Nästa Steg, en idéskrift - Linköpings kommun

More documents

Recommendations

Info

Kroppskontakt i demensvården pens dagverksamheter, och Eva-Lena jobbar på Trollfl öjten, ett vårdboende för yngre personer med demenssjukdomar. Kicki Holmberg inleder med att citera ur en bok av Mark Levengood, en bok som återger barns underfundiga visdomar. – Ett barn säger så här: Om vi inte hade haft huden så hade själen lossnat och hoppat ut. (Kommentaren får alla att dra på mungiporna.) – Och ett annat barn uttrycker sig på det här viset: Huden är en sorts sovsäck och inne i den kan man känna sig varm och trygg. (Jo, visst kan det kännas så?) – Det är den tryggheten vi vill åt, fortsätter Kicki Holmberg. När man drabbas av en demenssjukdom har man ibland svårt med kroppskännedomen. Man kan se ner på sina fötter utan att förstå att det är ens egna fötter. Det skapar en väldig otrygghet. Men med hjälp av till exempel massage kan den sjuke få hjälp att åtminstone för en kort stund känna var gränserna för den egna kroppen går. Massage lugnar ner, minskar oro och aggressivitet och lindrar till och med smärta. Man blir också sedd och bekräftad. – Och nu ska ni alla få lära er att utföra en lätt beröringsmassage. Det handlar om lätta, fasta tag i ett visst mönster. Kicki fäster ett papper på väggen. På det ritar hon stora hieroglyfer, det vill säga tecken som ser ut som egyptiska hieroglyfer men som i själva verket är en beskrivning på den massage hon snart ska utföra på Eva-Lena Lundbergs rygg. Eva-Lena får sätta sig med näsan mot väggen. Meditativ musik hörs i rummet. Kicki visar att när hon väl har lagt en hand på Eva-Lenas rygg släpper hon inte kontakten med henne förrän hela massagen är över. – Håll kroppskontakten hela tiden! Ha alltid en hand på ryggen! det är alldeles tyst det tiotal minuter massagen tar. Elevernas uppmärksamhet är total. – Att upprepa samma rörelser ger trygghet, säger Kicki Holmberg. Och ta gärna några extra tag över axlarna. Där sitter många spänningar. Tänk också på att stå på ett bra sätt själv, så att ni inte får ont i era egna ryggar. Nu får kursdeltagarna öva på varandra. – Tänk på att inte ha klockor eller smycken på er som kan fastna i kläderna, påpekar Eva-Lena Lundberg. Och känns det kittligt för den som blir masserad så måste ni ta i lite hårdare. Det ska kännas bra. Efteråt frågar Kicki och Eva-Lena vad deras kollegor tycker om massagen. – Jätteskönt! hörs det unisont. – Man blir lugn, säger någon. 4 Nästa steg – Idéskrift om utveckling av kompetens och lärande inom äldreomsorgen ing-Marie andersson ger kollegan Annelie Gullström massage. De arbetar med kultur inom äldrevården. – Sång, musik och dans hör till det som kan hjälpa gamla att minnas, menar Annelie Gullström. – Även när det är jag som ger massage blir jag lugn, menar en annan. – Just så är det, bekräftar Kicki. Man blir faktiskt lugn själv av att hålla på med det här. Gerd Carlsson är undersköterska med sju år i yrket. Tidigare var hon dagbarnvårdare. Hon arbetar numera natt på äldreboendet i Berga i Linköping. Hon är glad över att få vidareutbildning. Hon menar att det är något som hon inte är bortskämd med. – Dagens utbildning kallas steg 2, och jag gick steg 1 för ganska längesedan. Tydligen ska det bli ett steg 3 också. I höst. Det ser jag fram emot. »Många gånger är det kanske massage man borde ge istället för en lugnande tablett .« Kollegan susanne Borg har arbetat med personer med demenssjukdomar i tolv år. Hon arbetar inom en enhet i Åleryd i Linköping. – Jag tycker att den här utbildningen är jättebra, säger hon. Massage är säkert utmärkt för de fl esta demenssjuka. Många gånger är det kanske det man borde ge i stället för en lugnande tablett. Det handlar om att få tid bara. Jag jobbar natt och vi är två personal på 42 boende. Efter fi kat är det handmassage som gäller. Eva- Lena Lundberg visar hur man gör. Uppmärksamheten från deltagarna är lika intensiv som tidigare. Få
lärare torde ha så observanta elever som Kicki Holmberg och Eva-Lena Lundberg. All utbildning i demenskunskap i Curmanska Idémagasinet är ett exempel på hur medarbetare höjer sin Omsorgskompetens. Omsorgskompetens är den kompetens som behövs för att klara av den dagliga omvårdnaden av äldre. – Alla undersköterskor och vårdbiträden som arbetar inom äldreomsorgen i Linköping erbjuds utbildningen i demenskunskap, berättar Bertha Ragnarsdottir, projektledare hos Linköpings kommunala utförare och där ansvarig för Kompetensstegen. Steg 1 påbörjades hösten 2006. Steg 2 pågår enligt ett rullande schema när detta skrivs och är nästan avklarat. Hösten 2007 inleds steg 3. – Då utbildar vi i det som kallas Reminiscensmetoden, ett sätt att få äldre personer att minnas genom att till exempel arbeta med minneslådor som innehåller gamla föremål som de känner igen från sin ungdom. Mönstret på en kaffekopp kan utlösa minnen. Eller en kaffekvarn. Målet är att stimulera de äldres sinnen och få igång meningsfulla samtal. annat som faller inom ramen för Kompetensstegen och benämningen Omsorgskompetens är den universitetsutbildning i demenskunskap på Hälsouniversitetet som Linköpings kommun varit med om att utforma utifrån de behov kommunen har. »Möte med personer med demenssjukdomar« heter kursen. – Det är en uppdragsutbildning, det vill säga vi köper platser på Hälsouniversitetet, förklarar Bertha Ragnarsdottir. 18 platser i en första omgång, därefter 10 och nu till hösten 12 platser. I dag motsvarar utbildningen 7,5 universitetspoäng. De som har behörighet till universitetet får betyg efter utbildningen. De som saknar formell behörighet till den här typen av universitetsutbildningar får i stället ett intyg och möjlighet att låta validera sina kunskaper. Intresset för universitetsutbildningen är stort bland vårdbiträden och undersköterskor, och det händer att även sjuksköterskor och sjukgymnaster lockas av den här kursen i demenskunskap. det pågår flera olika satsningar inom ramen för Kompetensstegen. En som kan nämnas är den utbildning i palliativ vård (vård i livets slutskede) som Palliativt kompetenscentrum, PKC, inom Landstinget i Östergötland håller i, och den satsning som går ut på att personal som arbetar med korttids- och växelvård utbildas i bland annat stroke och strokehantering. – Det betyder väldigt, väldigt mycket att få möjlighet att höja kompetensen hos all personal, understryker Bertha Ragnarsdottir. Det är ett kvalitetsarbete som aldrig tar slut. Samtidigt vill jag inte sticka under stol med att det känns stressigt ibland med tanke på att det handlar om öronmärkta pengar som tar slut efter 2008. Men jag utgår ifrån att arbetet med kvalitetsförbättring och kompetenshöjning för vår personal fortsätter på ett eller annat sätt. Undersköterskor bildar nätverk i länet Ett konkret resultat av arbetet med Kompetensstegen är det nätverk för undersköterskor som bildats inom FoUCentrums kommuner. – Tanken på att bilda ett nätverk växte fram i den temagrupp som heter »Nätverk som stöd för lärande och kompetensutveckling«, berättar Maria Eriksson, undersköterska med spetskompetens mot demensvård på Attendo i Linköping och samordnare i det nystartade nätverket. Man bestämde sig för att utgå från hemtjänstpersonal, och det av flera olika skäl. – För det första är det en yrkesgrupp som det satsas väldigt lite på, generellt sett. Det anordnas till exempel inte särskilt mycket utbildning. För det andra ställs man som undersköterska inom hemtjänsten ofta inför väldigt svåra uppgifter. Man möter gamla människor och människor med demenssjukdomar, men man möter också missbrukare och psykiskt sjuka. En del av vårdtagarna är multisjuka. Inte sällan handlar arbetet om att ge stöd åt LAH. För att få en bra storlek på nätverket bestämdes att inte fler än 18 personer skulle ingå i det. Men över 30 ansökte om att få vara med, från såväl kommunala som privata utförare. – Det säger en del om behovet av mötesplatser, menar Maria Eriksson. Till den första träffen ombads alla ta med sig dagboksanteckningar från sina yrkesliv. Utifrån dessa anteckningar diskuterades det sedan intensivt. Sammanfattningsvis kan man säga att det framgick att det är ett tungt och ofta ensamt arbete att vara undersköterska inom hemtjänsten. Arbetet sker ofta under tidspress och är dessutom splittrat. Många tycker inte heller att deras arbete uppskattas efter förtjänst: Lönen är inte stor och yrket har låg status. Ytterligare två möten har ägt rum sedan det första och fyra till är inplanerade. – Nätverksdeltagarna bestämmer själva teman för träffarna. Ingen står och talar om för dem vad de ska ta upp, understryker Maria Eriksson. Det är bland annat det som är det fina med ett nätverk. 5
Page 1 and 2: Kompetensstegen Linköping i samarb
Page 3: Kroppskontakt Massage en tillgång
Page 7 and 8: eva Hulth ansvarar för arbetet med
Page 9 and 10: arbetet med Kompetensstegen. När h
Page 11 and 12: Utbildning en sporre för ledare In
Page 13 and 14: tre teaM varvade UtBildning OCH JOB
Page 15 and 16: - Den var vit och intetsägande fö

Nästa Steg, en idéskrift - Linköpings kommun

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?