DRABBAD ONLINE - Landstinget i Östergötland

ymden. Där kommuniceras nya ord, nya utryck, nya företeelser, nya symboler
och nya koder. Ett speciellt språk håller på att utvecklas särskilt anpassat
till detta blixtsnabba utbyte. Barn- och ungdomsterapeuter bör vara orienterade
också i cyberrymden eftersom deras arbete handlar om att hjälpa
ungdomar med att förstå vad de är inblandade i och i vilken mån de själva
bidrar till sina svårigheter. Det är som att bistå ungdomar med att förstå kommunikation
vilken de ibland inte själva riktigt förmår överblicka. Barn- och
ungdomsterapeutens vardag handlar om att hjälpa den unge att förstå och
bättre kunna hantera inre och yttre konflikter genom att tillsammans med den
unge analysera och förstå konfliktfyllda händelseförlopp och trasslig kommunikation.
Den unge har ofta förvirrade eller ofullständiga bilder av vad det
är som har hänt och varför, vad som är andras fel och förtjänster och vad man
själv har bidragit till. Tillsammans med den unge försöker terapeuten komma
på hur konfliktsituationer ska kunna hanteras mer ändamålsenligt och hur
man uttrycker det man vill och önskar, respektive det man inte vill och önskar.
Hur man närmar sig detta varierar beroende på såväl patient som terapeut,
deras fallenhet, speciella färdigheter och intressen.
Många barn- och ungdomsterapeuter tar helst del av tankar och känslor i
verklig offlinemiljö snarare än att tillsammans med de unga patienterna
reflektera över vad som utspelar sig i cyberspace. Jag gissar att man som barnoch
ungdomsterapeut hitintills ägnat mer tid med sina patienter till att gå igenom
funderingar och känslor kring brev, teckningar, dagböcker, dikter, prosastycken,
filmer och bilder. Det är hittills säkerligen vanligare än att tillsammans
under en terapitimme sitta uppkopplad framför en dator för att gå igenom
och försöka förstå vad det är som utspelar sig på de olika ungdomschatsidorna.
Jag föreställer mig att vi från och med nu i allt större omfattning
behöver ägna oss åt att gå igenom utskrifter av chatmeddelanden och bildmaterial.
Detta för att tillsammans med våra unga klienter förstå vad det var
som hände och hur den unge kan undvika att det händer igen. Den här typen
av material har på senare tid börjat dyka upp i min egen kliniska verksamhet
och ger mig delvis nya perspektiv på arbetet med de i terapeutiska sammanhang
välkända frågeställningarna kring ”vem som egentligen har sagt
vad till vem”.
Den dokumentation som IKT-relaterade konflikter, kränkningar och övergrepp
ofta är förknippad med har två sidor: Den ena förödande, det som en
gång är distribuerat finns kvar och kan kopieras i oändlighet. Den andra sidan
handlar om att vi som behandlare, om vi använder den möjligheten, kan ta
del av dokumentationen. Om vi bedömer att det skulle vara av värde så kan
vi på det sättet faktiskt få veta mer om vad som hänt och därmed bistå patienten
i att göra det verkliga verkligt och möjligt att hantera.
50