DRABBAD ONLINE - Landstinget i Östergötland

Det har framkommit, som tidigare nämnts, att förövaren hade uppträtt så pass
manipulerande att barnen inte hade uppfattat innebörden av de övergrepp de
hade varit utsatta för. Detta i kombination med deras låga ålder kan sammantaget
ha haft betydelse för bedömningen att inget behov av vidare behandlingskontakter
förelåg. Frågan kvarstår dock obesvarad om en mer systematisk
genomgång med hjälp av den typ av checklistor (CBCL 2 , YSR 3 ) som Svedin
& Back använde sig av hade gett ett annat resultat
Eva Backström tycker sammanfattningsvis att de kunde erbjuda ett bra krisomhändertagande.
Det var viktigt att visa sig för barnen, presentera sig och
att på så sätt förbereda dem för en framtida kontakt. Hon menar att det var
viktigt att de kunde hantera och avleda den lynchstämning som inledningsvis
utvecklade sig i föräldragruppen. Hon tycker kanske att de professionella
kunde ha fått mer information av polisen än vad de fick för att kunna förbereda
ett ännu bättre krisomhändertagande, mer utifrån barnens behov snarare
än att ställas inför det knapphändiga ”faktum” som nu skedde.
Den senare tanken understryks av den kontakt jag haft med Elsy Carleryd
Franzén, psykolog och forskare 4 som för kommunens räkning gjort en dokumentation/utvärdering
av hanteringen när det gäller detta ärende. Denna
sammanställning är färdig och ska så småningom ges ut av Huddinge Kommun.
Elsy Carleryd Franzén hade kontakt med hälften av föräldrarna i ärendet.
Utan att föregripa sin rapport menar hon att föräldrarna var mer upprörda
än barnen och att det i en sådan här situation är föräldrarna som behöver det
mesta stödet i hur de ska möta barnen. Hon lyfter speciellt fram papporna då
det är papporna som enligt hennes uppfattning allra mest invaderas av ett
sådant raseri i en sådan här situation att de får svårt att riktigt se barnens
behov. Denna typ av föräldrareaktion finns också beskriven hos Svedin &
Back (2003). De menar att efter inledande känslor av overklighet, kaos och
panik händer det att mammor och pappor kan reagera olika. Ilska och lust att
hämnas förekom oftare i pappagruppen medan det i mammagruppen kunde
finnas känslor och reaktioner som kunde ha med förövarens tragiska öde att
göra.
Det förefaller angeläget att föräldrarna i dessa sammanhang ges sådant stöd
att blint raseri och hämndbegär inte ligger i vägen för att kunna se, tolka och
möta det utsatta barnet.
2 Child Behaviour Check List
3
Youth Self Report
4 Telefonintervju med Elsy Carleryd Franzén
21