i betraktande
av vart klimat. Till jhmförelse kan nämnas, att den högsta halten
av i vatten lösliga salter, som Sigmond phtraffat i Ungerns sodamar-
km, är 2-2,5 %l).
T&. 11.
i
Skärning i odlad saltjord.
Storkyröl)
Jordart Torv Sand Lera 1
Djup i om 0-30 30-40 45-56 1
1 vatten lödiga salter 0,so 0,ao
C1 .................................... ( 422
2' + r- . +..T !Lf-y**+;&?
Summa 1 100,24
&
D& markerna upptagas till odling och dikas, minskas salthalten
k .s*,,?y.:l"*.>~~~~~-.~
i ytskikten jämförelsevis snabbt. Som exempel harpa döres tab. .
11, dsr resultaten av analyser på, i vatten lösliga salter fran en upp-
odlad saltjord sarrimanställas'. SWrningen är gjord p& samma ort
som den föregbnde, men p&' andra sidan om landsviigen till VörA,
l) K. Glinka: Die Typen der Bodenbildung, Berlin 1914, sid. 181.

*,
i ! . ' .,- '
r . '
c. SO m fr& fOreg&n&. Området &.redan en bngre %id bebriihb'
Torw-t &r p& obsemtionsstiillet tjockme, 30 cm; hihunder ligger
ett lika.dant wadgW som via föregående s- (10 om) , ' :
och &rpB följer litorinalera. Cleybildningen &r densamma som den .
0mnnaInnda.
lösliga jiirnföreningar knappt alls finnas i fidxikhp.. Mot djupet
ö k salthalten och jiirnföreningar upptrada i anmiirknin&svä.rda
T&. 12.
.
~
.r
L
,lt . .I.
Y . . '
I
. (
4 ,,
O b s e r v a f i o n s o r t Pernar Haiikko Storkyr6 Ylistaro .J
D j u p i.om 120 30-a5 - 40 (I..
I v&en Iösii~
+
&ter % 0,4T T
' pp':-y 1 Oh
0,616
@/o
0,406
Oh
0,zss
1 O/o
.,
1 . .,
d ,
. ., >
m
2.97 4,48 6,12 ' 1.89 . l . $
Sios ............ w"i"&%M
;.B ..pi&
P@&. .............. .w?:
&f& .............. .,*r 0,30 9.68 l,60
k& 8.60 5,66
Ca0 ..................... 8,44 5,76 11.11
bigo .................... 8,134 9,SQ
K*O .a.......... .\. ....... l,66 2,so &i3
Nano.. .................. 21,67 6,35 3,67
P,O, .................... ep& 0,35 0.05
I so, ...................... 406 a32 42,7 5
GlWgn. fad. ............ 9,69 20,39 17,94
Samma 100,i3
\
Vi hte s&lunda att halten av de i jorden ingalende &$t lösliga =l-
tema vkdar jamförebevis mycket. f proven Pemar -finnes
myoket litet alm-lter och icke a& jiirnfö1onUzgar. Daremot,
q B. Frosterag: GeoL Kornm. Cbotekn. Meddel. =o Id; Zur Frage
na& der Einteilung ete., sid 84. Myrs. E. S. Tomda.
, s
-"
_ .
; ,'i7

FY, -
. -
,I x. i
8 :,z., ' J ' .
'
, , , , 4 . * - \ . ,h-
,'.q v '
- 2 . '7 - 2 '
-1, (
a -. .:z*. , .'4u.~' .+,. , ,,,i,~i%- , I
* I
., .. , . .J b,' i.-:>ryb .i;.*F- .J2 .. , 3 \: .
* .- , a- .-
. .
I ,
*. -*+ -I
', , . q .l, / .

, *
- 18 -
hum&akhgast i stepptmkter, &r nederbörden endast är c. 200 mm.
I Finland förekomma dock saltjordar i trakter, där nederbörden är- L
vida stöm. Den årliga necteibörden &r vid Osterbottens h h r
500-550 mm och vid landets södra Bruster 600-650 mm. Sommar-
halvarets (maj-oktober) nederbörd växlar vid Osterbottens kuster
melian 300 obh 350 mm och i södra och sydvästra Finland melian 300
och 400 mm, Ej heller avviker vårens (mars-maj) eller sommarens
' (juni4ugwti) nederbörd nämnvärt från den, som r%der i lan&&, i
dess helhet .l) Dessa saltjordar uppsta- därför icke genom kiim
invarbn, även om de vid Osterbottens kuster radande vin&-
till en viss grad kunna.antagas befordra avdunstningen. E'inland \
hör ju såsom känt till de s. k. humida områden&, där jordmånsbildningarnas
översta lager, äro urlakade. Uppkomsten av dessa saltjmdar
måste shlunda vara beroende på jordarterna sjtilva. I över- .
, ensstämmelse med Glinkas definition vore de således endodynamorfa,
d. v. s. jordarternas egna egenskaper övervinna den rådande klimatologiska
'faktorn. Känt ar ju även, att dessa saltjoidar endast
. förekgmma i-trakter med postglaciala leror eller m. a. o. vid södra
- och sydvbtral Finlands kuster sam6 j det österbottniska slättlandet.
Längs södra Pidands kuster förekomma dessa leror inom ett relativt
srhalt bälte. I Österbotten finnas de däremot i älvdalarna långt in i
land. S&lunda anbäffas de i södra Ckterbotten *i området mellan
kusten och trakt,erna av &t;ermyra. Även mäktigheten hos dem hr i -
södra Finland mycket mindre, vhxlande mellan c. 2 och 6 m, rnedan.de
i Österbotten hava en mäktigheg över 10 m.
Litorinalerom överlagra vanligen den varviga leran, ställvis
dock åtskilda av anayldera. I södra hland äger den under -
litorinaleran förekommande varviga leran vanligen rätt stor mälrtig- '
het, varemot den i Österbottens kusttrakter endast finnes i obetydliga
lager. Lagringsföljdm framgår av följande borrningar.
Borrning vid Raseborg, BrosurrdJ Snappertuna socken:
0- 13 cm torv,
13- 815 o litoridera,
315- 320 # grå sandlera,
320- 630 N ' gr&, varvig lera, -
630-1 100 b~un, styv, varvig lera.
Borrning vid Raseborg, Strax västep om slottsruinerna, Snappertuna
socken:
l) Ovam&mnds uppgifter iiro tagna ur dr. Korhonens nederbördskartor,
vilka han godlietdullt allt till mitt ftirfagande.
,
J

u- mu cm torv,,
20-300 o litorinalera,
- 119 -
300-305 D sand,
- 30.M- )> 'gr&, varvig lika,
530-940
940-
,v brun, varvig lera&:;$$
sand. - *t
)-q*.
Borrning vid str&den av Kyrö-&lv i Lill-Kyrö socken, i närheten av
Stor-Kpö rå:
Q- 370 cm grå litorinalera,
370- - 870 svap, postglacial lera,
870- 960 )) svart, seg, postglacial lera, där den mörka färgen
' börjar fiirsvinna, I
950-1 050 $ grå flytlera (varvig lera),
1 059- l) grus.
Borrning i närheten av Tervajoki station:
0-160 cm gr& litorinalera,
- 160-600 svart, postglaciál lera,
600-720 )> bl&-grå lera;
720- )> m.
r
"-* a'cjdra Finland vanligen litormaleran från den varviga genom ett
sandskikt. s tt se~dimt sandskikt kr icke anträffats på de t@vidare
undersökta orterna i södra Österbotten, om man undantkger .enstaka
stallen i dalgångar.
Anrnarkninysviird är, såsom tidigare framhållits, den glaciala
lerans ringa miiktighht .i be österbottniska fälten. Av jordborrningama
framgår -vidare, a ~ den . piglaciala leran direkte överlagrar
&ark$ morika skikt av den glaciala leran (flytjord), Pilket skulle
ty& p& att de lerrika delarna av dessa a,vh&rhgar har saknas. För-
klaringen hafl vore antingen att i dessa takter endast de undmta
lapm skulle ha- bilaab ellpr att de övre eroderats bort;, förran
litorinaleran avl&pts.' Den senare möjligheten fösefaller dock att
vara osannolik, emedan &agten legat under havsytan ända fr$n tiden
fö-re landiseas awmä1-g till den postglaciala höjningen.
Möjligen står detta aakftr'håknde i koende av den khaktar,
m Bott9isb piken här iiger. Som känt har landhöjdngefi i dessa.
delar av det fennosbnrliska omr&& varit störst. &n kunde har-
vi8 t&& sig, atl;, - da avsm.iil&ngen n& det österbottniska SM&-

. ,
, . lsndet, lan&- bnd i E löite något s8 nar 'parauellt med 'di* nll- s
, c'",
v. s. den agde en SW-2KE:lig riktning*),. för a& , ,, ;,r,
A ~ ':J2
srande kustenY1d.
d n fö~bdras
<
&m. ataga, att isen vid- datta-akede hade en tmdgm jam +, - . . .
till en mera nordvWt- ach norag. Bhnr kunde vi-. ' , ' r
vctrj8tmte de tidigare stora jökel&lva,ma starkt; f5rrmiskab och för- * .,
andrat sina riktningar s&, att &gen q&mav(ud trmspo* arskedde
i sydosag rikthg mot den nuvarande ö&erboWka kus&ni, 4
L
möjligen iitj ett sydligare hall, parallellt med ~6tt;niska vilkens
lerslam , ' . . y, r
Iangdutstr&ching. . ,
Enligt M. Sauramos undersökningar drog sig isen jus# % tima - f ,?
"jk
traktet!, N om @alpawelk&, snabbt tillbaka, osh dietta tyder svenpå ,- , ,
attlisen under denna tid mr mycket tunn, ty ingen omak finne^ för \, .
antapndek .att klimatet- plötsligt förkdrats i siidan riktning att ,
. +.. .C :
,' .
-
- isenis' avsqä,ltnulg Mrigenom pblc-yn&b. Det nhm(Ja saEörhal- - .
landet att endast ,bottendelarna av de glaciala avlagring&rna Mr
finms km delvis &ven förbras genom antagandet, att erm&ltvatten-' - I
S "
mangka vid detta skede redan vor0 j&mförelsevi,é, obetydliga,' a8
att genom dem inga &öm Blammassor blev0 ut.tPainsporterade, ~8rajd ' . * p
itven det medverkade, att randen befann sig dra, landiseps centnynJ ' . ,t /
-, &r större mängder av minerablam ich blivit hopa*. Y~erligmy . ., d i
bar oberefvertw att, da ia'rken sluttade mot vest;er, uiibwddie sifar
? havet smbbf och ngstan samtidigt över omradet. , D8 demutom ,-tt--
- -
,
n& synbarligan redan hade ,övergatt i galt, fördes slammet ic$e Pn'm . - .
\.
t,.
vagar, utan amtte sig Mra ishaten. -+
Litorinaleran +r aven 'h%rigenom blivit s& dominerande vid ,, i ,
-
&terbattens Iniafer, att var* lera knappt n&gonst.#bdes t;S%dBr: i -" t i :
4 .t .
-
dagen. I sadr+ filand äic fallet ett anna6; Uorinaleran förekomme$ r -
P ,
' hwvwdsakligest i dalarnas batten, medan den var* lerin överallt t
'
D '
'.
; -
ä.r utbredd #langs kullarnas sluttningar', &r den stick fram under t + f,
litorbalerann .
Da ÖstmboWska litorinaler6rna &ro i regeln skikkade i det
att grövre och finare laga omvaxla mad prahdra. Fran den varviga ' ,
. ' '.g
A _T
- - ,
" '*
glaciab leran skiljas %I8 arigenom, att varje lager är tämligen bomogqnt
sammansatt och icke visar överg:g$ngar frhn grovt mate+l
till fina* som fallet; %r ' i de hrviga lerorna. Ded tydlig@ sk&ning
iakttages dock endast i avlagringens djupare' liggande, dehr,
'
q.
I
- -1
, d %.
Y
1
'
a
men. sahas i de övre. Den. oskiktade. delen av avlagringen nh i ' , !. I. ,
Stor- qch LiWrgrö ianli en en maktighet av-c. 2,s-3 m, vamhr , t -
de amad6 lagren ptaa "rmedJaqde överg~npr ome&lbrt vidtaiga+
Södra Finlands Iitorina1erdr saknit i regeln skiktning och &m h&& '. , , .<
1) 'M. Sansamo: Enugt ett iiniin ioke ptibricermt fö*dra,g.
7 . 0 '
,t - '
. t
i . s
.
r '
r
, a.>
. a

ho$@nt,p i 44 ..öBtarboLnisga avhgrbgama. DB hava
gi f@ md sW+ i @6int.. Vid torkning sönderfalla @e afta i
p&m@&b, ph$bhdg~ -&y@km. .
. &Q i bterb~ttsn, &en även stgllás i's* iir leran:
, '$A Sipit% &n ej 'EL%*& för 11dkjns 'inverkan, i fuk%igt tillsthd
svp'st, vgkftk ' &$I' bland *gen. benamuim ubecklerw (pikhavi).
" Den svqhrt fihrgen, som~hsll.ror ur ja;mulfid, försvinner genorp oxib-,
. 1 tim ,t l an mh+tiiG mabbt. Dep börjar vid c. 1-2 m:B djnp och
, h@r .s& linda. tiE dm varviga leran. . c
.M- x Utorina- o& varviga leran uppbäder må!ngenstä,des. en
ha, som j+neh$ksi öbv~tte~~&rttornaceer~ (Cymtopkum elE@*eu,
i% * $1~3m~+l) 'me yl~lera. I
t Exud Y~&w&c& utbredniag denna lera bar i beetbotten k icke
\ ~&m~ar8 kC-ntttD+ både '&ncylus- och litorinaleran har &ro' @=da,
l : '.W vi&' ~~~& 'om6jhga ,att skilja fr~n'verandra. Vid lnf- i
teas, inmkan L6rs-r &pen hm dema den svarta färgen, ',s&
' Ö&%@ i bp-g&. ' l
T&. 14.'
~ihtmieram sammccM~.
, Sjunde&
1 Djup i cm 180 60-70
SO, ................. 1 ......
Al,O,. ..... ...
Fe,O ,... .....................
Ca0 ........................
............ : ...........
6440 . 56,6
13,~ 13,s
6,78 7,s
249 2,ea
7,17
3,47
8,47
2,74
3,12 ,
&O ...r.................
.........
GO, ....... : ....h....
. SO,.. ....................
8 .. , .....................
C1 ..........................
Glödgn. för1.i ................
4,63
137
0,27
0,76
'
,
1
3,30
'2,24
n 9%
i
100,na
'
2,42
1,Q9
a 96
033
0,51
0,02
8,6s
99.73
l
Enmus (elek. and.). .........
I ....................... -
Kvave.
1
l) Bestamningarncr &ro u$ftirda av dr Widar Brenner.
') Kartblad: Vasa II, 1.

- 4 -
&'inland och &terbotten
är, att döma &v de få analpr, sons. äro gjorda (Tab. 14), mycket -
enahanda. aselsyre-, järnoxid- och i synnerhet aluminiumoxidhalterna
variera jämförelsevis litet. Litorinalerorna i söka Fihland ,
äro kalirikám, varemot bterbo~ns leror äro mycket fasforQre- ,
rika. Svavelhalten är överallt-stor, varigenom de skarpt skilja sig
från de varviga lerorna. Aven organiska best&ndsdelar finnas Mdigt. , -
Av sammansättningen kan man draga slutsatseh att dessa leror
äro avsatta på grunt vatten, med ett rikt organiskt 'liv. P& annat ,
sätt kunna vi nämligen icke förklara den höga svavel- och fosforhal-
ten, ty det material, morän och vbrvig lera, wrur litorinaleran upp-
\
slammats, är mycket svavel- och fosforfaktig. Emedan litorinahavets
vatten var salt, transporterades .slammet icke längre v$gar, utan
avsatte sig framför älvmynningarna. Särskili htarbottens skikta.de
litorinaleror iiro nämligen typiska deltabildningar. Enligt svenska
forskare (Munthe, Sernander, Gunnar Andersson) var klimatet u&r
en del av litorina-tiden varmare än det nuvarande. En följd &&v
var iiven ett rikare organiskt liv i därvFrande hav, for vilket antagande
även tala förekomster av skalg&sbankarv som bildats vid
. detta tidss-cle. Ur dessa organismer hava naturligtvis alla mjukare
delar forstörts, medan endast deras hårda skal (diatomaceer, snäckor
och musslor) blivit bevarade i leran. De av organismerna, Ulppsadade
oorganiska äkena, såsom fosfor och svavel, hava daremot införlivats
med slammassorna. óch där bildat föreningar av eventuellt
olika slag. .
8b0m redan namnts äg; dessa postglaciala leror redan i sitt
ursprungliga tillstånd en hög salthalt och kännetecknas av svart
fiirg, som särskilt är förhärskande i leror fran södra &terbottes.
Den mörka fikg& härrör otvivelaktigt ur järnsulfid, som är jiimnt
fördelad i leran. 'E& liknande företeelse visar ,>liman-slammetn vid
Svarta havets strbder. Limanerna äro gnuida, saha sjöar eller
. bassiner, vilka endast genom smala och laga landremsor skiljas gån
öppna havet. Derm, botten betäckas av ett segt, genom svavelj&rn -
svart fiirgat slam, som luktar starg svavelväte och reagbrar ab- liskt. I luft blir färgen grå. Om det grå oxiderade slammet ånyo
intlickes, uppstå i detsamma snart svarta fliickar, vilka tillväxa, '
så att slammet &%F blir svart. Denna svartfärgniag ktadkommes
av mikroorganismer, som förma leva i starka saltlösningar under ,
aveöndrandet av svavelväte. Gtenom svhvelviitets inverkan utskiljee
i alkalipk,löening ur järnsalterna r- svad, kolloidalt svaveljärn-
' .
hydrat, som omsluter slampartiklarna. Enligt W. Omehnski kunna
-
flere anaeroba bakterier, till vilka största delen av fönuetnelsebakteriema
höra, framkalla liknande sönderdelningsproc'e8se~.
-
1

. j)
Chktat h a bakterier 8tro mycket aUm&nna har icke -en shdpn
s~velvliteutveckling apliraffats armomiiiida lin i Sbrta havet. Smvelvlbtehalten
ökas, ju djupare man kommer. Shlunda innehbllei-
1 liter bwvathn p&
I
. 213 m:s. djup O,s5 ccm H,S
427 o t) 2,22 ) ))
2-026 )> O 5,55 H ))
2628 P )i 6,55 )) )) .
Enligt W. Omelianskil) utvecklas svavelvlbtet i de p& bottnen
avlagrade fömttn&nd.e organiska %-ena genom inverk& av an-
aeroba bakterier, som assimiler% i havsvattnet lösta sulfater. -
Orsakm till att denna fijreteelse endast antraffas i Svarta havet
förklarar hdqssow suunda, att vattnets specifika; vikt i Svarta
havet snabbt stiger mot djupet, varigenom vattnets cirifniation i
vertikal riktaing förhindras. I andra hav medföra &ttenströmmarna
-- syrehaltig? vatten iiven till de stöm djupen och förhindra dhlunda'
en större svave1vai;eutve~kJing. I små saltsjöar fömiggAr mycket
riklig svavelviiteutveckling, shsom t. ex. i Weissovo-saltsjön i mr-
kovska &iivehemenht i Ryssland, &r 1 liter innehaller p&
L6 m:s djup 5,511 ccm H,S
8 , . H W,a1 D
18,~ 184,96 )) ».%)
Okkn%-tir huru stor galtblten var i l&rina-havet. De musslor,
som antraffas i avlagrhgama, leva som kant nu i &tersjöns- vbtligaste
delar o+ fordra en minimisalthaIt av O, s %S). Sannolikt %r
dock att salthalten i litorina-havet har varit större. Det &r darför
mycket sannolikt, att xtp@comsten av jtirnsulfiden har skett under
fömnetlling av stidana mikroorganismer. .
FOr att f& någon klarhet i detta avseende gjordes följande försök:
I en erlenmeyerflaska uppblandades kalciumsulfat och pepton
med litet sva.rt.lera, som hade itppbevarats i ett slutet kilrl. I flaskans
mynning lad& ett filtierppper, fuktat .med blyacetet4). Efter en
veekas förlopp hade pappret svartmat; svavelvate hade sAlunda ut-,
vecklats.
W. Omelituiski: Der Krekhuf des Sohwefels, F, Ld&, Handhubh der
,
teihnischen Mykologie, Bd. IiI, sid. 914-242.
l) W. Omeliansgi: op. cit, sid. 221 och 235.
W. Rarmay: Qeolo@ens grunder, sid. 460.
') W. Omelianski: op. oit., sid. 21L
.

,
"q-
"' 4~ denqa svavelviifeutvec~ skeet md~r %arme&&; av
milamorganisme, ha-&r ur följande försök, I provi-ör införd@:
??':o l liwrinalera (salt&ltSg) + @80; + j%rnlagtat: pioy
, pp&s ined svart lera; .
R:o 2.. samma som No I, provet; ympdes icke;
No 3 varvig lera +Cdu, + j&+aktat;
Ro 4 &mm& som W:o 1;
No 5 'samma som N:o 2;
N:o 6 ' samma som N:o 3; -
. Provena No A 6 steriliserades.
I piomöréna h:o- l och 2 bildades jamsulfid, varigenom le~an i .
provet blev aIlde88 svart. I provröret N:o 3 likasom @ven i N:&
4-8 intrktfade ingen Iöfindrbg. Av h försök kaqt shleclss;
atit i lif;Qtbalemn förelpdamands mikroorganism hmkaLta avavel-,
*te. A.ma&~v&x$ dr avan &t dessa mikroorgariiimer ockid,
, fihkomznca i de öveqtia s-n, redan förlorat sin evarta farg . .
(fönsak N:& 2). DA dess@ mikroarganismer genom sterilisering för- . ,
stöms, bildas iqen j&rnsuafid (försök 'N.0 4 och 6). ~.
Ancyiwleran liknar med Wnsyn tq sin. kemiska sammslns&tt- ,
ning @b.(, 15) qiyrobt litoruialepni Aluminiumhalten &r n@t
etorrtt, &&,D de organis% ämnena in@ i nbot mindre m&wd b
i ~torinal'ertzn. AnmBrkningsv&rd &r en hög fosforsyrehdt, sqm &r
den h&*, som hittlik' p&t;r&ffa~s i kmrtAra leror i Finland.
- P.. 15.
I
Lilbyrö, Terwj?M. l) , > l
J,', r d a r:t Anoyldre, V~idg h
.
Djup i eni - 1020-1050
'I +
Si0 %,s6 l ölli)s
...................................
A.@, ................................ 1 5 , ~ ~ 15,~s
d .+,.....-........................ %,a6 B1$6
F Q ................................ 8,81 , :?',l6
M O, ...... L... ....................... 8,03 %sr
db .......-.......r.... :. .......... Z,T i 2,98
O ..................... : ....... :. a,ss 2,15
$Oy. ................................. *
i
fp .....................................
O,IG
,417
O,OU
O,06 ,+
1, -
(),O6
. P*& -................................. l1b@ 0,62
C1 .....................................
4 % .
Gl6dgn. f6rL ........................ 6.99 4,11
100,~9
Xnmnei Lelem. anal.).. ...........,..... 2.66
qvikve ... : ......................... - 0,sa
"i, Kartblad: Vasct IL, I.
-sh Emedan provet ioke uppbevgrats i slatet kärl, ar tj-halk+n liten.
l
I!
'

Av tnb. -z$ -ab&.,
, -U* ag I'.ac~cylean.
n <
irr .&&gir sven, stt s~$atha&$~.aj 6 i
i!+-
. ~ ~ b l h&r nd~&.'n$got - a&.
pkiae.'bor daok at% 1Sidrhhn stiger & djupt i ~t*i3~o& fFBd
T&aJ~ki. t%l&db +%f kiorhrtilfxjm i litujrinai'kwa h&n skii.qhgen vid ;.
' Tervajmlziptl, 5'f&--t$~,iqna,d@p.?,os %. Ivarjafallai.mqluslera~,
om, att; d6m@+
i r
m diafibm'hc~erna, bör Isva avbqmtEI Q sötit'pa,~~~ ~
nag~n niha. salt ha.^&- TJn&mt3agarna avp dsssa' pmtgl~,cia~. lemr
&ntyda
dgra alhiim ~yqkqkter. i' -je £&&q& det &p nu,
' att de ag& 'spkci+lla 'egenskaper, dlm ofvlvelaktigt ismerh p& &&s
-
owf6rWndep jbcb e , ;oid undem6kninga~~a9 'foortclat;Gan&
. ' k dmk &ina a,Udeb i Eiin början, s% a& jsg h, w&$t b ~ t
l .
'skoh ki6rrnsre beh+idhs.
,, Vid jordb&& L sIvene saithak av stor betyde&. En o&-
hadig. salthalt $013 'de* vh~k8;r menligt fp4 vaixbligliehn.: DB .
h a i vaP8$ka lkliga ~cblter
g~ndUg uldikt&g- i +tt? aweende stor betyderia'e. @n& .grond-
i varje fall l$tf ~ai:laBas m ykddkten harm .
v&%ted8ans sdhkmq, etpssa dessa albr *icke mqm s& l&t;t' upp t;= ,
S ' ytan. -l$jupp16j~
b& ï &je fall i d- trakter ske med fbfddiig-
het; 4 sym6rhet i ,s@na jo+r; hm en&& en-kortare\tid bebrukats.
(roda &t &%vs '.aven jordbdawen81 f&t& anvhda;ndet av .
, . Irrtlk, sona ommndlar s&mkilt alumSum- och'j&rnsa.hm till s&-
.Thl&a fofmbgarJ- , b -
, - l
l c
Beckjords*dv. ,
En'alldeles sämkild alvtyp utgöra beckjordarna. De ha- vanligen
nppst&tt under ett c. 2 0 4 cm m&ktist; Mrrtorvlager och
bilda ett t&tt dch hart skikt ntlra mtlrkytan, men dock sh djupt, att '
det icke söndras vid vanlig bearbelping ev jorden. Beckjordarna
ha bildats s&lm&, atit 'torvskiktets lösliga &men, hu~?1&akligast
organkb föreningar, ha sipprat ned i den underliggande mineraljorden
och sammankit$a;t; mineralkornen till ep h&d massa. De
förekomma v&&gen i leror, men antraffas '&vqn. stundom i sand: 1
iska;rningsykan kro beckjurdarna g&nsande. Som torra liro Be mycket
sv&m att finmala, men spricka sönder i skarpkantiga skonkm.
I

L_----- --
Analys N:o 31 98 820 646 111 873 822 823 877
............
............
HCL (speo v. 1,is)
Sioa 3,68 7,20 2,72 16,16 5,43 5,62 6,60 49,56 44,44
AJaOB 1O,73 8,O3 12,08 10,25 12,58 12,44 12,75 17,93 18,84
Feso,. ............ 48s 4,p3 7,24 B,94 6,14 6,42 l&oa 8,39 ?,a7
Mn,O , ........... - - - - - - -
Ca0 ............ 0,58 O,S6 0,45 1,05 0,68 1,16 1,86 0,89
Mg0 1,23 O,82 1,Os 0,sb 0,23 1,52 1,43 2,25 2,02
............
............
............
..............
..............
&O .0,59, 0,42 1,oo i,i5 0,79 0,7s 2,oi l , 2,5r
NasO 0,i6 O,O~ 0,28 0,24 0,O8 0,31 1,10 1,50 1,06
Pso, 0,27 0,17 0,lt) 0,20 0,20 0,27 0,19 0,20 0,27
SO, 0,17 0,29 0,lO 0,06 0,14 0,10 0,10 0,06 0,10
Gdg.fö..-. - I - - l - - l - 12459 lb,16/23,46
- Summa 22,23 21,90 26,12 35,94 26,26 28,15 99,95 100,26 100,8%
I
HaO 110' C. ..... g,83 7,73 - 6,28 6,77 6,71 - - -
Il Humus (elem. an.) 6,i5 11,97 11,33 9,64 11,38 9357 -
Total kväve ..... O,56 0,63 0,07 0,04 0,29 0,08 - - - I
-
Av tak. l6 se vi ;att beckjordardna äga enformig sammansiittning.
Saltsyreextraktet visar låg kiselsyrehalt, men hög aluminiumoxidmiingd.
Fosfo~yrehalten är hög och organiska föreningar finnas likaså
i rilrltg m&ngd. Anmitrkningsvjjrt; iir att analyserna N:o 111 fran
Karislojo och 872 frAn Valkeala iiro s& förvillande lika, ehuru fyndorbrna
ligga i alldeles olika delar av landet. Den enda anm&rkningsvikda
olikheten i detka fall är magnesiahalten, som ar betydligt högre
i Valkeala-provet . Aven kvpehalten varierar jämförelsevis mycket.
Stora mängder av löslig blk, kali och fosforsyra %ro karakterirstieka,
f ör be~kjo~darm.
Den organiska substans, som är utfklld i beckjorden, ingår i mhga
av dem med 10-11 x. Varje spar av organisk struktur saknas dock
i densamma.

.' l
-m-
. &tt 'E3ernea61amt &s6nnemilrke är att' beokjorden bneh&ller vax ,
fc. 0,s j%). De* bamtamnur t@igen urspuhgligen fran vkxbr, på,
vilkas! b u de21 ofta förekommer riklig&; i synnerhet ar detta faQt t
hos sådana, som 6x.a på foktiiga stallen. Vaxet; sönderdelas i aIlm+n- -
I
hat i&e latt. ;Det finnes i torv c. 2-7 04,; dess Wngd beror av,
hos dk~ rváixter -&t bildats l).
%&n beckjord från Musti&,.Kattelus ooh Ruots@a hár Axet
utseprerats. Det l&er sig i varm alkohol och eter, men icke i petro- '
leumetder, &r gulaktigt till fargen och fast. För vax, som erh6llits ur
beckjosden från Mustiala, %ro följande konsfanter besf-iimda2):
,
Dessa viirden skil* sig fran hittills. viinligast anhaffade växt-
' vaxers. konstanter. Enligt t. ex. W: Clikins) vaxb v&xtvaxemas
smiiltpunkter aebn W-54,5" C. Sannolikt föreligger i detta fall ' -
&t slag dv vax, som ej näinnare blivit undersökt.
De stota mängderna hqmusamnen -hava sy@arligen &adkommit,
att löslig kiselsyra försvunnit, medan aliiminiumoxidan till
' *örsta delen uhfallit,
I ffyiaikaht ~nw$de verkar beckjordsiiki$tet.'p6a,samma sätt
som den banda urlakade alven, d. v..s.. det ligger isolerande mellan
-kuliximkiktet och undergrunden. Det hiridrar viixtrötterna a~
tranga djupare, liksom vattnet förhi.n&as att kapillart stiga upp-
&t ellbr att som' regnvatten trbga mot djupet. Då inga skibl f&=
att' antaga, at$ beckjordalagret innehåller för vlixtqghehn gkadliga
&mnen, &r djupbeaxbetning @v Cletsamma atit förorda.
\
Absorptionsförhiillanden.
För att klargöra absorptionsförh6kndena i de skilda jordmåns-
nivikna gjordes n&pa försöksserier. Försöken gjordes salunda, att
50 gr lufttorkad jord skakades i rumstemperatur under 48 timmar med
' 1) Paul Hoaring: Moomutzung und Torfvemertung, Berlinl915, sid.235-a88
Bmtiimningama gjorda av- fil. mag: Elsa Stkhlberg.
W. U-: Ohemie der Fette, Lipoide und Wachsarten, Leipzig.1912, I,
sid. 777-778.

WO o~m ax ~;~i1dtb. ,1/1-q-rrorr11a~ ' I Z ~ B ~ ~ ~ianampgama~~&xq-
E .
: J
&&&.,a& och i dem hm l-aingeri bes.t&tades (ie AT jdrdit-a' ':'
"
siahew &hmBtbfide ~whm&.ngdem, 'vakw &no
. ' brh~ll& viiden p0 &~rP6iwe& storlek. %I t%&h
. mmd medför+ %Mr& sv$l'&he~r, ty &n&lyafel b~m '$iisigenom d*- -
' . dubIslaE@. for-de med verk%^ ~tviv(31tb~' de10is %B, att , '1
diim :tbxe*k& f6rkia-n &v absdrptionen mfif symm];rge~ dr. 6 pr@&P b-1) d m dock i @&om drag eh bildLav f Br,la$*an~; ' ,
' bote 1-r hrtvtt anv&pb NB CG1.; (ETR ,) , SO och {NB ,i @?OI,,
, 1 . ,
1
Observationsort
1'
J ;
Jorwnsskiktens dsorpta'm.
e, O Q B 100 L gr jord absopberar
" Z g 2.2
g ,ö
8
--
3 .ET4 I C1 /i .H4 l ,SO4 i/ NH4 I HP04,
?
j . ,
0,0496 0,1444 O,Ol'92 0,3999 0,1811
o,ieos 0,0960 0,3088 0,2918
0,3104 0,0576 0,5412 0,7606
,t 79 C ,210-230 7,41 0,1910 0,0356 0,1842 0,0014 0,4208 0,6112~
V&eala,Rnotsnla 0,3716 0,1578 0,7098.i,@34
)I O,.~IO o,.eai 0.si62 1l,9ws
Is Y ,y . 0,541s o,asso 0,8109 1,3444"
11 0,1812 0,8326 1,3305
Tolkkila 0,2610 0,28#4 0,6953 1,2868 ,
0,2580 0,3896 O,n06 1,2116
0,36?6l 0,6917 1,2578
Av tttbell 17 harnghr att absorptionsförMUndenal) i s~ori
drag atfölja hygrcykopiciteten kos de skilda jordm&nsnivwa. Va-
riationerna &ro i varje bll mycket mindm %n i hygroskopicit;etsta-
. Ien. Alvens absorption är i allmänhet i de fall, d& alven representerar
f) 1 kletix 8amnianhsng har fragan, i vilken grad företeelaen ärbepoende
av abaorp&ionen eller s. k. "basutbyte", förbi'&tts.
1 ,

- i
, O* m
'
. . I
. .m . d e ~ s ~ ~ ~ % fh&r c 1 ~ man, ~ at% r n~bsopbrade a ~mppopiu.m- '
- ' xpthgtier wr.,m'w&~O~d' Q C ~ au^* äm mtan stma (ur ,
, s&atlSs~m dpck vanligen obetydlig$ större), mrernot, ur .fosfat-
' % 16-n 81wbeaem ~y~ket jrnem; oftia tvt%'o

f-
g-e, &a - nka p~ drnsse -It;& (fors, a16 i WD. I ,
-
Vid nwa o,MmtionSS~llen '(B, 4, 5, 9) Ibr t%ker"bYlbn out,
medan umdergnmden h dma -$.d astral eller svagt alkalisk. ;Alveif
&r 6.eerhuvudeagef deutra1 eller obety&gt m. De &&de salt-
, . J o l ~ &ro ~ a st&rla: (%OG. S),. i apmrhet i ytskiktet, medan de ,
odlade am &got mindre sura. Debta ftirh&llande beror Wkte av
htllh,av i fatten lösliga salter, som i de odra~erade saltjohma ,&r
avsevart @ö6e i ytskiktet &n i de'odlade .
T&. 172. - ~ci&tet.
Obsem&ti0~1sort o& jordart
l
l, k.
1. Mustisla, försökdit V, sand.. a Akerq~a
- I
Alv, (C) @'q 251-40 i 6,fc. 10'~ I '
P-$-
' %;-
' : -
g, -yxp:> -,j& XV, lera.. I A~csrm~lla O-g@. J 3,41, lo-'

F
I
I amIthgrt &te ~~try38, &VE JWUW s&het, ispinerhet -
hos den odlade j.~d&n, iuke i stW skala invejrkar p& vk&~~+a, utom i de pakter, >&r jo&r%en utgöms avpostglaciala (&orina-) av- -
bgringaz, vilka innehåb d&@ +aGslie~a, a1umimiu&- och.j~i,ma
salter. be glaciab och-aerl~laciala avkgringarna &rem& &ro i d-
-nl&nhet fattiga p& dessa, varigenom betingelserna för surhetens nppkomst
i stöm grad h&r ibk; finaab. ,
'?
. %
-.
Odlingsförsök.
Vid praktiskt jorgbruk har tidigare observerats, att djup-
plöjning i vissa fall verlrar sbdligt; på vaxtemas utveckling. I varje
fall finnas inga säkra regler öper hurudana de jordarter &o, som i
detta avseende hava medfört de dåliga' resultaten. Bland jordbru-
kare har darför i alhänhet en fruktan gjort sig gallande för att
inblanda rå jord i iculturnkiktef: För att klargöra frhgan, var den
skadliga, alven i ea jord börjar, har Geologiska kommissionens agro- '
geologiska avdelning igångsati några odlingsförsök, varvid jord ur
olika jordmånsniv&er anvlints som kulturskikt. Försöken hava ut-
fms siilunda, att rutor p& l m2, som till ett djup av 25 cm blivit be-
friade fr&n åkerjordskiktet, utfyllts med jord från skilda jordmåns-
nivåer, i samma falt. Till jamförebe hava vid försöken tagits ett .
antal rutor med orubbad. jord. Försöken hava utförts vid Mustiala
odlingar.
(E"6mqbflilt V)
m Föfiöksfaltet &r å cirkulation B, pk noma ei&n om NoIda-
mriki. JordaSn %r en j~domig wmd; jordmånstyp: järnpodsol.
Akerjodskiktets .mLEktighet är 25 cm, hamnder ligger ett tydlig%,
gulbd asriErOa% (B) skikt, ,2&-40 cm,' par& ett @&tt C-skikt
föl je;.
I I AoAa 1, la, 1" och 1" wr v&&ig.hetsskiktet det vanliga,
1 @$@a,&
. kultunswét;. -
et.
h, -
,
, i ,
2, P, Zb .och 2O mr växthghetmkiktet det anrikade
o 8 , 3, ,3*, 3b och 36 var vä,xtlighet&kiktat undergrund .
eller C-sW.
4, 4&, oc-h 4" uppb,laada$es lika mycket åkmjord och
'
B-~rn.
B, 5a och %"..upp'blandaides iik& . mycket . &erjord och
C-skilit. ',

Som sådm mr havren fullvaxt och
Ur ovanniimnda tal se M, att i rutor, vilkas v&xtEghetsskikt
var alv och undergrund, vaxte det samst;, och bast, såsom man kunde
antaga, i de rutor, dar v&&&ghetsskiktet var hkermylla samt &ker-
mylla blandad vare sig med alv eller undergrund.
xuta N:o
Jord- Korn &del- Halm Medel- Korn + Medel-
n-uimsm gr viirde gr gr vbde gr halm gr varde gr
III. a
2"
ab l 317 386
286 269,5
164
272 389
371
288.5
I skörderesultaten se vi i stora drag samma företeelser; i alven
och undergrunden hava skördarna varit mindre (serierna III och
IV) &n i &kerjordsItiktet (serie I) och i åkerjorden, som uppblandats
med alvjord (serie VI) och jord från undergrunden (serie VII)
Om aven resultaten ur s&nsktlda rutor mycket variera, framgår
det dock ur dsm alla, att alven utan fara för v&xtligheten kan upp-
blandas' i åkerjorden.
(Försökefalt III).
'
FÖrsQksf&ltet.befinner sig A cirkulation B, norrut ifrån föregbnde.
Jmdmten %r! mjiLla, som mot djupet övwgih i nå-got grovkornigare
fin wnd. Jordmånstypen &r jhpodsol. Lagringsföljden Lir hkerjord

(AJ dd 0-18 cm, urhkat (A,) SM vid 18-35 cm, anriktat ((B)
skikt vid 35-75 cm och under detta mjlila med varvig struktur
(C).
. De lösliga mangderna av viixtniiringsamnen framgk ur tab. 19.
T&. ' 19.3
Xkärning i mjäla, Mustiala.
....
0-18
........s........... o,s2 o, 20
Mg0 .................... 0,13 0,14 ' 0,15 0,13
.................... 0,19 r O,84 0,07 0,06
N,bso ................... 0,03 0,05 0,OP 0,03
P& .................... 0,ii O,04 0,01 0,lC
shmm~, 0,68 O,~T 0,53 , ' 0,56
Bumue (elem. anal.). ..... 6, o4 1,60 0~95. 0,2T
.................. , o,aa O, 24 0,a2 0,ao
I ru@m 1, la, lb och le var viixtlighetsakiktet åkerjord.
2, 28, 2b och 2" var viixtlighetsskiktet A,-skikt (1 8-35 cm).
u 3, 38, 3b och 3" var vaxtlighetsskiktet B-skikt (35-60 cm).
u B 4; 4b och 4" var V&xtlighetsskiktet C-skik$ (76lOb cm).
H 5, 5a och 5b
A,-sWt.
uppblandades åkerjord med lika delar ur
6, Ga och 6b uppblandades åkerjord med lika delar I.&
B-s-t.
- ,
u P 7, 7a och 7b uppblandades åkerjord med lika delar ur k-
dergrunden (C).
Varje ruta gödslades, med 7 kg hastspillning. Dessutom erhöil
varje ftv rutorna lo, 2", 3" och 4" 0,5 kg s&ckt kalk. Den 21 maj 1919
besbddes varje ruta med 30 gr guldregn-havre. Brodden syntes:
den 28 maj i rutorna 4, 5, Qa, 7';
)) 29 u b) 4b, 4";
, 30 >) ,D, 'o 1,7,7b;
u 31 H a 2,1b;
l) Anal. stud. H. Lönnroth,

den l juii i rutorna la, P, 3";
H a 2 0 r, >) 2", 3";
s 3 3, 6, 2b, bb, eb, lC;
, 4 )> i )) a, 30;
. P 5 'i I 6a.
1 ax gick havren:
den 10 juli i rutorna 6, ,3a, 7&, 4b, 6b, 2", 3c;
h 11 )) >) 1, 7, lb, 5b;
>> 12 , >> 2, 4, 5, za, 4&, Zb, 7b, 4";
13 b) b) 3, la, Sa, 3b, le;
)) 14 )) )) s 6a.
At$ groningen och axghngen skulle hava skett enligt nhp be-
stämda regler kunde ioke antecknas.
Den 4 juli hade havren följande langder:
35 cm i rutorna 2, 3, 2b, 3*, 3b, 2";
40 )t )>
45 , , b)
G?, Q~, 3";
1, 4, 5, la, 2a, 4a, 5a, 6b, 7b, l";
50 a )) o 7, 4b;
55 )) 6;
60 B
65 >,
» u lb, 4";
Den 6 augusti:
65 cm i rutorna 2b;
80 o , ,. 2,Sb;
85 )) P 3, 6';
90 1, 4, 6, 5*, 5b, 7b, 1"; I
95
100 b> 9
5, 7, 'ka, 2a, 4%, 7", 4b, gb, 2", 3', 4";
, 3a;
105)) o a, lb.
Av omnst&ende tal se vi, att napa större olikheter i tillväxt
melian de olika grupperna av rutor icke förefinnas. Samkilt framträder
detta hos den fdivom~ hawe%g~p. @;og,~$~~~$+$I~ni%~ p:
*ma har n&tt en Ungd av 90-95 ~mj;;.~~ '*'''I ': + .'%C:
, + - , .-V -
? J . , ,

l
Skörde~emltat å falt III.
zuta Jordmans- Korn Medel- Hdm Medel- Korn + Mede -
skikt gr varde gr gr vairde gr halm gr varde gr
I 1 81 282
la l? 377
lb 77 ' 415
lC ,
s 2 -4% 264
2& I? 301 728
zb 71 175 193
I
l
111
2"
3
sa
71
B
77
275
227
298
253,7 342
361
498
%6,5
3b ,j 162. 247
5" If
h 361 262 414 380 642
V I 4 . c 357 393
4% ,, 307 376
4b ?t 320 378
5 1
573 952
341 603
/ V1 6 386
l 6 422 736
VII 7 462
516
1
525 444,s , z 758.3
I- ;l i
I tabil 20 se vi att försöksserierna II och III, mrest soss växt-
lighetsski& anvandes det urlaka& A,-skiktet och det diininder ,
ligga;1.de B-skWet, ha &vit de samSta, resultaten. Jorden ur samma '
skikt har anen verkat oförmhligt ph skördarna i serierna V och VI,
d& den idblandats i hkerjorden. &rskilt anmärkningsvW &r, att ,
jord frhn undergrunden (C-skiktet) har givit ungefar lika stor skord
som åhxjordien (serie IV) och uppbkndad med Aherjord Wi&e an

'
&krjorden allena (serie VII). I mrje fall framgk det av dessa för-
sök, att växtligheten trives, om aven same ocksh å alven. Resulta-
,ten tala i ab fall för, att det icke af fördehktigt att direkta in-
blanda alven i anatjordskiktet, utan bör åkerjorden småningom
fördjupas.
(Pömöh~t IV).
~umö-t &r &&get Q cirkulation E, i *heten av R,iibh%]ri
u&g$rd, Jordqten %r vlbrwig lem, somi sina ö& deh ap urlabd, mea
muii djupet blix piastdEik (j&. ab. 4). JorddwtypeIi af j&npodsol,
dar Qkerjordgn (Al),ligg& vrd 0-20 am, Mrt mh urhkat d ,
vi& 20-40 om, ~B-~kikt vid 35-70 qm och dikrunder etit tydi@
~ ~
m- C-sW. ur tab. 7 fraqa maingdnraa av lös~arar~xtn~-
81tmea. l
E rutorna, l, la, s lb, la var v&xtlighetssk&bt tikerjord;
H >) 2, 2', 2b, 2' A,- skikt;
a >> 3, 3a, 3b, 3O B- ))
1,
>>
>>
0
,o
a
4, 40, 4b, 4' C- v
b, 50, 5b A, + A,- H
6, eO, eb A,+B- H
7, 7', 7b Al + C- a
,
Ab rutw erhöll0 sarma gödsel som vid föregknde försöksl
£&l&
(7 kg gödsel per ruta). Rutorna l", 2", 3' och 4' kalkades mbd
0,5 kg släckt b& per mta. Den 22 maj 1919 bes$ddes rutorna, varje
med 30 gr @Idregn-hade.
Brodden syntes:
den 31 maj i ratarna le, le, 2';
R ljud, H 1,5,68,1b;
$ 2 H >) 2, 7, 70, 2b, ?b;
R, 3
4
>
F>
9
>)
4, 2a;
6, 3b, Ob, Q, 3', 4';
. 3, 3a, 40, 50;. 4b;
>)

den 9 juli i rutorna 7'., 3';
n 10 )> , )) 6, P, 4b, 6b, S";
)) 11 )) n 1,7,1b,5b;
b 12 )) 2, P, 5, 28, 4a, 2b, 7b, 4c;
b 13 3, la, 5', 3b, lo;
r 15 n )) )) 68.
Den 4 juli hade hayren följande litngder:
25 cm i rutorna 3, 4a, 3b, 4b;
30 n n )) 4;
35 s o 2'., 2b, vb, 4";
40 o 2, 6, 7, 6a;
45 , n 5b, 2", 3a, 3";
BO 9 ) 1, 7a, 6b;
55 )) n o 5;
60 >) O )) 1a,58,1b,1C.
Den 6 augusti:
60 cm i rutorna 3, 4@;
70 n s 4, 9, 7b;
80 $ 2,6,7,2a,2b,3b,5b,4C;
86 o 3*, 6*, 2", 3";
90' i, o 1, 5a, 7,. Bb;
96 , o 5;
100 s )i la;
110 n j) o lb,lC.

,
I tabell 21 se vi att alven och jord ur undergruaden (seribrna
II, III och N) giva mycket sämre skördar &n den ursprungliga hker-
jorden. Om det under hkerjorden liggande översta skiktet av alven
inblanclaa .i hkermyllan verkar detta icke nedtryckande p& skör-
darna (föraöksserie P). Om &ter djupare s& uppbkndei,~ med &ker-
jorden verkar det oförmhnligt p& skördarna. Enligt försöken skulle
djupplOiMd kunna företagas utan skadliga följder.
I " . I

Fömökaf&ltst ä,r belaget ti ~ir~ation A invid viigen till Aiho.
Jordarten lir en styv varvig lera, med gley-horisont. I vedikalsktir-'
ning ligger tikerjorden vid 0-17 cm, &runder ett tunnt urla,bt
s w
(17-31 cm), varp& följer ett sv&@ urlakat övre g1eysk.W
(3-7 cm). Djupare ned finnes ett typiskt gley-skilii;, das mt-
strimmorna ligga jlimnf fördelade. Miihgderna av lösliga v&xWi-
rhgsgrnnen fmmgti ur tabell 22.
Tub. 22.
1 0-18
F
J d k
Djup i om
4
"
QI
1 1 A 18-85 86-50 50-70
I l I I I
1 CaO' .................... 0,32 0,ze o,ra, .
;t6
1 4 % HC1. löptes ' . 'Jl0
..................... 0,35 0,36 O,41 0,62
K,O ...................... d,ir 0,13 '$10 0,lo '
...... ;. ............. 'O,OS 0,04 0,04 0,OS '
Humus (elam. and.)
.....
Ole
0,li 0,os . 0,04
Eygroskopioitet .........
11,sS I
Alla rutor gödsbdes med q kg h+gödsel per ruta. Rutnm
lo, 2', 3' och 4' bhdes (0,5 kg sbkt kalk). Rutorna, bedidde@ den
24 maj 1819; 30 gi; guldregn-havre för varje.
Brodden syntesr i a& rutor den 8-9 juni.
I ax gick h&-n &ter i aila rutor mebn den 12 o~h'16 juli.

' iiven att viinta vid i.r&gav&rande jordmAnstyp1). Djupplöjningen
kan 'hu ske utan skadlig inverkan (försökssekie V), ty genom inbland-
ning a ; ~
det översta almgiktet i gkerjorden har man i försöksresul-
taten kusnat spkra en ökning av skördarna. Det starhst utveoklade
glepkiktet ligger &ven s& djupt (c. 50 cm), att djupplöjningen icke ' -
nk detta.
Försök 5. Beck jords-alv.
(Fömöksf alt II).
~örsöbfaltet tir belaget A Isonutty cirkulation. Jordarten &r
en styv mrvig lera, som betackes av ett starkt förmultnat 25 cm
tjockt kamtorvskikt (lershget). Under torven förekommer ett val
utbilqt beckjordskikt, 26-50 cm, varp& följer ett mycket m&1Fti@
gley+kikt, 60-100 cm. L@m ned finnes en blhktig varvig Lera.
Tabell 24 -visar mangderna av - lösliga vilxh&ing&nnen.
Sk&'y1a'ng i lem, förs0k:sfalt II
Tab. 94,
I J0r~dm&n8~~ I Torv I Beokjord / G 1 C
1 4 saltsyra lösL O10 O/o Oio O/o
Ca0 ...................... $53 0,48 0,45 O,@
Mg0 .................... 'O,i5 0,36 O,25 0,SS
1 1.19 I h44
PSOS .................... -. I Summa I 0,ls
0.97
1 I O,@; 1 0.03 1 0,07
I Hu~*s ..................
Kvave ..................
27.83
1.78
9,64
457
I
0,Sl
Eygroskopioitet ......... 18,oo , l2,@3
l). Jmf. B. k i o : Geol. Kom. Agrugeologi~ka kartor, N:o 8, Mtptiaia,
1990, &d. 48-44, vaxest kahhg föreslagits bland annat j& i dessa delar av
oirknlatdon A.

s
I. m~oma.
, -
1. 19, lbl - tc &r &i&&ighets&&et torv (lerr~hget). ,
, n' r ? B, 2, 2 . , n beckjord. s
, H 3, 3&, 3b, BC i undetgrund (G).
ed
>f
n
,j
's
n
, r
12-
4,4a;4b,40 n
5,136.,5b n
6, aa, b »
7,7@,7b ,r>
j)
,'n
s
underpund (C). ,
, torv + b'eckj,oid.' \
torv+gley. '
torv + andergnuid. .
Ab rutor gtidslades (7 kg Wsiispjllning per ruta). lC, 2O, 3e och
4e' kalkadm (O, 5 lig slackt kalk ger ruta).
, Rutoni& lk&dt$s den23 maj 1919. -
Brodd s*ta:
den'27 maj i mtorna 1;
n , 28 n s - 'H 5,. 1) jb, 6', Bb;
, 2Q' n 1 5a, 5b;
P 30 n * ) ')) 6;
P 31 H b' n 7,7*;
r 2 juni s r> , 4a; 2b; 3b, 4b, 2O, 3C, BC;
v 3 >, >> r> .2,3,4,Sa,3a'7b,10,Sc.'
x I ax gick haW i blla rutorF den 9-42 juli.
Till**: 4 jq hade bsvren.fi5ljande bngder:
25 cm i mtiorna 3b, db;
30 a >> b, ,2&, 4', 2e, 3O, 47
36 o n s o 3a72b; t
to>> ,1 ,>-3;
L5 r> r> n 2, 6, Va, 7b, l*;
5 0 , ) ~ s9?,e&,6b;' '
. .
S5 'i n r) 1, tja, lb, 5b;
'3) r> ' R 5; .-
85 r> v o 3&.

Som synes har langatillvaIrtsn varit stam a, torv och vid upp-
blandningen av torv med alv1 och undergrund (serierna I, V, VI).
Tub. 26.
l Skördemht d fä& II.
Ur skörderesultaten se vi, att alven och undergrunden var för
sig (serierna II, 113, N) giva salmre skördaa &n den ursprungliga Aker-
jorden, men uppblandade med denna, Ater Utan lika stura som
$kerjorden allena (serierna V, VI). Djupplöjning kan aven i detta
fall företagas utan menliga följder.
Någon verkan av l&lkningen observeras icke i dessa försök.

I tabell 26 jämföras skörderwultaten med från kiilt;uw-t
skördar (=100). Om 6 jiimföra talen i.denna tabell se vi,
att skördarna i, aUm&nhee &ro mindre ork alv eller undered allena
anvanfs, än om den ursprungliga åkerjorden utgör v%xtlighetasgikt
(föpöheriema II, III och IV jWörda med-serie I). Detta &r även p
laft förklarligt, ty särskilt de fysikaliska egenskapek i alven och
undergrunden abro icke lampliga för växtligheeen. Om &ter alven uppblandasgrned
åkerjord (försöksserie V), nihma sig de erh&b sk&hma
redan mycket det ursprungliga kultum~ts skördar. I .
praktiken kommer naturligtvis endast detta fall ifraga. I h8ir sk&drade
aldyper kan sblunda djupplöjningen ske utan skadlig följd, isynner?
het om man iakttager, at6 fördjupningen av kulturs-t bör ske
smbningorn, da den ~ r jordens b ~ inverkan blir &nnu mindre. DA
variationerna i skörderesdiaten mellan parallehtor iiro mycket
stora, kunna resultaten icke betraktas som verkliga vtirden för avkaatningen.
Men resultaten inom de skilda serierna äro dock s& mycket
överensstämmande, at% dem bör kumq tillmä,tas en viss betydelse
vid avgomndet av möjligheterna för djupplöjning i de skilda alvtyperna.
d-saltjordar ha iimu tillsvidare icke gjorts liknande försök,
men man kan möjligen antaga, att resultaten skulle avvika fran ovananftirda,
och atit djupplöjning & dessa bör företagas med stor försiktighet.
Odlingsförsöken å Ruotsula havreland tala för att s%mkilt
starkt utbildade gleyalver inverka skadligt, om ocksa i detta, fall
andra faktorer spela in l).
l) Jmf. B. Amnio: ~taagdine;eknltur i Finland; hol. Korom. Geotekn.
Meddelanden N:o %h '

GEOLOGISKA KOMMISSIONEN I FINLAND
OEOTEKNISKA MEDDELANDEN
N:o 1. Bidrag tiii kännedomen om vha lerors tekniska egenskaper. Av Benj.
Frosterus. Pris: Mk. 8: -.
Ro a. Bidrag till Pitkiiranta malmfälts historik. Av Otto Triidedt. Pris:
m. a:-.
Syavatra inlands' kalkstenar och kalkindustri. Av Benj. Froaterue.
Pris: Mk. 3: -.
Om grundvattnet i Finland, dess förekomst, mhngd och rörelser. Av
J. J. Sederholm. Pris: Mk. 8: -.
Olijarvi malmfalt. Av Otto Trustedt. Pris: Mk. 3: -.
Det finska lermaterialet som geologisk bildnhg och teknisk produkt
Av Benj. Frosterus. Pris: Mk. 6: -.
Brgsstentillverkningen i Finland. Av Benj. Frosterus. Pris: dég. 3: -.
Om de tekniska egenskaperna hos finska graniter. Av J. J. Sedgrblm.
Pris: m. 5: -.
Lertekniska studier: Vattenhalten i vara tegelleror. - Försök att ge.-
nom tillblandningar höja smältpunkten hos &sk lera. Av Benj.
Frottterus. Pris: Mk. 4: -.
Jordmånernas uppkomst och egendaper. Av Benj. Frostenis. Pris:
Mk. 5: - .
Zur Frage nach der Einteilun der Böden in Nordweat-Euro as Morikengebieten.
Von Benj. #rosterus (I) und K. Glinka @If Pris:
Mk. ö:-.
Zur Frage nach der Einteilung der BKden in Nordweet-Europaa Morkeqebieten
III). Von-Ben' Prosterus. Pris: Mk. 3: -.
Zur Frage nach ber Einteiiung der Böden in Nordwest-Europ~ Moränengebieten
IV). Von Benj. Frosterus. P&: Mk. 8: -.
Zur Frage nach d er Einteilung der Böden in Nordwest-Europa lorhen~ebieten
(V). Von Benj. Frosterus. Pris: Mk. 16: -.
Bestämning av järnets oxidationsgrad i humushaltiga lösningar. Av
Eero Mäkinen. Pris : bik. 3: -.
tfber die Au~fäiiung des Eiseuox ds und der Tonerde in 5nnlandischen
Sand- und Grusböden. &n B. Aarnio. Pris: Mk. I>: -.
Iakttagelser rörande gruf- och mineralindustrin i Kanada och Forenta
staterna. Af J. J. Sederholm. Pris: Mk. 3: -.
Om förekomsten af n& a säiis tare kemiaka grundiien i Finland.
Af Eero Makinen. %s: ~ p 3 -. :
Vha ekonomiska kartor. Av B. Ado. Pris: Mk. 3: -.
Om sjömalmerna i några ~jöar i Pusula, Pyhajarvi, Lo pis, Somer-
niemi och Tammela socknar. Av B. Aarnio. Pria: ?Y& lo:-.
Snomen kalkkiki?. Av P. Eakola, V. Hackman, A. Laitakari ja W. W.
Wilkman. Pris: Mir. 16: -.
Om bergsbruket i Finland och dess förutsättningar. Av Pentti Eskola.
Pris: Mk. -.
Kvartasand i Finland. Av L. H. Borgström. Pris: Mk. 3: -.
25. Lerornas konsistense enskaper. Av Ben' kosterns. Hygroskopiciteten
hos gelerna %e3 O4 Al, O, och bioUO, vid olika temperaturer.
Av B. Aarnio. Pns: h. 6: -.
Ovomikt av mineralindustrins l&ge och möjligheter i Finland Av
Eem Makuiep. Pris: Mk. 1: -.
Om de finska jordmhnernaa kalkhalt. At B. Aarnio. Pris: Mk. a:-.
Jordartern~ ard i N lands Ian. Av Benj. Frosterue. Pris: Mk, 2: -.
Utsugningekultur i bland (a. k. Gamla havrelmdrmarker). Av
B. Aarnio. Pris: Mk. 5: -.
N:o 80. Om alvtyper Av B. A-o. Pris Mk. 8: -.
No 81. Onkamon keltamdta ja Kannusjiien kehityshistoria. Av Matti Sanramo.
Pris Mk. 4: -.
N:o 89. Studier över vegetationen i en del av viiatra Nyland ooh dess förh&llande
till markbeskenenheten. Av W. Brenner. Pris U. 8:-.