DRABBAD ONLINE - Landstinget i Östergötland

2. Bedömningar av om det föreligger kränkningar
och övergrepp med koppling till ny teknik
Hur gör erfarna behandlare för att bedöma om den unga personen har utsatts
för övergrepp eller kränkningar med koppling till ny teknik? De gör egentligen
ingenting särskilt. I varierandegrad men i ökad omfattning har man börjat
ställa frågor till ungdomar man träffar kring deras Internetvanor. Närvaro
av kamera och bilder i ungdomarnas vardag och hur detta används och vilken
roll de spelar blir i allt högre grad något som tas upp i kontakterna. Jag
får uppfattningen att mer konkreta frågor om hur ungdomar tänker och planerar
när det gäller beteende på nätet inte ställs systematiskt. Utforskandet
av ett eventuellt riskbeteende på Internet blir därför inte en del av samtalskontakterna.
Mitt intryck är att detta till en del handlar om den behandlande
personalens relativa okunnighet och ointresse när det gäller den nya teknikens
möjligheter och risker. Som behandlare har vi lärt oss känna igen ungdomar
med benägenhet för destruktivt utagerande eller avskärmning. När
det gäller ungdomar med benägenhet att drabbas av IKT-relaterade övergrepp
har vi ännu inte samma blick. Kanske handlar det om att dessa ungdomar
till en del skiljer sig från traditionella riskungdomar. Vissa av dem förefaller
vara högpresterande, initiativrika och försigkomna högstatusungdomar,
något vi som behandlare inte är vana vid hos ungdomar i riskzon. Vi förstår
inte riktigt vad det är som signalerar en förhöjd risk att råka illa ut för
denna grupp och behöver lära oss mer för att förstå vilka signaler det är vi ska
vara uppmärksamma på. Här finns anledning att fundera över könsskillnader:
Finns det grupper av flickor, snarare än pojkar som vi i detta avseende
bör ge skärpt uppmärksamhet?
3. Utgör pojkar och flickor med erfarenhet
av IKT-relaterade kränkningar en speciell grupp?
Min uppfattning är att för en ung människa i kris kan det finnas en poäng i
att den som ska bistå i den kris som föreligger, besitter kulturkompetens. En
barn- och ungdomsterapeut bör vara orienterad om de miljöer och den kultur
som råder där ungdomar möts och knyter kontakter. Språk och koder när
det gäller musik, umgängeston, mode och olika grupper är bra att känna till.
Mitt intryck är att både umgängeskultur och språk som används på chatsidorna
är okänt för många vuxna inklusive barn- och ungdomsterapeuter.
Att arbeta som terapeut med barn och ungdomar handlar till en del om att
lyssna till och förstå hur konflikter, händelser och processer utvecklar sig
inom ramen för den vardag ungdomarna har att förhålla sig till. Numera
utspelar sig denna vardag i en allt ökad omfattning också på chatsidor i cyber-
49