Att knyta an, en livsviktig uppgift - Stiftelsen Allmänna Barnhuset

erfara sina egna kroppsliga reaktioner och att orientera sig i
tillvaron med affekterna som kompassnål.
4. Barnet får inga redskap för att reglera ner affekter. Allt detta
medför brister i självutvecklingen och svårigheter i det sociala
samspelet. Strategin blir att undertrycka, göra sig omedveten
om sina egna känslor och undvika andras.
Otrygg, ambivalent
1. Modern är ofta tillgänglig men växlar mellan felintoning och
upptrappning.
2. Barnet blir förvirrat då förälderns affektiva uttryck inte stämmer
med hur barnet känner. Barnet får inte sina egna affekter
bekräftade utan ”påtvingas” moderns ofta snabbt växlande,
uppskruvade affekter.
3. Detta medför en ”förvrängd självkänsla” med stora svårigheter
att uppleva de egna affekterna.
4. Barnet blir starkt beroende av moderns närvaro, separationskänsligt,
då det vacklande självet inte” klarar sig på egen
hand”.
5. Förmågan till affektreglering blir mycket bristfällig då intoningen
ej fungerat. Barnet blir ett rov för såväl sina egna
som andras överdrivna känslostämningar.
6. Förmågan att mentalisera och reflektera går om intet. Relationer
används för att direkt reglera de egna affekterna
antingen genom att överta moderns affekter, bli lika arg lika
glad, eller genom att med alla till buds stående medel få
modern att överta de egna känslorna. Relationen präglas av
häftiga känslosvängningar, där konflikter och bitter maktkamp
växlar med ett ömsesidigt barnsligt beroende.
7. Har de tidigaste relationerna varit direkt hotfulla och förnedrande
kommer barnets själv att till en del innehålla dessa
”lånade” kvaliteter med självförakt och självhat som en
möjlig konsekvens.
50