RiTill 2011 - SL

RiTill 

SL:s riktlinjer för äldre och resenärer med 

funktionsnedsättning 

AB Storstockholms Lokaltrafik

3 

Förord 

SL-trafiken är till för alla! Människor ska kunna leva 

sina liv självständigt utan begränsande hinder. Resor 

är en stor del av våra liv och i Stockholmsområdet 

är SL:s trafik det naturliga valet för många. Att SLtrafiken 

också ska vara ett naturligt val för invånare 

med olika typer av funktionsnedsättningar är en 

självklarhet. 

SL:s styrelse beslutade i november 2010 att anta 

en långsiktig tillgänglighetsplan med målet att 

”SL:s allmänna kollektivtrafik ska upplevas som det 

mest attraktiva resealternativet för resenärer med 

funktionsnedsättning”. 

Tillgänglighet för alla resenärer är ett prioriterat 

arbetsområde inom SL. Alla SL:s medarbetare ska 

bidra till att det ovan ställda målet uppnås. I det 

arbetet är dessa riktlinjer ett viktigt arbetsredskap. 

Riktlinjerna, RiTill, utgör den ambition som 

SL ska eftersträva. Hur, när och till vilken 

kostnad ambitionsnivån uppnås, fastställs i 

Genomförandeplan. 

Riktlinjerna har under hösten 2010 remitterats till 

SL:s samverkansråd med representanter från länets 

handikapporganisationer samt till alla enheter inom 

SL:s organisation. 

Riktlinjerna ska tillämpas i SL:s verksamhet och 

projekt. 

Madelene Raukas 

TF Verkställande direktör 

Augusti 2011

4 

Förord 

Ordlista 

1. Inledning 

2. Lagar, regler och riktlinjer 

3. SL:s arbetssätt för tillgänglighet 

4. Hela resan 

5. Bemötande 

6. Utformning i fysiska miljöer 

7. Nivåskillnader 

8. Taktila markeringar 

9. Fordon 

10. Kommunikativ tillgänglighet 

11.Störningar och ersättningstrafik 

12. Drift och underhåll 

13. Index 

14. Lästips och referenser

5 

1. Inledning 6 

1.1 Läsanvisning 6 

1.2 SLL:s program för delaktighet 7 

1.3 SL:s långsiktiga tillgänglighetsplan och 

handlingsplan för tillgänglighet 2011-2013 7 

1.4 SL:s mål 7 

1.5 Arbetssätt 8 

1.6 Funktionsnedsättningar och behov i 

kollektivtrafiken 8 

2. Lagar, regler och riktlinjer 10 

3. Verktyg för ökad tillgänglighet 12 

3.1 Upphandling, avtal och projekt 12 

3.2 Synpunkter, samråd och samarbete 13 

4. Hela resan 15 

4.1 Planera resan 15 

4.2 Köpa och använda biljett 15 

4.3 Att ta sig till terminal, station eller 

hållplats 16 

4.4 Vistas, orientera sig och ta till sig 

information på station, terminal eller 

hållplats 18 

4.5 Ta sig ombord, hitta sittplats och ta 

sig av fordonet 20 

5. Bemötande 20 

5.1 Ledsagarservice 21 

5.2 Rampservice 21 

5.3 Utbildning 21 

5.4 Tillgänglighetsgaranti 22 

6. Utformning i fysiska miljöer 23 

6.1 Busshållsplatser 23 

6.2 Bussterminaler 26 

6.3 Stationer i spårtrafiken 27 

6.4 Kombinerad buss och spårhållplats 30 

7. Nivåskillnader 32 

7.1 Hissar 32 

7.2 Trappor 33 

7.3 Rulltrappor 33 

7.4 Ramper 33 

8. Taktila markeringar 34 

8.1 Busshållplatser 34 


8.3 Kombinerad buss- och 

spårvagnshållplats 35 

8.4 Spårtrafik 35 

8.5 Hissar, trappor och rulltrappor 39 

9. Fordon 40 

9.1 Buss 40 

9.2 Spårfordon 41 

10. Kommunikativ tillgänglighet 48 

10.1 Skriftlig information 48 

10.2 Hörbar information 50 

10.3 Alternativa format 51 

10.4 SL Contact Center 52 

10.5 Informationsmaterial och 

SL:s webbplats 52 

10.6 Kampanjer och evenemang 52 

10.7 Reklam 52 

11. Störningar och ersättningstrafik 54 

11.1 Planerad störning 54 

11.2 Akut störning 54 

11.3 Akut situation 54 

11.4 Ersättningstrafik 54 

11.5 Informationschecklistor 55 

12. Drift och underhåll 57 

13. Index 58 

14. Lästips och Referenser 60

6 

1. Inledning 

SL:s riktlinjer för tillgänglighet för resenärer med 

funktionsnedsättning och äldre resenärer (RiTill) 

beskrivs i förevarande dokument. 

Riktlinjerna beskriver hur SL ska arbeta för att 

skapa en tillgänglig kollektivtrafik där alla resenärer, 

oavsett ålder eller funktionsnedsättning, har 

samma möjligheter att resa med den allmänna 

kollektivtrafiken. 

Riktlinjerna behövs för att skapa en samsyn hos alla 

som arbetar med uppbyggnad av infrastruktur, utför 

eller planerar SL:s trafik. 

Eftersom förutsättningarna för allmän respektive 

särskild kollektivtrafik skiljer sig åt, har SL valt att inte 

behandla färdtjänst och sjukresor i dessa riktlinjer. 

RiTill ska fungera som verktyg för SL:s medarbetare 

att utforma stationer och fordon så att de bli 

tillgängliga för alla resenärer. 

På de områden där europeiska eller nationella 

riktlinjer saknas har SL utarbetat riktlinjer för 

utformning av den fysiska miljön på stationer och 

utformning av fordon som ger full tillgänglighet. 

RiTill vänder sig till SL, de trafikentreprenörer som 

utför trafik på SL:s uppdrag, samt andra leverantörer, 

myndigheter och kommuner som SL samverkar 

med. Genom att samordna och effektivisera 

insatserna ska tillgängligheten för resenärer med 

funktionsnedsättning öka. I de fall ansvaret är delat 

eller helt ligger på en annan huvudman ger riktlinjerna 

SL:s representanter ett underlag för att kunna verka 

för enhetlighet. 

De senaste 10-20 åren har samhället börjat 

ställa fler och strängare krav på tillgänglighet till 

den offentliga miljön för alla människor, oavsett 

funktionsnedsättning. Under 2000-talet antogs flera 

EU-direktiv och nationella lagar som ställde krav på full 

tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. 

Syftet med RiTill är att sammansälla och beskriva 

alla lagkrav och riktlinjer som SL måste följa när det 

gäller att erbjuda full tillgänglighet för resenärer med 

funktionsnedsättning. 

RiTill är ett samlat dokument för: 

• Lagstiftning 

• Tolkning och förtydligande av lagstiftning 

• Verktyg för att skapa en standard för SL:s 

utformning av tillgänglighetsåtgärder 

• Verktyg för ökad kunskap 

RiTill utgör den ambintionsnivå som SL ska 

eftersträva. 

RiTill 

Nivå 

2010 

SL:s ambitionsnivå utifrån lagar och förordningar 

1.1 Läsanvisning 

Riktlinjerna är indelade i olika kapitel. Det är inte 

nödvändigt att läsa dokumentet från pärm till pärm 

utan dokumentet kan med fördel användas som 

uppslagsverk. 

I kapitel 2 listas de lagar och förordningar som 

ställer krav på tillgänglighet för personer med 

funktionsnedsättning i kollektivtrafiken. I kapitel 3-12 

bekrivs hur SL ska arbeta för att uppfylla kraven på 

tillgänglig kollektivtrafik. 

Tid

1.2 SLL:s program för delaktighet 

Stockholms läns landsting (SLL) antog i februari 

2010 ett program för delaktighet för personer med 

funktionsnedsättning ”Mer än bara trösklar”. Visionen 

för den fysiska tillgängligheten är: ”Personer med 

funktionsnedsättning lever oberoende och deltar 

fullt ut på livets alla områden. De har full tillgång till 

den fysiska miljön och till de transporter som de har 

behov av, samt till alla verksamheter och tjänster 

som SLL och dess entreprenörer erbjuder”. 

Programmet är ett styrdokument för alla landstingets 

förvaltningar och bolag samt för verksamheter som 

Stockholms läns landsting har avtal med. Varje 

förvaltning/bolag ska tillämpa de delar av programmet 

som är adekvata för deras verksamhet. Programmet 

är indelat i tre områden: 

• Bemötande 

• Kommunikativ tillgänglighet 

• Fysisk tillgänglighet 

1.3 SL:s långsiktiga 

tillgänglighetsplan och 

handlingsplan för tillgänglighet 

2011-2013 

Det tidigare handlingsprogrammet för ökad 

tillgänglighet för resenärer med funktionsnedsättning 

löpte ut vid årsskiftet 2010. Nuvarande långsiktig 

tillgänglighetsplan gäller mellan åren 2011-2021. SL 

har även tagit fran en handlingsplan för tillgänglighet 

2011-2013. Utöver dessa dokument tillkommer 

RiTill - SL:s riktlinjer för äldre och resenärer med 


Målet för tillgänglighetsarbetet är att SLs 

allmänna kollektivtrafik ska vara det mest 

attraktiva resealternativet för resenärer med 

funktionsnedsättningar. Tillgängligheten ska vara så 

god att fler resenärer med funktionsnedsättningar 

aktivt väljer den allmänna kollektivtrafiken framför 

andra färdsätt, som t.ex. färdtjänst. 

För att uppnå målet måste det både vara fysiskt möjligt 

och så pass attraktivt att den allmänna kollektivtrafiken 

väljs framför andra resealternativ. Handlingsplanen 

för 2011-2013 har två fokusområden, ”kunna resa” 

och ”vilja resa”. 

För att nå målet krävs konkretisering och 

nedbrytning av målbild och målformulering. Det görs 

i handlingsplan för tillgänglighet 2011-2013 samt i 

SL:s framtida genomförandeplaner. Utöver det tas 

årliga budget- och aktivitetslistor fram, som i detalj 

beskriver vad som ska genomföras. En annan viktig 

förutsättning för att nå målet är ett ökat samarbete 

med kommunerna i Stockholms län, men också med 

många andra aktörer inom samhällsplaneringen. 

Både den långsiktiga tillgänglighetsplanen och 

handlingsplanen för tillgänglighet 2011-2013 

förbättringar i tillgängligheten för alla typer av 

funktionsnedsättningar. 

1.4 SL:s mål 

SL ska erbjuda alla i Stockholms län en väl utbyggd, 

attraktiv och lättillgänglig kollektivtrafik på spår och 

väg. SL ska genom sin verksamhet bidra till en 

långsiktigt hållbar utveckling av regionen. SL:s tre 

kärnvärden är: enkelhet, pålitlighet och helhetssyn. 

Kärnvärdena ska genomsyra all SL-trafik. 

SL:s strategiska karta innehåller SL:s verksamhetsidé, 

vision, värderingar och mål. Tillsammans med 

planeringsförutsättningar och direktiv från SLL utgör 

den strategiska kartan grunden för SL:s strategiska 

planering, genomförande och uppföljning. 

Genom SL:s arbete med tillgänglighet bidrar SL till 

en hållbar utveckling. 

SL:s mål för tillgänglighet är att ”SL:s allmänna 

kollektivtrafik ska upplevas som det mest 

attraktiva resealternativet för resenärer med 

funktionsnedsättning”. 

7

8 

1.5 Arbetssätt 

RiTill ska följas i SL:s verksamhet och projekt. 

Avsteg från riktlinjerna ska förankras hos SL:s 

tillgänglighetsexpertis och samverkansråd. Vid stora 

avsteg skall SL:s ledningsgrupp hantera ärendet. 

När riktlinjer saknas, ska nedanstående metodik 

följas. SL:s tillgänglighetsexpertis ska kontaktas och 

rådfrågas. 

Metod när riktlinje saknas: 

1. Kontakta SL:s tillgänglighetsexpertis 

2. Klargör vad som ska göras, vilka och hur många 

som berörs. 

3. Undersök om det finns lagar, föreskrifter, regler 

eller allmänna råd för området från någon myndighet. 

4. Samråd med de organisationer för personer med 

funktionsnedsättning som SL samverkar med samt 

internt inom SL 

5. Undersök vilka erfarenheter som finns hos andra 

som arbetar med liknande frågor 

6. Gör ett förslag på tillvägagångssätt 

7. Remittera förslaget till de organisationer för 

personer med funktionsnedsättning som SL 

samverkar med samt internt inom SL 

8. Genomför prov 

9. Utvärdera prov 

10. Formulera den nya riktlinjen och sprid 

erfarenheterna till de organisationer för personer 

med funktionsnedsättning som SL samverkar med 

samt internt inom SL. 

1.6 Funktionsnedsättningar och 

behov i kollektivtrafiken 

I det här kapitlet presenteras några av de 

funktionsnedsättningar som många av SL:s resenärer 

har, och en kort beskrivning av de speciella behov 

dessa medför. 

En person med funktionsnedsättning har en nedsatt 

eller saknad kapacitet i en eller flera kroppsfunktioner. 

Funktionsnedsättningen kan vara fysisk eller psykisk. 

Ett handikapp eller ett funktionshinder uppstår i 

mötet med en miljö som inte är anpassad efter de 

förutsättningar en person med funktionsnedsättning 

har. 

Statistiska centralbyrån uppskattar att ungefär 

20 procent av Sveriges befolkning har någon form av 

permanent funktionsnedsättning, där rörelsehinder 

och allergier hör till de största grupperna. Stockholms 

län har knappt två miljoner invånare, vilket skulle 

betyda att cirka 400 000 av dessa har någon form av 


I Stockholms län fanns det år 2010 cirka 71 000 

personer med så stora funktionsnedsättningar 

att de beviljats färdtjänst. Ungefär 25% av 

gruppen färdtjänstresenärer reser i SL-trafiken 

med Accesskort. Med hjälp av rätt personal och 

bemötande bedöms det att upp till en tredjedel av 

dagens färdtjänstresor istället skulle kunna göras 

med den allmänna kollektivtrafiken. Demografi, 

hälsotillstånd och tillgänglighet till den allmänna 

kollektivtrafiken styr hur många färdtjänstresenärer 

länet kommer få framöver. 

Den personliga servicen är extra viktig för personer 

med funktionsnedsättning. Tekniska hjälpmedel och 

ny teknik är bra och kan hjälpa många men kan inte 

helt ersätta den hjälp en levande människa kan ge. 

Alla ska vara välkomna till SL. 

1.6.1 Olika funktionsnedsättningar 

Befolkningens förutsättningar och sammansättning 

förändras över tid. Med hjälp av modern teknik 

utvecklas hjälpmedel som ökar funktionsförmågan 

och självständigheten. Med god hjälp och service 

kan personer med funktionsnedsättning få en 

rörelsefrihet som de tidigare har saknat.

Resenärer med funktionsnedsättning har ofta 

begränsat med alternativ. När någon del i en resa 

inte är möjlig att genomföra kan det förhindra hela 

resan. 

Personer med tillsynes lika funktionsnedsättningar 

kan ha mycket olika upplevelser och erfarenheter. 

Långt ifrån alla funktionsnedsättningar är synliga. 

Nedsatt syn, en utvecklingsstörning eller kognitiva 

svårigheter kan vara svåra för en utomstående att 

upptäcka. Hög ålder medför ofta små nedsättningar 

av flera funktioner. Ofta är det lättare att få gehör för 

funktionsnedsättningar som är synliga än de som 

inte syns. 

Nedsatt rörelseförmåga 

Nedsatt gångförmåga kan uppstå för att man inte har 

krafter, har ont, har dålig balans eller koordination 

eller inte kan styra sina rörelser. Gångsvårigheter kan 

leda till att man inte kan gå långa sträckor, inte klarar 

lutningar, har svårt att gå på ojämnt eller halt underlag 

eller har lätt för att falla. Gångsvårigheter medför att 

man behöver korta avstånd vid bytespunkter, ett 

jämt och fast underlag utan branta lutningar varken i 

längs- eller sidled, stöd att hålla sig i, tätt placerade 

sittplatser med mera. Det är också extra viktigt för 

den här gruppen att hinna sätta sig innan bussen 

eller tåget kör vidare. 

Nedsatt arm- och handfunktion 

Nedsatt arm- och handfunktion kan innebära 

svårigheter att röra händer och armar, smärta, 

kraftlöshet, dålig precision, avsaknad av 

greppfunktion med mera. Orkar man inte lyfta 

armarna blir räckvidden kortare och det blir svårt att 

öppna dörrar, hantera dörröppningsknappar och att 

hålla i sig. Andra moment som kan ställa till stora 

problem är svårhanterliga biljettautomater och att ta 

sig genom spärrar. 

Nedsatt kognitiv förmåga 

Många människor har medfödda och förvärvade 

nedsättningar i centrala funktioner som till exempel 

medför svårigheter att orientera sig, svårigheter att 

förstå logiska utformningar eller svårigheter att läsa. 

De kan också vara svårt att sortera och uppfatta 

viktig ljudinformation. Den här gruppen behöver 

tydlig information i form av bild och skrift. Skyltar 

som kompletteras med symboler är extra viktiga för 

den här gruppen. Trafiken ska i möjligaste mån vara 

planerad så att resenären upplever att det är lätt att 

förstå hur de ska resa. Många har svårt att fråga 

då de blir stressade eller har talsvårigheter, vilket 

gör det viktigt att personalen är öppen och aktiv i 

kundmiljöerna och på eget initiativ erbjuder hjälp till 

den resenär som ser ut att behöva det. 

Synnedsättning 

Personer med nedsatt syn har stora svårigheter att 

överblicka omgivningen och uppfatta nivåskillnader 

i djup- och sidled. De behöver tydliga visuella 

kontrastmarkeringar och de som använder vit käpp 

är hjälpta av kännbara (taktila) markeringar. Gravt 

synskadade och blinda behöver tydliga riktmärken 

och akustisk vägledning. 

Hörselnedsättning 

Personer med hörselskador har svårigheter att 

uppfatta ljud och tal och blir distraherade av 

bakgrundsljud. Visuell information underlättar 

för resenärer med hörselskador, och döva är 

helt beroende av den. Många döva personer har 

teckenspråk som sitt modersmål och svenska som 

andraspråk. Information på teckenspråk kan därför i 

vissa fall vara mer tillgänglig än skriven information. 

Allergi och elöverkänslighet 

Allergiker är en mycket stor grupp i samhället. 

Besvär av pälsdjur, dofter och tobakslukt kan 

yttra sig på många olika sätt och svårast är akuta 

astmaanfall. Miljön i den allmänna kollektivtrafiken 

kan innehålla många allergiframkallande faktorer 

och därför är det viktigt att de markerade zonerna 

för pälsdjursförbud efterlevs och att speciell hänsyn 

visas i dessa zoner (ledarhundar är undantag och får 

vistas i samtliga delar i fordonen). Användandet av 

doftfria rengöringsmedel underlättar också resandet 

för allergiker. 

9

10 

Elöverkänslighet innebär att personer med 

hälsobesvär kopplar dessa till elektriska eller 

magnetiska fält eller elektromagnetisk strålning. I 

kollektivtrafiken anses främst mobiltelefoner eller 

själva ”resan” vara de största problemen. 

2. Lagar, regler och riktlinjer 

En ökad tillgänglighet handlar om den demokratiska 

rätten att kunna röra sig fritt och kunna verka i 

samhället. SL ställer höga krav både på egen 

personal och på de entreprenörer som anlitas i 

trafiken. SL följer de lagar och riktlinjer som finns 

i Sverige och förväntar sig detsamma av alla som 

arbetar i verksamheten. 

Resenärernas behov ska vara styrande för planering, 

utförande och utveckling av SL:s trafik. Det måste 

därför finnas en stor lyhördhet för resenärernas 

behov. Det gäller inte minst de särskilda behov 

som resenärer med funktionsnedsättningar har i 

kollektivtrafiken. 

FN-konvention 

FN har utarbetat en konvention om rättigheter för 

personer med funktionsnedsättning. Syftet med 

konventionen är att ”främja, skydda och säkerställa 

det fulla och lika åtnjutandet av alla mänskliga 

rättigheter och grundläggande friheter för alla 

personer med funktionsnedsättning och att främja 

respekten för deras inneboende värde”. Sveriges 

riksdag och regering har antagit FN-konventionen. 

EU-direktiv om tekniska specifikationer för 

driftskompatibilitet avseende funtktionshindrade i 

järnvägssystemet, 2008/164/EG 

Syftet med direktivet är att öka tillgängligheten 

till järnvägstransport för människor med 

funktionsnedsättning. Detta omfattar tillgängligheten 

till offentliga platser inom infrastrukturen (däribland 

sationer). Direktivet ställer krav på utforming av 

infrastruktur (däribland stationer) och fordon. 

EU:s förordning om rättigheter och skyldigheter 

för tågresenärer. Nr 1371/2007 

Tågresenärernas rättigheter omfattar rätt till 

information om tjänsten före och under resan. 

Personer med funktionsnedsättning bör ha samma 

möjlighet att resa med tåg som andra medborgare.

Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att informera 

personer med funktionsnedsättning om möjligheterna 

att utnyttja järnvägsförbindelserna. Visuella och 

hörbara system bör användas. Förordningen 

gäller alla tågresor och alla järnvägsföretag i EUgemenskapen. 

EU:s förordning om passagerares rättigheter vid 

busstransport nr 181/2011 

Förordningen syftar till att säkerställa ett långtgående 

skydd för passagerarna, som är jämförbart med det 

som gäller för andra transportsätt, oavsett var de 

reser. Personer med funktionsnedsättning bör ha 

samma möjligheter att resa med buss som andra 

medborgare har. Utformning av nya terminaler bör 

sträva efter att ta hänsyn till behoven hos personer 

med funktionsnedsättning i enlighet med kraven på 

design för alla. Medlemsstaterna bör sträva efter att 

förbättra befintlig infrastruktur när detta är nödvändigt 

för att transportörer ska kunna säkerställa tillträde 

för personer med funktionsnedsättning. Personalen 

bör få lämplig utbildning för att kunna tillgodose de 

behov som personer med funktionsnedsättning 

har. Organisationer som företräder personer med 

funktionsnedsättning bör konsulteras när innehållet 

i utbildning om funktionsnedsättning utformas. 

All information av betydelse ska kunna lämnas i 

alternativa former som är tillgängliga för personer 

med funktionsnedsättning. 

Lag om resenärers rättigheter i lokal och 

regional kollektivtrafik, slutbetänkande av 

utrednignen om en ny kollektivtrafiklag, så kallad 

Lundinutredningen. 

Utredningen ger förslag till hur resenärsrättigheter 

i kollektivtrafiken kan stärkas i den svenska 

lagstiftningen. Särskild vikt ska läggas vid behoven 

hos personer med funktionsnedsättning. Förvaltare 

av bytespunkter ska vara skyldiga att till regeringen 

eller den myndighet regeringen bestämmer lämna 

information om bytespunktens tillgänglighet. 

Utredningen ger även förslag till rättigheter för 

passagerarna vid förseningar. Transportörer i lokal 

och regional kollektivtrafik får inte med hänvisning till 

funktionsnedsättning neka personer ombordstigning. 

Ledsagning ska erbjudas på de fullt tillgängliga 

bytespunkter som kollektivtrafikansvarig myndighet 

i länet utpekat. 

Bussdirektivet och Buss 2010 

För bussar finns ett särskilt direktiv, bussdirektivet 

2001/85/EG, som anger krav på bussars kaross 

och inredning. Buss 2010 utgör en avtalsbilaga 

vad gäller fordonskrav för bussar vid alla sorters 

trafikupphandlingar och fungerar som stöd vid 

fordonsinköp. 

Från patient till medborgare 

I maj år 2000 antog den svenska riksdagen en nationell 

handlingsplan för handikappolitiken, ”Från patient till 

medborgare” (reg. Prop. 1999/2000:79). Ett av målen 

i handlingsplanen är att samhället utformas så att 

människor med funktionsnedsättningar i alla åldrar blir 

fullt delaktiga i samhällslivet. Det handikappolitiska 

arbetet ska inriktas på att identifiera och undanröja 

hinder för sådan delaktighet. Regeringen bedömer 

att insatserna ska fokuseras på tre områden: 

• Att se till att handikapperspektivet genomsyrar 

alla samhällssektorer 

• Att skapa ett tillgängligt samhälle 

• Att förbättra bemötande 

I den nationella handlingsplanen finns målet att 

kollektivtrafiken bör vara tillgänglig för personer med 

funktionsnedsättning senast år 2010. 

Koll Framåt 

År 2006 fick dåvarande Vägverket och Banverket, 

nuvarande Trafikverket, i uppdrag av regeringen 

att ta fram ett nationellt handlingsprogram 

för kollektivtrafikens utveckling. Målet med 

handlingsplanen, Koll Framåt, är att resandet med 

kollektivtrafiken ska fördubblas fram till år 2020. Ett 

av fem delområden som ska prioriteras högst är: 

• Kraftsamling för en användbar kollektivtrafik för 

personer med funktionsnedsättningar 

11

12 

Trafikverket är sektormyndighet för området 

tillgänglig kollektivtrafik. 

Boverkets föreskrifter 

I juni 2001 fastställde riksdagen ändringar i plan- och 

bygglagen som bland annat innebär att tydliga krav 

på tillgänglighet ska ställas vid färdigställande och 

ändring av allmänna platser. 

Boverket har på uppdrag av regeringen utarbetat 

föreskrifter och allmänna råd, ”Boverkets föreskrifter 

och allmänna råd om undanröjande av enkelt 

avhjälpta hinder till och i lokaler dit allmänheten 

har tillträde och på allmänna platser”. Föreskriften 

är tillbakaverkande vilket innebär att den gäller 

retroaktivt. Ansvaret ligger hos fastighetsägarna 

som ska se till att alla enkelt avhjälpta hinder 

mot lokalernas och platsernas tillgänglighet och 

användbarhet åtgärdas. Målsättningen i föreskriften 

var att alla enkla hinder skulle vara undanröjda 

senast år 2010. Lagen gäller självklart alla SL:s 

kundmiljöer och externa lokaler. 

Boverket har också utarbetat föreskriften, ”Boverkets 

föreskrifter och allmänna råd om tillgänglighet och 

användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller 

orienteringsförmåga på allmänna platser och inom 

områden för andra anläggningar än byggnader”. 

Föreskriften ställer krav på att allmänna platser och 

områden för andra anläggningar än byggnader, 

nybyggnation eller ombyggnation av ska göras 

tillgängliga och användbara för personer med nedsatt 

rörelse- eller orienteringsförmåga. 

Både HIN och ALM finns på Boverkets hemsida, 

www.boverket.se 

Språklagen 

Den 1 juli 2009 trädde den nya språklagen i kraft. 

Språklagen reglerar språkets ställning i samhället. 

Bland annat stärker språklagen betydelsen av 

teckenspråket och säger även att språket i offentlig 

verksamhet ska använda klarspråk, det vill säga 

vara vårdat, enkelt och begripligt. Även den grafiska 

utformningen ska vara tydlig. 

3. Verktyg för ökad 

tillgänglighet 

3.1 Upphandling, avtal och projekt 

Det är viktigt att SL redan i upphandlingsskedet 

ställer rätt krav på tillgänglighet för att efterleva de 

lagkrav som ställs på SL inom området. 

SL:s tillgänglighetsexpertis ska därför alltid kontaktas 

och involveras i hela upphandlingsprocessen. Vid 

anbudsutvärdering ska tillgänglighetsaspekterna 

tillmätas stor betydelse. 

Vid upphandling ska: 

• Bästa möjliga tillgänglighet alltid eftersträvas. 

Minimikraven för god tillgänglighet får inte 

kompromissas bort. 

• Kontroll ske mot SL:s ”Rutin för inköp och 

upphandling”. 

• SL:s tillgänglighetsexpertis kontaktas 

• Varje projekt ha en person som har ansvar för 

tillgänglighetsfrågorna genom hela procesesen. 

I Stockholms Läns Landstings program 2011-2015 för 

delaktighet för personer med funktionsnedsättning, 

”Mer än bara trösklar”, ställs krav på att varje 

förvaltning, där det är tillämpligt, vid beställning, 

upphandling och avtal för in ett avsnitt om: 

• Bemötande 

• Kommunikativ tillgänglighet 

• Fysisk tillgänglighet 

Krav på uppföljning och möjlighet till ekonomisk 

reglering ska finnas, där överenskommelser inte har 

fullföljts.

3.2 Synpunkter, samråd och 

samarbete 

SL:s resenärer ska kunna lämna synpunkter och 

komma med klagomål både via telefon, brev, e-post 

och via webbplatsen, www.sl.se. 

Synpunkterna ska registreras och slussas vidare till 

rätt ansvarsområde. Alla ärenden ska besvaras inom 

två veckor om resenären så önskar. 

För att nå SL:s mål på tillgänglighetsområdet krävs 

att samarbete sker med flera andra parter. Det är 

också viktigt att utgå från ”hela resan”-perspektivet. 

SL:s riktlinjer: 

• SL ska skapa förutsättningar för att resenärer 

med funktionsnedsättning är delaktiga i 

utvecklingen av kollektivtrafiken och samråda 

med berörda organisationer som en naturlig del 

i arbetet 

• SL ska utföra professionella test och 

utvärderingar i nära samarbete med 

handikapporganisationerna 

Tillgänglighetskonsekvensbeskrivning 

Ett av de verktyg som SL arbetar med för att 

säkerställa att tillgängligheten för resenärer 

med funktionsnedsättning hela tiden beaktas 

är tillgänglighetskonsekvensbeskrivningar. 

Tillgänglighetskonsekvensbeskrivning ingår i mallen 

för styrelsebeslut. 

SL:s riktlinjer 

• Konsekvenser för tillgänglighet ska beskrivas i 

underlaget för alla beslut hos ledningsgruppen 

• SL:s tillgänglighetsexpertis kan kontaktas för att 

få hjälp att beskriva konsekvenserna 

13

14 

Bild 4.1 Planera sin resa Bild 4.2 Köpa sin biljett Bild 4.3 Ta sig till plattformen 

Bild 4.4 Orientera sig på plattformen 

Bild 4.7 Åka buss 

Bild 4.5Information om sin resa 

Bild 4.8 Kliva av fordonet 

Bild 4.6 Ta sig ombord på fordonet 

Bild 4.9 Ta sig från plattformen

4. Hela resan 1 

Hela resan-perspektivet utgår ifrån synsättet att 

hela resan, från dörr till dörr, ska vara tillgänglig för 

resenärer med funktionsnedsättning. Det ska vara 

enkelt för alla resenärer att planera och genomföra 

en resa som är bekväm och säker. Förflyttningen till 

station eller hållplats är en kommunal angelägenhet 

och ligger således utanför SL:s planansvar. Därför är 

kommunikationen mellan de olika parterna viktig för 

att hela resan ska kunna genomföras. 

För SL:s del innebär det att följande ska vara 

tillgängligt för alla resenärer: 

• Planera resan 

• Köpa och använda biljett 

• Ta sig till terminal, station eller hållplats 

• Vistas, orientera sig och ta till sig information på 

terminal, station eller hållplats 

• Ta sig ombord, hitta sittplats och ta sig av 

fordonet 

4.1 Planera resan 2 

Det ska vara möjligt för 

alla resenärer, oavsett 

funktionsnedsättning, att planera 

sin resa genom de verktyg som 

SL erbjuder, se vidare kapitel 10 

”Kommunikativ tillgänglighet”. 

4.2 Köpa och använda biljett 

4.2.1 Betalsystem 3 

SL:s betalsystem består bland annat av ett elektroniskt 

plastkort, SL Access-kort. Färdtjänstkortet 

är ett SL Access-kort med all nödvändig information 

om rättighet till färdtjänst laddat på kortet. 

Färdtjänstresenären kan passera genom SL:s 

spärrar med hjälp av SL Access-kortet. 

Grundläggande tillgänglighetskrav på biljettautomater 

är att alla resenärer ska komma åt, kunna 

se, klara av och kunna förstå biljettautomaten. 

Trafikpersonalen ska vid behov erbjuda information 

om betalsystemet och hjälpa till att genomföra 

betalningen. Tillgänglighetskraven på biljettautomater 

och betalautomater kan sammanfattas och beskrivas 

enligt bilden nedan. 

15

16 

När SL ingår samarbetsavtal som möjliggör resa 

med SL-biljetter är det viktigt att säkerställa god 

tillgänglighet för resenärer med funktionsnedsättning. 

Spärrkiosker, SL Center och andra försäljnings- och 

informationsplatser som SL råder över ska vara 

utrustade med hörslingor som är tydligt utmärkta 

med skyltar och vara tillgängliga för personer med 

rörelsenedsättning. 

Det ska finnas linjenätskartor och papper och penna 

till hands för att underlätta kommunikationen för 

exempelvis döva. 

Kortläsare i buss och vid spärrar 

Bakgrunden till kortläsaren/validatorn ska vara i 

avvikande färg. 

Avläsningspunktens mitt ska vara placerad 800 – 

1 000 mm över golv. Om behov finns kan två 

kortläsare i olika höjder användas. 

4.2.2 SL Contact-center och 

försäljningsombud 4 

Den verksamhet som erbjuder försäljning av biljetter 

och kundservice under SL:s varumärke innefattas 

av SL:s riktlinjer för tillgänglighet för resenärer med 

funktionsnedsättning, om de är placerade i SL:s eller 

annan kollektivtrafikaktörs lokaler. 

För att ett biljettförsäljningsombud ska anses som 

tillgänglig ska det vara möjligt att: 

• Ta sig in genom entrén 

• Ta sig fram till försäljningsdisken 

• Köpa sin biljett 

• Ta till sig information 

Detta ställer krav på utformning av entré, fritt 

utrymme mellan entré och försäljningsdisk samt att 

försäljningsdisken har en höjd som gör det möjligt för 

personer i rullstol att köpa biljett. 

Entrén ska vara dimensionerad för eldriven rullstol, 

minst 800 mm bred och utan tröskel. Finns tröskel 

ska den inte vara högre än 25 mm och vara avfasad. 

Trösklar, dörrkarmar och helglasade partier i dörrar 

ska vara kontrastmarkerade. Kontrastmarkeringen 

ska vara minst 200 mm bred samt sitta på två nivåer; 

strax under ögonhöjd för både stående och sittande, 

det vill säga mellan 1 400 - 1 600 mm och ca 900 

mm över golv. 

Automatiska skjutdörrar till entréer är att föredra. Vid 

platsbrist måste ibland slagdör användas. De ska då 

utrustas med automatisk dörröppning eller öppning 

med manöverdon. Manöverdonet ska placeras minst 

700 mm men helst 1 000 mm från hörn. Slagdörren 

ska även vara utrustad med sensorlist som stoppar 

dörren om något kommer i vägen. 

4.3 Att ta sig till terminal, station 

eller hållplats 

4.3.1 Förflyttning och nivåskillnader 5 

Gångvägar och anslutningar till och från hållplatser 

ska alltid vara tillgängliga. 

Större nivåskillnader ska överbyggas med trappor, 

ramper eller hissar, se kapitel 7 ”Nivåskillnader”. 

Möblering vid gångstråk ska placeras och utformas 

så att den inte utgör hinder, se avsnitt 4.4 ”Vistas, 

orientera sig och ta sig till station, terminal eller 

hållplats”. 

Sittplatser längs vägen 

Sittplatser ska finnas i anslutning till trappor och 

ramper samt utefter långa gångpassager med minst 

75 meters mellanrum, gärna tätare.

Vegetation 

Starkt doftande växter kan vara allergiframkallande 

och bör undvikas längs med gångstråk. Växtligheten 

ska underhållas noga för att inte riskera att skymma 

belysning och information eller utgöra snubbel- eller 

halkrisk. Buskar och andra väster ska inte heller 

placeras så att de skapar otrygga miljöer. 

Gångvägar 

Gångvägar i anslutning till stationslägen ska 

anpassas efter till följande riktlinjer: 

• Gångvägarna ska vara fria från ojämnheter och 

brunnar och vara minst 1 800 mm breda 

• Gångvägen ska vara fri från fasta hinder såsom 

bänkar och skyltstolpar 

• Lutningen på gångvägen ska vara lika med eller 

flackare än 1:50 

• Gångvägen ska ha god belysning och vara 

separerad från cykelväg och bilkörfält med 

räcke eller kantsten 

• Snövallar ska placeras så att de inte utgör något 

hinder längs med gångvägen 

Gångtunnel 

Gångtunnlar kan ibland uppfattas som otrygga. Det 

är därför viktigt att tänka på följande funktioner när 

man utformar gångtunnlar: 

• Möjlighet att följa väggen med käpp 

• Skyltning som ger god vägvisning 

• Kontrastmarkering som underlättar orientering 

• God belysning 

Övergångsställe och gångpassage över spår 

Övergångsställen ska placeras på lämpliga platser 

i anslutning till stationslägen. SL förordar att 

övergångsställna utformas enligt den så kallade 

”Stockholmsmodellen”. 

I första hand ska passager över spår byggas 

planskilda. Vid planskildhet är det viktigt att trappor 

kompletteras med ramp eller hiss, se avsnitt 7 

”Nivåskillnader”. 

Passager över spår i plan ska vara utformade så 

att alla resenärer, oavsett funktionsnedsättning, 

kan uppfatta varningsmarkeringar och enkelt kan 

passera över spåret. 

Passager över spår i plan ska: 

• Vara ljud- och ljusreglerad 

• Ha vita kupolplattor i dubbla rader före och efter 

spår 

• Utformas på sådant sätt att det är möjligt att 

passera med rullande hjälpmedel 

4.3.2 Närtrafik 

För resenärer med rörelsehinder kan anlutande 

sträcka till terminal, station eller hållplats kännas 

lång. Då kan närtrafiken vara ett alternativt, eftersom 

närtrafiken syfte är att komma nära resenärernas 

bostäder. 

Närtrafik kan vara trafik som är linjelagd eller 

anropsstyrd, eller en kombination av dessa. Inom 

närtrafiken används låggolvade mindre bussar eller 

låggolvade specialfordon Förarna är specialutbildade 

och anpassar sitt bemötande och körsätt utifrån 

resenärens behov. Närtrafiken är anpassad till äldre 

Bild 4.10. Exempel på närtrafikbuss 

17

18 

eller personer med funktionsnedsättning men kan 

även användas av samtliga resenärer som innehar 

SL-färdbevis. Närtrafiken ingår i den allmänna 

kollektivtrafiken och trafikerar områden där många 

äldre bor och vistas. 

Målet med närtrafiken är att minska behovet 

av färdtjänst och färdtjänstresor med taxi samt 

underlätta för resenärer att göra lokala resor och ta 

sig till den övriga allmänna kollektivtrafiken. 

4.3.3 Angöring och infartsparkering 6 

Angöring 

Angöring (av- och påstigning) för färdtjänstfordon, 

taxibilar och privatfordon med tillstånd ska finnas i 

nära anslutning till stationsläget eller terminalen, 

helst inom fem meter från entrén. 

Angöringsplatsen ska: 

• Vara tydligt skyltad, upplyst och placerad så att 

den inte hindrar övrig trafik 

• Ha kantstenar som är avfasade till nollnivå med 

en lutning på max 1:12 

Infartsparkering 

Parkeringsplatser för resenärer ska placeras så nära 

entrén som möjligt, helst inom 10 meter från entrén. 

Minst två platser, eller 5 procent av det totala antalet 

parkeringsplatser, ska vara reserverade för fordon 

med speciellt parkeringstillstånd. 

Parkeringen ska: 

• Placeras så att resenären slipper gå omvägar på 

grund av hinder såsom höga trottoarkanter 

• Utformas så att minst en av de reserverade 

platserna blir 5 meter bred för att medge att 

rullstol kan lyftas in via ramp eller lift från sidan 

av fordonet. Minimibredd för parkeringsplats 

som tillåter förflyttning av rullstol och bil är 3,6 

meter. 

• Vara tydligt skyltad och markerad på 

markbeläggningen 

• Ha god belysning, se avsnitt 4.3.3 Belysning 

• Inte luta mer än 1:50 i längs- och sidled 

• Utformas med jämn och halkfri markbeläggning. 

Markbeläggningen får gärna vara i avvikande 

material så att det blir enklare att uppfatta 

skillnaden mellan gång- och körytor. 

• Vara väl underhållen och snöröjd 

Kantstensparkering bör undvikas i möjligaste mån 

eftersom det kan innebära att i- och urstigning sker 

i gata. Om i- och urstigning sker mot trottoar ska 

trottoaren vara fri från hinder och vara minst 3 meter 

bred. 

Cykelparkering ska finnas där cykel är ett vanligt 

transportsätt att ta sig till stationsläget och där det 

finns utrymme. Den ska vara väl avgränsad, eftersom 

felparkerade cyklar är ett hinder för framförallt 

personer med synnedsättning som käppar sig fram. 

4.4 Vistas, orientera sig och ta till 

sig information på station, terminal 

eller hållplats 

4.4.1 Bekväma byten 7 

Korta och snabba byten är en avgörande faktor 

för kollektivtrafikens attraktivitet. Detta, i samband 

utrymmesbrist, leder ofta till lösningar med 

bytespunkter i olika nivåer. Byten mellan olika 

trafikslag medför ofta långa transportsträckor. 

Detta ställer stora krav på planering och utformning 

av bytespunkter. För personer med nedsatt 

rörelseförmåga är det viktigt att emellanåt kunna 

sitta ned och vila och personer med kognitiva 

funktionsnedsättningar behöver tydlig vägvisning. 

4.4.2 Möblering 8 

I SL:s kundmiljöer ska inredning och fristående 

enheter placeras så att de inte är i vägen för blinda

eller synskadade personer och de ska gå att upptäcka 

av en blind person som använder käpp. Inredning 

och alla fristående enheter ska ha en tydlig kontrast 

gentemot bakgrunden och ha avrundade kanter. 

Enheter som är monterade under 2 100 mm höjd och 

som sticker ut mer än 150 mm ska markeras av ett 

hinder/skydd som sitter högst 300 mm över golvnivå 

och som kan upptäckas med käpp. 

Informationstavlor, reklamskyltar, papperskorgar och 

annat ska vara placerade så att synskadade kan 

känna av dessa med sin käpp. Alternativt kan de 

vara placerade i tydliga möbleringszoner, se avsnitt 

10.7 ”Reklam”. 

Fler exempel på hinder är fribärande trappor 

utan skydd på undersidan, automater, pelare och 

hängande skyltar. 

För att resenärer snabbt ska kunna identifiera att 

de befinner sig i en SL-miljö är det viktigt att hela 

SL-systemet konsekvent håller sig till samma 

grafiska informationsprofil. Viktiga komponenter är 

till exempel färgsättning, utseende och placering av 

skyltar. 

Sittplatser 

För personer med begränsad rörelseförmåga är 

det viktigt att kunna sitta ned och vänta före avresa 

eller för att vila under längre förflyttningar. Antalet 

sittplatser ska anpassas till antalet resenärer och 

väntetid. 

Bild 4.11. Exempel på utformning av sittbänk 

Sittbänkar ska finnas på alla plattformar med ca 10- 

15 meters avstånd, inklusive de bänkar som finns i 

eventuella väderskydd. Vid busshållplatser ska det 

finnas minst en sittbänk, men vid hållplatser med 

många resenärer ska antalet utökas. 

Samtliga hållplatser och stationer ska ha sittplatser 

med armstöd. Höjden på armstöden ska vara 700 

mm och armstödens övre del ska vara utstickande 

i förhållande till sittytan. Sittplatserna ska vara 

utrustade med ryggstöd, ha god sitthöjd, 470-500 

mm, och vara kontrasterande mot omgivningen. 

Om sittplatserna är placerade vid en vägg behöver 

de inte ha ryggstöd. Om det finns ett väderskydd 

på hållplatsen ansvarar SL för sittplatsen inne i 

väderskyddet. Övrig möblering ansvarar respektive 

väghållare för. 

4.4.3 Belysning 9 

Befintlig gatubelysning är den grundläggande 

ljuskällan på anslutande sträckor. Den allmänna och 

förstärkta belysningen ska vara placerad i förhållande 

till vegetation och övrig omgivning så att hållplatsen 

upplevs som trygg. 

Belysningen ska: 

• Inte vara bländande. Ljuskällan ska vara 

avbländad mellan 0 och minst 30 grader mot 

horisontalplanet 

• Inte vara uppåtriktad från golv/mark i gångstråk 

• Fungera förstärkande på kontraster och 

oönskade skuggbildningar ska undvikas 

4.4.4 Externa lokaler 10 

Eftersom SL:s mål är att hela resan ska vara tillgänglig 

för alla resenärer gäller det även att externa lokaler 

och kundmiljöer ska vara anpassade för personer 


Kommersiell verksamhet, exempelvis bagerier och 

blombutiker, kan ibland sprida dofter/partiklar som 

kan upplevas besvärande av resenärer med allergi. 

19

20 

SL:s riktlinje är att inga starka dofter/allergener ska 

finnas längs gångstråken i SL:s lokaler. Ventilationen, 

såväl i de kommersiella verksamheternas lokaler 

och i gångstråken, ska vara utformat för att undvika 

detta. 

Det är också viktigt att verksamheterna inte ställer 

ut sina varor eller reklamskyltar i gångstråken så att 

de riskerar att vara i vägen för exempelvis personer 

med synnedsättning. 

4.4.5 Utrustning - knappar 11 

En tryckknapp ska vara lätt att trycka på samtidigt 

som den inte ska aktiveras ofrivilligt. 2-5 N är ett bra 

riktvärde för den kraft som ska krävas för att trycka 

in knappen. För att knappen ska kunna uppfattas 

med känseln ska den skjuta ut ca 5-10 mm från 

underlaget. I intryckt läge får knappen inte ligga 

under panelytan eller i hylsa. 

Touchknappar är inte lämpliga för personer med 

synnedsättning eller nedsatt koordinationsförmåga, 

men kan vara en fördel för personer med svaga 

händer. Touchknappar kan fungera som ett 

komplement till tryckknappar eller tvärt om. 

4.4.6 Tillgänglig toalett 12 

SL har ansvaret för de toaletter som finns på 

pendeltågsstationer. Minst en toalett på de stationer 

där det finns toaletter, ska ha måtten 2 200 x 2 2000 

meter för att vara tillgänglig för personer med nedsatt 

rörelseförmåga. För toaletter i SL-trafiken, oavsett 

storlek ska följande funktioner finnas: 

• Tydlig och enhetlig vägvisning och skyltning 

av toaletten, både med bokstäverna RWC och 

piktogram. 

• Lättmanövrerade lås, exempelvis handtag med 

låsfunktion. 

• Larmutrustning. Anropsknappar 

ska finnas på toalettens armstöd, vid dörr på 

höjden 20 mm och 70 mm. 

• Inre möblering som är anpassad för personer 

med funktionsnedsättning. Doftfri tvål ska finnas. 

• Genomarbetade rutiner för städning. Doftfria 

rengöringsmedel ska användas. 

I boken ”Bygg ikapp handikapp” finns mer information 

om utformning av tillgänglig toalett. 

Bild 4.12. Placering av inredning på en tillgänglig 

toalett 

4.5 Ta sig ombord, hitta sittplats 

och ta sig av fordonet 13 

Det ska vara möjligt för alla resenärer med 

funktionsnedsättning att ta sig ombord, hitta en 

sittplats och ta sig av fordonet på ett tryggt och säkert 

sätt, se vidare avsnitt 9 ”Fordon”.

5. Bemötande 

5.1 Ledsagarservice 14 

SL ska erbjuda ledsagning till alla som anser 

sig ha behov av det på alla tunnelbanestationer, 

vissa pendeltågsstationer och vid viktiga och stora 

bytespunkter. Ledsagning ska ske från fordon till 

fordon men omfattar inte bärhjälp. 

Ledsagning ska erbjudas som en åtgärd vid större 

ombyggnationer, ersättningstrafik, krångliga 

omvägar med mera. Ledsagning och personlig 

service uppfattas ofta som mer attraktivt än tekniska 

hjälpmedel och andra informationsinsatser. 

Ledsagning ska enkelt kunna beställas på flera 

olika sätt, exempelvis genom telefon och webb, 

som är anpassade efter behovet hos resenärer med 


Ledsagningssystemet ska vara enhetligt och likartat 

utformat inom hela SL-systemet. Ledsagning ska 

finnas med i alla avtal och den som utför ledsagning 

ska genomgå en speciell utbildning med fokus på 

bemötande. 

SL:s ledsagning är även en del av det nationella 

ledsagningssystemet som syftar till att ta fram ett 

samordnat system inom Sverige för ledsagning i 

samband med tågresa. 

5.2 Rampservice 15 

Rampservice ska användas som åtgärd när 

avståndet mellan plattform och fordon inte går att 

överbrygga på annat sätt. Rampservice innebär att 

personal finns på plats för att lägga ut ramp för att 

underlätta på- och avstigning. Rampservicen kan 

vara förbeställd eller spontan. 

5.3 Utbildning 16 

All personal i SL:s kollektivtrafik, såväl i trafiktjänst 

som kundservice, ska genomgå en grundutbildning för 

bemötande av resenärer med funktionsnedsättning. 

Trafikutövaren har ansvaret för utbildningen som 

Bild 5.1 Ledsagning i SL-trafiken. 

ska vara genomförd inom ett år efter trafikstart och 

omfatta minst en arbetsdag. Grundutbildningen ska 

följas upp med regelbunden skriftlig information och 

en kortare repetitionsutbildning inom fem år. SL:s 

utbildningsmaterial tas fram i samråd med SL:s 

tillgänglighetsexpertis och representanter från länets 

handikapporganisationer. 

Deltagaren ska efter avslutad utbildning: 

• Ha ökad kunskap om olika funktionsnedsättningar 

• Vara bättre rustad att möta olika resenärer med 

funktionsnedsättnings behov av stöd och service 

• Ha bättre beredskap inför mötet med resenärer 

med dolda funktionsnedsättningar 

• Vara medveten om egna och andras attityder till 

personer med funktionsnedsättning 

• Kunna reflektera över det egna beteendet och 

hitta goda förhållningssätt och lösningar i mötet 

med varje enskild resenär 

21

22 

• Inse att det inte finns färdiga lösningar utan att 

varje situation är unik 

• Ha praktiserat som resenär med olika 

funktionsnedsättningar i SL-trafiken 

• Kunna hantera relevanta tekniska hjälpmedel, 

som ramp, nigningsfunktion etc 

SL:s riktlinjer: 

• All personal inom SL, SL Kundtjänst och hos 

trafikentreprenörerna ska följa SL:s riktlinjer för 

tillgänglighet, RiTill 

• Bussföraren ska alltid låta en 

låggolvsbuss niga vid stopp vid hållplats 

• Ramp ska alltid användas när en resenär 

behöver det 

• Så långt det är möjligt ska föraren stanna bussen 

längs med och intill hållplatsens kantsten 

• Vid akuta störningar ska trafikpersonal vara 

extra uppmärksamma och söka upp resenärer 

med funktionsnedsättning, eftersom de kan 

behöva extra stöd i oväntade situationer. 

• Personalen ska alltid 

vara uppmärksam på resenärer med 

funktionsnedsättning och äldre, och fråga om de 

behöver hjälp. 

5.4 Tillgänglighetsgaranti 17 

SL ska erbjuda en särskild resegaranti för resenärer 

med funktionsnedsättning. Syftet är att personer 

med funktionsnedsättning ska få ersättning om 

resan inte går att genomföra på grund av bristande 

tillgänglighet. Exempel på brister kan vara hissar som 

är ur funktion eller att en buss som enligt tidtabellen 

ska ha lågt insteg uteblir och att turen istället körs 

med en buss med högt insteg.

6. Utformning i fysiska miljöer 

6.1 Busshållsplatser 

6.1.1 Fysisk utformning och möblering 18 

Utformning av busshållplatser varierar beroende 

på utrymmesmöjligheter, trafiksituation, gångbanebredder 

samt möjlighet till väderskydd eller ej. 

Väghållarna (kommuner, Trafikverket och enskilda 

väghållare) ansvarar för den fysiska utformningen av 

anläggande av kantsten, markbeläggning och taktila 

och kontrasterande markeringar på hållplatsen. SL 

ansvarar för att det finns information samt eventuellt 

väderskydd på hållplatsen. 

Vägverket har tillsammans med ett par kommuner 

i Stockholms län och SL tagit fram rikltinjer för hur 

busshållsplatser ska se ut. Utformningen varierar 

beroende på antalet resande och geografiska 

förutsättningar. Det finns tre klasser och utformingen 

beror på antalet påstigande på respektive plats. 

Bild 6.2 Illustration av busshållplats 

Exempelvis föreslås inget väderskydd på hållplaster 

som har mindre än 20 påstigande per dag. 

För personer med funktionsnedsättningar, som 

exempelvis nedsatt syn eller rörelseförmåga, är det 

viktigt att i förtid veta var i förhållande till hållplatsen 

som bussen kommer att stanna. 

Om två bussar anländer till busshållplatsen samtidigt 

kan båda stanna och släppa av och på passagerare. 

Om en tredje buss anländer samtidigt får den stanna 

för att släppa av passagerare men måste sedan åka 

fram till stoppunkten för att hämta upp passagerare. 

Detta är extra viktigt för resenärer som har svårt att 

förflytta sig längre sträckor eller har nedsatt syn. Se 

bild 6.1 nedan. 

Bild 6.1. Tre bussar angör samtidigt hållplatsen - den tredje 

måste vänta tills de två första har kört iväg och därefter köra 

fram till påstigningspunkten. 

23

24 

Vid på- och avstigning via ramp (oftast vid bussens 

andra dörrpar) är det viktigt att ytan utanför dörrparet 

hålls fri från möblering och träd eftersom av- och 

påstigning via ramp kräver ett utrymme på minst 

2 300 mm, gärna 2 500 mm, för att få plats med ramp 

och rullstol, se bild 6.3 nedan. 

Bild 6.3. Fritt avstånd till fast föremål vid rampförsedd 

dörr 

Bild 6.4. Manövereringsyta 1,5 m för rullstol. 

Kantsten 

Kanststenshöjden på busshållplatser ska vara 160- 

170 mm. Om spårfordon angör samma hållplats 

som buss ska höjden anpassas efter fordonens olika 

förutsättningar, se avsnitt 6.4 ”Kombinerat buss och 

spårvagnshållplats”. 

Väderskydd 

Ett standardväderskydd har storleken 5 000 x 

2 000 mm. Väderskyddets framkant ska placeras 

i höjd med påstigningspunkten. Om det inte är 

möjligt, exempelvis på grund av utrymmesbrist, ska 

hållplatsstolpen placeras vid påstigningspunkten. 

För att underlätta för resenärer med allergiska 

besvär ska väderskydden inte ha askkoppar eller 

allergiframkallande växter. 

Hållplatsstolpe 

Om påstigningspunkten inte är placerad vid 

väderskyddets framkant eller om det inte finns 

något väderskydd, ska hållplatsstolpe finnas. Vid 

påstigningspunkten ska taktila markering finnas. 

Sittplatser 

Samtliga hållplatser med väderskydd ska ha 

sittplatser. Sittplatserna ska utformas enligt 

riktlinjerna i avsnitt 4.4.2 ”Möblering”. 

6.1.2 Information 19 

Hållplatsen ska vara tydligt urskiljbar och kunna 

upptäckas på långt håll. Hållplatsskyltning på 

väderskydd, topptavlor på hållplatsstolpar och 

informationstavlor ska vara utformade enligt SL:s 

grafiska profil. För fler riktlinjer kring information, se 

avsnitt 10 ”Kommunikativ tillgänglighet”. 

Informationstavlor ska placeras så att underkanten 

på tavlan sitter 1 000 mm över mark. Sittbänkar, 

biljettautomater eller andra hinder får inte placeras 

framför en informationstavla. 

På busshållplatser och bussterminaler med många 

resenärer ska det finnas realtidsinformation både 

talad (prator) och skriftlig. För mer information se 

avsnitt 10 ”Kommunikativ tillgänglighet”. 

Bild 6.5. Illustration av placering av pratorknapp och 

högtalare i väderskydd.



ska alltid vara tillgängliga, se avsnitt 4.3 ”Att ta sig till 

terminal, station och hållplats”. 



Angöring för färdtjänstfordon, taxibilar och 

privatfordon med tillstånd ska alltid finnas i nära 

anslutning till busshållplatserna, se avsnitt 4.3.3 

”Angöring och infartsparkering”. 


så att den inte utgör hinder, se avsnitt 4.4.2 

”Möblering”. 

Övergångsställen vid bussterminaler och 

busshållplatser ska utformas enligt den så kallade. 

”Stockholmsmodellen”, se handboken Stockholm - 

en stad för alla, Stockholms stad 2001. 

6.1.4 Taktila och kontrasterande 

markeringar 21 

Påstigningspunkten ska markeras med taktila och 

visuella plattor, se kapitel 8 om taktila markeringar, 

avsnitt 8.1 ”Busshållplatser”. 


Befintlig gatubelysning är den grundläggande 

ljuskällan på busshållplatser. Förstärkt belysning 

ska finnas vid informationstavlor så att god läsbarhet 

uppnås. 

Den allmänna och förstärkta belysningen ska 

utformas enligt riktlinjerna i avsnitt 4.4.3 ”Belysning”. 


En bussterminal är en bytespunkt för en eller flera 

busslinjer och trafikeras därför av många bussar och 

besöks av människor. Inom SL:s trafikområde har 

över 90 procent av bussterminalerna anslutningar till 

pendeltåg, tunnelbana eller spårväg. De är ofta stora 

till ytan och utgör en komplex miljö. Terminalerna 

ställer stora krav på den som ska orientera sig och 

förflytta sig mellan olika trafikslag. 

Det ska vara enkelt att orientera sig för resenärer 

med nedsatt syn, hörsel och kognitiv förmåga och 

det får inte finnas några fysiska hinder för personer 

med nedsatt rörelseförmåga. 


En bussterminal består av flera hållplatslägen. Den 

fysiska utformningen av hållplatserna ska vara 

i enlighet med den standard för busshållplatser 

inom Stockholms län som beskrivs i avsnitt 6.1 

”Busshållplatser”. 


Varje enskilt hållplatsläge ska ha motsvarande 

information som beskrivs i avsnitt 6.1.2 ”Information”. 

Tydlig och enhetlig information är extra viktig på 

stora bussterminaler. För personer med kognitiv 

funktionsnedsättning måste terminalerna utformas 

så att de är enkla att förstå och orientera sig på. 

Tydliga informations- och vägvisningsskyltar, 

gärna kompletterade med piktogram underlättar 

för resenärerna att orientera sig. Informationen ska 

placeras och vara utformad så att god läsbarhet 

uppnås för såväl stående som sittande personer i 

rullstol och barn. För personer med synnedsättning är 

det viktigt att kunna komma nära intill informationen. 

SL ska vid varje enskilt projekt överväga om taktil karta 

kan underlättar för resenärer med synnedättning. 

Skyltning ska finnas till: 

• Hållplatslägen, anslutande trafikslag och 

anslutande målpunkter. 

25

26 

• Toalett, biljettförsäljning, hiss och taxi. 

Dynamiska skyltar ska finnas i väntsalar eller vid 

centrala punkter. Vid fler än tre hållplatslägen ska det 

finnas en terminalkarta och eventuellt även en taktil 

karta. För mer information om skyltning se avsnitt 

10.1.1 ”Skyltning”. 

Hållplatsernas olika lägen ska vara tydligt markerade 

och ha god läsbarhet på långt håll. Hållplatsernas 

olika lägen ska även markeras med bokstäver i 

relief. För mer information, se avsnitt 10.1 ”Skriftlig 

information”. 

Hörbar information ska beskriva relevant 

reseinformation och ska i möjligaste mån vara 

samma information som finns i text. För riktlinjer kring 

god hörbarhet, se avsnitt 10.2 ”Hörbar information”. 

Bild 6.6. Illustration av bussterminal 




terminal, station och busshållplats”. 







Möblering vid gångstråk ska placeras och utformas så 

att den inte utgör hinder, se avsnitt 4.4.2 ”Möblering”. 


busshållplatser ska utformas enligt den så kallade. 

”Stockholmsmodellen” se handboken Stockholm - 

en stad för alla, Stockholms stad 2001.

6.2.4 Taktila och 

kontrasterande markeringar 27 

De taktila och kontrasterande markeringarna på 

bussterminaler ska ha samma utformning som vid 

enskilda busshållplatser, se kapitel 8 om taktila 

markeringar, avsnitt 8.1 ”Busshållplatser”, för 

utformning. 

På bussterminaler ska viktiga målpunkter, exempelvis 

trappor, hissar, informationstavlor och biljettkiosker, 

vara kontrastmarkerade, antingen via materialval 

eller med hjälp av förstärkta kontrastmarkeringar. 

Ytan framför hissar, rulltrappor och gångtrappor i 

samtliga våningsplan ska kontrastmarkeras med 

vita fält. Trappa och hiss inomhus är exempel 

på målpunkter som kan ha taktila ledstråk. 

Taktila markeringar ska finnas inomhus vid 

informationsobjekt, såsom pratorer, se avsnitt 8.2.2 

”Inomhus- taktila markeringar” . 


Belysningen på bussterminaler ska ha samma 

utformning som vid enskilda busshållplatser. Utöver 

detta är det viktigt att alla förflyttningsvägar har 

god belysning. Förstärkt belysning ska finnas vid 

informationstavlor och vid andra punkter där det 

finns behov, se avsnitt 4.4.3 ”Belysning”. 

6.3 Stationer i spårtrafiken 

Spårtrafiken delas upp i tunnelbana, pendeltåg och 

lokalbana. Av- och påstigningsplatserna kan vara 

stationer under eller över mark. 

SL har hela ansvaret för tunnelbanestationer 

samt hållplatser och stationer på lokalbanor. På 

pendeltågsstationerna delas ansvaret för olika 

funktioner mellan SL och Trafikverket. Riktlinjerna är 

dock samma för samtliga kundmiljöer. 


Plattformarna ska så långt det är möjligt vara raka 

eftersom svängda plattformar skapar ett avstånd 

mellan spårfordon och plattform, vilket kan innebära 

förflyttningssvårigheter för personer med nedsatt 

rörelseförmåga eller personer med rullstol och 

rullator. 

Bild 6.7. Illustration på plant insteg 

Bild 6.8. Instegsavstånd, (H) Höjdled, 

(B) Sidled. 

27

28 

Om avståndet mellan plattform och fordon inte 

uppfyller kraven ska detta i första hand överbyggas 

med lösningar på plattformen. I andra hand kan 

tekniska lösningar på fordonet övervägas, se avsnitt 

9.2.1 ”På- och avstigning”. 

Instegsavstånd 

Plattformar som trafikeras av spårfordon ska vara i 

nivå med spårfordonets instegshöjd. Ambitionen är 

att instegsavståndet mellan plattform och spårvagn 

inte överstiger 50 mm i sidled (B) och 30 mm i 

höjdled (H). Vid svårigheter i befintlig infrastruktur 

kan undantag göras men instegsavståndet får aldrig 

överstiga 60 mm i sidled (B) och 45 mm i höjdavstånd 

(H), se bild 6.9. 

Bild 6.9. Illustration av tunnelbanestation 

Om det inte är möjligt att uppnå dessa 

instegsavstånd måste SL:s tillgänglighetsexpertis 

tillfrågas för att diskutera möjliga lösningar. 

Instegsavståndet mellan fordon och plattform ska 

vara max 60 mm i sidled (B) och 45 mm i höjdled (H). 

Skyddsräcke 

Skyddsräcken ska finnas på plattformar som ligger 

mellan två körbanor, har förbipasserande cykelbana 

eller ligger i anslutning till nedåtgående sluttningar. 

Skyddsräckena hindrar rullstolar, rollatorer och 

barnvagnar från att hamna utanför plattformskanten. 

Skyddsräcken fungerar också som en strukturerande 

och vägvisande åtgärd för synskadade.

Väderskydd 

Antalet väderskydd eller plattformstak ska 

dimensioneras efter antalet av- och påstigande 

resenärer. 

Varken väderskydd eller annat fast föremål får 

hindra på- och avstigning för personer med 

funktionsnedsättning. Det krävs minst 1 500 mm fritt 

utrymme för manövrering av rullstol. 

Sittplatser 

Samtliga stationer ska ha sittplatser med. För 

utformning av sittplaster, se avsnitt 4.4.2 ”Möblering”. 



upptäckas på långt håll. Hållplatsskyltning och 



kapitel 10 ”Kommunikativ tillgänglighet”. 







ska alltid vara tillgängliga, se avsnitt 4.3 ”Att ta sig 



ramper eller hissar, se avsnitt 7 ”Nivåskillnader”. 






så att den inte utgör hinder, se avsnitt 4.4.2 Möblering. 


busshållplatser ska utformas enligt den så kallade 





Varningsmarkeringar ska finnas längs med 

plattformskant. Se kapitel 8 om taktila markeringar, 

avsnitt 8.4 ”Spårtrafik” för mer information. 


Förstärkt belysning ska finnas vid informationstavlor. 



29

30 


spårhållplats 

Kombinerad hållplats för buss och spårvagn kan 

utformas på flera sätt. Antingen kan den främre 

delen av plattfomen vara anpassad för spårvagn 

och den andra delen för buss. Ett bättre alternativ 

är att anpassa hela hållplatsen så att både buss och 

spårvagn kan angöra samma yta. 

När både buss- och spårtrafik trafikerar samma 

hållplats behöver utformningen av hållplatsen 

utformas utifrån fordonens olika egenskaper. 

Det gäller framförallt plattformshöjd och på- och 

avstigningspunkter. 

Utgångspunkten är att instegsavståndet ska vara så 

litet som möjligt både när spårvagn och buss angör 

hållplatsen. 

Bild 6.10. Illustration av kombinderad buss och spårvagnshållplats 


Instegsavstånd 

Plattformshöjden ska vara 270-305 mm när den 

trafikeras av både buss och spårvagn. I varje projekt 

kärvs en särskild utredning för att hitta den optimala 

plattformshöjden då olika fordon varierar i utformning. 

Om hög plattformshöjd ska användas måste en 

specialsten användas som i praktiken styr bussen ut 

från plattformen så att hjulhusen eller bussdörrarna 

inte slår i plattformskanten. 

Ambitionen är att instegsavståndet mellan plattform 

och spårvagn inte överstiger 50 mm i sidled 

(B) och 30 mm i höjdled (H). Vid svårigheter i 

befintlig infrastruktur kan undantag göras men 

instegsavståndet får aldrig överstiga 60 mm i sidled 

(B) och 45 mm i höjdavstånd (H), se bild 6.10.

Skyddsräcke 

Skyddsräcken ska finnas på plattformar som ligger 

mellan två körbanor, har förbipasserande cykelbana 

eller ligger i anslutning till nedåtgående sluttningar. 

Skyddsräckena hindrar rullstolar, rullatorer och 

barnvagnar från att hamna utanför plattformskanten. 

Skyddsräcken fungerar också som en strukturerande 

och vägvisande åtgärd. 

Väderskydd 

Antalet väderskydd eller plattformstak ska 

dimensioneras efter antalet av- och påstigande 

resenärer. 

Varken väderskydd eller annat fast föremål får 

hindra på- och avstigning för personer med 

funktionsnedsättning. Det krävs minst 1 500 mm fritt 

utrymme för manövrering av rullstol. Fritt utrymme vid 

rampförsedd bussdörr ska vara minst 2 300 meter. 

Sittplatser 

Samtliga hållplatser ska ha sittbänkar med 

framskjutna armstöd. För utformning av sittbänkar, 

se avsnitt 4.4.2 ”Möblering”. 



upptäckas på långt håll. Hållplatsskyltning och 



kapitel 10 ”Kommunikativ tillgänglighet”. 













anslutning till bussterminaler och stationsentréer, se 

avsnitt 4.3.3 ”Angöring och infartsparkering”. 

Möblering vid gångstråk ska placeras och utformas så 

att den inte utgör hinder, se avsnitt 4.4.2 ”Möblering”. 

Övergångsställen vid hållplatser, terminaler och 

stationer ska utformas enligt den så kallade 





På kombinerade buss- och spårvagnshållplatser ska 

det finnas en taktil och visuell varningsmarkering 

längs hela plattformen. Det ska också finnas en taktil 

markering vid påstigningspunkten för buss, se avsnitt 

8.3 ”Kombinerad buss- och spårvagnshållplats”. 


Förstärkt belysning ska finnas vid informationstavlor. 



31

32 

7. Nivåskillnader 39 

För personer som har svårt att gå kan det 

vara besvärligt att förflytta sig på sträckor med 

nivåskillnader. Hissar är en förutsättning för att 

rullstols- och rullatoranvändare och många med 

gångsvårigheter ska kunna ta sig till och från många 

plattformar i SL-trafiken. 

Hissar, rulltrappor och trappor ska kontrastmarkeras 

med vita fält enligt kapitel 8 ”Taktila och kontrasterande 

markeringar”. 

7.1 Hissar 40 

Det är viktigt att resenärerna kan lita på att SL:s hissar 

fungerar. Det är tyvärr vanligt att hissar vandaliseras 

och används till annat än de är tänkta för. Det ställer 

stora krav på drift och underhåll för att säkerställa 

att hissarna fungerar som de ska. Hissar får gärna 

utformas i glas och bör kameraövervakas för att öka 

tryggheten för resenärerna. Hissar ska inte placeras 

avskilt eller i prång. Hissar ska städas vid behov så 

att god tillgänglighet uppnås. 

Alla stationsentréer ska ha hiss, om inte 

tillgängligheten är tillgodosedd på annat sätt. Hissar 

ska följa den europeiska hissnormen SS EN 81-70. 

Hissar ska vara tydligt och konsekvent 

kontrastmarkerade och vägen fram till hissen ska 

vara tydligt skyltad och kompletterad med piktogram 

för hiss. Ledstråk till inomhushissar utformas enligt 

avsnitt 8 ”Taktila och kontrasterande markeringar”. 

Följande funktioner ska finnas i en hiss: 

• Audiellt och visuellt larm 

• Kamera 

• Nödtelefon 

• Automatisk dörröppning 

• Utvändig och invändig ankomstsignal 

• Nya hissar ska vara utrustade med talad 

information som annonserar vilken våning hissen 

stannar på 

• Där hissen stannar vid mer än två våningsplan 

ska hissen förses med tal invändigt samt digital 

skylt som anger vilket plan hissen stannar vid 

Manöverpanel 

Manöverpanelerna både på insidan och utsidan av 

hissen ska placeras med underkanten 800-900 mm 

över golv och ska inte vara placerad närmare hörn än 

1 000 mm. Manöverpanelen inne i hissen ska vara 

vinklad utåt, helst 45 grader. Knapparna ska vara 

taktila och kontrasterande, se avsnitt 4.5 ”Utrustning 

- knappar”. Alla tryckknappar ska vara stora, tydliga 

och enkla att trycka på. 

Manöverpanelerna, där knapparna sitter, inne i 

hissen och på utsidan ska placeras på höjden 800- 

900 mm över golv, vara vinklade utåt, helst 45 grader, 

Bild 7.1 Utformning av hiss.

och ska inte vara placerade närmare ett hörn än 700 

mm men helst 1 000 mm. Knapparna ska ha taktil 

markering i form av relief. Korta ord eller symboler 

ska användas. 

7.2 Trappor 41 

Många olyckor som inträffar på SL:s stationer beror 

på att personer ramlar i gångtrappor eller i rulltrappor. 

När trappor utformas är det viktigt att se till att alla 

risker för personskador minimeras. 

Trapporna bör vara raka och ha minst två trappsteg. 

Alla trappsteg inom samma trappa ska ha samma 

trappstegshöjd och djup. Djupet ska anpassas så att 

hela fotbladet ryms. Rekommenderad trappstegshöjd 

är ca 150 mm. Utskjutande trappnosar ska undvikas 

för att minimera snubbelrisk. 

Beroende på resenärsflöde ska trappornas bredd 

anpassas för att klara av kapacitetskraven. Trappor 

med fler än 11-15 trappsteg eller en lyfthöjd på 5 

meter eller högre ska delas upp med mellanliggande 

vilplan. 

Trappor ska kontrastmarkeras enligt riktlinjerna i 

kapitel 8 ”Taktila och kontrasterande markeringar”. 

Ledstänger ska finnas på båda sidor om trappen 

och de ska fortsätta 300 mm förbi första och sista 

trappsteget. Vid bredare trappor kan det behövas en 

ledstång i mitten. 

Fribärande trappor ska skärmas av och tydligt 

kontrastmarkeras så att personer med synnedsättning 

inte riskerar att gå in under trappan. 

En trappas ljushet och anläggningens belysning 

ska samverka så att det är enkelt att uppfatta varje 

enskilt steg. 

Ledstråk till trappa utformas på samma sätt som till 

hiss, med två parallella rader med lister, se avsnitt 8 

”Taktila och kontrasterande markeringar”. Ledstråken 

ska gå till trappans närmaste kant. 

7.3 Rulltrappor 

Huvudsyftet med rulltrappor är att öka kapaciteten 

på stationer med många resenärer och att höja 

komforten vid stora nivåskillnader. Rulltrappor är inte 

i första hand en tillgänglighetsåtgärd även om de kan 

vara till hjälp för personer som har svårt att gå. De 

ska alltid vara kontrastmarkerade och välbelysta. 

Vid rulltrappans början och slut, kan det gärna ligga 

en plåt eller motsvarande i avvikande material som 

både hör- och kännbart visar var rulltrappan är. 

7.4 Ramper 42 

I det här kapitlet beskrivs ramper på och vid stationer. 

Ramper i fordon beskrivs i kapitel 9.1 ”På- och 

avstigning”. 

En ramp får inte överstiga tio meter i längd och ska 

inte överbygga en nivåskillnad över 500 mm. Samma 

gångförbindelse bör inte ha fler än tre ramper med 

mellanliggande vilplan. I undantagsfall kan fyra 

ramper accepteras men vid större nivåskillnader ska 

det finnas en hiss. 

Ramper ska utformas enligt följande: 

• Rampen får luta högst 1:20 (5%) 

• Rampen ska vara minst 1,5 meter bred 

• Bredden bör vara minst 1 500 mm och rampen 

ska ha en jämn och halkfri yta 

• Vid två efterföljande ramper ska det finnas 

ett vilplan på minst 1 300 x 2 000 mm mellan 

ramperna 

• Det ska finnas ett avåkningsskydd på minst 40 

mm 

• I början och slutet på ramper ska det finnas 

kontrastmarkeringar 

• Ledstänger ska finnas på båda sidor om rampen. 

Ledstängerna ska fortsätta 300 mm förbi rampen. 

33

34 

8. Taktila och kontrasterande 


I SL:s kundmiljöer ska det finnas taktila (kännbara) 

och kontrasterande markeringar för att underlätta 

orienteringen för resenärer med synnedsättning. 

Det finns olika typer av markeringar beroende 

på markerningens funktion. Exempelvis används 

olika taktila och kontrasterande markeringar för att 

varna resenärer för hinder eller fara och för att leda 

resenärer till målpunkter, exempelvis hiss, trappa 

och pratorer. 

Följande typer av taktila och kontrasterande 

markeringar finns: 

• Taktil markering vid busshållplatser för att 

markera påstigningspunkten 

• Varningsmarkering längs plattformskanter i 

spårtrafiken, både inomhus och utomhus. 

• Taktil markering i biljetthallar för att markera 

spärrlinjen 

• Ledstråk till målpunkter, exempelvis trappor och 

hissar. 

• Kontrastmarkering vid trappa, hiss och rulltrappa. 

Ledstråk kan bestå av både naturliga ledstråk, 

till exempel väggar och räcken, och konstgjorda 

ledstråk, till exempel metallister som skruvas fast 

i golvet. Naturliga ledstråk ska i möjligaste mån 

användas som en del av ledstråket. 

Varningsmarkeringarna längs plattformen har alltid 

högsta prioritet i SL-trafiken och utformning av 

ledstråk och varningsmarkeringar på plattformen ska 

skilja sig åt. 

8.1 Busshållplatser 44 

Området där resenärer stiger på bussen ska 

markeras med svarta kupolplattor, 300-350 mm 

stora. Vita sinusplattor, 300-350 mm stora, ska 

Bild 8.1. Taktila markering vid 

påstigningsplats på busshållplats. 

Bild 8.2. Illustration av taktil markering vid påstigningsplats 

läggas i anslutning till kupolplattorna, 90 grader mot 

kantsten, för vägledning in i väderskyddet. 

Om ledståket ändrar riktning ska riktningsändringen 

markeras så att resenären som föjler ledstråket 

uppmärksammar riktningsförändringen. En sådan 

markering kallas valyta. 

Valytor utformas med dubbla rader med sinusplattor 

vid vändpunkten, se bild 8.3 nedan. Om bussen 

inte stannar i höjd med väderskyddet ska det finnas 

en valyta vid väderskyddet som uppmärksammar 

resenären på riktningsändringen för att hitta in till 

väderskyddet, se bild 8.3 och 8.4. Längs kantstenen 

ska vita, kontrasterande plattor anläggas i två rader. 

Bild 8.3. Illustration av valyta för att hitta till väderskydd.

Bild 8.4. Illustration på valyta för att hitta till väderskydd. 

8.2 Bussterminaler 

Varje hållplatsläge i bussterminaler ska utformas 

på samma sätt som busshållplatser, se avsnitt 8.1 

”Busshållplatser”. 

I terminalen ska det finnas taktila ledstråk för att 

underlätta orienteringen för synskadade. 

Bild 8.5. Exempel på taktila och kontrasterande stråk och 

valyta. 


spårvagnshållplats 45 

På kombinerade buss- och spårvagnshållplatser ska 

det finnas en taktil och visuell varningsmarkering 

längs hela plattformen. Det ska också finnas en taktil 

markering där resenärerna stiger på bussen. 

Den vita kontrastmarkeringen ska vara 600-700 

mm bred. Innanför kontrastmarkeringen läggs 

sinusplattor, 300-350 mm breda. Området där 

resenärerna stiger på bussen ska markeras på 

samma sätt som vid busshållplatser, se illustration 

8.6. 

Bild 8.6. Illustration av taktil markering vid påstigningsplats, 

varningsmarkering längs plattformskant och valyta vid 

väderskydd på kombinderad buss- och spårvagnshållplats. 

Bild 8.7. Illustration av taktil markering vid påstigningsplats 

på kombinerad buss- och spårvagnshållplats. 

8.4 Spårtrafik 46 

8.4.1 Utomhus 

Varningsmarkering längs plattform 

Längs plattformskanten ska det finnas en 

taktil och visuell varningsmarkering. Den 

visuella kontrastmarkeringen läggs närmast 

platformskanten. Bredden på kontrastmarkeringen 

varierar beroende på vilken typ av spårtrafik som 

trafikerar hållplatsen. 

Bild 8.8. Taktil varningsmarkeringar utomhus, 

kontrastmarkering saknas. 

35

36 

Ibland kan det behövas ledstråk för att underlätta 

för resenären att hitta till utgången på stationen. 

I dessa fall ska det finnas en valyta som markerar 

riktningsändring, se illustration 8.9. 

Bild 8.9 Illustration på valyta för att markera utgång 

på station. 

Tunnelbana 

Plattformskanten ska ha en 900 mm bred kontrast- 

markering. Den taktila varningsmarkeringen ska vara 

minst 300 mm bred. 

Pendeltåg 

Kontrastmarkeringen och den taktila varningsmarkeringen 

ska utformas enligt Trafikverkets 

riktlinjer. 

Lokalbanor, inklusive spårvagn 

Plattformskanten ska ha en 600-700 mm bred 

kontrastmarkering. Den taktila varningsmarkeringen 

ska vara 300-350 mm bred. 

8.4.2 Inomhus 

Taktila markeringar 

Inomhus består de taktila markeringarna av 

metallister. Antalet listrader i bredd visar om det är 

en varningsmarkering eller ett ledstråk. Listerna kan 

bestå av mässingsstavar som skruvas fast i golvet. 

Stavarna har lätt rundade hörn och är svagt avfasade 

upptill för att underlätta för käppens svepande rörelse 

och minimera snubbelrisk. 

Exempel på vanligt förekommande utformning på 

taktila markeringar: 

• Stavar med måtten 400x30 mm som skruvas fast 

på befintligt golvmaterial. Avståndet i linje mellan 

stavarna är 20 mm. Avståndet mellan listerna är 

130 mm. 

• Stavar som skruvas fast i måttanpassade 

golvplattorna. Stavarna har måtten 270x30 

mm. Avståndet mellan stavarna är 20 mm och 

avståndet mellan listerna är 115 mm. 

Varningsmarkering längs plattform 

Längs plattformskanten ska det finnas en taktil 

och visuell varningsmarkering. Den taktila 

varningsmarkeringen läggs innanför det vita 

kontrastfältet med tre parallella rader med metallister. 

Om den taktila markeringen är rätt utformad kan 

synskadade känna metallisterna med hjälp av käppen 

eller fötterna. Metallisterna ska ligga med 115 mm 

mellanrum i bredd och vara minst 115 mm långa. Det 

maximala avståndet mellan två efterföljande lister får 

max vara 30 mm, se illustration 8.10. 

Bild 8.10 Taktil varningsmarkering inomhus. 

Om det går ett ledstråk vinkelrätt från den 

taktila varningsmarkeringen ska riktningsändringen 

markeras så att resenären som 

föjler varningsmarkeringen eller ledstråket 

uppmärksammar riktningsförändringen. Valytan 

utformas enligt illustration 8.11.

’ 

Bild 8.11. Taktil valyta och ledstråk inomhus. 

Ledstråk 

Det är viktigt att kunna skilja på varningsmarkeringar 

längs plattformskanten och markeringar i form av 

ledstråk, som leder till trappa eller andra målpunkter. 

Trappor och hissar på plattformen är så kallade 

målpunkter. 

Ledstråk till trappa och hiss utformas med två 

parallella rader med lister till/från plattformarna. 

Ledstråken ska gå till trappans närmaste kant. 

Ledstråket till hiss ska gå till det hörn på hissen där 

manöverpanelen sitter. 

Bild 8.12. Taktil valyta och ledstråk till hiss. 

Ledstråk kan även användas för att hjälpa 

synskadade att hitta till utgången i de fall utgångarna 

är försedda med brandglaspartier. Ledstråket ska då 

ansluta till dörren närmast utgången. Se bild 8.13 

och 8.14. 

Bild 8.13. Typritning för taktila markeringar mellan 

brandglaspartier och taktil varningsmarkering. 

Bild 8.14. Ledstråk till dörren närmast utgången i 

brandglaspartiet. 

Bild 8.15. Ledstråk till gångförbindelse mellan plattformar. 

37

38 

Taktil markering före och efter spärrlinje - 

vänthall, inomhus 

Före och efter spärrarna i biljetthallen läggs en 

taktil markering. För att markera spärrarna läggs 

tre parallella rader med lister vinkelrätt mot spärren. 

Markeringen är både en varningsmarkering och 

ett ledstråk. Den visar att det kommer en spärr om 

man passerar över listerna samtidigt som resenärer 

som vill hitta spärrkiosken kan följa listerna som 

då fungerar som ledstråk längs med spärrlinjen. 

Ledstråket placeras 1 000-1 200 mm från spärrarna. 

På de ställen där spärrlinjen består av en vägg 

eller staket ska ledstråket reduceras till en 

hindermarkering i form av endast en rad med lister. 

Ledstråken av lister ska vara sammankopplade med 

naturliga ledstråk i biljetthallen, som väggar. 

Bild 8.16 Illustration av taktil markering vid spärrlinje. 

Hindermarkeringen i form av en list signalerar att 

man ska följa markeringen med en rad med lister 

tills stråket övergår i tre rader. Stråket med tre 

rader signalerar att det finns spärrar vinkelrätt från 

markeringen. 

Bild 8.17 A. Illustration av taktil markering vid 

spärrlinje 

Bild 8.18. Taktil markeringar före och efter spärr i vänthall. 

Hinder och målpunkter 

Trappor, hissar, spärrar och biljettkiosker är 

målpunkter inom SL-trafiken. 

Exempel på hinder är biljettautomater, tidningsställ, 

pelare och andra fasta föremål som begränsar 

framkomligheten. Tidningsställ ska placeras utan att 

förhindra framkomligheten och möjligheten att följa 

det taktila ledstråket. 

Bild 8.17 B. Illustration av taktil markering vid 

spärrlinje

Taktil markering vid informationsobjekt 

Pratorer (se avsnitt 12.1.1 ”Prator”) och taktila kartor 

är exempel på informationsobjekt. De ska utmärkas 

med en taktil yta som består av 12 metallstavar enligt 

bilderna 8.19 och 8.20 nedan. 

Bild 8.19. Taktil markering vid prator. 

Bild 8.20. Illustration av taktil markering 

framför prator 

Bild 8.21. Kontrastmarkering av trappa. 

8.5 Hissar, trappor och rulltrappor 47 

Kontrastmarkeringar ska finnas framför första 

och på sista trappsteget. Finns vilplan ska dessa 

kontrastmarkeras på samma sätt. 

Hissar ska kontrastmarkeras med ett vitt fält framför 

hissdörren. 

Bild 8.22 Kontrastmarkering framför hiss. 

Bild 8.23 Utformning av lyftpaket. Från 

vänster: hiss, trappa och rulltrappa 

39

40 

9. Fordon 

9.1 Buss 

Det finns fem olika fordonsklasser enligt bussdirektivet 

2001/82/EG. I SL-trafiken används klass 

I, II och A. Svensk kollektivtrafik har tagit fram 

branschgemensamma funktionskrav på bussar. 

För detaljerad utforming av bussar, se ”Buss 

2010, branschgemensamma funktionskrav på 

bussar”, Svensk kollektivtrafik, samt tillhörande 

tillgänglighetsbilaga. 

I detta avsnitt beskrivs riktlinjer och rutiner som inte 

har direkt koppling till utformningen av bussar. Vid 

upphandling av busstrafik används ovan nämnda 

dokument samt SL:s egna riktlinjer och rutiner som 

beskrivs nedan. 

9.1.1 På- och avstigning 48 

Insteg och nigning 

För att tillgängligheten ska vara god för personer med 

rullstol, rullator eller barnvagn, krävs att avståndet 

mellan hållplats och fordonsgolv är minsta möjliga 

i både höjdled och sidled. Bussföraren ska niga 

bussen vid varje hållplats. 

Ramp 

Ramp ska finnas på alla bussar i låggolvsutförande. 

Rampen ska överbrygga avståndet mellan 

passagerarutrymmets golv och hållplatsen. 

Bild 9.1. Utfälld ramp. 

En knapp som uppmärksammar föraren på att han 

ska fälla ut rampen ska finnas på utsidan av bussen, 

nära dörren. 

Låggolv och lågentré 

En låggolvsbuss definieras som ett fordon i klass 

I, II eller A i vilket minst 35 procent av utrymmet 

för ståplatspassagerare utgör ett område utan 

trappsteg och ger möjlighet att nå minst en på- och 

avstigningsdörr (även kallad lågentré). 

I SL-trafiken ska alla bussar vara av lågentré- eller 

låggolvsutförande. 

Rutiner för bussförare 

• Bussföraren ska ”niga” bussen vid alla hållplatser 

• Bussföraren ska alltid fälla ut rampen när det 

finns resenärer med funktionsnedsättning som 

har signalerat via knapptryckning att de behöver 

ramp för att överbygga avståndet mellan 

plattform och fordon 

• Bussföraren ska alltid stanna så nära 

busshållplatsen/plattformen som möjligt för att 

minimera avståndet mellan hållplats/plattform 

och fordon 

9.1.2 Utvändig information 49 

På alla bussar ska det finnas: 

• Linjenummer- och destinationsskylt på bussens 

front och vid framdörr 

• Skylt med linjenummer baktill på bussen 

• Utvändig högtalare vid ingångsdörr som medger 

utrop av linjenummer och destination 

Samtliga informationssystem ska: 

• Vara programmeringsbara och i de fall det saknas 

fordonsdator ska detta göras från förarplats för 

att snabbt kunna anpassa informationen vid 

exempelvis linjeändringar

• Ha god läsbarhet och god hörbarhet, se 

mer i kapitel 10 ”Tillgänglig kommunikation” 

9.1.3 Invändig information 50 

I alla bussar ska det finnas: 

• Inre skyltar som automatiskt visar hållplatsnamn. 

Målsättningen är att även anslutningar ska visas. 

• Digitala skyltar som medger god läsbarhet för 

samtliga resenärer oavsett placering i fordonet. 

Skyltarna ska även visa ”stannar” efter tryck på 

stoppknapp. 

• Audiellt (hörbart) högtalarsystem för manuella 

hållplatsutrop samt trafikmeddelanden. 

Högtalarsystemet ska ha god hörbarhet för 

samtliga resenärer oavsett placering i fordonet, 

se mer i kapitel 10 ”Tillgänglig kommunikation”. 

• Plats för tillfälliga informationsskyltar riktade ut 

genom fönstret vid främre ingångsdörr 

9.2 Spårfordon 51 

Alla spårfordon i Sverige måste godkännas av 

Transportstyrelsen. Tidigare har järnvägen varit 

uppbyggd efter nationella bestämmelser och 

behov, men nu pågår ett europeiskt arbete med 

att harmonisera utformningen av järnvägssystemet 

inklusive tillgänglighetsutformningen för personer 


Syftet med de nya europeiska bestämmelserna 

är bland annat att standardisera komponenter, så 

att tågen kan passera olika medlemsländer utan 

onödiga hinder. 

Inredningen i ett nytt spårfordon tas ofta fram i 

designprocessen, vilken leds av fordonsleverantören. 

SL ska delta i processen och kommentera och 

godkänna leverantörens förslag. Detta innefattar 

bland annat: 

• Placering och utformning av hållstöd, handledare 

med mera 

• Sittgruppernas layout 

• Passagerarstolarnas utformning och 

beskaffenhet 

• Utformning vid insteg 

Designprocessen utgår från ritningar och skisser. 

Fullskalemodeller av fordonet ska tas fram och 

representanter från SL:s resursgrupper ska bjudas 

in för att testa fullskalemodellen för att säkerställa 

bästa möjliga lösning. 

9.2.1 På- och avstigning 52 

För att tillgängligheten ska vara god för personer 

med rullstol, rullator eller barnvagn, krävs det att 

avståndet mellan plattform och fordon inte är för 

stort. För stora avstånd i höjd eller sidled kan göra 

det omöjligt att resa med spårfordon för en person i 

rullstol. Målsättningen är att insteget mellan plattform 

och fordon ska vara så plant och rakt som möjligt, se 

bild 9.3. Se även avsnitt 6.3.1 ”Fysisk utformning och 

möblering”. 

Om det inte är möjligt att göra insteget plant och 

rakt behöver ytterligare åtgärder för att minimera 

avståndet tas fram. Exempel på åtgärder kan 

innefatta rörligt fotsteg, åtgärd på plattform, manuella 

ramper (så kallad rampservice) med mera. 

Bild 9.2. Instegsavstånd på tunnelbanan. 

41

42 

Insteg 

Avstånd i sidled mellan fordon och plattform medför 

risk för genomtrampning samt svårigheter att passera 

för rullstol, rullator och barnvagn. 

Avståndet mellan spårfordon och plattform ska vara 

plant. Ambitionen är att instegsavståndet mellan 

plattform och spårfordon inte ska överstiga 50 mm 

i sidled (B) och 30 mm i höjdled (H). Vid svårigheter 

i befintlig infrastruktur kan undantag göras men 

instegsavståndet får aldrig överstiga 60 mm i sidled 

(B) och 45 mm i höjdavstånd (H), se bild 9.3. 

Bild 9.3. Instegsavstånd, (H) Höjdled, (B) Sidled. 

Om avståndet mellan plattform och fordon inte 

uppfyller kraven kan tekniska lösningar på fordonet, 

såsom rörligt fotsteg, bli aktuellt. Insteget till 

tunnelbanevagnar och spårvagnar i SL:s trafik ska 

normalt inte kräva tekniska lösningar. 

Rörligt fotsteg eller motsvarande teknisk 

utrustning 

För att överbrygga avståndet i sidled mellan ett 

spårfordon och plattform kan det ibland behövas 

tekniska hjälpmedel. Exempel på tekniska hjälpmedel 

är rörligt fotsteg, gummitröskel, gummiborst, ramp 

med mera. 

Det tekniska hjälpmedlet ska, om möjligt, inte skapa 

nya nivåskillnader. Om exempelvis ett rörligt fotsteg 

monteras för lågt skapas ett ”dike” mellan fordonsgolv 

och rörligt fotsteg. En eventuell nivåskillnad mellan 

rörligt fotsteg och fordonsgolv får inte överstiga 30 

mm. Det är viktigt att tröskeln vid fordonets insteg 

avfasas och utrustas med friktionsmaterial för att 

underlätta påstigning för resenär med rullstol. 

Det tekniska hjälpmedlet ska klara en last om 300 

kilo, vilket är vad en normal eldriven rullstol med 

användare väger. Ambitionen är att ramper i fordonet 

inte ska luta mer än 1:20 men en lutning på max 1:12 

kan accepteras. Hjälpmedlet kan antingen fästas på 

fordonet eller plattformen. 

Dörr 

Bild 9.4. Illustration av maximal höjdskillnad mellan rörligt 

fotsteg och fordonsgolv. 

Automatisk dörröppning ska eftersträvas på alla 

fordon. Det ska alltid finnas möjlighet för föraren att 

reglera manuell eller automatisk dörröppning. 

Dörrarna ska vara kontrastmarkerade mot övriga 

delar av fordonet så att resenärer på perrongen 

tydligt kan se var dörrarna finns. 

Golvytan närmast dörren ska vara kontrastmarkerad 

mot perrongen och mot golvet innanför dörren. 

Kontrastmarkeringen ska vara minst 100 mm bred 

och ha en ljushetskontrast på minst 0,4 NCS. 

Samtliga dörröppningar ska vara minst 1 200 mm 

breda för att vara tillgängliga för personer i rullstol. 

För att öka säkerheten vid avstigning ska det finnas 

både akustisk (hörbar) och visuell (synlig) indikator 

(exempelvis blinkande lampa) när dörrarna stängs.

Dörröppningsknapp i spårfordon 

Vid manuell dörröppning ska dörröppningsknappen 

på fordonet vara tydligt kontrastmarkerad och taktilt 

markerad. Knappen ska vara konsekvent placerad 

på ca 800-1 200 mm höjd över plattformen men 

en höjd på 900-1 000 mm bör eftersträvas för att 

vara nåbar av alla. Knapparna ska vara utrustade 

med klickljud för att bekräfta aktivering av knappen. 

Knapparna utvändigt kan med fördel vara utrustade 

med ljudfyr som avger en hörbar signal för att 

synskadade ska kunna hitta knappen. För vidare 

utformning av knappar, se avsnitt 4.4.5 ”Utrustning 

- knappar”. 

9.2.2 Ombord på fordonet 53 

Vestibul 

Det ska finnas gott om utrymme i vestibulen för att 

ta sig in och ut med bland annat rullstol, ledarhund 

eller annat hjälpmedel/bagage. I vestibuler med 

flexibelt utrymme bör det om möjligt finnas en stolpe 

för att underlätta orienteringen i det öppna utrymmet. 

En stolpe i vestibulen ska inte inkräkta på den fria 

vägen, på minst 800 mm, till rullstolsplatsen. 

Belysningen 

Belysning är viktig för upplevelsen av trygghet och 

säkerhet. Belysningen ska: 

• Ge ett varmt sken och ge tillräckligt med ljus för 

att resenärer säkert ska kunna flytta sig i fordonet 

• Vara förstärkt i vestibulen och lysa upp 

plattformen för att underlätta på- och avstigning 

• Vara utformad så att det går att läsa utan besvär 

vid alla sittplatser. Det motsvarar minst 300 lux 

en meter över golv. 

• Komma uppifrån. Bländning underifrån ska 

undvikas. 

• Blanka ytor ska undvikas i fordonet eftersom 

de vid vissa ljusförhållanden kan avge störande 

reflexer 

Kontraster och färgsättning 

Den färgsättning som används ska underlätta 

orienteringen i fordonet genom att tydligt 

kontrasterande färger används med en skillnad på 

minst 0,4 NCS. 

Det är viktigt att stolar kontrasterar mot både golv 

och väggar. Hållstöden ska kontrastera mot golv, 

väggar och stolar. Dörrarna ska kontrastera mot 

väggar och golv. 

9.2.3 Passagerarutrymmet 54 

Det är viktigt att fordonet är utformat så att resenärer 

kan röra sig i det. Det ska alltid finnas tillräckligt med 

hållstöd i fordonet som minimerar riskerna för att 

falla omkull under färd. 

Flexibelt utrymme 

Med flexibelt utrymme menas ett utrymme som kan 

användas för personer med rullstol, barnvagn, cyklar 

eller annat bagage samtidigt som det även finns 

fällstolar som kan användas av andra resenärer, 

då utrymmet inte utnyttjas av ovan nämnda 

resenärsgrupper. 

Bild 9.5. Exempel på flexibelt utrymme i direkt 

anslutning till vestibul. 

43

44 

Rätt utformning och storlek gör att ett flexibelt 

utrymme kan vara en god tillgänglighetslösning som 

ger tillräckligt med utrymme för att bereda plats för 

bland annat rullstol. 

Det flexibla utrymmet ska över tiden kunna justeras 

och anpassas utifrån förändrade behov och krav, 

vilket ställer krav på modulbaserad inredning. 

I vagnar där flexibelt utrymme finns ska det placeras 

i direkt anslutning till vestibulen. 

Golv - Mittgångar 

Golvmaterialet inne i fordonet ska minimera halkrisk 

och inte avge reflexer från belysningen i fordonet. 

Med ”halksäker” menas att ytan som används ska 

vara tillräckligt skrovlig eller på annat sätt bearbetad 

så att friktionen mellan ytan och en persons sko eller 

rullstol, rullator eller liknande ligger på en godtagbar 

nivå under både torra som våta förhållanden. 

Lutningar ska inte finnas i tunnelbanevagnar och bör 

inte heller finnas i övriga spårfordon. Om det inte 

går att undvika lutningar i golvet inne i fordonen ska 

lutningen inte överstiga 1:12. Särskilda platser för 

rullstolar ska alltid placeras på helt plant golv. 

Mått mellan stolar 

Målsättningen är att alla resenärer ska kunna röra 

sig utan hinder i hela vagnen. Mittgången ska vara 

så bred som möjligt givet vagnsbredd och krav på 

stolsbredd. 

• Minsta bredd på mittgång i tunnelbanevagnar är 

700 mm 

• Minsta bredd på mittgång i övriga spårfordon är 

600 mm 

Allergifri zon 

Resandet för allergiker underlättas genom att det 

finns så kallade allergizoner. Det ska vara möjligt 

att avgränsa en del av fordonet med större hänsyn 

tagen till allergikers problem och till exempel hänvisa 

resenärer med pälsdjur till en annan del av vagnen. 

Ventilationen ska vara konstruerad så att spridning 

inte sker från den del där pälsdjur tillåts. Ledarhund 

ska vara tillåten i alla vagnar. 

Material i stolsklädsel och övrig inredning ska väljas 

så att allergirelaterade problem minimeras och att 

löpande underhåll fungerar enkelt. 

Ledstänger, handtag och hållstöd 

Hållstöd är viktigt för alla resenärer som inte har 

någon sittplats eller väljer att stå under resan. Genom 

att hålla sig i något minskar risken för fallolyckor. För 

resenärer som har svårt med balansen är detta extra 

viktigt. Många äldre och funktionsnedsatta behöver 

lite längre tid för att komma av fordonet och behöver 

därför förbereda sig i tid. Då är det viktigt att det finns 

något att hålla i sig i medan tåget stannar. 

Hållstöden ska: 

• Vara konsekvent placerade med jämna 

mellanrum 

• Vara utformade så att alla resenärer oavsett 

funktionsnedsättning kan nå något hållstöd 

under färd 

• Finnas i direkt anslutning till dörrarna för att 

underlätta av- och påstigning 

• Helst sträcka sig från golv till tak 

Alla ledstänger ska vara runda i genomskärning, ha 

en ytterdiameter på 30 mm - 40 mm och ha ett fritt 

avstånd till intilliggande ytor på minst 45 mm. Om en 

ledstång är böjd, ska innerradien vara minst 50 mm. 

9.2.4 Sittplatser 55 

Fällstolar 

Med fällstol menas vanlig stol med fällbar sits. Dessa 

ska finnas i det flexibla utrymmet. Reserverade 

sittplatser för personer som har svårt att stå under

färden ska inte vara av typen fällstol. Fällstolar ska 

inte finnas längs väggen vid rullstolsplatsen. 

Fällstolarna utformas med fördel så att de kan nyttjas 

som sittstöd även i uppfällt läge. 

Reserverade sittplats för resenärer med 

funktionsnedsättning och rullstolsplatser 

Reserverade sittplatser för resenärer med 

funktionsnedsätting eller för personer som har svårt 

att stå under färden och rullstolsplatser ska: 

• Vara tydligt markerade med piktogram enligt 

SL:s grafiska profil och möjliga att urskilja, både 

när sittplatsen är upptagen och ledig. 

• Ha piktogram i slitagetåligt material som är svårt 

att ta bort. Piktogrammen ska vara minst 126 x 

126 mm och skylten ska vara taktilt markerad. 

Information om barnvagnsplatsens/rullstolplatsens 

läge ska finnas vid dörren på utsidan av vagnen. 

Minst en plats närmast varje dörrpar ska vara 

reserverad för resenärer med nedsatt rörlighet eller 

som på annat sätt inte klarar av att stå under färden. 

Bild 9.6. Piktogram för reserverade sittplatser för resenärer 

med funktionsnedsättning eller som på annat sätt inte klarar 

av att stå under färden. 

De reserverade platserna ska: 

• Ha plats för att ställa en rullator i anslutning till 

sittplatsen 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Bild 9.7. Plats för rullator. (Ett säte borttaget för att skapa 

plats). 

• Inte vara fällstolar 

• Ha en höjd mellan 470-500 mm mätt från golv till 

överkant på säte. Sittplatserna kan gärna utrustas 

med ett högre ryggstöd för att ge ordentligt stöd 

för personer med svag rygg eller nackproblem. 

Sittplatserna ska inte vara placerade tvärs emot 

färdriktningen. 

• Ha hållstöd i form av handtag eller stänger nära 

sittplatsen, som resenären kan hålla sig i när de 

reser eller sätter sig. 

På grund av trängsel kan det vara obehagligt att 

sitta på de innersta platserna. Många äldre och 

rörelsehindrade tar även längre tid på sig när de ska 

kliva av fordonet. De reserverade sittplatserna ska 

därför finnas närmast mittgången förutsatt att det 

finns tillräckligt med handtag/stöd i närheten. Genom 

att placera den markerade platsen närmast dörrarna 

blir det lätt att hitta platsen och ta sig fram till den. 

Följande riktlinjer gäller för reserverade platser för 

rullstol och barnvagn: 

• Avgränsad yta för rullstol eller liknande ska vara 

≥ 800 mm bred och ≥ 1 350 mm lång 

• Utrymmet bredvid rullstolsplatsen/barnvagnsplatsen 

ska vara tillräckligt stort så att det 

45

46 

går att vända på en referensrullstol, med en 

diameter på minst 1 500 mm. Rullstolsplatsen 

kan vara en del av svängytan. 

• Rullstolsplatsen ska alltid vara placerad på helt 

plant golv och det ska inte finnas något hinder 

mellan ingången och de reserverade platserna 

• Rullstolen ska kunna stå tvärs emot färdriktningen 

Podester 

I fordon där det finns golvupphöjningar vid sidan 

av fordonets mittgång, så kallade podestrar, ska 

podestrarna ha en kontrastmarkering som är minst 

100 mm bred och ha en ljushetskontrast på minst 0,4 

NCS. Podestrarna ska ha mjuka avrundningar, vara 

halksäkra och inte ha några vassa kanter. 

En podester får vara högst 200 mm hög, men helst 

lägre, dock aldrig lägre än 130 mm. 

I de fall det finns podester i fordonet bör minst en 

tredjedel av de fasta sittplatserna vara placerade på 

den del av fordonet som har låggolv. Rullstolsplats/ 

plats för barnvagn och plats för rörelsehindrad/äldre 

ska alltid finnas i delen med låggolv. 

Bild 9.8. Illustration på förslag till placering 

av rullstolsplats. 

Bild 9.9. Exempel på rullstolsplats, ytan bakom 

rullstolen ska vra rak. 

9.2.5 Invändig information 56 

Det ska finnas: 

• Inre skyltar som automatiskt visar hållplatsnamn 

och slutdestination. Målsättningen är att även 

anslutningar ska visas. 

• Digitala displayer som medger god läsbarhet för 


För mer information om digital information, se 

avsnitt 10.1.2 ”Digital information”. 

• Audiellt högtalarsystem för automatiska 

hållplatsutrop samt trafikmeddelanden. 

Högtalarsystemet ska ha god hörbarhet för 


För mer information om god hörbarhet och god 

läsbarhet se kapitel 10 ”Kommunikativ tillgänglighet”. 

9.2.6 Säkerhetsinformation 57 

Informationsutrustning relaterad till säkerhet ska 

vara enkel att identifiera, förstå och använda. SL:s 

säkerhetsinformation ska vara så enhetlig som 

möjligt. 

Det finns traditionellt tre typer av nödutrustning: 

• Hjälptelefon

Nödtalsenheten ska placeras på en höjd så att 

centrum för mikrofonen är 1 200 meter över 

golv. 

• Nödöppnare 

Ska finnas på en höjd mellan 800-1000 mm 

över golvet för att kunna nås av personer i 

rullstol. 

• Nödbroms 

Ska placeras på sådan höjd att den tydligt kan 

observeras på ett visst avstånd och inte döljs av 

stående resenärer. 

Fordonet ska vara försett med en högtalaranläggning 

som kan användas antingen för rutinmeddelanden 

eller nödmeddelanden av föraren, trafikledningen 

eller annan tågpersonal som har särskilt ansvar för 

passagerare. 

Bild 9.10 Plant insteg är viktigt för resenärer med synskada 

och nedsatt rörelseförmåga 

47

48 

10. Kommunikativ 

tillgänglighet 58 

Exempel på informationskanaler som ska vara 

tillgängliga är: 

• Informationstavlor, foldrar, dekaler 

• Webbplats 

• Digitala skyltar 

• Högtalarsystem 

• Telefonsamtal 

• Talsvarssystem 

• E-post, brev och fax 

Kommunikationssätt som ska vara tillgängliga är 

exempelvis: 

• Tal - personligen eller via högtalare eller telefon 

• Film - via webbplats eller via skärmar 

• Skrift - tryckt eller digital 

Beroende på typ av funktionsnedsättning finns olika 

informations- och kommunikationsbehov. 

10.1 Skriftlig information 59 

Grunden för all information är att den ska vara enkel 

och lätt att begripa. För att den ska vara begriplig 

måste ett enkelt och klart språk användas. Rubrikerna 

ska vara informativa och texterna ska disponeras på 

ett logiskt sätt. Allt material i PDF-format som läggs 

ut på sl.se ska vara tillgängliga PDF:er, se vidare kap 

10.3 ”Alternativa format”. 

Enligt språklagen som trädde i kraft 1 juli 2009, ska 

offentlig verksamhet använda klarspråk, dvs. ett 

vårdat, enkelt och begripligt språk. 

För att informationen ska bli tillgänglig för alla bör 

man börja med att tänka på följande övergripande 

punkter: 

• Skriv det viktigaste först 

• Skriv kort. Skriv aldrig längre än nödvändigt och 

bara det läsaren behöver veta. 

• Undvik ålderdomliga och svårbegripliga ord. Om 

man behöver använda fackord och svårbegripliga 

uttryck måste orden förklaras första gången de 

används i texten. 

Tillgänglig layout 

Foldrar, broschyrer och informationsblad är 

exempel på material som SL använder sig av för att 

informera resenärerna om förändringar och nyheter i 

kollektivtrafiken. En bra formgivning underlättar både 

läsningen och förståelsen. 

Följande punkter kan vara bra att tänka på när man 

formger informationsmaterial: 

• Välj tillräckligt stor teckenstorlek, men ändå inte 

för stor. För löpande text är till exempel ofta 11 

eller 12 punkter lämpligt. 

• Tydligt teckensnitt (SL Gotic) 

• Begynnelsebokstav i versal och övriga bokstäver 

i gemener. För att markera något används fet stil 

och inte versaler eller kursiv. 

• Radavståndet brukar generellt vara 2 punkter 

större än teckenstorleken, upp till 18 punkter. 

• Kortare rader är lättare att överblicka än längre, 

men de får inte vara för korta. Radlängder mellan 

6 och 13 cm är lätta att läsa. 

• Valet av färger ska förstärka läsbarheten 

• Om bilder används ska de ha god skärpa och 

inte vara alltför detaljerade. Text på bilder ska 

undvikas.

10.1.1 Skyltning 60 

Informationsskyltar används i hela SL-systemet, 

bland annat för vägvisning, tidtabeller, information 

om förändringar och avgångstider. 

Skyltar som bygger på ett enhetligt system som är 

enkelt och logiskt gör det lättare att orientera sig. 

Inom ett skyltsystem ska alla skyltar av samma typ 

ha likartad utformning. 

Miljön som helhet ska utformas så att den inte är 

visuellt förvirrande. Den kommersiella reklamen ska 

ges en sekundär plats i förhållande till information 

och vägvisning. 

Följande punkter kan vara bra att tänka på vid 

utforming av skyltar: 

• Teckenstorlek bör vara 15-20 mm/ meter 

läsavstånd 

• För text avsedd att läsas på ett par meters 

avstånd gäller teckenstorlek 70-100 mm 

• Kontrast mellan text och bakgrund ska vara 

minst 0,7 NCS 

• Korta och tydliga meddelanden bör användas 

konsekvent i hela systemet 

• Kompletterande bildsymboler bör finnas för att 

underlätta för personer med nedsatt kognitiv 

förmåga 

• Skyltar ska vara väl belysta och vara placerade 

så att bländning och störande reflexer undviks 

• Skylten ska kunna läsas från en vinkel av 140 

grader både horisontellt och vertikalt 

Placering av skyltar: 

• Placeringen ska vara logiskt och konsekvent, 

där de brukar finnas och så att man lätt ser dem. 

De får inte skymmas av till exempel hörn, pelare 

eller inredning. Utomhus får de inte skymmas av 

till exempel vegetation eller snövallar. 

• Skyltarna ska placeras så att man kan komma 

tätt intill eftersom en del personer med nedsatt 

synförmåga har ett mycket begränsat läsavstånd. 

Hinder som möbler eller annan inredning ska 

således inte finnas framför skylten. Skyltar som 

man måste studera längre, som exempelvis 

linjekartor, ska placeras så att det är möjligt att 

läsa skylten utan att man står i vägen för andra. 

• Höjden på skylten ska medger att såväl personer 

i rullstol som stående personer lätt kan läsa 

skylten. Som regel bör skyltar placeras så att 

text/symbol hamnar ungefär i ögonhöjd för 

stående, det vill säga inom intervallet ca 1,5 m 

över golv. 

• Fristående informationstavlor, och liknande, 

ska alltid förses med en horisontell tvärslå 100- 

300 mm över mark, för att synskava ska kunna 

känna tvärslån med käppen. 

• Skyltar som ska kunna ses även på avstånd kan 

placeras över huvudhöjd 

• Skylttexten ska inte placeras direkt på glas/ 

genomsiktlig yta. Förutom problem med reflexer 

blir texten ofta svårläst på grund av otillräckliga 

kontraster. 

• Skyltar ska vara väl belysta. Man ska inte riskera 

att bländas eller att själv skugga skylten om man 

läser den. Belysningen bör fördelas jämnt över 

hela skylten. 

Terminalkartor och taktila kartor ska vara logiska 

och utformade så att de enkelt går att koppla till den 

fysiska verkligheten. För personer med kognitiva 

funktionsnedsättningar underlättas förståelsen 

om samma namn, typsnitt och piktogram används 

på karta som på exempelvis hållplatslägena. För 

personer med synnedsättning ska terminalkartan 

vara tydligt kontrasterande i sin färgsättning. 

10.1.2 Digital information 61 

Digital information kan automatiskt visa 

realtidsinformation i både skriftlig form på displayer 

49

50 

och talad form via högtalarsystem. Den digitala 

informationen ska följa riktlinjerna för god läsbarhet, 

se avsnitt 10.1 ”Skrftlig information”. 

Digital information ska även: 

• Vara placerade så att displayen inte utsätts för 

bländande sol- eller riktat ljus 

• Rullande text bör undvikas då det minskar 

läsbarheten. Vid förekomst av rullande text ska 

hastigheten ej överskrida 6 tecken per sekund. 

• Vissa färgkombinationer ska undvikas. På digitala 

skyltar kan röd text på svart botten vara svår att 

urskilja. Generellt gäller att kombinationerna 

rött-grönt, orange-brunt samt blått-grönt bör 

undvikas. Gul text på svart botten anses ha bra 

synbarhet. 

• Automatiska utrop inne i fordon för nästa 

hållplats via högtalare och via digital display ska 

ske i god tid 

10.2 Hörbar information 62 

Hörbar information är riktad till personer med 

hörselnedsättning samt extra viktigt för personer 

med synnedsättningar och blinda. 

Definitionen av vad som är ”god hörbarhet” är komplex 

då alla har olika förutsättningar och uppfattningar. 

Generellt går det att säga att ”god hörbarhet” är 

ljud som är lätta att uppfatta för majoriteten av 

människor. Ljudet ska inte vara för starkt eller för 

vasst, men gärna tydligt och distinkt. Olika typer av 

hörselnedsättning som exempelvis tinnitus kan göra 

att det audiella automatiska hållplatsutropet upplevs 

för skarpt. 

Personer som bär hörapparat upplever kombinationen 

högtalarutrop och många olika bakgrundsljud som 

störande och behöver därför tydlig visuell information 

eller hjälp av stationsvärdar och förare. 

Detta gör att det är viktigt att såväl hörbar och läsbar 

information finns parallellt. 

10.2.1 Prator 

En prator ger resenären talad restidsinformation vid 

knapptryckning via högtalare. 

På busshållplatser ska pratorernas aktiveringsknappar 

finnas på väderskyddets främre kant på 

höjden 900-1100 mm. Pratorernas knapphållare 

och knappar ska vara kontrasterande och ha taktil 

markering. 

Högtalarna ska vara placerade så att god hörbarhet 

fås vid platsen för aktiveringsknappen. 

På stationer för tunnelbana finns pratorer kopplade 

till den elektroniska skylten som anger destination, 

vilken aktiveras automatiskt då man passerar under 

den. 

På stationer i spårtrafiken ska pratorn vara placerad 

nära ingången. 

Pratorer anses som en målpunkt och ska markeras 

med en taktil yta, se avsnitt 8.4.2 ”Inomhus”. 

10.2.2 Utvändiga högtalare 

Högtalarsystemet ska medge en taluppfattbarhet 

som motsvarar STI > 0,6 och kan erhållas på en 

yta vid bussens framdörrar motsvarande 3 * 2 m i 

normal öronhöjd för en stående person (ca 1,5 m). 

Förstärkning av högtalare för det yttre utropet ska 

vara oberoende av andra högtalarsystem i bussen. 

Mot bakgrund av rådande bullerriktvärden ska 

högtalarens placering, riktning och direktivet utformas 

så att minimal störning till omgivningen erhålls. Detta 

kan t ex erhållas med följande lösning: Högtalaren 

placeras ovan främre dörrpar med riktning snett ner 

mot ytan utanför bussens framdörr, ca 30 grader 

lutning. Högtalaren placeras under en skärm. 

10.2.3 Ljudfyrar 

Ljudfyrar ska användas bland annat vid ändstationer 

för att underlätta orienteringen till nästa avgående 

tåg. Ljudfyrar kan även användas för att hjälpa 

resenärerna att hitta till taktila kartor eller knappar.

10.3 Alternativa format 63 

SL ska ha beredskap för att på begäran ge ut 

tryckt informationsmaterial i alternativa format. 

De alternativa formaten ska även användas för 

att förmedla information vid planerade och akuta 

störningar. På Handisams, myndigheten för 

handikappolitisk samordning, hemsida finns mer 

information om vad det innebär att ta fram information 

i alternativa format. 

Exempel på alternativa format är: 

Lättläst svenska 

Svårigheter att läsa och förstå kan bero på 

att personen är ovan att läsa, har dyslexi, har 

svenska som andra språk eller har en intellektuell 

funktionsnedsättning. För att en tet ska vara lättläst 

måste man noggrant välja struktur, inehåll , språk 

och layout. 

Storstil 

När informationen presenteras i storstil är 

teckenstorleken större än den brukar vara. Storstil är 

minst 14 punkter. 

Punktskrift 

Punktskrift är en taktil skrift som känns med 

fingertopparna. Personer som fötts blinda, gravt 

synskadade eller fått synskadan i unga år använder i 

regel punktskrift för att läsa. 

Det kan vara bra att skriva punktskrift i kontrasterande 

färg så att seende kan uppmärksamma den 

synskadade på skriften. Följande riktlinjer finns för 

punktskrift: 

• Punktens höjd ska vara ca 0,25 mm (det är ett 

rekommenderat minimum för att ge god tydlighet och 

avläsbarhet åt punkterna). 

• Punktens diameter ska vara ca 1 mm 

• Avståndet mellan punkterna i cellen ska vara både 

vertikalt och horisontellt ca 2,5 mm 

• Avståndet mellan motsvarande punkter i angränsande 

celler ska vara ca 6 mm horisontellt och ca 10 mm 

vertikalt. Måtten mellan cellerna och raderna mäts 

från motsvarande punkters mitt. 

Utomhus på kartor, informationstavlor och 

knappboxar är det rimligt med något större mått. De 

ska kunna läsas även när det är kallt och känseln i 

fingrarna blir sämre. Höjden på punkten bör då vara 

0,5 mm. Om avståndet mellan punkterna görs lite 

större måste det ske proportionellt. Måtten nedan 

kan tjäna som riktvärden: 

• Höjd på punkten: 0,5 mm 

• Diameter på punkten: ca 1,5 mm 

• Avstånd mellan punkter i cellen ca 3,5 mm både 

horisontellt och vertikalt (Mätt från punktens mitt) 

• Avstånd mellan celler/tecken ca 7,5 mm (mätt 

från punktens mitt i motsvarande cell 

Syntolkning 

Syntolkning innebär att information som enbart 

förmedlas via bild läses upp eller berättas. 

Inläst information 

Inläst material kan tas fram genom att informationen 

talas in på ett kassettband eller i Daisy-format 

(audiobaserat informationssystem) som är en teknik 

för att producera och läsa digitalt material. 

Teckenspråk 

Många döva har teckenspråk som första språk och 

svenska som andraspråk. Genom att spela in en 

teckentolkning av den skrivna informationen blir den 

tillgänglig även för hörselskadade personer som har 

svårt att förstå och läsa svenska. 

Tillgänglig pdf eller word-filer 

En person med synnedsättning kan ibland föredra 

att få ett dokument elektroniskt för att med egna 

51

52 

hjälpmedel kunna läsa det på datorn. En Word-fil 

eller en så kallad tillgänglig PDF-fil kan i sådana fall 

ersätta en talkassett eller ett dokument i punkskrift. 

Information om hur man tar fram en tillgänglig PDF 

finns på Handisams hemsida, www.handisam.se. 

Relief 

Reliefskrift ska alltid vara upphöjd och 1-1,5 mm hög. 

Bokstäverna bör vara minst 15 mm och högst 40 

mm höga. Stapelbredden bör vara ca 1,5-2 mm och 

reliefprofilen ett upphöjt avrundat upp- och nedvänt 

V. Versaler anses vara lättare än gemener att avläsa 

taktilt. 

För utformning av skyltar i relief, till exempel 

reliefboksträver som markerar hållplatslägen på 

terminaler, kontakta SL:s tillgänglighetsexpertis. 

10.4 SL Contact Center 

SL Contact Center är SL:s kundtjänst och är en 

kommunikationskanal som ska vara tillgänglig 

genom 

• Telefonsamtal 

• Talsvarssystem 

• E-post, brev och fax 

SL Contact Center ska vara uppdaterade på 

aktuella tillgänglighetsåtgärder och insatta i vilka 

konsekvenser det kan ge. SL Kundtjänst ska ha 

kompetens att förmedla ärenden till rätt ansvarig 

person inom organisationen. 

10.5 Informationsmaterial och SL:s 

webbplats 64 

SL:s tryckta informationsmaterial ska mot begäran 

kunna fås i alternativa format, se avsnitt 10.3 

”Alternativa format”. 

SL:s webbplats ska vara anpassad så att alla kan 

ta till sig informationen oavsett individens förmåga 

att ta till sig information och använda teknik. Både 

tekniken och språket ska vara anpassat så att alla 

besökare kan använda webbplatsen och ta till sig 

informationen. 

Webbplatsen ska vara tillgänglighetscertifierad. 

Information om certifiering finns bland annat på 

Handisams hemsida, www.handisam.se. 

10.6 Kampanjer och evenemang 

Information om kampanjer och evenemang ska 

inte utestänga någon resenär och ska nås ut via 

samma kanaler som beskrivs för planerad störning, 

se avsnitt 11.1 ”Planerad störning”. Kampanjer och 

evenemang kan behöva ordna särskilda visningar 

eller arrangemang för personer med särskilda behov. 

Informationen ska vara utformad så att den är 

tillgänglig för alla resenärer oavsett 

funktionsnedsättning, se kapitel 10 ”Kommunikativ 

tillgänglighet”. 

10.7 Reklam 

Reklam är en viktig inkomstkälla för SL. För att inte 

reklam ska inkräkta på viktig information eller skapa 

en rörig miljö, är det viktigt att reklam placeras på 

speciellt avsedda ytor. 

Reklam i SL trafiken ska följa nedanstående riktlinjer 

för att inte försämra tillgängligheten för resenärer 

med funktionsnedsättning: 

• Gratistidningar och tidningsställ får inte placeras 

så att de utgör hinder i gångstråk eller i taktila 

stråk 

• Reklam får inte placeras eller utformas så att 

den förstör eller försämrar omgivande kontraster 

• Det är inte tillåtet att foliera trappor 

• Om fordon folieras måste dörrar markeras med 

avvikande ljushesgrad, minst 0,4 NCS. Fönster 

på fordon får inte folieras. 

• Reklam ska inte innebära att den avger allergena

ämnen (exempelvis blomsterarrangemang) eller 

står i vägen för funktioner i SL-trafiken 

• Finns intressekonflikt mellan reklam för extern 

verksamhet och tillgängligheten i SL:s publika 

miljöer, är det allmänna intresset av god 

tillgänglighet överordnat . 

53

54 

11. Störningar och 

ersättningstrafik 

11.1 Planerad störning 65 

Vid planerade störningar är det viktigt att 

informationen når resenärerna i god tid. I samband 

med den planerade störningen ska samordning ske 

mellan trafikentreprenörer, berörda sektioner inom 

SL och berörda målgrupper med särskilda behov. 

Information om planerad störning ska innehålla 

var störningen finns, vad det ger för konsekvenser 

samt alternativa resvägar. Beroende på vilken 

funktionsnedsättning resenärerna har påverkas de 

olika mycket och på olika sätt av störningar. 

I trafiken, på platsen för störningen, är det viktigt 

att trafikpersonalen kan informera resenärerna om 

störningen. 

Det fysiska arbetet vid störningarna ska avskärmas 

med temporära väggar. Väggarna ska så långt som 

möjligt uppfattas som en permanent byggnadsdel. 

Provisoriska avspärrningar med koner och plastband 

ska inte användas, eftersom det finns en risk 

att barn eller personer med synnedsättning inte 

uppmärksammar avspärrningen. Nät och galler ska 

också undvikas. 

Tillfälliga pelare (exempelvis för uppstagning för 

arbete under jord) ska beskrivas i information och 

kontrastmarkeras. 

Vid arbeten som ger upphov till buller ska information 

om vilka tider bullret kan uppstå samt orsak till bullret 

finnas. Detta för att bullret inte ska uppfattas som 

obehagligt eller farligt. 

11.2 Akut störning 

Vid akut störning är det viktigt att information 

når samtliga resenärer så snabbt som möjligt. 

Informationen ska meddelas på ett sådant sätt och 

med sådan teknik att den blir tillgänglig för alla 

personer med funktionsnedsättning, exempelvis 

genom både talad och skriftlig information. 

11.3 Akut situation 66 

Det är viktigt att SL:s entreprenörer har bra beredskap 

och väl inarbetade rutiner för att hjälpa alla resenärer, 

i synnerhet resenärer med funktionsnedsättningar. 

I akuta situationer, exempelvis vid utrymning, 

meddelas budskapet primärt via högtalarsystem. All 

information som ges till resenärerna ska också vara 

tillgänglig för resenärer med funktionsnedsättning, 

exempelvis döva. Detsamma gäller vid 

utrymningssituationer. Alla resenärer, inklusive 

resenärer med funktionsnedsättning, ska kunna 

utrymma fordonet eller lokalen, med eller utan hjälp 

från räddningspersonal. 

Vid upphandlig ska SL ställa krav på entreprenören 

att ha personal som har till uppgift att ge stöd till 

personer med funktionsnedsättning 

Vid akuta situationer ska det finnas beredskap för att 

hjälpa resenärer med funktionsnedsättning. Det ska 

också finnas audiella eller optiska larm. 

11.4 Ersättningstrafik 67 

Ersättningstrafik ska ha samma tillgänglighet som 

den trafik den ersätter. 

Om det av någon anledning inte går att erbjuda 

samma tillgänglighetsnivå ska andra åtgärder 

övervägas. Exempelvis kan mindre fordon användas 

för att mata resenärer med funktionsnedsättning till 

närmaste tillgänglighesanpassade station under tiden 

den ursprungliga stationen byggs om. Närtrafiken 

kan även sättas in för att trafikera områden där det 

bor många resenärer med funktionsnedsättning eller 

många äldre. 

Det ska göras en tillgänglighetskonsekvensbeskrivning 

i samband med planeringen av 

ersättningstrafik.

11.5 Informationschecklistor 

Riktlinjer vid akuta störningar: 

Information ska lämnas till SL:s kundservice 

som i sin tur ska se till att informationen 

förmedlas för att nå ut på bästa sätt 

Informationen skaropas ut via högtalarsystem 

Information ska finnas i text på digitala 

informationstavlor i trafiken 

Kundservicevärdar och annan trafikpersonal 

ska ha aktuell information och ha beredskap 

att kunna förmedla den till samtliga resenärer 

Det ska finnas beredskap för spontan och 

förbeställd ledsagning 

Vid akuta störningar är bemötandet extra 

viktigt eftersom situationen kan uppfattas som 

otrygg 

Riktlinjer vid planerad störning: 

SL:s samverkansråd ska alltid informeras vid 

planerade störningar 

Personer med synnedsättning har följande 

informationsbehov: 

Information skickas till Läns- och Riksnytt. 

Kortare texter kan mejlas till lansnytt@ 

algonet.se. Längre texter bör läsas in och 

lämnas som mp3-fil. Det ska även finnas 

rutiner för att producera inläst material. 

Den planerade störningen ska beskrivas och 

syntolkas i text och tal hur situationen kommer 

att se ut under störningen med samtliga 

avskärmningar, avstängningar och alternativa 

resvägar 

Bilder, kartor och grafik i presentationsmaterial 

ska beskrivas och syntolkas i text och tal 

Information ska skickas till kommunala 

taltidningar för berörda kommuner 

Synskadades Riksförbund Stockholm och 

Gotlands län (tel 08-462 45 00) ska informeras 

55

56 

Personer med kognitiva och kommunikativa 

funktionsnedsättningar har följande 

informationsbehov: 

Handikappföreningarnas samarbetsorgan i 

Stockholms stad ska informeras (HSO, tel 08- 

505 805 60) 

Lättläst och förståbart informationsmaterial 

ska tas fram 

Informationsmaterialet om den planerade 

störningen ska innehålla piktogram och bilder 

som kan återkopplas till informationen 

Personer med nedsatt hörsel och döva har 

följande informationsbehov: 

Stockholms Dövas förening ska informeras 

(tel 08-24 91 92) 

Informationen ska finnas på teckenspråk på 

SL:s hemsida, www.sl.se 

Personer med röreslenedsättning har följande 

informationsbehov 

DHR:s Stockholmsavdelning ska informeras 

(tel 08-564 826 54)

12. Drift och underhåll 68 

För att upprätthålla en god tillgänglighet och 

användbarhet för personer med funktionsnedsättning 

är det viktigt att underhålla det som anläggs och 

byggs. Beläggningar måste repareras, hissar och 

dörröppnare lagas, belysning bytas ut, växtlighet 

beskäras med mera. Drift och underhåll är en viktig 

faktor för att skapa en säker och trygg trafikmiljö. 

Särskilt vintertid har många personer med 

funktionsnedsättning stora besvär med 

framkomligheten. Vinterväghållning ska upprätthållas 

på trafikerade ytor så att krav på god framkomlighet, 

hög trafiksäkerhet och god miljö uppfylls. Lössnö, 

snövallar, grus och isfläckar är stora faromoment. 

Plogning, övrig snöröjning och förebyggande 

halkbekämpning ska normalt utföras så områden 

med packad snö eller isbildning inte uppstår. Riktade 

åtgärder för personer med rörelsenedsättning, 

exempelvis snöröjning vid handikapparkeringsplatser, 

ska utföras i direkt anslutning till 

snöröjningsarbetet. 

Följande punkter är viktiga att tänka på när det gäller 

drift och underhåll vintertid: 

• Det ska inte finnas några snövallar som kan 

vara till hinder för personer med funktionsnedsättning 

på SL:s hållplatser och stationer 

• Stor vikt ska läggas vid snöröjning så att 

det inte uppstår en snövall utanför väderskyddet, 

handskottning kan behövas. 

• Trappor och ramper ska snöröjas så att de inte 

riskerar att bli hala eller att utrymmet i trappen eller 

rampen minskas 

• Busshållplatser ska snöröjas så bra som möjligt 

för att klarlägga den taktila påstigningspunkten 

• Utomhusplattformar i spårtrafiken ska 

snöröjas och sopas från grus så att den taktila 

varningsmarkeringen går att uppfatta med teknikkäpp 

för synskadade 

• Perrongkanter ska hållas rena och fria från snö 

och is så att det är möjligt att lägga ut en ramp 

från pendeltåget. 

57

58 

13. Index 

Akut situation, 55 

Allergi och elöverkänslighet, 10, 18, 20, 45 

Allergifri zon, 45 

Angöring, 16 

Bekväma byten, 19 

Belysning, 20 

Betalsystem 15 

Bussförare, 41 

Buller, 51, 55 

Busshållplats, 24, 35 

Buss, 41 

Bussterminal, 26, 36 

Digital information, 50 

Dörr, 17,43 

Dörröppning, 17, 43 

Ersättningstrafik, 55 

Försäljningsdisk, 17 

Försäljningsombud, 17 

Gångtunnel, 18 

Gångväg, 18 

Hela resan, 18 

Hinder, 19, 39 

Hiss, 13, 40 

Hjälptelefon, 47 

Hållplatsstolpe, 24 

Hållstöd, 45 

Hörbarhet, 51 

Hörselnedsättning, 8, 52 

Infartsparkering, 19 

Informationskanal, 49 

Informationstavla, 25, 26, 30, 32 

Insteg, 22, 28, 31, 41, 43 

Instegsavstånd, 22, 28, 31, 41, 43 

Kontrast, 4 

Kontrastmarkering, 10, 17, 18, 34, 36, 40, 43, 47 

Kundservice, 16 

Ledsagning, 22 

Ledstråk, 4, 5, 35 

Ledstänger, 34, 45 

Ljudnivå, 51 

Lokalbana, 28 

Låggolv, 8, 41 

Manöverpanel, 33, 36 

Målpunkt, 26, 28, 35, 39, 51 

Möblering, 19 

Naturliga ledstråk, 35, 39 

Nigning, 41 

Nivåskillnad, 33 

Nödöppnare, 48 

Nödbroms, 48 

Passag över spår, 18 

Pendeltåg, 42

Personlig service, 22 

Podester, 47 

Prator, 25, 40 

Ramp, 22, 25, 32, 34, 43 

Rampservice, 22 

Reklam, 53 

Relief och punktskrift, 52 

Rulltrappa, 34 

Rullstolsplats, 46, 47 

Rörligt fotsteg, 42, 43 

Sittplats 20 

Skyltning, 50 

SL:s samverkansråd, 5, 12 

Stoppunkt, 23 

Störning, 22, 55 

Spårvagn, 42 

Taktila ledstråk, 38 

Taktila markeringar, 35 

Tillgänglighetsgaranti, 22 

Tillgänglighetskonsekvensbeskrivning, 12 

Toalett, 21 

Trappa, 34 

Tunnelbana, 42 

Utbildning, 22 

Upphandling, 12 

Valyta, 35, 36, 37, 38 

Varningsmarkering, 36, 37, 38 

Väderskydd, 24, 29, 32 

59

60 

14. Lästips och Referenser 

Bygg ikapp handikapp, att bygga för ökad 

tillgänglighet och användbarhet för personer 

med funktionshinder. Kommentarer till Boverkets 

byggregler. Fjärde utgåvan 2008. Svensk byggtjänst 

och Hjälpmedelsinstitutet. 

BFS 2003:19 HIN, Boverkets föreskrifter och allmäna 

råd om enkelt avhjälpta hinder, 

BFS 2004:15 ALM, Boverkets föreskrifter och 

allmänna råd om tillgänglighet och användbarhet 

för personer med nedsatt rörelse- eller 

orienteringsförmåga på allmänna platser och andra 

anläggningar än byggnader 

Buss 2010, branschgemensamma funktionskrav på 

bussar, Svensk kollektivtrafik 2011. Förklaringar till 

tillgänglighetskrav och framtida ambitioner beskrivs 

i kompletterande tillgänglighetsbilaga (under 

framtagning våren 2011), Svensk kollektivtrafik. 

Enklare utan hinder, Boverket 2005 

Hjälpmedelsinstitutet, www.hi.se 

Handisam, www.handisam.se 

Mer än bara trösklar, Stockholms läns landstings 

program 2011-2015 för delaktighet för personer med 

funktionsnedsättning 

Offentlig miljö - Belysning. Synskadades Riksförbund 

Stockholm. Bygg för alla. Svensk byggtjänst 1999. 

Riktliner för busshållplatsers standard och 

tillgänglighet, RAP 1999:0388, Vägverket 

Regelsamling för byggande, BBR 2008 (Boverkets 

byggregler) 

SL:s långsiktiga tillgänglighetsplan 2011-2021, AB 

Storstockholms Lokaltrafik 

TSD Tillgänglighet, Tekniska specifikationer för 

driftskompabilitet. Tillämpningsområde: Delsystem 

Infrastruktur och rullande material. Aspekt: 

Tillgänglighet för funktionsnedsatta 

NSC - Natural Color System, internationellt 

färgbeteckningssystem. 

Stockholm - en stad för alla, Stockholms stad 2001.

Ordlista 

Audiell - ett ljud, exempelvis ett utrop, som 

uppfattas med hörseln. 

Bekväma byten – Med bekväma byten menas 

ett byte i kollektivtrafiken som upplevs som 

genomförbart/enkelt för samtliga resenärer. 

Byten påverkas bland annat av avståndet mellan 

transporterna, möjlighet till ledsagning och enkelhet 

att orientera sig. 

Digital information – exempelvis digitala skyltar 

som visar avgångsinformation på stationerna. 

Dynamiska skyltar - skyltar där det finns möjlighet 

att ändra på informationen som visas. Exempelvis 

skyltar som visar realtidsinformation. 

Foliera – klä in något i ett mycket tunt skikt 

av metall eller plast. I kollektivtrafiken kan det 

exempelvis vara fordon och väntutrymmen som 

folieras med reklam. 

Funktionshinder – den begränsning som en 

funktionsnedsättning innebär för en person i relation 

till omgivningen. Exempel på begränsningar är 

svårigheter att klara sig själv i det dagliga livet 

och bristande delaktighet i arbetslivet, i sociala 

relationer, i fritids- och kulturaktiviteter, i utbildning 

och i demokratiska processer. Det handlar 

framförallt om bristande tillgänglighet i omgivningen. 

Funktionsnedsättning – nedsättning av fysisk, 

psykisk eller intellektuell funktionsförmåga. En 

funktionsnedsättning kan uppstå till följd av sjukdom 

eller till följd av en medfödd eller förvärvad skada. 

Sådana sjukdomar, tillstånd eller skador kan vara 

av bestående eller av övergående natur. 

Försäljningsombud – Extern/kommersiell 

verksamhet som säljer SL-biljetter och SL Accesskort. 

Även försäljningsombuden innefattas av 

SL:s riktlinjer på att vara tillgängliga för samtliga 

resenärer. 

Grafisk informationsprofil – SL har en grafisk 

informationsprofil som ska användas för att det ska 

vara enkelt att förstå, identifiera och orientera sig i 

SL:s kollektivtrafik. 

Handikapp – äldre begrepp som tidigare 

har använts som synonym för ovanstående 

begrepp. Socialstyrelsen avråder idag från att 

använda begreppet handikapp för individer då 

det kan upplevas som stigmatiserande. Som 

samlingsbegrepp används ordet dock fortfarande, 

till exempel i ”handikappolitik”. 

Hela resan - Begreppet ”hela-resan” betyder att 

du ska kunna ta dig från dörr till dörr utan några 

problem. 

Hjälpmedel – produkter som hjälper 

funktionsnedsatta att kompensera för nedsatt 

funktion. Kryckor, rullatorer och rullstolar är vanliga 

hjälpmedel. Användningen av hjälpmedel ställer 

krav på SL:s fordon och kundmiljöer. Käppar kräver 

halkfria underlag för att kunna ge ett tillfredställande 

stöd. Rullatorer och rullstolar behöver jämna 

underlag utan trösklar samt manöver- och 

uppställningsutrymme. Nivåförflyttning kräver hissar. 

Informationskanal – Olika informationssätt att 

förmedla information till samtliga resenärer. 

Kognitiv funktionsnedsättning - kognition handlar 

om de processer som sker då hjärnan arbetar 

med information. Vanliga problem vid kognitiv 

funktionsnedsättning är att hålla uppmärksamheten 

samt att kunan placera och minnas vad man ska 

göra. 

Kommunikation – Olika sätt att förmedla 

information mellan SL och resenärer. 

Kontrast – Skillnaden i ljushet mellan färger som 

ligger bredvid varandra. En god kontrast har en 

tydligt framträdande olikhet. 

Ledsagning – Personligt stöd för personer med 

funktionsnedsättning som behöver hjälp att förflytta 

sig i kollektivtrafiken vid exempelvis byten. 

61

62 

Ledstråk – Ett ledstråk är något som går att 

följa och fungerar som ett stöd för att hitta rätt. 

Ledstråken kan vara antingen taktila (kännbara), 

visuella (synliga) eller både och. Naturliga ledstråk 

kan vara en vägg, en kant, ett räcke eller skillnader 

i material. 

Ljudfyr- en ljudfyr sänder ut ett ljud som man kan 

lokalisera sig efter. 

Manöverpanel – yta i exempelvis en hiss där 

knappar och reglage är placerade. 

Målpunkt – Plats/objekt som är slutdestinationen/ 

målet för resan eller förflyttningen. Det kan 

exempelvis vara en hållplats eller station, 

informationsobjekt eller hiss. 

Möbleringszoner – Definierade/Bestämda 

zoner/ytor där möblering får finnas. Detta för att 

möblering inte ska utgöra hinder vid förflyttning för 

rörelsehindrade och synskadade. 

Nationellt ledsagningssystem – Nationellt 

samordnat system för ledsagning i samband med 

tågresa. 

Naturliga ledstråk - Naturliga ledstråk kan vara en 

vägg, en kant, ett räcke eller skillnader i material 

NCS – Natural Color System. Ett internationellt 

färgbeteckningssystem. 

Panelyta, manöverpanel – Definierad yta i 

exempelvis en hiss där knappar och reglage är 

placerade. 

Piktogram - En symbol eller förenklad illustration 

som bekriver en plats eller ett föremål. Exempel på 

piktogram är symbolerna för dam- och herrtoalett. 

Planskild korsning – En korsning där två vägar, 

spår eller gångvägar, korsar varandra i skilda plan. 

De korsande rörelserna påverkar inte varandra. 

Prator – En högtalare som med hjälp av 

knapptryckning läser upp reseinformation. 

Realtidsinformation – Information som är 

uppdaterad efter faktiska förhållanden. 

Resegaranti/Tillgänglighetsgaranti – Ersättning 

för personer med funktionsnedsättning då en 

resa inte går att genomföra på grund av bristande 

tillgänglighet. 

Samverkansrådet – SLL:s form för samverkan med 

länets handikapporganisationer. Representanter 

från Handikappförbundens samarbetsorgan (HSO), 

Synskadades Riksförbund (SRF) och Delaktighet 

Handlingskraft och Rörelsefrihet (DHR) finns 

representerade i rådet. 

Spärrkiosk – Plats för personlig kontroll av biljetter 

vid tunnelbane- och spårvagnsstationer. 

Spärrlinje – sluten linje i kollektivtrafiken som inte 

får passeras utan giltig färdbiljett. 

Stationsläge – En strategiskt utvald plats där 

stationen ligger 

Stockholmsmodellen – En typmodell för 

utformning av övergångsställen som används i 

Stockholms stad. Modellen är utformad för att 

passa både rörelsehindrade och synskadade. En 

del av övergångsstället ska utjämnas till 0-nivå för 

personer med nedsatt rörelseförmåga. Den andra 

delen av övergångsstället har en kontrastmarkerad 

kantsten som kan upptäckas med käpp av personer 

med nedsatt syn eller nedsatt orienteringsförmåga. 

Störningar i kollektivtrafiken – Situationer som 

uppkommer då kollektivtrafikens vanliga rutiner 

störs. Störningar kan vara akuta på grund av 

exempelvis en olycka eller planerade på grund av 

exempelvis ombyggnationer. 

Taktil - kännbar markering som går att uppfatta 

med exempelvis käpp, hand eller fot. 

Upptagningsområde – Geografiskt område på ett 

visst avstånd från station eller hållplats. 

Visuell - markering som uppfattas med synen. Det

Källhänvisningar 

1. “Regeringens proposition 1999/2000:79 

Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan 

för handikappolitiken.” 

“SLL:s program för delaktighet, Mer än bara trösklar.” 

2. “SLL:s program för delaktighet, Mer än bara 

trösklar.” 

3. “BFS 2003:19 HIN, Boverkets föreskrifter 

och allmänna råd om enkelt avhjälpta hinder” 

“Bygg ikapp handikapp, att bygga för ökad tillgänglighet 

och användbarhet för personer med funktionshinder. 

Kommentarer till boverkets byggregler. 

Fjärde utgåvan 2008. Svensk byggtjänst och 

Hjälpmedelsinstitutet.” 

4. 17 kap 21 a § PBL, 






5. “BFS 2011:5 ALM2, Boverkets föreskrifter 

och allmänna råd om tillgänglighet och användbarhet 

för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga 

på allmänna platser och inom områden 

för andra anläggningar än byggnader”, 










för andra anläggningar än byggnader” 






7. “EU:s förordning om rättigheter och skyldigheter 

för tågresenärer, 1371/2007” 


och allmänna råd om tillgänglighet och användbar- 

het för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga 


















10. 17 kap 21 a § PBL, 






11. “Bygg ikapp handikapp, att byga för ökad 

tillgänglighet och användbarhet för personer med 

funktionshinder. Kommentarer till boverkets byggregler. 













13. “TSD Tillgänglighet, Tekniska specifikationer 

för driftskompatibilitet. Tillämpningsområde: Delsystem 


Tillgänlighet för funktionsnedsatta” 


för tågresenärer, 1371/2007” 

63

64 





16. “SLL:s program för delaktighet, mer än bara 

trösklar” 

17. SL:s egen riktlinjer för att garantera tillgänglighet 

i kollektivtrafiksystemet 

18. “Gemensam standard för busshållplatser i 

Stockholms län, Kommunförbundet Stockholms län, 

Vägverket, SL” 

SL:s egna riktlinje om rutiner för av- och påsläpp av 

trafikanter samt utrymme för ramp i syfte att tillgodose 

tillgänglighet till busstrafik för personer med 



trösklar” 






























“Lag om resenärers rättigheter i lokal och regional 

kollektivtrafik, slutbetänkande av utredningen om en 

ny kollektivtrafiklag, så kallad Lundinutredningen” 

24. “Gemensam standard för busshållplatser 

i Stockholms län, Kommunförbundet stockholm, 



trösklar” 

























“Anpassning av tunnelbanan till rullstolars behov, 

Göran Ståldal 2003, AB Storstockholms lokaltrafik” 


trösklar” 










Hjälpmedelsinstitutet.”















“Anpassning av tunnelbanan till rullstolars behov, 

Göran Ståldal 2003, AB Storstockholms lokaltrafik” 


trösklar” 



























och allmänna råd om tillgänglighet och användbar- 

het för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga 








41. “BFS 2011:5 ALM2, Boverkets 

föreskrifter och allmänna råd om tillgänglighet och 

användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller 

orienteringsförmåga på allmänna platser och 

inom områden för andra anläggningar än byggnader” 
















“RiStation-09, Riktlinjer för utformning av SLtrafikens 

fasta kundmiljöer, AB Storstockholms 

Lokaltrafik, diarienummer SL-2009-112678” 











“TSD Tillgänglighet, Tekniska specifikationer för 

driftskompatibilitet. Tillämpningsområde: Delsystem 

Infrastruktur och rullande material. Aspekt: Tillgänlighet 

för funktionsnedsatta” 


Stockholms län, Kommunförbundet stockholms län, 


“BFS 2011:5 ALM2, Boverkets föreskrifter och 

65

66 



på allmänna platser och inom områden för 

andra anläggningar än byggnader” 


Stockholms län, Kommunförbundet stockholms län, 


“BFS 2011:5 ALM2, Boverkets föreskrifter och 



på allmänna platser och inom områden för 

andra anläggningar än byggnader” 











48. “Bussdirektiv 2001/82/EG” 

“Buss 2010, branschgemensamma funktionskrav på 

bussar” 



bussar” 

“SLL:s program för delaktighet, mer än bara trösklar” 



bussar” 

“SLL:s program för delaktighet, mer än bara trösklar” 

51. “EU-direktiv om tekniska specifikationer för 

driftskompatibilitet avseende funktionshindrade i 

järnvägssystemet, 2008/164/EG” 

52. “EU-direktiv om tekniska specifikationer för 



“Anpassning av tunnelbanan till rullstolburnas 

behov. Storstockholms Lokaltrafik, Göran Ståldal 

2003.” 

53. “EU-dirketiv om tekniska specifikationer för 



“Regeringens proposition 1999/2000:79 Från patient 

till medborgare - en nationell handlingsplan för 

handikappolitiken.” 
































“ Verktygslåda - för dig som arbetar med information, 

Handisam myndigheten för handikappolitisk 

samordning ”







samordning ” 































trösklar.” 



samordning” 


trösklar.” 



samordning” 


för tågresenärer, nr 1371/2007” 

“EU:s förordning om passagerares rättigheter vid 

busstransport nr 181/2011” 


för tågresenärer, nr 1371/2007” 

“EU:s förordning om passagerares rättigheter vid 

busstransport nr 181/2011” 

67. “Lag om resenärers rättigheter i lokal och 

regional kollektivtrafik, slutbetänkande av utredningen 

om en ny kollektivtrafiklag, så kallad Lundinutredningen” 

68. “Bygg ikapp handikapp, att bygga för ökad 

tillgänglighet och användbarhet för personer med 

funktionshinder. Kommentarer till boverkets byggregler. 



67

RiTill 2011 - SL

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?