Skriva och referera - BADA

Varför har jag valt ut just dessa två uppsatser? Mina läsningar av samtliga de 18 uppsatser
som utgjorde studieobjektet i den kvalitativt orienterade analysen säger mig att det
förmodligen skulle ha kunnat gå att visa på ett liknande resultat även om jag hade valt ut
andra uppsatser bland de 18 än de två jag slutligen fastnade för. I anslutning till mina
inledande läsningar utvecklade sig en förförståelse om att det skulle vara fruktbart att söka
identifiera diskurser. Mot bakgrund av denna förförståelse har jag valt ut de två texter som här
ska nagelfaras. Skulle jag tala i termer av representativitet kan jag konstatera att de två
utvalda i någon mening kan sägas representera den sammanlagda mängden. Exempelvis kan
vi konstatera att de båda utvalda texterna är av ungefärligen samma omfång som de övriga
och de är författade av två personer. Designingenjörernas uppsats redogör, liksom de övriga
åtta DI-uppsatserna, för utvecklandet av en produkt medan sjuksköterskeuppsatsen är en
litteraturstudie, likt sju av de sammanlagt nio SSK-uppsatserna. Huvuddelen av
designingenjörsarbetena innehåller något slags användarstudie. Sammanfattningsvis förefaller
det inte orimligt att påstå att de två utvalda arbetena utgör goda exempel på hur
designingenjörsstudenter och sjuksköterskestudenter med hemvist i det större empiriska
materialet om 18 uppsatser skriver examensarbeten.
Inte minst när det gäller ordvalsaspekten i de båda uppsatserna är avsikten att göra en
parallell, jämförande läsning. I anslutning till denna redogörelse bör återigen erinras om
Faircloughs ord apropå “/---/alternative wordings and their political and ideological
significance, upon such issues as how domains of experience may be ‘reworded’ as part of
social and political struggles/---/” (Fairclough, 1992, s 77). En inte oväsentlig fråga i
sammanhanget är huruvida det är så att de båda diskurserna som identifierats i
riktlinjedokumentet går att återfinna i uppsatserna.
5.3.1. Designingenjörsstudenternas uppsats
Vid en första genomläsning av designingenjörsuppsatsen (DI) är det uppenbart att där
förekommer ett stort antal ordval som bildar mönster. Dessa mönster förefaller dels vara vad
man skulle kunna kalla ”DI-typiska” och bidrar dels starkt till att identifiera en diskurs annan
än den akademiska. Utifrån uppsatsens första tre sidor, där vi återfinner sammanfattning,
innehållsförteckning, inledning, samt ett avsnitt med rubriken tillvägagångssätt – alla avsnitt
av det slaget där vad som har utförts i arbetet återberättas 17 – kan sålunda en förteckning
ställas upp, en omfattande samling starka markörer av en marknadsekonomisk diskurs och av
en teknikdiskurs. Denna förteckning presenteras i tabellform (se tabell 3) i slutet av analysen.
Bland de ord och passager som jag inte har tagit upp i tabell 3 förekommer vissa som bjuder
in till mer utförliga kommentarer, såsom begreppet ”Metod”. Termen förefaller i det
sammanhang som DI-uppsatsen utgör mer betyda ett praktiskt tillvägagångssätt (jämför med
ordet ”tillvägagångssätt” i den avslutande tabellen) än något som är förknippat med teoretiska
och abstrakta överväganden och resonemang, vilket kan sägas vara fallet i den akademiska
diskursen. När DI-uppsatsförfattarna skriver om metoder gör de det i korta ordalag i
anslutning till avsnittet Idégenerering:
De två metoder som använts i Idégenereringen är Brainstorming och Idécirkulering.
Brainstorming innebär att man i grupper om 4-8 personer plus en sessionsledare
kommer med förlag till lösningar på ett problem. I denna övning skall inga
17 Att välja just dessa fyra avsnitt som analysobjekt ligger i linje med idén som uttrycktes i avsnitt 4.2. om att
deltagarnas egna diskursiva redogörelser för informationssökning ska stå i fokus för analysen.
42