Vägdamm – hur farligt är det? - Göteborgs universitet

More documents

Recommendations

Info

1 Inledning Varje år slits stora mängder av vägbeläggning och däck ner utmed våra vägar. Ungefär 130 000 ton vägbeläggning och 9 000 ton däckmaterial beräknas bli nedslitet varje år (Vägverket, 2004a). Många av dessa partiklar blir luftburna och kan orsaka skador hos oss människor. PM10 och PM2,5, dvs. partiklar under 10 och 2,5 µm, har visat sig ge upphov till både luftvägssjukdomar och hjärt-kärlsjukdomar. De mycket små partiklarna kan ta sig långt ner i luftvägarna och ner i lungorna där de ger upphov till t.ex. astma (Vägverket 2004b). Ungefär 60 % av alla PM10-partiklar kommer från vägtrafiken, av detta kommer 87 % från vägslitage och 2 % från däckslitage (Vägverket, 2009). Det har gjorts många studier på partiklars humantoxikologiska effekter, men det finns mindre kunskap om vägdammets effekter på miljön och vattenlevande organismer. De föroreningar som uppstår kommer från vägslitage och atmosfärsdeposition och innehåller många skadliga föroreningar, både organiska som polyaromatiska kolväten (PAH) och oorganiska såsom metaller. Vägdammet och föroreningarna det bär med sig kommer att hamna i våra vatten. Tabell 1 presenterar en lista med föroreningshalterna i vägdagvatten som orsakas av slitagepartiklar från fordonstrafiken som Vägverket (2004a) har sammanställt. Tabell 1 Föroreningshalter i vägdagvatten (Modifierad från Vägverket, 2004a) Källor Förorening Väg med årsdygnstrafik (fordon/dygn) 10 000 – 15 000 15 000 – 30 000 > 30 000 Vägmaterial, däck, Suspenderat 75 mg/l 100 mg/l 1000 mg/l bromsbeläggning material Vägmaterial, däck, bromsbeläggning, korrosion Bly 20 µg/l 25 µg/l 30 µg/l Zink 100 µg/l 150 µg/l 250 µg/l Koppar 35 µg/l 45 µg/l 60 µg/l Kadmium 0,5 µg/l 0,5 µg/l 0,5 µg/l Däck, avgaser PAH 0,5 µg/l 1,0 µg/l 1,5 µg/l 1.1 Däckslitage Både däck och vägbeläggning bidrar med PAHer och metaller till miljön men i olika utsträckning. Zink är en viktig komponent av vulkaniseringsprocessen vid däcktillverkning, och däck bidrar till en stor del av zinkutsläppen i trafiken (Councell et al., 2004). Många bildäck har höga halter av högaromatiska oljor (HA-oljor) som har stor påverkan på levande organismer. Dessa HA-oljor innehåller höga halter PAHer som kan ge upphov till t.ex. cancer hos människor. 1997 kom det första HA-fria däcket ut på marknaden och 2003 var 75 % av alla vinterdäck utan HA-oljor medan en stor andel av sommardäcken fortfarande innehåller dessa oljor. Orsaken till att sommardäck fortfarande innehåller HA-oljor är att däckets väggrepp vid vått underlag försämras något (2-4 % längre bromssträcka) om det inte innehåller HA-oljor (Kemikalieinspektionen, 2003). Från och med den 1 januari 2010 träder ett EU direktiv i kraft som kraftigt begränsar mängden PAH i däck (EC, 2005). I EU-direktivet används Benzo(a)pyrene (BaP) som ett referensämne och mängden PAH anses vara för hög om mängden BaP överstiger 1 mg/kg, alternativt om den totala mängden av åtta listade PAHer överstiger 10 mg/kg. Däck med högre halter får fortfarande säljas efter 2010, men inga nya däck av denna typ får tillverkas. 3
I den mätmetod som används för att mäta mängden PAH i ett däck mäts mängden polycykliska aromater (PCA) i däcket. Resultatet anges i procent, och ett däck klarar gränsvärdena för PAH om det innehåller mindre än 3 % PCA. Grön Kemi gjorde däcksanalyser fram till 2005, och dessa visade att ca 14 % av de testade vinterdäcken respektive 34 % av sommardäcken klarade den hårda gränsen på mindre än 3 % PCA (Grön Kemi). I länder med vinterväglag finns en debatt om de dubbade däckens fördelar och nackdelar där trafiksäkerheten och PM10-produktionen diskuteras. Vägverket (2009) uppskattar att andelen personfordon med dubbfria vinterdäck ökar, medan användningen av dubbade vinterdäck minskar något. Uppskattningsvis användes friktionsdäck till 30 % av bilarna under januarifebruari 2009. Vintertid leder dubbäcksanvändningen till ett större slitage på våra vägar än vad friktionsdäcksanvändningen gör. Dock är det är ingen signifikant skillnad mellan dubbdäcks och friktionsdäcks utsläpp av organiskt kol. Den enda skillnaden är det organiska kolets ursprung. Dubbdäckens dubbar sliter upp fler partiklar med organiskt kol från asfalten medan friktionsdäcken har ett ökat utsläpp av organiskt kol från däcket på grund av dess mjuka gummiblandning (Kupiainen et al., 2005). Det visades även att sandning av vintervägar leder till en stor ökning av PM2,5-10 partiklar i luften. Främst är det en stor ökning av mineralpartiklar som kan påvisas. VTI (2009) har dock visat att odubbade vinterdäck kan generera högre mängd PAH. PM2,5-fraktionen genererade högre mängder PAH än PM10fraktionen. För PM2,5-fraktionen varierade mängden PAH mellan 2,3 och 6,0 µg/g stoft för dubbade däck och mellan 2,7 och 180 µg/g stoft för odubbade vinterdäck. 1.2 Vägslitage Den asfalt som läggs på våra vägar idag innehåller stenkross och bitumen. Bitumen är bindemedlet i asfalten som framställs från råolja och innehåller höga halter av PAH. När vägarna slits bildas inandningsbara partiklar med PAH som även hamnar i vattenmiljön. Tidigare asfalterades vägarna med så kallad tjärasfalt, vilken innehåller mycket högre halter av PAH än dagens asfalt och därför hanteras med restriktioner vid vägprojekt. Det görs provtagningar på asfalt som är anlagd innan 1975 för att avgöra vilka åtgärder som ska göras. Om asfalten innehåller mer än 1000 ppm PAH bedöms det som farligt avfall (Miljöförvaltningen Göteborgs Stad, 2008). Olika typer av asfaltsbeläggningar utvecklas fortlöpande, från den äldre tjärasfalten, till dagens bitumenasfalt och asfalt med gummitillsatser. Gummiasfalt testas för närvarande av Vägverket, medan den redan använts i många år i USA. Den här typen av asfalt är tystare och bidrar till mindre slitagepartiklar i miljön. Använda bildäck mals ner och blandas med bitumen, så att 15-20 % av bitumenblandningen består av däckgranulat. Inga stora miljöeffekter har påvisats och inga ämnen lakas ur den gummiinblandade bitumen. Vid stor användning av gummiasfalt kommer bara HA-fria däck användas (Vägverket, 2007). 1.3 Metallers spridning Både däck-, väg- och fordonsslitage bidrar med utsläpp av metaller i vägarnas närområde. De tungmetaller som släpps ut från fordonstrafiken är zink, kadmium, nickel, bly (balanseringsvikter till däck), krom, koppar, barium, antimon, titan, strontium, zirkonium, vanadin och volfram. Förutom tungmetaller släpps även platinametaller (platina, rodium och palladium) ut. Källan till denna grupp av metaller är främst katalysatorer (VTI, 2005b). 4
Page 1 and 2: Vägdamm - hur farligt är det? Sam
Page 3: Innehållsförteckning Sammanfattni
Page 7 and 8: 2 Metod 2.1 Informationssökning De
Page 9 and 10: 2.3.2 Tester med Hyalella azteca Ef
Page 11 and 12: Tabell 3. Resultat från testerna m
Page 13 and 14: 3.4 Prover från gaturengöring i G
Page 15 and 16: 3.5 Toxicitets identifiering I tabe
Page 17 and 18: 4.3 Prover från stödremsa längs
Page 19 and 20: 5 Slutsatser Tester med slitagepart
Page 21 and 22: Referenser Bäckström, M., Karlsso
Page 23 and 24: Bilaga A - Variansanalys Tabell A1.
Page 25: Bilaga B - Kemisk analys av vägdam

Vägdamm – hur farligt är det? - Göteborgs universitet

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?