Berwald 030903 - Sveriges Radio

Claude Debussy
Nocturnes
Impressionism är en term som
ursprungligen kommer från målarkonsten,
och då framför allt från
målare som t.ex. Monet och Turner.
De impressionistiska målarna försökte
fånga ögonblick, minnesbilder och
atmosfär snarare än att visa exakta
former och färger. I sina konstverk
använde de sig därför mycket av ljuseffekter
och diffusa detaljer.
När den impressionistiska stilen
gjorde entre i musikvärlden ställdes
tidigare lagar och regler åt sidan.
Tonarterna försvann och blev i stället
mycket svävande, någon utveckling
av motiv förekom inte, utan snarare
blev de improvisatoriska formerna
kännetecknande. Kompositörerna
”målade” sina drömbilder med klangfärger
inspirerade av minnesbilder,
men hade lika ofta litterära verk eller
just målningar som grund för sina
kompositioner.
Claude Debussy är den musikaliska
impressionismens skapare,
fullkomnare och avslutare, och sällan
har en musikepok så dominerats av
en enda person. Debussy arbetade i
början av 1890-talet med en komposition
som han kallade Trois Scénes
au Crépuscule. Det skulle bli ett verk
som var inspirerat av ett diktverk av
hans vän Henri de Régnier. Det blev
12
aldrig färdigskrivet, men blev i stället
utgångspunkten för ett senare verk av
Debussy: Nocturnes.
Från början ville han skriva för sin
gode vän, violinisten Eugéne Ysaÿe.
Debussy skriver i ett brev till honom:
”Jag skriver på tre Nocturner för
violin och orkester. I första delen
består orkestern av stråkar, i den
andra av flöjter, fyra horn, tre pukor
och två harpor, i den tredje av båda
dessa grupper. Det är, kort sagt ett
experiment med de olika kombinationer
som kan erhållas ur en färg –
liksom en studie i grått av en målare.”
Men inte heller detta blev färdigt
utan omarbetades till tre verk för full
orkester: Nuages (Moln) Fêtes (Fester)
och Sirènes (Sirener).
De två första ”bilderna” är båda
stämningsögonblick från Paris.
Debussy berättar om att han blev
inspirerad till stycket en dag när han
tillsammans med en vän passerade
Pont de la Concorde. De svarta
molnen drog förbi och en ångbåtsvissla
hördes från Seine. I Nuages
målar inte Debussy med de starka
färgerna utan det blev snarare då,
som han själv uttryckte det, ”en studie
i grått”. Klarinetter och fagotter symboliserar
där de långsamma molnens