Vägdamm – hur farligt är det? - Göteborgs universitet

Provmängderna var i medeltal 0,73 g, men varierade mellan 0,10 och 2,9 g. Alla prover rördes
om med en glasstav för att bättre blanda dem i vattnet.
Figur 1. Försöksuppställning med prover från PVM.
Samma svårighet med att ta representativa prov fanns även vid försöken med prover från
stödremsan och den mängd prov som fanns att tillgå användes. Detta gjorde att mängden prov
vid exponeringen varierade mellan 3,7 och 21 g. Proverna placerades i Petriskålar (10 cm)
inför exponeringen (Figur 2).
Figur 2. Försöksuppställning med prover från stödremsa.
I exponeringarna med prover från gaturengöringen i Göteborg fanns större provmängder att
tillgå och det fanns bra möjligheter att ta representativa prover eftersom de fraktionerades. I
Petriskålar (10 cm) tillsattes 10 g prov och 50 ml standardvatten. Med proverna från
gaturengöringen gjordes även tester med avjonat vatten istället för standardvatten, även här
användes 10 g prov och 50 ml avjoniserat vatten.
Efter vägning jämviktades alla prover med standardvatten, med en hårdhet motsvarande 250
mg/l CaCO3, eller i avjoniserat vatten (endast prover från gaturengöringen) under minst ett
dygn innan testorganismerna tillsattes. Till varje brunn eller Petriskål tillsattes 10 stycken
daphnier och efter 24 och 48 timmar räknades antalet immobiliserade daphnier. De daphnier
som var orörliga trots en skakning av kärlet under 15 sekunder räknas som immobiliserade
(ISO 1996). För att bedöma känsligheten hos D. magna gjordes, i enlighet med ISOstandarden,
exponeringar med kaliumdikromat (K2Cr2O7) i stigande koncentrationer.
Rörlighetshämningen från fem koncentrationer mellan 0,25 och 4 mg/l K2Cr2O7 testades och
ett EC50-värde beräknades. För att känsligheten ska godkännas ska 24-h EC50 hamna mellan
0,6 och 1,7 mg/l K2Cr2O7.
7