Skriva och referera - BADA

4. Teori och metod
I det här kapitlet avser jag att närmare presentera en av uppsatsens teoretiska utgångspunkter.
Uppsatsen tar avstamp i ett språkligt orienterat diskursanalytiskt perspektiv. Som poängterats
av B&I-doktoranderna Åse Hedemark och Jenny Hedman (2002, s 8) innebär detta perspektiv
”en slags paketlösning avseende både teori och metod, det vill säga att teori och metod
egentligen inte tydligt kan urskiljas, utan är tätt sammanlänkade”.
4.1. Om diskursanalys
Den fråga som ligger till grund för vad jag ägnar mig åt i det här projektet är varför studenter
inom en kategori, som i mångt och mycket liknar en annan, till synes använder så mycket
mindre information än denna andra liknande kategori? Jag är lockad av
diskursanalysperspektivet av flera skäl: de kunskapsteoretiska grunderna är tilltalande i och
med att myten om den rationella individen står i bakgrunden, jag är förtjust i tanken på att det
som står skrivet (eller är sagt) inte nödvändigtvis och enbart kommunicerar det som vi i
konventionell mening avser med orden i fråga, det vill säga jag sympatiserar med tanken att
förhållandet mellan det betecknade och det betecknande inte är fast och säkert. Jag tror alltså
på att det går att finna mer i texter än det som i konventionell mening står i dem.
Att exakt slå fast vad diskursanalys innebär låter sig inte göras i en handvändning. Potter och
Wetherell konstaterar under rubriken definitioner av diskursanalys att ”perhaps the only thing
all commentators are agreed on in this area is that terminological confusions abound” (Potter
& Wetherell, 1987, s 6). Så här långt nöjer jag mig med att slå fast att jag med diskurs avser
ett sätt att tala om och förstå världen (jmf. Winther Jørgensen & Phillips, 2000, s 7). I enlighet
med detta perspektiv kan olika grupperingar av människor sägas utgöra företrädare för en viss
diskurs i det avseendet att medlemmarna i grupperingen delar ett till stora delar gemensamt
sätt att tala om och tänka kring och därmed förstå världen. Det har också föreslagits att det
kan handla om att företrädarna för en viss diskurs delar värderingar, traditioner och
uppfattningar om vad som är väsentlig kunskap och inte (jmf. Bizzell, 1992, s 222). Gee
(1996, s viii) tänjer begreppet diskurs rejält när han hävdar att
/---/discourses are ways of being ’people like us’. They are ’ways of being in the
world’; they are ’forms of life’. They are, thus, always and everywhere social and
products of social histories (Gee, 1996, s viii).
Att som Gee gör i ovanstående citat uttrycka sig i termer av “being people like us”
understryker den sociala och kollektiva identitetsskapande dimensionen av diskursbegreppet.
Ett centralt tema i den här texten är att identifiera diskurser. Det har redan konstaterats att
begreppet diskurs är komplicerat såtillvida att det har försetts med en lång rad något skiftande
betydelser och innehåll (Potter & Wetherell, 1987, s 6). Det är därför av stor vikt för
diskursanalytikern att vara så tydlig och så transparant som möjligt i sin analys. Att noggrant
redogöra för teoretiska utgångspunkter och förutsättningar är avgörande för att analysen ska
framstå som trovärdig och begriplig. I Winther Jørgensens och Phillips (2000) genomgång av
tre diskursanalytiska perspektiv presenteras vissa för de tre angreppssätten gemensamma drag.
Författarna talar om nyckelpremisser för diskursanalys (Ibid., s 11), men de redovisar också
skillnader mellan de tre perspektiven. När vi närmar oss dessa gemensamma drag närmar vi
oss också den idéströmning som går under namnet socialkonstruktionism, vilken står i fokus
för nästa avsnitt.
26