Untitled - Doria

ning om belöning åt en inhysesman i Kuusamo ”som medelst översilning med
vatten befordrat höväxt å mossar” (D XXIV 24 nr 256). Enligt de bifogade intygen
förefaller det emellertid som om det snarast varit fråga om uppdämning.
2.5.2 Frö för vallodling
2.5.2.1 Frötillgången tryggas
Sällskapets stadgar av år 1855 förutsatte kommissioner för särskilda uppgifter.
Bland de fem först tillsatta kommissionerna fanns en för ängsodling (A I 51 – U §
1/15.1.1856). Dess tre medlemmar var handlande och en av dem Kingelin.
Uppenbarligen ansågs dess främsta uppgift ligga i att trygga tillgången på utsäde,
och redan efter två veckor kallades den kommissionen för fröhandel (A I 51 – U §
3/31.1.1856) och fick en instruktion (B I 23 s. 65). I den stadgades att
kommissionen helst i varje län borde tillhandahålla gräs- och andra fröslag som
”anses nyttiga i synnerhet för ängskulturen och boskapsskötseln”, såsom frö av
timotej och alopecurus och så vitt möjligt av röd- och alsikeklöver, Festuca
arundinacea, Strömsholms risslade höfrö m.m. – Att det fanns efterfrågan antyds
av kronofogden J. Holms i Korsholm anhållan om ett större parti gräsfrö för att
spridas bland allmogen (A I 52 – U § 3/9.3.1857).
Samtidigt som kommissionen fick sin instruktion fick den överta Kingelins lån,
ökat till 800 rubel. Efter ett par år fick kommissionen en ny sammansättning och
lånet överfördes på en av dess medlemmar, handlanden Hülpher (A I 53 – U §
4/19.3, § 4/22.10 och §§ 2–3/29.10.1858, A I 54 – U § 12/25.11.1859). Om
ytterligare två år indrogs lånet med motiveringen att flera handlande i Åbo hade
etablerat fröhandel (A I 55 – U § 5/10.8.1860). Då hade också Gibson erbjudit sig
att förmedla frö från England, vartill kommissionen påpekat att ändamålet inte
vanns med små partier. Själv ämnade kommissionen annonsera i tidningarna om
vad som fanns (A I 55 – U § 8/12.1 och § 8/26.1.1860).
Uppenbarligen blev kommissionen snart onödig och självdog. Två av dess
årsberättelser har publicerats och visar att den förmedlat avsevärda mängder
utsäde av olika slag (Handlingar 4.3 s. 90 och Handlingar 4.4 s. 44).
Vid lantbruksmötet i Fredrikshamn år 1860 (s. 151) diskuterades fröblandningar
av olika slag.
Under 1860-talet diskuterade sällskapet länge och väl tanken på en permanent
utställning där det skulle visa upp redskap, förnödenheter och alster som ansågs
värda anammande. Samtidigt som besökaren på utställningen fick se det nya och
insåg nyttan av det han såg borde han också ha tillfälle att förvärva sig det. Det
slutade med att sällskapet i början av år 1868 i sitt eget hus öppnade en exposition
jämte försäljning, skött av sällskapets notarie mot en försäljningsprovision. – Vid
denna tid ivrade sällskapets för hemslöjd som inkomstkälla, och hemslöjdsförnödenheter
och -alster fick en framträdande plats på utställningen och vid
försäljningen (Handlingar 6.2 s. 27 och 6.3 s. 13).
Medan sällskapet diskuterade sina utställningsplaner informerades det hösten
1866 av Jexp. om att statsbudgeten för följande år komme att upptaga anslag på
omkring 120.000 mark för jordbrukets främjande, och sällskapet anmodades utlåta
sig om ett färdigt förslag till hur anslaget skulle disponeras (D I 4 s. 101). Enligt
förslaget skulle bl.a. alla lantbrukssällskap tilldelas medel för inköp av gräsfrö. I
sitt vidlyftiga utlåtande (A I 61 – St § 9/8.11.1866) sade sällskapet att ”vad
41