Humanvetenskap och bildning för morgondagen.pdf - Högskolan i ...

Den hotbild som är mest påtaglig och allvarligast utifrån sektionens perspektiv,
är marginaliseringen av humaniora. Med några undantag talas det
unisont om en bristande förståelse för humaniora vid Högskolan i Halmstad.
Man kan urskilja två huvudlinjer i frågan. För det första finns det en
skara konjunkturister som fokuserar starkt på utbildningsnämndens omdebatterade
”nedskärningsbeslut” i oktober 2011. ”Vi är den förlorande parten
i kampen om brödet”, som någon uttrycker det. Enligt denna tolkning
fanns det tidigare en betydande respekt för humaniora. Till intäkt för detta
faktum tas att det var tre humanister som svarade för inledningsanförandena
när Högskolan i Halmstad för några år sedan genomförde styrkeområdesdagar.
Till den konjunkturbetonande tolkningen hör tron på att
humaniora inom inte alltför lång tid kommer att efterfrågas i ökad grad.
Den andra gruppen, strukturalisterna, ger uttryck för en mera djupgående
marginalisering. Här kan man med ett slitet begrepp tala om två kulturer.
Strukturalisterna pekar på en sedan länge etablerad ringaktning av humanistisk
vetenskaps betydelse. ”Man betraktar oss som pausunderhållning”,
säger en av de intervjuade. En mindre polemisk förklaring till utanförskapet,
är att huvuddelen forskare på Högskolan i Halmstad är fokuserade
på att leverera lösningar, till skillnad från humanistisk vetenskap som är
inriktad på att ställa frågor. För att få lite perspektiv på känslan av marginalisering
i Halmstad, kan det framhållas att det är välkänt att humanister
har en tendens att odla en självbild av att vara outsiders. 100 I botten på
det strukturella synsättet ligger upplevelse av att humaniora sedan lång tid
är satt på undantag i det svenska samhället och slentrianmässigt värderas
negativt. Att denna typ av oförståelse, ibland kombinerad med nedlåtenhet,
inte är något som enbart utmärker Högskolan i Halmstad framgår av
intervjuer som gjorts med företrädare för andra lärosäten. Det talas också
på andra håll om ”dyra och onyttiga” humanvetare. 101
Förtroendet för högskolans ledning är signifikant lägre (65 vs. 76) vid
Sektionen för humaniora än vid högskolan som helhet. 102 Denna skillnad
torde, givetvis, i hög grad komma sig av upplevelsen att de humanistiska
ämnena har drabbats oproportionerligt hårt när högskolan har minskat
100 Ekström och Sörlin, 10. Det genom intervjuerna dokumenterade utanförskap som många humanister
känner vid Högskolan i Halmstad, förefaller ha en motsvarighet vid likartade lärosäten. Detta
kan illusteras av uttalanden av litteraturvetaren Michael Gustavsson om förhållandena vid Högskolan
i Gävle: ”Vi är osynliggjorda inom högskolan. Vi passar inte in. Många humanister känner sig i dag
aktivt motarbetade.” Se artikeln ”Gävle är ett skräckexempel”, i Gefle Dagblad, 21/4 2012.
101 Intervju med Christine Bladh, Södertörns högskola.
102 Personalbarometern för 2012, grupprapport för Sektionen för humaniora.
39