amiska lella, dynam lla, dyn Parallelella, dynam P representationer i ...

1 Inledning
9
___________________________________________________________
Developmental research
Utvecklingsforskning, developmental research, kan enligt Richey och Nelson
(1996) indelas i två kategorier. Den ena kategorin omfattar situationer där
produktutvecklingsprocessen beskrivs och analyseras och den slutliga produkten
utvärderas. Resultatet är i allmänhet kontext- och produktspecifikt. Den andra
kategorin orienterar sig mot en generell analys av antingen design-, utvecklings-
eller utvärderingsprocessen som helhet eller någon specifik komponent. Denna
typ av utvecklingsforskning leder företrädesvis till generaliserade slutresultat.
Vid Freudenthalinstitutet och centret för undervisning i naturvetenskap och
matematik vid universitetet i Utrecht, Holland, har man introducerat en
utvecklingsforskningsmetod, som består av en blandning av lärokursutveckling
och pedagogisk forskning (Gravemeijer, 1994, 1998; Lijnse, 1995). Utvecklingsforskningen
är en slags basforskning som lägger grunden till det arbete som
professionella lärokursutvecklare gör.
Undervisningsaktiviteter utvecklas för att utarbeta och testa en undervisningsteori
som är slutresultatet av en rad forskningsprojekt. I den första fasen
utarbetas en preliminär design för en kurs med undervisningssekvenser som ska
uppfylla följande fordringar: Man bör koppla undervisningsaktiviteterna till
elevernas informella situationskunskap och tillåta att de utvecklar en mer
sofistikerad, abstrakt, formell kunskap samtidigt som man rättar sig efter grundprinciperna
för intellektuell autonomi (Gravemeijer, 1998, s. 279). Den andra
fasen handlar om att utarbeta kursen i växelverkan med undervisningsexperiment.
Utarbetandet av kursprototypen sker i en iterativ process av design
och testning. Idéerna tas från olika källor, lärokurser, texter om undervisning,
forskningsrapporter etc. Urvalet av material och anpassningen till den nya
kursen vägleds av teori.
En lokal undervisningsteori växer fram via produkten, dvs. lärokursen,
forskarens lärandeprocess och hans redogörelse för denna. Nyckelingredienserna
i denna teori är för det första elevernas informella kunskaper och strategier på
vilka undervisningen kan byggas. För det andra handlar det om kontextuella
problem som kan användas för att framkalla informella kunskaper och strategier.
Den tredje ingrediensen gäller undervisningsaktiviteter som kan gynna reflektiva
processer som understöder begränsning, schematisering och abstraktion.
Gemensamma kännetecken baserade på flera olika lokala undervisningsteorier
konstruerar slutligen en områdesspecifik undervisningsteori, som är en a
posteriori-teori.
Utvecklingsforskningen karakteriseras av att teoriutvecklingen sker gradvis,
iterativt och kumulativt. Teoriutvecklingen sker på olika nivåer: nivån för
undervisningsaktiviteter som bärs upp av mikroteorier, nivån för kursen som
inbegriper lokala undervisningsteorier och nivån för den områdesspecifika