Kulturhistorisk utredning Pdf 14,41 MB - Kalmar kommun

Fredriksskansområdet • Kalmar läns museum
Sammanfattande historik över Malmfjärdsområdet
Kvarnholmen byggdes som en befäst och sluten
stad under 1600-talets andra hälft. I norr
reste sig 6 meter höga stadsmurar ur Malmfjärdens
grunda vatten som mot norr omgavs
av fl acka, i huvudsak obebyggda holmar. År
1735 uppfördes en ny skans, Fredriksskans,
på den lilla holmen Kärringalåret. Under cirka
200 år var Malmfjärdsområdet ett landsbygdsområde
som användes för stadsbornas
försörjning. På fastlandssidan låg odlingar och
kvarnar, på holmarna betesmarker för borgarnas
djur, medan Malmfjärden utnyttjades som
fi skevatten. På fastlandssidan låg inhägnade
små odlingar. Landskapet var öppet och lantligt,
men närmast staden låg Malmen med en
koncentration av stugor, fähus och uthus, samt
en grupp av väderkvarnar. På Malmen bodde
bl.a. stadens fi skare, och Malmfjärden var deras
hemmavatten. Vid stranden låg båtar och
hängde garn, men vid stranden tippades också
avfall och bråte. För Kvarnholmenborna var
Malmfjärdsområdet en baksida, men en nödvändig
och nyttig sådan.
På 1820-talet, då stadens vallar spelat ut sin
roll som försvarsanläggning och tullstaket, förändrades
förutsättningarna för Malmfjärdsområdet.
Genom att vallarna kunde brytas
upp blev området mer stadsnära. Ängö började
sannolikt befolkas i större utsträckning från
1760-talet, genom det ökade skeppsbyggeriet
på Varvsholmen. Men då det nya Kalmar tog
gestalt under slutet av 1800-talet, expanderade
staden främst mot väst och sydväst. Tullbron
övertog från 1852 rollen som stadens nya huvudentré.
Malmfjärdsområdets lantliga karaktär
kom därmed att bestå i merparten av området,
även om en del nya bostäder uppfördes
utmed dagens Lindölundsgatan och Malmens
bostadsbebyggelse förtätades. Trots att Kvarnholmen
hade börjat öppnas upp kom det att
dröja fram till årtiondena runt sekelskiftet
1900, innan staden bröt sig ur sin ”1600-talskostym”
mot norr.
År 1878 uppfördes den första Ängöbron.
Med bron förvandlades Ängö från en lantlig
36
holme med en klunga hus till en stadsdel i Kalmar.
Årtiondena runt sekelskiftet 1900 tillkom
många nya byggnader, främst bostadshus, på
ön. Under denna period fl ankerades Malmfjärden
alltså av två förstäder eller stadsdelar – den
gamla Malmen och den nya Ängö. År 1882
började de norra stadsvallarna att raseras och
fram till sekelskiftet 1900 gjordes omfattande
utfyllnader vid Kvarnholmens norra stränder.
En landtunga tillskapades österut från Malmen
till holmen med den då förfallna Fredriksskans.
Under 1900-talets två första decennier stannade
arbetet upp, men under 1920-talet fortsatte
utfyllningarna i fjärden. Vägar stensattes, broar
byggdes och träd planterades. Vid mitten av
1930-talet hade de oordnade och vattensjuka
utfyllnadsområdena kring Fredriksskans förvandlats
till stadens nya huvudentré, omgiven
av prydliga planteringar och representativa
byggnader.
Fredriksskansområdet tillskapades alltså
under en relativt kort tidsperiod under 1920-
och början av 1930-talet. I början av 1900-talet
hade man planerat fl era villakvarter i området
kring Fredriksskans och även på Lindö, men
planerna ändrades. Man valde istället att förlänga
1800-talets park- och institutionsstråk
över större delen av utfyllnadsmarkerna med
Fredriksskans idrottsplats år 1918, Rävspelet
1925, Tessinparken och Stagneliusskolan 1932.
Lindö förblev obebyggt, frånsett 1893 års epidemisjukhus.
Malmfjärden betraktades uppenbarligen
som en kvalitet och en resurs i stadsomvandlingen.
Runt Malmfjärden skapades
ett varierat promenadstråk med alléer, strandgator
och naturmark. Då man under 1940- och
1950-talen byggde vidare i Lindölundsområdet
och Malmfjärden omgavs av stad, utom i norr
vid öarna Lindö och Kullö, förtydligades området
som vatten- och parkrum.
I stort sett består 1930-talets situation i
Malmfjärdsområdet ännu idag, men den ökande
bilismen har inneburit en stor förändring.
Den största omställningen skedde år 1972 då
Ängöleden byggdes. Trafi kleden otydliggör