Talutveckling hos små barn med CI - Ett pedagogoiskt koncept

Talperception vi
Hörselns betydelse för att utveckla och upprätthålla talandet är uppenbar. Men riktigt hur
hörsel, auditiv perception och tal hänger samman vet man inte. Det är komplexa
samverkansformer. Ett sätt att tänka kring detta är i termer av målbilder för talproduktionen.
Detta skulle kunna vara en minnesbild av hur ett ljud, en stavelse eller ett ord låter som är
integrerad med minnet av de rörelser man gör för att bilda ljudet, stavelsen eller ordet.
Dessutom innehåller dessa målbilden anvisningar om hur rummet i talapparaten ser ut. Dessa
målbilder är hjärnans verktyg både då tal ska bildas och då det ska tolkas. Genom att tala
utvecklar vi en förmåga att para ihop ett auditivt intryck med en upplevelse av ett rum och
rörelser i detta rum. Den auditiva perceptionen är således en förutsättning för bildandet av tal
på en central nivå i talproduktionsprocessen.
Att hörseln och lyssnandet behövs för att ta emot talade budskap förefaller självklart eftersom
talet når lyssnaren i form av akustisk energi. I den ljudvåg som når lyssnarens öra finns
specifika egenskaper som lyssnaren har lärt sig att känna igen och bearbeta till mönster som
kan tolkas språkligt. För att detta ska vara möjligt gäller förstås att talare och lyssnare har
samma språkliga kod. Lyssnandet och den auditiva perceptionen övas inom ramen för det
språk som talas vilket betyder att vi lär oss inte bara gränserna mellan olika ljudkategorier
utan också hur skillnader i ljud relaterar till olika betydelsekategorier. Ett stort mysterium i
denna process är att ljud som uppvisar stora variationer i den motoriska och akustiska
beskrivningen ändå uppfattas av lyssnaren som samma språkliga enhet. Det handlar om
förhållandet mellan invarianta abstrakta enheter och deras variabla realisationer.
Perception är emellertid främst en aktiv kreativ process där lyssnaren skapar sin egen
förståelse och tolkning av det som sägs. Vi har förväntningar på det som sägs och vi har
förkunskaper som riktar vår uppmärksamhet och som förhandsbestämmer vår uppfattning. Vi
hör in ljud eller ord som talaren inte uttalat därför att det passar den tolkning vi gör. På
motsvarande sätt missar vi delar av det talaren säger, därför att det saknar betydelse för den
tolkning vi håller på att skapa.
Perception kan ses som ett sätt att relatera till sin omvärld. Den auditiva perceptionen gör oss
med detta synsätt delaktiga i den ljudsfär som finns runt omkring oss. Det är hela tiden en
fråga om växelspel mellan den som percipierar och omvärlden. Perception är ett
konstruerande av mening och de auditiva intrycken kombineras till helheter med andra
sinnesintryck, förkunskaper, förväntningar och inte minst motivation.
Då vi lyssnar till en talande människa registrerar vi ljudintryck men samtidigt ser vi olika
rörelser hos henne. Några rörelser ser vi tämligen bra medan andra är anade men otydliga.
Speciellt fokuserar vi blicken mot talarens ögon och mun. Det finns anledning att betrakta
talets perception som multimodal där auditiv feedback samspelar intimt med visuell feedback.
Att förhindras att se på den som talar innebär större belastning för den som lyssnar och för
några kan det medföra stora svårigheter att uppfatta vad som sägs. Denna strävan till och
förmåga att koppla ihop visuella och auditiva intryck vid uppmärksammandet och
igenkännandet av talets ljud börjar det mycket unga spädbarnet att utveckla.
Delar av de intryck vi får via hörsel och syn tolkar vi på en medveten nivå, andra delar tolkas
på ett omedvetet sätt och vissa delar ignorerar vi helt. Emellanåt, speciellt då nåt ovanligt stör
lyssnandet, skiftar vi fokus för vår uppmärksamhet och observerar på ett medvetet sätt
16