Fredrik Böök och Kate Bang - Kungliga biblioteket
Fredrik Böök och Kate Bang - Kungliga biblioteket
Fredrik Böök och Kate Bang - Kungliga biblioteket
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
D<br />
en 26 mars 2010 öppnades under högtidliga<br />
former på <strong>Kungliga</strong> <strong>biblioteket</strong> en<br />
samling brev från <strong>Fredrik</strong> <strong>Böök</strong> till <strong>Kate</strong><br />
<strong>Bang</strong> som legat förseglade sedan de 1980 lämnades<br />
till <strong>biblioteket</strong>. Breven har åtskilligt av stort<br />
intresse att berätta både om <strong>Fredrik</strong> <strong>Böök</strong> <strong>och</strong><br />
<strong>Kate</strong> <strong>Bang</strong> liksom om den man som från början<br />
förde dem samman <strong>och</strong> som höll dem samman<br />
även efter sin död – Verner von Heidenstam.<br />
Hur kom dessa brev till KB? Några brev som bifogats<br />
samlingen berättar om proveniensen. Riksbibliotekarien<br />
Uno Willers skriver (1975-04-23) till<br />
<strong>Kate</strong> <strong>Bang</strong>. Han påminner om deras gemensamma<br />
möte åtskilliga år tidigare då <strong>Fredrik</strong> <strong>Böök</strong> bjudit<br />
dem samman på en lunch på Grand Hotel. Nu skriver<br />
han med några frågor kring Heidenstam. Han<br />
berättar samtidigt att han av en gemensam vän fått<br />
höra ”att Fru <strong>Bang</strong> har en mycket stor samling brev<br />
till Er från <strong>Fredrik</strong> <strong>Böök</strong>”. Willers säger sig innerligt<br />
hoppas att denna samling skall kunna ställas till förfogande<br />
för forskningen, helst genom att deponeras<br />
på KB, som ”vi försökt göra till ett centrum för Heidenstamsforskningen”.<br />
Han befinner sig då <strong>och</strong> då i<br />
Danmark – <strong>Kate</strong> <strong>Bang</strong> bor i Hilleröd – <strong>och</strong> erbjuder<br />
sig att trots svårrörlighet på grund av en ridolycka<br />
söka upp henne för att resonera vidare om saken.<br />
<strong>Kate</strong> <strong>Bang</strong> har svarat på Willers propå i ett brev<br />
från 28 april. Vad hon sagt framgår av svarsbrevet<br />
(1975-05-09) där Willers skriver:<br />
Jag tycker det vore oändligt synd om <strong>Fredrik</strong> <strong>Böök</strong>s<br />
brev skulle förintas. Vore det inte i stället tänkbart att<br />
det anförtroddes Kungl <strong>biblioteket</strong> med villkor att<br />
det skulle ligga gärna en lång tid under försegling?<br />
40<br />
svante nordin<br />
<strong>Fredrik</strong> <strong>Böök</strong> <strong>och</strong> <strong>Kate</strong> <strong>Bang</strong><br />
En brevväxling på KB<br />
Willers kloka förslag vann <strong>Kate</strong> <strong>Bang</strong>s gillande. Efter<br />
hennes död kom breven mycket riktigt till KB.<br />
Ett brev (1980-10-17) från Göran Landberg, pressråd<br />
vid Sveriges ambassad i Köpenhamn, redogör för<br />
omständigheterna. Han har av <strong>Kate</strong> <strong>Bang</strong>s son, advokaten<br />
I. C. <strong>Bang</strong>, mottagit ett paket med breven<br />
f.v.b. till KB. Det skulle personligen överlämnas<br />
av Landbergs hustru. Med advokaten <strong>Bang</strong> hade<br />
överenskommits att breven skulle ligga förseglade<br />
till 2010. Därvid blev det. När jag själv arbetade<br />
med min biografi <strong>Fredrik</strong> <strong>Böök</strong>: En levnadsteckning<br />
(1994) tog jag kontakt med I. C. <strong>Bang</strong> för att efterhöra<br />
om förseglingen kunde hävas tidigare. Han<br />
ansåg dock att detta inte borde göras ”af hensyn<br />
til de efterlevende” (brev 1989-07-04). Jag fick nöja<br />
mig med att rekonstruera förhållandet mellan<br />
<strong>Fredrik</strong> <strong>Böök</strong> <strong>och</strong> <strong>Kate</strong> <strong>Bang</strong> utifrån annat material.<br />
Öppnandet av paketet med breven var för<br />
mig en spännande stund också av det skälet att jag<br />
undrade om de skulle innehålla något som vederlade<br />
– eller bekräftade – vad jag skrivit om relationen<br />
mellan <strong>Fredrik</strong> <strong>och</strong> <strong>Kate</strong> i biografin. Vad jag<br />
berättat där var i kort sammanfattning följande.<br />
Någon gång under hösten 1937 kom <strong>Kate</strong> <strong>Bang</strong><br />
till familjen <strong>Böök</strong>s villa i Lund, uppriven <strong>och</strong><br />
förtvivlad. Gråtande berättade hon att det förhållande<br />
som under mer än tjugo år förenat henne<br />
med Verner von Heidenstam var brutet. Vid en<br />
vistelse i sin hemort Klampenborg strax utanför<br />
Köpenhamn hade hon nåtts av ett brev från<br />
Heidenstam, som hon några dagar tidigare skilts<br />
från i all vänskaplighet på Övralid. I brevet hade<br />
Heidenstam förklarat att deras samliv blivit ohållbart<br />
<strong>och</strong> måste få ett slut. Från Övralid, som hon
tillsammans med Heidenstam byggt <strong>och</strong> inrett<br />
<strong>och</strong> som hade varit hennes hem i tolv år, var <strong>Kate</strong><br />
<strong>Bang</strong> nu utkastad. Chocken var enorm. Själv kom<br />
<strong>Kate</strong> <strong>Bang</strong> fram till att hon blivit baktalad <strong>och</strong><br />
ut manövrerad ur den numera ganska ålderdomssvage<br />
Heidenstams ynnest av en grupp av dennes<br />
förtrogna, bland dem grevinnan Alice Trolle <strong>och</strong><br />
arkeologen Otto Frödin, som också med framgång<br />
arbetat på att få henne utestängd ur Heidenstams<br />
testamente. Övralid skulle nu efter skaldens<br />
död inte gå till henne utan till en stiftelse med<br />
uppgiften att bevara hans minne. Familjen <strong>Böök</strong><br />
sympatiserade med hennes olycksöde.<br />
<strong>Kate</strong> <strong>Bang</strong>s uppdykande i familjekretsen skulle<br />
få stor betydelse för <strong>Fredrik</strong> <strong>Böök</strong>s liv under<br />
1940-talet <strong>och</strong> senare. Det blev inledningen till ett<br />
långvarigt <strong>och</strong> fruktbärande litterärt sam arbete<br />
kring utgivningen av Heidenstams skrifter <strong>och</strong><br />
brev <strong>och</strong> kring <strong>Böök</strong>s stora Heidenstambiografi.<br />
Det blev också inledningen till en kris i <strong>Fredrik</strong><br />
<strong>Böök</strong>s äktenskap. Tora <strong>Böök</strong> skrev senare om<br />
detta i sina ”Minnen”:<br />
<strong>Kate</strong> fick inresetillstånd till Lund <strong>och</strong> bodde i vår<br />
villa, dit hela brevarkivet från Övralid kom ner. Det<br />
hela blev så absorberande att jag liksom miste <strong>Fredrik</strong>,<br />
som nu bara levde för <strong>Kate</strong> <strong>och</strong> hennes intressen.<br />
Jag blev tyst, obetydlig <strong>och</strong> ganska ledsen.<br />
Från 1939 var krisen akut. Den varade i drygt tio år.<br />
Tora talade <strong>och</strong> skrev om skilsmässa. <strong>Fredrik</strong> förnekade<br />
att någonting förekommit mellan honom<br />
<strong>och</strong> <strong>Kate</strong> som skulle ge grund för en sådan. Hans<br />
samarbete med <strong>Kate</strong> var litterärt <strong>och</strong> dessutom<br />
ekonomiskt nödvändigt för familjen. Det skvallrades<br />
i Lund <strong>och</strong> på andra håll utan att detta skvaller<br />
någonsin fick någon riktig substans att nära sig av.<br />
Om <strong>Fredrik</strong>s varma känslor för <strong>Kate</strong> kan det inte<br />
råda någon tvekan. Han har i förklädd form berättat<br />
om dem i novellen ”Danserskan i Aleppo” som<br />
blev titelnovell i en samling med samma namn 1941.<br />
Novellen slutade med att huvudpersonen håller fast<br />
vid sitt äktenskap <strong>och</strong> så slutade det också i <strong>Fredrik</strong><br />
<strong>Böök</strong>s fall. Att den intellektuella <strong>och</strong> känslomässiga<br />
gemenskapen med <strong>Kate</strong> samtidigt betydde ofantligt<br />
mycket för honom vittnar de nyöppnade breven<br />
om. De är varma i tonen, under vänskapens senare<br />
skeden inledda med ”Kära lilla <strong>Kate</strong>” <strong>och</strong> avslutade<br />
ibland med ”Din egen Ven <strong>Fredrik</strong>”. Men brev mellan<br />
Tora <strong>och</strong> <strong>Kate</strong> är också med i samlingen (liksom<br />
något enstaka brev från <strong>Kate</strong>). Någon gång<br />
har <strong>Fredrik</strong> dikterat ett brev för Tora. En del blad<br />
saknas här <strong>och</strong> var i ett brev. Kanske har <strong>Kate</strong> i dessa<br />
fall utfört sin ursprungliga avsikt att förinta dem.<br />
Det tidigaste brevet i samlingen är från 22<br />
augusti 1933. <strong>Kate</strong> <strong>Bang</strong> residerar då fortfarande<br />
som husfru <strong>och</strong> värdinna på Övralid. Tora <strong>och</strong><br />
<strong>Fredrik</strong> har under några dagar besökt <strong>Kate</strong> <strong>och</strong><br />
Verner på Övralid <strong>och</strong> tackar för dagarna vid<br />
Vättern. <strong>Fredrik</strong> skickar en dikt <strong>och</strong> sångtext av<br />
Eichendorff som varit på tapeten under besöket.<br />
De närmaste åren kommer fler brev som handlar<br />
om planerade eller avlagda besök på Övralid<br />
<strong>och</strong> som i praktiken är riktade till både <strong>Kate</strong> <strong>och</strong><br />
Verner. Det första brevet efter brytningen mellan<br />
dessa båda <strong>och</strong> <strong>Kate</strong>s förvisning från Övralid är<br />
skrivet den 27 augusti 1937. Nu är det tal om tilltänkta<br />
besök i Danmark från Toras <strong>och</strong> <strong>Fredrik</strong>s<br />
sida eller om <strong>Kate</strong>s eventuella besök i Lund.<br />
En ny förändring markeras av ett långt brev<br />
den 2 december 1940. Nu är Verner von Heidenstam<br />
död. Från hans förlag, Bonniers, som också<br />
är <strong>Böök</strong>s, har man en önskan att <strong>Böök</strong> skall åta<br />
sig utgivandet av författarens samlade skrifter i<br />
kritisk utgåva samt författa en biografi. Därtill erbjuds<br />
han nu möjligheten att bli styrelsordförande<br />
för den genom Heidenstams testamente upprättade<br />
Övralidstiftelsen. Uppdragen kommer<br />
lägligt för <strong>Böök</strong>. Som skribent i politiska frågor<br />
har han just belagts med munkavle av sin tidning<br />
Svenska Dagbladet sedan han genom sin Hitlervänlighet<br />
utmanat både den svenska opinionen<br />
<strong>och</strong> tidningens ledning. Arbetet med Heidenstam<br />
ger honom en reträttmöjlighet, ett arbetsfält där<br />
hans auktoritet är omöjlig att bestrida. Men han<br />
behöver hjälp från <strong>Kate</strong> <strong>Bang</strong>. Han tänker nu ta<br />
itu med Heidenstam, förklarar han i brevet:<br />
att Du vill hjälpa mig med biografin fyller mig med<br />
stolthet. Jag är säker på att vi tillsammans skall kunna<br />
lösa uppgiften, till hugnad för oss båda <strong>och</strong> till<br />
ära för Verners minne. Med Bonniers har jag kommit<br />
överens om upplagan; men ingenting kan ju<br />
göras förr än Stiftelsens styrelse är konstituerad, så<br />
att ett kontrakt kan upprättas.<br />
Heidenstams litterära rättigheter låg nu hos stiftelsen<br />
så att dess bifall behövdes för upplagan. <strong>Böök</strong><br />
räknar med att denna skall komma att innehålla<br />
fyra volymer som är nya, sålunda med tidigare<br />
otryckt material, mestadels från Heidenstams senare,<br />
till största delen improduktiva decennier.<br />
41
I fortsättningen handlar breven till <strong>Kate</strong> huvudsakligen<br />
om detta stora gemensamma Heidenstamprojekt.<br />
Nu samarbetar <strong>Fredrik</strong> <strong>och</strong> <strong>Kate</strong><br />
både i den <strong>Böök</strong>ska familjens villa i Lund <strong>och</strong> på<br />
sommarstället Önnarps Backe med det stora materialet.<br />
Kriget gör att inga resor mellan Sverige<br />
<strong>och</strong> Danmark kan företas utan uppehållstillstånd.<br />
<strong>Böök</strong> mobliserar såväl utrikesminister Günther<br />
som andra dignitärer för att åstadkomma sådana<br />
för <strong>Kate</strong>s räkning. Han utverkar också så småningom<br />
ett uppdrag från Övralidstiftelsen för sig<br />
<strong>och</strong> <strong>Kate</strong> att ge ut Heidenstams skrifter i samlad<br />
upplaga. Därvid stretade i synnerhet Otto Frödin<br />
i det längsta emot. <strong>Böök</strong> gör å sin sida allt för att<br />
kurtisera grevinnan Trolle <strong>och</strong> kan med hjälp av<br />
prins Eugen <strong>och</strong> andra få henne att överge Frödins<br />
läger. Tanken på samarbetet med <strong>Kate</strong> fyller honom<br />
med lycka. I ett brev från 1 september 1941<br />
talar han om sin förhoppning att<br />
kunna ägna hösten åt Heidenstamupplagan <strong>och</strong><br />
åt Dig. Det är ju det enda nödvändiga, i jämförelse<br />
därmed blir allt bagateller. Så länge vi är eniga i vår<br />
arbetsglädje <strong>och</strong> våra ansträngningar att skapa något<br />
stort <strong>och</strong> varaktigt i Heidenstambiografien, upplagan,<br />
Tegnérbiografin, så kan ju ingenting i längden<br />
göra oss bekymmer, inte ens visumsvårigheterna.<br />
Arbetet gick vidare. Frödin utmanövrerades.<br />
Heidenstamutgivningen resulterade i nya volymer<br />
som När kastanjerna blommade, Tankar <strong>och</strong><br />
utkast (1941) <strong>och</strong> Sista dikter (1942). Heidenstams<br />
Samlade verk i tjugotre volymer kom 1943–1944.<br />
<strong>Böök</strong>s levnadsteckning, Verner von Heidenstam,<br />
kom med två volymer 1945 <strong>och</strong> 1946. Heidenstams<br />
Brev i urval kom 1949. Det sammarbetande<br />
paret blev föremål för förebråelser <strong>och</strong> skvaller. I<br />
ett brev från 4 april 1942 talar <strong>Böök</strong> om en vänskap<br />
som aldrig kan förstöras, som är oåtkomlig<br />
för dumheten <strong>och</strong> illviljan:<br />
Vad vi båda begär, är ju ingenting annat än att få arbeta<br />
i fred, tänka våra tankar tillsammans <strong>och</strong> hjälpa<br />
varandra – det är någonting så enkelt <strong>och</strong> legitimt,<br />
att ingen makt på jorden skall kunna ta det från oss.<br />
Kriget rasade därute. Det diskuteras bara i förbigående<br />
i breven, <strong>Kate</strong> delade knappast <strong>Fredrik</strong>s<br />
önskan om tysk seger. Men <strong>Fredrik</strong> tänkte ständigt<br />
på krigshändelserna. Arbetet med Heidenstam<br />
<strong>och</strong> <strong>Kate</strong> blev en tillflykt undan detta, penningbekymmer<br />
<strong>och</strong> mycket annat:<br />
42<br />
Jag vill dra mig in i mitt arbete som i en befästad<br />
borg, <strong>och</strong> inte göra mig onödiga bekymmer, men<br />
hålla hårt på den lycka som fallit mig till del. En<br />
Lyckens Yndling är jag. (1942-09-15)<br />
Arbetet på Heidenstambiografin följde på utgivningen<br />
av skrifterna. Vid ett tillfälle diskuterar <strong>Böök</strong><br />
med Elin Wägner som samtidigt arbetar på sin stora<br />
biografi över Selma Lagerlöf. Elin Wägner hade fått<br />
inblick i sidor av Selmas väsen, som alldeles knäckte<br />
henne <strong>och</strong> gjorde henne kall tills en omläsning av<br />
Kejsaren av Portugallien återställde beundran:<br />
Det är gripande för Dig <strong>och</strong> mig att höra, inte sant?<br />
Vi har ju upplevat något liknande med Verner. Ack,<br />
man kan sällan komma en stor diktare in på livet<br />
utan att bli desillusionerad.<br />
Samarbetet mellan <strong>Fredrik</strong> <strong>Böök</strong> <strong>och</strong> <strong>Kate</strong> <strong>Bang</strong><br />
gick in i en mindre intensiv fas när arbetet med<br />
Heidenstam var avslutat. Men det upphörde inte.<br />
<strong>Fredrik</strong> skrev om Victoria Benedictsson <strong>och</strong><br />
Georg Brandes. Där kunde <strong>Kate</strong> hjälpa till med<br />
danska efterforskningar. Senare känner <strong>Fredrik</strong><br />
krafterna sina <strong>och</strong> lusten att skriva avta. Han skriver<br />
om det samarbete med <strong>Kate</strong> ”som har skänkt<br />
mig de lyckligaste stunderna i mitt liv”. Gammal<br />
<strong>och</strong> sjuk längtar han efter deras gemenskap <strong>och</strong><br />
skriver med Wallinskt tonfall:<br />
Var är den vän som överallt jag söker, det tänker jag<br />
under alla mina sömnlösa nätter. Men den glädje<br />
<strong>och</strong> lycka som vi berett varandra, det är något oförstörbart,<br />
som jag innerligt tackar för. (1961-01-18)<br />
Det sista brevet i samlingen kommer från Tora<br />
<strong>Böök</strong> som berättar för <strong>Kate</strong> om <strong>Fredrik</strong>s död på<br />
Hotel Bellevue under ett sammanträffande mellan<br />
paret <strong>Böök</strong> <strong>och</strong> Olle Hedberg med dotter.<br />
<strong>Fredrik</strong> <strong>Böök</strong> planerade en bok om sin gamle<br />
vän Olle Hedberg <strong>och</strong> hans författarskap när<br />
han drabbades av den infarkt som ändade hans<br />
liv. ”Det som vi länge fruktat kom ändå oväntat”,<br />
skrev Tora.<br />
Den brevsamling som nu öppnats lägger ingenting<br />
radikalt nytt till bilden av relationen mellan<br />
<strong>Fredrik</strong> <strong>Böök</strong> <strong>och</strong> <strong>Kate</strong> <strong>Bang</strong> eller av deras samarbete<br />
i Verner von Heidenstams tecken. Men den<br />
gör denna bild fullständigare, fyller ut detaljerna<br />
<strong>och</strong> ger en <strong>och</strong> annan korrigering. Samlingen har<br />
åtskilligt att berätta om bådas biografi liksom<br />
om Heidenstameftermälets historia.