Skriva och referera - BADA

Avsikten med detta avsnitt är att presentera ett urval av de mest tongivande studierna om
informationskompetens. En genomgång av det här slaget skulle kunna presenteras på ett
flertal olika sätt 8 .
För att visa på variationer när det gäller forskarnas teoretiska och metodologiska infallsvinklar
och angreppssätt har avsnittet strukturerats i enlighet med just dessa. En gemensam nämnare
för de sex bidrag som här ska beröras är dock att de har utforskat fenomenet
informationskompetens i ett formaliserat utbildningssammanhang.
Bland de presenterade studierna återfinns fyra bidrag med samma teoretiska utgångspunkt,
nämligen fenomenografin, eller variationsteorin 9 .
Fenomenografin syftar till att utifrån empiri studera och blottlägga variationer i hur människor
erfar, förstår, uppfattar och begreppsliggör olika fenomen. Resultaten av fenomenografiska
studier presenteras i form av kategorier av uppfattningar. Utgångspunkten för den
fenomenografiska ansatsen kan sägas vara individen men det som står i fokus är det fenomen
som utforskas eller snarare de undersökta personernas sätt att uppfatta det aktuella fenomenet
(Limberg, 2005, s 281).
De resterande två bidragen anknyter till ett sociokulturellt perspektiv enligt vilket en individs
agerande och utveckling ses i relation till de kollektiva praktiker agerandet och utvecklingen
är en del av (Säljö, 2001, s 109). Utifrån detta perspektiv handlar lärande till stor del om en
ökad förmåga att delta i och bemästra sociala praktiker (Ibid., 2001, s 114).
Apropå skillnaden mellan dessa två perspektiv finns det skäl att referera en debatt, som
uppstod med anledning av att den fenomenografiskt orienterade pedagogikprofessorn Ference
Marton recenserade den sociokulturellt orienterade pedagogikprofessorn Roger Säljös bok
Lärande i praktiken (2000). De resonemang som förs där kastar ljus över de båda
perspektivens särdrag. Som utgångspunkt för mitt korta referat av denna debatt kan tas Säljös
konstaterande att ”[a] critical difference between these traditions, then, is how one conceives
the object of inquiry” (Säljö, 2001, s 115). Martons kritik går i stora drag ut på att det
sociokulturella perspektivet inte i tillräckligt hög grad belyser individuella aspekter och
variationer av lärande trots att det, enligt Marton, gör anspråk på att göra det: ”your
perspective lacks explanatory power when you nevertheless venture to make statements about
learning on the individual level” (Marton, 2000, s 233). Den kritiska skillnad i uppfattning av
undersökningsobjekt som Säljö refererar till här ovanför beskrivs av honom på så vis att
fenomenografen tar sin utgångspunkt i individers medvetande, medan det primära
undersökningsobjektet enligt det sociokulturella perspektivet är kommunikation och
interagerande i form av sociala praktiker. Säljö konstaterar att ”What we [människor] say is /-
--/ not an external version of what is clear in our minds, but rather an attempt to communicate
ideas and to respond to initiatives in situated practices/---/” (Säljö, 2001, s 114). För att
kortfattat uttrycka skillnaden mellan de båda perspektiven, så som jag uppfattar den, riktar
fenomenografin in sig på ett område som är närmare beläget det individuella medvetandet och
är huvudsakligen upptagen med att belysa skillnader i hur individer uppfattar världen, medan
8 Exempelvis utifrån en biografiskt orienterad struktur där varje forskare presenteras som en egen enhet, eller
utifrån den kategori människor som utgjort forskningsobjekt och därmed stått i fokus för det aktuella bidraget,
det vill säga studier med fokus på studenter, elever, en viss profession eller yrkesgrupp etc.
9 Förteckningen över bidrag med fenomenografisk ansats skulle kunna göras längre, se exempelvis Kirk (2002,
2004), Edwards (2006) och Webber, Boon & Johnston (2006).
14