DRABBAD ONLINE - Landstinget i Östergötland

ärenden. Erfarenheter av hur detta ska hanteras över tid och följas upp när
barnen blir äldre efterfrågas. Ska barnets hållning styra eller ska man själv
som behandlare ta initiativ när det gäller uppföljning?
När det gäller bemötande och behandling kan behandlare tänka och agera på
tre nivåer.
1. Generella insatser rörande Internet och generellt om IKT innehållande
information, ”lifeskill” (ung. livskunskap) – träning, peer to peer (kamrat
till kamrat) - aktiviteter riktat mot alla barn och ungdomar, samt grundläggande
information och utbildning för föräldrar och professionella. En
sådan vid ansats motiveras förstås av att alla i någon mening kan ”råka illa
ut på nätet”.
2. Riktade insatser för ungdomar med ”riskbeteende”: Unga personer som
är mycket aktiva och skickar in bilder av sig själva. De som dejtar sina onlinekontakter
offline och de som själva är indragna i att trakassera andra, liksom
de som inleder sexuella relationer där det föreligger avsevärd
åldersskillnad. Denna grupp unga befinner sig någonstans i ”trappan" där
det i framtiden kan komma att gälla att erbjuda sexuella tjänster mot betalning.
3. Stöd och behandling för barn och unga med specifika erfarenheter av
Internetrelaterade kränkningar behöver utvecklas. Av den erfarenhet som
finns redovisad hitintills framgår att åtminstone när det gäller gruppen som
kan bete sig självdestruktivt, så föreligger ofta inte ett omedelbart självupplevt
behov av stöd, hjälp och bearbetning. I dessa fall är det uppenbart att
den unge själv varit aktiv och tagit initiativ varför fördömande och
avståndstagande från den närmaste omgivningen är vanligt. Detta måste
hanteras i en behandlingskontakt. Här finns en behandlingsmässig utmaning
av annat slag än vad som gäller för den ”grundlurade” gruppen som
efter svek och traumatiska upplevelser får träffa en behandlare.
56