Talutveckling hos små barn med CI - Ett pedagogoiskt koncept

av de utmaningar som ges. I talspråkträningen blir detta två viktiga vågskålar som ska väga
jämt. En kontinuerlig uppföljning betyder möjligheter att förstå barnets problemlösnings- och
utvecklingsprocess men också en chans att upptäcka om barnet har svårigheter med någon
aspekt i utvecklingen.
En annan typ av antaganden som haft betydelse för den pedagogiska uppläggningen i
projektet att barnets talspråkutveckling är det som sker i ett spänningsfält mellan barnet och
miljön och samtidigt i rummet mellan barnets aktuella utvecklingstillstånd och det närmast
högre. Barnet utvecklar sitt talade språk därför att och varje gång han/hon använder det. Det
viktiga är växelspelet mellan det aktiva barnets vilja och förmåga och omgivningens krav och
stöd i att kunna uppmärksamma och delta i barnets språkliga och andra verksamheter.
”Viktiga” vuxna tillskrivs en speciell roll. De viktiga människorna är de som i vardagens olika
ritualer och situationer placerar sig som en förbindelse mellan barnet och omvärlden genom
att underlätta förståelsen och hjälpa barnet att skapa meningsfulla sammanhang samt att locka
de fram nya språkliga beteenden hos barnet med hjälp av olika verktyg. Tillsammans med
viktiga vuxna gör barnet erfarenheter som hon senare i utvecklingen klarar av på egen hand.
Det är barnets egna erfarenheter och motivation som driver henne i hennes utveckling. Det är
hon själv och ingen annan som lär det hon kan. Andra människor kan försöka att påverka
hennes lärprocess genom att erbjuda övningar och material och underlätta eller försvåra med
olika metoder; trots detta är det barnet själv som avgör vad det blir. Andra människor spelar
likväl en viktig roll i barnets talspråksutveckling eftersom barnet utvecklar sitt talspråk i
samspel med andra och inom ramen för den kultur hon tillhör. Barnet som håller på att lära
sig bildar hypoteser om ord, satser, uttal och testar dem på människor i sin omgivning. Det är
i detta samspel som mening, sammanhang och identitet skapas. Men det som sker mellan
människor i ett direkt möte är i sig underställt och bestämt av historiska och kulturella
faktorer. Talutvecklingen blir i det perspektivet en integrerad del av ett större
socialisationsprojekt.
Pedagogiskt betyder detta att vi andra har en uppgift att skapa kommunicerande miljöer kring
barnet utifrån en vetskap om vad det är i talspråket som barnet håller på att lära in. Även om
barnet lär sig själv kan vi andra vara nyttiga för henne genom att tydliggöra, skapa
sammanhang eller ta bort yttre hinder på vägen till lärande och utveckling. I vår vardagliga
kommunikation med barnet kan vi vara utvecklande modeller genom att anpassa vårt
taltempo, ordval och grammatik för att lyfta fram de aspekter som barnet är på väg att lära sig.
Att ligga steget-före är en strategi.
Ett barns talutveckling ingår som en del i en helhetsutveckling. Det är ett komplext samspel
mellan barnets neurologiska, motoriska, perceptuella, kognitiva, emotionella och sociala
utveckling samt de erfarenheter barnet gör i samspel med andra. Man lär sig talspråket inom
ramen för sin egen sociohistoriska kultur, och kroppsspråk, gester, blick och mimik ingår
tillsammans med språket i barnets totala uttryck i kommunikationen. Egentligen är det inte
möjligt att förstå talutvecklingen utan att sätta in den i det totala sammanhanget.
Pedagogiska implikationer och principer
För ett barn som föds utan förmåga att använda hörseln blir erfarenheterna annorlunda än för
ett barn som har hörsel. Barn som får ett CI har en historia där talutvecklingen inte integrerats
med den totala utveckling under den tid då hörseln varit nedsatt eller frånvarande. Deras
talutveckling har därför andra förtecken än barn som föds hörande. Vad det betyder för
20