Untitled - Doria

ligheter att motsvara varandra och år 1873 nedlades verksamheten på experimentalfältet.
Under sin korta tillvaro hann experimentalfältet giva sällskapet
många erfarenheter. Inte minst gällde de täckdikningen.
Uppgiften att leda arbetena på experimentalfältets iståndsättande anförtroddes
den från Sverige överflyttade ploginstruktören Sven Hassellöf. Sommaren 1863
lade han fram sina förslag till åtgärder. De innefattade också dränering. Plenum
preciserade sitt beslut (P § 2/3.9.1863 – A I 58): ”Dränering företages och därvid
användes dels klappersten, dels rör till fyllnadsmaterial, till utrönande av vilketdera
kan vara ändamålsenligast och särskilt kan lämpa sig för fältets sluttning.”
Följande vår (St § 11/2.5.1864 – A I 59) anmodades statsagronomen Gibson
uppgöra dräneringsplan för fältet. Vid årets slut (St § 14/1.12.1864 – A I 59)
utanordnades medel för de kostnader dräneringen krävt, bl.a. för 12.950 st 1½
tums och 2.830 st 3 tums tegelrör. Först följande sommar (St § 12/ 30.6.1865 – A
I 60) överlämnade Gibson sin dräneringskarta. Tyvärr har den ej kunnat återfinnas
i sällskapets arkiv.
Experimentalfältets dränering inleddes sålunda år 1864 med tegelrör. En utförlig
redogörelse för dräneringen och för erfarenheterna av den ingår i sällskapets
Handlingar (tom 5, häfte 3, s. 8–11). I tom 6 (häfte 1, s. 66) berörs dräneringen i
den för år 1865 avgivna berättelsen över verksamheten på experimentalfältet. Då
anlades 650 famnar rördiken samt 182 famnar sten- och risdiken. Följande år
visade sig dräneringen enligt den i Handlingarna (tom 6, häfte 2, s. 114–115)
införda verksamhetsberättelsen otillräcklig och kompletterades med grunda sten-
och grusfyllda diken. Dessa motsvarade till en början (s. 153–154)
förväntningarna. Året 1869 fick man emellertid åter bekymmer. Statsagronomen
Forsberg framlade alternativa förslag till förbättringar (Handlingar tom 6, häfte 4,
s. 52) såsom en fördubbling av sugdränernas antal, men experimentalfältets
ekonomi medgav icke längre några större arbeten (St § 3/20.4.1870 – A I 65). I
sällskapets Handlingar för år 1871 (s. 45–46) redogöres för det årets bemödanden
att förbättra dräneringen. De återstående tre verksamhetsberättelserna från experimentalfältet
innehåller ingenting om täckdikningen.
Den praktiska erfarenhet av täckdikning med tegelrör, som sällskapet fick på
sitt experimentalfält, manade till försiktighet vid propagerandet för denna
innovation.
3.3 Sällskapet intresserar statsmakten för täckdikningen
När Alexander II ett år efter det han tillträtt tronen besökte Helsingfors, gav han
senaten i uppdrag att föreslå åtgärder för att höja landets välstånd efter det nyss
avslutade Krim-kriget. I en skrivelse av den 8.5.1856 (D I 2) fick Hushållningssällskapet
av senaten i uppdrag att oförtövat föreslå åtgärder för lantmannanäringarnas
förkovran. Följande år trycktes Kejserliga Finska Hushållnings-
Sällskapets underdåniga utlåtande angående åtgärder till befrämjande av finska
landtbruket och dess binäringar, med dertill hörande bilagor, en bok om 316
sidor. På s. 10–12 framhölls behovet av statliga åtgärder för avdikningen i stort.
Rördikningen däremot ansåg sällskapet i sitt utlåtande vara av sådan beskaffenhet,
att densamma helt och hållet borde överlåtas åt den enskildes omtanke, men likväl
genom låneunderstöd och kanske premier uppmuntras. Vidare föreslog sällskapet
att i statens tjänst skulle antagas agronomer för att bl.a. biträda vid grunddikning.
67