Humanvetenskap och bildning för morgondagen.pdf - Högskolan i ...

8
formanternas beredvillighet att dela med sig av kunskaper, idéer, förhoppningar,
farhågor och frustrationer har varit utredarens viktigaste resurs.
Rapporten gör inte anspråk på att utvärdera humaniora i Halmstad. Den
vill tillhandahålla ett underlag för fortsatt utvecklingsarbete. Rapporten
kan bäst karakteriseras som en redovisning av en intervjustudie. Fakta
och statistik har använts som stöd i arbetet, för att verifiera och falsifiera,
men inte varit ett huvudföremål för utredarens ansträngningar. Det har,
sammantaget sagt, mindre handlat om att väga och mäta, och mera om
att resonera och reflektera; ett förfaringssätt kongenialt med det vetenskapsområde
som står i fokus. Det har varit min ambition att förena ett
inifrånperspektiv, som bottnar i min egen tillhörighet till humaniora som
vetenskapligt fält, med kritisk distans.
Som antyds av ovanstående, och som framgår av inlägg i aktuell universitetspolitisk
debatt som jag har gjort under de senaste åren, ställer jag mig
i viktiga avseenden kritisk till utvecklingen inom högskolevärlden. Framförallt
ifrågasätter jag den ensidiga instrumentalism som har fått breda ut
sig, och som vill mäta allting i termer av ekonomisk tillväxt och anställningsbarhet,
samt det rådande naturvetenskapliga tolkningsföreträdet för
vad vetenskaplig kvalitet är. 6
Det går i ett uppdrag som det jag har haft förtroendet och glädjen att utföra
inte att nollställa sig med avseende på personliga grundvärderingar. Lika
lite går det emellertid att tänka bort den verklighet som medelstora högskolor
av Halmstads typ verkar i. Därtill bejakar jag delar av den gällande
politiken, bland annat de ökade kraven på nyare lärosäten att profilera sig.
En realistisk positionsbestämning att utgå ifrån i ett utredningsuppdrag
som det aktuella, kan göras med hjälp av professorn i forskningspolitik
Mats Benner: ”Lösningen kan inte vara att göra allt överallt. Men det är
heller inte önskvärt att vissa lärosäten bara ska renodla för att enbart göra
väldigt få saker. Alla lärosäten, stora som små, måste utgå från och blanda
de akademiska idealen: integritet, relevans, avighet och nytta.” 7
6 Flera av mina universitetspolitiska inlägg finns samlade i Johan Sundeen, Reflektioner från periferin:
Böcker, bildning och idédebatt (Borås, 2012). Se också Maria Lindh, Johan Sundeen och Catta Torhell,
”Bildning och kunskapskulturer”, i Från Högskolan i Borås till Humboldt, volym 2, red. Maria Lindh,
Johan Sundeen och Catta Torhell (Borås, 2011). Niclas Stenlås, ”Vilka blir humanisterna?”, i Humanisterna
och framtidssamhället (Stockholm, 2011), 116, pekar på en växande kritik mot begreppet
anställningsbarhet baserad på uppfattningen att dess inneboende tekniskt-rationella kunskapssyn inte
med lätthet kan förenas med grundläggande värden i själva universitetsidén. Han framhåller att denna
värdekonflikt är särskilt tydlig för humanioras del.
7 Mats Benner, ”Vart går högskolan?”, i Från Högskolan i Borås till Humboldt, volym 1, 36.