S:t MICHEL - Arkisto.gsf.fi

OEOLOOISKA KOMMISSIONEN 

GEOLOGISK OFVERSIKTSKARTA 

OF VER 

FINLAND 

SEKTIONEN C 2 

S:t MICHEL 

BESKRIFNING 

TILL 

JORDARTSKARTAN 

AF 

BENJ. FROSTERUS 

MED 7 FIG G. 

(RESU:\IE EN FRA NCAIS) 

- ------ 

HELS INGFORS 

1911

H ELSINGF ORS 1911 

J . S'Mt:LI I .\ UVI N O.-\RS ROI{TR\TKF.JU""rn :t10t.A G

Karto rnradets allmanna skaplynne, landskapsformer. 

I stort sedt ar kart ornradet ett al sjoar, talrik a aar oeh backar 

genomskuret, smakuperadt landskap , dar jordarterna gilva karakta r 

At det hela. Berggrunden ar sallan blottad olver storre strackor. 

Alven en llyktig bliek pa kartan adagalagge r detta, i det att bergen 

pa denna te sig saso m srna Ilackar, hvilka sticka igenom de Ijusa 

Iargskikt, som angilva utbredningen af jordarterna . 

Betraktas omrildet i deta lj, frarntrada naturliglvis olikheter mellan 

skilda trakter. En del terranger kunna sagas vara bergiga, d. v, s. 

bergen aro har tamligen val befriade fran [ordlager, andra ater arc 

[amna slatt rnarker eller oek kulliga landskap , dar jordarterna som ell 

tjoekt tacke utb redts ofver bergg runden. Tager man ater hansyn till 

jord arternas olika sarnrnans attning oeh karaktar, kunna andra typ er 

och former atsklljas. De al lerlager utlylld a dalderna oeh flaekorna 

skilj a sig skarpt ifran de al stenigt grus eller sand intagna terrange 

rna. Bland dem ater halva sandmoarna oeh asam a ett helt annat 

utseende an moranmarkerna oeh slutlige n forla na afven karren oeh 

myrarna sin skilda prage l ill landskapet. 

Slattmarker. Om man i egentlig mening kan tala om slatter 

inom omradet, sammanlalla de med lermark erna. Dessa ater arc 

bundna vid sjobackenens strandpartier. Stor re flaeka lermarker finnas 

pa ostra sidan al Langelrnavesi, vid stranderna al Paijanne i Sysma, 

Jarnsa oeh Luhank a soeknar, samt pa sodra sidan al Kuolirnojarvi 

i Savitaipale soeken. Alia dessa slattrnarker aro dock vanligen afbrutna 

al kullar oeh berg, hvilka i viss man Iorstora intryeket al en 

sam manhangande flaeka. 

Astandskap. Dessa karaktariseras al tydliga, al sand oeh rullstensgrus 

uppbyggda ryggar oeh kullar, som arc utstr ackta i bestamda, 

mest parallelt med rafflorna lopande riktningar. Olta omgifvas grushojderna 

al sandmoar. Barrskogsvegetation rader pa dessa marker. 

Hulvuddelen al aslandskapen inom omradet hora till rullstensasarna,

Karr- och sumpmarker af storre omfalln ing finnas i kartornradets 

nordvastra oeh nordostra delar, dar flaekorna mellan moranh ojderna 

utfyllas af vida mossar. 

Denna upp stallni ng af landskapstyperna ar gjord efter deras 

rent yllre ege nskaper. Vill man bringa de olika utbildningsformerna 

i ell geologiskt sammanhang, bor man dock utga fran de orsaker, 

som betingat demo 1) En af dessa ar uta n tvifvel den under jordarterna 

Iiggande berggrunde ns yttre form. Berggrundens relief ar ater 

i hog grad beroende af bergarternas petrografiska beskaffenhet oeh 

delvis afven af deras straligrafiska byggnad. [ en terrang, dar berggrunden 

utgores af massformiga erupliva bergarter saso m granit, diorit , 

gabbro etc., hvilka i allmanhet aro tamligen homogen t uppbyggd a oeh 

tillika besilla en relativt stor hardhet, har en framskr idande glacier 

eller inlandsis ieke frambragl synnerligen stora omvaxlingar i den 

yttre formen. Framsliekande bergspetsar oeh ojamnheter hafva blott 

afnotts oeh en afrundning af formerna skett. Vore derma terrang icke 

'betackt af jordlager, skulle den salunda bilda ell af rund ade berg 

up pfylldt landskap. Nar sede rmera jordlagren utbreddes, fyllde de 

djupare sankor oeh valtrades ofver berge n, hvarvid undergrundens 

relief i stora drag blef bibehallen, med andra ord ell kulligt moranland 

skap bild ades. I ell omrade, dar berggrunden till vasentlig del 

utgo res af skiffriga, porosa oeh mjukare bergarter oeh i synnerhet 

dar, hvarest dessa aro resta pa kant, ar fti rhalla l1det ell annat. 

Redan ftirvillringen har uti en dylik terrang varkat kraftigare an 

i en sadan med harda bergarter oeh sa att saga undergrait dessas 

motstsn dskrait mot de Iorstore lseprocesser, som ftiljde istiden at. 

De framskridande ismassorna kunde darftir jamforelsevis latt nedbryta 

berggrundens ojamnheter oeh astad komma en utjamning 

af del preglaciala landskapets former. Harvid har dock, da det 

galler skiffriga bergarter, skiffringsytornas lage varit af en viss betydeIse. 

Salu nda kan man Iorutsa tta, all i en terrang, sammansall 

af skiffrar, hvilkas strykningsriktningar mer eller mindre skarpt divergera 

mot isens rorelseriktning, de Iramtrangande ismassorna ned 

brulit oeh stinderrifvit sto rre rnangder af bergsryggarna an i en trak l, 

dar strykningsriktningarna sam manfalla med inlandsisens rorelseriktning 

oeh dar skifferryggarna salunda astadkommtt ell mindre motstand 

mol isens angrepp . En trakt af det forstnarnda slaget borde salunda 

I) Ben], Frosterus. Hufvudtyp er inom de sydfinska landskapsformerna. Pennia 

18. 1901. 

5

6 

vara mera utjarnnad an en sadan af det senare; m. a. o. i en trakt, 

dar skifferryggarna stryka mer eller mindre snedt emot isens rorelseriktnin 

g, hvilken angifves af traktens raffl or, bor ett flackt landskap 

finn as, medan i en trakt, dar skifferryggarnas riktningar sammanfalla 

med raffelriktningarna, ett kuperad t .rygglandskap· uppstatt. 

Granskas karto rnradet med hansyn till dylika sy npunkter Iinner 

man, att i sjalfva verket sadana landskapsiorrner kunna atskiljas. 

I sodra och sarskildt de sydostra samt i de mellersta och no rdvastra 

delarna af omradet Iinner man bergiga eller kulliga morangruslandskap, 

dar hojderna val Irarnhafva sig, utan at! torete nagon 

regelbunden anord ning . I dessa trakter bestar bergg ru nden af massformiga 

eruptiva bergarter uta n Irarntrada nde skiffrighet. Till en del 

utgores den visserligen afven af skiffrar, men dessa aro mycket intimt 

ge nomdragna af granit, sa att den ursprungliga skiffrigheten pa sa tt 

och vis blifvit utplanad, hvarigenom bergen med han syn till sin motstandsk 

raft mot yttre inflytelser kunna bet raktas som tarnligen hom oge 

na. De hafva salunda gjort samma motstand mot framryckande 

ismassor sam vanliga graniter. - I mellersta delarna af ornradet, uti 

en bred zan , sam stryker fran ost ra stra nden af Pa ijann e geno m 

Sysrna, Gustaf Adolfs och Mantyharjl1 socknar upp emot St. Michel, 

ar landskapet betydligt flackare med endast glest kringstrodda laga 

berg. Samma karaktar hafva trakt erna mellan Kuhmoinen och Kuhrna 

lahti pa vastra sidan af Paijanne. Inom dessa terranger utgores berggrunde 

n af skiffrar, sam stry ka i det narrnaste vinkelratt emot raffelriktningarna. 

Afven de storre lerflacko rna ligga inom terranger, i 

hvilka bergg runden har ofvan angifna beskaffenhet. -- I kartornrade ts 

nordos tra delar, i norra delen af S:t Michels, Haukivuori, Pieksarnaki 

och Juv a socknar har landskapet en alldeles annan karaktar, Berggrunden 

ar har fOga synlig, medan ofta ratt hoga, grustackta ryggar 

framstryka i N.W:lig riktning och atskiljas fran hvarandra af vidstrackta 

karr marker, Dar berget sticker fram vid kronet eller langs 

sidorna af hojderna, visar det sig besta af en tydlig skifferbergart, som 

stryker i sarnma riktning som ryggen. I dessa firmer man salunda 

exempel pa typiska rygglandskap. 

Hojdio rhallanden. 

I stort sedt ar ornradet ell flackt, kulligt lands kap med hojdskillnade 

r pa c. 100 meter.

10 

Keuruunselka, hvars vattenstand enligt preci sionsnivellement I) vid 

Kalho ligger 105,1 m. O. h. Enligt en af v. Tome 1843 varkstald 

aivagning lAge sjons niva blatt vid 103 m. a. h. Fran sydligaste v ikbottnen 

af denn a vackra, med holm ar fullstrodda sjo stortar vatlenma ssan 

utfor den ung. 6 m. hoga Manttakoski och sedan ge nom den 

betyd ligt mind re Melaisenkoski, (0,10 m. hag) till ell storre lugnvatten, 

sorn fran seder upptager Kuorenselka Ijard . Franraknas hojderna hos 

de ornnarnd a tvA iorsarn a iran hojdt alet fOr Keuruunselka, erhiill es 

Kuorevesi medelvatl enstAnd till c. 98 m. a. h. Fran Kuorevesi Ija rdarna 

ri nner vall net slutligen genom Keskikoski, (0,2 m.) oeh Vilppulankoski 

(c. 2 rn.) till den utom kartomradet lig gande Ruove sistraten. 

Sod erut harifran ligga Langelmnuesis ostligaste tillfloden. F ra n 

N. upptager Langelm avesi tillflode Iran Kolhinselka. I Ijard en se der 

om Langelrna kyr kby utrin ner geno m Paaskylanj oki en samli ng sjoa r, 

ai hvilka Kuoksenjarvi oeh Pitka vesi aro de storsta. Langre soderut 

skjuter Langelmavesl en bred vik in mot Kuhrnal ahti ky rkby, oeh med 

de rma Ijard star Erajarvi ge nom en A i fOrbindelse. Enligt precisionsnivellementet 

ligger Langelmaoesis vatle nyta (medelvattenstand) 83,7 

m. a. h. 

Langst i ka rtornradets sydvast ligaste hor n iinnes Hauhonselka, 

hvilken med elt smaIt sund star i fO rbinde!se med Iso Roineuest. 

Derma upptager iran N. de i geograiiskt han seende intressanta tillflodena 

iran Lummene och Vesijako. Dessa tvil sjoar, ai hvilka de n 

Iorra enligt aldre matningar (Stjernvall 1848) nA en hojd ai c. 114 

m. 2) den senare ilter c. 107 m. a. h.• ligga namligen midt pA den 

ha r plat iHartade valtend elaren mella n Kumo och Kymmene alfvars vattendrag 

samt aibOrda sina valtenmassor till bada valt ensystemen. 

Hu ivudaflopp et irAn hilda sjoarna leder dock till Kumo systemet. 

Fran ostliga ste vikbottnen rinner Lurnmenes valten ge nom en back, 

Harmoispuro, till Harm oistenlahti vik i Pai janne, iran det vastligaste 

ater till Vehk ajarvi (110 m. a. h.). Det ostligare afloppet har salund a 

ell betydligt hogre iall an det vas tra, Genom en sma! A med den 

c. 2 m. hoga Kosiniem iforse n star Vehkaja rvi i forbindelse med Vesi- 

1) Denna liksom alIa fcljandc genom precisionsnivellcmen t erhallna hcjduppgiftcr 

am godhetsfuIlt mcddelade at Professorn vid Tekn. Hogskolan fil. mag. A. Petrelius. 

D e arc i tcxt cn angifna med kursiv sUI. 

2) Enligt R. Hult (Trakten menan Lummene och Vcsijako, Geogr. Foree. Tidskr. 

1889 s. 57) skulle Lumrncne ligga c. 123 m. 0. h. Detta tal ar dock sannolikt for 

hogt, ifall namllgcn ta1 et for Vehkajarvi, 110 m., ar riktigt.

iako, hvars hojd enligt rattade, aldre matnin gar Yore C. 107 m. a. h. 

Fran den nas sydostra del rinner vattnet Iorst genom tvanne mind re 

sjoa r, Myllyja rvi och Miestamonjarvi (101 m. a. h.), och seda n ge nom 

en a ut till P aijan ne. I den sistnamda finnas flere forsar, af hvilka 

Arrakoski ar storst, Vesijakos vastliga aflopp sker ater fran sjons 

sydostra and a, Harifran rinner det ut till Kuohijarvi (c. 90 m. a. h.) 

genom en a, som sammanbinder tvanne sjoar, Palolampi och Narajarvi,' 

med hvarandra och harunder bildar flere iorsar, af hvilka den 

2 m. haga Torrikoski och den 3 m. hoga Porraskoski aro de mest 

betydande. Kuoh ijarvi Iorbindes i N. med den holmbestrodda Kuk kiajarvi. 

Fra n dennas sydligaste anda strornmar vattnet slutlige n genom 

Vihavuosi 1,6 m, hoga fors till Iso Roinevesi och Hauhons elka. 

Vattendrag med flode till Kymmene al]. 

Det afgjordt ofvervagande antalet sjoar tillhor a Kyrnrnene 

alfs vattensystem. Midt igenom ornradet stracker sig Paijann e, hvilkens 

langd kan beraknas till narrnare 120 krn., des s bredaste stalle 

till c. 20 km.,och hvars vattenyta enligt Ignatius 1) tacker en areal af 

1142 kvadrat kilometer. Enligt flere matninga r ar dess hojd c. 78 

m. a. h. 

I den na stora vattenbassin samlas vattnet fran talrika sjoar, 

Sjalf afbordar den sin vattenmas sa ge nom Kalkkis 1,5 m. hoga iors 

till Kymmen e alf, hvilken dock till en borj an endast und er en kort 

stracka tranger sig ihop tor att sedan flyta ut i den vackra Ruot salainen, 

som ge nom Jyran ko strom afskiljes fran Konn ivesi, darifran 

den egentliga alfven tager sin borjan, 

TillflOdena till Paijann e fran W. aro jamtorelsevis fa. Delt a beror 

darp a, att vattendelaren ligger nara Paijanne s vastra strand. Langst 

i N.W. ligger Muurarnenjarvi, en sto rre sjo, hvars hojd uppmattes till 

c. 86 m. a. h., och hvilken genom en kort a star i IOrbindelse med 

Paijanne, Af oiriga tillflOden aro de, som genom Jamsa a falla ut i 

Tiirinselka vik de Iornarnsta. Dessa up prinna fran en mangd smarre 

sjoar i trakten kring Petajavesi kyrkby och Iortsa tta darefter soderut 

ge nom nagra langa och smala sjo ar, Salaisjar vi, Iso Rautavesi och 

Kaukarivesi, till Jamsanj oki. Derma a ar till en borjan, dar den ga r 

igenom ett kuperadt landskap, syn nerligen rik pa forsar, af hvilka 

1) K. F. E. Ignatius. Handbok i Finlands gcog rafi s. 277. 

11

de ss sodra sida. Genom ett small sund star har Liekonvesi oeh Roykasvesi 

i direkt fOrbindelse med Puulavesi. Fran den Iorstnamdas 

sydligaste spets rinner vattnet ge no m Kissankoski kanal till Vah vajarvi, 

hvarifran det genom Ripatti fors rinner till Tuusjarui oeh harifran 

vidare genom Tuustaipale kan al till Lahnav esi oeh Tarhauesi, som 

ater genom en smal fors Iorenas med Juolav esi. Tarhavesi ater upptag 

er fran ester en strat sjoar, hvilka ligga i odernarkerna i sydostra 

Mantyharju oeh som slutligen samla sin a vattenmassor i Pyhavesi, vid 

hvars sodra strand Mantyharju kyrkby ligger. Precision snivellementet 

genast N. om Mantyharju stati on ang ifver Ior Pyhavesi sjo en hojd 

af 81, 5 m. 6. h. 

Fr an Juolavesi sydliga smala del, Sarkaoesi, rinner vattenmassan 

genom en bredare a, dar Voik oski bildar den storsta fors en, ut till 

vuohijarui, enligt precision snivellernentet 71,4 m. 6. h. Fran Vuohijarvi 

Iort satter den se dan geno m en mangd mindre sjoar, som lalla 

utom kar tblade ts grans till Kymrn ene. 

Fran se der upptager Paij anne ge no m Vaaksy kanal till flO de fran 

den grun da Vesijarvi, hvilken enligt precision snivellement vid Lahti 

ligger 81,5 m. 6. h. 

Ett ytterligare tillflOde erh alle r Kymm ene alf, inn an den trade r 

ut fran kart ornradet s sodra grans , fran de langa oeh smala sjoarna 

Rievelinjtirvet, hvilka ge no m Kuorenkoski e. 2,5 m. hoga fors afskiljas 

fran hvarandr a oeh ge nom Sulkava kn appt 1 m. hoga strom fran 

Konniuesi. 

Vattendrag med flode till Vuoksen. 

Vattendragen i omrade ts astra halft tillhora Saimens vattensy stem. 

Hufvudmassorn a af dessa tillh ora sjaliva Saim en, hvilk en enlig t precisionsnivellement 

vid Sot Michel oeh Villmanstrand ligger 75,75 m, 

6. h. Den bild ar har en mangd langa oeh smala vikar, hvilka starkt 

sonderskara landet, oeh som aro upplylda med hoimar oeh oar. De 

tilllloden Saim en har upptager aro fa. Det viktigas te ar Kuolimojarui 

stora sjo, sam i en smal vik skjuter langt i N.W. oeh endast genom 

ett smalt nas afskiljes fran de sjoa r, sa m hafva aflopp till Kymmene. 

Genom den 0,6 m. hoga Karnako sk i afskiljes den fran Saim en. 

Langst i N.E. inom karto mradet finn es i trakten kring Virtasalmi 

oeh Jorois ky rkbyar en storre samling sjoar, hvilka ge nom aar rinn a 

ut i Saimen (utom granse rna Ior kartomradet). 

13

14 

Sjiiarnas stra ndko ntu rer, Piiijiinnes bottenrelief. 

Vid en granskning af sjoa rnas begransning, de ras utstrackning 

oeh lagen i Iorhallande till hvarandra, finner man en viss regelb undenhet 

i afseende a strandliniernas riktningar. I synnerhet framtr ader 

delta vid de storre sjoarn a, i det att strand erna har i stora drag Iolja 

vissa riktn ingar at. Salunda aro vikarna i Paijanne pa ett i ogo nenfaliande 

satt utstrackta i N.W. oeh S.E., hvarvid stranderna hafva ett i 

det narmaste ratlinigt Iorlopp. Samma riktningar galla afven liir en 

mangd af vattendragen pa omse sido r om denna sto ra vattensamlingsbassin. 

Flere af dem aro langa oeh smala oeh ligga i direkt fortsattning 

till nagon af Paij annes N.W.-S.E:liga strandriktningar. Ofv erhufvud 

kan man, da omradet betrakt as i stora drag sa ga, att hos flertalet 

sjoar de N.W.-S.E:liga strandkonturerna aro de Iorha rskende. Mindre 

tydl igt Irarntrader en N.E.-S.\V:lig riktn ing. En annan ornstandighet, som 

dock forst vid granskning af Iorhallandena ute i naturen blir markb ar, 

ar liirekomsten af branta strander, pa sina stallen varkliga bergstupor, 

just vid de skarpast markerade N.\V.-S.E:liga strandriktningarna. Detta 

tyd er pa att anlaggningen af sjobackena rnaste hafva samband m ed 

sjalfva berggrundens beskaffenhet, oeh man ledes latt tiII tanken, att 

de i samma riktningar utdragna strandkonturerna aro betingade af 

gamla, hela berggrunden genomdraga nde liirkastningsspriekor. 

En af Lotsofverstyrelsen uppgjord djupkarta ofver Paijanne ar 

myeket upplysande liir denna fraga. Kartan har pa Sallskapets for Finlands 

geografi liiranstalta nde blifvit omarbe tad, sa att bottenrelie fen 

as kildliggores genom sammanhangande kurvor pa sa mma satt som en 

hojdkarta atergifver hojderna pa land. Af denna Irarngar att Paijannes 

botten ar genomdragen af flere djupa grafformiga insanknin gar, af 

hvilka de fiesta aro utstrackta paralIelt med hvarandra oeh i riktningar, 

som sa mmanfalia med de skarpt frarntradande N.W.-S.E:liga riktninga rna 

hos stranderna. Stors ta dju pet, 93 m., finnes i Rutalahti vik i norra 

delen af Paijanne. Det bildar har djupaste stallet i en jamlorelsevis 

smal sanka, som fran andan af Rutalahti i N.W.:lig riktning gar fram 

ofver bottnen af sjon till vastra stranden . Langst i N.W. ar djup et i 

sankan 70-75 m. Da sjobott nen pa sodra sidan af insankningen ligger 

40- 30 m. under vattennivan, ar sankans djup raknadt fran Paijannes 

botten pa detta stalle i rundt tal 40-50 m. En annan likartad sanka 

gar fran andan af Korospohja vik i N.W:lig riktning ofver sjon; de ss 

djup varierar mellan 50 o. 55 m. En tredje med ell djup varierande 

mella n 50 oeh 60 m. gar fran norra sidan af Kilvensalo 0 i N.W:lig

16 

som rnangenstades kunna Aterlinnas, tala lo r d etsamma. Dessa fortsattningar 

kunna sparas i lAnga och smala sjo ar, hvilka liksom stranderna 

vid sankorna i Paijanne aro kantade al hoga och olta bran ta 

berg. Dessa klyltlinier kunna pa sA satt olta Ioljas Olver mycket 

langa strackor, SAlunda Iortsattes den i P aijannes botten liggande 

nordvastligaste sankan i N.W. Olver Muurame sjo, i S.E. langs norra 

stranden al Rutajarvi sjo och liings sodra stra nden al Puulavesi. Sankan, 

som gAr Olver Paijanne langs norra stranden al Juokslahti vik, 

f ig. 2. Karta lltvisande de viktlgaste klyftliniernas fOrlopp i PlHjanne omrade t, 

Iorts attes i N.W. sannolikt tangs den smala vik, som utgo r en N.W:lig 

Iortsattning al Kaukarinvesi sjo, medan den i S.E. kan Ioljas tangs 

Tammil aks, Angelselka, Viherinsclka och sodra stranden al Suonti enjarvi. 

Sankan i Paijanne IrAn sodra stranden al Vehkasalo mot Tii 

rinselka vik har sin lortsattning i N.W. i Loyticvesi sjo och den la nga 

och smala fjarden mellan Kolho och Keurunselka. 1 S.E. ar den svarare 

at! folja, Af de sanko r, som begran sa Virmala 0, kan den sydligare 

Ioljas mycket langt, I N.W. Iortsa ttes den langs norra stran den 

al Lumm ene sjo och Pit kavesi till narheten al Langelrna kyrka, i

S.E. langs Kymmene alf, ofver Ruotsalainen oeh Jyranko strom langs 

sodra sidan af Konnivesi. Fortsattningen af denna lin ie skonjes annu 

langt utom kartomradets gra nser , Salu nda hor Helvetinj arvi sjo i 

Ruovesi san nolikt hit oeh mojligen Iorts attes den i S.W. anda fram till 

nagon af de N.W.-S.E:liga vikarna i Vekkelaks socken, 

I motsat s till dessa N.W.-S.E:liga lini er har man svart att angifva 

fortsattningarna liir de N.E.-S.W:liga. J amte de pa Paijannes batten 

frarntr adande ligger en dylik sannolikt i den sanka, som intages af 

Rievelinj arvi oeh Tuu sjarvi sjoa r. Pa naset mellan de sistna mda 

skonjes liirk astningen i en myeket tydlig rifningsbreecia i narheten 

af Paaso gard. Mojligen aro dock afven dessa fiirkastni ngar allmanna, 

ehu ru de i stora drag ieke aro Sa utpraglade sam de N.W.-S.E:liga. 

Af dessa iakttagelser komm er man salunda till sluls atse n, att 

sjoarnas begransningar till stor del aro orsakade af liirkastningslinier 

och att sjobackenen aro anlagda redan i preglacial tid. Nar detta 

fiirkastningssystem uppkommit kan ieke sakert aigoras. Del ar rnojligt 

att liirkas ln ing arna egt rum under Here olika tider, oeh att saledes 

nya fiirkastningslinier da oeh da tillkommit, ehuru man ju yore 

mera benagen att antag a, att atminstone hufvudmassan af dem uppstatt 

ungetar samtidigl, emedan vissa riktningar aro Sa frarntradande. 

Jordarternas belydelse fOr olika narlngar, befolkning, nartngskallor, 

etc. 

Den allrnannast odlad e ake rjorden ar moran gruset, Sa stenuppfylld 

denna an ar, upparbelas den iifveralll inom ornradet, oeh del 

visar sig harvid, att den ieke ar nagon dalig jord, ehuru myeket 

arbele maste ned lagg as pa den samma. I motsats till lerm ark erna behofver 

moran grusjord en ieke vidlyftigt uppdikas, da den i ratt betydande 

grad genornsla pper vattnet. Man finner darfor akertapporna 

ofta anlagda pa hojdernas sluttningar. Att den innehaller de liir 

vaxternas Iortbestand be hofliga arnnena Iramgar atven daral, att en 

ratt yppig grasvegetation froda s ofverallt pa densamm a. Moranj orden 

bild ar darfor i regeln afven goda betesmarker. Det ar afven denna 

[ordart, som i synnerhet tidigare i star utstrackning anvants till svedjemarker. 

Det intensivare jordbruk el bedrifves dock hu fvudsaklige n pa 

slatterna, af hvilka lerflacko rna i Sysma oeh Jamsa aro de tornamsta. 

17 

2

anlagda i liten skala, finnas i de flesla socknar. Mest ar del en 

starkl sandig lera, som brannes; och produktionen fyller endas l den 

narrnaste omgifningens behof. I Langelma socken ar brynstensindustrin 

utvecklad. I tre sliperier tillverkas har af traktens glimmerskiffer liebrynen 

i sadan mangd, att en storre export, hufvudsakligen pa Ryssland 

IOrekom mer. 

Mjolkv arnar finnas i talrik mangd, Sa godl som alia drifvas 

med vattenkraft. Afven gar/ verier aro spridda ofverallt.. 

De kvartara bildningam a. 

De jordarter, som finnas i vart land, aro till stors ta delen uppkomna 

und er den kvartara perioden, da norden var tackt af en vidt utb redd 

inlandsis, pa samma satt som t. ex. Gronlund lOr narvarande ar, 

Med hansyn till sin uppk omsl kunna de betraktas som del mer eller 

mindre omlagrade Iorvittrings- och detritusgrus, som uppstatt af den 

fasta berggrunden. Genom isens transporlerande IOrmaga blef detta 

omflyttadt oeh oita Iordt langa vagar fran sin ursprungsort oeh genom 

haisvagens oeh alfvarnas inverkan omskoljdt oeh omsorteradt. Af 

del grofre gruset bildades pa sadant satt sand oeh leror, som afsattes 

i form af rnaktiga lager oeh utfyllde sankorn a mellan hojderna. 

Landisen s rorelsertktntng oeh inverkan pi! berggrunden, 

Rundhallar. EU af de mest frarntradande dragen hos ett landomrade, 

som ofverskridits af glacierer eller inlandsis, ar en tydlig 

afrundning af berghallarna i den nedisade trakten. Denna har uppkommit 

darigenorn, att de framskrida nde ismassorna, som i sina bottendelar 

varit uppfyllda med stenstyeken oeh grus, afnott oeh glattslipat 

framstiekande skarpa kanter oeh ryggar hos bergen. Harvid 

hafva de delar af hojderna, som vettat emot den framryekande isen, 

fatt flaekare sluttningar, an de som legal "i la" bakom demo Laget 

af dessa afrund ade .stotsldor- ange r salunda, fran hvilket hall isens 

anfall skett. 

I en trakl, sa betack t af jordarter som kartornradet Iramtrader 

afrundningen af bergen bast i narheten af de storre vattendragen, dar 

19

20 

berggrunden belriats Iran silt tacke al ja rda rter. I Saimen s sydvastra 

ska rgard, Wngs stranderna ach pa oarna i Puulavesi ach Paijanne 

afvenso m i den berguppfyllda terran gen mellan Heinala och Mantyharju 

linner man darter talrika exempel pa . rundhallar". Dessa aga 

i regeln en val Iramtradande stotsida at N. ach NW. , men alta skarpare, 

aregelb undnare larmer at S. ach SE. Alven i de ilran vall endrag 

en langre aflagsna delam a ina m omradet angilver den kull iga 

beskaffenheten has grushojderna ach dessas i de ornnamda riktninga rna 

langt utdragna former , att berggrunden ar sammansalt al alrundade 

kullar ach alt ismassorna, sam fort med sig gruset oc h uppt ornat d et 

oiver hojdema, framskridit Iran N. eller NW. mot S. ac h SE. 

Raff lor. Bast Irarngar dock inlandsisens rorelseriktn ing al raftlom 

as riktn ingar. Raffl or benarnnas repar i de giattslipade berg ha llama, 

hvilka uppstatt da uti de n frarnatsk ridande inlandsisen Iastade 

stenar skrapat emat berggrunden. Dylik a repar finner man atven i 

terranger, sa m fOr narvarand e cfverskridas al ismassar. 

[nom kartomradet halva en mangd raffelabservatianer blilv it 

gjarda. De viktigaste al dessa aro ut satta pa bilagade kartskiss, d ar 

atven asarna aro angilna (sid. 22). 

Flertalet rafflor gar, sas orn kartan utvisar, i N.-S. eller N.W.-S.E:Iig 

riktning samt ansl uter sig naggrant till riktningen has de asar, so m 

linn as i sam ma trakter. I ornradets nordostra delar ar en N.W.-S.E:Iig 

riktning radande. Langre vasterut, i midten af ornradet, forharskar 

en ung. N.-S:lig. Ell undantag harifran gor a endast trakterna narrnast 

S.E. am Paijarme , dar rafflorn a ins la en N.E.-S.W:Iig riktning. I sjalfva 

Paijann es sanka linn a vi N.-S:Iiga rafflor, men ge nast W. am denna 

Iorekommer ate r ell N.W.-S.E:Iigt sys tem, sa m i omradets N.W. horn 

visa r en star k dra gning at W. 

Jamtoras de alika raffelriktn ingar na med hvarandra ach med 

asamas och randrnorane rnas stryk ningsriktningar, kan man uppstall a 

tre skilda system, hvilka maste tillhora alika glaciala skeden, Det 

aldsta syste met amlaltar de N.-S:Iiga raffl or, sam tarnligen sparadiskt 

antraffas ina m de delar al ornradet, dar N.W.-S.E:liga eller N.E.-S.W:Iiga 

raffelriktningar rada . Dessa rattler synas vara aberaende al asarnas 

riktninga r ach sta likasa icke i nagot samband med de inorn omradet 

Iorekommanrte randmoranerna, Dett a Irarngar daraf, all de pa flere 

stallen ofverkorsas al N.W:liga, med asriktningarna sammanlallande 

rafflor samt att de icke anpassa sig elter randmoranernas bojningar, 

Det ar darte r mojligt att de up pstatt un der ett skede, da inlan ds 

isen i ungetar N.-S:lig riktning ofversk ridit hela omradet.

Ett yngre railelsystcm omfallar de rafflor, hvilka i varie rande 

riktningar, N.W.-S.E., N.-S. och N.E.-S.W., aro spridda ofveralit inom omradet 

och harvid noggrannt afpassa sig efter de bojningar. andrnoranen 

Salpausselka i ornradet s sydligaste delar gor. Da denna bildar 

en mot N. konk av bage, som vid Paijannes sydvastra strand gor ett 

skarpt kna mot S.W., aro raillorna i trakterna E. om Paijann e sjo 

stralformigt utbredda otver omradet, I trakterna narm ast E. om Heinola 

, dar Salpausselkas riktnin g ar ung. E.-W., ga rafflorna i ungelar 

N.-S. och sammanfalla saledes rned raffl orna i det aldre systemet. Har 

ar det saledes svart all atskilja de olika systemen fran hvarandra. 

I trakte rna W. om Paijanne, dar rattelriktningen ar N.W.-S.E., kan 

man slutligen pavisa annu ett tredje system, som sannolikt ar det 

yngs ta. Fran trakten kring Jyvaskyla stad utloper i S.S.W:lig riktning 

en val markerad, pa sina stallen hogrest grusrygg , som i S.W., d. v. S. 

i Jam sa och Kuorevesi socknar, upploser sig i vida sandfalt. I trakterna 

N. och W. om denna grus rygg ga raflelriktnin garna vinkelratt 

emot densamm a och i Muurame by, E. om grusrygge n, har man iakttagit 

mycket tydliga korsrafflor, som tillhora en N.W.-S.E:lig och en 

N.-S:lig riktning. Dessa ornstandighete r tala fO r all denna grusrygg 

ar en andmoran och att iltminstone en stor del af de rafflor, som 

ligga N. och W. om denn a, tillhora det skede, da andrnoranen bildades. 

Det skulle saledes linna s ell reffelsystem, som ar aldre an Salpausselka 

skedet, d. v. s. det, da inlandsisens rand lag ungelar langs 

den linie, dar Salpaussel ka Iramstryker, ell annat, som hanior sig till 

Salpa usselka stadiet och slutligen ell tredje, som hor till Jyv askyla 

- Jamsa andrnoranskedet. 

Dar Salpa usselka i Asikkala socken gor ett skarpt kna at S.W., 

linna s pa f1e re stallen korsraitlor, sarskildt N. om andrnoranen. Dessa 

ga i N.W.-S.E. och N.E.-S.W. S. om andmoranen ga de fiesta rafflor i 

N.W.-S.E. Della forklaras val bast gen om antagandet, all de N.W.-S.E:liga 

rafflorna till stor del upp kommi t, da den sodra Salpausselka-karnmen 

(utom kartornradets sodra grans) bildades, hvarvid ismassorna otverskredo 

de trakter, dar den norra karnrnen ligger. Da den norra rygge 

n sedermera bildades , lingo ismassorna pa ostra sidan en mera 

N.E.-S.W:lig riktning ; det tidigare raffelsysternet blef salunda ofverkorsadt, 

Glaciala flyttblock, drifisblock. En annan fOretee]se, som afven 

talar fOr en transport af fast material, ar fOrekomsten al bergartsblock 

och stenar al bergartstyper, som aro Irammande fOr den ifragavarande 

trakten. I morangruslagrens ofversta delar, hvilka inom vissa delar 

21

24 

Blockhopar. Pa en rnangd stallen inom kartomrildet linner man 

vids trackta al kullerstenar sammansalla blockhopar utan mellanliggande 

grus. Dessa ligga pa mycket olika nivaer, an direkt pa blotta 

be rget, an otvanpa morang rus et. En sta r del al dessa kunna betraktas 

sasom uppkomna vid lorna haisku ster, d. v. s. de aro gamla strandlinier 

(se ha re m under rubrik nivalOrandringar). I vissa fall, da blockhopen 

ligger direkt ofvanpa det kala berget, aga blacken skarpkantig a 

former och best a uteslut and e al den bergart, hvaraf berget uppbygges. 

Dessa aro tydligen uppkomna genom berggrundens sand erktyftning, 

sam sannolikt betin gats af s. k. lrost spran gning. och hafva 

salunda bildats pa stallet, Ell typiskt exempel pa en dylik blo cksamling 

linnes bI. a. pa Kammi ovu oris vastra slullning i Sysrna, 

I ell visst sammanhang med uppkomsten al blocksaml ingar, so m 

uppstatt pa platsen, sta sada na grus artade jord arter, sam bildats g enom 

lOrvillring efter istiden, d. v, s. i egentlig mening lOrvillring sgrus 

. Dylika bildningar aro dock mindre vanliga och antraffas egentligen 

endast dar. hvarest en grolkorn ig Wit lOrvill rande granit linnes. 

I Jamsa och i Hirvensalmi socknar (pa astra sidan at Puulavesi) upptrad 

er en porlyrgranit, sam alta i ytan ar Iorandrad till grusartade 

massor. Detsamma ar Iorhallandet med vissa af rapakivibergen i 

norra delen af Jaala socken. 

Jattegrytor ocb likartade 

bildningar. Med jattegrytor 

Iorstas sasom bekant 

val svarlvade, mestad el s 

runda lOrdjupningar i la st 

berg. hvilka antagas halva 

uppkommit genom all losa 

stenar bragts al rinnande 

vatten i svarlvande rorelse 

i en Iorut forefintlig fordjupning 

i berget. Exernp el 

pa dyli ka bildn ingar finn er 

man mangenstades vid stranderna 

al alfvar och Iorsar, 

Inom kartornradet hafva 

nagra sada na afven ant rallats 

. Ett vackert exempel 

linnes vid norra standen al 

Pu ulavesi 3/. km. N.E. a m 

Fig. 5. Jattegrytor. Haapalahti, Kangasniemi.

sjon Suuri Hietanen i Haapalahti by i Kangasniem i soeken. Vid foten 

af en brant bergvagg, dar alia kanter oeh horn aro synnerlige n val 

afrundade och berget liksom urgropt, ligga tvan ne tydliga jattegrytor 

alldeles tatt invid hvarandra (Fig. 5). Den sto ne ar 80 em. lan g, 50 

em. bred oeh 45 em. djup. I bada gryto rna ligga f1e re val rundade 

loparstenar. Den storsta af dem matte i tre rikt nin gar 33, 20 oeh 

14 em. 

Moran. 

Mortin (bottenmoran, krosstensgrus}. Hufvudmassan af alia jordart 

er inom ornradet utgores af en stenuppfylld, an losare, an hardare 

jordart, hvilken sasom ett maktigt lager utbredts oiver den fasta 

herggrunden. Denn a jordart benamnes vanligen moran eller kro ssste 

nsg rus. [ start sedt har den en enformig beskaffenhet, ehuru doek 

nagra skilda typ er kunna ats kiljas. Den karaktariseras darat, att i 

densamma ligga stone oeh mindre stenar, som hopeement eras af ett 

finkornigare, stundom stoftfint eller nastan lerartad t grus, hvilket 

ofta ar syn nerligen hardt sammanpaekadt. Saval de sto rre sam mindr e 

stenarna, sa m tillho ra olika bergarte r, ehur u doek mestadels sadana 

sam fOrekomma i tra kten, aga i regeln kantiga, toga afrundade former, 

oeh atven korn en i den hopbindande massan utgoras af skarpkantiga 

sten splittror. Detta afvensom Iranvaron af skiktning oeh 

ofverhufvudtaget en struktur, sam skulle tyda pa sortering af mat erialet, 

talar fOr att detta bildats under hogt trye k oeh utan att senare 

hafva starkare paverkats af vatt en. Sarnm ansattningen has materi alet, 

sam visar att jordarten up pko mmit ur olika bergart er, tal ar ater for 

att detta hopiorts fran olika trakter. Man antager darter, att denna 

jordart uppkomm it af de gru smass or, sam uppstatt dels genom Iorvittring 

af berggru nde n Iore eller genom frostvittring under sjalfva 

istiden, dels afven geno m afnotning eller slitning af det fast a berget. 

Da inland sisen skred ofver landet, hopblandades dessa massor oeh 

utbreddes ofver berggrunden, hvarvid de ytte rliga re af de patryckande 

ismassorn a nottes oeh sonderrnalades. 

Det ar i denna jordart, sam en stor del af akram a oeh svedjelanden 

ligga, Iiksom afven skogarna slagit rot i densamrn a. 

Urskoljdt morangrus. Harmed beteekn as en i allmanhet los, sandig 

jordart. De i gruset ing aende storre stenarna, ifall man icke 

rnedraknar dem med bloekartade dimen sioner, aro atminstc ne till en 

25

26 

del tarnligen jarnnstora och visa till en viss grad kantnotta former, 

Det linare gruset ar lost och sandartadt, i regeln brunt eller gulbru n t, 

stundom 1. o. m, ockergult , samt i allrnanhet frill Iran stoltlint, lerartadt 

bergartsmjol, Till ofvervagande del tillhor a stenarna granitiska 

bergarter, mestadels rOdaktiga, strimmiga gneisa rter, medan skille r 

Iragm enten aro jamiorelsevis la. Salund a ingick uti elt losare krosslensgrus 

Iran St. Michels socken : 78 0 10 rod gneisgranit, 4 "10 pegmati tgranit, 

3 "10 linkornig rod granit (ganggranit) samt 15 "10 glimmergneis. 

Denna rnoranart IOrekommer hulvuds akligen i ornradets syd 

vast ra och sodra delar och synes i allmanhet rada i de trakter, dar 

land skapet ar mindre kuperadt. Den bildar har sleniga marker med 

sma och i allrnanhet grunda Icrsumpningar, medan storre sammanhilngande 

hvitrnossekarr aro mindre vanliga. I ytan Iramslicka de storre 

blocken ifran grusmassan och aro slundom anhopade i sadana mangder, 

all hela marken ser ut som elt enda stentalt, Nag ra storre skarningar 

hafva icke antraffats uti jorda rten, men dar mindre sadana linnas 

vid landsvagarna, ser man stu ndom, i synnerhel i de otra delarna, 

en antyda n till skiklning, i del all strimmo r al medel- och linkornig 

sand omvaxla med grolre grus. 

Hard moran (pinnmo). Del andra slaget al moran ar en ylterst 

hardt sammanpackad jordart, i hvilken ell sloltlinl, leraktigl, vanligen 

grall bergartsrnjol hopbi nder ell grolsandigare grus och i della liggande 

storre slenblock. Aflagsnas del stoltlina bind emed lel, hvilket 

vanligen kan ske med 2 11 3 slamninga r, kvarblilver en grusartad 

massa, som myckel liknar den tidigare beskrilna moranarten , De i jordarlen 

ingaende storre stenarna aro al synnerligen vaxlande storlek, i det 

all de fran all vara endasl nagra centimele r tjocka, kunn a na upp till 

block med en langd al nagra meter. I synnerhet de storre blocken 

aro olta mer eller mindre alrundade och slundom Iorsedda med tydliga 

jokelrepor. De mindre stenarna aga darernot i regeln kanliga, 

IOga afnott a former: det samma galler om de sma stensplillror, som 

inga i det linare, sand iga gruset. Hulvudskilnaden mellan denna 

rnorantyp och den Ioregaende ligger saledes i den lastare konsistensen 

och i IOrekomsten al ett stollfint bindemedel hos den Iorra. Derma 

jordart ar sa hard, alt man endasl med stor moda kan astadkornma 

skarningar i densamma. Vid gralningsarbeten kan man utkila eller 

sonderspranga gruset i stara sarnmanhangande stycken ungefar som 

last berg. Al [arnvagsbyggaren, som olta ar Ivungen alt gora skarningar 

i detsamma, kallas denna morantyp vanligen pinnmo.

Vanligen ar denna jordart, sasom man i storre skami ngar kunnat 

iakttaga, likartadt sarnma nsatt i hela sin massa, utan spa r till 

verklig skiktning. Pa nagra stallen langs Kuopio-Kouvola [arnva gslinie 

afvensorn i en ska rning c. 5 km. W. am Petajavesi kyrkby vid 

Keuru-s-Jyvaskyla jarnvagslin]e har dock midt uti den harda mass an 

iakllagits linsformigt utstrackt a partier af en medelgrof sand utan 

storre stenar. 1) 

Nagon skiktni ng i dessa sandlager kan dock liksom uti den 

omgifvande rnoranen icke iaktt agas. Det ar svart all forestalla sig, 

huru dessa sandlinser i moranen bildats. Att de aflagrats saso rn vanliga 

af tydlig skiktning utrnarkta san dlager, fiirefaller fOga san nolikt. 

Snarare yore man da benagen all tan ka pa en lokal renskoljn ing af 

vissa delar af moranen, astadkommen geno m jokelalfvar under isen. 

Otankbart yore icke haller, att de skulle vara frag mentartade partier af 

sand, sam inneslu tits i mora nen. 

Den harda rnoranen ar utbredd ofver sto rsta delen af ornrade t, 

I motsats till moran en i kartbladets sydvastra delar ar den rnangenstades 

upptorn ad till ryggar och kullar. Moranryggama aro alta utstra 

ckta i riktnin gar, sa m sammanfalla med rafflornas och saledes med 

isens rorelseriktni ng, och de bidraga salunda till att gifva trakten 

den karaktar, sa m kannetecknar det tidigare beskrifna rygglandskapet. 

Dylika terranger finnas i omrad ets nordostra delar, sarskildt i Pieksarnaki 

och Jorais. I en del trakter aro rygg arna icke synnerligen langstrackta, 

utan aga mera kullartade former. Dell a ser man t. ex. i 

norra Jaal a, i Hirvensalmi samt i trakterna omkring Jyvaskyla stad 

och ofverhufvudtage t i omradets norra och nordvastra delar. H6jderna 

aro harvid icke anordnade i bestarnda riktningar, utan ligga 

oregelbundet am hvarand ra. 

Huruvida dessa moranhojder alltigenom aro uppbyggda af rnarangrus 

eller am de aga en kama af fast berg ar svart att saga. 

Dock fO refaller det sannolikt, att en star mangd af i synnerhet de 

lagre kullarna och ryggarna besta af endast grus, medan i de 

hogre en stomrne af berg kan Iorutsattas. Det sista framgar da raf, 

all i en mangd hojde r berget slicker fram ur gru set vid ta ppen eller 

har och hvar langs sidorna. 1 Hirvensalmi, dar moranryggar aro vanliga, 

ser man stundom berget blottadt vid ryggens nordvastanda, sam 

darjarnte ar liksom tillplattad, medan gruse t i dess sydvastra del ar ar 

utdraget till en svanslik kam, hvilken bildar liksom en fortsattning 

I) Guss. Mattsson. Beskrifning ctver skarningar vid Keuru-c-Jyvaskyla jamvsgsnnte. 

Medd. frAn lndustrtstyrelsen i Finland. H. 25. 

27

Evois-Ansio asen, har icke kunnat afgoras. Det sen are fo refaller 

sannolikt, da man tager i betraktand e, all de sydligare delarna af 

Evois-Ansio asen aro samma nsa lla af g rupper af flere as ka mmar, 

medan de nordligare utrna rkas af en enda kam. 

Asikkala-Toriftu dsen. Nastan parallel med Evois-Ansio asen 

ar en asstracka, som tager sin bo rjan i Asikkala kyrkby och darifran 

stracker sig i N.W:lig riktning genom hela Padasjoki samt elt godt 

stycke in i Kuhrnoi s socken. Derma ar den tydligaste och skarpast 

framtradande af alia asstrackor S.W. om Paijann e, Den kan sagas 

borja vid Kurhila gastg ifveri i Asikkala, dar den i ung. rat vinkel stoter 

emot Salpausselka, med hvilken den sa gar ihop, all man icke 

kan angifva nagon grans emellan demo Ell stycke S. om sockenran 

mellan Asikkala och Padasjoki ar asen afbruten en kortare stracka, 

Efter della afbroll Iortsattes den i sarnma riktning som tidigare, till en 

borjan med en val utpraglad askam. W. om Maakeski by ofvergar 

darernot den tydliga ase n i ell vidt gruslalt, hvilket i olika riktningar 

genomkorsas af korta askammar. Talrika asgropar och grafvar finnas 

har ofveral lt. Gruset ar ytterst grofstenigt och rnangenstades alldeles 

befriadt frAn finare sand. Hela trakten erhaller harigenom ell sterilt, 

ods ligt utseen de. [ sin N.W:liga anda flikar grusfaltet ut sig i en spets. 

Grusmaterialet blir Sa smaningorn Mer hopadt till tydliga rygga r, hvilka 

till en borjan gA parallelt med hvarandra, men darefter lopa ihop 

till enda kam . Derma afbrytes ell par km. S. om Vieru bruk. PA sistnarnda 

stalle sko njes asen i nAgra srna kullar, men forst N. om Miestornanjarvi 

vidtage r den Anyo med tydlig ryggform. Asens kron ar 

har nagot tillplattadt, medan sidorna arc mycket branta, Djupa assjoar 

och grafva r, som aro utstr ackta i ase ns langdr iktning, finnas har och 

hvar. N. om Kaukela by vidtaga Ater tvanne, stallvis tre parallelkammar, 

hvilka arc synnerligen branta (30°_ 35° lutning hos sidorna) oeh 

!6rsedda med skarpa kron. Nagot S. om Iso Torittujarvi !6rena sig 

kammarna till en rygg, som ar lagre an de narmast soderut liggande 

delarna. Vid Alho gArd gor den na ett svagt kna och ga r i N.W:lig 

riktn ing ofver Lumrnenjarvi sjo, vid hvars norra anda den anyo uppenb 

arar sig. Nagon km. N. om sjo n upphor den , men skonjes 

annu en g Ang uti en C. 5 km, lang smal as pa sydva stra sida n af 

Pitkavesi i Kuhrnoi s socken. Har upphor asstrackan Iullstandigt. 

Alia ofvan anforda asstrackor ofverensstamma sinse mellan dari, 

att de arc utstrackta i N.W-S.E. De narrnast E. om Asikkala- Torittu 

as strackan upptradand e ryggarna aga en haritran afvikand e strykningsriktning. 

3 1

32 

Maakeski lisen. Salunda finnes genast E. om Maakeski by en 

as, som i ung. N.-S:lig riktning stracker sig at S. ett styeke pa sodra 

sidan af socken ran mellan Asikkala oeh Padasjoki, at N. ater fram till 

Paijanne strand. Den ar i sina so dra delar bast utbildad oeh bildar 

har en ratt hog oeh brant kam. N. am Maakeski by ar den da re rnot 

lag oeh flack. 

Padasj oki asen. En likadan riktning age r den as, sam med val 

framtrMande ryggform stracker sig fran Padasjoki kyrkby norrut till 

Kellosalmi sund, hvarefter den gar tvars otver Kellosalmi landet. 

Kaurattu. asen. E. am denna as iakttages N. am Kaurattu gard, 

en kart, men myeket vaeker as, sam stryker i N.-S. 

Harmois- och Kuhmoisdsarna. Derma as hor sannolikt ihop med 

de asstrackor, sa m iakttagas N. am Harmoislahti oeh Kuhrnois kyrkby. 

Afven dessa aga tydliga , men smala asrygga r, 

Keloanto lisen. Till dessa N.-S:liga asar sallar sig ytterligare 

den langa as, hvaraf den 8 km. langa Kelvan tosaari holme i sodra 

delen af Paijanne hel oeh hallen bestar, Holm ens asnatur Irarnstar 

synnerligen val, i det att gruset ha r ar upptorn adt till en val framtradande 

rygg, i hvilken har oeh hvar ligga djupa asgropar oeh grafvar. 

En Iortsa ttning till denna as ar sannolikt den karla asstracka, 

sa m fran Tehiniemi udde med fl ere afbratt stracker sig ett godt stycke 

N. am Saksa gard i Kuhmois soeken. 

NW. am denn a as Iinnes genas t N. am Iso Pihlajavesi i Kuhm ois 

ytterliga re en N.-S:lig, af sandialt omgifven rygg. Till hvilken asstracka 

den bar raknas, ar svart all saga; dess lage talar mahanda to r, atl 

den yore en iortsattning af Padasjoki asen. 

Asstrttckorna S.E. om Paijdnne sjo aro utstrackta i S.S.W.-N.N.E. 

Pulkkila-s-Kdkisalmi lisen. Nagra km. S. am Asikkala ky rka 

stoter i vinkelrat riktning emot Salpausselka en as, sam till en borjan 

leper langs S.W. stranden af Paijanne, men dareiter gar ofver 

sjon, hvarefter den pa nona sidan af Kakisalrni sund fortsattes un g. 

10 km. mot N.E. Efter ett langre afbrott iakttages den i nagra smala 

kamma r E. am Majusvesi i Sysma soeken . I sina sodra delar ar asstrackan 

myeket tydlig; i synnerhet ar den val iramhafd pa den lan ga 

oeh smala holmen Kaarsalmi i Paijanne, hvilken hel oeh hallen uppbygges 

af asen. Grusmaterialet ar har hopadt till en mangd kullar 

oeh kort are ryggar, mellan hvilka djupa grafvar oeh gropar ligga. 

De forra aga vanligen ell egendomligt skrufformigt iorlopp oeh deras 

bottnar aro bes trodda med talrika klapperstenar. N. om Kakisalmi sund 

blir asstraekan smaningorn allt otydligare , tills den slutligen upp ho r,

Kalknis-e-Jousa lisen. Denna ar den langst a ass traekan inom hela 

omradet, i det all den, i lall albrollen medraknas, uppnar en langd al 

e. 70 km. Den tager sin borjan pa nagra srna holmar i Pa ijan ne, 

gar darefter sasorn en tydlig kam tvars olver landet S. om Kymmene 

all, albrytes N. om Kalkk is kanal, men upp enbarar sig ater N. om 

Kalk kis by, dar den upptrader sasom svagt kup erade moar, ofver hvilka 

landsvagen fran Sysma ga r fram. Ell styeke pa norra sidan af ran 

mellan Asikkala oeh Sysrna ager den under en kort are stracka Mer 

tydli g rygglorm eller bildar en komplex al lIere langstraekta askullar. 

Ell styeke S. om Nuoramois by albrytes den sa mt antraffas forst vid 

norr a strande n al Urajarvi i Gustal Adolls soeken. Har vidtaga myeket 

tydliga asryggar, hvilka med kortare albroll stracka sig Iram till 

Gu stal Adolfs kyrkby oeh darilran langs vast ra strande n al Jaasjarvi 

sjo till Jousa kyrkby samt vidare i N.E:lig riktning till N.W:liga anda n 

af Suontienjarvi sjo. I allrnanhet aro asryggama ieke hoga ; endast 

pa la stallen na de mera an 20 m. iifver den omgilvande mono Hogsta 

punkten pa hela asstrnckan finnes vid det smalaste stallet pi! naset 

mellan Rautavesi oeh Jaasjarvi, da r asens kron Iigge r e. 36 m. oiver 

de narliggande sjoa rna. Asens sidor aro har afven ratt bran ta. Asgropar 

oeh gralvar finnas pi! rnanga stallen. 

Angelselka-s-Rutalahti asen. Pa norra sida n al sundet mellan 

Tammilaks oeh Ange lse lka vidtager en anna n asstrackning, hvilken Sa 

god t som utan afbroll ga r till ostra andan al Rutalahti vik oeh dari 

Iran till sodra vikbollnen af Leppavesi, Hulvudriktningen ar saledes 

N.-S. Nastan ofvera llt ar asformen tydlig, men i allrnanhet hojer sig 

ryggen icke synnerligen hogt ofver den omgilvande terrangen, Olt a 

lopa tvann e kammar bredvid hvarandra; della ar I. ex. Iallet i trakten 

S. om Rutajarvi. Pa andra stallen uppbygges as en al talrika ru ndade 

kullar, som utan ord ning aro hopade vid hvarand ra. En dylik karak 

tar har asstr ackans sydligaste delar. Pi! grund af asens riktning kunde 

man antaga, all den hor ihop med den as, som gar genom Jousa, 

hvilket antaga nde afven stiides af flirekom sten al sandmoar pi! sodra 

sida n al Ange lselka. I fall della ar riktigt, kan asstraekan N.E. om 

Jousa kyrkby mojligen betraktas som en biarm till denna. 

He/nola lisen. Ungeiar 8 km. S om Jyranko strom biirjar en 

tamligen tydlig asstracka, som med N.N.E:lig hulvudriktning Iortsattes 

till narheten al Lusi by i Heinola soeken. 1 syn nerhet i sina sydligare 

delar ar den ratt brant oeh hog samt pa vastra sidan begransad 

al sandialt. E. om Myllykyla hojer den sig nago t ofver 40 m. ofver 

omgilningen, S. om Jyranko strom nar den ung. 44 m. ofver alfven. Asen 

33 

3

34 

fortsattes omedelbart pa norra sidan af strornrnen, som skar gen om 

asen, oeh stracker sig utan afbrott samt med skarp ryggform till Heinola 

kyrkb y. Ha r ar den delad i Here kullar oeh omgifven af sandmoar, 

i hvilka nagra vaekra assjoar ligga. N. om kyrkbyn sanker sig 

asen betydligt, hvarjarnte ryggarn a ofta aro afbrutna. 

Tuusjarui lisen. Nago n saker iortsattning till asen N. om Lu si 

by har ieke iaktt agit s. Dock ar det mojligt att de sandmoar oeh den 

smala as, som upptrader pa vast ra sidan af Tuusjarvi sjo, hora ihop 

med Heinol a asen. I sadant fall skulle den na vid Lusi by go ra en 

tamligen skarp krok at N.E. 

Hirvensalmi lisen. I trakterna narrnast E. om Heinola finnas ic ke 

langre sammanhangande asstrackor. Kortare ryggar torekornma visserligen 

har oeh hvar, men i allrnanhet ar det svart at! sakert aigora am 

de aro delar af en sarnmanhangande asstrackning, Sarskildt talrika aro 

dylika korta asar i norra Mantyhar]u oeh Hirvensalmi soeknar. Af dessa 

framtrader en as, som fran N.E. stranden af Ryokasvesi i Hirvensalmi 

stracker sig !ram till S.E. st randen af Puulavesi. Den har en 

myeket skarp rygg sa mt ar pa ett stalle inkilad mellan nagra sjoar, 

ofver hvilka man fran asens kron har vidstrackt ut sikt. 

I kartomrildets sydostra delar finner man ater storre sarnrnanhangande 

asstrackor. Dessa lopa i N.N.E:lig riktning, d. v. s. vinkelratt 

emot Salpausselka, som har skjuter in i omrildet. Narmast andmoranen 

upphora de dock i regeln eller ersattas af storre sandmoar. 

Den langsta oeh afven tydligaste af dessa borjar vid norra stranden 

af Pesantojarvi i Valkeala oeh stracker sig haritran i ung. N.-S:lig 

riktning ofver Vuotingajarvl till narheten af ran mot Kristina . Den ar 

i allrnanhet lag oeh uppbygges pa Here stallen af Here laga parall elkammar. 

En ann an med denna fullstandigt parallel asstracka finnes un g. 

8 km. osterut, men stracker sig norrut blott till sodra stranden af 

Korpijarvi sjo. Ungeiar lika lang ar den f6ljande osterut belagna 

asen, hvilken borjar vid Huuhila by i Mantyharju. Soderut begran 

sas den af storre san dmoar, som stracka sig anda fram till Salpa usselka, 

S:t Michels lisen. Af de f6ljande asst rackom a f6rtjanar den amnamnande, 

sa m tager sin borjan i na rhcten af Savitaipale kyrka, hvarifran 

den i form af Here ofta afbrutna ryggar stracker sig till sodra 

andan af Suornjarvi i Suornennierni soeken. Till derma hora sannolikt 

de korta asar, som i asens strykningsriktning finnas i Kristin a 

och S:t Michels socknar. Asstrackans slut skulle da anges af den 

..

anta asrygg, som elt par km, E. om S:t Michel ofvertvarar land svagen, 

och sedan utan alb roll tortsattes c. 12 km. mot N.N.W. 

Ant/ala asen. En langre sarnmanhangande asstracka Iinnes slutligen 

nagot Olver 3 km. W. om Anltola kyrkby. Den tager sin borjan 

ett stycke S. om Pitk apohjanlaks och Iramstryker harifran i N.-S:lig 

riktnin g under en stracka al nagot ofver 10 km. 

Om man undantager trakten narrnast N.E. om Paijanne sjo, dar 

sasom aniorts, en tydlig As stryker Iram, sakna de mellersta delarna 

al kartomradet tydliga asar. Forst i ornradets N.W:liga och N.E:liga 

delar antraffas storre samrnanhangande ryggar. 

Iamsa-s-Keuni lisen. Salunda Iinnes i vastra delen al Jarnsa 

socken borjan al en langre asstracka, hvilken harifran stryker i N.W:lig 

riktning. Begynnelsen till densam ma kan egentlige n sparas redan i 

narheten al Jarn sa kyrkby, dar storre sandlalt utbreda sig, men forst 

N. om Torvejarvi eller Toivasjarvi iakllages den med tydlig rygglorm. 

Harifran stryker Asen i N.W:lig riktning under en stracka al ell par mil, 

hvarelter den ett stycke N. om ran mellan Kuorevesi och Keuru socknar 

plotsligt upphor. Under denn a sin Iorsta del har den tydlig rygglorm 

ofverallt ; har och hvar ar den uppdelad i lIere srnarre para llelkammar. 

I allmanhet nA ryggarna dock icke nagon anrnarkningsvard 

hojd ofver omgilninge n, som har utgores al vida sandialt. Efter ell 

langre afbroll borjar asen iller N. om Saukkomaki gastgifveri, till en 

borjan med moartad karaktar, langre norrut med tyd liga, ehuru Iaga 

ryggar. Den stryker har i ung. N.-S:lig riktning. Vid vagskilnaden 

for de landsvagar , som gA till Jy vaskyla och Jarnsa inom Keuru socken 

breder den ut sig samt upphor, men vidtager Anyo nagra kilometer 

At N.W. harifran, hvarelter den Iortsattes ell stycke N. om Keuru 

kyrkby, dar den anyo upphor. En Iortsattning al asstrackan Iinner 

man W. om Joutenrnaki gard i kartornradets N.W:ligaste horn . 

Petajauesi asen. AI de ofriga asstrnckoma ar den, som stryker 

igenom Petajavesi kyrkby, mest betydande. Den tager sin borjan vid 

granse n mellan Jamsa och Korpilaks socknar samt upptrader som 

lIere kortare Ashojder. N. om Petajavesi kyrkby ar den tydligast och 

langst. Storre hojd ofver omgilningen ager dock icke heller denna 

stracka. 

De olriga asama i denna trakt aro alia korta och obetydliga. 

Genast W. om Jyvaskyla stad linnes en skarp rygg, som harifran 

stracker sig nAgra kilometer i N.E. riktning. Huruvida denna hojd ar 

en verklig As eller om den mojligen hor ihop med grusryggarna S. 

om Muurame by i Korpila ks socken, hvilka sannolikt aro andrno raner, 

35

36 

har icke med bestarndhet kunnat atgoras. Asens riktning talar Io r 

sistnamda antagande. 

I ornradets N.E:ra horn linnas tre sig emellan parallela och darjamte 

mycket tydliga ass trackor, hvilka dock allt ernellanat aro a lbru 

tna. 

Juua-i-Naaraj aroi asen. Den vastligaste al dessa kan sagas 

borja i narheten al Juva kyrkby, dar den dock enda st upptrader i 

nagra sma asryggar. Forst vid ostra stranden al Saaksjarv] vidtager 

en lang re sammanhangande as, som i N.W.-S.E:lig riktning utan albrott 

iortsattes anda till Virtasalmi sodra socken-grans, Under derma 

del ar asstrackan jamiorelsevis smal, men utrnarkt al tydlig kam . 

Kron et ar olta belamra dt med grol klapper. En rnangd ass joar Iigga 

i rad elter hvarandra. 

Pa norra sidan al ran mellan J uva och Virtasal mi albrytes ase n, 

och und er en stracka al ung. 25 km. antraffas i ase ns strykningsriktning 

endast nagra alldeles obetydliga asryggar, Forst vid non a stra nden 

al Iso Naakirnajarvi i Pieksarnaki socken vidtag a langre sammanhangande 

hojder, Dessa Iortsattas i N.W:lig riktning till sodra stranden 

al Kirvesja rvi, dar asen antager en vastligare riktning tills den 

nar kartbladets norra grans, 

s/irtasalmi-s-Pieksamdki lisen. Den mellersta al de omnarnda 

tre asstrackorna ar samm ansatt al annu kortare leder an den ioregaende, 

Asstrackan begynner inom omradet i trakten S. om Sysmaselka, 

dar den ar lag och smal, men tydlig. Elter ett Ilere kilometer 

langt albrott iakttages den W. om Sysrnajarvi och kannetecknas har 

al relalivt hoga och branta ryggar. Foljer sa iller ett afbrott, hvarelte 

r asstrackan anyo iakttages N. om Langelrnanjarvi sjo i Virtasalmi, 

dar den dock har en moartad natur, i det att tydliga ryggar saknas. 

Den nordvastligaste delen al asstrackan ant rattas E. om Pieksamaki 

kyrkby. Fran ell sto n e al askullar rikligt genomdraget och med assjoar 

upplylldt sandtalt utgrenar sig har tvanne armar, al hvilka en 

sydligare i N.W:lig riktning sannolikt gar ofver Pieksama njarvis sydvastra 

del, medan en nordligare i ung. N.-S:lig riktning stracker sig 

emot denna sjos nordostra strand. 

Jorois asen. Den N.E:ligaste asen utgor en liten bit al en sto n e 

asst racka, som till sin hulvudd el laller inom kartbladet Nyslotts gran 

ser och hvars sydostra del ar den bekanta Punkaharju asen. [nom 

kartbladet S:t 'Michel borjar asen i Jo rois kyrkby och stracker sig 

harilran i N.W:lig riktning till sodra stran den al Syvaisjarvi vid omradets 

norra grans, Den utgores egentligen al en kom plex al rnesta-

dels parallela asryggar, som atskiljas fran hvarandra af djupa sanko r, 

En del af ryggarne aro rat t branta och hoga, andra ater obetydliga, 

i det att de ofverga i ett svagt kuperadt sandlalt, sam atfoljer askomplexen. 

Vid vastra stranden af Syvaisjarvi smalnar asen och erhaller 

det utseende, sa m kann eteckna r de nyss antorda parallela asstrackorna. 

Randasar. 

Salpausselka. Unde r namn et Salpausselka sammanfattas vanligen 

tvanne sinsemellan parallela , asliknande grusryggar , sa m gen omdraga 

de sydligaste delarna af Finl and uti riktningar , sam ofverallt aro vinkelrata 

emat rafflorna i den trakt, dar ryggarna ga fram. Man betraktar 

darter Salpausselka-bildningarna sam and- eller randasar, 

d. v. s. grusryggar, afsatta vid landsisens sammanhanga nde rand . Nagra 

korta delar af den nordligare af dessa falla inom kartornradet S:t 

Michels granser. De iakttagas i Asikkala. 

I Asikkala socken stracker sig Salpausselka fran ran mellan 

denna och Heinola socken i W.N.W:lig riktning up p till Asikkala kyrkby, 

dar den gor ett kna och i S.W:lig riktning stryker ut emot ka rlbladets 

sodra grans. Den sistnarnda delen af moranstrackan ar uppdelad i 

flere fran hvarandra afskilda kullar och hojder, medan den E. om 

knaet liggand e delen utgor en enda samrnanhangande sandrygg. Upp 

till ar den begransad af en jarnn, nastan plataartad yta, ur hvilken 

enstaka sandkullar hoja sig. Platan ligger 65-70 m. Olver Wesijarvi, 

d. v. s. c. 147-152 m. O. h. S. a m Kopso by vidgar ryggen ut sig till 

en 3 km. hred sandmo, medan den at W. bildar en smal karn, sam 

atskiljer Wesijarvi fran Paijanne, Pa sadana smala stallen ar hojden 

Iullstandigt lik en vanlig rullstensas: dar den vidgar ut sig, har den 

olverallt karaktare n af en svagt kullrig sandmo, sa m jarnforelsevis 

flackt sluttar ned mot sidorna. Sarskildt ar sluttningen flack mot S., 

dar ryggen smaningorn ofvergar i de lagre belagna sand- och lerfalten. 

At N. ar bildningen daremot ofta ratt brant, och ryggkaraktaren framstar 

darfor afven bast, da den betraktas fran denna sida. 

Sasorn tidigare blifvit namdt, stoter ung . vid Kurkila by i Asikkala 

en vanlig rullstensas emot andrnoranen, och denna visar da ingen 

tydlig grans emot Salp ausselka, utan ofvergar uli densamma pa 

sadant satt, att det icke ar mojligt att pa grund af de olika bildningarnas 

utseende skilja dem al. S. am delta stalle bestar Salpausse 

lka af flere afbrutna ryggar, mellan hvilka ligga storre karr, 

37

38 

I omradets S.E. horn finna vi en fortsattning af Salpausselkas 

norra parallelkam, dar den friln kartbladets sydgrans i N.E:lig riktning 

stryker genom Savitaipale kyrkby. Ryggen ar har myeket tydlig samt 

visar en brantare stupning at N. an S. Den Iedsagas sarskildt p1\ 

sodra sidan af vidstrackta sandmoar. 

Jyoaskyla-s-Korpilans andmoranen. Vid skildringen af asarna 

frarnholls att den tydliga sandas, som i N.E:lig riktning stryker fOrbi 

Jyvaskyla stad, sannolikt ar en andmoran. Huivudskalet for detta 

antagande Iigger i asen s strykning, som ar vinkelrat emot raiflornas 

riktning. En Iortsattning af denna rygg firmer man i Muurame by i 

Korpilaks soeken. Afven denna stryker i S.W.-N.E. Den karaktariseras 

af hoga sandryggar oeh kullriga sandfalt. Vid Korpilaks kyrkby ar 

andmoranen afbruten, men i W.S.W:lig riktning haritran finnes i Jamsa 

oeh Kuorevesi vida sandialt, som mangenstades aro genomkorsade 

af laga asartade sandryggar. Likasa synes det ieke vara osannolikt, 

at! de an senliga sandmoar, sorn finnas , vid N.E. stranden af Leppavesi 

sjo i Laukkas, sta i sam man hang med dessa andrnoranbildningar. 

Sand. 

Sand, d. v.s. en mer eller mindre [amnkomig los jordart, som ar 

fri fran saval storre stenar som stoftfint grus, ar en myeket vanlig 

bildning ofverallt inom ornradet. Med han syn till sin geologiska 

bildning kan den vara ganska olika, i ty at! delta material danats 

. vid istidens alla olika skeden. Materialets beskaffenhet ger dock inga 

upplysningar om bildningstiden oeh det stoter darter pa stora svarig 

heter at! indela sandfOrekomsterna i ge ologiska grupper. 

Da sanden ar utbredd i storre moar oeh Ialt, st a dessa i de 

flesta fall i sammanhang med asbilduingar. Sasorn af kartan narrnare 

framgar, aro narnligen de vanliga rullstensasarna mangenstades omgifna 

af jarnnare sandslatter, Denna sand ar vanligen tydligt skiktad, 

hvarvid grofre oeh finare lager omvaxla med hvarandra. I den 

grofre sanden ligga ofta val afrundade storre stenar oeh sanden liknar 

da myek et det grus, som uppbygger sjalfva asarna, Till stor del 

harstamma des sa sandlager sannolikt fran asama, i det at! de kun na 

betraktas sasorn omsorteradt asgrus. Af storre sandtalt kunna de 

redan anforda sandmoarna i Kuorevesi och .lamsa Iramst framhallas. 

Dessa, som stallts i sammanhang med and moran en, Yore saledes ai-

lagrade under ell stillestand hos landi sen oeh utanliir dess yttre rand. 

Ansenliga san dialt linnas vidare pa vastra sidan al Lievestuorenjarvi 

i Laukkas socken samt pa omse sidor om Salpausselka i Asikkala 

oeh Savitaip ale soeknar. 

Lerallagrlngar. 

Det ar anrnarkningsvardt, hvilken obetydlig areal lerallagrin garn a 

inom kartomradet intaga, da de jamforas med OIriga jordarter. Sasom 

al kartan framgar, upp trada leror egentligen blott vid stranderua oeh 

i narheten al de stora sjoarna; men ocksa dar aro de utbredda ofver 

[amiorelsevis obetydliga vidder. Salun da Iinna vi storre lerfalt bloll 

langs stranderna af Paij anne , Langelrnavesi samt Kuolirnojarvi sjdar; 

mindre sadana linn as i mangd uti den sjouppfyllda terrangen i sydvastra 

delen al omrMet. Inom hulvuddel en al kartomractet saknas 

darernot leror nastan Iullstandigt. I synnerhet ga ller della om trakterna 

N.E. om Paijanne. 

Med han syn till beskalienh eten aro lerorna i allrnanhet al sa mma 

typo Vanligen aro de tydligt skiktade samt starkt sandhaltiga. Vid 

torkning klylva de sig darte r latt sonder i skilvor oeh kunna smulas 

till ell stoltartadt pulver. Den ingaende sande n ar emellertid olta 

ytterst lin, sa att leran i luktigt tillstand I6relaller all vara nog sa 

sammanhangande. Varkligt plastiska leror aro dock myeket sallsynta, 

oeh upptrada i vanligen obetydliga lager. I ytde larna aro de oltast 

rostiga oeh rika pa vaxtemas rottradar, Skiktningen ar i dessa delar 

olta lorsto rd. Teoretiskt tage t kunde en stor del al de som leror 

beteeknade jordarterna inom ornradet rat tast betraktas sasom lerbl andad 

stoltlin mosand. .1 dagligt tal angilvas dock dylika bildn ingar 

stadse som leror oeh denna benarnning bibehalles afven har. 

Maktigheten hos lerlagren ar i allrnanhe t relativt liten, olta endast 

nag ra decimeter, sallan nar den upp till 2 meter. Allagringarna tackas 

stundom al tori eller sand oeh underlagras al sand eller grus ; endas t 

undantagsvis ligga de pa blolladt berg. 

I tlertalet lall Iinnas de pa laga nivaer; sa t. ex. ligga lerfalten 

i narheten al Paijanne mellan 79-117 m. O. h., den vanligaste hojden 

har ar 86 a 87 m. Pa ung. samma hojd ligga lermarkerna kring 

Langelrnavesi oeh Erajarvi i omradets vastligaste delar, samt Ilaekorna 

i Savitaipale i omradets sydorstra hor n, Vid hogre nivaer upptrada 

39

denna grupp afven raknas den blota lerartade jordart, som finnes pa 

bottnen af atmlnstone en del af de storre karren. 

Uti denna (mestadels starkt sandiga) lera inga narnligen atven 

stenbloek. Detta ar 1. ex. fallet i det stora karret S. om Gustaf 

Adolfs kyrkby. Under torfmossen vidtager har en i vatt tillstand 

blagra vattendrankt lera, hvilken i de delar, som gransa emot torflagret, 

ar starkt brunfargad af humusamnen. Nagon antydan till skiktning 

iakttages icke, men daremot ar den tam ligen rikligt bernangd 

med stenar oeh block, som till storsta delen besta af jarnnkorniga 

eller' porfyriska roda graniter. 

Hvarjvig lera (ishajslera) Under denna beuamning sammanfallas 

leraflagringar, som utmarka sig genom val framtr1!dande "hvarfvighet". 

Hvarje hvarf begransas skarpt oeh bestar nedtill af en sandigare, 

vanligen gril eller gulhvit del, som genom tilltagande lerhalt uppat ofvergar 

i en morkare Iargad brungra lerig del. I skiktseriernas botten 

forharska de sandiga delama i hvarfvet iifver de lerhaltiga delarna, 

medan hogre upp i skiktfoljden materialet ar [amnare fOrdeladt. Da leran 

torkat, Iramtrada de skilda hvarfven myeket tydligt. I allrnanhet Iolja 

skikten alldeles planparallelt pa hvarandra, men i enskilda fall iakttages 

en diagonal skiktning, tydande pa storingar under aflagringsproeessen. 

Dessa skiktade, hvarfviga leror finnas nastan ofverallt, dar leror 

antraffas inom omrildet. Emellertid ar det fOga sannolikt att de alia 

yore geologiskt samtidiga. Diatomacebestarnningar, som utforts pa 

en del prof, visa namligen all flere af de tydligt hvarfviga leroma 

innehalla blott sotvattensformer, och saledes sannolikt icke aro att 

hanfora till de senglaciala bildningama, utan snarare aro att betrakta 

sasom insjoleror at postglacial karaktar, Emellertid upptrada inom 

vissa omrilden leraflagringar, som svarligen kunna tolkas sasom annat 

an rena ishafsbildningar, d. v. s. som sakallade yoldialeror. I storre 

utstrackning aro dessa iakttagna sarskildt i falten kring Erajarvi oeh 

Langelmavesi sjoar i Erajarvi oeh Langetma soeknar i omrildets vastligaste 

delar, samt pa spridda stallen i Hauho, Luopiois oeh Tuulois 

soeknar. Dessa leror utrnarka sig genom sina i allrnanhet tunna 

sandskikt oeh tjoeka lerskikt. De ligga ofta direkt pa sand eller 

moran oeh vaxellagra med typisk sand saval upptill som nedtill 

i skiktiuljden. Maktigheten gar pa flere stallen upp till . i det narmaste 

2 m. Stundom finner man idem storre stenar, oeh bildningama 

ofverensstamma saledes ratt myeket med den tidigare anforda 

bloekleran. Den viktigaste skillnaden ligger i den framtr1!dande skikt- 

41

42 

ningen. Sannolikt hor den hvarfviga leran i geologiskt hanseende 

afven nara tillsammans med bloekleran, i det att den val riktigast uppfattas 

som en samhorig bildning, hvilken undergatt en Iullstandigare 

omsortering an denna. Den ar val straugt taget at! betraktas som 

nagot yngre; mojligen har den uppstatt just genom omlagring af det 

material, som sarnmansatter bloekleran. 

Ofriga ieror. Att en stor del af de tydligt skiktade lerorna ieke 

aro normala ishafsleror, frarngar utom af de ornnamda diatornacebestarnningarna 

afven af deras lagringstorhallanden. I synnerhet i 

Ierialten kring Paijanne sjo tackas narnligen de tjoekhvarfviga leiorna 

liksom afven blockleran af tunnare lager af sandhaltiga leror, med 

alldeles tunna skikt, af hvilka en del darjarnte aro ytterst sandrika 

oeh afven i afseende a grofleken hos sanden myeket vaxlande, Dessa 

leror representera tydligen yngre aflagringar. Jamte tydligt skiktade 

bildningar, linnas doek afven leror utan framtradande skiktning. Dessa 

ligga ofta ofverst, aro i ytan starkt bruntargade (rostiga), djupare ned 

jamniargade, graa. Oftast aro de i vatt till stand betydligt bildbarare, 

d. v. s. mera plastiska an de hvarfviga lerorna oeh i torrt tillstand 

sonderialla de ieke sa latt, utan hardna till sarnmanhangande massor. 

Det ar pilfallande att dessa leror ligga pa alldeles Iaga nivaer i 

narheten af Paijannes strander oeh tillika aro anhopade i storre massor 

pa stallen, dar storre rinnande vattendrag mynna ut. Detta ar 1. ex . 

fallet med lerorna i slatten kring Jamsa kyrkby oeh i Sysma. Det 

ligger darfor nara till hands att antaga, att dessa aro insjoleror, som 

uppkornmit under olika postglaciala tidsskeden. 

TorI. 

En betydande areal af kartomradet intages af myrar ock karr. 

Dessa besta i sina yttersta delar af torf, hvilken som bekant bildats 

genom anhopning af vaxter, iramst mossor (hvitmossa oeh brunmossa), 

1. e. d. afven af grasarter (vass, saf, oeh starr) samt landvaxter 

eller rattare delar af landvaxter (bjork, gran, tall, al, etc.). 

Under torltacket ligger vanligen en bruntargad dyjordmassa, hvilken 

uppstatt genom utiallning af vissa humussyrade salter (jam oeh kalksalter). 

Dyjorden ar ofta uppblandad med vaxtdelar samt sand eller 

lera. Karrets bottendelar utgoras van ligen af leror, stundom afven 

af gyttja, men i rnanga fall ligga torfven oeh dyjorden direkt pa 

harda jordlager, sand eller morangrus.

Saval med hansyn till karrens vidd som to rfbackenas djup rada 

naturligtvis stora olikheter. En del al torlmossarna aro narnligen att 

betrakta sasorn igenlyllningar al tidigare sjobacken, medan andra uppstatt 

genom torlbild ning pA vattensjuka marker. I de senare ar tor!lag 

ret vanligen tunnt och underlagras icke al maktigare dyjordsbildninga 

r, medan i de egentliga karren torlven bvilar pA vidlylliga dy 

[ordsafsa ttningar ocb lerbildningar. 

En blick pA kartan visar att de trakt er, dar bergen talrikare sticka 

lram ur morangruset, m. a. o. dar berggrunden ar battre blottad, afven 

innehalla Iarre karr an de, dar bloltade berg aro sallsynta, Ornradets 

nordvastra och i synnerbet dess nordostra delar utgoras saledes al 

synnerligen kar ruppfyllda terranger, medan karren i kartornradets 

sydligare delar ligga glesare kringspridda. l allrnanhet torde karren 

i de sistnarnda trakterna atven vara grundare an i de Iorra. Karren 

aro vanligen val igenlyllda och oltast bekladda med en om ock gles 

barrtradsvegetation. Torftacket ar pA manga stallen i dessa trakter 

relativt tun nt; alta nar dess maktighet icke upp till en meter. Det 

ligger icke sallan direkt pa . Ieror utan mellanliggande storre dylager. 

Dylika karr aro vanliga i synnerbet i ornradets sydvastra delar. I de 

karruppfyllda trakterna i ornradets nordli gare delar aro torllagren vanligen 

ganska maktiga ; 2,5 meters tjocklek bos lagre n ar har vanlig. 

Torlven i dessa karr bestar fOr det mesta af tamligen ofOrmultnad 

bvitmossa samt innehaller vanligen rikligt med stubbar och kvistar al 

gran, tall och bjork. Under torlven ligga olta vattendrankta leror 

eller lersand, i hvilka stora stenblock aro vanliga. Den narmare byggnaden 

bos lIertalet al dessa karr ar icke kand, dA skarningar , i bvilka 

bela lagerfOlj den skulle kunna iakttagas; aro sallsynta. En skarning 

uti en torfmosse i narheten al Ja rvikyla ga rd i Jorois socken, sam 

utfOrligt blilvit beskrilven al H. Lindberg i Finska Mossku lturfOreningens 

arsbok (1899 H. 2 ocb 1900 H. 2) torde dock utgora en tarnligen 

allrnan typ fO r dessa mossar. L skarningen iaktt og Lindberg Ioljan de 

allagringar raknade uppilran nedat : 

2,10 m. Tor! 

0,22 Strandtorldy 

0,80 Fin dy utan storre vaxtlamningar 

0,' 0 Dy, rikligt bernangd med storre vaxtlarnningar, 

undre delen Amblystegium lIuitans 

0,2 0 " 

0 ,07 .. 

O,IS JI 

3, 94. 

Amblystegium lIuitans-dy 

Kornig dy 

Bladig gyttja 

Boltensand. 

43

44 

Med afseende a den fossila sarn mansattninge n i de olika lagren 

betonar Lindberg granens iranvaro i de under strandtorldyn liggande 

lagren, medan larnningar af gran och afven vatteno rter aro ytterst 

allrnanna i strandtorfdyn. Gran ens upptr iidande ar har saledes tamligen 

tvart , och sager den ofvanciterade lorlallaren harem : . det Iorefaller 

salunda patagligt all toridyn bildats und er en tid af hogt vattensta nd, 

mojligen sammanfallande med Blytts och Sernanders atlantiska period. 

Granen skulle salunda i ostra delarna af landet, Savolaks, invandrat 

iorst under Littorina-tidens tidigare skede", och •tror jag mig ku nna 

vara ganska saker pa, at! mossens undre lager bildats un der en tid, da 

granen Iullstandigt saknades i den omgilvande traktens flora". Ell 

annat anrnarkningsvardt Iorhallande ar at! aIm an trattats i det 0,•• 

m. maktiga dylagret, som i sina undre delar fO r Amblystegium fluitans. 

Man kan saledes al denna iakttagel se draga slutsatsen , att 

almen varit aldre pa platsen an granen". Likasa framga r det enlig t 

Lindberg, at! graa len intraffat tidigare an klibbalen, fO r all snart alldeles 

fOrsvinna. 

Niviiforandringar, strandlinier. 

Finl and liksom den skandinav iska halfon har sasorn kandt efter 

istiden varit utsalt tor flere nivafOrandringar, orsakade af att landet 

dels hojt, dels ater sankt sig. Bevisen fOr dessa forandring ar finner man 

i gamla strandvallar, af hvilka en del ligga pa en betydlig hojd ofver 

det nuvarande haivet, De hogsta strandlinierna antagas vara bilda de 

under den senglaciala maximisankni ngen, da ett ishaf (Yoldia hafvet) 

strackte sig otver en stor del af den nuvarande norden. Den niva 

dar en dylik linie antraffas benarnnes hogs ta marina gransen eller 

Yoldia gransen och betecknas i besk rifningarna med tecknet Y. G. 

Tack yare specialundersokningar af W. Ramsay 1) J. J. Sederholm 

och 1) W. Hackman 1) aro en hel rnangd dylika hogsta marina 

granspunkter bestarnda afven inom fO religgande kartomrade. Nedan 

anforda observationer aro, utom dar annan kalla angifves, alla ham 

tade ur ofvan citerade arbet e. 

Vesivehmais. Asikkala (Ramsay) Pa ostra sidan af en jarnn plat aartad 

yta, som i narheten af Anianp elto ar c. 154 m. o, h. Ur denna 

1) Till Iraga n om det senglaciala hafvets utbredning i sodra Finland. Bull. de la 

Comm. geot. de Finlande N:o 3.

esa sig smarre kullar, som aga supramarin karaktar. Om kring 5 km 

Iran Vaak sy har vid en af dessa en blo ckstrand uppmatts, hvarvid 

erhall its vardet Ior 

Y. G. = 157 m. a. h. 

Kurkila. Asikkala. (Ramsay). Pa vastra sidan al Paijann e har 

likalede s pa Salpausselkas kron uti Kurkila by ett balte af storre 

friskoljda block antraffats, Olvanom detta ar en kulle med stenigt 

g rus utan spar al marin inverkan. 

Y. G. = 163 m. a. h. 

Soitinkallio. Sysma. (Ramsay). Delta ar ett up ptill flackt 

gn eisberg. Pa hojdens astra sluttning iakttogs en horisontalt liggande 

rand al friskoljda block, som Ramsay med tvekan beteck nar som 

hogsta marina gransen. Enligt ba rometrisk bes ta rnning vore 

'.' 

Y. G. = 166 m. a. h. 

Sommaren 1896 besoktes stallet al extra geologe n A. Ponnelin 

och denne lann pa hojdens S.E:liga sluttning tvanne obetydliga terrasser 

i rnorangruset, a! hvilka den hogre up pm attes till c. 87 m., den lagre 

till c. 74 m. ofver Ruot salainen, saledes c. 164 m. och 151 m. a. h. 

Al dessa tal ofvere nssta mma saledes det Iorra tamlige n val med det 

af Ramsay erhallna vard et Ior Y. G. 

Virmala 6. Padasjoki. (Ramsay). Pa sydsidan al Tuupsunrnaki 

iakttogs en mycket tydlig horisontal grans af Iriskoljd a block och 

klip por; ofvanorn denn a lanns finare oskoljdt grus. Vid upprnatning 

med Ellvings spegel var . 

Y. G. = 170 m. a. h. 

Viljamenvuori. Sysrna, (Ramsay). I krossgruset, som tacker 

det hoga bergets sidor, patraffa des Here terrasser och blockstrander, 

Den hogsta af dessa nivellerades till 147 m. a. h. Emeller tid toretedde 

de delar af hojden, som ligga olvanom dessa linier, afven marin 

paverkan, och marina gran sen antages da rter ga olver det kala berget, 

dar den mojl igen kan spa ras i en pa bergets astra sida befintliga 

horiso ntal vall af stora kantiga block . [ lall dessa skulle utrnarka 

hogsta marina gransen vore saledes har 

Y. G. = 172 m. a. h. 

45

46 

Korospohja. (Ramsay). Pa den hogresta moranryggen S. om 

Karkis sund i Korpilaks antraftades en mindre gruskulle, sam tydligen 

ar supramarin. I de nedanlOr liggande delarna ar gruset starkt urskoljdt, 

Den barometriska bestamningen al marina gransen gal har 

vardet 

Y. G. = 182 m. a. h. 

Sinivuori. Ldngelma. (Sederholm) S om Loyttanejarvi i Langelma 

reser sig vid gransen mot Erajarvi ett berg Sinivuori till en 

hojd af c. 201 m. a. h. EnIigt J. J. Sederholm, som lamnat nedansta 

ende beskrifn ing, tackes ofversta delen af detla berg af moran, s om 

i ytan ar tam ligen stenfri och darfor delvis uppodlats. Medan dessa 

ofversta delar sakert aidrig varit ut salta tor hafsvagornas inverk an, 

vis ar darernot den norra sluttningen tydIig inverkan af haitigt vagsva 

ll. Moran grusets yta ar har ytlerst stenig, hvarvid stenarna a fta 

ligga i horisontala rad er, och alla storre block aro "friskaljda", d. v, s. 

vagsv allet har Iikasom utgrait dem ur det omgifvande gruset. 

Gr ans en mellan den urskoljda steniga delen och den af vago rna 

ororda ar dock i allmanhet icke synnerligen skarp, hvarfor de pa olika 

stallen gjorda bestamningarna fOr den "marina gransen - galva en 

hojd, varierande mellan 177 och 180 m. a. h. 

Tamminmaki. Jausa. Derma ar en hog och bred morantackt 

hojd. Pa dess sodra sida vid Kernpinmaki gard, iaktlages sandterras 

ser 139 m. a. h. Dessa arc enIigt Ramsay marina urskoljningsprod 

ukter. Ofvan am denna punkt finnas horisontala blockrander anda 

upp till 180 m., men gruset under dessa toreter det oaktadt inga 

spa r af marin inverkan. 1 km. i S.E. fran Kernpinmaki lann Ram say 

invid en framstickande berghall en 60-70 m. lang, hori sontalt liggande 

vall al iriskoljda stenblock. Dennas hojd bestamdes med 

baromete r till 200 m. a. h. 

E. Katila, som ge ologiskt karllagt trak ten, Iramhaller alt typi ska 

marin a gran sbildningar saknas pa Tamrnimakl, P a hojdens so dra 

sida ob serverade han doc k llere branta vallar och va l friskoljda klippo 

r, som mojligen kunde tol kas som en marin grans . I narheten al 

Otlola torp mattes en dylik vall barometriskt vid c. 110 m. ofver 

Ange lselka. Berakn as dess hojd till 92 m., Yore saledes vallen 

c. 202 m. a. h., elt tal som ratt val ofverensstamme r med den al Ramsay 

up pmatta hogsta vallen. 

Denna betraktas dock icke af Ramsay som verklig marin grans, 

utan forklaras uppkommen vid stranden al en smaltv attenssjo innantor 

inlandsisen,

, 

Fig. 6. Y. G. vid Ronninmltki, Jyvaskyla. 

Fig. 7. Blockstrand, nagot nedanfur Y. G. Ronninrnaki, Jyvaskyla. 

47

48 

Vaatermaki. Korpilaks. (Ramsay) N. om Rautalahti vik reser sig 

i narheten al ran mot Toivakka en storre grushiijd, dar pa lagre nivaer 

pa hojdens S.S.E:sida utbreda sig blockhal och andra tyd liga rnarken 

elter marin inverkan. Hogst up p antralias ell nagra meter bredt 

M ite al fristae nde, stora flata sten ar. Pa norra sidan iakllogs pa 

ung. samma niva en obetydlig inskarning i gruset, men atven en ratt 

mar kbar grans , nedanlOr hvilken de stora blocke n aro fristaen de och 

und ertill Irisko ljda, med an de olvanlOr densa mma aro inbaddade i 

gruset. Denna gr ans bestamd e Ram say barometriskt till 

Y. G. = 190 m. o. h. 

Ronninmaki. Jyuaskyla. (Ramsay). Ung. 3 km. S. om J yvaskyla 

stad reser sig Ron ninmaki grushojd 227 m. o. h. Ell stycke 

und er toppe n, dar gruset har tydlig supramarin karaktar linnes en 

ovanligt tydlig erosionsterrass, som kan IOljas run dt kring hiijden. 

Y. G. = 194 m. 

Unde r denn a oomtvisteliga hogsta marina g rans (Fig. 6) linnas 

en hel mang d terra sser och blockstrander (Fig. 7) och nedanlOr dem 

ater lertackta sluttningar, som sanka sig Iram till Jyvasjarvi, 

Ollanmaki. . S:t Michel (Hackman) ar ett nastan helt och hallet 

af morangru s tackt granitberg, belaget c. 21 km N.W. Iran Sot Michel 

stad i Vanhamaki by. Berget nar en hojd al 188 m. o. h. Vid tappen 

iakttagas tvann e tydliga terrasser, af hvilka den ofre ligger blatt 5 rn. 

under hojdens hogsta punkt, saledes ling. 183 m. o. h.; 2 1/2m. under 

denna ligger den andra terrassen. Enligi Hackman beteckna r den 

hogsta terrassen marina gransen. Da han emellertid utgick Iran en 

hojd al 88 m. for Puulavesi, hvilket tal numera efter precisionsnivellering 

maste Iorandras till 94,5 m., ar det al honom angilna talet lOr 

Y. G. tor lagt och bor korrigeras till 

Y. G. = 183 m. o. h. 

Under des sa hogsta strandrnarken finner man pa en ma ngd 

stallen ofta mycket tydliga terasser och vallar, af hvilka en del te sig 

som valdiga blocksam lingar eller ackum ulationsvallar, andra ater s om 

tydliga eros ionsterrasser, ska rpt inskurna i gruse t. Manga al dessa 

ligga pa ratt hoga nivaer. Hvilken betydelse dessa lag re vallar hafv a, 

om de utrnarka nagot sarskildt postglaciall tidsskede eller ej, kan 

dock Ior narvara nde icke atgoras , da endast ett latal af dem aro 

up prnatta.

50 

Anttoia kyrka uti en as mo tr e vallar, 15 rn., 9 m. oe h 1,5 rn, ofver 

Saimen. Af dessa ar den lagsta tydligen af alld eles modernt ursprung, 

meda n de tva hogre sanno likt tillhiira en aldre tid. 

Pa vastra sidan af Kuolirnojarvi i Suomenniemi bestarnde ater 

Wilkman lika ledes i en sa ndmo en serie af fern st randlinie r. Af dessa 

ligger den hogsta, som ar 50 m. bred oeh skarpt ins kuren i gruset, 

14 m. otver Kuoli rnojarvi: de ofrig n befinna sig 4 moo 3 m., 2 m. 

oeh 1 m. ofver sjons yta oeh aro a lia af modernt urspru ng. Da Kuoiimojarvi 

ligger ung. I m. ofver Sairnen, sa mmanfaller darernot d en 

hogsta vallen i afseende a sitt lage med 15 rn, vallen i Anttola. 

Porbindelse mellan Saimen oct: Kymmene. En lig t dessa iakttageiser 

skulle saledes Saimens yta Ior ieke myeket lange se d an 

hafva legat e. 91 m. O. h. Vid ett dy likt skede utgjorde da ieke 

allenast Kuolirnojarvi en vik af Saimen, utan denn a fortsattes sannolikt 

at N.W. sa att den genom ett sund stod i fO rbin de lse med Man ty 

harju vattenstr atar. Ann u tor na rvarande ar det blott ett alldeles 

smalt och lagt na s, som ats kiljer Ku olimojarvis N.W. vikb otten Ky ylahti 

fran Mantyharjustratens ostligaste del Kalavesi. Under sadana 

fO rhallanden uttomde eme llertid Saimen sitt vatten ick e genom Vuoksen, 

sasom nu sker, ut an genom Kymmene. 

Mantyh arju straten utfaller, sas om vi sett, lOr narvarand e ofver 

Vuohijarvi liIl Kymrnene. Mojligen har Saimen vid 91 m. nivan gAt! 

denna vag ; dock ar de t icke om ojligt att den fran J uolavesi vas tra 

strand strornmat in i Rievelinj arvi, som utfallit i Konnevesi, ty endast 

elt grundt sund atskiljer de ba da vattnen fran hvarandra, oeh en 

backfara lyde r pa at! en Iorbindelse har tidigare fO refunnits. 

I sadant fall foll Saimen geno m flere armar in i Kymmen e. 

Salunda ar det aiven hOgst sannolikt att en fOrbindelse med Mantyharjuslraten 

fOrefann s fran Kuolirnojarvis S.W. horn Olver de laglanda 

ma rkerna mellan denna sjo och Korpijarvi med dess rnanga 

tillfOden. 

Moderna strandlinier, underuattensmossar. Langs stranderna af 

Puulavesi hafva pa en mangd stallen tydliga, lagt ligga nd e strandlinier 

uppmatts. Flertalet af dessa be finner sig 1,7 oeh 2,5- 2,8 m. Olver 

Puulavesi rnedelvattenstand 1895. Otydliga re linier iakttogos e. 5 rn. 

Olver sjon, Dessa aro tydligen uppkomna gen om de Iallning ar, som 

vid dessa vatt endrag upprepade g anger verkstalts, Salunda hanfo ra 

sig de lagsta terra sse rna till den tallni ng; som uppstod, da Kissankoski 

kanal graldes.

Resume. 

Caract e r e g e n era I d u t e rri t o ire, for m e s d u pay s ag e. 

Le territoire reproduit sur la car te constitue un terrain coupe de 

lacs, de nombreux ruisseaux et de rivieres, avec de faibles hauteurs. 

Les terrains quaternaires en occupe nt la plus grande parti e et recouvrent 

les roches primitives. C'est dan s le voisina ge des cours d'eau 

que celles-ci sont Ie mieux il decouvert. 

Des terrains quaternaires ce son t les moraines qui occupent la 

plus grande superficie. En certains endroits on trou ve des plaines 

argileuses assez unies dans te voisinage des rives des grands lac s. 

Les tlsar typiques y sont nombreux, et souvent suivis de vastes champs 

de sable. On rencontre des tourbieres et terrains marecageu x en 

grande etendue dans Ie N.W. et Ie N.E. de la carte, oil les fond s 

situes entre de collines de graviers roules sont remplis par de vastes 

tourbi eres, 

Les differences dans lc modele du paysage sont deterrninees, au 

moins en partie, par Ie relief des roches primitives sous-jacentes a ux 

terrains quaternaires. Comme ce relief depend beaucoup de la petro 

graphie et de la stratigraphie des roches, des terrains petrographiqu ement 

dilferents mont rent aussi des types dissemblables de paysag e. 

Les territoires formes de roches massives (granite, ga bbro, diabase) 

sont en general caracterises par des collines arrondies parsernees sans 

former de systernes reguliers : ce sont des terrains de moraines montueux. 

Dans les territoires oil Ie terrain primitif est constitue p ar 

des roches il structure nettement schisteuse, le paysage est plat et 

ne comporte que des hauteurs faibles , si l'orientation des schistes 

fortement inclines converge bien avec la direction du mouvement des 

glaces; il est rempli de dos allonges, souvent couverts de gravier 

roule (pays ages siilon nes) si I'orientation des schistes COIncide avec la 

direction des stries glaciaires.

54 

end roits on trouve aussi des dep ressions s'etendant dans la direc tion 

N.N.W.-S.S.E. II est evident que ces fosses etendues en ligne droite 

sont d'ag e preglaciaire, et dues a des failles du terrain primilif. A l'ep oque 

glaciaire les glaciers, dans leur marche en avant, ernporterent 

la plus grande partie du gravier qui les emplissait. Des contin uations 

de ces failles peuvent etre suivies 11 la trace dans des reg ions 

tres eloignees du Paijanne, ou elles se dessinent en lacs allonges dans 

cette direction, entoures de rives a pic, ou de zones de dislocation 

tres nettes dans les roches. 

Pro f e s SiD n sex er e e e s, pop u I a t ion. 

L'agriculture est la principale profession exercee dans ce territo ire. 

On cultive Ie plus generalement Ie terrain morainique, qui, rnalg re 

le gra nd nombre de blocs qu'il renferme, est une terre fertile. Mais 

les formes plus intensives d'agriculture sont pourtant localisees aux 

plaines argileuses. Les hautes f utaies des forets ont ete fortement 

decimees au cours des demieres annees : dans certaines regions, comme 

sur les rives du Saima, les essences 11 feuilles gagnent par suite de 

ces coupes du terrain aux depens des essences 11 aiguilles. II y a peu 

d'etablissements industriels. Les plus nombreux sont les scieries, dont 

la plupart utilisent les chutes d'eau comme force motrice, II y a dan s 

la paroisse de Jarnsa une fabrique de pate de bois, une fabrique de 

cellulose et une pap eterie. 

T e rr a i n s q ua t e rn air e s. 

Direction du mouvement des glaces, et leur action sur les roches 

primitives. 

Dans les terrains rocheux ne presentant pas de couches qu aternaires 

superficielles, les roches moutonnees sont frequentes. Les 

cotes d'amont sont gen eralernent tournes vers Ie N.N.W, les cotes 

d'aval vers Ie S.S.E. Les stries courent dans la direction N.-S. ou 

N.W-S.E, et, dans la plupart des cas, sont paralleles 11 la direction 

des asar, On peut montrer trois systemes de stries. L'un, de direction 

N.-S., semble etre indepe ndant de l'alignement des asar et d es 

moraines. C'est visiblement Ie plus ancien. Un systerne plus recent

cornprend des stries de directions N.W.·S.E, N.-S. et N.E.-S.W. Les 

directions de ces stries coincident avec celles des asar, et s'accordent 

aussi avec les inflexions des moraines terminales. La plupart des 

stries appartiennent it ce systeme, Enfin un troisieme systerne, visiblement 

Ie plus recent, comprend desstries N.W.-S.E. qui coupent les 

stries N.-S. dans la merne region. L'extension de ce systerne se trouve 

dans Ie coin N.W. de la carte. 

T er r e s q ua t ern ai r e s. 

Les moraines (moraines de fond, . krcss tensgrus-), indiquees en 

bleu sur la carte, s'ete ndent sur tout Ie territoire. Dans ses trails 

generaux elle a une constitution uniforme et assez constante. Les materiaux 

dont elle se compose sont constitues par des pierres et du 

sable provenant de roches des especes representees dans ce terriloire, 

done principalement de gneiss et de granite. D'un e Iacon generate 

les roches de l'en tourage immediat semblent avoir fourni Ie contingent 

principal au gravier. C'est ainsi que, dans les regions oil se 

rencontrent des roches eruptives basiques, on trouve de ces roches en 

grandes quantites dans la moraine. De rneme les debris de schistes 

constituent une partie essentielle du gravier dans la region oil des 

schistes (micaschistes, phyllite) sont preponderants, 

Au point de vue de la structure on peut distinguer deux types 

de moraines : 

Le grouter de moraine lave est une terre de moraine composee 

de gravier sablonneux fin oil sont indus des blocs de pierre assez 

gros, Ie plus souvent arrondis. Le gravier Ie plus fin est compose 

de grains it aretes aigues, mais ne contient pas de parties poussiereuses. 

Cette terre, que l'on doit considerer comme du gravier plus 

on moins cornpleternent lave, se rencontre surto ut dans les parties S. 

et S.E. de la carte. 

La moraine dare est une terre fortement pressee et dure, sans 

stratification, . avec une forte proportion de rnateriaux fins comme de 

la poussiere, Quand on enleve par delayage ces parties, Ie reste ressemble 

au type precedent. Dans Ie gravier se rencontrent des blocs 

nombreux, dont la longueur atteint souvent plusieurs metres, ap partenant 

it des roches diverses, et oil on trouve souvent des stries glaciaires. 

Parfois on apercoit dans la masse principale des ilots lenticu- 

55

56 

laires de sable fin de grosseur uniforme. Cette espece de moraine se 

rencontre partout dans le territoire, et recouvre d'ordinaire jusqu'au 

sommet les roches meme les plus elevees. 

Le grauier d'as (gravier route) est constitue par des materiaux 

en general bien roules, qui varient au point de vue de la grosseur 

du gravier, la plupart souvent du sable. 11 est tantot entasse en Iongues 

chaines bien marquees orientees dans la direction des stries 

(asar), au en larges trainees perpendiculaires aux stries (moraines 

terminales), tantot etale en champs plus au moins uni s. 

L'extension et Ie parcours des asar sont indiques par la carte. 

La plus longue chaine d'asar se trouve it I'E . du lac Paijanne, 

et atteint une longueur totale d'environ 70 km. Un fait remarquable 

est la convergence des asar les uns contre les autres vers l'extrernite 

S. du Paijanne. La raison de ce phenornene est que la moraine terminale 

du Salpausselkii forme iei un arc convexe vers Ie N. Auxpoints 

de contact des asar avec le Salpausselka, ils se fondent en plusieurs 

endroits avec cette moraine. 

Moraines terminales. Le territoire de la carte ne comprend que 

quelques parties de la grande moraine terminale de la Finlande meridionale, 

le Salpausselka. Ce11e-ei forme au S. du Paijarme une lande 

sablonneuse inclinee en pente douce vers le S. mais avec des pentes 

plus raides vers le N. Une autre moraine terminale s'etend de la 

ville de Jyvaskyla dans la direction S.-E. vers Korpilaks et Jarnsa, OU 

e11e s'incurve ensuite vers I'W. Dans les parties septentrionales e11e 

a nettement la forme d'un as ; dans les parties oceidentales, e11e est 

etalee en vastes champs de sable faiblement accidentes, 

D epot s argil eux. 

On ne rencontre de champs d'argile etendus 

des grands lacs, it des altitudes de 79 it 120 m. 

cette argile est fortement melee de sable. 

que vers les rives 

Le plus souvent 

On appe11e argile Ii blocs un depot argileux contenant souvent 

de nombreux blocs de pierre de ditierentes grosseurs. D'ordinaire 

cette argile repose sur. du gravier ou sur Ia roche. Au point de vue 

geologique cette argile doit etre regardee comme l'argile glaciaire la 

plus aneienne du territoire. Elle est tres commune particulierernent 

dans les paraisses de Sysmii et Gustave-Adolphe.

On appelle argile feuilletee une argile stratifiee, en regie generale 

sans blocs inelus, et presentant de fines couches de sable nettement 

dessinees. C'est l'a rgile la plus Irequente da ns ce terr itoire; 

elJe appartient aussi aux depots glaciaires. 

Le reste · des depots argileux qui se trouvent dan s cette region 

se distingue aussi par une stratification nette. Mais, comme une 

partie de ces argiles ne renferment que des diatornees d' eau douce, il 

faut admettre qu'une partie de ces argiles sont d' origine Iacustre, bien 

que, par leur structure, elJes ne puissent eire distinguees des argiles 

ieuilletees glaciaires. 

T o u r b i e r e s. 

Les tourbieres s'etendent sur une vaste surface, surtout dans 

l'extrerne-nord de la carte. La tourbe, dans ces dernieres regions, 

atteint souvent une epaisseur de 2 m. 50. Le plu s souvent la tourbe, 

au moins dans Ies couches superieures, se compose de mousse blanche 

plus ou moins decornposee. 

C han ge m e n t s den i v e a u. 

Lignes de rivage. 

La limite marine de Ia transgression maxima a ete determinee 

en differents endroits et varie entre 157 m. et 194 m. Les altitudes 

les plus basses se rencontrent dans Ies parties rneridionales, les plus 

hautes dans Ies parties septentrionales de Ia carte. 

Au dessous de Ia limite marine maxima on a rnesure une foule 

de lignes de rivage. D'une facon generale il y a des lignes de rivage 

it tous les niveaux possibles au dessous de la limite maxima. Dans 

certains groupes d'altitudes la plupart de ces lignes ne pouvent eire, 

au moins jusqu'a present, reuni es en systems. Certaines des lignes 

de rivage Ies plus basses sont pourtant vraisemblablement des terrasses 

lacustres et indiquent differentes periodes de I'extension des lacs. C'est 

ainsi que Ies terrasses situees it env. 15 m au dessus du niveau actuel 

du Saima une periode oil a lac etait en communication avec Ie bassin 

du Kyrnrnene, et avait par suite un autre deversoir que celui actueI, 

le Vuoksen. 

57

58 

Tourbieres sublacustres. Dan s Ie voismage des lacs Puulavesi 

et Paij ann e on a rencontre des couches rnarecageu ses situees II des 

niveaux interieurs II celui des lacs. Dans un des cas observes il y a 

deux couches de tourbe separees p ar une couche d'a rgile d'environ 

90 em. On n'a jusqu 'ici pas pu tr ouver d'explicalion pour ce fait 

singulier. .

S:t MICHEL - Arkisto.gsf.fi

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?